Metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska besvär

Metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska besvär 

Jenny Wilhelmsson, leg psykolog 

Januari 2012, Jönköping 

En litteraturstudie 

Handledare: Carl Åborg, leg psykolog och docent 

Karolinska Institutet, Stockholm

Innehållsförteckning 

Sammanfattning 3 

Introduktion 3 

Bakgrund 4 

Arbetsförmåga 4 

Metoder för bedömning av arbetsförmåga 5 

Psykiska besvär 7 

Metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska besvär 7 

Begreppsdefinition 8 

Syfte 9 

Metod 9 

Resultat 10 

Diskussion 13 

Resultatdiskussion 13 

Metodologiska aspekter 15 

Slutsatser 16 

Referenser 17 

2


En litteraturstudie 

Jenny Wilhelmsson 

Sammanfattning 

Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga publikationer om dokumenterade och 

evidensbaserade metoder för att bedöma arbetsförmåga vid psykiska besvär; detta ur ett 

arbetspsykologiskt perspektiv. Kartläggningen inkluderar metoder för att bedöma såväl 

generell som specifik arbetsförmåga i Sverige. Den har genomförts i form av en strukturerad 

litteratursökning samt kompletterats med andra fynd, så som kontakt med forskare och 

praktiker inom området samt genom referenslistor i identifierade publikationer. Totalt har 9 

publikationer identifierats. Sammanfattningsvis visar resultatet att praktikern inom 

arbetslivets psykologi hänvisas till en mångfasetterad metodarsenal för att bedöma 

arbetsförmåga vid psykiska besvär. Ingen enskild och psykologspecifik metod har hittats som 

avser fånga detta komplexa begrepp i sin helhet. Slutsatserna som dras är att det finns olika 

tänkbara metoder för att bedöma olika aspekter relaterat till arbetsförmåga men att mer 

forskning behövs, inte minst vad gäller utvärderingsmetoder för arbetsrelaterade psykiska 

krav men även kopplingen mellan en individs psykiska förutsättningar och olika psykosociala 

betingelser i arbete. 

Introduktion 

Psykiska besvär orsakar inte bara mänskligt lidande och ökande samhällsekonomiska 

kostnader (Wiklund, Nyberg & Harris, 2007) utan kan även orsaka nedsatt arbetsförmåga. 

(Lindberg 2006) Över tid har man sett en samhällsutveckling där diagnospanoramat ändrat 

karaktär till att idag domineras av psykisk ohälsa. (Wiklund, et al., 2007; Larsson, 2011) 

Rehabiliteringsgarantin, som kom till genom ett samarbete mellan regeringen och Sveriges 

kommuner och Landsting (SKL) år 2009, är till för de diagnosgrupper som står för merparten 

av korta och långa sjukskrivningar, vilket inkluderar besvär så som ångest, depression och 

stress. Syftet är att erbjuda snabba insatser och ökade möjligheter till medicinsk rehabilitering 

för att främja individens arbetsförmåga. (Bendt, 2010; Sveriges Kommuner och Landsting, 

2011) Vid lättare psykisk ohälsa har psykologisk behandling evidens för symtomlindring vad 

gäller ångestsyndrom och depression men inte för arbetsåtergång, minskning av sjukfrånvaro 

eller stressrelaterad psykisk ohälsa. (Jensen, Busch, Hagberg, Bonnevier, Nilsson, Alipour & 

Bodin, 2011) År 2009 var 37% av sjukförsäkringskostnaderna fördelade på ”psykiska 

sjukdomar” medan 31% härleddes till rörelseorganens sjukdomar; depression var den 

vanligaste diagnosen och stod för 12%. (Socialförsäkringsrapport 2011:4) 

Det är arbetsgivarens skyldighet att anpassa den enskilde arbetstagarens arbetssituation utifrån 

individuella förutsättningar för arbetsuppgifter och arbetsroll. Detta i synnerhet om den 

enskilde arbetstagaren har någon funktionsnedsättning eller annan begränsning av 

arbetsförmågan. (Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling [AFS] 1994:1) Ahlstrom, 

Grimby-Ekman, Hagberg & Dellve (2010) lär oss att den stora utmaningen vid 

långtidssjukskrivning är att bedöma arbetsförmåga och hur detta påverkar processen vid 

återgång i arbete. 

3

Både ur ett individ- och samhällsekonomiskt perspektiv torde det vara betydelsefullt att vid 

behov så snart som möjligt tydliggöra en individs arbetsförmåga i syfte att identifiera 

lämpliga åtgärder och ställningstaganden. Detta inte minst i form av adekvat arbetslivsinriktad 

rehabilitering, individfokuserade arbetsanpassningar och adekvat socialförsäkring. Men vilka 

metoder finns då att tillgå för praktiker i arbetslivets psykologi för bedömning av 

arbetsförmåga? 

Bakgrund 

Arbetsförmåga 

Trots begreppets aktualitet och betydelsefullhet för såväl individer, organisationer och 

samhället i stort föreligger fortfarande ingen entydig begreppsdefinition av arbetsförmåga. 

(Ludvigsson, Svensson & Alexandersson, 2006; Lundqvist & Salomonsson, 2009; Löve, 

2010; Tengland, 2006) 

I litteraturen förefaller det dock råda samstämmighet om att arbetsförmåga är ett komplext 

begrepp med flera interagerande dimensioner. (Ahlstrom, et. al., 2010; Illmarinen, Tuomi & 

Klockars, 1997; Ludvigsson et al. 2006; Lundqvist & Salomonsson 2009; Statens Offentliga 

Utredningar [SOU] 2008:66; Statens Offentliga Utredningar [SOU] 2009:89; Sjögren-Rönkä, 

Ojanen, Leskinen, Mustalampi & Mälkiä, 2002; Tengland 2006) 

Arbetsförmedlingen lyfter fram följande aspekter i sin arbetsförmågemodell, enligt SOU 

2009:89: 

• Kunskaper, erfarenheter 

• Färdigheter och förmågor 

• Intresse, livsstil, personlighet och motivation 

• Social situation 

• Hälsotillstånd och funktionshinder 

Ludvigsson et al. (2006) beskriver i en litteraturgenomgång av begreppet arbetsförmåga tre 

grunddimensioner av arbetsförmåga: den fysiska, den psykiska och den sociala. Vad gäller 

den psykiska dimensionen lyfter författarna främst fram kognitiva aspekter av den psykiska 

kapaciteten men även andra aspekter nämns så som individens initiativkraft, copingförmåga, 

koncentrationsförmåga, upplevelse av trygghet, självsäkerhet, förmåga att hantera psykisk 

stress med mera. 

Begreppet “General Mental Ability” – GMA – beskrivs av Schmidt & Hunter (2004) relativt 

väl predicera såväl uppnådd arbetsstatus på individnivå som prestation i ett valt (specifikt) 

yrke. Även personlighetsdrag anses påverka arbetsförmågan men inte i samma utsträckning 

som GMA. Salgado, Moscoso, de Fruyt, Anderson, Bertua, & Rolland (2003) menar att det 

finns generaliseringsmöjligheter utifrån GMA vad gäller prestation i arbete över flera 

yrkeskategorier. GMA definieras här som vilket mått som helst som kombinerar mått på två, 

tre eller flera förmågor som exempelvis verbal, numerisk eller spatial förmåga. 

Även arbetsvilja/-motivation diskuteras i litteraturen relaterat till arbetsförmåga och tas oftast 

upp som en aspekt av begreppet. (Tengland, 2006; SOU 2009:89) Det är känt från 

internationell forskning att patientens tilltro till möjligheten att återgå i arbete påverkar 

prognosen för att komma tillbaka till arbetet (Jensen, et al., 2011) och som stöd i 

4

Försäkringskassans beslutunderlag kommer information om den försäkrades inställning till 

arbete och omställning att inkluderas. (Larsson, 2011) 

Tengland (2006, s. 29-30) presenterar både individfaktorer och arbetets krav som en del av 

arbetsförmåga i ett tvådimensionellt perspektiv: 1) en s.k. specifik arbetsförmåga som 

relateras till en individs yrke eller nuvarande befattning och 2) en s.k. generell arbetsförmåga 

som inkluderar den förmåga en person har att arbeta oavsett sitt nuvarande yrke. Specifik 

arbetsförmåga definieras som: ”En person P har (specifik) full arbetsförmåga om (om och 

endast om) P har den arbetsspecifika manuella och intellektuell kompetens, samt har den 

fysiska, psykiska och sociala hälsa som krävs för att utföra de uppgifter och nå de mål (med 

vissa produktions- och kvalitetskrav) som typiskt ingår i arbetet (eller som typiskt kan utföras 

eller nås av någon i yrkeskåren), givet att den fysiska, psykosociala och organisatoriska 

arbetsmiljön är acceptabel, d.v.s. är sådan att de flesta i samma yrkeskår (med liknande 

kompetens) förväntas klara av uppgifterna i miljön.” Generell arbetsförmåga definieras som: 

”En person P har generell full arbetsförmåga om (om och endast om) P har den fysiska, 

psykiska och sociala hälsa som krävs för att utföra något slags arbete, arbete som alla (i 

samma åldersgrupp och med samma kön) typiskt skulle kunna utföra efter en kortare 

träningsperiod, givet att den fysiska, psykosociala och organisatoriska arbetsmiljön är 

acceptabel, d.v.s. är sådan att de flesta individer i arbetsför ålder förväntas klara av 

uppgifterna i miljön.” 

Den 31 januari 2008 beslutade regeringen att generaldirektör Anna Hedborg skulle få i 

uppdrag att utreda begreppet arbetsförmåga. (Socialdepartementet, 2008) I SOU (2009:89, s. 

12) står att läsa att ” Arbetsförmåga uppstår när en bestämd individ utför specifika 

arbetsuppgifter i en specifik miljö. Arbetsförmåga är alltså relationellt och 

situationsberoende.” Utredarna föreslår att begreppet arbetsförmåga ska förbehållas dem som 

har ett arbete och att begreppet ”medicinska förutsättningar för arbete” ska användas när en 

sjukdoms aktivitetsbegränsningar ska bedömas mot den reguljära arbetsmarknaden. De 

introducerar ytterligare att begrepp ”försörjningsförmåga” som föreslås användas när 

prövning av rätten till förlängd sjukpenning ska ske, d.v.s. efter dag 365 i den s.k. 

rehabiliteringskedjan. 

Metoder för bedömning av arbetsförmåga 

Arbetsförmågeutredningen konstaterar att metoder för att beskriva individers 

funktionstillstånd och arbetsförmåga måste klara av att göra detta på ett likformigt och 

rättssäkert sätt. Utredningen resulterar dock inte i några specifika förslag om nya instrument 

eller metoder. (SOU 2008:66) 

Flera författare lyfter dilemmat med att det föreligger påtaglig brist vad gäller valida, reliabla 

och teoretiskt förankrade mätmetoder för att bedöma arbetsförmåga. (Ekblad, 2008; Lindberg, 

2006) 

Samstämmighet förefaller råda i litteraturen vad gäller att en bedömning av arbetsförmåga bör 

göras utifrån ett flerdimensionellt perspektiv och i relation till ett arbetes krav. (Illmarinen et 

al, 1997; SOU 2009:89) 

Ludvigsson et al. (2006) menar att det principiellt finns två övergripande sätt att dela in 

metoder för att mäta arbetsförmåga, s.k. objektiva mätmetoder (vilket görs av externa 

bedömare enligt tydliga kriterier) och s.k. subjektiva mätmetoder (vilket görs av individen 

5

själv). De nämner funktionstester som ett exempel på s.k. objektiv mätning och menar att 

”olika funktionstester svarar olika bra mot specifika yrken och kan möjligen användas som 

endimensionella approximationer av arbetsförmåga och behöva ställas i relation till kraven i 

arbete.” (s. 10) Arbetsplatsobservationer beskrivs som en metod för att objektivt mäta 

arbetsförmåga på aktivitetsnivå. För att exemplifiera subjektiva mätmetoder nämns ett av de 

mest omskrivna frågeformulären WAI (Work Ability Index). 

Ekbladh (2008) lyfter fram vikten av att individens subjektiva uppfattning bör beaktas då den 

har betydelse för återgång i arbete och Eskelinen, Kohvakka, Merisalo, Hurri & Wägar (1991) 

konstaterar att den egna uppfattningen om arbetsförmåga stämmer väl överens med resultat 

från kliniska undersökningar. 

Vissa forskare anser att trovärdigheten i självskattningar är beroende av kontext och vilken 

egen vinning individen kan tänkas ha av resultatet (Martimo, Varonen, Husman & Viikari- 

Juntura, 2007) medan andra lyfter fram individers symtombild som eventuell grund till 

felkällor i självskattningar. Detta vid exempelvis frontallobsskador och exekutiv dysfunktion. 

(Spikman & van der Naalt, 2010) 

Inte sällan kombineras olika typer av metoder för att optimera mätningen av arbetsförmåga, 

d.v.s. både s.k. objektiva och subjektiva mätmetoder. (Eskelinen, et al., 1991; Sjögren-Rönkä, 

et al., 2002; Toumi, Illmarinen, Jahkola, Katajarinne & Tulkki, 1998) Carlsson (2006/2007) 

menar i sin tur att det finns tre sätt på vilket arbetsförmåga kan bedömas: 1) i simulerade 

arbetsuppgifter, 2) i reell miljö och 3) genom självskattning. 

I Lundqvist & Salomonssons (2009) litteraturstudie, med syfte att kartlägga olika 

bedömningsinstrument som mäter arbetsförmåga i olika avseenden, lyfter författarna fram sju 

instrument. Dessa instrument fångar alla, i någon form, psykologiska aspekter relaterat till 

arbete specifikt eller generellt genom metoder som observation, självskattning, 

självskattningsformulär och semistrukturerad intervju. Instrumenten är AWP (Assessment of 

Work Performance), DOA (Dialog om arbetsförmåga), VCWS (VALPAR Component Work 

Samples), WAI (Work Ability Index), WEIS (Work Environment Impact Scale), WRI 

(Worker Role Interview) samt WRS (Worker Role Self-assessment). Instrumenten uppvisar 

varierade psykometriska egenskaper och författarna rekommenderar ytterligare psykometrisk 

testning. 

”Krav och Funktionsschema” är en norsk metod som lämpar sig för bedömningar inom 

företagshälsovård. Metoden kommer ursprungligen från Nederländerna men har utvecklats 

och översatts till norska av Marijke Engbergs och till svenska av Arbets- och miljömedicin i 

Uppsala. Metoden knyter an till World Health Organizations (WHO’s) klassifikation av 

funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (International Classification of Functioning, 

Disability and Health) och genomförs genom möte mellan representant från 

företagshälsovården, den anställde och chef. Metoden innebär en systematisk genomgång av 

balansen mellan krav och funktion. Den syftar till att skapa underlag för ställningstagande om 

eventuell arbetsanpassning i nuvarande arbete. (Arbets- och miljömedicin, 2011) 

För att bedöma om en individ har arbetsförmåga för ett aktuellt arbete används i USA ett 

register med definierade arbetskrav för ca 20 000 olika yrkesbefattningar, s.k. Dictionary of 

Occupational Titles (DOT). Här beaktas bl.a. fysiska och psykiska arbetskrav, utbildning och 

kompetens men även krav på anlag och fallenhet för ett aktuellt arbete samt fysisk och 

psykosocial arbetsmiljö m.m. (Carlsson, 2006/2007) 

6

Som vägledning för Försäkringskassans handläggare har beskrivningar av de krav reguljära 

arbetsmarknaden ställer tagits fram. Kraven och förmågeprofiler vid bedömning av 

medicinska förutsättningar för arbete har utformats så att de kan matchas. (Larsson, 2011) 

Psykiska besvär 

Svensk sjukvård ansluter sig officiellt till WHO’s klassifikationssystem för sjukdomar och 

psykiatriska diagnoser. Diagnoserna registreras med stöd av ICD-koder (International 

Classification of Diseases), där ICD-10 är den nu aktuella versionen. (American Psychiatric 

Association [APA], 1994) 

DSM-IV (Diagnostic and Statistical manual of Mental Disorders) är ytterligare ett 

klassifikationssystem som syftar till att tillhandahålla tydliga beskrivningar av diagnostiska 

kategorier för att möjliggöra diagnostik och behandling för individer med olika psykiska 

besvär. (APA, 1994) 

Stor överensstämmelse finns mellan klassifikationssystemen. En noterbar skillnad är dock att 

DSM-IV är mer deskriptiv till sin karaktär och har ett multiaxialt perspektiv, vilket underlättar 

den praktiska användningen och främjar en klinisk helhetsbild. (APA, 1994) 

Hälsa beskrivs ofta som ett kontinuum mellan hälsa och ohälsa, vilket inkluderar alltifrån 

lättare till svårare besvär. (Antonovsky, 1987; Lindberg, 2006; Löve, 2010) Detta gäller även 

för psykiska besvär. Alla individer som lider av psykisk ohälsa fyller således inte per 

automatik kriterierna för en diagnos inom ramen för rådande diagnostiska ramverk så som 

ICD-10 och DSM-IV. Många individer med exempelvis utmattningsrelaterad ohälsa fyller 

däremot kriterierna för flera diagnoser. (Wiklund, et al., 2007) 

“Mental health is not just the absence of mental disorder. It is defined as a state of well-being 

in which every individual realizes his or her own potential, can cope with the normal stresses 

of life, can work productively and fruitfully, and is able to make a contribution to her or his 

community.” (World Health Organization [WHO], 2007) 


Enligt sjukförsäkringssystemet bör en bedömning av arbetsoförmåga på grund av sjukdom 

bygga på en beskrivning av hela kedjan ”sjukdom-funktionsnedsättningaktivitetsbegränsning”, 

den s.k. DFA-kedjan (Diagnos-Funktion-Aktivitet). (SOU 2009:89) 

Detta inkluderar bedömning av aktivitetsbegränsningar i relation till krav i det specifika 

arbetet alternativt arbete generellt sett. 

I ett projekt med syfte att utveckla metoder för utredning av psykiska besvär som är 

arbetsrelaterade användes följande instrument eller delar av instrument: (Wiklund, et al. 2007) 

• SCAN (Schedules for Clinical Assessment in Neuropsychiatry) för att utreda den 

psykiatriska diagnostiken. 

• LEDS (Life Events and Difficulties) för att utreda händelser och svårigheter utanför 

arbetet, det vill säga stressorer i det privata livet. 

• ARIA (Arbetsinnehållsanalys) för att utreda strukturella arbetsvillkor. 

7

• En narrativ metod för att få en bild av personlig motivation, vilket innebar att 

individen ombads att spontant berätta en händelse i arbetet som varit av personlig 

betydelse. Därefter tolkas och kategoriseras berättelsen. 

Världshälsoorganisationen (WHO) presenterade i november 2001 ett klassifikationssystem – 

International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF) – som syftar till att 

erbjuda ett standardiserat internationellt språk för att beskriva funktionsförmåga och 

funktionshinder i relation till hälsa. ICF utgår huvudsakligen från ICD-10 och hälsorelaterade 

komponenter så som utbildning och arbete ingår. Tillämpningen av ICF återfinns bland annat 

som ett kliniskt verktyg, vid exempelvis arbetsbedömningar och rehabilitering m.m. 

(Socialstyrelsen, 2008) Delar av ICF, närmare bestämt 18 förutbestämda aktivitetskategorier, 

ingår idag som en del av de bedömningar – teamutredningar (TMU) och särskilt 

läkarutlåtande (SLU) – som återfinns inom ramen för försäkringsmedicinskt beslutsstöd. 

(Larsson, 2011) 

Med anknytning till den teoretiska modellen ”A Model of Human Occupation” har en metod 

utarbetats – DOA (Dialog om aktivitetsförmåga relaterat till arbete) – som syftar till att 

tydliggöra såväl resurser som begränsningar samt ge underlag för fortsatt arbetslivsinriktad 

rehabilitering. Metoden inkluderar dels en självskattning, dels en observationsskattning av 

förmåga förutsatt att utredaren kunnat observera individen i varierade arbetslivsinriktade 

aktiviteter. Tyngdpunkten läggs på individens delaktighet i bedömningsprocessen och 

resultatet grundar sig i dialogen mellan individ och utredare, med skattningsresultaten som 

stöd. (Lindahl, 2007) 

Neuropsykologisk testning kan ibland användas vid bedömning av arbetsförmåga då kognitiv 

dysfunktion kopplas samman med funktionsförmåga i exempelvis arbete. Forskning inom 

området har då oftast utgått från två områden eller utfallsmått, d.v.s. 1) möjlighet att återgå i 

arbete och 2) allmän daglig livsföring (ADL). (Chaytor & Schmitter-Edgecombe, 2003) 

Begreppsdefinition 

Arbetsförmåga eller ”work ability” definieras i föreliggande studie som något som uppstår när 

en bestämd individ utför arbetsrelaterade uppgifter antingen specifikt (d.v.s. specifika 

arbetsuppgifter i en specifik miljö) eller generellt (d.v.s. utför någon slags arbetsrelaterad 

uppgift i ett arbetslivsinriktat kontext); en definition som knyter an till Illmarinens (2001) 

tankar om arbetsförmåga: ”When human resources are related to work, the outcome is called 

work ability.” (I Ludvigsson, et al., 2006, s. 6) 

Arbetsförmågebedömning eller ”assessment of work ability” avser i föreliggande studie 

användning av metoder i syfte att bedöma individers förmåga att utföra arbetsrelaterade 

uppgifter antingen specifikt (d.v.s. specifika arbetsuppgifter i en specifik miljö) eller generellt 

(d.v.s. utförande av någon slags arbetsrelaterad uppgift i ett arbetslivsinriktat sammanhang). 

Psykiska besvär eller ”psychiatric disorders” definieras utifrån diagnoskriterierna i DSM-IV. 

(APA, 1994) I första hand avses med psykiska besvär tillstånd så som depression, ångest och 

stress men även övriga psykiska tillstånd inkluderas. 

8

Syfte 

Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga publikationer om dokumenterade och 

evidensbaserade metoder för att bedöma arbetsförmåga vid psykiska besvär ur ett 

arbetspsykologiskt perspektiv. 

Metod 

I föreliggande arbete har litteraturstudie använts som metod för att kartlägga publikationer om 

dokumenterade och evidensbaserade metoder för att bedöma arbetsförmåga vid psykiska 

besvär ur ett arbetspsykologiskt perspektiv. 

Vid sökning av svenskspråkig litteratur användes sökorden ”arbetsförmåga och 

arbetsförmågebedömning och psykiska besvär”. Vid sökning av engelskspråkig litteratur 

användes sökorden ”work ability och assessement och psychiatric disorders”. För att 

identifiera relevant svensk och engelsk litteratur gjordes en systematisk sökning i juni 2011 i 

följande databaser: PubMed, PsycInfo, LIBRIS och DIVA [resultat: totalt urval 281]. 

Avgränsningar gjordes i form av individer i arbetsför ålder (19-64 år) och publikationsår (inte 

äldre än 10 år, d.v.s. år 2000 och framåt) [resultat: totalt urval 105]. Abstracts eller 

sammanfattning granskades därefter innehållsmässigt ett antal gånger av författaren och 

publikationer som ansågs inkludera metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska 

besvär beställdes för vidare granskning [resultat: totalt urval 11]. Totalt har 11 publikationer 

granskats mer utförligt vilket ledde till ytterligare reducering av relevanta publikationer då två 

studier trots allt inte fyllde kriterierna innehållsmässigt (en var inte primärt relaterad till 

psykiska besvär och en var en s.k. short report med avsaknad av för föreliggande studie 

intressant metod). Därefter granskades publikationerna återigen innehållsmässigt men även 

kvalitetsmässigt, vilket ”/…/ avsåg den vetenskapliga kvaliteten hos en enskild studie och 

dess förmåga att besvara en viss fråga på ett tillförlitligt sätt”. (Statens beredning för 

medicinsk utvärdering [SBU], 2011, s. 15) Den kvalitetsmässiga granskningen som 

fokuserade på studiedesign har genomförts med inspiration från evidensgraderingssystemet 

GRADE. Bedömningen gjordes utifrån fyra huvudindelningar (se tabell 1). (SBU, 2011; 

Hansson & Westerholm, 2001) 

Tabell 1. Evidensstyrka 

Stark evidens + + + + Randomiserade studier 

Måttlig evidens + + + Multipla observations-, 

kohort-, och fall- 

/kontrollstudier 

Begränsad evidens + + Observations-, kohort-, och 

fall-/kontrollstudier 

Otillräcklig evidens + Fallstudier m.m. 

För att komplettera databassökningen har ytterligare publikationer eftersökts via referenslistor 

och personliga kontakter bland praktiker och forskare inom samhällsinstanser så som 

kommun, statlig myndighet (arbetsförmedlingen) och högskola/universitet, i första hand på 

nationell nivå men även med viss internationell förankring. 

9

Resultat 

Sammanlagt har totalt 9 publikationer inkluderats och legat till grund för slutsatser. 

Identifierade publikationer och kategoriseringen därav presenteras i tabell 2. 

Tabell 2. Sammanfattning av de granskade vetenskapligt publicerade studierna 

Publikation Tidskrift Studerad metod* Utfallsmått Studiedesign/ 

Posttraumatic stress 

disorder, supported 

employment, and 

outcomes in people with 

severe mental illness 

Mueser, K.T., Essock, 

S.M., Haines, M., 

Wolfe, R., Xie, H. 

Occupational 

Functioning Scale (OFS) 

- an instrument for 

assessment of work 

ability in psychiatric 

disorders 

Hannula, J.A., Lahtela, 

K., Järvikoski, A., 

Salminen, J.K., Mäkelä, 

P. 

Relationships between 

occupational 

engagement and status 

of and satisfaction with 

sociodemographic 

factors in a group of 

people with 

schizophrenia 

Bejerholm, U. 

Effectiveness of shortterm 

and long-term 

psychotherapy on work 

ability and functional 

capacity--a randomized 

clinical trial on 

depressive and anxiety 

disorders 

Knekt, P., Lindfors, O., 

Laaksonen, M.A., 

Raitasalo, R., Haaramo, 

P., Järvikoski, A. 

Effects of patient 

occupation and 

education variables on 

the choice of 

neuropsychological 

assessment instruments 

Rabin, L.A., Barr, W.B., 

Burton, L.A. 

CNS Spectrums 

2004:9(12),913- 

925 

Nordic Journal of 

Psychiatry 

2006:60(5),372- 

378 

Scandinavian 

Journal of 

Occupational 

Therapy 

2010:17,244-254 

Journal of 

Affective 

Disorders 

2008:107,95-106 

Applied 

Neuropsychology 

2007:14(4),247- 

254 

Intervju (förefaller vara 

eget utformad) utifrån 

kriterier så som typ av 

arbete, 

arbetskaraktäristika, 

arbetsomfattning m.m. 

Intervju: Occupational 

Functioning Scale (OFS); 

Enkät: Work Ability 

Index (WAI); 

Enkät: Work and Social 

Adjustment Scale (SAS- 

Work); 

Intervju: Social and 

Occupational Functioning 

Assessment Scale 

(SOFAS); 

Intervju: Global 

funktionsskattningsskala 

(GAF); 

Självrapporterad 

sjukfrånvaro 

Intervju: Lancashire 

Quality of Life Profile 

(LQOLP); 

Intervju och 

dagboksskrivning: Profile 

of Occupational 

Engagement in People 

with Schizophrenia 

(POES) 

Enkät: Work Ability 

Index (WAI); 

Enkät: Work and Social 

Adjustment Scale (SAS- 

Work); 

Test: Minnesota 

Multiphasic Personality 

Inventory (MMPI & 

MMPI-II); 

Test: Weschler Adult 

Intelligence Scale 

(WAIS-R & WAIS-III); 

Körförmåga (ej 

definierad); 

Enkät: Becks Depressions 

Inventorium (BDI-I & 

BDI-II); 

Klinisk intervju (ej 

definierad) 

Evidensgradering 

Arbetslivserfarenhet Två-årig randomiserad 

kontrollerad studie 

(176 deltagare) 

++++ 




Funktionsbedömning 

Funktionsbedömning 

Arbetsnärvaro 

Arbetslivserfarenhet 

Arbetsengagemang 



Personlighetskaraktäristika 

Intellektuell kapacitet 

- 

Depressionsskattning 

* Endast metoder som avsett bedömning relaterat till arbete och psykiska besvär presenteras 

+ Kvalitetsmässig gradering av studiedesign 

- 

Studiedesign preciseras 

inte men metodens 

(OFS) validitet och 

reliabilitet utvärderas 


++ 

Explorativ delstudie 


+ 

Tre-årig (dator-) 

randomiserad studie 


++++ 

Explorativ randomiserad 

studie, mellangruppsexperimentell 

design 


++++ 

Slutsats 

PTSD kan påverka 

utfall i arbete hos 

arbetstagare som 

deltar i 

arbetslivsinriktade 

åtgärdsprogram. 

OFS är ett enkelt, 

reliabelt och kliniskt 

värdefullt instrument 

för att bedöma 

arbetsförmåga hos 

patienter med 

depression och 

ångest; mer 

forskning behövs för 

generalisering till ex. 

psykoser. 

Vid planering av 

arbetslivsinriktade 

åtgärder är det 

betydelsefullt att ta 

hänsyn till 

individens egen 

motivation och 

engagemang. 

Korttidsterapi ger 

snabbare effekt på 

arbetsförmåga än 

långtidsterapi. 

Långtidsterapi ger 

däremot mer effekt 

långsiktigt. Mer 


att bekräfta dessa 

fynd. 

Vissa 

neuropsykologer 

modiferar till viss 

del testbatteriet 

beroende på 

patienters sociodemografiska 

status. 

Mer forskning 

behövs om olika 

arbetens 

karaktäristika för 

ökad ”predictiv 

power” vid 

användning av 

neuropsykologiska 

test vad gäller utfall 

i arbete. 

10

Tabell 2 forts. Sammanfattning av de granskade vetenskapligt publicerade studierna 

Publikation Tidskrift Studerad metod* Utfallsmått Studiedesign/ 

Evidensgradering 

Indices of impaired self- Journal of Enkät: Return to Funktionsbedömning Fall-/kontrollstudie med 

awareness in traumatic brain Neurotrauma Work (RTW) 

jämförelsegrupp 

injury patients with focal 2010:27,1195- 


frontal lesions and executive 

deficits: implications for 

outcome measurement 

Spikman, J.M., van der Naalt, J. 

1202 

++ 

Work-related abilities in 

schizophrenia and HIV 

infection 

Twamley, E.T., Narvaez, J.M., 

Sadek, J.R., Jeste, D.V., Grant, 

I., Heaton, R.K. 

The impact of bipolar disorder 

upon work functioning: a 

qualitative analysis 

Michalak, E.E., Yatham, L.N., 

Maxwell, V., Hale, S., Lam, 

R.W. 

Psychiatric status and work 

performance of veterans of 

operations enduring freedom 

and Iraqi freedom 

Adler, D.A., Possemato, K., 

Mavandadi, S., Lerner, D., 

Chang, H., Klaus, J., Tew, J.D., 

Barrett, E., Ingram, E., Oslin, 

D.W. 

The Journal of 

Nervous and 

Mental 

Diseases 

2006:194(4), 

268-274 

Bipolar 

Disorders 

2007:9, 126- 

143 

Psychiatric 

Services 

2011:62(1),39- 

46 

Test: COMPASS 

(Valpar); 

Intervju (förefaller 

vara eget 

utformad) utifrån 

kriterier så som 

typ av arbete, 

arbetsåtaganden, 

anställningstid 

m.m. 

Intervju: Quality 

of Life (QoL) 

Enkät: Work 

Limitations 

Questionnaire 


Arbetslivserfarenhet/ 

-historia 

* Endast metoder som avsett bedömning relaterat till arbete och psykiska besvär presenteras 

+ Kvalitetsmässig gradering av studiedesign 

Tvärsnittsstudie, 

retrospektiv analys 


++ 

Funktionsförmåga Explorativ kvalitativ studie 


+ 

Arbetsförmåga Tvärsnittsstudie 


++ 

Slutsats 

Individer med 

frontallobsskada 

tenderar att ha nedsatt 

självevalueringsförmåga. 

Information om 

funktionsförmåga bör 

således inhämtas hos 

omgivningen (ex. nära 

anhöriga, arbetsgivare 

m.m.), inte enbart 

genom 

självskattningar. 

Behandling av 

kognitiv dysfunktion 

kan förbättra utfall i 

arbete. Men mer 


att ytterligare utforska 

och bekräfta dessa 

fynd. 

Mer sofistikerade och 

precisa metoder 

behövs för att bedöma 

arbetsrelaterad 

funktionsförmåga vid 

bipolaritet. 

Psykiska besvär har 

en negativ effekt på 

arbetsförmågan för 

veteraner. 

11

I tabell 3 presenteras identifierade metoder som direkt avsett bedöma arbetsförmåga (”work 

ability”) vid psykiska besvär enligt kategoriseringen 1) instrument, 2) syfte, 3) 

datainsamlingsmetod, 4) faktorer som mäts, samt 5) evidens. 

Tabell 3. Metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska besvär enligt identifierade 

publikationer 

Metod Syfte med metoden Datainsamlingsmetod Faktorer som mäts Evidens 

Occupational Functioning 

Scale 

Bedöma arbetsförmåga hos 

patienter med depression 

och ångest 

Work Ability Index Bedöma arbetsförmåga 

med hänsyn till såväl 

fysiska som psykiska 

arbetskrav 

(functional capacity) 

Work and Social Adjustment 

Scale (SAS-work) 

Work Limitations 

Questionnaire 

Bedöma arbetsförmåga 

(utifrån perspektivet ”work 

role functioning”) 

Bedöma arbetsoförmåga 

för patienter och anställda 

med eller utan depression 

COMPASS (Valpar) Bedöma arbetsförmåga 

genom att mäta kognitivt 

medierade förmågor i 

arbete och 

anställningsmönster vid 

såväl fysiska som psykiska 

besvär 

Observationsskattning Emotionell attityd 

gentemot arbete; 

Arbetsrelaterade symtom 

(stress och energiförlust); 

Återhämtning efter arbete; 

Effektivitet i arbete (hur 

arbetet genomförs); 

Vilken funktion 

sjukvårdande personal 

fyller för individen; 

Individens roll på 

arbetsplatsen 

(kompetent/inte 

kompetent); 

Sjukfrånvaro; 

Sjukersättning; 

Hopp/önskan om att bli 

arbetsför 

(Skattningsskala 0-100) 

Självskattning “Subjective ability to 

work”; “Resources in 

relation to physical/mental 

work demands”; “Number 

of physical or mental 

disorders”; “Degree of 

limitations caused by 

health problems”; “Amount 

of sickness abscens”; Selfestimated 

work ability after 

2 years”; “Psychological 

resources” 

Självskattning Affektiva, interpersonella 

och funktionella aspekter 

av “work role 

performance” 

Självskattning “Mental-interpersonal 

demands”; “Time 

management”; “Output”; 

“Physical demands in 

work” 

12 datorbaserade deltest 

”Placing”; ”Color 

discrimination”; 

”Reading”; ”Size 

discrimination”; “Shape 

discrimination”; Shot-term 

visual memory”; 

“Spelling”; “Vocabulary”; 

“Mathematics”; “Language 

development/editing”; 

“Problem-solving”; Eyehand-foot 

coordination” 

3 ”hands-on tasks” 

* Det framkommer inte av artikeln om metoden är ansedd som valid och/eller reliabel eller inte. 

”Alignment and driving”; 

“Machine tending”; 

“Wiring” d.v.s. 

fingerfärdighet; generell 

motorisk koordination; och 

hur väl individen följer 

instruktioner 

Validerad och 

reliabilitetstestad 

* 

* 

Validerad 

Validerad och 

reliabilitetstestad 

12

Diskussion 

Resultatdiskussion 

Relativt få relevanta publikationer har identifierats, vilket kan ses som att området är tämligen 

outforskat. 

Vid studie av identifierade publikationer har en handfull metoder hittats som använts för att 

bedöma arbetsförmåga vid olika typer av psykiska besvär (se tabell 3). Metoderna avser fånga 

olika aspekter av arbetsförmåga så som individuella förutsättningar (affektivt, interpersonellt 

och kognitivt) samt olika betingelser i arbete. Alla metoderna används som stöd för 

funktionsbedömning. Några metoder inkluderar både en fysisk aspekt och en psykisk aspekt 

medan två metoder förefaller rikta sig enbart till psykiska besvär, d.v.s. OFS och SAS-work. 

Identifierade metoder har till viss del olika karaktäristika; några metoder genomförs som 

självskattning, en som observationsskattning och en genom praktiskt utförande. Ingen av 

metoderna har identifierats som psykologspecifik. 

Occupational Functioning Scale (OFS) är en metod som avser mäta arbetsförmåga vid 

psykiska besvär så som depression och ångest men även vid personlighetsstörningar. 

Skattningen genomförs som en observationsskattning på en skala från 0-100, där högre värden 

indikerar mer gynnsam funktionsnivå. Skalan är uppdelad i 10-poängs intervaller men 

precisionen ska fördelaktligen ligga på 1-poängsnivå. Målet är en generell bedömning av en 

individs funktionsnivå och situation. Tidsramen för bedömning är satt till en månad före 

skattningen. Enligt författarna är OFS en reliabel metod för bedömning av arbetsförmåga. 

OFS inkluderar aspekter av ICF men hävdar inget orsakssamband, som att arbetsförmåga 

skulle vara nedsatt på grund av yttre faktorer (så som arbetets krav) eller på grund av psykisk 

ohälsa. (Hannula, Lahtela, Järvikoski, Salminen & Mäkelä, 2006) 

Ett par metoder som återfinns i mer än en publikation är: Work Ability Index (WAI) och 

Work and Social Adjustment Scale (SAS-work). Båda genomförs idag företrädesvis som 

självskattningar, även om grundbatteriet av Social Adjustment Scale (där SAS-work ingår 

som subskala) initialt utformades som en observationsskattning. (Hannula et al., 2006) 

SAS-work avser mäta funktion i avlönat arbete, arbete i hemmet och i studentarbete den 

senaste månaden. Varje område omfattar 1) performance in expected tasks, 2) friction with 

people, och 3) general feelings and satisfaction. Skattningen görs generellt på en 6-gradig 

skala (0-5). I viss litteratur beskrivs skattningsskalan som 9-gradig (0-8). (Mundt, Marks, 

Shear & Greist, 2002) SAS-work beskrivs som en enkel, reliabel och validerad metod för att 

mäta nedsatt funktionsförmåga relaterat till ett specifikt besvär, företrädesvis depression, 

ångest och alkoholmissbruk. Det är ett känsligt och användbart utfallsmått för jämförelser 

mellan studier och mellan funktionsnedsättningar, enligt DSM-IV. (Mundt et al., 2002) 

WAI är en av de mest välkända och välanvända metoderna för bedömning av arbetsförmåga. I 

manualen beskrivs metoden både som lätt och snabb att använda men även tillförlitlig. AMFindexet 

(som bygger på sju delområden) utvecklades för företagshälsovården i syfte att vara 

ett hjälpmedel vid just bedömning av arbetsförmåga. Både fysiska och psykiska arbetskrav 

samt arbetstagarens hälsa och resurser beaktas. Det övergripande målet är att identifiera 

individer eller personalgrupper som behöver stödjande åtgärder för att undkomma försämrad 

arbetsförmåga. (Toumi, Illmarinen, Jahkola, Katajarinne & Tulkki, 1998) En studie visar att 

en låg skattning av arbetsförmåga på WAI tenderar att predicera arbetsoförmåga på fyra års 

sikt. (Illmarinen, Tuomi, Eskelinen, Nygård, Huuhtanen & Klockars, 1991) Ytterligare en 

13

intressant studie drar slutsatsen att ”/…/ the single-item question on work ability could be 

used as a simple indicator for assessing the status and progress of work ability among women 

on long-term sick leave”. (Ahlstrom, et. al., 2010, s. 404) I samma artikel hävdar författarna 

att ytterligare dokumenterad reliabilitetstestning av WAI är behövligt. 

Work Limitation Questionnaire (WLQ) används för att bedöma arbetsoförmåga inom fyra 

områden: 1) “Mental-interpersonal demands”, 2) “Time management”, 3) “Output” och 4) 

“Physical demands in work”. Detta vid såväl fysiska som psykiska besvär. Enligt författarna 

har metoden ofta använts i tidigare forskning där produktivitetsbortfall relaterat till psykiska 

besvär jämförts med produktivitetsbortfall relaterat till generella medicinska besvär. Skalan 

innehåller 25 items och skattas från 0% (inte alls begränsad) till 100% (begränsad hela tiden). 

(Adler, McLaughlin, Rogers, Chang, Lapitsky & Lerner, 2006) I en studie studeras om en 

depressions påverkan på produktivitet i arbete varierar mellan olika typer av arbeten. 

Författarna drar slutsatsen att WLQ kan hjälpa arbetsgivare att sänka produktionsbortfall 

genom att identifiera såväl hälsorelaterade som produktionsrelaterade faktorer som behöver 

prioriteras. (Lerner, Adler, Chang, Berndt, Lapitsky, Hood, …, & Rogers, 2004) 

COMPASS beskrivs av författarna som en metod som inkluderar en riktad och objektiv 

bedömning av kognitivt medierade förmågor som är relaterade till funktion i arbete. Metoden 

riktar sig inte enbart till psykiska besvär utan inkluderar även somatisk problematik. Resultat 

från metoden har i en tidigare studie sammanlänkats med DOT men registrets avsaknad av 

precision lyfts fram som en begränsning. (Twamley, Narvaez, Sadek, Jeste, Grant & Heaton, 

2006) 

Ingen av ovanstående metoder har identifierats som psykologspecifik, vilket kan antyda att 

psykologkåren trevar sig fram vad gäller bedömning av arbetsförmåga metodologiskt sett. 

Hannula, et al. (2006) konstaterar att symtomskattningar som återfinns i litteraturen inte sällan 

relateras till övergripande social funktionsförmåga medan funktionsförmåga i arbete snarare 

fungerar som ett utfallsmått. Traditionellt har fokus i bedömningssituationer snarare legat på 

symtomidentifikation än på bedömning av funktionsförmåga, något som idag håller på att 

förändras. (Mundt et al., 2002) Utifrån ett arbetspsykologiskt perspektiv kan denna glidning 

ses som fördelaktig. Det är trots allt prestation i arbete som är i fokus vid bedömning av 

arbetsförmåga, inte individens eventuella symtom eller diagnoser. Givetvis är det 

betydelsefullt att en individs symtombild och hälsa beaktas men kopplingen till funktion i 

arbete bör absolut premieras. En studie poängterar att test som utformades i diagnostiskt syfte 

används idag till att besvara frågor om mer alldagligt fungerande, med egentligen låg 

empirisk förankring som stöd för slutsatser om detta. (Chaytor & Schmitter-Edgecombe, 

2003) 

En intressant studie om hur neuropsykologiska test använts för att bedöma funktionsförmåga 

inför återgång i arbete vid traumatiska hjärnskador konstaterar att ”/…/ researchers may wish 

to establish normative data sets for particular occupational groups to enhance accurate 

detection of subtle cognitive change and prediction of patients’ ability to return to work”. 

Vidare poängteras att “Future research also might explore the relation between specific 

instruments and the distinct set of skills required by particular jobs”. (Rabin, Barr & Burton, 

2007, s. 253) Boake, Millis, High, Delmonici, Kreutzer, Rosenthal,…, & Ivanhoe (2001) har i 

en spännande studie visat att neuropsykologisk testning, även om den utförs i ett tidigt skede 

efter en traumatisk hjärnskada, kan ha prognostiskt värde på långsiktig produktivitet 

(exempelvis vad gäller utfall i arbete eller studier). Ytterligare en studie lyfter fram att 

neuropsykologiska test har en genomsnittlig nivå av ekologisk validitet och bäst resultat 

14

uppnås när utfallsmåttet överensstämmer med undersökt kognitiv domän. (Chaytor & 

Schmitter-Edgecombe, 2003) Boake, et al. (2001) poängterar vikten av att utarbeta kliniska 

tolkningsstrategier och möjligen ett prediktivt index. Att använda neuropsykologisk testning 

vid bedömning av arbetsförmåga skulle kunna vara fördelaktigt med tanke på möjligheten till 

koppling mellan aktuell kognitiv domän och aktuella krav i arbete. Detta till skillnad från att 

uteslutande ta ställning till en individs ”allmänintellektuella nivå”, vilket innebär en mer 

generell skattning av en individs intellektuella resurser på en övergripande nivå. 

Vid bedömning av arbetsförmåga är det betydelsefullt med en tydlig koppling mellan en 

individs förutsättningar, arbetsåtaganden samt den miljö individen förväntas prestera i. 

Utifrån ett arbetspsykologiskt perspektiv inkluderar detta affektiva, interpersonella och 

kognitiva aspekter på såväl individnivå som arbetsorganisatoriskt. Om dessa aspekter beaktas 

förefaller det möjligt med ställningstagande om en individs specifika psykiska arbetsförmåga. 

Uttalanden om en individs generella arbetsförmåga ter sig dock mer komplicerat så länge 

kriterierna för vilka krav reguljära arbetsmarknaden ställer inte är tydliggjorda ur ett 

arbetspsykologiskt perspektiv. 

Det har varit en svår men samtidigt inspirerande utmaning att eftersöka dokumenterade och 

evidensbaserade metoder för att bedöma arbetsförmåga vid psykiska besvär ur ett 

arbetspsykologiskt perspektiv. Några tänkbara metoder, dock inte psykologspecifika, har gjort 

sig gällande som skulle kunna användas som stöd i bedömningsförfarandet av arbetsförmåga 

vid psykiska besvär. Fortfarande hänvisas dock praktikern i mångt och mycket till egen 

erfarenhet och allmän kunskap inom området för ett sammantaget ställningstagande. 

I en nationell utvärdering av rehabiliteringsgarantins effekter på sjukfrånvaro och hälsa dras 

slutsatsen att behandling inom rehabiliteringsgarantin endast bör genomföras av 

professionella med specialistkompetens inom området arbetslivsinriktad rehabilitering då 

detta gynnar utfallet. Hälsoperspektivet och arbetsfokus kan i denna anda snarare integreras 

än konkurrera sinsemellan och därmed leda till snabbare tillfriskning och förbättring av 

arbetsförmåga. (Jensen, et al., 2011) Även bedömningar av arbetsförmåga vid psykiska besvär 

torde gynnas av att det är professionella med specialistkompetens som utför dem, i detta fallet 

psykologer inom arbetslivets psykologi. 

”En allt för stark tilltro till att ett välutformat mätinstrument mer eller mindre i sig klarar att 

avgöra vem som är berättigad till ersättning och vem som inte är det, skulle rent av kunna 

minska snarare än öka den professionalism som är nödvändig för att skapa och upprätthålla 

den typ av välskött riskförsäkring som sjukförsäkringen ska vara.” (SOU 2008:66, s. 69) 

Metodologiska aspekter 

I föreliggande studie har några avgränsningar gjorts i form av antal sökord, antal databaser, 

ålder och publikationsår. Möjligen skulle ytterligare publikationer ha kunnat identifieras vid 

utvidgad litteratursökning då området i sin helhet är komplext. Varianter av begreppet 

”arbetsförmågebedömning”/”work ability” som exempelvis ”arbetsfunktion”/”work 

functioning” eller ”arbetskapacitet”/”work capacity” skulle ha kunnat användas men då 

åtminstone delvis avvikit från föreliggande studies grundtanke. Eftersom relativt få studier har 

hittats, även vid den utvidgade sökningen som inte resulterat i några direkta fynd, bedöms det 

föga troligt att ytterligare intressanta objekt hade gjort sig gällande vid utvidgning av antal 

databaser. Ser man till avgränsningen ”ålder” hade det varit intressant att utöver arbetsför 

ålder studera även äldre populationer. Detta då fler individer tenderar arbeta högre upp i 

15

åldrarna och kognitivt degenererande processer, som sannolikt påverkar arbetsförmågan, 

oftast gör sig gällande i äldre populationer. Arbetskraft över 45 år beskrivs som en heterogen 

grupp med tanke på arbetsförmåga, då biologiskt åldrande, hälsa, livsstil påverkar just 

arbetsförmågan. (Illmarinen, et al, 1997) Att en avgränsning vad gäller publikationsår 

nyttjades grundar sig i tanken att ”utvecklingen av arbetsförmågebedömning, både i Sverige 

och internationellt, har påtagligt ändrat karaktär över tid.” (Larsson, 2011, s. 3) Således ses 

relativt nyligen nyttjade, alternativt utformade, metoder som mer relevanta för föreliggande 

studie. Den kvalitetsmässiga granskningen av relevanta publikationer, som resulterade i att 

stark evidens för slutsatser bedömdes föreligga i tre publikationer, begränsad evidens i fyra 

och otillräcklig evidens i två, skulle möjligen till viss del ha kunnat se annorlunda ut om 

utgångspunkten varit ett helhetsperspektiv. Det vill säga där hänsynstagande även tagits till 

andra faktorer så som gruppstorlek m.m. och inte enbart studiedesign. 

Slutsatser 

Som ovan presenterats återfinns olika tänkbara metoder för att bedöma olika aspekter av detta 

komplexa begrepp som är arbetsförmåga. Mer metodologisk forskning är otvetydigt 

behövligt, inte minst vad gäller utvärdering av vilka psykiska krav olika typer av arbeten och 

arbetssituationer ställer men även hur kopplingen mellan en individs psykiska förutsättningar 

och olika psykosociala betingelser i arbete kan studeras. 

I ett framtidsperspektiv kan det vara en attraktiv tanke med en allmängiltig metod för 

bedömning av arbetsförmåga, såväl specifikt som generellt. Risken med en sådan metod är 

dels att det unika i varje situation och hos varje individ går förlorat, dels att fokus snarare 

hamnar på begränsningar än på resurser och möjligheter. 

Sammanfattningsvis hänvisas praktikern inom arbetslivets psykologi till en mångfasetterad 

metodarsenal för att bedöma arbetsförmåga vid psykiska besvär; en metodarsenal som bör 

anpassas utifrån bedömarens erfarenhet och kunskap men även utifrån aktuell situation, 

problematik och syfte med bedömningen. 

16

Referenser 

Adler, D.A., McLaughlin, T.J., Rogers, W.H., Chang, H., Lapitsky, L. & Lerner., D. (2006). 

Job performance deficits due to depression. American Journal of Psychiatry, 163(9), 1569- 

1576. 

Adler, D.A., Possemato, K., Mavandadi, S., Lerner, D., Chang, H., Klaus, J.,…, Oslin, D.W. 

(2011). Psychiatric status and work performance of veterans of operations enduring freedom 

and Iraqi freedom. Psychiatric Services, 62(1), 39-46. Hämtad från databasen PubMed with 

Full text. 

Ahlstrom, L., Grimby-Ekman, A., Hagberg, M. & Dellve, L. (2010). The work ability index 

and singel-item question: associations with sick leave, symptoms, and health – a prospective 

study of women on long-term sick leave. Scandinavian Journal of Environ Health, 36(5), 

404-412 

American Psychiatric Association [APA]. (1994). Mini-D IV. Diagnostiska kriterier enligt 

DSM-IV. Pilgrim Press: Danderyd. 

Antonovsky, A. (1987). Hälsans Mysterium. Stockholm: Natur och kultur. 

Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling [AFS] 1994:1. (1994). Arbetsanpassning och 

rehabilitering. Stockholm: Arbetsmiljöverket. 

Arbets- och miljömedicin. (2011). FHV-metoder. Rehabilitering/Arbetsförmåga. Krav- och 

funktionsschema. Hämtad 2011-10-17, från 

http://www.ammuppsala.se/default.asp?headId=17&pageId=441&subMenuOne=317&showD 

el=true&pageAction=editSubPage. 

Bejerholm, U. (2010). Relationships between occupational engagement and status of and 

satisfaction with sociodemographic factors in a group of people with schizophrenia. 

Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 17(3); 244-54. doi: 

10.3109/11038120903254323. Hämtad från databasen PubMed with Full text. 

Bendt, A. (2010). Rehabiliteringsgarantin. Hämtad 2011-06-21, från 

http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Lagar--rattigheter/Rehabiliteringsgaranti/ 

Boake, C., Millis, S.R., High, W.M., Delmonici, R.L., Kreutzer, J.S., Rosenthal, M.,…, 

Ivanhoe, C.B. (2001). Using early neuropsychological testing to predict long-term 

productivity outcome from traumatic brain injury. Archives of Physical Medicine and 

Rehabilitation, 82, 761-768. doi: 10.1053/apmr.2001.23753. Hämtad från databasen PubMed 

with Full text. 

Carlsson, A. (2006/2007). Metoder för arbetsförmågebedömning – en inventering. 

Projektarbete vid Företagshälsovårdsutbildningen för sjukgymnaster/ergonomer. 

Arbetslivsinstitutet, Enheten för Arbetshälsa & Karolinska Institutet, Institutionen för 

Folkhälsovetenskap, Avdelningen för Yrkesmedicin. 

Chaytor, N., & Schmitter-Edgecombe, M. (2003). The ecological validity of 

neuropsychological tests: A review of the literature on everyday cognitive skills. 

Neuropsychology Review, 13(4), 181-197. 

17

Ekbladh, E. (2008). Return to Work – Assessment of Subjective Psychosocial and 

Environemental Factors. No. 1066. Linköping: Linköpings University Medical Dissertation, 

Dept. of Social and Welfare Studies. 

Eskelinen, L, Kohvakka, A, Merisalo, T, Hurri, H. & Wägar, G. (1991). Relationship between 

the self-assessment and clinical assessment of health status and work ability. Scandinavian 

Journal of Work, Environment and Health, 17(Suppl 1), 40-47. Hämtad från databasen 

PubMed with Full text. 

Hannula, J.A., Lahtela, K., Järvikoski, A., Salminen, J.K. & Mäkelä, P. (2006). Occupational 

Functioning Scale (OFS)--an instrument for assessment of work ability in psychiatric 

disorders. Nordic Journal of Psychiatry, 60, 372-378. doi: 10.1080/08039480600937140 

Hansson, T. & Westerholm, P. (Ed.). (2001). Arbete och besvär i rörelseorganen. En 

vetenskaplig värdering av frågor om samband. Stockholm: Arbete och hälsa. 

Illmarinen, J., Tuomi, K., Eskelinen, L., Nygård, C-H., Huuhtanen, P. & Klockars, M. (1991). 

Summary and recommendations of a project involving cross-sectional and following-up 

studies on the aging worker in Finnish municipal occupations (1981-1985). Scandinavian 

Journal of Work, Environment and Health, 17(suppl 1), 135-41. Hämtad från databasen 


Illmarinen, J., Tuomi, K. & Klockars, M. (1997). Changes in the work ability of active 

employeers over an 11-year period. Scandinavian Journal of Work, Environment and Health,, 

23(suppl 1), 49-57. Hämtad från databasen PubMed with Full text. 

Jensen, I., Busch, H., Hagberg, J., Bonnevier, H., Nilsson, E., Alipour, A. & Bodin, L. (2011) 

En nationell utvärdering av rehabiliteringsgarantins effekter på sjukfrånvaro och hälsa. 

Delrapport II. Stockholm: Karolinska Institutet. 

Knekt, P., Lindfors, O., Laaksonen, M.A., Raitasalo, R., Haaramo P & Järvikoski, A. (2008). 

Effectiveness of short-term and long-term psychotherapy on work ability and functional 

capacity--a randomized clinical trial on depressive and anxiety disorders. Journal of Affective 

Disorders, 107(1-3), 95-106. doi:10.1016/j.jad.2007.08.005. Hämtad från databasen PubMed 

with Full text. 

Larsson, J. (2011). Metoder för bedömning av arbetsförmåga inom sjukförsäkringen – 

delrapport II. Diarienr 088713-2010. Försäkringskassan. 

Lerner, D., Adler, D., Chang, H., Berndt, E.R., Lapitsky, L., Hood, M.Y.,…Rogers, W.H. 

(2004). The clinical and occupational correlates of work productivity loss among employed 

patients with depression. Journal of Occupational and Environemental Medicine, 46(suppl 6), 

46-S55. doi: 10.1097/01.jom.0000126684.82825.0a. Hämtad från databasen PubMed with 

Full text. 

Lindberg, P. (2006). The Work Ability Continuum. Epidemiological studies of factors 

promoting sustainable work ability. Stockholm: Karolinska Institutet. 

18

Linddahl, I. (2007). Validity and Reliability of the Instrument of DOA; A Dialogue about 

Working Ability. Jönköping: Hälsohögskolan. 

Ludvigsson, M., Svensson, T., & Alexanderson, K. (2006). Begreppet arbetsförmåga – en 

litteraturgenomgång. Nr 2006:8. Stockholm: Arbetslivsinstitutet. 

Lundqvist, M. & Salomonsson, J. (2009). Instrument för bedömning av arbetsförmåga – En 

systematisk litteraturstudie. Arbetsterapeututbildningen. Linköping: Linköpings universitet, 

Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier. 

Löve, J. (2010). Contemporary aspects of health and persformance among young adult 

women and men in Sweden. Göteborg: University of Gothenburg. 

Martimo, K.P., Varonen, H., Husman, K. & Viikari-Juntura, E. (2007). Factors associated 

with self-assessed work ability. Occupational Medicine, 57(5), 380-2. Hämtad från databasen 

PubMed, Short report. 

Michalak, E.E., Lakshmi, N.Y., Maxwell, V., Hale, S. & Lam, R.W. (2007). The impact of 

bipolar disorder upon work functioning: a qualitative analysis. Bipolar Disorders, 9, 126-143. 

Hämtad från databasen PubMed with Full text. 

Mueser, K.T, Essock, S.M., Haines, M., Wolfe, R. & Xie, H. (2004). Posttraumatic stress 

disorder, supported employment, and outcomes in people with severe mental illness. CNS 

Spectrums, 9(12), 913-925. Hämtad från databasen PubMed with Full text. 

Mundt, J.C., Marks, I.M., Shear, M.K. & Greist, J.M. (2002). The Work and Social 

Adjustment Scale: A simple measure of impairment in functioning. The British Journal of 

Psychiatry, 180, 180:461-4. doi: 10.1192/bjp.180.5.461. Hämtad från databasen PubMed with 

Full text. 

Rabin, L.A., Barr, W.B. & Burton, L.A. (2007). Effects of patients occupation and education 

variables on the choice of neuropsychological assessment instrument. Applied 

Neuropsychology, 14(4), 247-254. Hämtad från databasen PubMed with Full text. 

Salgado, J.F., Moscoso, S., de Fruyt, F., Anderson, N., Bertua, C. & Rolland, J.P. (2003). A 

Meta-Analytic Study of General Ability Validity for Different Occupations in the European 

Community. Journal of Applied Psychology, 88(6), 1068-1081. doi: 10.1037/0021- 

9010.88.6.1068. Hämtad från databasen PubMed with Full text. 

Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2003). Sjukskrivning – orsaker, konsekvenser 

och praxis. En systematisk litteraturöversikt. (SBU-rapport, 167). Stockholm: Statens 

beredning för medicinsk utvärdering. 

Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2011). SBU:s uppdrag inom 

arbetsmiljöområdet. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering. 

Schmidt, F.L. & Hunter, J. (2004). General Mental Ability in the World of Work: 

Occupational Attainment and Job Performance. Journal of Personality and Social 

Psychology, 86(1), 162-173. doi: 10.1037/0022-3514.86.1.62. Hämtad från databasen 


19

Sjögren-Rönkä, T., Ojanen, M.T., Leskinen, E.K., Mustalampi, T.S. & Mälkiä, E.A. (2002) 

Physical and psychosocial prerequisites of functioning in relation to work ability 

and general subjective well-being among office workers. Scandinavian Journal 

of Work and Environmental Health, 28(3), 184–190. Hämtad från databasen PubMed with 

Full text. 

Socialdepartementet. (2008). Översyn av begreppen sjukdom och arbetsförmåga samt en 

enhetlig bedömning av arbetsförmåga. (Dir. 2008:11.). 

Socialförsäkringsrapport 2011:4. (2011). Vad kostar olika sjukdomar i sjukförsäkringen? 

Kostnader för sjukpenning i sjukskrivningar (över 14 dagar) samt sjukersättning och 

aktivitetsersättning över 2009 fördelat på diagnos. Stockholm: Försäkringskassan. 

Socialstyrelsen. (2008). Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. Svensk 

version av International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). World 

Health Organization. Artikelnr 2003-4-1. Stockholm: Bjurner och Bruno AB. 

Statens Offentliga Utredningar [SOU] 2008:66. (2008) Arbetsförmåga? En översikt av 

bedömningsmetoder i Sverige och andra länder. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 

Statens Offentliga Utredningar [SOU] 2009:89. (2009). Gränslandet mellan sjukdom och 

arbete. Arbetsförmåga/Medicinska förutsättningar för arbete/Försörjningsförmåga. 

Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 

Spikman, J.M., & van der Naalt, J. (2010). Indices of impaired self-awareness in traumatic 

brain injury patients with focal frontal lesions and executive deficits: implications for 

outcome measurement. Journal of Neurotrauma, 27(7), 1195-202. doi: 

10.1089/neu.2010.1277. Hämtad från databasen PubMed with Full text. 

Sveriges Kommuner och Landsting. (2011). Rehabiliteringsgarantin 2011. Resultat från 

första kvartalet. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting. 

Tengland, P-A. (2006). Begreppet arbetsförmåga. (IHS Rapport 2006:1). Linköping: 

Linköpings universitet. 

Toumi, K., Illmarinen, J., Jahkola, A., Katajarinne, L. & Tulkki, A. (1998). AMF-indexet. En 

metod för att bedöma och uppfölja arbetsförmågan. Helsingfors: Institutet för Arbetshygien. 

Twamley, E.W., Narvaez, J.M., Sadek, J.R., Jeste, D.V., Grant, I. & Heaton, R. (2006). Workrelated 

abilities in Schizofrenia and HIV infection. The Journal of Nervous and Mental 

Disease, 194(4), 268-274. doi: 10.1097/1.nmd.0000207362.84045.1b 

Wiklund, P., Nyberg, A. & Harris, E. (2007). Utveckling av utredningsmetoder vid 

arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Rapport från Arbets- och miljömedicin 2007:06. Stockholm: 

Stockholms läns landsting. 

World Health Organization [WHO]. (2007). What Is mental health? Hämtad 2011-06-22, från 

http://www.who.int/features/qa/62/en/index.html 

20

Metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska besvär

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?