Kartan

Kartan
Kartan är en förminskad bild av verkligheten sett uppifrån, hur mycket den är förminskad beror på vilken
skala den har. Kartan som man använder när man orienterar är speciellt utformad för orientering och är
mycket mer detaljerad än kartor man är van vid. På skolgårdar kan t.ex bänkar, gungor och lyktstolpar
vara med. Om man däremot orienterar i skogen är det större terrängföremål som redovisas, som höjder,
stenar och stigar.
Kartans färger
Vit
Vit är kartans grundfärg. Den beskriver ”vanlig” skog. Det är oftast mest vit skog på en karta och här är
framkomligheten god eller ganska god.
Grönt
Grönt på kartan betyder tätare vegetation som är löphindrande och att sikten är nedsatt. Här är skogen
mer besvärlig och det tar längre tid att ta sig fram i skogen. Det finns olika nyanser av grönt, desto
mörkare grönt desto tätare skog. Olivgrön betyder tomtmark och är alltid förbjudet område.
Gult
Gult på kartan betyder öppen mark, här finns inga eller bara ett fåtal träd. Här går det fortare att springa
och sikten är mycket god. Ju gulare desto mer lättlöpt mark. Gult kan t.ex vara åkermark, ängar,
kalhyggen, gläntor och fotbollsplaner.
Brunt
Brunt på kartan är höjdkurvor och höjdskillnader i terrängen. Höjdkurvor är bruna linjer på kartan som
beskriver åt vilket håll och hur mycket terrängen lutar. Andra saker som beskriver ändringar i
höjdskillnader som gropar och fåror är också bruna.
Asfalt- och grusytor är också bruna på kartan.
Blått
Blått på kartan betyder blött eller vatten. Det kan vara sankmarker/kärr, sjöar och små dammar eller
bäckar. Ju mörkare blått desto blötare/djupare är det. Om det blåa har en svart kant runt är det
förbjudet att passera detta vatten, det kan t.om vara farligt och man måste därför springa runt.
Svart
Svart används till väldigt många olika saker på en orienteringskarta. Det kan betyda hus, branter, stigar,
staket, speciella föremål och opasserbara murar.

Violett
Violetta färgen används till banan och kontrollerna. Den violetta färgen hör inte till kartan utan är pålagd
efteråt för att markera banan.
Skala
Kartan är en förminskning av verkligheten, skalan berättar hur mycket. Om skalan är 1:10 000 betyder
det att 1mm på kartan är 10m i terrängen. 1:10 000 är den vanligaste skalan på orienteringskartor, på
skolgårdskartor och sprintkartor är det vanligare med en mindre skala t.ex 1:5000.
Banan och kontrollerna
När du springer orientering har du en bana inritad på kartan, uppgiften är att ta sig mellan kontrollerna.
Du väljer själv din väg till kontrollerna och målet är att hitta den snabbaste vägen.
Det finns olika tecken som du måste känna igen för att kunna springa en orienteringsbana, startpunkten
är en triangel, kontrollerna är enkla ringar och målet är en dubbelring.
Kontrollen
För att veta att du är på rätt plats markeras kontrollen med en röd-vit skärm. För att
visa att alla kontroller är besökta stämplar man vid kontrollen, efter målgång
kontrolleras att alla stämplar finns.
Kodsiffra och kontrolldefinition
För att vara kunna kontrollera att det är rätt kontroll som man kommit fram till finns
ett nummer på kontrollen. Det numret ska stämma överens med din kontrolldefinition
som du fått vid starten. Det är alltså en slags kod som säger om du är vid rätt
kontroll eller inte.
Kontrolldefinitionen talar också om vad det är för slags terrängföremål som kontrollen
ska sitta vid. För det används olika symboler och beteckningar. Det finns ett tecken
för varje terrängföremål så som sten, höjd eller vattendrag. Definitionen beskriver
också var kontrollen är placerad i förhållande till föremålet t.ex om man har en höjd
som kontroll så visar den om kontrollen sitter nedanför höjden eller uppe på den.
Kontrollbeskrivning i ren text
Orienterings -
kontroll
SportIdent

Kompassen
Kompassen pekar alltid mot norr, den har en magnet i sig och pekar mot den
magnetiska nordpolen. Det finns olika slags kompasser, den vanligaste idag är
tumkompassen. Kompassen används för att passa in kartan så att den stämmer
överens med verkligheten.
Passa kartan
Med att passa kartan menas att man riktar in den så att verkligheten och kartan
stämmer överens. Om du står och tittar mot ett hus så ska huset ligga rakt
framför dig på kartan också. När man passar kartan kan man använda
kompassen på ett smidigt sätt. På alla kartor finns något som markerar åt vilket
håll som är norr, det kan vara en norr-pil eller merdianer. Merdianer är tunna
parallella streck som går över hela kartan i nord-sydlig riktning, om
kompassnålen är parallell med linjerna och kartan är vänd åt rätt håll är kartan
inpassad. Om det finns en norr-pil så lägger man kompassen på kartan och
vrider sig tills kompassens norr-pil pekar åt samma håll som kartans.
Tumgreppet
När man orienterare kan man hålla tummen där man befinner sig på kartan, när
man sedan förflyttar sig flyttar man tummen på kartan och följer med så man är
på samma plats på kartan som i verkligheten. Detta kallas tumgreppet. Det är
bra att använda för att inte tappa bort var man är på kartan.
Tumkompassen är den
mest använda idag