Riktlinje, livet i slutskede - Bjurholm kommun

Nutrition/Törst
Näring är svårt att tillgodose." Mat är liv" - "Man dör inte därför att man slutar äta - man slutar
äta för att man ska dö" / Sokrates. En döende person orkar inte och vill ofta inte dricka eller äta.
Törstens fysiologi innebär att när saltkoncentrationen stiger i blodet går impulser till hjärnbarken
och då uppkommer en törstkänsla. Blockering av törstcentrum från mun till strupe varar i cirka
20 minuter, sen återkommer känslan av törst om den inte normaliseras under tiden. Törst kan
också inträda till följd av psykisk påverkan och av vanor från tidigare del i livet.
Den döende lider oftast inte av törst utan av muntorrhet, som kan avhjälpas med regelbunden
munvård. Det blockerar känsla av törst. Behandling med dropp är enligt nationella riktlinjerna i
palliativ vård inom cancervård är något som prioriteras som icke ska göras utifrån vetenskap och
beprövad erfarenhet och behandlingen med dropp ger mer skada än nytta.
Närstående kan behöva informeras om att munvård är viktigt, och att det stimulerar de "törst -
receptorer" som finns i munslemhinnan, och som signalerar till hjärnan att behovet av vätska är
täckt. Informera närstående sakligt om törst och risk med behandling med dropp. Det finns hos
närstående en annan uppfattning i denna fråga som kan bero på brist i kunskap och
kommunikation. Det är också viktigt att närstående kan hjälpa till med omvårdnadsinsatser för att
lindra törst.
Munvård
När den sjuke slutar dricka kan svamp i munnen bildas, torra slemhinnor och sår kan bli
smärtsamma symtom i livets slut. Därför är det vikigt att dagligen inspektera munnens slemhinna.
Olika antibakteriella medel finns samt saliversättningsmedel, mot smärta kan bedövningsgel
användas.
Med aktiv munvård och fuktning av slemhinnor kan personen få i sig ca en liter per dygn.
Munvård ska göras ofta, helst var 10-15 minut. Det minskar muntorrhet och risken för
svampinfektion i munnen. Läs mer om munvård i bilaga 2.
Smärta i livets slutskede
Smärta är vanligt vid livets slut. Orsak är nedbrytning av kroppen samt minskad rörlighet. När en
åtgärdbar orsak hittas räcker det ofta med att förklara det för de närstående att den motoriska oron
inte är ett uttryck för ett svårt döende.
För personer i livets slut ska smärta och annan symtom lindring sättas i första rummet. Målet är
att varje person har rätt till adekvat smärtlindring, så att personen orkar leva till livets slut utan
smärtor och besvärande symtom. Ibland kan smärtan de sista dagarna öka eller nya smärtor kan
tillkomma. Var därför generös med smärtlindring. Starta enligt principen ”start slow, go slow”
När personen är medvetandesänkt var observant på tecken som kan tyda på ökad smärta, som oro,
kallsvett, ökad andningsfrekvens, rynka i pannan etc.
Det är lika viktigt att ge god omvårdnad (icke farmakologisk behandling) för att lindra smärta.
Lämna aldrig en person i livets slut som har oro och ångest. Ha alltid extra tillsyn i beredskap om
inte närstående kan eller vill stanna hos den döende. När personen inte är orolig, så är täta
tillsynsbesök av ordinarie personal som känner personen en viktig del av vården vid livets slut.
Det viktiga är att vårdteamet inger trygghet, kan ge information, svara på frågor, lyssna till
närståendes upplevelser och känslor.
Läs ur levnadsberättelsen om personen vill lyssna till musik, vill ha ett ljust eller mörkt rum.
Hjälp till så personen får god nattsömn, avskildhet och så bra bäddkomfort som möjligt.
11