Möten, myter och verkligheter - Universitetspedagogiskt centrum ...
Möten, myter och verkligheter - Universitetspedagogiskt centrum ...
Möten, myter och verkligheter - Universitetspedagogiskt centrum ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Mohammad Fazlhashemi<br />
<strong>Möten</strong>, <strong>myter</strong><br />
<strong>och</strong> <strong>verkligheter</strong><br />
Studenter med annan etnisk bakgrund<br />
berättar om möten<br />
i den svenska universitetsmiljön<br />
Skriftserie från <strong>Universitetspedagogiskt</strong> <strong>centrum</strong> • 2002:1
<strong>Möten</strong>, <strong>myter</strong> <strong>och</strong> <strong>verkligheter</strong><br />
Studenter med annan etnisk bakgrund berättar om möten<br />
i den svenska universitetsmiljön<br />
<strong>Universitetspedagogiskt</strong> <strong>centrum</strong><br />
Mohammad Fazlhashemi<br />
UMEÅ UNIVERSITET • NOV 2002<br />
1
2<br />
Umeå universitet, 901 87 Umeå.<br />
Telefon 090-786 50 00. Fax 090-786 99 95.<br />
E-post umeå.universitet@adm.umu.se<br />
www.upc.umu.se<br />
<strong>Möten</strong>, <strong>myter</strong> <strong>och</strong> <strong>verkligheter</strong><br />
Producerad av <strong>Universitetspedagogiskt</strong> <strong>centrum</strong><br />
vid Umeå universitet i november 2002<br />
ISBN 91-7305-373-2<br />
ISSN 1651-5692<br />
Ansvarig enhet: <strong>Universitetspedagogiskt</strong> <strong>centrum</strong> (UPC)<br />
Grafisk form <strong>och</strong> tryck: Print & Media, november 2002
Förord<br />
Universitetet är en miljö där människor med<br />
olika kulturella <strong>och</strong> etniska bakgrunder möts.<br />
Det sker berikande möten <strong>och</strong> tankeutbyten<br />
som bidrar till skapandet av en mångfaldens<br />
dynamik i den vetenskapliga miljön. Det sker<br />
också kollisioner med etniska <strong>och</strong> kulturella<br />
förtecken. Den etniska <strong>och</strong> kulturella mångfalden<br />
ger universitetet många spännande utmaningar.<br />
Utmaningarna finns inte minst inom<br />
det pedagogiska arbetet, där det bland annat<br />
gäller att integrera det etniska mångfaldsperspektivet<br />
i universitetets kärnverksamhet, det<br />
vill säga utbildning <strong>och</strong> forskning. Det finns<br />
idag ett inte obetydligt antal studenter med<br />
annan etnisk bakgrund verksamma vid svenska<br />
högskolor <strong>och</strong> universitet. Hur upplever<br />
dessa studenter sin situation i den svenska universitetskulturen?<br />
Vilka lärdomar kan vi dra av<br />
deras upplevelser i det pedagogiska arbetet? Har<br />
etnisk bakgrund eller annorlunda studiekultur<br />
betydelse för relationerna mellan studenter samt<br />
mellan studenter <strong>och</strong> lärare?<br />
Etnisk mångfald i lärandemiljöer <strong>och</strong> den<br />
etniska bakgrundens betydelse i mötet mellan<br />
lärare <strong>och</strong> etnisk heterogena studentgrupper<br />
inom högskolan har intresserat mig sedan<br />
jag började studera på universitet i Sverige som<br />
gäststudent i slutet av 1970-talet. Mina egna<br />
erfarenheter av dessa möten vittnar om ständigt<br />
nya upptäckter samt hårt arbete för att<br />
klara av studierna. I många fall gick det att<br />
lösa problemen med framgång. Det handlade<br />
om att pröva sig fram, ta lärdom av sina<br />
egna <strong>och</strong> andras misstag <strong>och</strong> att undvika samma<br />
misstag <strong>och</strong> fallgropar som såväl jag själv<br />
som andra hamnat i samt att snegla på dem<br />
som klarat sig bra. Framgångarna har oftast<br />
varvats med smärre eller svårare bakslag. Vid<br />
sådana tillfällen drabbades jag av en känsla av<br />
utanförskap <strong>och</strong> oroades över att inte kunna<br />
klara av studierna <strong>och</strong> att inte kunna leva upp<br />
till de krav som min sociala omgivning <strong>och</strong><br />
universitetet ställde på mig. I sådana situationer<br />
kändes behovet av att ha någon, som<br />
jag kunde vända mig till, som allra störst. Nu<br />
när jag ser tillbaka på min studietid inser jag<br />
att jag var lyckligt lottad som på ett tidigt stadium<br />
lärde känna pedagoger, eldsjälar, goda<br />
lärare <strong>och</strong> mentorer som erbjöd mig god<br />
handledning i fråga om lärandeprocessen, studietekniken<br />
samt insyn i den nya studiekulturen.<br />
Det var dessa som bistod mig i arbetet<br />
med att lära känna <strong>och</strong> ta till mig de olika<br />
kulturerna på olika institutioner <strong>och</strong> enheter<br />
3
4<br />
på universitetet, de osynliga kulturella koderna,<br />
det sociala samspelet samt att komma<br />
underfund med det som allmänt går under<br />
beteckningen ”svenskheten”. Denna process<br />
är emellertid ännu inte avslutad, eftersom jag<br />
betraktar den som ett livslångt personligt projekt<br />
som pågår än idag. Min främsta behållning<br />
från denna tid är att inte se på den svenska<br />
universitetskulturen som om den vore<br />
homogen. Den viktigaste lärdomen är att det<br />
finns olika kulturer inom universitetsvärlden.<br />
Heterogeniteten begränsar sig emellertid inte<br />
till fakultetsgränserna utan gäller i lika hög<br />
grad inom varje fakultet. Detta kommer till<br />
uttryck genom att varje ämnesområde, institution,<br />
forskargrupp, lärarkollegium, doktorandkollektiv,<br />
arbetsgrupp, administrativ eller<br />
teknisk enhet <strong>och</strong> studentgrupp utvecklar<br />
<strong>och</strong> upprätthåller var sina kulturella koder.<br />
Heterogeniteten innebär att man skall utgå<br />
från ett individuellt perspektiv, men för att<br />
detta perspektiv skall vara fruktbart bör man<br />
ställa det i ljuset av den allmänna kultur som<br />
råder inom respektive område.<br />
Våren 2000 fick jag i uppdrag att arbeta en<br />
del av min tjänst med att främja den etniska<br />
mångfalden på Umeå universitet. Detta arbe-<br />
te har omfattat en hel del informationsarbete<br />
om vikten av synliggörande av de frågor som<br />
är förknippade med mötet med etnisk heterogena<br />
studentgrupper <strong>och</strong> anställda. Jag har<br />
bland annat arbetat med en mångfaldsplan,<br />
som syftar till att främja den etniska mångfalden<br />
bland de anställda vid Umeå universitetet.<br />
Ett område som rönt särskilt stort intresse<br />
hos mig gällde hur studenter med annan etnisk<br />
bakgrund, som redan befinner sig på universitetet,<br />
upplever sin situation. Det har gått<br />
några år sedan jag själv var student. Idag möter<br />
jag, i egenskap av lärare, studenter med<br />
annan etnisk bakgrund. Mina möten med<br />
dessa studenter samt möten med lärare <strong>och</strong><br />
personal som i sin vardag arbetar med dessa<br />
studenter har föranlett detta initiativ. Det har<br />
visat sig att många studenter med annan etnisk<br />
bakgrund idag brottas med ungefär samma<br />
problem som jag själv mötte när jag började<br />
mina studier för ca 25 år sedan.<br />
För att få en inblick i hur dessa studenter<br />
upplever sin situation vad gäller studierna<br />
samt mötet med studenter <strong>och</strong> lärare genomförde<br />
jag våren 2001 en intervjuundersökning<br />
vid Umeå universitet. I denna skrift står<br />
dessa studenter i <strong>centrum</strong>. Det är deras upp-
levelser <strong>och</strong> berättelser som utgör grunden<br />
för undersökningen. Min förhoppning är att<br />
denna skrift skall leda till större insyn i dessa<br />
studenters situation samt stimulera till diskussion<br />
<strong>och</strong> reflektion samt till nödvändiga<br />
förändringar.<br />
Ett varmt tack vill jag rikta till alla de studenter<br />
som ställt upp i intervjuerna <strong>och</strong> delat<br />
med sig av sina erfarenheter, upplevelser,<br />
känslor <strong>och</strong> visioner.<br />
Jag vill också rikta ett tack till mina kollegor<br />
på <strong>Universitetspedagogiskt</strong> Centrum vid<br />
Umeå universitet som under arbetets gång<br />
kommit med många värdefulla synpunkter.<br />
Umeå i oktober 2002<br />
Mohammad Fazlhashemi<br />
5
6<br />
Innehållsförteckning<br />
Förord ..................................................... 3<br />
Inledning<br />
1. Bakgrund ............................................................................................................... 7<br />
1.2. Syfte <strong>och</strong> metod ................................................................................................ 8<br />
1.3. Resultatredovisning ................................................................................ 10<br />
2. Att studera på universitet ......................................... 12<br />
2.1. Att slussas in i universitetsstudier ...................................13<br />
2.2. Att lära känna svenska studiekulturer ......................15<br />
2.3. Bristande språk- <strong>och</strong> förkunskaper ...............................18<br />
2.4. Bristande beredskap ...............................................................................19<br />
2.5. Kommentar ......................................................................................................... 21<br />
3. Möte med lärare <strong>och</strong> personal ..................... 24<br />
3.1. Osynliggörande ............................................................................................ 24<br />
3.2. Misstro <strong>och</strong> dålig personkemi .............................................. 25<br />
3.3. Möte med ”icke-traditionella” studenter .......... 28<br />
3.4. Kommentar ......................................................................................................... 29<br />
4. Möte med infödda svenska<br />
studenter .......................................................................................................... 30<br />
4.1. Att ta egna initiativ ................................................................................ 31<br />
4.2. Svårigheter med att tolka<br />
vissa beteendemönster ...................................................................................... 32<br />
4.3. Stereotypa föreställningar ............................................................ 35<br />
4.4. Olika förutsättningar .......................................................................... 38<br />
4.5. Kommentar ......................................................................................................... 41<br />
5. I skuggan av gamla konflikter ......................... 44<br />
5.1. Kommentar ......................................................................................................... 47<br />
6. Kulturella koder .................................................................................. 49<br />
6.1. Rädsla över att göra bort sig! ................................................. 50<br />
6.2. Kommentar ......................................................................................................... 53<br />
7. Studier <strong>och</strong> integration .................................................... 55<br />
8. Etnicitetens betydelse<br />
för studiemiljön ................................................................................. 60<br />
9. Förebilder, förståelse<br />
<strong>och</strong> nya perspektiv .................................................................... 63<br />
10. Avslutande diskussion ..................................................... 65<br />
10.1. Centrala problemområden<br />
<strong>och</strong> möjliga åtgärder ............................................................................................ 65
Inledning<br />
1. Bakgrund<br />
Studenter med annan etnisk bakgrund som<br />
möter den svenska högskolan upplever denna<br />
på högst varierande sätt. För många är det<br />
som att möta en helt ny värld, där varje steg<br />
är en ny upptäckt. De flesta har en uppfattning<br />
om studier vid svenska universitet <strong>och</strong><br />
högskolor redan före studiestarten. Föreställningarna<br />
varierar beroende på en rad olika<br />
omständigheter. En del studenter kommer<br />
från invandrar- <strong>och</strong> flyktingfamiljer, som har<br />
bott i Sverige under en längre tid. Många i<br />
den här gruppen har kommit i kontakt med<br />
den svenska grundskolan, gymnasieskolan<br />
eller läst på KomVux. Dessa studenter utgör<br />
emellertid inte någon homogen grupp. I likhet<br />
med infödda svenska studenter skiljer de<br />
sig från varandra beroende på social status<br />
<strong>och</strong> föräldrarnas utbildningsnivå. En del studenter<br />
kommer från så kallade studieovana<br />
hem där vare sig föräldrarna, äldre syskon eller<br />
närmaste släktingar studerat på universitet.<br />
En annan grupp kommer från familjer<br />
där det antingen finns en redan etablerad tradition<br />
av akademiska studier, eller så följer<br />
familjerna en tradition från hemlandet där<br />
högre studier för barnen framstår som ofrånkomligt,<br />
då studierna anses ligga till grund<br />
för social <strong>och</strong> ekonomisk utveckling. Utöver<br />
dessa finns ytterligare en grupp som kommit<br />
till Sverige efter gymnasieutbildningen <strong>och</strong><br />
därmed inte haft några kontakter med det<br />
svenska skolsystemet.<br />
De första mötena med den svenska universitetskulturen<br />
innebär nya upptäckter <strong>och</strong><br />
utmaningar för alla som inleder högre studier.<br />
Nymodigheterna kan av en rad olika skäl upplevas<br />
som mycket mer omfattande för studenter<br />
med annan etnisk bakgrund. Det kan röra<br />
sig om mötet med en ny lärandeprocess <strong>och</strong><br />
nya pedagogiska former. Det kan gälla konfrontation<br />
med nya utmaningar som att förhålla<br />
sig kritiskt till studiematerialet, det vill<br />
säga att utveckla ett kritiskt förhållningssätt<br />
<strong>och</strong> genomföra kritiska bedömningar, att bedriva<br />
självständiga studier eller att ta till sig<br />
ny studieteknik. För de studenter som kommer<br />
från studiekulturer där utantillärning är<br />
den enda förekommande studietekniken blir<br />
det svårt att snabbt växla över till nya former.<br />
Ett annat område gäller sociala frågor <strong>och</strong><br />
oskrivna regler som styr vardagliga <strong>och</strong> sociala<br />
kontakter. Det gäller exempelvis regler som<br />
styr det sociala umgänget med infödda studenter,<br />
förhållandet till lärarna eller förhållan-<br />
7
8<br />
det till människor med annat kön eller annan<br />
sexuell läggning. För de studenter som<br />
kommer från kulturer där respekt <strong>och</strong> markering<br />
av statusgränser utgör ett naturligt inslag<br />
i det vardagliga umgänget kan det uppstå<br />
problem i liknande situationer. Sådana<br />
problem kan uppstå i vardagliga kontakter<br />
mellan lärare <strong>och</strong> studenter eller kontakter<br />
mellan så kallade infödda svenska studenter<br />
<strong>och</strong> studenter med annan etnisk bakgrund.<br />
Såväl lärare som studenter kan känna vilsenhet,<br />
rädsla <strong>och</strong> frustration i sådana situationer.<br />
För studenter som saknar insyn i den<br />
svenska kulturen kan studietiden bli en upptäcktsfärd<br />
där man vid sidan av studierna skall<br />
lägga stor möda på att finna vägarna <strong>och</strong> inkörsportarna<br />
till social samhörighet <strong>och</strong> gemenskap.<br />
Det är ett arbete som kräver stor<br />
vaksamhet, tålamod, självreflektion <strong>och</strong> eftertänksamhet,<br />
där man med sökarljus skall<br />
granska varje situation i arbetet med att identifiera<br />
<strong>och</strong> knäcka oskrivna kulturella koder,<br />
som alla oavsett etnisk <strong>och</strong> social bakgrund<br />
förutsätts veta <strong>och</strong> känna till.<br />
För många studenter med annan etnisk<br />
bakgrund kan dessa erfarenheter vara tämligen<br />
dyrköpta. Okunskapen om den nya studiekulturen<br />
kan leda till studieavbrott, vantrivsel,<br />
social isolering <strong>och</strong> konfliktsituationer,<br />
vilka i sin tur kan generera nya problem. Det<br />
är emellertid viktigt att understryka att studenter<br />
med annan etnisk bakgrund inte skall<br />
per definition ses som problemstudenter el-<br />
ler besvärliga studenter. För många studenter<br />
hemmahörande i denna kategori har inslussningen<br />
i den svenska högskolan skett<br />
utan större problem. För dessa har studietiden<br />
varit av ungefär samma karaktär som för<br />
många infödda svenska studenter.<br />
1.2. Syfte <strong>och</strong> metod<br />
Syftet med denna skrift är att synliggöra de<br />
problem som kan uppstå i mötet mellan de<br />
numera alltmer etniskt heterogena studentgrupperna<br />
<strong>och</strong> den svenska högskolan dock<br />
utan att överbetona dessa. Även om en rad<br />
skillnader <strong>och</strong> problemområden uppmärksammas<br />
skall dessa inte utgöra någon plattform<br />
för stereotypa föreställningar om studenter<br />
med annan etnisk bakgrund, varigenom<br />
man tappar individperspektivet <strong>och</strong><br />
missar individen <strong>och</strong> människan bakom alla<br />
förutfattade uppfattningar. Skriften syftar inte<br />
heller till att peka ut dessa studenter eller<br />
framställa dem som en problemgrupp som<br />
faller utanför normen, läs den svenska. Syftet<br />
är snarare att identifiera de problemområden<br />
som kan bli aktuella för att därigenom<br />
förebygga eventuella problem <strong>och</strong> konflikter<br />
i verklighetens praktik. Alternativen vore att<br />
antingen blunda för problemen på grund av<br />
rädsla för att bli anklagad för främlingsfientlighet<br />
eller drivas av en naiv tro att likabehandling<br />
utan hänsyn till individuella förutsättningar<br />
kan lösa alla problem. Det senare<br />
bottnar i en oreflekterad inställning som
snarare leder till stora orättvisor. Problemen<br />
försvinner emellertid inte genom att man skapar<br />
medvetenhet kring dem. Nästa steg är att<br />
på bred front satsa på pedagogiskt utvecklingsarbete,<br />
interkulturell kompetens <strong>och</strong><br />
kulturellt överbryggande åtgärder som riktar<br />
sig till alla inblandade parter. Denna studie<br />
bygger på en kvalitativ undersökning <strong>och</strong><br />
syftet är att visualisera olika problemområden.<br />
Frågan om representativitet har således<br />
inte varit av central karaktär i denna studie.<br />
Skriften bygger på intervjuer med ett tjugotal<br />
slumpvis utvalda studenter med annan<br />
etnisk bakgrund, vilka har det gemensamt att<br />
de studerar vid Umeå universitet. Informanterna<br />
deltog i timslånga samtal med projektledaren.<br />
I det inbjudningsbrev som skickades<br />
till de utvalda studenterna informerades de<br />
om syftet med intervjun, det vill säga deras<br />
upplevelser i samband med studier vid Umeå<br />
universitet. I brevet lämnades inte allt för<br />
detaljerade uppgifter om de problemområden<br />
som skulle tas upp under intervjun. Något<br />
frågeformulär användes inte. Informanterna<br />
fick medverka i informella samtal i vilka<br />
de fick reflektera över <strong>och</strong> problematisera vissa<br />
teman <strong>och</strong> problemområden. Detta har inneburit<br />
att intervjuerna skiljer sig från varandra<br />
beroende på informanternas varierande<br />
bakgrund <strong>och</strong> erfarenheter. Fokus i samtalen<br />
har således lagts vid skilda problemområden.<br />
Under samtalen behandlades studenternas<br />
erfarenheter av möten med universitetets yttre<br />
<strong>och</strong> inre verklighet. Följande teman dominerade<br />
samtalen: förväntningarna om universitetsutbildningen,<br />
mötet med lärare <strong>och</strong> studenter,<br />
krockar, svårigheter <strong>och</strong> konflikter,<br />
mötet med den nya universitetskulturen, den<br />
egna beredskapen för universitetsstudier, universitetets<br />
beredskap att ta emot studenter<br />
med annan etnisk bakgrund samt erfarenheter<br />
rörande mötet med nya lärandeprocesser.<br />
Studenterna fick också berätta om eventuella<br />
glädjeämnen <strong>och</strong> studietidens eventuella goda<br />
inverkan på deras liv.<br />
Gemensamt för informanterna är att de har<br />
annan etnisk bakgrund. De har sina rötter i<br />
ett flertal länder <strong>och</strong> världsdelar, <strong>och</strong> de flesta<br />
kommer från länder utanför OECD. I urvalet<br />
ingår lika antal kvinnliga som manliga studenter.<br />
Det råder således jämn könsfördelning<br />
bland informanterna. Studenter från samtliga<br />
fakulteter inbjöds att medverka i intervjuerna.<br />
Fakultetstillhörigheten bland informanterna<br />
framgår av nedanstående tabell:<br />
Hum fak 2<br />
Lärar fak 1<br />
Med fak 7<br />
Sam fak 9<br />
Tek/Nat fak 3<br />
Informanterna har varierande erfarenheter av<br />
studier vid Umeå universitet. En mindre<br />
grupp har studerat under en kortare period,<br />
medan de flesta har studerat under en längre<br />
9
10<br />
period <strong>och</strong> befann sig vid intervjutillfället i<br />
slutfasen av sina studier. Ett mindre antal hade<br />
avslutat sina studier.<br />
Intervjupersonerna skiljer sig också sinsemellan<br />
genom att de har varierande studiebakgrund.<br />
Enstaka informanter har studerat<br />
på universitetsnivå i sina gamla hemländer.<br />
En större majoritet har erfarenhet av gymnasial<br />
<strong>och</strong> förgymnasial utbildning i sina gamla<br />
hemländer, medan en grupp har kommit till<br />
Sverige i unga ålder <strong>och</strong> studerat på mellaneller<br />
högstadienivå samt gymnasienivå.<br />
Med undantag av ett fall där två informanter<br />
ville genomföra intervjun tillsammans har<br />
intervjuerna skett genom enskilda samtal <strong>och</strong><br />
pågått i ca en timme. Intervjuerna spelades<br />
in efter det att informanterna medgivit detta.<br />
För att värna om informanternas anonymitet<br />
presenteras de med en sifferbeteckning.<br />
I enstaka fall ges en kortare presentation av<br />
informanternas bakgrund. I dessa fall har presentationen<br />
bedömts som nödvändigt för att<br />
sätta deras upplevelser i sitt rätta sammanhang.<br />
Presentationen har emellertid gjorts på<br />
ett sådant sätt att det inte ska gå att röja informanternas<br />
verkliga identitet.<br />
1.3. Resultatredovisning<br />
Resultaten av intervjuerna redovisas tematiskt<br />
i åtta kapitel (kapitel 2-9). I kapitel två berättar<br />
informanterna om sina förväntningar<br />
på att studera på universitet <strong>och</strong> inslussningen<br />
i universitetsstudier, om mötet med den<br />
svenska studiekulturen samt om bristande<br />
språk- <strong>och</strong> förkunskaper <strong>och</strong> bristande beredskap.<br />
Ett centralt tema i intervjuerna är relationerna<br />
mellan studenter <strong>och</strong> lärare respektive<br />
studenter med annan etnisk bakgrund <strong>och</strong><br />
infödda svenska studenter. I kapitel tre redovisas<br />
intervjupersonernas syn på mötet med<br />
lärare <strong>och</strong> personal, där en rad problemområden<br />
som har bidragit till störningar i dessa<br />
relationer tas upp. I kapitel fyra redovisas intervjupersonernas<br />
erfarenheter av möten med<br />
så kallade infödda svenska studenter. Bland<br />
annat berörs frågor som socialt utanförskap,<br />
svårigheter att tolka olika beteendemönster<br />
samt andra frågor som hör till dessa relationer.<br />
Kapitel fem är en fortsättning på föregående<br />
kapitel, men handlar om en specifik<br />
grupp informanter som har det gemensamt<br />
att alla studerar en <strong>och</strong> samma fleråriga ut-
ildning. I detta kapitel diskuteras studentrelationerna<br />
i skuggan av gamla konflikter. I<br />
kapitel sex tas frågan om osynliga kulturella<br />
koder i den svenska universitetsmiljön upp.<br />
Temat för kapitel sju är studier <strong>och</strong> integration.<br />
Frågan som tas upp i detta avsnitt är<br />
följande: har studierna vid Umeå universitet<br />
<strong>och</strong> studietiden i Umeå haft någon integrerande<br />
effekt för informanterna? Intervjupersonerna<br />
berättar om sina övervägande positiva<br />
erfarenheter i detta avseende. I kapitel<br />
åtta behandlas informanternas etniska/utländska<br />
bakgrund <strong>och</strong> dess betydelse för studiemiljön.<br />
I kapitel nio återges informanternas<br />
syn på lärare med annan etnisk bakgrund.<br />
I texten förekommer många citat. Syftet<br />
med detta har varit att låta informanterna själva<br />
komma till tals. De flesta citat är exakt<br />
återgivna, några har dock tillrättalagts för läsvänlighetens<br />
skull. Outtalade ord skrivs ut<br />
inom klamrar, utelämnade ord <strong>och</strong> meningar<br />
markeras med [...] respektive [—] <strong>och</strong> ovidkommande<br />
upprepningar har tagits bort.<br />
11
12<br />
2. Att studera på universitet<br />
Ett av de teman som informanterna fick tillfälle<br />
att reflektera över handlade om deras<br />
motiv för att studera på universitet samt deras<br />
förväntningar på universitetsstudier. En<br />
del värderar själva universitetsutbildningen<br />
högt. En informant säger att lärandet i sig var<br />
mycket viktigt för honom <strong>och</strong> att det var snarare<br />
det som var hans främsta motiv. Att ha<br />
ett papper på att man har studerat är inte så<br />
viktigt, uppger denna informant. Denna uppfattning<br />
kan emellertid inte sägas vara representativ<br />
bland informanterna. De flesta informanter<br />
ser på utbildningen som en väg till<br />
självförverkligande. Att lyckas med studierna<br />
i ett främmande land är ett sätt att bevisa för<br />
både sig själv <strong>och</strong> omgivningen att man duger<br />
till samtidigt som universitetsstudier anses<br />
bana väg för ett bättre <strong>och</strong> tryggad framtid.<br />
En informant uppger att hans främsta<br />
motiv med att studera har varit att med hjälp<br />
av en yrkesutbildning stå på egna ben. Informanten<br />
kom till Sverige som flykting <strong>och</strong> säger<br />
att hans främsta drivkraft är att bryta sitt<br />
bidragsberoende. Studierna ska hjälpa honom<br />
att inte vara det nya samhället till last.<br />
Några informanter uppger att de känner<br />
ett starkt socialt/kulturellt tryck från sin när-<br />
maste omgivning, exempelvis föräldrarna,<br />
släkten <strong>och</strong> umgängeskretsen. För dessa har<br />
det sociala/kulturella trycket fungerat som<br />
själva startpunkten för universitetsstudierna.<br />
Det sociala trycket hör till det kulturella arv<br />
som många nyanlända eller första generationens<br />
invandrare bär med sig. I regel brukar de<br />
också föra detta vidare till nästa generation.<br />
Informant nummer 13 har bott i Sverige sedan<br />
10 års ålder. Hon har sina rötter i Afrika<br />
<strong>och</strong> har gått i svensk skola sedan fjärde klass.<br />
Hon har alltid varit intresserad av att studera<br />
men hon har också känt visst tryck hemifrån.<br />
Hennes familj kom som flyktingar till Sverige<br />
bl.a. för att trygga barnens framtid. Informanten<br />
uppger att hon <strong>och</strong> hennes syskon har<br />
påmints om syftet med flykten till Sverige<br />
med jämna mellanrum <strong>och</strong> därmed känt ett<br />
tryck hemifrån att de måste studera på universitet<br />
efter gymnasiet.<br />
Flera informanter uppger att i familjens<br />
föreställningsvärld har universitetsstudier tillskrivits<br />
ett högt värde. Högre studier ses som<br />
nyckeln till ett bättre liv <strong>och</strong> möjligheter till<br />
högre social status. Den högre utbildningen<br />
anses också ha en förädlande effekt för människor.<br />
Den anses kunna erbjuda bättre kun-
skaper, en bredare livssyn <strong>och</strong> att den ökar<br />
chanserna för att kunna bygga upp en tryggad<br />
framtid. Med rätt universitetsutbildning<br />
kan man, som en informant uttryckte det,<br />
bli sin egen lyckas smed. Informant nummer<br />
15 är ett sådant exempel. Han säger att han<br />
visserligen följde familjens tradition, men i<br />
själva verket ser han på sin utbildning som<br />
en investering för framtiden. Han valde utbildningen<br />
just därför att den erbjuder stora<br />
framtidsmöjligheter såväl på hemmaplan som<br />
internationellt.<br />
Att döma av de motiveringar <strong>och</strong> förväntningar<br />
som nämns så finns det stora likheter<br />
mellan dessa studenters <strong>och</strong> infödda svenska<br />
studenters syn på universitetsstudier.<br />
2.1. Att slussas in i<br />
universitetsstudier<br />
Även om viljan <strong>och</strong> motiveringen till högre<br />
studier kan sägas vara av samma art hos de<br />
flesta studenter oavsett etnisk härkomst, så<br />
finns det en stor skillnad mellan studenter<br />
med annan etnisk bakgrund <strong>och</strong> infödda<br />
svenska studenter. De har olika förutsättningar<br />
vid studiestarten. Det gäller inte minst<br />
språkkunskaper <strong>och</strong> insyn i den kultur som<br />
inramar högre studier. Ett tema som informanterna<br />
fick reflektera över gällde deras inslussning<br />
i universitetsstudier. Med inslussning<br />
menas någon form av arrangemang,<br />
varigenom nyantagna studenter slussas/introduceras<br />
in i utbildningen. Informanterna fick<br />
bl.a. fundera på följande frågeställningar: Hur<br />
introduceras nyantagna studenter med annan<br />
etnisk bakgrund i universitetsstudier? Finns<br />
det några särskilda åtgärder för dessa studenter?<br />
Skiljer utbildningsansvariga på studenter<br />
med annan etnisk bakgrund <strong>och</strong> infödda<br />
svenska studenter? Vad innehåller inslussningsverksamheten?<br />
Inslussningsverksamheten varierar från utbildningsprogram<br />
till utbildningsprogram.<br />
Det råder inte någon samstämmighet, när det<br />
gäller arrangemangens karaktär. Man kan konstatera<br />
att det förekommer stor variation. Den<br />
största skillnaden gäller studenter som läser<br />
utbildningsprogram <strong>och</strong> den grupp studenter<br />
som läser enstaka kurser. För studenter som<br />
läser enstaka kurser arrangeras i regel ingen<br />
introduktionsverksamhet alls eller så sker detta<br />
i mycket blygsam omfattning. För studenter<br />
som läser utbildningsprogram arrangeras vanligtvis<br />
någon form av introduktion, varigenom<br />
studenterna får information om en del praktiska<br />
saker. På en rad utbildningsprogram startar<br />
man med någon form av kick off-arrangemang.<br />
Det kan gälla allt från grillfester eller<br />
resor till annan ort för att umgås <strong>och</strong> lära känna<br />
varandra till rundvandring på universitetsområdet,<br />
bibliotekskunskap, information om<br />
studenträttsliga frågor <strong>och</strong> diverse andra praktiska<br />
kunskaper. På en del utbildningsprogram<br />
får studenter en hel del skriftlig information i<br />
samband med antagningen. På vissa utbildningar<br />
förekommer också fadderverksamhet.<br />
13
14<br />
Introduktionen eller inslussningen vänder sig<br />
till samtliga studenter. Det görs med andra<br />
ord ingen skillnad mellan studenter med annan<br />
etnisk bakgrund <strong>och</strong> infödda svenska studenter.<br />
Detta kan också tolkas så att det inte<br />
görs någon speciell satsning på studenter med<br />
annan etnisk bakgrund.<br />
Samtliga informanter uppger att de skulle<br />
vilja ha någon form av särskilda inslussningsåtgärder<br />
riktade till studenter med annan etnisk<br />
bakgrund. Det som skiljer dem åt är formerna<br />
för detta. En mindre grupp önskar att<br />
detta görs diskret så att de inte skall riskera<br />
att känna sig utpekade, medan andra lägger<br />
större vikt vid inslussningsprogrammens innehåll<br />
<strong>och</strong> dess betydelse för dem. Det vill säga<br />
om inslussningen kan hjälpa dem att på ett<br />
tidigt stadium få kunskap om arbetssätten på<br />
universitetet, om studieteknik samt kunskaper<br />
om hur man skall förhålla sig till studiestoffet.<br />
Informant nummer 7 startade med att studera<br />
ett humanistiskt utbildningsprogram,<br />
men bytte till ett samhällsvetenskapligt program.<br />
I båda fallen fick han en del skriftlig<br />
information i samband med att utbildningsprogrammet<br />
startade. Informationen innehöll<br />
upplysningar om allt från yrkes- <strong>och</strong> karriärmöjligheter<br />
till utbildningens uppläggning.<br />
Informationen var emellertid inte riktad till<br />
studenter med annan etnisk bakgrund. Informanten<br />
tycker emellertid att han skulle reagera<br />
mycket negativt om institutionen skulle<br />
erbjuda honom särskild information på grund<br />
av hans annorlunda bakgrund. Han skulle<br />
uppleva detta som ett utpekande som skulle<br />
understryka hans utanförskap. Han säger:<br />
Det skulle kännas som att man redan från första<br />
dagen utpekas som om man vore avvikande. Ibland<br />
blir jag väldigt trött på att vara svartskalle. Det gör<br />
att jag inte blir sedd som den individ jag är. Jag<br />
placeras i ett fack, invandraren. Om särskilda informationsinsatser<br />
skulle bidra till att förstärka mitt<br />
invandrarskap väljer jag hellre att avstå från den.<br />
Samtidigt förnekar inte samme informant att<br />
han skulle ha haft nytta av mer information.<br />
Det som gör att han reagerar negativt är upplevelsen<br />
<strong>och</strong> känslan av att bli utpekad som<br />
avvikande. Samme informant uppger att han<br />
skulle uppskatta det mycket högt om det<br />
fanns någonstans dit han eller andra studenter<br />
med annan etnisk bakgrund kunde vända<br />
sig för att få hjälp. Informantens reaktioner<br />
visar hur svår den här frågan är. Det är en<br />
svår balansgång mellan att å ena sidan erbjuda<br />
adekvat hjälp <strong>och</strong> å den andra sidan se till<br />
att man inte riskerar att skapa ett B-lag av<br />
studenter som till följd av åtgärderna utkristalliseras<br />
i ännu högre grad.<br />
Informant nummer 7 utgör undantaget i<br />
detta sammanhang, eftersom samtliga informanter<br />
uppger att de skulle uppskatta ett mer<br />
detaljerat inslussningsprogram riktad till studenter<br />
med annan etnisk bakgrund. Dessa<br />
informanter efterlyser i första hand mer in-
formation om vad som förväntas av dem, de<br />
vill veta mer om studieteknik samt det som<br />
skiljer akademiska studier från tidigare studier.<br />
Flera informanter som studerade humanistiska<br />
<strong>och</strong> samhällsvetenskapliga ämnen<br />
efterlyste mer information <strong>och</strong> råd om det<br />
ofta omtalade kritiska tänkandet. De ville veta<br />
hur man i verkligheten skall genomföra kritiska<br />
bedömningar, när man förbereder sig<br />
inför seminarier <strong>och</strong> tentor. Detta gäller också<br />
planering <strong>och</strong> genomförande av självständiga<br />
arbeten som de konfronteras med i sina<br />
studier. Detta önskemål var allra tydligast hos<br />
de informanter som hade påbörjat sina universitetsstudier<br />
efter att ha avslutat gymnasieutbildningen<br />
i sina hemländer <strong>och</strong> därmed<br />
inte haft några kontakter med det svenska<br />
skolsystemet.<br />
2.2. Att lära känna svenska<br />
studiekulturer<br />
Det som allmänt går under beteckningen<br />
svensk universitetskultur omfattar allt från<br />
studiekultur <strong>och</strong> inlärningsmetoder till uppförandekoder<br />
<strong>och</strong> oskrivna koder som man<br />
förutsätts känna till som student. Viktigt att<br />
påpeka i detta sammanhang är att det inte<br />
existerar en svensk universitetskultur, utan<br />
snarare olika kulturer på olika fakulteter <strong>och</strong><br />
ämnesområden. Den kultur som exempelvis<br />
gäller för humanistiska ämnen skiljer sig från<br />
medicinarnas universitetskultur. Studenter<br />
med annan etnisk bakgrund är inte ensam-<br />
ma om att ha bristande kunskaper om sådana<br />
frågor. Många infödda svenska studenter har<br />
liknande problem vid övergången från gymnasiet<br />
till universitetsstudier. Därtill kommer<br />
svenska studenter från så kallade studieovana<br />
miljöer, som inte har samma stöd <strong>och</strong> uppbackning<br />
som de studenter som kommer från<br />
familjer där båda eller ena föräldern har akademiska<br />
studier. Problemet är dock mer frekvent<br />
bland studenter med annan etnisk bakgrund,<br />
eftersom dessa bär med sig en annan<br />
studiekultur. De har gått en del av sin akademiska<br />
utbildning, delar av gymnasieutbildningen<br />
eller hög- <strong>och</strong> mellanstadieperioden i<br />
sina gamla hemländer. Under denna period<br />
har de socialiserats in i studiekulturer som<br />
delvis eller helt skiljer sig från den svenska.<br />
Man kan peka på synen på lärarna, relationen<br />
mellan lärare <strong>och</strong> student, synen på studenter,<br />
synen på de så kallade mellankategorierna<br />
som finns inom högskolan, exempelvis studentsekreterarna,<br />
sjuksköterskor som bistår<br />
lärarna i undervisningen inom kliniska ämnen,<br />
labbassistenter etc.<br />
Ett tema i denna intervjuundersökning<br />
berörde hur informanterna hade lärt sig känna<br />
svensk universitetskultur <strong>och</strong> om de hade<br />
tillräckliga kunskaper i detta område innan<br />
de började på universitet. Flera informanter<br />
tar upp skillnaderna i deras gamla <strong>och</strong> invanda<br />
studiekulturer <strong>och</strong> den studiekultur som<br />
de möter i den svenska högskolan. Så gott som<br />
samtliga informanter som påbörjade sina uni-<br />
15
16<br />
versitetsstudier i Sverige efter avslutad gymnasieutbildning<br />
i andra länder har, oavsett vilket<br />
land eller världsdel de kommit ifrån, upplevt<br />
sin gamla studiekultur som mycket eller<br />
delvis annorlunda i förhållande till den svenska.<br />
Informanterna uppger att de inskolats i<br />
andra studiekulturer <strong>och</strong> att deras föreställningar<br />
om universitetsstudier <strong>och</strong> de kulturella<br />
koder som omger universitetslivet skilde<br />
sig från dem som de mötte i Sverige. Parallellt<br />
med studierna har informanterna blivit<br />
varse om dessa skillnader. Det har tagit olika<br />
lång tid för olika individer att anpassa sig till<br />
de nya normerna. I en del fall hade man inte<br />
velat göra det.<br />
Det som är av stor vikt för vår del är att<br />
ytterst få informanter hade fått tillräcklig information<br />
om de nya förhållandena innan de<br />
började sina studier. De fick inte någon information<br />
vare sig i sina gamla hemländer eller<br />
under perioden då de studerade det svenska<br />
språket. Inte heller den grupp som fått<br />
komplettera betygen på KomVux säger sig ha<br />
fått denna information. Enda undantaget utgör<br />
en minoritet som gått särskilda språkstudier<br />
som anordnas bl.a. på Umeå universitet.<br />
1 Flertalet informanter upplevde mötet<br />
med den nya universitetskulturen som en<br />
mödosam process som de inte varit förberedda<br />
för. För en mindre grupp har denna övergångs-<br />
<strong>och</strong> anpassningsprocess inte fungerat<br />
tillfredsställande. Det har inneburit att de<br />
drabbats av olika former av problem under<br />
studietiden. Med undantag av ett fåtal som<br />
hade syskon eller föräldrar som studerat på<br />
svenska universitet, kände de flesta inte till<br />
den svenska universitetskulturen innan de<br />
började sina studier.<br />
Ett fåtal informanter i denna undersökning<br />
kommer från studieovana miljöer, dvs. hem<br />
där båda föräldrarna saknar universitetsstudier.<br />
Det stora flertalet kommer från hem där antingen<br />
den ena eller båda föräldrarna har erfarenhet<br />
av universitetsstudier. Trots detta uppger<br />
informanterna att de saknat den länk som<br />
skulle kunna vidarebefordra föräldragenerationens<br />
kunskaper <strong>och</strong> erfarenheter till dem.<br />
Detta beroende på att föräldrarna skaffat sin<br />
högre utbildning vid utländska universitet,<br />
vilket medfört att deras erfarenheter inte kunde<br />
vara till hjälp för våra informanter. Oavsett<br />
föräldrarnas studiebakgrund har dessa spelat<br />
en viktig roll, eftersom de uppmuntrat <strong>och</strong> gett<br />
moraliskt stöd åt informanterna i deras studier.<br />
Informant nummer 4 uppger att han studerade<br />
på KomVux <strong>och</strong> folkhögskola, innan<br />
han började studera på universitetet. Trots<br />
detta var det mycket som var nytt för honom<br />
vid studiestarten. Han skulle gärna vilja veta<br />
mer om studiekulturen men också om den<br />
studieteknik som man bör ta till sig redan<br />
under tiden man studerar på KomVux <strong>och</strong><br />
folkhögskola.<br />
Informant nummer 6 med rötter i Centraleuropa<br />
skiljer sig från övriga informan-<br />
1 Denna utbildning omfattar 60<br />
poäng <strong>och</strong> vänder sig till studenter<br />
med utländsk gymnasieeller<br />
högskoleutbildning. Utbildningens<br />
mål är att ge de studerande<br />
sådana kunskaper <strong>och</strong><br />
färdigheter i svenska språket<br />
<strong>och</strong> samhällskunskap att de kan<br />
bedriva studier inom högskolan<br />
med tillfredsställande resultat<br />
samt ge djupa kunskaper om<br />
det svenska samhället <strong>och</strong> om<br />
högskolestudier. I de olika<br />
delmomenten ingår förutom<br />
språkundervisning, samhälls<strong>och</strong><br />
kulturkunskap, vetenskapsteori,<br />
litteraturläsning, textläsning,<br />
skriftlig produktion <strong>och</strong><br />
muntlig framställning.
ter. Till saken hör att hennes utländska bakgrund<br />
inte är synlig utåt. Hennes utseende<br />
<strong>och</strong> hennes utmärkta språkkunskaper skiljer<br />
inte henne från studenter som betecknas som<br />
flergenerationssvenskar. Hon vill ändå framhålla<br />
att den studiekultur som hon tagit till<br />
sig under sin förakademiska utbildning i<br />
Centraleuropa skiljer sig från den svenska.<br />
Hon anser att hon har haft stor nytta av den<br />
studiekultur som hon hade med sig i bagaget.<br />
Den har bl.a. hjälpt henne att utveckla<br />
ett mer seriöst förhållningssätt till studierna.<br />
Hon tycker att svenska studenter har ett ganska<br />
”slappt” förhållningssätt till studierna.<br />
Informant nummer 11 har studerat vid<br />
Umeå universitet sedan 1996. Han läser ett<br />
utbildningsprogram <strong>och</strong> har varit i Sverige i<br />
ca 11 år. Han har gått sin gymnasieutbildning<br />
i Sverige <strong>och</strong> kommer från en familj där<br />
alla syskonen har studerat på universitet i<br />
hemlandet. Syskonens vana vid universitetsstudier<br />
var emellertid inte till någon större<br />
hjälp för informanten eftersom deras erfarenheter<br />
inte gällde svenska förhållanden. Han<br />
saknade insyn i hur det var att studera på universitet<br />
i Sverige. Han beskriver den inledande<br />
perioden på följande sätt:<br />
I början gick det dåligt. Jag pluggade liksom på samma<br />
sätt som jag gjorde på gymnasiet <strong>och</strong> det skall<br />
man nog inte göra för det är helt annan grej det här.<br />
Och då förväntade jag mig liksom gymnasieprov<br />
när det var tenta <strong>och</strong> det gick dåligt. Det var inte<br />
alls samma grej. /—/Nästan alla som jag kände [syftar<br />
på sina svenska studiekamrater, förf. anm.] tyckte<br />
samma sak. Det var liksom väldigt svårt.<br />
Informant nummer 13 har bott i Sverige sedan<br />
10 års ålder. Trots att hon har gått i skola<br />
i Sverige sedan fjärde klass säger hon att hon<br />
fick nästan ingen information om studieteknik<br />
<strong>och</strong> hur man skall lägga upp studierna på<br />
universitetet.<br />
Jag kommer ihåg de första 20 poängen jag läste. Jag<br />
läste alla böcker från pärm till pärm <strong>och</strong> liksom gärna<br />
en gång till. /.../ Sedan lär man sig att det är kanske<br />
inte allt man behöver kunna utan liksom det stora<br />
hela <strong>och</strong> poängen med boken <strong>och</strong> så vidare.<br />
Detta problem är inte specifikt för studenter<br />
med annan etnisk bakgrund, men de riskerar<br />
att drabbas mycket hårdare i jämförelse med<br />
infödda svenska studenter.<br />
I gruppen ingick också informanter som<br />
hade erfarenheter av universitetsstudier från<br />
sina gamla hemländer. Denna grupp jämför<br />
erfarenheterna från de olika studiemiljöerna<br />
när de reflekterar över detta tema. En informant<br />
med rötter i Mellanöstern menar att det<br />
finns många fördelar med att genomgå en<br />
svensk universitetsutbildning, men han anser<br />
samtidigt att den svenska universitetsutbildningen<br />
är så enkelspårig. På universitetet i hans<br />
gamla hemland fick han både utbildning <strong>och</strong><br />
en sorts kunskap som han hade nytta av resten<br />
av livet, uppger han. Han beskriver de<br />
17
18<br />
mest väsentliga skillnaderna när det gäller den<br />
svenska universitetsmiljön <strong>och</strong> gamla hemlandets<br />
universitetsstudier på följande sätt:<br />
Här får man en utbildning <strong>och</strong> inget annat. Man<br />
kör raka spåret. /—/ Här pluggar man som en häst<br />
för att klara sin utbildning, där kunde man utveckla<br />
sina politiska intressen <strong>och</strong> sociala engagemang.<br />
En annan informant anser att skillnaderna<br />
finns inom olika områden <strong>och</strong> då framför allt<br />
i det sociala umgänget mellan studenterna.<br />
Beroende på språklig <strong>och</strong> kulturell samhörighet<br />
var det sociala umgänget betydligt större<br />
i det gamla hemlandet. I Sverige domineras<br />
studietiden av socialt utanförskap, så länge<br />
man inte söker skapa sådana på eget initiativ.<br />
I det gamla hemlandets universitetsmiljö behövde<br />
han inte fundera på sådant. Det sociala<br />
umgänget följde med som ett bihang till<br />
universitetsstudierna, tillägger han.<br />
2.3. Bristande språk- <strong>och</strong><br />
förkunskaper<br />
En majoritet av informanterna har kommit i<br />
kontakt med det svenska språket vid vuxen<br />
ålder. De har antingen avslutat sin gymnasieutbildning<br />
innan de kommit till Sverige eller<br />
befunnit sig i slutfasen av sin gymnasieutbildning.<br />
Många av dem uppger att de har haft<br />
en del svårigheter med det svenska språket vid<br />
inledningen av sina studier. De har känt behov<br />
av extra hjälp men inte vågat ta upp det<br />
med sina lärare, eftersom de fruktade att det<br />
på ett negativt sätt skulle kunna påverka deras<br />
möjligheter att fortsätta sina studier. Några<br />
informanter fruktade att det skulle leda till<br />
att de skulle gå miste om sina studieplatser.<br />
Bristande språkkunskaper är det främsta<br />
hindret i kommunikationen med studiekamrater<br />
<strong>och</strong> lärare. Det mest elementära problemet<br />
är att dessa studenter inte kan ta till<br />
sig utbildningens innehåll på samma sätt som<br />
sina infödda svenska studiekamrater. De<br />
hänger inte med på lektionerna <strong>och</strong> det tar<br />
mycket längre tid för dem att ta sig igenom<br />
texterna. Den ökade studietiden leder i sin<br />
tur till att man inte kan leva ett ”normalt”<br />
socialt liv vid sidan av studierna. Studierna<br />
upptar det mesta av den tid på dygnet man<br />
är aktiv.<br />
Dessa problem är inte de enda svårigheter<br />
som studenter med annan etnisk bakgrund<br />
möter i sin vardag. De bristande språkkunskaperna<br />
leder till att studenterna missar språkets<br />
nyanser <strong>och</strong> de kulturella koder som<br />
finns inrymda i språket. Att inte behärska<br />
språket fullt ut minskar också självkänslan.<br />
Om det är något som är oklart så utgår man<br />
i första hand från att det beror på bristande<br />
språkkunskaper. Det kan i själva verket bero<br />
på att läraren har varit otydlig med att förklara<br />
någonting eller brustit i sin pedagogiska<br />
förmåga när det gäller att förmedla sin<br />
kunskap. Det är först när infödda studenter<br />
klagar på lärarens bristande pedagogiska förmåga,<br />
som en informant uttrycker det, det
är först då man skyller på andra faktorer än<br />
sig själv.<br />
En informant beskriver bristande språkkunskaper<br />
som ett handikapp som ger dålig<br />
självkänsla.<br />
Man talar inte sitt eget modersmål <strong>och</strong> man behärskar<br />
inte svenskan. Man talar svenska med brytning<br />
<strong>och</strong> man förstår inte alltid vad läraren säger. Man<br />
vågar inte tala inför klassen <strong>och</strong> inte fråga om sådant<br />
som man inte förstått. Ibland är det jättesvårt att förstå<br />
texterna <strong>och</strong> då måste man lägga dubbelt så mycket<br />
tid på studierna <strong>och</strong> ändå får man dåliga resultat.<br />
Det är emellertid inte bara studieresultatet<br />
som blir lidande, uppger denna informant.<br />
Motgångarna tär också på självförtroendet.<br />
Man börjar tvivla på sig själv <strong>och</strong> sina möjligheter<br />
att klara av studierna. Så beskriver<br />
informanten sina känslor.<br />
Man börjar fundera hur det egentligen står till. Man<br />
blir arg på sig själv. Därför att alla andra hänger<br />
med i undervisningen. Det är bara jag som inte förstår.<br />
Är det något fel på mig? Jag har läst svenska<br />
under så lång tid, men har ändå problem! Kommer<br />
jag att klara av mina studier?<br />
En annan informant uppger att framställning<br />
av skriftliga texter har varit det svåraste problemet<br />
för honom.<br />
Det är ett elände att skriva på svenska måste jag<br />
säga. /—/ Stavningen är ett lika stort elände. Så det<br />
är en lång process att skriva <strong>och</strong> man blir aldrig säker<br />
eller nöjd med det man skrivit.<br />
2.4. Bristande beredskap<br />
Vad händer med studenter med annan etnisk<br />
bakgrund, som har uppenbara bristande förkunskaper<br />
samt bristande kunskaper i språk<br />
<strong>och</strong> arbetssätten på universitetet när de antas<br />
till olika utbildningar? Hur ser institutionernas<br />
beredskap ut för att ta hand om dessa studenter?<br />
Ett par informanters öde i denna intervjuundersökning<br />
kan ge en bild av de olika<br />
problem som denna grupp studenter möter i<br />
sin vardag. Deras berättelser visar på de svåra<br />
konsekvenser som bristande kunskaper i språket<br />
<strong>och</strong> den svenska studiekulturen kan medföra<br />
för enskilda individer. De är samtidigt<br />
ett bevis på institutionernas <strong>och</strong> universitetets<br />
dåliga beredskap <strong>och</strong> deras misslyckande<br />
att på ett tidigt stadium försöka lösa dessa studenters<br />
problem.<br />
Informant nummer 12 kom till Sverige som<br />
flykting i vuxen ålder i mitten av 1980-talet.<br />
Hans språkkunskaper är än idag ytterst bristfälliga.<br />
I början av 1990-talet antogs han trots<br />
sina mycket begränsade språkkunskaper till ett<br />
flerårigt utbildningsprogram på ett lärosäte i<br />
södra Sverige. Han hoppade av utbildningen<br />
efter två år av svåra konflikter med lärare <strong>och</strong><br />
studentrepresentanter. Han antogs till ett nytt<br />
studieprogram vid Umeå universitet kort därefter,<br />
men hoppade av studierna ännu en gång<br />
efter ytterligare två års studier. Han fick så<br />
småningom problem med CSN som inte ville<br />
ge honom mer studielån på grund av hans<br />
tidigare dåliga studieresultat. Informanten<br />
19
20<br />
gjorde uppehåll i studierna men sökte till universitetet<br />
på nytt <strong>och</strong> antogs till ett tredje utbildningsprogram.<br />
Efter många påstötningar<br />
fick han studiemedel på prov under en termin.<br />
Villkoret var att han måste klara av studierna.<br />
Hans fortsatta studier gick något bättre.<br />
Detta tack vare en lärare som upptäckte<br />
hans otillräckliga språkkunskaper samt hans<br />
bristfälliga studieteknik. Läraren erbjöd sin<br />
hjälp <strong>och</strong> det resulterade i att han förändrade<br />
sin studieteknik. Det gav resultat <strong>och</strong> han<br />
började göra framgångar först efter fem års<br />
studier. Informanten hankar sig fram på det<br />
tredje studieprogrammet nu <strong>och</strong> dras fortfarande<br />
med stora problem.<br />
Ett annat problem informant nummer 12<br />
mötte under sin studietid gällde samarbetet<br />
med infödda svenska studenter, exempelvis i<br />
samband med grupparbeten. I de fall lärarna<br />
inte bildade grupperna fick han arbeta ensam,<br />
eftersom inga grupper ville ha honom med.<br />
De ansåg att informanten inte kunde tillföra<br />
gruppen någonting. Han säger att han blev<br />
motvilligt insläppt i grupperna om han bad<br />
om det. Detta gjorde att han kände att han<br />
tvingade sig på <strong>och</strong> arbetade på egen hand i<br />
stället. Detta resulterade i restuppgifter <strong>och</strong><br />
eftersläpningar. Vid de tillfällen det har funnits<br />
studenter från hans hemland eller studenter<br />
från andra länder har de sökt sig till<br />
varandra <strong>och</strong> gjort grupparbeten tillsammans<br />
eller studerat tillsammans. Han umgås inte<br />
med infödda svenska studenter utanför stu-<br />
dietiden. Detta beror delvis på att han är<br />
mycket äldre än genomsnittsstudenten på studieprogrammet<br />
<strong>och</strong> därmed inte har samma<br />
intresseområden. Han är också gift <strong>och</strong> har<br />
barn <strong>och</strong> måste vara tillsammans med sin familj<br />
efter skolan. Detta innebär att hans fritid<br />
ser ut på ett helt annat sätt än de unga<br />
studenternas. När det gäller umgänget med<br />
andra studenter säger han:<br />
Det beror på åldersskillnaden. /.../ Jag är kanske lite<br />
stolt på något sätt, jag vill inte /.../ tvinga mig på<br />
dom. /.../ Jag måste knuffa mig fram. /.../ Jag är lite<br />
blyg också.<br />
Informant nummer 14 kommer från ett land<br />
i Mellanöstern, har bott i Sverige i ca 9 år<br />
<strong>och</strong> håller på att avsluta sina studier i ett tekniskt<br />
ämne. Han kom till Sverige efter avslutade<br />
gymnasiestudier <strong>och</strong> efter att ha gjort<br />
lumpen i sitt gamla hemland. Informanten<br />
studerade svenska under tre terminer, först<br />
Svenska för invandrare (SFI) <strong>och</strong> sedan på<br />
en folkhögskola. Parallellt med språkstudier<br />
på folkhögskolan har han kompletterat sina<br />
betyg i olika kärnämnen på KomVux samt<br />
gått en preparandkurs innan han startade sina<br />
universitetsstudier.<br />
Informanten upplevde studietiden som<br />
arbetsam, eftersom han saknade tillräckliga<br />
förkunskaper inom visa områden, men ville<br />
inte hoppa av studierna. Han sökte hjälp hos<br />
landsmän som tidigare läst programmet <strong>och</strong><br />
skaffade en fadder som han kunde vända sig
i tid <strong>och</strong> otid för att be om hjälp <strong>och</strong> ställa<br />
frågor till. Den gemensamma etniska bakgrunden<br />
bidrog till att han fick ”ovärderlig<br />
hjälp” från fadderns sida. Han lyckades etablera<br />
kontakter med flera landsmän som<br />
hjälpte honom fram till klockan 5 på morgonen<br />
trots att de hade familj <strong>och</strong> barn. Hans<br />
främsta intryck av studietiden är att den var<br />
mycket tuff.<br />
Jag har inte haft något roligt att göra [under studietiden,<br />
förf. anm.]. Det har varit bara studier <strong>och</strong><br />
studier. /—/ Jag ville gärna visa att jag var en duktig<br />
student så som jag var i mitt gamla hemland. Jag<br />
kämpade <strong>och</strong> kämpade på <strong>och</strong> ändå var jag bland<br />
de sämsta.<br />
Efter en tid av ekonomisk press, då CSN jagade<br />
honom för hans dåliga studieresultat,<br />
samt psykiskt press på grund av att han inte<br />
kunde klara av sina studier drabbades han av<br />
utbrändhet. Han fick värk i hela kroppen <strong>och</strong><br />
tappade lusten att studera. Han fick musarm,<br />
ont i nacken, i huvudet <strong>och</strong> i ryggen <strong>och</strong> till<br />
slut kontaktade han Studenthälsan. På Studenthälsan<br />
kunde man inte hjälpa honom<br />
utan skickade honom vidare till en psykolog.<br />
Att gå till en psykolog kändes extra betungande<br />
i den kultur han kommer från. Det<br />
tolkades som att han hade nått ett stadium,<br />
då han inte klarade sig på egen hand. Skamkänslan<br />
som han drabbades av gjorde att han<br />
mådde ännu sämre <strong>och</strong> gick omkring med<br />
stor rädsla för att omgivningen skulle få reda<br />
på det. Han hemlighöll det för sina vänner,<br />
sina släktingar <strong>och</strong> framför allt kurskamrater<br />
med samma etniska bakgrund. Förutom hustrun<br />
fick ingen annan veta detta. Trots alla<br />
dessa problem övervägde han aldrig att hoppa<br />
av studierna. Han var fast besluten att fortsätta,<br />
ingenting annat kunde komma på tal.<br />
Ett avhopp skulle kännas som ett svårt bakslag<br />
<strong>och</strong> ett misslyckande. Hans ålder <strong>och</strong> hans<br />
ekonomiska situation samt hans egna <strong>och</strong> omgivningens<br />
förväntningar gjorde det omöjligt<br />
för honom att tänka på avhopp eller ens studieuppehåll.<br />
Han medger dock att han funderade på att<br />
åtminstone göra uppehåll någon termin för<br />
att ta igen det han var dålig på. Han beskriver<br />
ett moment 22, där han inte ser någon annan<br />
utväg än att fortsätta att studera.<br />
Ibland funderar man ok jag hoppar av en termin.<br />
Jag läser bara det jag är dåligt på under tiden för att<br />
höja min kompetens. /.../ Men ok om jag skall ta<br />
studieuppehåll i en termin hur skall jag försörja mig<br />
<strong>och</strong> min fru? Jag måste jobba. Om jag skall jobba<br />
hur kan jag studera?<br />
2.5. Kommentar<br />
Informant nummer 12 är kanske inte representativ<br />
för studenter med annan etnisk bakgrund,<br />
även om det har funnits flera med hans<br />
bakgrund i den svenska högskolan. Informant<br />
nr 14 är däremot mer representativ. Oavsett<br />
hur det står till med deras representativitet vi-<br />
21
22<br />
sar deras öde att det har funnits uppenbara<br />
brister inom den svenska högskolan. En sådan<br />
brist är den låga tröskeln, när det gäller krav<br />
på språkkunskaper <strong>och</strong> andra förkunskaper för<br />
att komma in på olika utbildningsprogram.<br />
De låga kraven gjorde att studenter som<br />
egentligen inte hade tillräckliga kunskaper<br />
antogs till utbildningsprogram för att fylla<br />
tomma utbildningsplatser. Syftet med detta<br />
tycks ha varit att rädda högskolor eller utbildningsprogram<br />
som hotades av nedläggning på<br />
grund av lågt studentunderlag. Dessa studenter<br />
hade svårt att klara av studierna <strong>och</strong> i en<br />
del fall övergick deras frustration över de dåliga<br />
studieresultaten till svåra konflikter med<br />
lärarna. Kännetecknande för dessa konfliktsituationer<br />
var anklagelser om kränkande särbehandling<br />
på grund av etnisk härkomst. Det<br />
förekom också beskyllningar om attitydproblem<br />
<strong>och</strong> negativa stereotypa föreställningar.<br />
Ett par sådana konflikter uppmärksammades<br />
i media där anklagelser <strong>och</strong> motanklagelser<br />
stod mot varandra.<br />
Sett ur studentperspektiv tycks det inte ha<br />
funnits beredskap från institutionernas sida för<br />
att slussa in dem i studierna. Det har saknats<br />
insatser <strong>och</strong> resurser för att hjälpa dem med<br />
deras bristande språk- <strong>och</strong> förkunskaper. De<br />
tilläts gå runt ett par år tills de tröttnade <strong>och</strong><br />
försvann av sig själva. Sett ur lärarnas perspektiv<br />
visar sig den bristande beredskapen på ett<br />
annat sätt. Lärarna ställdes inför situationer<br />
som de inte hade pedagogisk utbildning <strong>och</strong><br />
kompetens för. Det gäller framför allt brist på<br />
interkulturell kompetens för att kunna ta hand<br />
om etniskt heterogena studentgrupper.<br />
Det saknas rutiner <strong>och</strong> beredskap för att<br />
följa upp den grupp studenter som passar in<br />
i den bild som informant nummer 14 ger vid<br />
handen. Det vill säga strukturer, eller om man<br />
så vill strategier, för att upptäcka samt erbjuda<br />
lämpliga åtgärder vid rätt tillfälle. I brist<br />
på sådana insatser söker dessa studenter på<br />
egen hand efter lösningar som passar dem.<br />
De prövar en eller flera utvägar för att till<br />
slut fastna för en. I jakt på lämpliga åtgärder<br />
tvingas var <strong>och</strong> en att uppfinna hjulet på nytt.<br />
Man tvingas prova sig fram, ta lärdomar av<br />
sina misstag <strong>och</strong> de fallgropar de mött under<br />
arbetets gång, snegla på andra för att se hur<br />
de klarat sig m.m. Här finns en rad olika alternativ<br />
att välja emellan: att studera tillsammans<br />
med sina landsmän, att studera tillsammans<br />
med svenska studenter, att ägna mycket<br />
möda åt utantillärning genom att gå igenom<br />
gamla tentor <strong>och</strong> välja ut svar som fått bra<br />
betyg <strong>och</strong> memorera svaren.<br />
Behovet av beredskapsplaner tycks vara stort<br />
för att hjälpa de studenter som finns inne i<br />
systemet. Många studenter med annan etnisk<br />
bakgrund skulle tjäna på att få fördjupade<br />
kunskaper i <strong>och</strong> information om arbetssätten<br />
på universiteten. Det gäller exempelvis information<br />
om hur det är att studera på universitet,<br />
ny studieteknik, förhållningssätt till studiematerialet<br />
<strong>och</strong> kritisk förhållningssätt.
En viktig punkt tycks vara själva sättet att<br />
förmedla informationen, så att den inte förstärker<br />
en känsla av utanförskap. Det gäller<br />
för institutionerna att ha beredskap för att<br />
kunna informera <strong>och</strong> erbjuda hjälp för individer<br />
som skulle behöva hjälp. Det vill säga<br />
att förmedla information som talar om de<br />
möjligheter som finns <strong>och</strong> de kanaler varigenom<br />
man kan söka hjälp på individuell basis.<br />
Detta innebär att institutionerna redan i<br />
samband med antagningen ser till att ha beredskapsplaner<br />
för att möta nya grupper av<br />
studenter.<br />
23
24<br />
3. Möte med lärare <strong>och</strong> personal<br />
Att uppleva olika former av problem i relationerna<br />
med lärarna är inte någonting som enbart<br />
gäller studenter med annan etnisk bakgrund.<br />
I en studie gjord av Elvy Westlund som<br />
omfattade 1835 studenter, som år 1998 studerade<br />
på någon ingenjörsutbildning på Mälardalens<br />
högskola, uppgav 19 procent att de inte<br />
möttes med respekt från lärarna samt att de sällan<br />
kände trivsel. Ytterligare 18 procent upplevde<br />
att de kände sig osynliga <strong>och</strong> inte sedda.<br />
Den senare gruppen kände också stor ångest,<br />
hade dålig självkänsla <strong>och</strong> var övertygade om<br />
att de skulle misslyckas med sina studier. 2<br />
Ett tema vid samtalen med informanterna<br />
i denna studie handlade om deras möte med<br />
lärarna. Informanterna tog upp flera olika spår<br />
beroende på deras varierande erfarenheter. En<br />
mindre grupp har inte upplevt några problem.<br />
Några har vid enstaka fall känt sig motarbetade,<br />
men de vill inte se det som ett resultat<br />
av sin etniska bakgrund. En informant skyller<br />
sina dåliga erfarenheter av kontakter med<br />
enstaka lärare på bristande studentinflytande,<br />
när det gäller planering <strong>och</strong> uppläggning<br />
av studierna. En större grupp tar emellertid<br />
upp olika former av problem. Det handlar<br />
om en rad berättelser som vittnar om lärar-<br />
nas ovana <strong>och</strong> bristande beredskap att möta<br />
etniskt heterogena studentgrupper. Till detta<br />
område hör också mötet mellan studenter<br />
<strong>och</strong> den så kallade mellankategorin, det vill<br />
säga personal som inte tillhör lärarkåren, men<br />
som fyller en viktig funktion i utbildningen.<br />
3.1. Osynliggörande<br />
Informant nummer 1 uppger att han hade<br />
synpunkter på innehållet på en kurs <strong>och</strong> ville<br />
att den ansvarige läraren skulle ta till sig hans<br />
synpunkter <strong>och</strong> genomföra förändringar i<br />
kursen. Läraren var dock inte mottaglig för<br />
några synpunkter. Informanten kände sig<br />
motarbetad, men det hade enligt honom inte<br />
någonting med hans etniska bakgrund att<br />
göra. Det var snarare bristande studentinflytande<br />
<strong>och</strong> bristande dialog mellan programansvariga<br />
<strong>och</strong> studenterna som var orsaken<br />
bakom detta. Informanten kände sig motarbetad<br />
eftersom han inte fick gehör för sina<br />
synpunkter <strong>och</strong> gav upp sina försök att göra<br />
några ändringar. Han säger att han inte gick<br />
vidare till studierektor eller programansvariga<br />
på grund av att han kände sig motarbetad.<br />
Han förklarar sin uppgivenhet på följande<br />
sätt:<br />
2 Se vidare Elvy Westlund, Undervisnings-<br />
<strong>och</strong> utbildningsplanering<br />
för vem?: en studie av<br />
ingenjörsutbildning vid en<br />
svensk högskola, Acta Universitatis<br />
Upsaliensis, Uppsala<br />
Studies in Education 96 (Uppsala,<br />
2001), 112-121.
När konturen för utbildningsprogrammet har fastslagits<br />
en gång så står den fast <strong>och</strong> det blir oftast<br />
ytterst svårt att genomdriva några förändringar.<br />
Några informanter uppger att de kunde se<br />
ett starkt samband mellan lärarnas dåliga bemötande<br />
<strong>och</strong> sin etniska bakgrund. De uppger<br />
att de har haft lärare <strong>och</strong> andra kategorier<br />
av anställa, som behandlat dem på ett kränkande<br />
<strong>och</strong> godtyckligt sätt. Ingen av dem har<br />
velat eller vågat rapportera detta för att inte<br />
riskera sin studieframtid. Informant nummer<br />
10 läser ett samhällsvetenskapligt ämne (enstaka<br />
kurser) <strong>och</strong> har bott i Sverige sedan hon<br />
var en sjuårig flicka. Hon har inga språkproblem<br />
<strong>och</strong> anser sig vara väl insatt i den svenska<br />
kulturen. Hon uppger att två av lärarna<br />
hon mötte under sin studietid i Umeå uppförde<br />
sig på ett kränkande sätt mot henne.<br />
Vid det ena tillfället, när hon skulle skriva en<br />
uppsats på egen hand, tyckte hon att hon inte<br />
fick den handledning som hon var berättigad<br />
till <strong>och</strong> kände sig diskriminerad. Denna<br />
uppfattning delades av en infödd svensk kurskamrat<br />
som från nära håll kunde se lärarnas<br />
bemötande. Enligt informanten beskrev den<br />
svenska kurskamraten lärarnas beteenden<br />
som diskriminerande. Vid det andra tillfället<br />
skulle informanten skriva ett arbete tillsammans<br />
med två infödda svenska kurskamrater.<br />
Vid handledningstillfället pratade handledaren<br />
enbart med de två andra studenterna.<br />
Han pratade bara med dom. Det var precis som det<br />
bara var dom två som skulle göra arbetet <strong>och</strong> jag<br />
fanns inte där.<br />
Hon uppger att en annan kurskamrat med<br />
annan etnisk bakgrund, som läste samma kurs,<br />
delade informantens upplevelser <strong>och</strong> tyckte att<br />
den här lärarens osynliggörande var mycket<br />
kränkande.<br />
3.2. Misstro <strong>och</strong> dålig<br />
personkemi<br />
Intervjuundersökningen visar att informanter<br />
som läser vissa utbildningsprogram utgör<br />
en majoritet bland dem som har upplevt lärarnas<br />
bemötande som kränkande <strong>och</strong> diskriminerande.<br />
Informant nummer 22 har hunnit<br />
mer än halvvägs på sin utbildning <strong>och</strong><br />
tillhör gruppen studenter som började sina<br />
universitetsstudier efter avslutade gymnasiestudier<br />
i ett annat land. Hon uppger att hon<br />
vid ett flertal tillfällen skrivit exakt samma svar<br />
på tentorna som flera av hennes infödda svenska<br />
kurskamrater. Den berörde läraren satte<br />
genomgående lägre betyg på hennes tentor.<br />
Hon uppger att hon vid enstaka tillfällen, då<br />
man har haft anonyma tentor, fått mycket<br />
bättre betyg av samme lärare. Informanten<br />
anser att det inte är hennes kunskaper som är<br />
bristfälliga utan att lärarens bedömning varierar<br />
beroende på vilken student som svarat<br />
på frågorna. Hon uppger att hon har försökt<br />
tala med läraren, men att läraren inte visat<br />
intresse av att lyssna på henne. Läraren gör<br />
25
26<br />
sig ofta oanträffbar <strong>och</strong> visar ingen lyhördhet<br />
gentemot studenter med annan etnisk bakgrund.<br />
Till saken hör också att denne lärare<br />
vid ett flertal tillfällen varit involverad i konflikter<br />
med studenter med annan etnisk bakgrund.<br />
Informanten uppger emellertid att hon<br />
inte velat gå vidare med detta på grund av<br />
den infekterade atmosfär som präglar utbildningen.<br />
Hon uppger också att hon visat återhållsamhet<br />
för att inte riskera sin framtid.<br />
Hon säger:<br />
Jag aktar mig för att få stämpeln ”bråkmakare”, för<br />
att då kommer jag att bära den med mig genom<br />
hela studietiden.<br />
Informant nummer 18 började sina studier<br />
på ett flerårigt utbildningsprogram kort efter<br />
svåra konflikter som pågick på den ansvariga<br />
institutionen i mitten av 1990-talet. Vid intervjutillfället<br />
läser han sista året på sin utbildning.<br />
Hans bild av förhållandena på institutionen<br />
stämmer överens med föregående<br />
informant. Han menar att enstaka lärare tillämpar<br />
en hårdare bedömning av studenter<br />
med annan etnisk bakgrund. Det gäller så väl<br />
deras kliniska verksamhet som studieresultat.<br />
Informanten menar att dessa lärare har bestämt<br />
sig för en uppfattning om vissa grupper<br />
av studenter med annan etnisk bakgrund.<br />
De här lärarna utgår från att dessa studenter i<br />
regel har svårt med vissa moment i utbildningen<br />
<strong>och</strong> därmed bortser de från den enskilde<br />
studentens prestation under den kli-<br />
niska perioden eller vederbörandes studieresultat.<br />
Här är det den förutfattade meningen<br />
som styr. Dessa lärare kräver enligt informanten<br />
i genomsnitt större prestation från studenter<br />
med annan etnisk bakgrund. Han<br />
anser också att samarbetet mellan vissa anställda<br />
<strong>och</strong> studenter med annan etnisk bakgrund<br />
inte fungerar riktigt bra. Han vill inte<br />
använda begreppet diskriminering, men talar<br />
istället om dålig personkemi.<br />
Det har hänt att man ber att få hjälp, så har den<br />
eftersökta personen försökt vara sysselsatt med något<br />
annat för att inte komma till dig. Men om en<br />
svensk ringer så har dom varit rapp in i båset <strong>och</strong><br />
hjälpt till. Och så vissa lärarassistenter som använder<br />
ett auktoritärt tonfall i sina kontakter med studenter<br />
med annan etnisk bakgrund. Samma personer<br />
använder betydligt mjukare ton när de möter<br />
svenska studenter<br />
Hans förklaring till dessa företeelser är att<br />
dessa personer har varit involverade i en rad<br />
incidenter <strong>och</strong> att de därigenom har fått i sig<br />
en rad föreställningar om vissa studentgrupper<br />
med annan etnisk bakgrund.<br />
Informant nummer 15 befinner sig i slutfasen<br />
i sin utbildning. Han kommer ursprungligen<br />
från ett land i Mellanöstern, men<br />
han har gått hela sin skolgång i Sverige. Han<br />
började sin utbildning i nära anslutning till<br />
konflikterna på institutionen. Han ger delvis<br />
en annorlunda bild av mötet med lärarna,<br />
men i grunden finns misstron mot vissa grup-
3 Informanten nämner ett specifikt<br />
land i Mellanöstern varifrån<br />
majoriteten av studenter<br />
med annan etnisk bakgrund<br />
kommer.<br />
per inom lärarkåren. Hans uppfattning om<br />
lärarna är att de behandlar studenterna som<br />
blivande kollegor <strong>och</strong> möter studenterna med<br />
respekt. Han säger att det märks att lärarna<br />
har arbetat med studenter med annan etnisk<br />
bakgrund under en längre period. De visar<br />
stor förståelse för studenter med annan etnisk<br />
bakgrund. De har i regel ett individuellt<br />
perspektiv, det vill säga att de låter sig inte<br />
styras av förutfattade uppfattningar om studenter<br />
med viss etnisk bakgrund som kollektiv.<br />
De negativa händelserna i mitten av 1990talet<br />
har enligt denna informant inneburit att<br />
lärarna blivit mer medvetna om att de måste<br />
tillmötesgå studenterna i ännu högre grad.<br />
De är mer vaksamma, när det gäller uppfattningarna<br />
om studenter med annan bakgrund,<br />
tillägger han.<br />
Det visar sig att när han talar om de positiva<br />
egenskaperna hos lärarna på utbildningsprogrammet<br />
så är det de manliga lärarna han<br />
pratar om. När jag ber honom att ge sin bild<br />
av kvinnliga lärare <strong>och</strong> mellankategoripersonal<br />
så kommer en helt annan uppfattning<br />
fram. Det låter i mina öron som grova kvinnofientliga<br />
attityder. Informanten ger uttryck<br />
för en mycket negativ <strong>och</strong> enhetlig bild av de<br />
kvinnliga lärarna. Han anser att kvinnliga lärare<br />
<strong>och</strong> mellankategori personalen, som uteslutande<br />
består av kvinnor, tillskriver manliga<br />
studenter från Mellanöstern viss identitet.<br />
Dessa ser på alla manliga studenter som kommer<br />
från Mellanöstern per definition som<br />
”ohyfsade mansgrisar” som ”förtrycker kvinnor”,<br />
”ser ner på kvinnor” <strong>och</strong> ”saknar respekt<br />
för kvinnliga lärare <strong>och</strong> ledare”, uppger informanten.<br />
3 De negativa attityderna är, enligt informanten,<br />
grunden för all missämja som numera<br />
råder på den berörda institutionen.<br />
Informant nummer 21 läser samma utbildningsprogram.<br />
Hon tillhör den yngre generationen<br />
informanter som började sin utbildning<br />
mer än ett halvt decennium efter de<br />
värsta konflikterna på institutionen <strong>och</strong> har<br />
till skillnad från tidigare informanter inte<br />
hunnit så lång i sin utbildning. Hennes intryck<br />
av lärarna skiljer sig på ett markant sätt<br />
från tidigare informanters, som studerar samma<br />
utbildningsprogram. Redan vid starten på<br />
utbildningen fick hon höra rykten om enskilda<br />
lärare som hyste starka fördomar mot studenter<br />
med en viss etnisk bakgrund. Det var<br />
framför allt studenter som startat sin utbildning<br />
långt före henne som stod för dessa rykten.<br />
De utpekade lärarna sades vara mycket<br />
restriktiva i sin bedömning av studenter med<br />
en viss etnisk bakgrund. De sades vara kända<br />
för att inte släppa igenom dessa studenter så<br />
lätt. Informanten säger dock att hon inte fått<br />
dessa rykten bekräftade. Hon ger uttryck för<br />
en helt annan bild, som går stick i stäv med<br />
de informanters som startade sin utbildning i<br />
direkt anslutning till konflikterna på 1990talet.<br />
Hon säger att hon under sin utbildning<br />
inte drabbats av några problem, samtidigt som<br />
hon inte låtit sig påverkas av alla rykten som<br />
27
28<br />
surrade i luften när hon startade sin utbildning.<br />
Hennes uppfattning bekräftas av andra<br />
informanter med samma bakgrund. Trots<br />
detta säger hon att hon har känt att det har<br />
funnits en viss barriär mellan olika etniska<br />
grupper.<br />
Jag har aldrig varit drabbad, så jag har haft en helt<br />
annan bild. Jag har försökt på något sätt bjuda mer<br />
på mig själv för att överkomma den här barriären<br />
som funnits mellan dom här lärarna <strong>och</strong> speciellt<br />
studenter med en viss etnisk bakgrund.<br />
3.3. Möte med ”icketraditionella”<br />
studenter<br />
Bland informanterna finns tre kvinnliga studenter<br />
som är troende muslimer. Två av dessa<br />
informanter bär slöja. Dessa informanter utgör<br />
en speciell grupp, eftersom de skiljer sig<br />
från majoritetsgruppen dels på grund av sin<br />
etniska bakgrund <strong>och</strong> dels för att de markerar<br />
sin tro på ett öppet sätt. Deras upplevelser<br />
vittnar om lärarnas bristande beredskap<br />
<strong>och</strong> ovana att hantera etniskt <strong>och</strong> religiöst<br />
heterogena studentgrupper. Informant nummer<br />
17 är troende muslimsk kvinna med rötter<br />
i Mellanöstern. Hon har bott i Sverige sedan<br />
18 år tillbaka <strong>och</strong> har gått större delen av<br />
sin skolgång i Sverige. Hon läser ett utbildningsprogram,<br />
där hon är ensam student med<br />
annan etnisk bakgrund. Ett bestående intryck<br />
som hon fått efter tre terminer på universitetet<br />
är en känsla av utanförskap <strong>och</strong> osynlig-<br />
görande. Hon säger att det händer rätt ofta<br />
att lärarna inte ställer någon fråga till henne.<br />
Hon säger att nästan alla i klassen blir någon<br />
gång tilltalade av läraren som vill att de ska<br />
reflektera över en fråga eller komma med synpunkter.<br />
Det händer nästan aldrig att lärarna<br />
vänder sig till henne. Hon säger att hennes<br />
känslor har bekräftats av andra studenter i<br />
samma situation. En nära väninna till henne,<br />
som läser ett annat utbildningsprogram<br />
har exakt samma upplevelser. I hennes fall<br />
har det varit så att hon inte kunnat övervinna<br />
sin rädsla <strong>och</strong> inte vågat ge sig in i diskussionerna<br />
i klassen, vilket har gjort att känslan<br />
av utanförskap har förstärkts.<br />
Dom tror kanske att jag inte kan språket eller att<br />
man inte kan svara på frågan. De vill kanske inte<br />
försätta mig i en svår situation. Jag tror att dom är<br />
osäkra. De vet inte hur dom skall göra i sådana situationer.<br />
De är inte vana vid att ha en student med<br />
slöja i klassen.<br />
Hon vill emellertid inte klassa lärarnas agerande<br />
som motarbetande eller på något sätt<br />
främlingsfientligt. Hon säger:<br />
Alltså även om det skulle vara något sådant så skulle<br />
jag inte vilja säga det. Jag skulle hitta en annan<br />
orsak som att dom liksom inte vet hur dom skall<br />
vara mot mig. Det är därför dom är så. Dom kanske<br />
är lite nervösa men dom flesta lärare har varit<br />
trevliga faktiskt.
Informant nummer 19 är också muslimsk<br />
kvinna med rötter i Mellanöstern. Hon har<br />
läst enstaka kurser <strong>och</strong> vid intervjutillfället<br />
läser hon sista terminen, innan hon tar sin<br />
examen. Hennes erfarenheter angående lärarna<br />
sammanfaller till stor del med de erfarenheter<br />
som informant nummer 17 har haft.<br />
Skillnaden är att hon i stället för att stå tillbaka<br />
själv har tagit initiativ till att delta i diskussionen.<br />
Vid de tillfällen då hon känt sig<br />
osynliggjord har hon sökt upp läraren i fråga<br />
<strong>och</strong> talat om för vederbörande hur hon har<br />
känt det. Hon beskriver det som så att hon<br />
ha tagit initiativ till en öppen dialog med lärarna.<br />
Resultatet har blivit att hon har etablerat<br />
goda kontakter med sina lärare. Hon<br />
tycker att hennes initiativ ledde till att lärarna<br />
förändrade sina beteenden. Hon anser att<br />
lärarnas ageranden beror på deras ovana <strong>och</strong><br />
osäkerhet att möta mångkulturella <strong>och</strong> multireligiösa<br />
studentgrupper.<br />
3.4. Kommentar<br />
De grova påhoppen på kvinnliga lärare tycks<br />
bottna i attitydproblem hos enstaka manliga<br />
informanter. Förhållandena på detta utbildningsprogram<br />
utgör emellertid ett kapitel för<br />
sig. Tidigare konflikter har skapat en svårgenomtränglig<br />
barriär som än idag skapar ömsesidig<br />
misstro. Till detta kommer också ömsesidiga<br />
stereotypa föreställningar om hur ”de<br />
andra” är. Det krävs förtroendeskapande åtgärder<br />
från alla inblandade parter för att hin-<br />
dra gamla infekterade konflikter att styra förhållandena<br />
idag. För att visa att det inte är<br />
den etniska bakgrunden som är avgörande för<br />
vilken betyg man får på tentamen kan man<br />
exempelvis låta alla skriftliga tentamina göras<br />
anonymt. Det är svårt för en utomstående att<br />
komma med förslag, men studierektorerna,<br />
lärarna <strong>och</strong> studentrepresentanterna kan i bästa<br />
samförståndsanda skapa arbetsformer som<br />
undanröjer all misstro.<br />
Bortsett från detta återstår en rad problem,<br />
när det gäller relationerna mellan studenter med<br />
annan etnisk bakgrund <strong>och</strong> svenska lärare. Vissa<br />
handlingar hos lärarna, som exempelvis att i<br />
möjligaste mån undvika så kallade icke-traditionella<br />
studenter, speglar deras ovana <strong>och</strong><br />
osäkerhet i att hantera etniskt, kulturellt <strong>och</strong><br />
religiöst heterogena studentgrupper. De erfarenheter<br />
som informanterna nummer 17 <strong>och</strong><br />
19 ger vid handen, enligt vilka vissa lärare inte<br />
bjuder in muslimska/beslöjade kvinnliga studenter<br />
till diskussioner under seminarierna,<br />
visar på ett illustrativt sätt den osäkerhet som<br />
en del lärare känner. Ovanan <strong>och</strong> osäkerheten<br />
bottnar i sin tur i bristande kunskaper samt<br />
bristande beredskap inför mötet med heterogena<br />
studentgrupper. Det är i själva verket inte<br />
lärarna som är ansvariga för bristande interkulturell<br />
kommunikation. Bristerna beror till stor<br />
del på en felaktig undervisnings- <strong>och</strong> utbildningsplanering<br />
samt otillräcklig kompetensutveckling<br />
riktad till lärarna.<br />
29
30<br />
4. Möte med infödda svenska studenter<br />
Ett annat tema gällde informanternas relationer<br />
till så kallade infödda svenska studenter.<br />
Bland annat skulle de berätta om samarbetet<br />
i samband med studierna i <strong>och</strong> utanför universitetet,<br />
samt det sociala umgänget utanför<br />
universitetet.<br />
Informanternas upplevelser är mycket varierande<br />
<strong>och</strong> omfattar ett brett spektrum av<br />
olika uppfattningar. Här finns allt från inga<br />
problem alls till mer eller mindre svåra problem.<br />
De informanter som har upplevt olika<br />
former av problem pekar på olika mönster<br />
som har utgjort hinder i det sociala umgänget<br />
mellan människor. Den kanske enklaste<br />
förklaringen ges av en informant, som anser<br />
att de sociala relationerna mellan studenterna<br />
påverkas av utbildningens uppläggning.<br />
Hon skiljer mellan två olika kategorier av studenter:<br />
de som studerar program <strong>och</strong> de som<br />
läser enstaka kurser. Informanten anser att de<br />
studenter som läser programutbildningar hinner<br />
etablera bättre sociala kontakter med varandra<br />
under sin studietid i jämförelse med<br />
studenter som läser enstaka kurser. De ingår<br />
i samma grupp <strong>och</strong> hinner svetsas samman<br />
under studietiden, säger informanten. Informant<br />
nummer 8, som har erfarenhet av såväl<br />
utbildningsprogram som enstaka kurser, beskriver<br />
situationen på följande sätt:<br />
Om man går i program är man till viss mån illa<br />
tvungen att, om man får liksom använda det uttrycket,<br />
umgås med varandra. Man ska vara till viss<br />
mån bekant <strong>och</strong> hyfsad <strong>och</strong> så där. Man ska gå på<br />
samma utbildning under 3-4 år. På enstaka kurser<br />
blir man betydligt mer isolerad. Som invandrare har<br />
jag alltid känt mig utanför när jag läste enstaka kurser<br />
men inte lika mycket när jag läste program.<br />
Andra informanter uppger kulturella skillnader<br />
som ett hinder i mötet med svenska studenter.<br />
Informant nr 13 anser att hon inte<br />
delar samma kulturella värderingar som<br />
svenska studenter. Hon har vuxit upp i<br />
Sverige <strong>och</strong> har bott större delen av sitt liv i<br />
Sverige, men hon lever med sin familj som<br />
värnar om det gamla hemlandets kultur. Hon<br />
anser sig vara bärare av en kulturell identitet<br />
som är en blandning av dessa två kulturer.<br />
Hon identifierar sig som en s.k. bindestreckssvensk<br />
med rötter i två kulturer. Som ett exempel<br />
på hur denna skillnad kan komma till<br />
uttryck nämner hon följande exempel.<br />
Jag ville inte leva ett studentliv som bestod av studier<br />
från måndag till fredag <strong>och</strong> festande från fre-
dag till söndag. Det är svårt att få gehör för hur<br />
man ser på livet som student om man har andra<br />
kulturella eller religiösa normer <strong>och</strong> värderingar som<br />
man valt att leva efter. Det verkar finnas bara ett<br />
sätt att leva ett normalt studentliv <strong>och</strong> det är den<br />
svenska modellen. Den är normen <strong>och</strong> om man inte<br />
underkastar sig den framstår man som avvikande.<br />
4.1. Att ta egna initiativ<br />
Flera informanter uppger att de har haft svårt<br />
att etablera kontakt med infödda svenska studenter.<br />
Den enklaste vägen för att bryta sin<br />
isolering har varit att söka sig till sina landsmän<br />
eller till studenter med annan etnisk bakgrund.<br />
Informant nummer 14 säger att han<br />
kände socialt utanförskap <strong>och</strong> drogs med en<br />
ständig känsla av ängslan <strong>och</strong> osäkerhet i kontakterna<br />
med infödda svenska studenter. Hans<br />
utväg ur denna situation var att söka sig till<br />
sina landsmän som läste samma utbildning.<br />
På det utbildningsprogram som han läste fanns<br />
ytterligare 10 studenter med annan etnisk bakgrund,<br />
varav 9 kom från samma land som informanten.<br />
Gruppen svetsades samman genom<br />
att de studerade tillsammans <strong>och</strong><br />
upprätthöll ett socialt liv utanför studierna. De<br />
umgicks efter skolan <strong>och</strong> under helgerna. En<br />
annan informant som kommer från en så kallad<br />
studieovan miljö <strong>och</strong> länge har varit skeptisk<br />
till universitetsstudier studerade till en<br />
början tillsammans med studenter från samma<br />
etniska grupp, men övergav detta <strong>och</strong> studerar<br />
numera nästan uteslutande tillsammans<br />
med svenska studenter. Att studera med sina<br />
landsmän fungerar bra till en början, men studier<br />
med svenska studenter är mer utvecklande<br />
både när det gäller den språkliga utvecklingen<br />
<strong>och</strong> studietekniken samt att överkomma sin<br />
rädsla <strong>och</strong> osäkerhet, uppger han. Han tycker<br />
att de svenska studenterna vet hur man skall<br />
förhålla sig till studiematerialet. Under tiden,<br />
då han ingick i etniskt homogena studiegrupper,<br />
kunde han aldrig vara säker på att de hade<br />
tolkat studiematerialet på rätt sätt, säger informanten.<br />
Han understryker dock att initiativet<br />
till samstuderande med infödda svenska studenter<br />
kom från hans sida. Han är övertygad<br />
om att de inte skulle ha tagit ett sådant initiativ<br />
eftersom svenskarna är, enligt honom, ovana<br />
vid att umgås med människor som har sina<br />
rötter i andra kulturer, samt att de har en rad<br />
stereotypa föreställningar om dessa människor.<br />
Han förklarar sitt initiativ med att han är van<br />
vid att leva i multietniska samhällen samt det<br />
faktum att han hade stor behållning av samarbetet.<br />
Informant nummer 8 med ett par års erfarenhet<br />
av universitetsstudier från ett östeuropeiskt<br />
land uppger, att hon redan på ett tidigt<br />
stadium tog initiativ till att studera tillsammans<br />
med sina svenska studiekamrater. Hon<br />
uppger att hon <strong>och</strong> en annan student var de<br />
enda som hade utländsk bakgrund i gruppen.<br />
I stället för att studera tillsammans med studiekamraten<br />
som hade utländsk bakgrund<br />
föreslog hon de svenska studiekamraterna att<br />
31
32<br />
de skulle studera tillsammans. Hon hade fått<br />
lära sig en del om den svenska studiekulturen,<br />
när hon läste baskursen i svenska på universitetet.<br />
Trots det kände hon stor osäkerhet<br />
om såväl sina språkkunskaper som sin studieteknik.<br />
Samstudier med svenska studenter<br />
var hennes sätt att identifiera vad som var<br />
viktigt <strong>och</strong> framför allt hur hon skulle ta sig<br />
an de frågeställningar som var viktiga. Det<br />
gemensamma arbetet gav bra resultat. Alla var<br />
nöjda <strong>och</strong> de fortsatte att studera tillsammans<br />
under större delen av den tid de studerade på<br />
kursen. Vid ett par tillfällen krönte man en<br />
lyckad tentamen med en fest.<br />
Samma informant tror emellertid inte att<br />
hon hade fått något erbjudande från de infödda<br />
svenska studiekamraterna om hon inte<br />
hade tagit det första initiativet. Informanten<br />
fick detta bekräftat när hon skulle skriva en<br />
uppsats. Enligt lärarens instruktioner skulle<br />
studenterna skriva uppsatsen i grupper om<br />
två. Vid det här stadiet kände de flesta studiekamraterna<br />
varandra. Informanten fick<br />
inget erbjudande från sina svenska studiekamrater<br />
<strong>och</strong> hon skrev uppsatsen tillsammans<br />
med en kvinnlig student med annan etnisk<br />
bakgrund. Dessa var de enda som inte bildat<br />
grupp. De hade således inget annat val än att<br />
bilda en egen grupp. De tyckte att det var<br />
mycket besynnerligt att ingen av dem hade<br />
fått erbjudande att medverka i någon grupp.<br />
Det kändes som om de hade lämnats utanför,<br />
tillägger hon.<br />
4.2. Svårigheter med<br />
att tolka vissa<br />
beteendemönster<br />
Flera informanter tar upp problemet med<br />
bristande interkulturell kompetens. Frågan<br />
har hög aktualitet för nyanlända men den är<br />
lika aktuell för majoritetsbefolkningen.<br />
Informant nummer 9 går tredje året i ett utbildningsprogram.<br />
Han började sina universitetsstudier<br />
i Sverige efter avslutade gymnasiestudier<br />
<strong>och</strong> ett par terminers studier på<br />
universitet i sitt gamla hemland. Informanten<br />
uppger att han har haft det svårt att etablera<br />
nära kontakter med sina svenska studiekamrater.<br />
Efter en tids umgänge med<br />
svenska studenter kunde han konstatera att<br />
det fanns vissa regler som de flesta infödda<br />
svenska studenter kände till. Denna upptäckt<br />
blev samtidigt upptakten till en kulturkrock<br />
för honom. Han beskriver dessa oskrivna regler<br />
som ett rollspel som går ut på att man till<br />
det yttre uppför sig så trevligt mot varandra.<br />
Det gäller exempelvis hur man ska vara vid<br />
fikabordet eller i andra sammanhang när man<br />
träffas på universitetet. Informanten understryker<br />
att han använder begreppet rollspel<br />
med avsikt. Han upplever nämligen att umgängesformen<br />
är tillgjord <strong>och</strong> verkar vara av<br />
tillfällig karaktär. Detta bekräftades för honom<br />
genom att de vänskapliga relationerna<br />
vid fikabordet inte efterföljdes i andra sammanhang.
När kursen avslutas slutar också de vänskapliga relationerna.<br />
Dom ser dig på stan <strong>och</strong> hälsar inte ens på<br />
dig. /.../ Man känner sig kränkt. Man vet inte hur<br />
man ska reagera. /—/ Därifrån som jag kommer är<br />
det helt annorlunda <strong>och</strong> det känns väldigt ensamt.<br />
/.../ Det är svårt att komma in på det svenska livet.<br />
Jag vet inte när vi är kompisar <strong>och</strong> när vi inte är kompisar.<br />
/.../ Idag kan vi sitta <strong>och</strong> diskutera <strong>och</strong> ha jätteroligt<br />
<strong>och</strong> i morgon hälsar vi inte på varandra <strong>och</strong><br />
den här pendlingen har på något sätt tärt på mig.<br />
Och jag är trött på att bli besviken. Jag är trött [på]<br />
att inte veta var jag står eller var min plats är <strong>och</strong> då<br />
tänker jag, varför jag ska lägga energi på det.<br />
Informanten säger att han inte kunde se samma<br />
distanserade förhållningssätt när det gällde<br />
de svenska studiekamraternas umgänge<br />
med studenter som kom från USA, Kanada<br />
eller Västeuropa. Han reagerade till en början<br />
mycket kraftigt mot detta, men idag är<br />
han likgiltig för det. Han ser på det som ett<br />
”svenskt fenomen” som han trots sin långa<br />
vistelsetid i Sverige inte kan förlika sig med.<br />
Informanten tillägger att han numera behandlar<br />
sina infödda svenska studiekamrater<br />
enligt samma ”svenska mönster”.<br />
Informant nummer 2 lyfter fram en annan<br />
aspekt. Det är ett problem som till det<br />
yttre kan uppfattas som språkproblem men<br />
som i själva verket handlar om annorlunda<br />
referensramar. Detta problem uppenbarar sig<br />
tydligast i social samvaro men också i grupp-<br />
diskussioner om <strong>och</strong> kring studierna. Hon<br />
säger att hon försöker delta i gruppdiskussioner<br />
<strong>och</strong> anstränger sig för att komma med<br />
funderingar <strong>och</strong> kommentarer.<br />
Det händer rätt ofta att mina kommentarer möts<br />
med tystnad eller att man fortsätter utan att reagera<br />
på vad jag hade att säga. Jag får inte någon feedback<br />
för mina reflektioner. Då undrar jag vad som är fel<br />
med det jag har sagt. Jag tror innerst inne att de<br />
menar väl. De vill inte att jag ska känna mig generad<br />
för att jag har sagt någonting ovidkommande, eller<br />
att de inte vill ställa frågor som de misstänker att jag<br />
skulle ha svårt att besvara m.m. Jag skulle hellre uppskatta<br />
att de sa emot mig eller tillbakavisade det jag<br />
hade att säga. Jag upplever tystnaden som mycket<br />
mer påfrestande.<br />
Informanten säger att hon inte vågat diskutera<br />
detta problem med sina lärare eller studiekamrater.<br />
Ett annat problem är den bristande kunskapen<br />
om hur man skall agera i olika sociala<br />
sammanhang för att, som en informant uttryckte<br />
det, smälta in den sociala miljön. Det<br />
vill säga att kunna verka helt spontant utan<br />
att tänka på vad man skall säga eller hur man<br />
skall uppföra sig i olika sammanhang. Informant<br />
nummer 14 som haft det ganska svårt<br />
under sin studietid säger att han upplevde det<br />
sociala utanförskapet på ett tydligt sätt. Till<br />
en början stod han inte ut med det. Han cyklade<br />
hem till sin bostad, i utkanten av Umeå,<br />
under lunchrasterna för att äta lunch med sina<br />
33
34<br />
föräldrar. Efter en tid bestämde han sig för<br />
att bryta sin isolering.<br />
Det var en kille som satt ensam i klassen <strong>och</strong> jag<br />
började prata med honom första gången. Han var<br />
lite osäker men i fortsättningen var han en av mina<br />
kompisar som jag alltid hälsade på <strong>och</strong> vi hjälpte<br />
varandra. Jag har lärt mig att efter 2-3 försök så kommer<br />
man i gång. Man måste ha tålamod.<br />
Han understryker dock att det var alltid han<br />
som var tvungen att ta initiativet för att bryta<br />
den sociala isoleringen.<br />
Det är alltid vi invandrare som måste ta initiativet. /<br />
—/ De svåraste stunderna är fika- <strong>och</strong> lunchrasterna.<br />
Om jag sätter mig ensam så är det ingen som<br />
kommer <strong>och</strong> sätter sig bredvid mig. Då funderar jag<br />
om jag ska sitta ensam eller om jag ska hitta en lucka<br />
där jag smälter in i gruppen. Ibland undrar jag varför<br />
jag alltid ska behöva tänka på det här.<br />
Ett ord som återkommer gång på gång är<br />
spontanitet. Informanten säger sig sakna<br />
spontaniteten i det sociala umgänget i Sverige.<br />
Denna var någonting som fyllde en stor del<br />
av vardagen i hans gamla hemland. Han är<br />
mycket besvärad över en del reaktioner som<br />
han har mött under sin studietid.<br />
Jag kan inte fatta att man studerar flera terminer<br />
tillsammans <strong>och</strong> så träffas man ute på gatan. Rätt<br />
som det är så låtsas de [svenska studiekamraterna,<br />
förf. anm.] som om de inte känner dig eller så vänder<br />
de blicken för att inte möta din blick. Det värsta<br />
är att när man möter studiekamrater som står <strong>och</strong><br />
samtalar någonstans på universitetet <strong>och</strong> man går<br />
förbi dem. I nio av tio fall låtsas de som om att de är<br />
så involverade i samtalet att de inte lägger märke<br />
till dig.<br />
Det som dessa informanter lägger i begrepp<br />
som ”bristande spontanitet” <strong>och</strong> ”känslokyla”<br />
hos svenska studiekamrater bygger på deras<br />
upplevelser av umgänget med dessa. De<br />
svenska studiekamraterna har tydligen uppfört<br />
sig på ett sätt som bryter mot det mönster<br />
<strong>och</strong> de referensramar som informanterna<br />
socialiserats in i, i sina gamla kulturer. En fråga<br />
är om man kan se eller tolka deras upplevelser<br />
på ett annat sätt. Rör det sig verkligen<br />
om bristande spontanitet <strong>och</strong> känslokyla? Betraktar<br />
sig eller är svenska studenter i största<br />
allmänhet icke-spontana <strong>och</strong> kyliga? Att<br />
svenskar skulle vara utan känslor framstår för<br />
mig snarare som en myt som egentligen handlar<br />
om någonting helt annat. Det som uppfattas<br />
som känslokyla syftar på situationer, där<br />
man enligt egna kulturella koder förväntar<br />
sig helt andra reaktioner. Det handlar alltså<br />
om bristande insyn i de svenska kulturella<br />
koderna. I den svenska kulturen är det naturligt<br />
att dra en gräns mellan den privata<br />
<strong>och</strong> den offentliga sfären. Att ha goda relationer<br />
i studiesammanhang innebär inte att<br />
man med automatik upprätthåller samma<br />
relationer utanför studiemiljön. Människor<br />
med annan etnisk bakgrund, som bär med
sig andra referensramar, har svårt att ta till<br />
sig det nya mönstret. Samtidigt måste mankomma<br />
ihåg att för många människor med<br />
annan etnisk bakgrund är möten i den offentliga<br />
sfären den enda länken till det svenska<br />
samhället. Denna gränsdragning mellan<br />
offentligt <strong>och</strong> privat gör att man kan uppfatta<br />
svenskarna som kalla <strong>och</strong> reserverade.<br />
Utan att vilja ifrågasätta upplevelserealiteten<br />
i informanternas berättelser, så skulle man<br />
kunna förklara deras upplevelser å ena sidan<br />
som ett uttryck för deras bristande insyn i<br />
det nya samhällets kultur samt bristande integration.<br />
Å den andra sidan kan man se detta<br />
som ett uttryck för de svenska studenternas<br />
oförmåga <strong>och</strong>/eller ovilja att bryta mot<br />
ett invant monokulturellt mönster. Det senare<br />
kan grunda sig på en mängd olika företeelser<br />
som exempelvis rädsla inför att umgås<br />
med människor från ”främmande” kulturer,<br />
osäkerhet inför det främmande <strong>och</strong> det okända,<br />
bristande kunskaper om människor från<br />
andra kulturer <strong>och</strong> sist men inte minst förutfattade<br />
uppfattningar om människor som<br />
kommer från andra kulturer.<br />
Informant nummer 14 berättar att hans<br />
studietid inte genomgående har varit problemfylld<br />
<strong>och</strong> att det har funnits vissa undantag<br />
<strong>och</strong> glädjeämnen. Han berättar särskilt<br />
om ett tillfälle, då en svensk studiekamrat<br />
tog initiativ till socialt umgänge utanför studietiden.<br />
Det var då han <strong>och</strong> en landsman<br />
till honom blev bjudna till en inflyttnings-<br />
fest som ordnades av en infödd svensk kurskamrat.<br />
Informanten <strong>och</strong> hans gode vän tackade<br />
ja <strong>och</strong> tyckte att detta var ett utmärkt tillfälle<br />
att knyta kontakter med svenska<br />
studenter. Under flera dagar gick de <strong>och</strong> funderade<br />
över vad de skulle ha för kläder på sig,<br />
vad de skulle köpa för present, vad de skulle<br />
göra på festen osv. Festen kändes så där. De<br />
var ovana med sådana fester. Att mingla var<br />
ett okänt fenomen för vår informant <strong>och</strong> hans<br />
landsman. Mycket av planeringen inför festen<br />
gick också galet. De hade köpt fel present,<br />
tagit på sig fel kläder för tillfället <strong>och</strong><br />
gick omkring bland övriga gäster utan att veta<br />
vad de skulle göra. Det goda med festen var<br />
att isen mellan informanten <strong>och</strong> hans landsman<br />
å ena sidan <strong>och</strong> värden bröts för alltid.<br />
Därefter hälsade de alltid till varandra oavsett<br />
om de träffades på universitetet eller ute på<br />
stan.<br />
4.3. Stereotypa<br />
föreställningar<br />
En fråga som lyfts fram av flertalet informanter<br />
handlar om de stereotypa föreställningar<br />
som de träffar på i sina möten med studiekamrater<br />
<strong>och</strong> viss mån även lärare. Informant<br />
nummer 9, som kommer från ett land i Mellanöstern<br />
<strong>och</strong> studerar ett ämne som domineras<br />
av kvinnliga studenter, säger sig ha upplevt<br />
en del fördomar om människor från<br />
Mellanöstern. De antas bl.a. vara religiösa fanatiker<br />
som ser ner på kvinnor. Han upplev-<br />
35
36<br />
de att han tillskrevs denna identitet redan innan<br />
han hade sagt någonting om sin syn på<br />
kvinnor. Detta påverkade relationen med<br />
kurskamraterna på ett negativt sätt. Han kände<br />
att han var tvungen att gå i försvarsposition<br />
<strong>och</strong> komma med en deklaration om hur<br />
han såg på saker <strong>och</strong> ting, innan han kunde<br />
accepteras som en i gruppen. Han tillägger<br />
att det var han som tog initiativ till att skingra<br />
dessa förutfattade meningar. Hade han inte<br />
tagit det här steget så hade dessa föreställningar<br />
följt honom under hela utbildningen. Informanten<br />
pekar på hur svårt det är att bli<br />
accepterad <strong>och</strong> att man är tvungen att motarbeta<br />
en mängd stereotypa föreställningar.<br />
Han är kritisk till att man inte ser enskilda<br />
studenter med annan etnisk bakgrund som<br />
individer, utan i första hand som tillhörande<br />
en grupp som bär på en rad typiska karaktärsdrag.<br />
Folk får en ahaupplevelse när de upptäcker att man<br />
kan komma från det där landet <strong>och</strong> tänka på exakt<br />
samma sätt <strong>och</strong> tycka om samma saker som<br />
svenskarna.<br />
Informant nummer 13 säger att hon upplevde<br />
kontakterna med infödda svenska studenter<br />
<strong>och</strong> lärare på så sätt att hon på grund av<br />
sin hudfärg <strong>och</strong> sin tro tillskrivs en rad stereotypa<br />
identiteter. Dessa pendlar mellan exotiska<br />
föreställningar om den svarta kvinnan<br />
<strong>och</strong> de värsta populärorientalistiska föreställningarna<br />
om den muslimska kvinnan. Resul-<br />
tatet var att hon framstod som annorlunda<br />
<strong>och</strong> att hon exkluderades från gruppsamhörigheten.<br />
Informant nummer 17 tar också upp svårigheterna<br />
med att etablera kontakter med<br />
svenska studenter. Känslan av utanförskap<br />
gjorde att hon kände sig tvungen att ta initiativet<br />
<strong>och</strong> ”bjuda på sig själv”. Denna uppfattning<br />
bekräftades för henne ett par terminer<br />
senare, när några studiekamrater<br />
berättade att deras avvaktande hållning berodde<br />
på att de inte var inställda på att möta<br />
främmande kulturer på universitetet. För dem<br />
framstod informant nummer 17, en muslimsk<br />
kvinna, som en representant för en<br />
främmande kultur <strong>och</strong> tradition.<br />
Hon tycker också att sammankomsterna<br />
utanför studietiden alltid följer ett monokulturellt<br />
mönster. Det är alkohol, dans <strong>och</strong><br />
umgänge med killar. Detta har inneburit att<br />
hon inte velat delta.<br />
Även informant nummer 19 uppger att det<br />
var hon som var tvungen att ta initiativ till<br />
kontakter med infödda svenska studenter.<br />
Hon var den enda studenten med annan etnisk<br />
bakgrund på kursen <strong>och</strong> kände ganska<br />
tidigt att ingen vågade gå fram till henne. Vid<br />
de inledande grupparbeten blev hon inte inbjuden<br />
att ingå i någon grupp, vilket ledde<br />
till att läraren placerade henne i någon grupp.<br />
Efter en tid bestämmer hon sig för att bryta<br />
sin isolering. Hon går till en grupp studenter<br />
<strong>och</strong> frågar om hon får fika tillsammans med
dem. Hon börjar prata med dem om kursen<br />
<strong>och</strong> studierna <strong>och</strong> till <strong>och</strong> med skämtar om<br />
olika saker. Det är först därefter som hon<br />
märker att isen bryts. Då insåg de att jag, trots<br />
att jag bar slöja, var en alldeles vanlig människa,<br />
säger hon.<br />
Hon tycker att hon till slut kunde komma<br />
på en förklaring till de inledande kyliga bemötandena.<br />
Det berodde till stor del på de<br />
svenska studenternas osäkerhet inför mötet<br />
med någonting som var totalt främmande för<br />
dem. En annan förklaring är studenternas islamofobiska<br />
föreställningar. Efter de inledande<br />
kontakterna vid fika, luncher <strong>och</strong> grupparbeten<br />
på universitetet eller hemma hos<br />
kurskamraterna märkte hon att kurskamraterna<br />
visade stor nyfikenhet om hennes tro.<br />
Hon kände att hon måste förklara sig <strong>och</strong> stå<br />
till svars för en del saker på grund av sin tro.<br />
Hon anser att studenternas avvaktande förhållningssätt<br />
i början av kursen berodde på<br />
en rad felaktiga föreställningar om den muslimska<br />
kvinnan. Deras bild av den muslimska<br />
kvinnan var den förtryckta <strong>och</strong> ofria kvinnan<br />
som inte fick göra någonting utan sin<br />
makes tillstånd. De trodde exempelvis att hon<br />
inte fick delta i grupparbeten, om det fanns<br />
killar i gruppen, eller att hon inte fick tala<br />
med främmande män, uppger hon.<br />
Till en början hade hon ingenting emot<br />
att förklara sig <strong>och</strong> svara på de otaliga frågor<br />
som hon fick, men med tiden blev hon alltmer<br />
ovillig att göra detta. Hon tycker att uni-<br />
versitetsstuderande i Sverige borde ha en viss<br />
nivå av allmänkunskaper om andra kulturer<br />
nu när Sverige är ett multietniskt <strong>och</strong> mångkulturellt<br />
samhälle.<br />
Den första tiden hade jag ingenting emot det. Jag<br />
tänkte att de behövde information, men efter en tid<br />
blev jag trött. Varje gång jag började en ny kurs <strong>och</strong><br />
det kom nya studenter var jag tvungen att gå igenom<br />
samma sak. Jag behövde alltid förklara för dem<br />
att jag var en fri kvinna <strong>och</strong> kunde själv bestämma<br />
vad jag ville göra, utan något tvång från min makes<br />
sida. Till slut tyckte jag att jag kände mig ifrågasatt.<br />
Hur många gånger måste jag förklara mig? Varför<br />
kan de inte acceptera mig som den jag är? Måste jag<br />
till det yttre se ut som de för att bli accepterad?<br />
Informant nummer 20 tar också upp frågan<br />
om fördomar <strong>och</strong> bristande kunskaper. Informanten<br />
har sina rötter i Afrika <strong>och</strong> läser ett<br />
samhällsvetenskapligt ämne. Han tycker att<br />
han ofta mött många fördomar om Afrika <strong>och</strong><br />
afrikaner hos svenska studenter. På seminarierna<br />
hände det rätt ofta att man i diskussionerna<br />
målade en enhetlig bild av Afrika. I deras<br />
föreställningsvärld var det två saker som var<br />
mest kännetecknande för Afrika, nämligen<br />
krig <strong>och</strong> svältkatastrofer. Informanten uppger<br />
att han kände sig tvingad att påpeka det<br />
felaktiga i den ensidiga bilden av Afrika. Han<br />
uppger också att efter dessa påpekanden kunde<br />
man märka en förändring i seminariediskussionerna.<br />
Informanten tyckte att han kunde<br />
se en mer nyanserad bild av Afrika.<br />
37
38<br />
4.4. Olika förutsättningar<br />
Ett tema, som informanterna återkommer till<br />
upprepade gånger, handlar om svårigheter<br />
som har uppstått som en direkt följd av en<br />
rad olikheter som skiljer de infödda svenska<br />
studenterna från studenter med annan etnisk<br />
bakgrund. Det bör påpekas att det rör sig inte<br />
om så kallade essentiella skillnader, där dessa<br />
studenter skulle vara väsensskilda. Det handlar<br />
snarare om skillnader som uppstått på<br />
grund av de olika gruppernas olika vägar till<br />
universitetsstudier. En sådan åtskiljande faktor<br />
är åldersskillnad. Det vanligaste är att studenter<br />
med annan etnisk bakgrund måste<br />
genomgå språkstudier eller komplettera sina<br />
betyg, innan de kommer in på universitet. Ett<br />
annat skäl är att människor som kommit till<br />
Sverige som flyktingar eller invandrare <strong>och</strong><br />
vill starta på nytt i det nya landet måste satsa<br />
på nya karriärmöjligheter <strong>och</strong> ser på universitetsstudier<br />
som en språngbräda i detta avseende.<br />
Många i den här gruppen har efter<br />
gymnasieutbildningen hunnit med andra sysselsättningar<br />
som exempelvis yrkesliv eller<br />
lång väg av flykt till en fristad i Sverige.<br />
Åldersskillnaden har utgjort ett hinder i det<br />
sociala umgänget med andra studenter, då<br />
dessa har skilda intresseområden. En informant<br />
beskriver problemet med åldersskillnaden<br />
på följande sätt:<br />
Min ålder gjorde att dom var ju typ yngre än vad jag<br />
var <strong>och</strong> liksom man hade inte samma intressen för-<br />
utom studierna inom gruppen eller något sådant så<br />
man umgicks inte så mycket mer än det man gjorde<br />
under lektionstiden.<br />
Informant nummer 14 tar också upp olika<br />
intresseområden på grund av åldersskillnad<br />
som ett problem. Han säger att även om man<br />
sitter <strong>och</strong> fikar tillsammans med sina flera år<br />
yngre svenska studiekamrater, så har han inte<br />
samma intressen som dessa. Vid sådana tillfällen<br />
vill han diskutera världspolitik, ex-jobb,<br />
framtida jobb <strong>och</strong> familjeliv, medan de unga<br />
svenska grabbarna är involverade i en djup<br />
diskussion om helt andra saker.<br />
Det blir så att man måste sitta <strong>och</strong> låtsas om att det är<br />
intressant att prata om radiobilar <strong>och</strong> sådant. Det är<br />
på låtsas, man njuter inte av de fikapauser man har.<br />
Åldersskillnaderna sätter också gränser för<br />
valfriheten att kunna byta studieprogram eller<br />
prova nya utbildningar under studietiden,<br />
anser en informant. Informant nummer 14<br />
säger att när han började studierna på en teknisk<br />
basårsutbildning var de 74 studenter.<br />
Efter den första terminen sjönk antalet till<br />
44 stycken. Många av dem som hoppade av<br />
var unga studenter som var inte nöjda med<br />
utbildningen eller så tyckte de att den var för<br />
svår. Informanten hade också svårt att klara<br />
av delar av utbildningen på grund av sina<br />
bristfälliga datorkunskaper, men han såg inga<br />
möjligheter att prova på något nytt på grund<br />
av sin ”höga” ålder. Han var tvungen att fort-
sätta utbildningen <strong>och</strong> försöka ta igen det som<br />
han låg efter med genom att ägna mycket<br />
längre tid åt studierna. Informanten sökte<br />
hjälp hos studenter med samma etniska bakgrund<br />
som hade läst programmet tidigare.<br />
Han fick läsa extra på sommaren <strong>och</strong> till sent<br />
på nätterna, till klockan 3-4 på natten, flera<br />
månader i följd.<br />
Åldersproblematiken begränsas inte till<br />
studenter med annan etnisk bakgrund som<br />
kommit till Sverige i vuxen ålder. Samma sak<br />
gäller den grupp studenter som varit här sedan<br />
barndomen. En kvinnlig informant med<br />
rötter i Afrika, som kom till Sverige vid 7 års<br />
ålder <strong>och</strong> har gått hela sin skolgång i Sverige,<br />
uppger åldern som en faktor som skapar viss<br />
distans mellan henne <strong>och</strong> infödda svenska<br />
studenter. Hon började sina universitetsstudier<br />
när hon var 26 år. Hon uppger också att<br />
hon inte deltar så aktivt i de sociala aktiviteterna<br />
utanför studierna, men hon ser inte åldersskillnaden<br />
som den enda förklaringen.<br />
Hon uppger även andra skäl som i grund <strong>och</strong><br />
botten kan ha med hennes kulturella bakgrund<br />
att göra.<br />
Jag har varit lite äldre än dom andra studenterna så<br />
jag har kanske inte velat gå ut <strong>och</strong> festa <strong>och</strong> så där. /<br />
—/ Det är nog mer personligt att jag inte uppskattar<br />
det <strong>och</strong> inte har velat göra det. /—/ Jag har aldrig<br />
varit den här som tycker om att festa. Det har på<br />
något sätt aldrig lockat mig.<br />
Det bör emellertid understrykas att ingen av<br />
informanterna kände sig utstötta. Vid de tillfällen<br />
de blev bjudna till fester eller andra aktiviteter<br />
från de svenska studenternas sida valde<br />
de att avstå på grund av åldersskillnad,<br />
olikartade intressen <strong>och</strong> fram för allt avsaknad<br />
av samhörighet.<br />
Detta gör att man söker sig till jämnåriga<br />
kamrater som råkar ha samma etniska bakgrund.<br />
I den gruppen anordnar man gemensamma<br />
aktiviteter eller studerar tillsammans.<br />
En informant svarar på frågan om varför han<br />
väljer att studera <strong>och</strong> umgås med studiekamrater<br />
med annan etnisk bakgrund eller sina<br />
landsmän på följande sätt:<br />
Jag skulle inte vilja skylla det på att jag är utlänning<br />
<strong>och</strong> dom är svenskar. Skulle hellre vilja skylla det på<br />
min ålder /.../ jag är äldre än dom <strong>och</strong> liksom har<br />
inte samma intressen <strong>och</strong> så skapas det inte nya kontakter.<br />
En annan informant tycker att åldersskillnaden<br />
synliggörs direkt efter den första sammankomsten.<br />
Det ser man på en gång i lektionssalen. Dom yngre<br />
söker sig till dom yngre. Dom yngre sätter sig bredvid<br />
varandra. Det blir så att dom yngre sätter sig i<br />
det ena hörnet <strong>och</strong> dom andra i det andra hörnet.<br />
Åldersskillnaden kan också innebära skilda<br />
sociala förhållanden. Ett exempel är att vara<br />
gift <strong>och</strong> ha småbarn. Ett antal informanter<br />
uppgav att deras annorlunda familjeförhållanden<br />
eller civilstånd inklusive åldersskillnad<br />
39
40<br />
innebar att det mesta av deras fritid utanför<br />
universitetet upptogs av andra aktiviteter än<br />
genomsnittsstudentens. Informant nummer<br />
2 uppger att kombinationen att vara något<br />
äldre, ha barn <strong>och</strong> en man som jobbar som<br />
egenföretagare gjorde att hon fick svårt att<br />
hänga med studiekamraterna utanför studietiden.<br />
För hennes del innebar detta att hon<br />
hade en distanserad eller, som hon själv uttrycker<br />
det, ”en professionell relation” till studiekamraterna<br />
samtidigt som hon kunde lägga<br />
märke till att flera studenter inledde nära<br />
vänskapsrelationer efter en tid.<br />
Samma informant uppger att avsaknaden<br />
av nära sociala kontakter med andra studenter<br />
hade, förutom upplevelsen av socialt utanförskap,<br />
betydelse för hennes studieresultat.<br />
Detta uppenbarade sig bland annat<br />
genom att hon inte visste hur hon skulle förbereda<br />
sig inför lektioner eller seminarier. Hon<br />
anser att nära sociala band med studiekamraterna<br />
<strong>och</strong> de informella samtalen skulle ha<br />
hjälpt henne att få insikt om den svenska studiekulturen<br />
på ett tidigt stadium. Det tog<br />
emellertid lång tid innan hon förstod hur hon<br />
skulle förbereda sig, när hon exempelvis skulle<br />
läsa en hel bok inför ett seminarium. Att förhålla<br />
sig kritisk till bokens innehåll, att problematisera<br />
innehållet, att komma med egna<br />
reflektioner m.m. var företeelser som var<br />
okända för henne. Detta trots eller kanske på<br />
grund av att hon hade erfarenheter från universitetsstudier<br />
i ett annat land.<br />
Informant nummer 13 säger att det finns<br />
en rad olika mekanismer som utestänger de<br />
studenter som inte underordnar sig vissa allmänt<br />
vedertagna normer om hur det är att<br />
vara student. Dessa kriterier för normalitet<br />
är upprättade utifrån ett perspektiv som sätter<br />
homogenitet före mångfald <strong>och</strong> heterogenitet.<br />
Dessa kriterier förvandlas i sin tur<br />
till en mekanism som exkluderar vissa från<br />
gemenskapen.<br />
Bara det faktum att du ställer dig ute <strong>och</strong> röker med<br />
någon då är du social. Att du far på fester fredag<br />
<strong>och</strong> lördag det är socialt. Och liksom det finns väldigt<br />
lite acceptans för avvikande just i den frågan<br />
att på något sätt att det har blivit onormalt att inte<br />
dricka.<br />
Om man inte underordnar sig dessa kriterier<br />
för normalitet så får man ta konsekvensen,<br />
det vill säga socialt utanförskap. Hon säger<br />
att hon är nykterist, röker inte <strong>och</strong> snusar inte<br />
<strong>och</strong> upplever företeelsen att plugga måndag<br />
till fredag <strong>och</strong> festa fredag kväll till söndag<br />
som jobbigt <strong>och</strong> enformigt. Hon säger att hon<br />
har förstått att det finns två utvägar för att<br />
bryta det sociala utanförskapet. Den ena utvägen<br />
är att låta sig anpassas eller med andra<br />
ord assimileras i det enda alternativ som finns,<br />
det vill säga den svenska normaliteten. Den<br />
andra utvägen är att skapa en egen normalitet<br />
genom att umgås med studenter som har<br />
samma etniska bakgrund. I denna umgängeskrets<br />
kan man välja att leva under andra
4 Gerle, Elisabeth, Mångkulturalism<br />
för vem? (Lund, 2000),<br />
170.<br />
5 Roth, Hans Ingvar, Mångfaldens<br />
gränser (Stockholm, 1996),<br />
101.<br />
6 Se vidare Stenius, Henrik,<br />
”Konformitet blev universalitetsprincip”,<br />
i Bexell & Stenius,<br />
red. Värdetraditioner i nordiskt<br />
perspektiv (Lund, 1997).<br />
7 Gür, Thomas, Staten <strong>och</strong> nykomlingarna,<br />
En studie av den<br />
svenska invandrarpolitikens<br />
idéer (Stockholm, 1995), 20.<br />
normalitetsprinciper än den svenska. Informanten<br />
anser att de homogena normalitetsnormerna<br />
vid svenska universitet inte lämnar<br />
något utrymme för etnisk mångfald. Det<br />
finns inget utrymme för andra normaliteter.<br />
Det rör sig, enligt henne, inte om integration,<br />
eftersom processen inte är ömsesidig.<br />
Det handlar om att den ena parten, det vill<br />
säga studenter med annan etnisk bakgrund,<br />
måste låta sig assimileras.<br />
4.5. Kommentar<br />
Man kan fråga sig om det går att se på detta<br />
problem ur någon annan synvinkel än ett etniskt<br />
perspektiv. Handlar debatten kring<br />
normalitet uteslutande om etnisk <strong>och</strong> kulturell<br />
bakgrund? Gäller det även andra grupper<br />
av människor som av andra orsaker hamnar<br />
utanför det som uppfattas som normalt?<br />
Olikhet på grund av kulturell bakgrund, religiös<br />
tillhörighet, ålder eller kanske andra<br />
faktorer har, som framgår av denna studie,<br />
haft en negativ inverkan på den sociala gemenskapen<br />
mellan studenterna. Problemet<br />
härrör från sättet att möta det som anses vara<br />
avvikande. Etikforskaren Elisabeth Gerle anser<br />
att svenskarna är ganska otränade i att leva<br />
mångkulturellt. 4 Hon talar om en ovana vid<br />
att leva i ett samhälle som utmärks av allt större<br />
mångfald. Historikern Harald Runblom<br />
pekar på speciella problem som gjort att majoritetsbefolkningen<br />
i Sverige har svårt att<br />
acceptera ett mångkulturellt samhälle. Enligt<br />
honom går problemet tillbaka till Sveriges<br />
förfluten som regional stormakt. Under stormaktstiden<br />
växte det fram en stark centralmakt,<br />
som fortfarande präglar det svenska<br />
samhällslivet genom bl.a. centralt styrda enhetslösningar.<br />
Historiskt sett har Sverige visat<br />
liten förståelse för minoriteters särkrav. Ytterligare<br />
ett skäl som anförs i detta sammanhang<br />
är att Sverige har varit religiöst homogent på<br />
ett ganska unikt sätt. 5<br />
Ovanan vid att leva <strong>och</strong> acceptera mångfald<br />
bottnar således i den svenska traditionen<br />
att sträva efter enhetlighet <strong>och</strong> konformitet –<br />
en uppfattning som präglat synen på utbildning<br />
<strong>och</strong> kultur i Sverige. Somliga forskare<br />
anser att strävan efter enhetlighet är en del av<br />
ett nordiskt historiskt arv som grundar sig på<br />
en förvissning om att det goda livet är ett liv i<br />
konformitet. 6 Det historiska arvet återfinns i<br />
såväl det förmoderna lutherska enhetssamhället<br />
som i den moderna västerländska välfärdsstaten.<br />
Enhetstänkandet har bidragit till att<br />
det finns en överkänslighet mot alla överträdelser<br />
mot vad som uppfattas som normala<br />
kulturella normer. Varje överträdelse betraktas<br />
således som ett brott mot den homogena<br />
enhetskulturen. En följd av detta tänkesätt är<br />
att mångfalden möts med misstänksamhet. 7<br />
Mångfalden förknippas följaktligen med något<br />
som är negativt, avvikande, osvenskt <strong>och</strong><br />
alltså nödvändigtvis konfliktskapande.<br />
När man idag talar om Sverige som ett<br />
mångkulturellt samhälle får detta inte över-<br />
41
42<br />
skugga det faktum att i verkligheten är Sverige<br />
”ett mycket svenskt land”. Det mångkulturella<br />
samhället existerar inom ramen för det<br />
monokulturella svenska samhällssystemet,<br />
med dominerande helsvenska institutioner.<br />
Ett grundläggande problem är en rådande<br />
dualism mellan det etniskt <strong>och</strong> kulturellt heterogena<br />
samhället <strong>och</strong> det alltjämt homogena<br />
myndighetssystemet. Mångkulturalismen<br />
har kommit att reduceras till att olika kulturer<br />
lever sida vid sida. Varje kultur ses som en<br />
homogen enhet som skiljer sig från andra.<br />
Denna form av mångkulturalism utgår från<br />
ett essentialistiskt synsätt på kultur <strong>och</strong> bygger<br />
på en skarp åtskillnad mellan invandrarnas<br />
traditionella kulturer <strong>och</strong> den moderna<br />
svenska kulturen. Dessa ses som varandras<br />
motsatser: de traditionella invandrarkulturerna,<br />
som befinner sig vid majoritetssamhällets<br />
marginaler, <strong>och</strong> den moderna svenska<br />
kulturen, som utgör normen. 8<br />
En del studenter med annan etnisk bakgrund<br />
har försökt kompensera problemet med<br />
socialt utanförskap <strong>och</strong> uteblivna kontakter<br />
med infödda svenska studenter genom skapande<br />
av etniska grupper i vilka man kombinerar<br />
studier med ett socialt umgänge. I dessa<br />
grupper känner de sig accepterade <strong>och</strong> trygga.<br />
De binds samman med varandra genom<br />
en konkret socialitet. Detta leder emellertid<br />
till större segregation med risken att fördjupa<br />
klyftan mellan olika etniska grupper. Vi kan<br />
å andra sidan inte ha som målsättning att alla<br />
studenter skall umgås med varandra. Studenter<br />
är som alla andra människor alltför olika<br />
för att låta sig sammanjämkas i en enda gruppering.<br />
Olikheten är i sig ingenting negativt.<br />
Den bidrar till en mångfaldens dynamik som<br />
kan vara berikande. De problem som tas upp<br />
i denna undersökning berör emellertid en<br />
annan grupp av frågeställningar. Det förefaller<br />
som om de sociala relationerna <strong>och</strong> samvaron<br />
på universitetet är anpassade efter enhetliga<br />
etniska <strong>och</strong> kulturella normer. Dessa<br />
normer förutsätter enhetliga studentgrupper<br />
där homogeniteten i studiebakgrund, åldersgrupp,<br />
etnisk tillhörighet, kulturell <strong>och</strong> religiös<br />
bakgrund är de mest utpräglade faktorerna.<br />
Oskrivna krav på homogenitet tycks<br />
vara de främsta orsakerna till de svårigheter<br />
som har uppstått till följd av etnisk mångfald<br />
<strong>och</strong> heterogenitet bland studenterna.<br />
Flertalet informanter vittnar om stereotypa<br />
föreställningar om ”de andra”. Detta kan till<br />
viss del förklara oviljan att ta initiativ till nära<br />
vänskapliga relationer med studenter med annan<br />
etnisk bakgrund.<br />
Man bör dock akta sig för att hänga ut<br />
den ena eller andra gruppen av studenter som<br />
”de skyldiga”. Det behövs nya grepp för att<br />
skapa bättre kontaktytor mellan de olika<br />
grupperna. Såväl studenter med annan etnisk<br />
bakgrund som infödda svenska studenter behöver<br />
således bättre kunskaper <strong>och</strong> information<br />
om det multietniska <strong>och</strong> mångkulturella<br />
samhällets förutsättningar. Båda grupperna<br />
8 Se vidare Kamali, Masoud,<br />
Kulturkompetens i socialt arbete:<br />
om socialarbetarens <strong>och</strong><br />
klientens kulturella bakgrund<br />
(Stockholm, 2002) <strong>och</strong> Banakar,<br />
Reza, Rättens dilemma:<br />
om konflikthantering i ett<br />
mångkulturellt samhälle (Lund,<br />
1994).
ör komma till insikt om mångkulturalismens<br />
positiva aspekter, som erkänner kulturell<br />
pluralism <strong>och</strong> visar respekt för etniska <strong>och</strong><br />
kulturella skillnader utan att överbetona dem.<br />
I detta arbete ingår att de inblandade parterna<br />
skall inleda en dialog mellan olika kulturer<br />
där konkurrerande normer konfronteras<br />
på lika villkor <strong>och</strong> i en tvångsfri kommunikationsprocess.<br />
Syftet skall vara att ta till vara<br />
det bästa hos varandra för att skapa en mångfaldens<br />
dynamik i en mångkulturell studiemiljö<br />
där de olika ”ingredienserna” berikar<br />
varandra.<br />
43
44<br />
5. I skuggan av gamla konflikter<br />
Detta avsnitt kan ses som en fortsättning av<br />
föregående avsnitt, eftersom studenternas inbördes<br />
relationer står i fokus även här. Det<br />
som skiljer det från tidigare avsnitt är att informanterna<br />
som kommer till tals läser samma<br />
utbildningsprogram, vars främsta kännetecken<br />
är att det är en flerårig utbildning som<br />
anses erbjuda hög social status <strong>och</strong> goda inkomstmöjligheter.<br />
Anledningen till att jag<br />
presenterar dessa informanters berättelser i ett<br />
separat avsnitt är att deras förhållanden skiljer<br />
sig från andra informanters i denna studie.<br />
Den viktigaste skillnaden är att dessa informanter<br />
studerar vid en institution, som<br />
drabbats av upprepade konflikter <strong>och</strong> som de<br />
inblandade betraktat som konflikter med etniska<br />
förtecken. Situationen på institutionen<br />
har således präglats av dessa konflikter <strong>och</strong><br />
informanterna har med eller mot sin vilja levt<br />
i skuggan av gamla konflikter.<br />
Informant nummer 15 påbörjade sin utbildning<br />
kort efter en svår konflikt som utspelade<br />
sig i mitten av 1990-talet. Informanten påstår<br />
att en ganska infekterad atmosfär härskar över<br />
studenternas inbördes relationer på denna utbildning.<br />
Han anser att de gamla konflikterna<br />
mellan ett antal studenter med annan etnisk<br />
bakgrund <strong>och</strong> några lärare är den viktigaste<br />
orsaken till denna atmosfär. 9 Informanten säger<br />
att trots att de värsta konflikterna hade lagt<br />
sig, när han startade sin utbildning, så dominerade<br />
en rad stereotypa föreställningar om ”de<br />
andra” relationerna mellan studenter <strong>och</strong> lärare<br />
samt studenterna sinsemellan. Min tolkning<br />
av denna <strong>och</strong> andra informanters uppgifter<br />
är att det rör sig om ömsesidiga<br />
stereotypa föreställningar. Föreställningar om<br />
studenter med en viss etnisk bakgrund som<br />
”fuskande”, ”fjäskande”, ”hotfulla”, ”fåfänga”,<br />
”med bristande respekt för kvinnliga ledare”<br />
eller föreställningar om svenska lärare <strong>och</strong> studenter<br />
som ”godtyckliga”, ”främlingsfientliga”,<br />
”orättvisa”, ”högfärdiga” <strong>och</strong> liknande finns att<br />
hämta på bägge sidor.<br />
De stereotypa föreställningarna om hur ”de<br />
andra” är eller hur de agerar i olika situationer<br />
skall, enligt informant nummer 15, ha<br />
lagt sig som ett mantra över relationerna<br />
mellan studenterna. Han uppger att det går<br />
att se en tydlig positionering efter etniska<br />
gränser. Infödda svenska studenter utgör en<br />
grupp för sig. En grupp studenter med samma<br />
etniska bakgrund är en grupp för sig. Det<br />
finns även andra grupperingar med blanda-<br />
9 Det bör påpekas att liknande<br />
problem har förekommit på<br />
andra lärosäten. I en intervjuundersökning<br />
från 1994 uppgav<br />
en majoritet av de 21 studenter<br />
med annan etnisk<br />
bakgrund som studerade samma<br />
utbildning på ett lärosäte i<br />
mellersta Sverige att de upplevde<br />
etnisk diskriminering under<br />
sin utbildning. Syftet med<br />
detta påpekande är att visa att<br />
det viktiga är själva fenomenet,<br />
konflikter med etniska förtecken,<br />
<strong>och</strong> inte var detta har utspelat<br />
sig. Se vidare Sedigh<br />
Zadeh, Mehdi, Att studera i ett<br />
främmande land. En studie av<br />
motiv <strong>och</strong> studiesituation bland<br />
utländska studerande vid<br />
svenska högskolor (Uppsala,<br />
1994).
de eller rena etniska grupperingar. Relationerna<br />
mellan dessa grupper är laddade. Det<br />
har gått så långt att de har bildat skilda informella<br />
grupperingar. Informant nummer<br />
15 uppger att den grupp som visar minst vilja<br />
till närmande med andra grupper är den<br />
svenska gruppen. Detta har lett till irritationer<br />
<strong>och</strong> konfliktsituationer. Den etniska segregeringen<br />
syns bäst vid lunchrasterna, enligt informanten.<br />
Dom här falangerna finns ju i varje klass <strong>och</strong> då<br />
[vid lunchrasterna, förf. anm.] blir det som ännu<br />
tydligare grupperingar. Då kan det vara 2-3 bord<br />
med invandrarstudenter <strong>och</strong> du har också 2-3 bord<br />
med svenskar. Vi har också dom här separata grupperna<br />
som har separata fester.<br />
Informanten uppger att han inte umgås med<br />
infödda svenska studenter. Hans umgängeskrets<br />
består till största delen av studenter med<br />
samma etniska bakgrund som han själv eller<br />
andra studenter som har annan etnisk bakgrund.<br />
Det bör tilläggas att informanten inte<br />
ens talar sitt modersmål, vilket beror på att<br />
han kom till Sverige vid ringa ålder. Han<br />
kommunicerar alltså på svenska med studenter<br />
som har samma etniska bakgrund som han<br />
själv. Trots detta känner han större samhörighet<br />
med dessa studenter än med infödda<br />
svenska studenter. Enligt honom är det få studenter<br />
med annan etnisk bakgrund som umgås<br />
med infödda svenska studenter. Han uppger<br />
också att lärarna inte har kännedom om<br />
situationen eller så har de valt att inte lägga<br />
sig i.<br />
Två informanter som började utbildningen<br />
långt efter den uppmärksammade konflikten<br />
ger en helt annan bild av situationen. Båda<br />
två anser att vänskapsrelationerna mellan studenterna<br />
på utbildningsprogrammet går kors<br />
<strong>och</strong> tvärs över etniska gränser. De känner inte<br />
igen den bild som informant nummer 15 ger.<br />
Informant nummer 16 är född i Sverige av<br />
utlandsfödda föräldrar. Han har gått hela sin<br />
skolgång i Sverige. Hans bild av relationerna<br />
går också stick i stäv med den bild som informant<br />
nummer 15 målar upp. Han medger visserligen<br />
att det finns ett mönster när det gäller<br />
hur studenterna grupperar sig i klassrummet.<br />
Positioneringen beror dock inte på etnisk bakgrund<br />
utan har helt andra orsaker. Enligt denna<br />
informant umgås studenterna på så sätt att<br />
man inte kan märka någon etnisk uppdelning.<br />
Inte heller umgänget utanför studietiden präglas<br />
av etniska gränser. Vare sig han själv eller de<br />
som han umgås med låter vänskapsbanden<br />
begränsas av etnisk tillhörighet.<br />
På min fråga om informant nummer 16<br />
känt sig motarbetad någon gång under utbildningen<br />
på grund av sin etniska härkomst svarar<br />
han att den enda gången var vid intervjun<br />
som anordnades i samband med antagningen.<br />
Han blev hårt ansatt av intervjuaren som<br />
ville undersöka om hans kunskaper i svenska<br />
var så bra som det framgick av uppsatsen. Informanten<br />
säger:<br />
45
46<br />
Jag vet inte vad de ville ha fram. De ställde en hel<br />
del för mig irrelevanta frågor. Det kändes som att<br />
jag inte var där som vem som helst utan jag var svartskallen<br />
som försökte ta sig in.<br />
En fråga som kan aktualiseras i detta sammanhang<br />
är om den känsla som denna informant<br />
ger uttryck för är någonting unikt för<br />
studenter med annan etnisk bakgrund. Kan<br />
det vara så att de flesta människor oavsett etnisk<br />
bakgrund drabbas av liknande känslor<br />
efter sådana intervjuer? För att undvika detta<br />
skulle man kunna informera om intervjuns<br />
karaktär i förväg eller att erbjuda konsulterande<br />
samtal efter genomförd intervju för att<br />
undvika eventuella misstolkningar.<br />
Informant nummer 21 började också läsa<br />
utbildningsprogrammet långt efter de värsta<br />
konflikterna. Hon har gått hela sin skolgång<br />
i Sverige <strong>och</strong> har samma etniska bakgrund<br />
som informant nummer 15. Inte heller hennes<br />
bild av situationen stämmer överens med<br />
de uppgifter som informant nummer 15 ger.<br />
Hon menar att vare sig hon eller många av<br />
hennes vänner låter sig styras eller begränsas<br />
av etniska gränser. De fikar, äter lunch, sätter<br />
sig i lektionssalen, umgås på fester eller studerar<br />
tillsammans kors <strong>och</strong> tvärs över etniska<br />
gränser. Hon talar om ”innegänget” som utgör<br />
en grupp för sig i gruppen <strong>och</strong> som består<br />
av ett dussintal personer, till största delen<br />
kvinnliga studenter. Gemensamt för dessa<br />
studenter är att de har gått direkt från gym-<br />
nasiet till universitetet eller så har de gått hela<br />
eller en stor del av sin skolgång i Sverige. I<br />
denna grupp finns såväl infödda svenska studenter<br />
som studenter med annan etnisk bakgrund.<br />
Informant nummer 21 menar emellertid<br />
att hon har lagt märke till att det finns andra<br />
gruppbildningar. Det gäller framför allt studenter<br />
med annan etnisk bakgrund som är i<br />
genomsnitt något äldre än de som ingår i det<br />
så kallade ”innegänget”. Hon talar om ”30plus<br />
gruppen”, vars språkkunskaper i genomsnitt<br />
inte är så väl utvecklade. Detta innebär<br />
att de måste ägna längre tid åt sina studier<br />
<strong>och</strong> har större behov av att bilda studiegrupper<br />
för att hjälpa varandra. Hon menar att<br />
studietakten i utbildningsprogrammet är<br />
mycket stressig även för dem som haft svensk<br />
skolgång. Hon känner till studenter som<br />
drabbats av magsår på grund av stressen. Det<br />
innebär att det blir extra stressigt för den så<br />
kallade 30-plus-gruppen. Detta skall emellertid<br />
inte tolkas som att stressrelaterad ohälsa<br />
skulle enbart drabba studenter med annan<br />
etnisk bakgrund. Rapporten Hur mår studenten?,<br />
sammanställd av Student<strong>centrum</strong> vid<br />
Umeå universitet, visar att en stor grupp studenter,<br />
oavsett etnisk bakgrund, lider av<br />
stress. Rapporten bygger på 1585 besvarade<br />
enkäter, det vill säga 11,5% av samtliga studenter<br />
inom grundutbildningen vid Umeå<br />
universitet. Av de tillfrågade studenterna har<br />
5% vuxit upp i annat land än Sverige <strong>och</strong>
10 Se vidare Hur mår studenten?<br />
– redovisning av en undersökning<br />
av studenters hälsa <strong>och</strong><br />
välbefinnande vid Umeå universitet,<br />
Projektrapport, Student<strong>centrum</strong>,<br />
hösten 2001.<br />
www.umu.se/student<strong>centrum</strong>/<br />
aktuellt/index.html<br />
nära hälften av dessa kommer från ett nordiskt<br />
land. Rapporten visar att ett stort antal<br />
studenter befinner sig i en situation som är<br />
ytterst stressande för dem. Stressituationen<br />
uppstår framför allt genom en kombination<br />
av högt ställda krav <strong>och</strong> ringa eller litet inflytande<br />
över utbildningsplanering <strong>och</strong> studiernas<br />
uppläggning. 10<br />
Flera informanter nämner den så kallade<br />
30-plus-gruppen som en grupp studenter<br />
som söker sig till varandra <strong>och</strong> som distanserar<br />
sig inte bara från infödda svenska studenter<br />
utan också från studenter som har samma<br />
etniska bakgrund som de själva.<br />
Kännetecknande är att de studerar tillsammans,<br />
söker sig till varandra i skolan <strong>och</strong> skapar<br />
en gemenskapskänsla för varandra. Flera<br />
informanter berättar att den här gruppen har<br />
haft flest konflikter med lärarna.<br />
Trots att det är två helt skilda bilder så tycks<br />
de gamla konflikterna ha präglat relationerna<br />
på institutionen. Flera informanter uppger<br />
att studenter med annan etnisk bakgrund<br />
har påverkats på så sätt att de är ytterst känsliga<br />
för allt som kan påverka deras situation.<br />
En informant berättar att studenter med annan<br />
etnisk bakgrund är mycket måna om att<br />
värna om sitt goda rykte. Han berättar att<br />
vid ett tillfälle upptäckte några studenter med<br />
annan etnisk bakgrund att en student med<br />
samma etniska bakgrund hade fuskat på en<br />
tentamen. De hotade den fuskande studenten<br />
att de skulle avslöja honom för studie-<br />
rektorn om vederbörande fortsatte med fuskandet.<br />
De behövde aldrig gå så långt, eftersom<br />
fuskandet upphörde. Alla inom studentkollektivet<br />
fick veta detta <strong>och</strong> man lyckades<br />
sätta stopp för liknande fall inom gruppen.<br />
5.1. Kommentar<br />
Som det framgår av de olika informanternas<br />
uppgifter är det inte alla informanter som läser<br />
utbildningsprogrammet som känner igen den<br />
konfliktfyllda beskrivningen. Ingen av dessa<br />
bilder behöver vara felaktiga. Den som målar<br />
upp ett skräckscenario startade sin utbildning<br />
kort efter den uppmärksammade konflikten<br />
<strong>och</strong> det kan tänkas att han liksom de övriga<br />
påverkats av konfliktens följdverkningar. Den<br />
etniska positioneringen <strong>och</strong> misstron som beskrivs<br />
av informant nummer 15 kan bottna i<br />
dessa förhållanden. De andra informanterna<br />
började sina utbildningar långt efter konflikterna<br />
<strong>och</strong> skiljer sig från tidigare årskullar i det<br />
avseendet att flertalet har gått hela eller stora<br />
delar av sin skolgång i Sverige. De har vant sig<br />
vid att ha kamrater med olika etniska bakgrunder<br />
under skoltiden <strong>och</strong> redan där etablerat vänskapsrelationer<br />
över etniska gränser. De har<br />
således tagit detta med sig till studentperioden.<br />
Skillnaderna i hur de ser på situationen<br />
tycks bero på en rad viktiga omständigheter.<br />
En sådan är vid vilken tidpunkt informanten<br />
har påbörjat sina studier. Följande mönster<br />
tycks gälla för de studenter som deltagit i denna<br />
studie. Ju närmare händelserna i mitten av<br />
47
48<br />
1990-talet desto större risk för gnissel i relationerna<br />
mellan olika etniska grupper. Tidsaspekten<br />
tycks föregå alla andra faktorer. Detta<br />
gäller också yngre studenter som gått nästan<br />
hela sin skolgång i Sverige. Det faktum att de<br />
startade sin utbildning i nära anslutning till<br />
konflikten i mitten av 1990-talet har bidragit<br />
till att flera av dessa har varit involverade i<br />
konflikter eller ingått i etniska gruppindelningar.<br />
Den andra omständigheten är studenternas<br />
ålder. Ju äldre studenter desto större<br />
risk för konflikter med såväl lärare som<br />
infödda svenska studenter. Med äldre studenter<br />
avses dem som påbörjade sina universitetsutbildningar<br />
efter avslutad gymnasieutbildning<br />
i sina hemländer <strong>och</strong> läst svenska<br />
under kortare perioder före sina universitetsstudier.<br />
Det går inte att utesluta vare sig den ena<br />
eller andra gruppen från studier på universitetet.<br />
När <strong>och</strong> om de första tecknen på sådana<br />
motsättningar dyker upp, bör såväl studentorganisationer<br />
som lärarkåren skapa<br />
förutsättningar för att skapa ett forum där<br />
sådana frågor kan diskuteras på ett öppet sätt.<br />
Det gäller att skapa handlingsplaner för att<br />
bemöta sådana problem. Såväl lärare som studenter<br />
måste vara delaktiga i arbetet med sådana<br />
handlingsplaner, för att ingen skall känna<br />
sig förbigången.
11 Ett undantag är föreskrifter<br />
som reglerar skyddskläder vid<br />
hantering av miljöfarliga ämnen,<br />
klädsel för klinisk verksamt<br />
samt klädsel vid högskolans<br />
högtider.<br />
6. Kulturella koder<br />
Den svenska högskolans kärnverksamhet regleras<br />
i många avseenden. Det finns lagar, regler<br />
<strong>och</strong> föreskrifter på så gott som alla områden.<br />
Förutom dessa skrivna lagar <strong>och</strong> regler<br />
finns det också en uppsjö av så kallade<br />
”oskrivna” regler. Ett område som omfattas<br />
av de oskrivna reglerna gäller klädsel på högskolan.<br />
11 När dessa oskrivna regler bryts möts<br />
de som brutit mot dessa med förvånande<br />
blickar <strong>och</strong> kommentarer. Det har förekommit<br />
att enstaka kvinnliga studenter med annan<br />
etnisk bakgrund gått till universitetet<br />
med kläder som uppfattats som olämpliga för<br />
universitetsmiljön. Det handlar inte om religiöst<br />
motiverade kläder som exempelvis huvudbonad<br />
för muslimska kvinnor utan snarare<br />
studenter som gått till universitetet med<br />
urringade kläder, korta kjolar, högklackade<br />
skor, extremt sminkade <strong>och</strong> parfymdoftande.<br />
Dessa studenter har fått ta emot nedsättande<br />
eller sexuellt laddade kommentarer eller<br />
förundrande frågor från studiekamrater<br />
<strong>och</strong> lärare <strong>och</strong> reagerat mot dessa kommentarer<br />
på ett häftigt sätt.<br />
Det som gör att sådan klädsel i universitetsmiljö<br />
uppfattas som olämplig är att den<br />
bryter mot flera oskivna normer. Det strider<br />
mot rådande kulturella <strong>och</strong> sociala koder.<br />
Detta kan i sin tur bero på bristande kunskaper<br />
om de oskrivna kulturella koderna samt<br />
bristande kunskaper om vilka signaler som<br />
man skickar ut. Jag tog upp temat oskrivna<br />
kulturella koder i samtalen med informanterna<br />
<strong>och</strong> den grupp som ansågs ha kommit i<br />
kontakt med den specifika frågan om klädsel<br />
fick tillfälle att reflektera över frågan. Informanternas<br />
reaktioner på dessa uppgifter är<br />
mycket varierande. De flesta känner inte till<br />
något sådant. Flera informanter uttrycker viss<br />
förvåning <strong>och</strong> skyller på bristande kunskaper<br />
om kulturella koder. Ett par manliga informanter<br />
anklagar dessa kvinnliga studenter för<br />
att dra vanära över studenter med annan etnisk<br />
bakgrund <strong>och</strong> menar att de som klär sig<br />
på det sättet får vara beredda på att ta konsekvenserna.<br />
Det vill säga att höra sexuella eller<br />
föraktfulla kommentarer.<br />
Det är enbart två kvinnliga informanter vars<br />
reflektioner kan ses som ett försök att se saken<br />
ur de utpekades sida. En informant menar<br />
att detta skall snarare ses som en reaktion<br />
mot omgivningens tryck. Hon menar att kvinnor<br />
som har sina rötter i en muslimsk kultur<br />
tillskrivs en viss identitet i Sverige. De betrak-<br />
49
50<br />
tas per definition som förtryckta <strong>och</strong> ofria<br />
människor. De framställs som ett offer för sina<br />
manliga släktingars hårda förtryck <strong>och</strong> anses<br />
vara i behov av hjälp. Unga kvinnor med rötter<br />
i muslimska kulturer konfronteras med sådana<br />
uppfattningar hela tiden. Det börjar redan<br />
när de går i svensk skola <strong>och</strong> så fortsätter<br />
det i andra sammanhang. I svenska media <strong>och</strong><br />
i den offentliga debatten <strong>och</strong> inte minst i vardagliga<br />
situationer ses de inte som individer<br />
utan tillskrivs en gruppidentitet. För en del<br />
kvinnor blir trycket mycket hårt. De känner<br />
ett behov av att markera för omvärlden att de<br />
är fria kvinnor som till <strong>och</strong> med kan bära de<br />
mest utmanande kläderna utan att riskera någonting<br />
från familjens sida. De vill markera<br />
sin frihet <strong>och</strong> att det är de själva som bestämmer<br />
över hur de klär sig. Att bära sådana kläder<br />
är ett sätt att undvika att bli tillskriven en<br />
viss identitet. Deras ageranden kan således ses<br />
som en reaktion mot det tryck som de känner<br />
på sig från omgivningen. De vill på alla<br />
möjliga <strong>och</strong> omöjliga sätt distansera sig från<br />
den grupp kvinnor som kan misstänkas stämma<br />
in i omgivningens bild. Med hjälp av kläderna<br />
signalerar de redan vid första ögonkastet<br />
att denna kvinna inte tillhör den förtryckta<br />
<strong>och</strong> ofria kategorin.<br />
Ytterligare en förklaring levereras av en annan<br />
kvinnlig informant. Hon har nära vänskapsrelationer<br />
med några kvinnliga studenter<br />
som klär sig, som informanten uttrycker<br />
det, ”på ett minst sagt utmanande sätt”. In-<br />
formanten menar att de utpekade studenternas<br />
handlanden bör ses utifrån ett individuellt<br />
perspektiv. Dessa unga kvinnor har, enligt<br />
informanten, under sin uppväxt varit<br />
utsatta för extrem kontroll från samhällets <strong>och</strong><br />
familjens sida i sina gamla hemländer. Nu när<br />
de har flytt det gamla hemlandets hårda förtryck<br />
eller sluppit familjens strikta kontroll<br />
kommer deras reaktion. Deras levnadssätt<br />
idag kan ses som ett uppror mot den extremt<br />
hårda kontrollen som de varit utsatta för före<br />
studietiden.<br />
Om vi utgår från de två kvinnliga informanternas<br />
förklaringar kan man se på frågan<br />
utifrån nya perspektiv. I slutändan handlar<br />
det om bristande kunskaper om sociala <strong>och</strong><br />
kulturella koder samt bristande interkulturella<br />
kunskaper, vilken i sin tur aktualiserar<br />
behovet av ömsesidig integration <strong>och</strong> bättre<br />
kunskaper <strong>och</strong> insikt om varandra. Bortsett<br />
från de kvinnofientliga kommentarerna visar<br />
omgivningens reaktion att det finns en<br />
uppfattning som går ut på att alla som kommer<br />
till den svenska högskolan, oavsett etnisk<br />
<strong>och</strong> kulturell bakgrund, skall känna till<br />
<strong>och</strong> efterfölja dessa koder. Dessa föreställningar<br />
bygger på ett monokulturellt tänkesätt som<br />
står i strid med det mångkulturella samhället<br />
som utgör dagens verklighet.<br />
6.1. Rädsla över att göra<br />
bort sig!<br />
Sedan 1998 har jag vid ett antal tillfällen haft
möjligheten att komma i kontakt med lärare<br />
<strong>och</strong> personal som arbetar på olika utbildningsprogram<br />
i Umeå <strong>och</strong> haft seminarier<br />
med dessa kring deras möten med studenter<br />
med annan etnisk bakgrund. De senaste seminarierna<br />
anordnades under vårterminen<br />
2001, det vill säga samtidigt som intervjuerna<br />
genomfördes. Vid flera tillfällen tog de upp<br />
intryck som de fått av flera års kontakter med<br />
studenter med annan etnisk bakgrund. Ett<br />
sådant intryck var en viss reaktion hos en del<br />
studenter, nämligen en överdriven rädsla för<br />
att göra bort sig i samband med patientkontakter.<br />
Det gäller exempelvis när en lärare eller<br />
en sköterska rättar till någonting, påminner<br />
kandidaten om någonting eller helt enkelt<br />
påpekar en felaktighet. Under åren har det<br />
visat sig att en del studenter med annan etnisk<br />
bakgrund reagerar mycket negativt <strong>och</strong><br />
irriterat över dessa påpekanden. De anser sig<br />
ha blivit misskrediterade inför patienterna.<br />
Det har också visat sig att graden av ilska varierar<br />
beroende på om det är en erfaren lärare<br />
eller om det är en sköterska som har kommit<br />
med påpekandet. I det senare fallet är<br />
reaktionen betydligt häftigare. Det har också<br />
hänt att kandidaten har bett lärare eller sköterskor<br />
att inte säga någonting inför patienterna<br />
utan vänta med kommentarerna tills<br />
patienterna har gått. Lärarnas <strong>och</strong> sköterskornas<br />
oförståelse för de överdrivna reaktionerna<br />
bygger på att de ser tillrättavisandena som<br />
en del av utbildningen <strong>och</strong> inlärningsproces-<br />
sen. Det är också ytterst lärarna som ansvarar<br />
för patienternas väl <strong>och</strong> ve <strong>och</strong> om de förmodar<br />
att felaktiga ingrepp kan innebära fara för<br />
patienterna är det deras skyldighet att ingripa<br />
i förebyggande syfte. Kandidaterna är trots allt<br />
inte färdigutbildade utan genomgår en utbildning<br />
<strong>och</strong> bör finna sig i att bli tillrättalagda.<br />
Jag tog upp dessa intryck med informanterna<br />
<strong>och</strong> frågade om deras uppfattningar. De<br />
flesta nickade igenkännande, men deras förklaring<br />
till beteendemönstren varierade. En<br />
manlig informant pekar på stressituationer<br />
<strong>och</strong> tycker att det är onödigt med påpekanden,<br />
eftersom lärarna <strong>och</strong> sköterskorna, enligt honom,<br />
är väl medvetna om att kandidaterna<br />
känner till hur det ska vara. Irritationsmomenten<br />
uppstår, enligt honom, beroende på att<br />
påpekandena oftast inte handlar om väsentliga<br />
saker, utan handlar om petitesser som hur<br />
saker <strong>och</strong> ting skall ligga vid behandlingsmomentet<br />
eller någonting liknande. Han tycker<br />
att det är mycket irriterande att någon kommer<br />
<strong>och</strong> stör honom om sådana trivialiteter<br />
mitt under pågående behandling. Han tycker<br />
att dessa påpekanden är av sådan karaktär att<br />
man gott kan vänta med dessa tills patienten<br />
har gått.<br />
En annan informant vill inte hålla med om<br />
att infödda svenska studenter inte blir irriterade<br />
eller inte reagerar över sådana påpekanden.<br />
Enligt hans uppfattning blir svenska studenter<br />
lika mycket irriterade som studenter<br />
med annan etnisk bakgrund. Skillnaden lig-<br />
51
52<br />
ger i hur de olika grupperna visar sin ilska<br />
<strong>och</strong> irritation. Informanten anser att de infödda<br />
svenska studenterna känner till de kulturella<br />
koderna i Sverige <strong>och</strong> att de har socialiserats<br />
in i den svenska kulturen <strong>och</strong> tagit till<br />
sig de beteendemönster som är gångbara i det<br />
svenska samhället. I sina reaktioner handlar<br />
de i enlighet med ett mönster som är både<br />
gångbart <strong>och</strong> accepterat av alla parter. Studenter<br />
med annan etnisk bakgrund känner<br />
oftast inte till dessa koder <strong>och</strong> reagerar i enlighet<br />
med ett annat mönster som är främmande<br />
för svenska lärare <strong>och</strong> mellankategorin<br />
personal.<br />
Man ser hur svenskar agerar när det blir konflikter.<br />
Invandrare är ju mer benägna att ta upp det då direkt<br />
<strong>och</strong> svara tillbaka medan svenska studenter kan<br />
ju säga samma sak i andra former. De går kanske till<br />
gruppläraren eller till någon sköterska <strong>och</strong> tar upp<br />
frågan med dem.<br />
Informant nummer 15 skyller problemet till<br />
största delen på sköterskorna. Han klandrar<br />
sköterskorna för att de blir panikslagna i svåra<br />
situationer <strong>och</strong> avviker från ett professionellt<br />
handlingsmönster. Deras sätt att agera<br />
framför patienterna, när någonting går fel strider<br />
mot professionellt beteende, anser han.<br />
Istället för att behålla sitt lugn <strong>och</strong> ingjuta<br />
trygghetskänsla i patienterna överför de sin<br />
rädsla till dessa, tillägger han.<br />
Sköterskorna har en viktig uppgift i utbildningen<br />
<strong>och</strong> utgör en mellankategori i detta<br />
sammanhang. Kandidaterna ser lärarna som<br />
sina blivande kollegor. En informant beskriver<br />
sköterskorna som en grupp som kommer<br />
att förbli den mellankategori de är, medan<br />
studenterna inom en kort framtid kommer<br />
att vara färdigutbildade. En del studenter utgår<br />
i sina relationer med sköterskorna på ett<br />
medvetet eller omedvetet sätt från ett patriarkaliskt<br />
<strong>och</strong> hierarkiskt maktperspektiv.<br />
Man får viss klinisk mognad med åren. Om man<br />
accepterade att hon [sköterskan, förf. anm.] skällde<br />
ut dig på termin sex så gör jag inte det när jag går<br />
termin nio. Det byggs upp någon form av hierarki<br />
så att man inte kan acceptera att en sköterska skäller<br />
ut dig.<br />
Informant nummer 18 tycker att de negativa<br />
reaktionerna till stor del beror på hur de fel<br />
som har begåtts påpekas för dem. Han menar<br />
att det finns vissa personer, i synnerhet<br />
kvinnliga lärare <strong>och</strong> sköterskor, som påpekar<br />
eventuella fel på ett sådant sätt att man får<br />
en känsla av att allt man gör är fel.<br />
De säger du har gjort fel, allt du gör är fel. Och<br />
världen går under om du gör det nästa gång. Och<br />
jag menar att man är ju bara student, man är här<br />
för att lära sig. Om någon bara trycker ned en då<br />
blir man frustrerad.<br />
En kvinnlig informant tycker emellertid, att<br />
hon som ung kvinna känner igen en viss grabbig<br />
jargong hos en del manliga studenter med<br />
annan etnisk bakgrund. Det rör sig, enligt
12 Se vidare Åke Dauns artikel,<br />
”Svenskhet som hinder i kulturmötet”,<br />
i Daun, Åke & Ehn, Billy<br />
(red.) Bland-Sverige, Kulturskillnader<br />
<strong>och</strong> kulturmöten<br />
(Stockholm, 1995).<br />
henne, om en jargong som bottnar i kvinnofientliga<br />
attityder. Hon vill inte belasta vare<br />
sig sköterskorna eller de kvinnliga lärarna för<br />
detta, utan lägger hela skulden på den grabbiga<br />
attityden som vissa manliga studenter<br />
uppvisar. Hon säger att hon har själv hört<br />
kommentarer som en del manliga studenter<br />
fällt <strong>och</strong> sett hur enskilda manliga studenter<br />
med annan etnisk bakgrund uppfört sig på<br />
ett mycket förnedrande sätt mot såväl sköterskor<br />
som unga kvinnliga studenter. I enstaka<br />
fall har det, enligt informanten, handlat<br />
om rena sexuella trakasserier, såsom<br />
klappningar <strong>och</strong> sexuella kommentarer.<br />
6.2. Kommentar<br />
Människors vånda över att göra bort sig tycks<br />
vara någonting som är universellt. Rädslan<br />
delas av de flesta <strong>och</strong> tycks förekomma i nästan<br />
alla kulturer. Den faktiska händelsen eller<br />
företeelsen som förkroppsligar denna känsla<br />
varierar från kultur till kultur <strong>och</strong> från<br />
individ till individ. Var <strong>och</strong> en av oss kan föreställa<br />
sig något tillfälle då man har gjort bort<br />
sig. Det är känslan av, som en informant uttrycker<br />
det, att ha blivit avklädd offentligt.<br />
En annan informant beskriver det som att<br />
tappa ansiktet eller förlora sin ära <strong>och</strong> personliga<br />
integritet. Reaktionerna över sådana<br />
situationer varierar mellan olika individer <strong>och</strong><br />
i olika kulturer. I den svenska kulturen, där<br />
man sedan barnsben socialiseras in i en tradition<br />
att hålla inne med sina känslor <strong>och</strong><br />
inte låta sig att få okontrollerade känsloutbrott<br />
i det offentliga, utvecklas ett visst beteendemönster.<br />
Etnologen Åke Daun skriver att i<br />
Sverige dominerar förnuftsorientering, intellektuell<br />
<strong>och</strong> saklig hållning. Ett förnuftigt<br />
handlingssätt betraktas som liktydigt med det<br />
mänskligt mogna eller vuxna handlingssättet.<br />
Att kunna disciplinera sina känslor har länge<br />
betraktats som tecken på mänsklig värdighet<br />
<strong>och</strong> civilisation. Svensken skall låta logik <strong>och</strong><br />
rationalitet råda <strong>och</strong> låta känslorna stå tillbaka<br />
<strong>och</strong> motarbeta irrationella fenomen. Man<br />
uppfostras i att se nyktert <strong>och</strong> osentimentalt<br />
på saker <strong>och</strong> ting. 12<br />
Frånvaro av emotionalitet skall emellertid<br />
inte tolkas som att svenskar inte blir arga eller<br />
ilskna. Skillnaden ligger i hur man visar det.<br />
Enligt de svenska kulturella koderna uttrycks<br />
ilskan mindre explicit <strong>och</strong> öppet. Även om<br />
man skulle reagera negativt över någonting,<br />
så skall man lyfta fram argumenten <strong>och</strong> sakskälen,<br />
känslorna skall hållas tillbaka.<br />
De frågeställningar, som har behandlats i<br />
detta avsnitt, lyfter fram två olika problemområden.<br />
Det ena handlar om ovidkommande<br />
<strong>och</strong> förlegade attityder till kvinnor <strong>och</strong><br />
personal som har så kallade mellankategoritjänster.<br />
Dessa attityder hör inte hemma inom<br />
högskolans värld <strong>och</strong> måste motarbetas <strong>och</strong><br />
beivras oavsett vilken etnisk eller kulturell<br />
bakgrund man råkar ha. Det andra gäller bristande<br />
insyn i kulturella koder <strong>och</strong> om interkulturell<br />
kompetens. I båda fallen gäller det<br />
53
54<br />
att på ett tidigt stadium skapa medvetenhet<br />
hos samtliga berörda parter om olikheter i<br />
fråga om normer <strong>och</strong> koder. I det avseendet<br />
kan man hellre vara övertydlig än otydlig. Den<br />
ökade internationaliseringen <strong>och</strong> den kulturella<br />
mångfalden i samhället har lett till att<br />
universitetet är mötesplatsen för människor<br />
med olika etniska, kulturella <strong>och</strong> religiösa<br />
bakgrunder. Det är således än viktigare att<br />
personalens interkulturella kompetens höjs<br />
för att därigenom undvika krockar som har<br />
etniska <strong>och</strong> kulturella förtecken.<br />
I detta sammanhang måste man välja tillvägagångssätten<br />
för att påtala gällande normer<br />
för andra människor med stor omsorg.<br />
Ett sedan gammalt känt mönster är att om<br />
man väljer ett auktoritärt förhållningssätt får<br />
man räkna med negativa reaktioner.
13 Enligt SCB:s regionala statistik<br />
(BEFPAK) hade vid slutet<br />
av år 2001, 7,8% av befolkningen<br />
i Umeå kommun utländsk<br />
bakgrund. I sin beräkning utgår<br />
SCB från den demografiska<br />
definitionen, dvs. personer<br />
som är födda utanför Sveriges<br />
gränser <strong>och</strong> som sedan invandrat<br />
till Sverige. Siffrorna omfattar<br />
således inte de som är födda<br />
i Sverige vars ena eller båda<br />
föräldrar är födda i ett annat<br />
land. Om man inkluderar den<br />
senare gruppen ökar andelen<br />
människor med utländsk bakgrund<br />
i Umeå med några<br />
procentenheter.<br />
7. Studier <strong>och</strong> integration<br />
Statistiska centralbyråns uppgifter visar att<br />
knappt 8% av befolkningen i Umeå kommun<br />
har utländsk bakgrund. 13 För den grupp studenter<br />
med annan etnisk bakgrund, som<br />
kommer från etnisk segregerade områden,<br />
innebär studietiden i Umeå att de i sin nya<br />
miljö möter fler infödda svenskar.<br />
Några informanter uppger att detta hör<br />
till de mest påfallande skillnader som de lägger<br />
märke till. Även för dem som har studerat<br />
svenska före universitetsstudierna är denna<br />
skillnad påtaglig. Detta eftersom de<br />
kommer från hemmamiljöer som dominerats<br />
av människor med utländsk bakgrund. På<br />
universitetet domineras miljön av infödda<br />
svenska studenter <strong>och</strong> lärare. En informant<br />
beskriver sitt första intryck på följande sätt:<br />
Plötsligt är man på universitetet <strong>och</strong> har samma krav<br />
på sig när det gäller språkkunskap, att kunna uttrycka<br />
sig muntlig <strong>och</strong> att ha samma färdigheter när det gäller<br />
att skriva. Då känns det som mycket kämpigt.<br />
Flera informanter vill trots de nya förhållandena<br />
peka på en annan aspekt, som har varit<br />
utmärkande för deras räkning. Studierna vid<br />
Umeå universitet har inneburit att de lämnat<br />
etniskt segregerade bostadsområden <strong>och</strong><br />
att de hamnat i en miljö som domineras av<br />
infödda svenskar. Flera informanter påpekar<br />
att detta har varit till stor hjälp för dem, när<br />
det gäller integrationen i det svenska samhället.<br />
Studietiden i Umeå har inneburit ett uppbrott<br />
med det gamla livet. Informant nummer<br />
1 som före sin studietid i Umeå bodde i<br />
ett segregerat bostadsområde i södra Sverige<br />
beskriver den främsta skillnaden i sin umgängeskrets.<br />
I det etniskt segregerade bostadsområdet<br />
umgicks han nästan uteslutande med<br />
människor som hade sina rötter i samma etniska<br />
<strong>och</strong> nationella bakgrund som han själv.<br />
Flytten till Umeå innebar att han för första<br />
gången bodde i ett bostadsområde som dominerades<br />
av svenskar. Den nya boendemiljön<br />
<strong>och</strong> studierna var två kanaler, varigenom<br />
han kunde etablera nära <strong>och</strong> kontinuerliga<br />
kontakter med infödda svenskar. Sett ur detta<br />
perspektiv var studieperioden i Umeå ett<br />
steg bort från ett segregerat bostadsområde,<br />
något som i sin tur motarbetade känslan av<br />
utanförskap hos honom. I detta fall har ett<br />
byte av den fysiska miljön från ett bostadsområde<br />
där över 90 procent av befolkningen<br />
består av människor med annan etnisk bakgrund,<br />
i de flesta fall nyanlända grupper av<br />
55
56<br />
flyktingar eller invandrare, till en studiemiljö<br />
som domineras av flergenerationssvenskar<br />
inneburit nya kontakter med den svenska majoritetsbefolkningen.<br />
På utbildningsprogrammet<br />
var trenden detsamma. I hans tidigare studieort<br />
dominerades elevpopulationen av elever<br />
med invandrarbakgrund. I Umeå studerar informanten<br />
på ett utbildningsprogram, där han<br />
<strong>och</strong> en annan student är de enda med annan<br />
etnisk bakgrund bland fyrtiotalet studenter.<br />
Gemensamt för flertalet informanter är att<br />
de har kommit i kontakt med det svenska<br />
samhället på ett helt annat sätt under sin tid i<br />
Umeå. Studietiden har inneburit fler <strong>och</strong> tätare<br />
kontakter med det svenska samhället.<br />
Upplevelserna av dessa kontakter är emellertid<br />
inte enhetliga. För flertalet har det inneburit<br />
större kontaktytor <strong>och</strong> därmed ökade<br />
möjligheter att lära känna det nya samhället.<br />
För en mindre grupp har det inneburit konfliktfyllda<br />
situationer. En informant uppger<br />
att de ökade kontakterna inledningsvis ledde<br />
till missuppfattningar som i vissa fall åtföljdes<br />
av konfliktsituationer. Han beskriver dock<br />
denna tid som en övergångsperiod. Resultatet<br />
av de inledande kontakterna var att såväl<br />
han som hans lärare <strong>och</strong> studiekamrater insåg<br />
att de var tvungna att revidera en rad förutfattade<br />
föreställningar.<br />
Flera informanter säger, att studieperioden<br />
i Umeå har för deras räkning inneburit en rad<br />
förändrade värderingar. Informant nummer 2<br />
uppger att han övergivit en del av gamla vär-<br />
deringar <strong>och</strong> ersatt dem med nya efter en tids<br />
vistelse i Umeå. Som exempel nämner han<br />
synen på könsroller. Han har övergett sina<br />
genomgående patriarkala värderingar, när det<br />
gäller synen på kvinnor <strong>och</strong> umgänget med<br />
dessa. Han understryker emellertid att den<br />
större integrationen under studietiden inte<br />
skall ses som ett totalt uppbrott med gamla<br />
uppfattningar. Fortfarande väljer han att behålla<br />
en del värderingar som han socialiserats<br />
in i. Det gäller framför allt det vardagliga sociala<br />
umgänget. I likhet med andra informanter<br />
anser han att det är svårt att ”komma svenskar<br />
in på livet”. Man har svårt för att förstå <strong>och</strong> ta<br />
till sig vissa beteendemönster eller kulturella<br />
koder hos svenskarna. Informanten säger att<br />
han har tagit till sig det svenska samhällets<br />
normer <strong>och</strong> värderingar, när det gäller synen<br />
på jämställdhet mellan könen, men att han<br />
inte kan ändra sina ståndpunkter, när det gäller<br />
synen på vänskap. Det gäller hur man skaffar<br />
nära vänner <strong>och</strong> upprätthåller nära vänskapliga<br />
relationer. Han upplever det som<br />
mycket svårt att skapa nära vänskapsrelationer<br />
med svenskar, eftersom han saknar ömsesidigheten<br />
i detta sammanhang. Det är alltid<br />
han i egenskap av den nyanlände som skall<br />
anpassa sig <strong>och</strong> låta sig integreras. De infödda<br />
svenskarna anser sig inte behöva genomgå en<br />
liknande process. Då tycker han att det är lönlöst<br />
att ens försöka.<br />
Informant nummer 18 kom till Sverige vid<br />
10 års ålder <strong>och</strong> har gått större delen av sin
skolgång här i Sverige. Han säger att hans bild<br />
av svenskarna förändrades negativt under studieperioden<br />
i Umeå. Innan han började på<br />
universitetet var hans bild av det svenska samhället<br />
mycket ljus, men han är idag mer negativt<br />
inställd till det. Det förändrade synsättet<br />
beror till största delen på det som hänt<br />
honom under studieperioden i Umeå. Han<br />
har studerat en flerårig utbildning vid en institution<br />
som drabbats av upprepade konflikter<br />
med etniska förtecken.<br />
Tvärt emot detta menar informant nummer<br />
4 att studierna har inneburit större integration<br />
för honom. Det var inte bara hans<br />
svenska studiekamrater <strong>och</strong> lärare som ändrade<br />
uppfattning om honom, han reviderade<br />
också en hel del stereotypa föreställningar<br />
om svenskar.<br />
Varje gång någon av mina landsmän klagar på att<br />
svenskarna är på det ena eller andra sättet invänder<br />
jag med att de har precis samma föreställningar om<br />
oss.<br />
Han tycker exempelvis inte längre att alla<br />
svenskar är kyliga i sina kontakter med andra<br />
människor. Han berättar om sin lärare som<br />
han träffade vid inledningen av sin utbildning.<br />
Han har träffat denne lärare vid några tillfällen<br />
ute på staden, varvid läraren stannat upp<br />
<strong>och</strong> pratat med honom <strong>och</strong> frågat hur det går<br />
för honom.<br />
Informant nummer 11 har också kommit<br />
från ett invandrartätt område. Under gym-<br />
nasieutbildningen gick han i klasser, som dominerades<br />
av elever med annan etnisk bakgrund.<br />
Studierna vid Umeå universitet innebar<br />
att denna trend bröts.<br />
Dom första åren /.../ bodde jag i en studentkorridor<br />
<strong>och</strong> där var det väldigt, väldigt bra sammanhållning<br />
/.../. Och /.../det har hjälpt mig ännu ett steg i [integrationen<br />
i det svenska samhället]. Det har varit väldigt<br />
bra.<br />
Det tycks finnas ett samband mellan hur det<br />
har gått för informanten under studietiden<br />
<strong>och</strong> synen på integrationen. Informant nummer<br />
12 som har drabbats av det ena bakslaget<br />
efter det andra säger sig ha tagit till sig en del<br />
av det nya samhällets normer <strong>och</strong> värderingar.<br />
Det gäller exempelvis synen på kvinnor <strong>och</strong><br />
jämställdhet. Han säger också att en del enstaka<br />
kurser som han läst inom humaniora<br />
<strong>och</strong> samhällsvetenskap har inneburit, att han<br />
har fått nya kunskaper <strong>och</strong> nytt perspektiv på<br />
livet, men hans inställning på det nya samhället<br />
<strong>och</strong> majoritetsbefolkningen är tämligen<br />
negativ. Han säger att han hade mycket höga<br />
förväntningar på det svenska samhället <strong>och</strong><br />
svenskarna. Dessa förväntningar besannades<br />
inte. Skillnaden mellan förväntningarna <strong>och</strong><br />
det som han mötte i Sverige kan jämföras med<br />
skillnaden mellan dag <strong>och</strong> natt:<br />
De förväntningar som vi hade var något helt annat /<br />
.../ Folket är mycket inbundna <strong>och</strong> dom är försiktiga,<br />
man kan säga konservativa.<br />
57
58<br />
Informant nummer 13, som har bott i Sverige<br />
under lång tid <strong>och</strong> gått i skola i Sverige före<br />
sina universitetsstudier, upplever studietiden<br />
lite annorlunda i jämförelse med andra informanter.<br />
Hon kommer från ett studieovant<br />
hem. Detta innebar att hon omgavs med föreställningar<br />
som att universitetsstudier är<br />
mycket svårt <strong>och</strong> att det är enbart speciella<br />
grupper av människor som läser på universitet.<br />
Efter att ha övervunnit denna första barriär<br />
insåg hon att tiden på universitetet skilde<br />
sig från tidigare studier på ett markant sätt.<br />
För henne som studerade enstaka kurser var<br />
den största skillnaden att universitetsstudierna<br />
innebar mindre gemenskap <strong>och</strong> att det inte<br />
var självklart att hon skulle studera med samma<br />
personer under flera år. Samtidigt upplever<br />
hon att hon genomgått en mognadsprocess<br />
under studieperioden.<br />
Man har ju fått fler perspektiv på saker <strong>och</strong> ting /.../<br />
när man kommer från gymnasiet så har man bestämda<br />
åsikter. Men ju mer man läser desto mer /<br />
.../ mognar man, man utvecklas.<br />
Mognadsprocessen har för hennes del inneburit<br />
att hon stärkt sin egen identitet. Hon<br />
talar om en identitet som bottnar i två kulturer,<br />
en svensk <strong>och</strong> en icke-svensk. Hon säger<br />
att hennes icke-svenska kulturella plattform<br />
under årens lopp varit ifrågasatt av omgivningen<br />
<strong>och</strong> hon har känt sig tvungen att förklara<br />
sig. Detta har också fortsatt under stu-<br />
dieperioden vid universitetet. Hon ser emellertid<br />
en utveckling mot det bättre i samband<br />
med hennes studier på universitetet. Denna<br />
utveckling består i att när hon lämnade gymnasiet<br />
bakom sig <strong>och</strong> inledde universitetsstudier<br />
fick hon lära sig att utveckla ett kritiskt<br />
tänkande. Detta gick ut på att se på saker<br />
<strong>och</strong> ting utifrån olika perspektiv. Hon använde<br />
sig av det kritiska tänkandet på ett<br />
intressant sätt. Den icke-svenska kulturella<br />
identiteten, som varit ständigt ifrågasatt, förvandlades<br />
till en plattform utifrån vilken hon<br />
granskade allt från förhållandena i omgivningen<br />
till studiematerialet.<br />
På något sätt blir man starkare i sin egen identitet /<br />
.../ <strong>och</strong> vågar stå för det. /.../ Det har självklart berikat<br />
mig för det har ju varit grundtryggheten som<br />
man hittar när man väl vågar erkänna att det här är<br />
jag på något sätt <strong>och</strong> att jag har hittat mitt.<br />
Informant nummer 15 har levt större delen<br />
av sitt i liv i en förort i mellersta Sverige. Under<br />
sin studietid i Umeå har han bott i studentkorridor.<br />
Han ser på denna tid som en<br />
period av experiment då han genom att prova<br />
sig fram, lärt känna mycket mer om svenskar<br />
<strong>och</strong> svenskhet. Informanten säger sig ha<br />
lärt mycket under den här tiden. Han har<br />
bättre förståelse för vissa beteendemönster.<br />
Detta har inte inneburit att han börjat umgås<br />
med svenskar, utan han väljer fortfarande<br />
att umgås med dem som han kallar sina
invandrarkompisar. Informanten säger sig ha<br />
större förtroende för dem <strong>och</strong> litar på dem i<br />
ännu större grad.<br />
Genom åren /../ alltså min tid här [i Umeå, förf.<br />
anm.] så kan jag ju mycket lättare acceptera svenskarnas<br />
beteenden. Förut accepterade man inte det<br />
men nu accepterar man. Nu vet man hur svenskar<br />
agerar i heta situationer. Att svenskar inte gillar temperamentsfullhet.<br />
Många invandrare som kanske<br />
inte har mycket kontakt med svenskar tror att det<br />
är något positivt att skrika till, men man når ju inget<br />
med ett sådant beteende. Utan man skall ju mer<br />
kunna kommunicera <strong>och</strong> behålla sitt lugn till det<br />
yttersta.<br />
Informant nummer 17 är muslimsk kvinna<br />
som bär slöja. Hon ser på sin tid vid universitetet<br />
som en tid av ömsesidig integration.<br />
Å den ena sidan så har hennes blotta närvaro<br />
vid universitetet ”tagit död på fördomar om<br />
muslimska kvinnor”. Hon anser att hon har<br />
bidragit till att skingra bilden av den muslimska<br />
kvinnan som den förtryckta kvinnan<br />
som utestängs från högre utbildning. Å andra<br />
sidan har studierna hjälpt henne att bryta<br />
sin sociala isolering. Före studietiden umgicks<br />
hon nästan bara med invandrare. Nu<br />
kommer hon i kontakt med svenskar <strong>och</strong> det<br />
svenska samhället på ett helt annat sätt. Hon<br />
beskriver sin tid vid universitet som en tid av<br />
omvandling.<br />
Jag har haft väldigt starka fördomar om svenskar,<br />
men nu känns det som om jag går igenom en förvandlingsprocess.<br />
Jag umgås med dom <strong>och</strong> fördomarna<br />
försvinner sakta men säkert.<br />
Samtidigt påpekar hon att studierna öppnar<br />
nya möjligheter för henne så att hon inte är<br />
hänvisad till traditionella yrken för invandrare,<br />
det vill säga arbeten som städjobb eller<br />
inom restaurangbranschen.<br />
Informant nummer 19 tycker att studietiden<br />
innebar att hon i sina kontakter med<br />
svenska studenter <strong>och</strong> lärare kunde motarbeta<br />
många fördomar om muslimska kvinnor.<br />
Hon anser emellertid att det är inte bara hon<br />
som satt prägel på sin omgivning, utan hon<br />
har också tagit intryck genom det tätare umgänget<br />
med svenska studenter <strong>och</strong> av att vara<br />
i miljöer som domineras av svenskar. Hon har<br />
kommit i kontakt med fler svenskar <strong>och</strong> därmed<br />
lärt sig mer om den svenska kulturen.<br />
Hon säger:<br />
Studietiden gav mig en chans att bekanta mig med<br />
den svenska kulturen. Den hjälpte mig också att integreras<br />
i samhället. Jag har lärt mig mer om svenskar,<br />
om hur dom tänker, hur dom bor, vad de pratar<br />
om, deras fester <strong>och</strong> traditioner etc.<br />
59
60<br />
8. Etnicitetens betydelse för studiemiljön<br />
Ett tema som informanterna fick reflektera<br />
över gällde om de upplevde att deras etniska<br />
bakgrund <strong>och</strong> deras insikt i andra kulturer på<br />
något sätt hade tillfört någonting till studiemiljön.<br />
Informanternas svar pekar åt rätt<br />
många olika håll, vilket gör att det inte går att<br />
ge ett enkelt <strong>och</strong> rakt svar på den här frågan.<br />
Avgörande i detta sammanhang tycks ha varit<br />
utbildningens karaktär. De informanter som<br />
studerat humanistiska <strong>och</strong> samhällsvetenskapliga<br />
ämnen samt lärarutbildningen anser sig<br />
ha kunnat använda sina kunskaper från andra<br />
kulturer på ett positivt sätt. Flera informanter<br />
som studerat vid övriga fakulteter uppger att<br />
de många gånger upplevt sin etniska bakgrund<br />
som en belastning. De har mötts av stereotypa<br />
föreställningar <strong>och</strong> tillskrivits mindre fördelaktiga<br />
identiteter, attityder eller beteendemönster.<br />
De uppger att de inte har setts som<br />
individer, utan snarare som representanter för<br />
etniska grupper. De har således behövt lägga<br />
mycket möda på att få bort dessa förutfattade<br />
uppfattningar. I en del fall har detta lett till<br />
konflikter. I de utbildningar, där det har förekommit<br />
konflikter med etniska förtecken, har<br />
de negativa upplevelserna varit mer påtagliga.<br />
Det bör tilläggas att de fakulteter där studen-<br />
terna haft flest negativa upplevelser har i regel<br />
haft betydligt större andel studenter med<br />
annan etnisk bakgrund. I motsats till dessa<br />
har humanistiska, samhällsvetenskapliga <strong>och</strong><br />
lärarutbildnings fakulteterna haft mycket färre<br />
studenter med annan etnisk bakgrund genom<br />
åren.<br />
Informanter, som har haft mer positiva<br />
upplevelser, påpekar emellertid att lärarna i<br />
regel inte uppmärksammar detta. Det är de<br />
själva som tagit initiativ till detta. Flera informanter<br />
anser att de tillfört någonting till<br />
utbildningen. Informant nummer 2 säger att<br />
hon har haft stor nytta av det i sin utbildning.<br />
Det rörde sig om ett utbildningsprogram<br />
inom lärarutbildningen. Hon kunde<br />
använda sina kunskaper för att förklara vissa<br />
kulturskillnader inom områden som utbildningen<br />
berörde. Det gäller t.ex. synen på barn<br />
<strong>och</strong> förhållandet mellan vuxna <strong>och</strong> barn samt<br />
förväntningarna på lärarna <strong>och</strong> skolan. I sådana<br />
fall tyckte informanten att hon kunde<br />
bidra med sina erfarenheter <strong>och</strong> perspektiv<br />
<strong>och</strong> att hon tillförde någonting som saknades<br />
i utbildningen. Hon upplevde att hennes<br />
initiativ uppskattades av både studiekamraterna<br />
<strong>och</strong> lärarna.
Informant nummer 5 har läst ett samhällsvetenskapligt<br />
ämne. Han tycker att han har haft<br />
stor hjälp av sin kulturella <strong>och</strong> etniska bakgrund,<br />
eftersom man i hans utbildning skulle<br />
studera saker <strong>och</strong> ting utifrån olika perspektiv.<br />
Informanten anser att han hade ett<br />
annorlunda perspektiv på grund av sitt ursprung.<br />
Det hjälpte honom att analysera studiematerialet<br />
utifrån ett annat perspektiv. På<br />
så sätt kunde han tillföra någonting som hans<br />
svenska studiekamrater saknade.<br />
Jag har haft stor nytta av mitt kulturella <strong>och</strong> kunskapsmässiga<br />
bagage, som jag hade med mig när<br />
jag kom till Sverige. Problemet är att man inte behärskar<br />
språkets alla nyanser. Det gör att det är alltid<br />
inte så lätt att uttrycka sig på rätt sätt. Man blir<br />
kanske långrandig i sina utläggningar, eller att folk<br />
tror att man vill briljera inför dem, <strong>och</strong> jag vet att<br />
det är inte så populär bland studiekamraterna.<br />
Informant nummer 8 har läst både humanistiska<br />
<strong>och</strong> samhällsvetenskapliga kurser.<br />
Hon anser att hennes kulturella bakgrund har<br />
varit till stor nytta för henne. Detta kommer<br />
till uttryck genom att hon kan utgå från ett<br />
annat perspektiv. På så sätt kan hon tillföra<br />
diskussionen nya insikter. Informanten utgår<br />
från ett komparativt perspektiv <strong>och</strong> anser<br />
att detta är berikande både för henne <strong>och</strong><br />
studiemiljön.<br />
Det finns andra exempel på hur den utländska<br />
bakgrunden kan upplevas på helt andra<br />
sätt än tillfredsställande. Det kan exem-<br />
pelvis hända att man på grund av sin etniska<br />
bakgrund förvandlas till en försvarsadvokat<br />
eller någon man kräver en förklaring av när<br />
någonting händer ute i världen. Då är man<br />
en representant för en nation eller en extremistgrupp.<br />
Man avkrävs på ställningstagande<br />
för eller emot någon. Informant nummer 3<br />
som är av tysk härkomst upplevde detta som<br />
mycket obehaglig. Det hände t.ex. att studiekamrater<br />
frågade henne om hennes föräldrars<br />
<strong>och</strong> mor- <strong>och</strong> farföräldrars ställning till nazismen.<br />
Hon uppger att hon ibland tyckte att<br />
det var svårt att behöva säga att hon kom från<br />
Tyskland. Det kändes som om det var på något<br />
sätt hennes fel, eller att hon bar på en kollektiv<br />
skuld för någonting som hade hänt innan<br />
hon <strong>och</strong> hennes mor <strong>och</strong> far ens var födda.<br />
Hon upplevde detta som att man skulle kräva<br />
alla svenskar på besked om någon hade gjort<br />
något dumt här Sverige.<br />
Studenternas utländska bakgrund kan vara<br />
en stor nackdel i fråga om studiemedel. Flera<br />
studenter uppger detta som ett av de områden<br />
där deras utländska bakgrund skapat problem<br />
för dem. Dessa studenter har haft problem<br />
med CSN, då de nekats studiemedel av<br />
olika skäl.<br />
En kvinnlig student med rötter i Afrika,<br />
som kom till Sverige vid 7 års ålder <strong>och</strong> som<br />
har gått hela sin skolgång i Sverige, uppger<br />
att hon mötte viss oförståelse <strong>och</strong> nonchalans<br />
från sina infödda svenska studiekamraters sida,<br />
när de diskuterade frågor som berörde tredje<br />
61
62<br />
världen. Hon upptäckte att hon var den som<br />
alltid vände på perspektivet <strong>och</strong> såg på diskussionsfrågorna<br />
utifrån ett tredjevärldenperspektiv.<br />
Detta berodde på att hon identifierade<br />
sig som en människa med rötter i denna<br />
världsdel, medan hennes infödda svenska<br />
kurskamrater identifierade sig i större omfattning<br />
med det västerländska perspektivet.<br />
Informant nummer 13 är inne på samma<br />
spår. Hon säger sig ha varit tvungen att påpeka<br />
saker <strong>och</strong> ting som varit stereotypa. Detta<br />
framför allt beroende på hennes kulturella<br />
bakgrund.<br />
Vi har haft många diskussioner om islam, islam <strong>och</strong><br />
kvinnan, feminism <strong>och</strong> fundamentalism.
9. Förebilder, förståelse <strong>och</strong> nya perspektiv<br />
När det gäller jämställdhetsfrågan har det<br />
förts en diskussion om behovet av kvinnliga<br />
förebilder inom högskolan. Detta för att<br />
väcka intresse bland kvinnliga studenter <strong>och</strong><br />
för att motarbeta den obalans som finns i<br />
detta avseende. När det gäller etnisk mångfald<br />
har frågan om förebilder inte haft lika<br />
stor prioritet. Även om många anser att<br />
mångfald är bra har man inte vidtagit åtgärder<br />
för att göra någonting åt det. En fråga<br />
som samtliga informanter fick svara på handlade<br />
om behovet av förebilder. Frågan gällde<br />
om informanterna såg det som nödvändigt<br />
att det fanns lärare med annan etnisk bakgrund<br />
på universitetet. En överväldigande<br />
majoritet ansåg att detta var av stor betydelse.<br />
Många saknade lärare med annan etnisk<br />
bakgrund i sina utbildningar. Sådana lärare<br />
skulle enligt en majoritet av informanterna<br />
tillföra nya perspektiv till utbildningen <strong>och</strong><br />
därmed öka kvaliteten. Samtliga informanter<br />
motsatte sig emellertid kvotering av lärare<br />
med annan etnisk bakgrund.<br />
Informant nummer 2 uppger att frågan om<br />
etnisk bakgrund behandlades under utbildningen,<br />
eftersom studenterna skulle arbeta i<br />
miljöer där de träffade många människor med<br />
annan etnisk bakgrund. Samtidigt var det ganska<br />
konstigt för henne att det inte fanns någon<br />
lärare med annan etnisk bakgrund på utbildningen.<br />
Flera informanter anser att lärare med annan<br />
etnisk bakgrund skulle vara bra som förebilder.<br />
Informant nummer 8 säger:<br />
Lärare med utländsk bakgrund blir förebilder för studenter<br />
med utländsk bakgrund. Man förstår att om<br />
man studerar så kan man komma långt /.../ Det blir<br />
på något sätt naturligare. I en demokrati är det självklart<br />
att det ska vara så.<br />
Informant nummer 11 har haft lärare med annan<br />
etnisk bakgrund, men han är mer reserverad<br />
i frågan. Han säger:<br />
För mig spelar det absolut ingen roll vad läraren har<br />
för etnisk bakgrund. Det enda som är det viktigaste<br />
är att den läraren skall kunna prata bra svenska så man<br />
förstår vad han säger plus att han skall vara bra i att<br />
lära ut. /—/ Det är det enda som är det viktiga för en<br />
student, tror jag. /—/ För vi har haft faktiskt lärare /<br />
.../ [med utländsk bakgrund, förf. anm.] som inte kunde<br />
prata så bra, det var väldigt, väldigt jobbigt.<br />
Informant nummer 14 är positivt inställd till<br />
frågan <strong>och</strong> tycker att det är bra med bland-<br />
63
64<br />
ning <strong>och</strong> att det kan bidra till att minska rädslan<br />
för det främmande. Det viktigaste är dock<br />
att han tror att en lärare med annan etnisk<br />
bakgrund har lättare att förstå hans situation.<br />
Detta eftersom det kan tänkas att läraren själv<br />
har brottats med samma problem under sin<br />
studietid.<br />
Om vi säger att det är en lärare med samma bakgrund<br />
som jag själv så tror jag att han skulle ha bättre<br />
förståelse för mina svårigheter. Han kan sätta sig<br />
in i min situation när jag berättar för honom att jag<br />
har suttit uppe till klockan 5-6 på morgonen för att<br />
bli klar med en rapport som måste lämnas in klockan<br />
9. Jag är säker på att han skulle hitta en fadder åt<br />
mig eller hjälpa mig på annat sätt.<br />
Informant nummer 13 är mycket positiv till<br />
frågan om lärare med annan etnisk bakgrund.<br />
Hon ser på frågan dels utifrån ett personligt<br />
perspektiv <strong>och</strong> dels utifrån ett samhällsperspektiv.<br />
När det gäller samhällsperspektivet<br />
utgår hon från sina erfarenheter <strong>och</strong> kontakter<br />
med ungdomar med annan etnisk bakgrund,<br />
som allt mer tappar förtroendet för<br />
det svenska samhället <strong>och</strong> undrar varför de<br />
ska utbilda sig <strong>och</strong> dra på sig studieskulder,<br />
när de ändå inte får de arbeten som de förtjänar.<br />
Goda förebilder visar för dessa ungdomar<br />
att det går att göra karriär även om man<br />
har annan etnisk bakgrund. Hon ser på frågan<br />
även utifrån ett personligt perspektiv <strong>och</strong><br />
ser på förebildernas framgångar som en framgång<br />
för den grupp som hon själv tillhör. Hos<br />
dessa förebilder söker hon en bekräftelse som<br />
innebär att det är inte bara infödda svenskar<br />
som kan göra karriär, samma sak gäller människor<br />
med annan etnisk bakgrund som tagit<br />
sig fram med hjälp av goda meriter men<br />
också social kompetens. För henne gäller att<br />
hon kan ”känna igen sig” i läraren.<br />
Det har varit jätteskönt på något konstigt sätt. Det<br />
har ibland känts som att /.../ jag har velat stå där<br />
framme <strong>och</strong> sagt ja där ser ni. Vi kan också. Men<br />
det är bara för att man har känt hela tiden att jag<br />
behöver kämpa lite mer än andra för att visa att jag<br />
kan.
10. Avslutande diskussion<br />
Denna intervjuundersökning utgår från studenter<br />
med annan etnisk bakgrunds perspektiv<br />
<strong>och</strong> identifierar en rad viktiga problemområden<br />
som är förknippade med deras<br />
universitetsstudier. Det är många problem<br />
<strong>och</strong> brister, som uppdagas i informanternas<br />
berättelser. Det finns emellertid några problemområden,<br />
som är av en mer central <strong>och</strong><br />
generell karaktär.<br />
10.1. Centrala problemområden<br />
<strong>och</strong> möjliga åtgärder<br />
Inslussning<br />
Det saknas enhetliga <strong>och</strong> adekvata strategier<br />
för inslussningen av studenter med annan etnisk<br />
bakgrund i den svenska universitetsvärlden.<br />
Många studenter saknar tillräckliga kunskaper<br />
om <strong>och</strong> insyn i den svenska högskolans<br />
arbetssätt <strong>och</strong> metoder. De saknar en del färdigheter<br />
som krävs för att kunna ta sig an<br />
den högre utbildningen. Detta gör att de dras<br />
med stora svårigheter under sin studietid. Det<br />
krävs således utarbetade strategier som skall<br />
se till att alla studenter oavsett om det gäller<br />
programstudenter eller studenter som studerar<br />
enstaka kurser introduceras i den svenska<br />
studiekulturen vid studiestarten. Institutionerna<br />
måste visa större ansvar för dessa studenter.<br />
Inslussningen kan med fördel kombineras<br />
med information, som på ett tydligt sätt<br />
klargör de villkor som gäller inom högskolan,<br />
de krav som ställs på studenterna oavsett etnisk<br />
bakgrund samt de förväntningar som<br />
finns inom detta område. Informationen bör<br />
kombineras med upplysningar om studenträttsliga<br />
frågor.<br />
Med hjälp av särskilda ekonomiska resurser<br />
<strong>och</strong> fantasi kan man komma med lämpliga<br />
åtgärder i detta avseende. Ett förslag är att<br />
utse mentorer/faddrar till dessa studenter <strong>och</strong><br />
att de får hjälp med introduktionen mer diskret,<br />
så att individer eller grupper av nya studenter<br />
inte riskerar att känna sig utpekade.<br />
Ett annat alternativ är att man upplyser om<br />
särskilda åtgärdspaket för studenter med annan<br />
etnisk bakgrund, så att de själva kan söka<br />
upp denna hjälp. Institutionerna borde kunna<br />
få hjälp av studievägledningen eller liknande<br />
instanser för att kunna erbjuda kvalificerad<br />
hjälp. Ännu ett alternativ är att använda<br />
sig av problembaserad inlärning. Förmedlingen<br />
av information inom en rad olika områden<br />
bakas in i olika case, som studenterna skall<br />
65
66<br />
arbeta med under introduktionsperioden genom<br />
gruppövningar. I detta alternativ använder<br />
sig lärarna av gruppdynamiken där studenterna<br />
involveras i detta arbete.<br />
Inslussningsinsatserna bör även omfatta<br />
bl.a. följande åtgärder:<br />
• Information om studieteknik <strong>och</strong> arbetssätt<br />
• Tydlig information om förhållandet till personal<br />
tillhörande den s.k. mellankategorin<br />
• Information om vilka krav som ställs på<br />
studenter <strong>och</strong> lärare. Gäller krav på ömsesidig<br />
respekt oavsett kön, etnicitet, religiös<br />
tro, sexuell läggning etc.<br />
• Information om rättigheter <strong>och</strong> skyldigheter<br />
samt förväntningar<br />
• Anordnande av återkommande arrangemang<br />
för social samvaro för att svetsa studentgrupperna<br />
samman.<br />
Kulturellt överbryggande åtgärder<br />
Intervjuerna visar att konflikter mellan studenter<br />
med annan etnisk bakgrund <strong>och</strong> lärare<br />
<strong>och</strong> infödda svenska studenter inte är ovanligt.<br />
Intervjupersonerna berättar om olika<br />
problem <strong>och</strong> förvecklingar. Sannolikt finns<br />
liknande upplevelser hos de andra parterna.<br />
Det saknas tydliga strukturer <strong>och</strong> strategier<br />
för konflikthantering <strong>och</strong> problemlösning vid<br />
sådana situationer. Konflikter med etniska <strong>och</strong><br />
kulturella förtecken är känsliga <strong>och</strong> har en avskräckande<br />
karaktär. Det är få som vill ta tag<br />
i dessa frågor av rädsla för att bli stämplade<br />
som främlingsfientliga. I stället för aktiva åtgärder<br />
har man hoppats på att problemen<br />
skulle försvinna av sig själva genom att studenter<br />
blir färdigutbildade eller att de hoppar<br />
av studierna.<br />
Intervjupersonerna bekräftar detta mönster.<br />
Ytterst få informanter har fått stöd <strong>och</strong><br />
hjälp för sin sak. I enstaka fall har man på<br />
eget initiativ försökt lösa problemet. Betydligt<br />
fler har inte velat eller vågat ta upp sina<br />
problem av rädsla för konsekvenserna. På en<br />
del ställen har positionerna varit så låsta hos<br />
alla inblandade parter att det inte har gått att<br />
åstadkomma konstruktiva lösningar.<br />
Det grundläggande problemet tycks vara<br />
den rådande dualismen mellan å ena sidan<br />
den etniskt <strong>och</strong> kulturellt heterogena studentgruppen<br />
<strong>och</strong> å den andra sidan den relativt<br />
monokulturella högskolan. Detta förhållande<br />
fastslås i mångfaldsutredningen, som karakteriserar<br />
förhållandet i den svenska högskolan<br />
på följande sätt: ”Forskning är internationell,<br />
undervisning är mera ’svensk’ <strong>och</strong><br />
administration är påfallande ’svensk’.” 14<br />
Kommunikationssvårigheter mellan den<br />
monokulturella högskolan <strong>och</strong> den heterogena<br />
studentgruppen aktualiserar kulturkompetens<br />
hos anställda på högskolan. Ett sätt att<br />
hantera den här frågan är att satsa på ökad interkulturell<br />
kompetens. Man skall i förebyggande<br />
syfte satsa på kulturellt överbryggande åtgärder.<br />
Dessa insatser skall emellertid rikta sig<br />
till alla inblandade parter. Lärarna bör erbjudas<br />
14 Mångfald i högskolan. Reflektioner<br />
<strong>och</strong> förslag pm social <strong>och</strong><br />
etnisk mångfald i högskolan,<br />
SOU 2000:47, sidan 72.
möjlighet till pedagogisk kompetensutveckling<br />
med inriktning mot interkulturell kommunikation,<br />
eftersom förutsättningarna för deras<br />
arbete har förändrats med tanke på den ökade<br />
etniska mångfalden inom högskolan.<br />
Studenter med annan etnisk bakgrund bör<br />
erbjudas insatser för att kunna identifiera <strong>och</strong><br />
knäcka skrivna <strong>och</strong> oskrivna koder inom den<br />
svenska universitetsmiljön.<br />
Infödda svenska studenter bör erbjudas<br />
kunskaper om det mångkulturella samhällets<br />
verklighet <strong>och</strong> förutsättningar.<br />
Ett annat sätt att hantera situationen är<br />
att satsa på ökad mångfald bland de anställda.<br />
Det vill säga att anställa fler anställda med<br />
annan etnisk bakgrund. Det bör dock påpekas<br />
att det senare ensamt inte kan lösa problematiken.<br />
Detta eftersom den svenska högskolan<br />
lämnar ganska lite utrymme för<br />
sociokulturella skillnader. Anställda med annan<br />
etnisk bakgrund kan vara en lösning bara<br />
om det kombineras med ökad satsning på interkulturell<br />
kompetens samt ökat utrymme<br />
för mångfald inom högskolan.<br />
Extra stöd<br />
Intervjuerna visar att några informanter med<br />
bristfälliga språk- <strong>och</strong> förkunskaper har tagits<br />
in på olika utbildningsprogram. Bristande<br />
språkkunskaper blir ett hinder för dessa<br />
studenter i deras studier. De visar dåliga studieresultat<br />
på ett tidigt stadium. Det krävs<br />
större vaksamhet hos lärarna/lärarlagen för att<br />
upptäcka dessa studenter tidigt så att det är<br />
möjligt att erbjuda dem hjälp på ett individuellt<br />
plan. För dessa studenter är det viktigt<br />
att känna att de också kan lyckas i sina studier.<br />
Lärare som har uppmärksammat detta<br />
problem kan bygga in mindre kontrollstationer<br />
längs utbildningens väg. Studenter som<br />
lyckas passera dessa kommer att känna viss<br />
känsla av framgång, vilken stimulerar dem i<br />
deras kommande arbete. Det viktigaste är<br />
emellertid att erbjuda stödundervisning i<br />
skriftlig framställning <strong>och</strong> förmågan att kunna<br />
uttrycka sig i text. Det är också viktigt att<br />
integrera stödundervisningen i de vanliga studierna<br />
i samråd med berörda lärare.<br />
Om man ser på problemet som ett övergående<br />
funktionshinder, kan man utveckla ett<br />
stödsystem anpassad efter studenternas behov.<br />
Liknande åtgärder finns idag för infödda svenska<br />
studenter som av olika skäl behöver stödåtgärder<br />
i form av bättre studieteknik, våga talakurser<br />
med flera. Det krävs särskilda resurser<br />
för att kunna erbjuda sådan hjälp till studenter<br />
med annan etnisk bakgrund i form av språkverkstäder<br />
eller liknande. Enskilda institutioner<br />
eller fakulteter kan inte belastas med detta, utan<br />
resurserna bör komma från central nivå, det<br />
vill säga universitetet.<br />
Lärarna bör också visa större vaksamhet när<br />
det gäller grupparbeten som görs under schemalagd<br />
tid. I möjligaste mån bör studenter med<br />
olika etniska bakgrund ingå i grupperna. Man<br />
bör undvika etniskt homogena grupperingar.<br />
67
68<br />
Informations- <strong>och</strong> utbildningsmaterial<br />
Systematiska personalsamtal. Ulrika Pääjärvi (1994)<br />
Fyra bilder – fyra utbildningsmiljöer. Ethel Dahlgren<br />
(1995)<br />
Ny lärare – om pedagogisk introduktion av lärare vid<br />
institutionen. Agneta Hult (1995)<br />
ISBN 91-7191-091-3<br />
Reflektion <strong>och</strong> lärande. Ulrika Pääjärvi. En studie av<br />
tolv doktoranders/lärares lärande i samband med en<br />
universitetspedagogisk kurs vid Umeå universitet<br />
1993–94. (1995)<br />
Lärares arbetsmiljö. Anders Sjöström (1996)<br />
Pedagogiskt utvecklingsarbete i ett organisatoriskt<br />
perspektiv. Utvärdering av det pedagogiska programmet<br />
vid Umeå universitet. Brit Rönnbäck (1996)<br />
Studierektor. Om arbetet som studierektor. Brännström,<br />
Lauritz, Dahlgren, Ethel, Ågren, Per-Olof<br />
(1996) ISBN 91-7191-221-5<br />
Prefekten 1996/97. Enheten för personalutveckling<br />
En prefekts vardag. Några bilder av nya prefekters<br />
erfarenheter av ledarrollen Ulrika Pääjärvi <strong>och</strong> Peter<br />
Nilsson (1997) ISBN 91-7191-371-8<br />
IT i universitetsundervisningen. Per-Olof Ågren (1997)<br />
Prefekten <strong>och</strong> personalfrågorna. Ulrika Pääjärvi <strong>och</strong><br />
Peter Nilsson (1998) ISBN 91-7191-502-8<br />
Att genomföra utvecklingssamtal. Ulrika Pääjärvi (1998)<br />
ISBN 91-7191-549-4<br />
Liftarens guide till problembaserat lärande (PBL). Mona<br />
Fjellström & Petteri Teppola (1998) ISBN 91-7191-574-5<br />
17 män <strong>och</strong> en gisslan. Mona Fjellström & Sophia<br />
Abrahamsson (1999) ISBN 91-7191-730-0<br />
Etik <strong>och</strong> moral i högre utbildning. Roger Fjellström<br />
(1999) ISBN 91-7191-747-0<br />
Administratören – universitetets ande i lampan?! Tomas<br />
Grysell & Kristina Sjögren (1999) ISBN 91-7191-766-7<br />
Inspirationskälla, föredöme, tränare <strong>och</strong> kollega.<br />
Åsa Bergenheim. Skriftserie från Universitetsförvaltningen,<br />
2001:1.<br />
<strong>Universitetspedagogiskt</strong> <strong>centrum</strong> <strong>och</strong> Kommittén för<br />
kvalitetsfrågor: Kursutvärderingar – stöd för lärande <strong>och</strong><br />
utveckling. Mona Fjellström. Skriftserie från<br />
Universitetsförvaltningen, 2002:1.<br />
Konferensrapporter:<br />
Universitetspedagogisk konferens 1993<br />
Universitetspedagogisk konferens 1995<br />
Universitetspedagogisk konferens 1997<br />
Universitetspedagogisk konferens 1999
<strong>Universitetspedagogiskt</strong><br />
<strong>centrum</strong> (UPC)<br />
Umeå universitet<br />
901 87 Umeå<br />
Telefon 090-786 78 82<br />
Fax 090-786 93 55<br />
www.upc.umu.se<br />
Umeå universitet<br />
901 87 Umeå. Telefon 090 786 50 00. Fax 090-786 99 95<br />
www.umu.se