Ladda ner (PDF) - Statskontoret
Ladda ner (PDF) - Statskontoret
Ladda ner (PDF) - Statskontoret
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Ge<strong>ner</strong>ationsskiftet närmar sig<br />
2000:15
STATEN I OMVANDLING<br />
2000<br />
2000:15
Publikationen kan beställas från:<br />
STATSKONTORET<br />
Publikationsservice<br />
Box 2280<br />
103 17 Stockholm<br />
Tfn 08-454 46 43<br />
Tfx 08-454 46 45<br />
E-post: publikations.service@statskontoret.se<br />
Mer information om <strong>Statskontoret</strong> finns på Internet:<br />
http://www.statskontoret.se<br />
© STATSKONTORET<br />
ISBN: 91-7220-447-8<br />
Layout och original: Dreamforce Infomedia AB<br />
Tryck: Williamssons Offset AB, 2001
MISSIV<br />
Staten i omvandling 2000<br />
Datum Diarienr<br />
2000-12-17 2000/244-5<br />
Ert datum Er beteckning<br />
Regeringen<br />
Justitiedepartementet<br />
103 33 Stockholm<br />
<strong>Statskontoret</strong> har regeringens uppdrag att från och med 1996 årligen göra en översiktlig<br />
och samlad redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. Den femte<br />
rapporten i denna serie – Staten i omvandling 2000 (2000:15) överlämnas härmed.<br />
Rapporten illustrerar statens betydelse för samhällsekonomin och beskriver<br />
förvaltningens utveckling. Den visar också hur statens användning av informationsteknik<br />
sätter medborgare och företagare i centrum och successivt ger nya<br />
förutsättningar för en effektivare handläggning och bättre service.<br />
Liksom tidigare år tas några särskilda teman upp. I årets utgåva görs en<br />
genomgång av utvecklingen i de statliga bolagen och affärsverken. Effekterna av<br />
statlig kommersiell verksamhet belyses också, liksom hur det svenska medlemskapet<br />
i EU påverkat arbetet i departement och centrala förvaltningsmyndigheter.<br />
Rapporten har utarbetats av Anita Bashar-Aréen, Magnus Brattgård, Mårten<br />
Ja<strong>ner</strong>ud, Sven-Åke Lagerkvist, Ann Lundberg, Thomas Ringbom och Margareta<br />
Ringqvist, projektledare. Underlag har hämtats främst från riksdagstrycket,<br />
Statistiska centralbyrån, Ekonomistyrningsverket, Arbetsgivarverket, Trygghetsstiftelsen<br />
och <strong>Statskontoret</strong>s pågående uppdrag.<br />
Ge<strong>ner</strong>aldirektör Knut Rexed har beslutat i detta ärende. Direktör Lars Dahlberg,<br />
chef för enheten för förvaltningsutveckling, och organisationsdirektör Margareta<br />
Ringqvist, föredragande, var närvarande vid den slutliga handläggningen.<br />
Enligt <strong>Statskontoret</strong>s beslut<br />
Margareta Ringqvist<br />
3
Innehåll<br />
Sammanfattning ..............................................................................................................7<br />
Del I. Staten i samhällsekonomin ............................................................................27<br />
Statens verksamhetsområden....................................................................................27<br />
Avgränsningen av den offentliga sektorn och staten...................................................27<br />
Statens verksamhetsområden .....................................................................................29<br />
Konsumtion och produktion ........................................................................................32<br />
Offentliga sektorns framväxt ........................................................................................32<br />
Den statliga produktionens delar .................................................................................35<br />
Sysselsättningen ...........................................................................................................45<br />
Från varu- till tjänsteproduktion ...................................................................................45<br />
Staten krymper.............................................................................................................46<br />
Del II. Organisation, personal och IT......................................................................65<br />
Organisationsförändringar...........................................................................................65<br />
Allmänna tjänster .........................................................................................................65<br />
Försvar.........................................................................................................................68<br />
Samhällsskydd och rättskipning ..................................................................................75<br />
Näringslivstjänster........................................................................................................80<br />
Utbildning .....................................................................................................................85<br />
Vård, social trygghet, omsorg och kultur .....................................................................87<br />
Personalen i staten.......................................................................................................90<br />
Två år äldre på arbetsmarknaden ...............................................................................90<br />
Två år äldre på tio år även i staten..............................................................................94<br />
Män och kvinnor ..........................................................................................................99<br />
En fjärdedel arbetar deltid..........................................................................................103<br />
Tidsbegränsat arbete allt vanligare............................................................................106<br />
Personalrörlighet i staten ...........................................................................................109<br />
Uppsagda i staten ......................................................................................................111<br />
Högre utbildning på arbetsmarknaden.......................................................................115<br />
Fler akademiker i staten.............................................................................................118<br />
Mest personalutbildning i offentlig sektor...................................................................123<br />
Lö<strong>ner</strong>..........................................................................................................................125<br />
Hälsa och ohälsa .......................................................................................................134<br />
Staten och informationssamhället............................................................................140<br />
Fler och fler använder Internet ..................................................................................140<br />
Ett informationssamhälle för alla................................................................................143<br />
Det europeiska informationssamhället.......................................................................144<br />
En elektronisk förvaltning...........................................................................................146<br />
Andra mål i eEuropaplanen .......................................................................................161<br />
Framtida utmaningar..................................................................................................165
Del III. Årets teman .....................................................................................................167<br />
Statliga bolag och affärsverk ....................................................................................167<br />
En tillbakablick ...........................................................................................................167<br />
1970- och 1980-talen.................................................................................................174<br />
Kraftig nedgång under 1990-talet ..............................................................................183<br />
Finanskris och bolagisering gav fler anställda...........................................................188<br />
Branschstrukturen har förändrats ..............................................................................192<br />
Motiven har varierat ...................................................................................................199<br />
Staten som kommersiell aktör ..................................................................................201<br />
Omfattning .................................................................................................................201<br />
Statliga aktörer snedvrider konkurrensen ..................................................................208<br />
Konkurrensproblem....................................................................................................213<br />
Vad kan ändras? ........................................................................................................217<br />
Fem år i EU..................................................................................................................218<br />
Arbetsbördan ökar ... .................................................................................................219<br />
Arbetsfördelningen.....................................................................................................224<br />
Samordning och styrning ...........................................................................................227<br />
Efter fem år i EU ........................................................................................................229<br />
Register.........................................................................................................................231<br />
Diagram .....................................................................................................................231<br />
Tabeller ......................................................................................................................233<br />
Tablåer .......................................................................................................................235<br />
Litteraturförteckning ...................................................................................................237<br />
Index ..........................................................................................................................241
Sammanfattning<br />
Staten i omvandling 2000<br />
Renodlingen fullföljs<br />
Strukturomvandlingen i staten har varit omfattande under 1990-talet, särskilt<br />
under dess första hälft. Den höga förändringstakten har huvudsakligen drivits av<br />
behovet att spara i statens utgifter. Nyckelorden har varit koncentration, renodling<br />
och integration.<br />
Affärsverksformen försvin<strong>ner</strong>?<br />
Principen att myndighetsutövning ska ske i myndigheter och kommersiell verksamhet<br />
i bolag har efterlevts genom att flera affärsverk bolagiserats under 1990talet.<br />
Eftersom riksdagen beslutat att också SJ ska bli aktiebolag tycks affärsverksformen,<br />
som funnits sedan 1900-talets början, vara på väg att försvinna. År<br />
1990 fanns åtta affärsverk. Efter de pla<strong>ner</strong>ade förändringarna i SJ återstår bara<br />
tre.<br />
En kartläggning visar också att den konkurrensutsatta tjänsteproduktionen i<br />
övriga myndigheter bara utgör några få procent av intäkterna.<br />
Myndighetsbeslut prövas numera i domstol<br />
En annan form av renodling är den att tydligare skilja mellan dömande verksamhet<br />
och annan myndighetsutövning. Samtidigt har rättskipningens sfär vidgats,<br />
eftersom det blivit normalt att överpröva myndighetsbeslut i domstol i stället för<br />
i en överordnad förvaltningsmyndighet.<br />
Färre och större myndigheter<br />
En annan allmän tendens är att de statliga myndigheterna har blivit färre och<br />
större. Det har huvudsakligen åstadkommits genom att den regionala statliga<br />
organisationen har koncentrerats till större områden genom fusio<strong>ner</strong> inom ”förvaltningskoncer<strong>ner</strong>”<br />
t.ex. i polis- och skatteväsendet. Tingsrätterna står nu på tur.<br />
Rapporten har tre delar<br />
Detta är något av vad den femte rapporten om staten i omvandling handlar om.<br />
Vi har även i år valt att dela upp innehållet i tre huvudavsnitt.<br />
Staten i samhällsekonomin<br />
Den första delen, staten i samhällsekonomin, ska spegla statens roll som producent<br />
av tjänster, dvs. hur produktionen, vår konsumtion och sysselsättningen<br />
inom olika verksamhetsområden har förändrats under 1990-talet.<br />
7
Organisation, personal och IT<br />
Del två beskriver aktuella förändringar i myndigheternas organisation t.ex. genom<br />
nedläggningar, nybildningar och ändrade arbetsuppgifter.<br />
Årets avsnitt om personalen i staten är en fördjupning jämfört med tidigare<br />
rapporter. Detta mot bakgrund av de stora förändringar som skett i personalens<br />
sammansättning, t.ex. när det gäller ålder och utbildning, och problemet med den<br />
kommande ge<strong>ner</strong>ationsväxlingen.<br />
I avsnittet om staten och informationssamhället knyter vi an till EU:s handlingsplan,<br />
eEuropa 2002 – ett informationssamhälle för alla, för att på punkt efter<br />
punkt stämma av hur den svenska förvaltningen ligger till i förhållande till EU:s<br />
mål och prioriteringar. Genom den långa traditionen med att bygga upp register<br />
och elektronisk informationsförsörjning, ligger Sverige väl framme jämfört med<br />
många andra EU-länder.<br />
Årets teman<br />
Mot bakgrund av att den allmänna debatten om statens roll som ägare av bolag<br />
åter har blossat upp, har det första av årets tre teman valts. Det beskriver hur<br />
statens motiv för att ta över eller bilda bolag och affärsverk varierat över tiden<br />
och hur den borgerliga regeringens privatiseringspla<strong>ner</strong> från 1990-talets början<br />
fullföljts av de socialdemokratiska.<br />
Det andra temat handlar om statens roll som kommersiell aktör och beskriver i<br />
vilken grad bolagen, affärsverken och övriga myndigheter bedriver verksamhet i<br />
konkurrens med andra.<br />
Det tredje temat, fem år i EU, tar upp hur arbetet i myndigheter och departement<br />
påverkats av medlemskapet i EU.<br />
Del I. Staten i samhällsekonomin<br />
Konsumtion och produktion<br />
Offentliga sektorns framväxt<br />
Utbyggnaden av den offentliga sektorn tog fart på allvar först vid mitten av<br />
1960-talet. Dessförinnan svarade den för drygt 10 procent av BNP, varav staten<br />
och kommunsektorn bidrog med ungefär lika stora delar och de utvecklades i<br />
samma takt.<br />
Kommunsektorn expanderade …<br />
Det var framför allt kommunsektorn som expanderade med årliga ökningstal på<br />
över 10 procent under åren 1965–1970. Under denna period var det framför allt<br />
hälso- och sjukvården som byggdes ut. Utbyggnaden fortsatte i hög takt även<br />
under 1970-talet, med 5 procent om året, och berodde då främst på att barn- och<br />
äldreomsorgen kommunaliserades.<br />
8
… men lugnare ökningstakt i staten<br />
Även konsumtionen av statliga tjänster ökade under 1960- och 1970-talen, men,<br />
jämfört med kommunsektorn, i en betydligt lugnare takt, ungefär i paritet med<br />
tillväxten i den totala ekonomin, dvs. BNP.<br />
Besparingar i staten på 1980-talet<br />
Osthyveln infördes<br />
Under 1980-talet kunde en kursändring noteras genom att den relativa enighet<br />
som tidigare rått mellan de politiska partierna om att bygga ut den offentliga<br />
sektorn inte längre var så stor.<br />
Försämringar i de offentliga finanserna – inkomsterna räckte inte till för att<br />
täcka utgifterna – medförde i stället ett behov av att begränsa de offentliga åtagandena.<br />
Osthyveln, dvs. kravet på årliga besparingar på ett par procent, infördes<br />
för den statliga verksamheten redan budgetåret 1979/80 och konsumtionen av<br />
statens tjänster gick ned under större delen av decenniet.<br />
Trenden bröts under 1980-talets sista år<br />
Den nedåtgående trenden i staten bröts dock under 1980-talets sista år. Det hade<br />
flera orsaker. Försvarsbeslutet år 1987 medförde att försvarets utgifter åter började<br />
att stiga. Samtidigt hade den, sedan decenniets mitt, successiva uppgången i<br />
invandringen inneburit en ökning i dåvarande Invandrarverkets verksamhet. Den<br />
nådde sin kulmen år 1993.<br />
1990-talet har präglats av lågkonjunkturen – därefter måttlig tillväxt<br />
Lågkonjunkturen under 1990-talets början gav utslag<br />
Den djupa lågkonjunkturen under 1990-talets första år, då BNP minskade tre år i<br />
rad och arbetslösheten steg kraftigt, ställde krav på statliga insatser för att lindra<br />
krisen. Utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade markant under<br />
denna period. Satsningar på den högre utbildningen har däremot gett utslag i<br />
form av ökad produktion och konsumtion under hela 1990-talet.<br />
Måttlig ökning av statens tjänsteproduktion efter 1993<br />
Medan den totala ekonomin växte med närmare en femtedel efter 1993, ökade den statliga<br />
tjänsteproduktionen med 4 procent i volym under de sex åren till och med 1999. Uppgången<br />
inträffade främst under periodens två sista år med årliga ökningar på 3 procent.<br />
Förutom att den högre utbildningen expanderat, förklaras ökningen av att försvaret,<br />
kommunikatio<strong>ner</strong> och det betydligt mindre kulturområdet blivit större, när<br />
produktionen eller konsumtionen av tjänster används som måttstock.<br />
Inom alla övriga statliga områden har verksamheten minskat i volym. Det gäller<br />
särskilt näringslivstjänsterna och de s.k. allmänna tjänsterna. Inom det sistnämna<br />
området ingår Regeringskansliet, som dock blivit större under 1990-talet, mätt<br />
såväl efter produktion som sysselsättning.<br />
9
Sysselsättningen<br />
Från varu- till tjänsteproduktion<br />
Över sjuttio procent producerar tjänster<br />
De strukturella förändringarna i utbudet av varor och tjänster kan också illustreras<br />
med uppgifter om sysselsättningen inom olika områden.<br />
Den långsiktiga utvecklingen har inneburit en ökning av den tjänsteproducerande<br />
delen av ekonomin, samtidigt som den varuproducerande gått tillbaka<br />
sedan mitten på 1960-talet. I dag är över 70 procent anställda av privata och<br />
offentliga tjänsteproducenter.<br />
Så gott som oavbruten ökning till 1990-talets början<br />
Samtidigt har det skett en så gott som oavbruten ökning av antalet arbetstillfällen<br />
ända till den ekonomiska krisen under 1990-talets början. Den innebar att en halv<br />
miljon anställda fick lämna arbetsmarknaden och trots en återhämtning under<br />
senare år har de arbetstillfällen som försvann ännu inte helt ersatts med nya.<br />
Staten krymper …<br />
… som en följd av underskott i statsfinanserna …<br />
I staten har utvecklingen av antalet anställda varit entydigt nedåtgående sedan<br />
1980. Sysselsättningen har minskat med över en femtedel och bara indirekt varit<br />
beroende av rådande konjunkturläge. Mer direkt har nedgången berott på besparingar<br />
orsakade av dåliga statsfinanser, både under 1980- och 1990-talen.<br />
Hälften av nedgången inföll under 1990-talets första hälft och bara en mindre<br />
del förklaras av att myndigheter bolagiserats och att de anställda därmed försvunnit<br />
till näringslivet. Därefter har förändringstakten mattats, men det innebär<br />
på intet sätt att utvecklingen stannat av.<br />
… och försvarsbeslutet år 2000<br />
Försvarsbeslutet våren år 2000 kommer att medföra att staten krymper även<br />
framöver, samtidigt som fortsatta ökningar av antalet utbildningsplatser inom<br />
universitet och högskolor kommer att ge en uppgång av antalet statsanställda.<br />
10
Del II. Organisation, personal och IT<br />
Organisationsförändringar<br />
Affärsverken bolagiseras …<br />
I förändringarna i staten under 1990-talet kan tydliga mönster urskiljas. Huvudprincipen<br />
har varit renodling och koncentration på kärnverksamheten. Den konkurrensutsatta<br />
delen i fem av de tidigare åtta affärsverkens verksamhet har blivit bolag<br />
och i samtliga fall har förändringen föregåtts av kraftiga personalminskningar.<br />
… och nu även SJ<br />
Genom riksdagsbeslutet våren 2000 ska nu också SJ bolagiseras. Även inom det<br />
verket har 1990-talet inneburit en successiv koncentration på kärnverksamheten<br />
genom att flera av de dotterbolag, som haft andra uppgifter än person- och godstransporter<br />
på järnväg, har sålts.<br />
Översyn av andra affärsverk<br />
Regeringen har också sett över organisationen i Luftfartsverket och Sjöfartsverket,<br />
som tillsammans med Svenska kraftnät är de, efter år 2001, tre återstående<br />
affärsverken. Den konkurrensutsatta delen i Luftfartsverket uppgår till 30 procent,<br />
medan den är marginell i de andra två.<br />
Myndigheterna blir färre och större …<br />
… inom rättsväsendet …<br />
En annan trend i staten är att myndigheterna blivit färre och större. Inte minst<br />
gäller det inom rättsväsendet, där kriminalvården integrerats genom att föra<br />
samman områdena frivård, häkte och anstalt och sedan några år finns det bara en<br />
polismyndighet i varje län. Även åklagar- och kronofogdemyndigheterna har<br />
minskat i antal.<br />
Domstolsväsendet står nu på tur genom att tingsrätternas roll ska renodlas till<br />
dömande verksamhet och koncentreras genom att större domkretsar bildas. Artfrämmande<br />
arbetsuppgifter ska därför flyttas till andra myndigheter och pla<strong>ner</strong><br />
finns i dag för omorganisation av tjugosex tingsrätter, varav knappt hälften ska<br />
läggas ned.<br />
… samt näringslivstjänster, allmänna tjänster och försvar<br />
Samma trend kan också spåras inom näringslivstjänsterna, t.ex. när det gäller<br />
lantmäteri- och skogsvårdsorganisationen. Pla<strong>ner</strong> finns nu också på att lägga<br />
samman Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen till en ny myndighet,<br />
Arbetsmiljöverket. Elva myndigheter skulle då ersättas av en.<br />
Exempel på ökad koncentration finns också inom de allmänna tjänsterna. Under<br />
1990-talets början gjordes en översyn av skattemyndigheternas organisation.<br />
11
Då samlades 130 regionala och lokala myndigheter till en i varje län. Från och<br />
med 1999 övergavs också länsindelningen och ersattes i stället av tio regio<strong>ner</strong>.<br />
Antalet myndigheter inom Tullverket har reducerats från ett fyrtiotal vid decenniets<br />
början till en enda myndighet från den 1 juli 1999.<br />
Regeringskansliet är ett annat exempel. Det bildades 1997 av femton fristående<br />
myndigheter – Statsrådsberedningen, de tretton departementen och Förvaltningskontoret.<br />
Bakgrunden till omorganisationen var det ökade behovet av sektorövergripande<br />
arbete och bättre samordning både mellan och inom departementen.<br />
Faktorer bakom dessa behov var internationaliseringen och regeringens ansvar<br />
för Sveriges medverkan i EU-arbetet.<br />
Inom försvaret försvann ett hundratal myndigheter när Sveriges största, Försvarsmakten,<br />
bildades år 1994.<br />
Ny myndighetsstruktur för forskningsfinansiering<br />
Även när det gäller den statliga organisationen för finansiering av forskning<br />
pla<strong>ner</strong>as en koncentration till färre myndigheter. Under år 2001 ska tre nya myndigheter<br />
bildas och ersätta ett tiotal av de nuvarande forskningsråden. Motivet till<br />
förändringen är att underlätta samarbetet över sektorgränserna.<br />
Ökad självständighet – en annan trend<br />
Riksbanken, Svenska kyrkan och Arbetsgivarverket …<br />
En annan trend i staten är ett ökat inslag av autonomi. Från den första januari<br />
1999 är Riksbanken en från regering och riksdag självständig institution med<br />
ansvar för penningpolitiken och Svenska kyrkan separerade från staten i början<br />
av år 2000.<br />
Som en konsekvens av att myndigheterna fått det fulla ansvaret för alla verksamhetsrelaterade<br />
kostnader, inklusive personal- och lönepolitik, ombildades<br />
Arbetsgivarverket 1994 för att svara för de centrala löneförhandlingarna på det<br />
statliga området. Verket är visserligen formellt underställt regeringen, men ska<br />
samtidigt ta till vara myndigheternas intressen.<br />
… och förslaget om en oberoende Riksrevision<br />
I samma anda går förslaget om att bilda en ny revisionsmyndighet, Riksrevisionen,<br />
under riksdagen första halvåret 2003. Myndigheten ska ansvara både för den<br />
statliga redovisnings- och effektivitetsrevisionen och ha en hög grad av oberoende<br />
vid granskningen.<br />
Förslaget kommer ursprungligen från Riksdagsstyrelsen, men har sedan modifierats<br />
av Konstitutionsutskottet och är resultatet av en uppgörelse mellan alla sju<br />
riksdagspartierna. KU föreslår t.ex. att den nya myndigheten ska ledas av tre<br />
Riksrevisorer i stället för en och att samtliga riksdagspartier ska vara representerade<br />
i styrelsen. 1<br />
1 2000/01:KU8.<br />
12
Ändrad bild av omvärlden ger ändrat försvar<br />
Flexibelt och lättrörligt insatsförsvar<br />
Det har skett stora organisations- och strukturförändringar i försvaret under<br />
1990-talet. Det positiva säkerhetspolitiska läget har medfört att förändringarna<br />
fortsatt även in på det nya seklet och i mars år 2000 fattade riksdagen beslut om<br />
det nya försvaret. Det innebär att antalet förband ska reduceras kraftigt och försvarets<br />
inriktning ändras från bred invasion till ett flexibelt och lättrörligt insatsförsvar.<br />
Internationella insatser för att bidra till fred och säkerhet i omvärlden har också<br />
blivit allt viktigare inslag i försvarspolitiken.<br />
Neddragningar på central, regional och lokal nivå<br />
Sedan juli 2000 har Försvarsmakten en ny organisation, vilket medför neddragningar<br />
på central, regional och lokal nivå. Enligt prognoser kommer det att innebära<br />
en minskning av antalet anställda med 6 500 till år 2004.<br />
Nyckelord i det nya försvaret är integration, renodling och koncentration.<br />
Insatsorganisationen ska bestå av integrerade förband från armé, flyg och marin,<br />
som ska kunna sättas samman till operativa styrkor, allt efter aktuella behov.<br />
På central nivå har ledningsorganisationen reducerats till en enda, nämligen<br />
den operativa insatsledningen. Den lyder numera direkt under Överbefälhavaren.<br />
På det regionala planet har ett trettiotal staber, kommandon och civilbefälhavarorganisationen<br />
lagts ned och ersatts av fyra nya regionala militärdistrikt. De<br />
har till uppgift att leda den territoriella verksamheten på länsnivå tillsammans<br />
med totalförsvarets civila delar.<br />
Personalen i staten<br />
Två år äldre på arbetsmarknaden<br />
Takten tycks ha bromsats upp …<br />
Arbetskraften har blivit hela två år äldre under 1990-talet och medelåldern på<br />
arbetsmarknaden uppgår nu till drygt 41 år. Ökningen förklaras till stor del av att<br />
de unga försvann från arbetsmarknaden i samband med lågkonjunkturen under<br />
decenniets början.<br />
Inom näringslivet tycks nu ökningstakten ha bromsats upp, eftersom genomsnittsåldern<br />
varit oförändrad under de tre senaste åren.<br />
… men ökningen fortsätter i offentlig sektor<br />
Inom den offentliga sektorn, däremot, har återhämtningen efter lågkonjunkturen<br />
inte inneburit att ökningen i genomsnittsålder avstannat, utan de anställda har<br />
blivit äldre också efter 1995.<br />
I staten har till och med den största delen av åldersökningen under decenniet<br />
inträffat under dess andra hälft. Förklaringen kan ligga i att besparingarna och<br />
13
ationaliseringarna inom offentlig sektor forsatt också under senare delen av<br />
1990-talet och att dessa i första hand gått ut över de unga.<br />
I staten är fyrtio procent över femtio<br />
De statsanställda är i genomsnitt betydligt äldre än de anställda i näringslivet.<br />
Medelåldern uppgår till 44,5 år och närmare 40 procent är i dag femtio år eller<br />
äldre. Av statens verksamhetsområden är man äldst inom försäkringskassorna,<br />
men medelåldern ligger över genomsnittet även i arbetsmarknads- och skattemyndigheterna<br />
samt i länsstyrelserna.<br />
Ge<strong>ner</strong>ationsväxlingen – en stor prövning<br />
De nästkommande tio åren innebär en stor prövning för den offentliga sektorn,<br />
inte minst för staten. Närmare en fjärdedel av de statsanställda kommer att pensio<strong>ner</strong>as<br />
och det finns risk för stora kompetensförluster. Myndigheterna är medvetna<br />
om problemet med ge<strong>ner</strong>ationsväxlingen, men det finns i dag inte många<br />
konkreta förslag till lösningar.<br />
De stora förändringarna har berört kvinnorna i staten<br />
På arbetsmarknaden som helhet är fördelningen mellan kvinnor och män förhållandevis<br />
jämn, men variationen är stor när de olika sektorerna studeras. Staten<br />
har den jämnaste fördelningen med 46 procent kvinnor, medan andelen är 10<br />
procentenheter lägre i näringslivet.<br />
Bakom liten nettoökning ligger stora förändringar<br />
Inom staten som helhet har andelen kvinnor ökat marginellt under 1990-talet.<br />
Bakom nettoökningen ligger dock stora förändringar, som i sin tur kan förklaras<br />
av ändrade förutsättningar för verksamheten i staten.<br />
Två trender kan urskiljas som främst berört de statsanställda kvinnorna. Den<br />
ena handlar om satsningen på den högre utbildningen under 1990-talet och den<br />
andra om rationalisering och datorisering av många arbetsuppgifter.<br />
Kvinnorna har blivit fler inom den högre utbildningen ...<br />
Inom den högre utbildningen, som är det område inom staten som expanderat<br />
kraftigt under decenniet, har två tredjedelar av de totalt närmare 10 000 nya<br />
tjänsterna gått till kvinnor. På detta område är de numera något fler än männen.<br />
Även inom det betydligt mindre kulturområdet har kvinnorna blivit fler relativt<br />
sett under 1990-talet.<br />
... men kraftig minskning inom länsstyrelserna<br />
Inom länsstyrelserna har dock andelen kvinnor minskat radikalt under 1990-talet.<br />
Det förklaras främst av att arbetsuppgifterna där har förändrats genom att ansva-<br />
14
et för en rad register förts över från länsstyrelserna till andra myndigheter. Registren<br />
sköttes i första hand av kvinnor.<br />
Även i skattemyndigheterna har andelen kvinnor sjunkit under decenniet.<br />
Successivt högre grundutbildning för statsanställda kvinnor<br />
De två trenderna har medfört att de statsanställda kvinnornas genomsnittliga<br />
grundutbildning har höjts kraftigt inom samtliga statliga verksamhetsområden<br />
sedan 1990. Andelen kvinnliga akademiker och forskare har ökat med drygt 10<br />
procentenheter eller hela 55 procent. Det har skett genom att de med lägre utbildning<br />
försvunnit från staten, men också berott på att de högutbildade ökat i<br />
antal.<br />
Kvinnor med högre utbildning fick många av de nya tjänsterna i staten<br />
Av den sammanlagda nedgången på 46 000 statsanställda med högst gymnasium<br />
var drygt 60 procent kvinnor. Samtidigt svarade kvinnorna för 110 procent av de<br />
15 000 nya tjänsterna, netto, som tillkommit av anställda med högre utbildning<br />
än gymnasium. Anledningen till att siffran överstiger 100 procent är att antalet<br />
manliga akademiker minskat nästan lika mycket under 1990-talet som de kvinnliga<br />
ökat. Nedgången bland de manliga akademikerna förklaras av nedläggningarna<br />
inom försvaret.<br />
De deltidsarbetande kvinnorna försvann med assistenttjänsterna …<br />
Uppskattningsvis kan en tredjedel av den totala nedgången i antalet statsanställda<br />
förklaras av att assistent- och kontoristtjänster försvunnit, tjänster som ofta innehafts<br />
av kvinnor med lägre utbildning.<br />
Samtidigt som assistenttjänsterna minskat i antal har utvecklingen också inneburit<br />
att andelen deltidsarbetande kvinnor i staten – i motsats till arbetsmarknadens<br />
övriga sektorer – gått ned markant under decenniet. Den har minskat med<br />
hela 10 procentenheter och uppgår nu till en fjärdedel av de statsanställda kvinnorna.<br />
Jämfört med arbetsmarknadens övriga sektorer är därmed gruppen deltidsarbetande<br />
kvinnor minst i staten och det gäller även jämfört med näringslivet.<br />
… och de blev färre inom alla områden<br />
Nedgången av antalet deltidsanställda kvinnor har inträffat i samtliga statliga<br />
verksamhetsområden och särskilt kraftig har den varit i länsstyrelserna. Där<br />
uppgick minskningen till över 30 procentenheter eller hela 70 procent. Även<br />
inom försäkringskassorna har andelen deltidsanställda gått ned betydligt mer än<br />
genomsnittet för staten.<br />
De statsanställda männen har fortfarande högre utbildning …<br />
Männen i staten har dock fortfarande i genomsnitt högre grundutbildning än<br />
kvinnorna och utbildningsnivån har höjts något under 1990-talet.<br />
15
… men marginell uppgång<br />
Uppgången var dock marginell jämfört med kvinnornas. Den relativa ökningen<br />
av andelen akademiker och forskare uppgick till ett par procentenheter. I absoluta<br />
tal har dock antalet, som nämnts, minskat, men i något lägre takt än nedgången i<br />
sysselsättningen bland de statsanställda männen totalt. Det är alltså förändringarna<br />
inom försvaret som är den huvudsakliga förklaringen.<br />
Gruppen deltidsanställda män oförändrad<br />
Gruppen statsanställda män som arbetar deltid är mindre än kvinnornas och den<br />
har varit oförändrad under 1990-talet.<br />
Gapet mellan männens och kvinnornas lö<strong>ner</strong> oförändrat<br />
Att de statsanställda kvinnorna med högre grundutbildning blivit fler och närmat<br />
sig männens nivå under 1990-talet har ännu inte givit utslag i form av motsvarande<br />
löneökning. Gapet mellan männens och kvinnornas lö<strong>ner</strong> har i stället varit<br />
i stort sett oförändrat under decenniet.<br />
Skillnaderna ökar med stigande ålder<br />
Samtidigt visar statistiken för akademikerna att löneskillnaderna mellan könen<br />
ökar linjärt med stigande ålder. De unga kvinnliga akademikerna har nästan lika<br />
hög lön som männen. Löneandelen minskar sedan successivt ju högre upp i åldrarna<br />
kvinnorna kommer. Det förhållandet har inte heller förändrats under 1990-talet.<br />
En förklaring kan vara att manliga äldre akademiker i större utsträckning blir<br />
chefer och därför får högre lön än kvinnorna. I dag är endast en femtedel av chefsbefattningarna<br />
i staten tillsatta av kvinnor.<br />
Staten och informationssamhället<br />
Ett informationssamhälle för alla<br />
Sverige ska bli ett informationssamhälle för alla. Det är den svenska regeringens<br />
långsiktiga IT-politiska mål, som också sammanfaller med EU:s för länderna i<br />
Europa.<br />
En avgörande förutsättning för att nå dit är medborgarnas möjligheter att använda<br />
Internet. På detta område ligger Sverige långt framme och är ett av länderna i täten.<br />
Internetanvändningen ökar snabbt<br />
Sjuttio procent har tillgång till Internet<br />
Hela fem miljo<strong>ner</strong> eller 70 procent av svenskarna mellan 9 och 79 år har i dag<br />
tillgång till Internet. Två år tidigare uppgick andelen till hälften av befolkningen.<br />
Ökningen gäller ge<strong>ner</strong>ellt för perso<strong>ner</strong> i alla åldrar, men störst var uppgången för<br />
dem i arbetsför ålder.<br />
16
Genomsnittet för befolkningen dras ned av de allra äldsta, dvs. av dem mellan<br />
65 och 79 år. I maj år 2000 hade 13 procent tillgång till Internet. Jämfört med<br />
samma månad 1998 är det dock mer än en fördubbling.<br />
De som har tillgång till Internet behöver inte nödvändigtvis vara flitiga användare,<br />
men statistiken tyder på att ökningen är lika snabb. I maj år 2000 hade<br />
mer än varannan person använt Internet under den senaste veckan. Två år tidigare<br />
var motsvarande tal en tredjedel.<br />
De i tjugo- och trettioårsåldern använder Internet mest. Det finns också ett<br />
samband med utbildning och inkomst. De med hög utbildning och inkomst använder<br />
Internet oftare än andra.<br />
Det europeiska informationssamhället<br />
eEuropa 2002<br />
”eEuropa 2002 – ett informationssamhälle för alla” är EU:s handlingsplan för att<br />
snabbt ta till vara den nya tekniken och göra Europa till den mest konkurrenskraftiga<br />
och dynamiska ekonomin i världen. Handlingsplanen fastställdes i juni<br />
år 2000 och har som mål att skapa ett billigare, snabbare och säkrare Internet, för<br />
att därmed stimulera till ökad användning av nätet. Ett annat mål handlar om att<br />
höja kompetensen hos människor genom att investera i IT-utbildning av olika<br />
grupper.<br />
En elektronisk förvaltning<br />
Den elektroniska förvaltningen innebär att samhällsinformation och offentliga<br />
tjänster ska kunna erbjudas via nätet. Enligt EU:s handlingsplan ska de offentliga<br />
sektorerna i Europa vara föregångare i användningen av IT för att stimulera till<br />
effektivitet, öppenhet och god service. Utmaningen ligger i att klara de organisationsförändringar<br />
som krävs för att utveckla gemensamma lösningar för informationsutbyte.<br />
Säkerhet ska ge förtroende<br />
För att medborgare och företag ska få förtroende för de elektroniska tjänsterna<br />
fordras att informationen är skyddad och utan möjlighet till insyn i från andra.<br />
Elektroniska signaturer och i övrigt tillförlitlig drift är viktiga beståndsdelar.<br />
Den elektroniska förvaltningen i Sverige<br />
Nästan alla har e-post och webbplats<br />
I Sverige har nästan alla statliga myndigheter e-post och en egen webbplats, 98<br />
respektive 94 procent sommaren år 2000. I ett internationellt perspektiv är den<br />
elektroniska informationsförsörjningen omfattande. Sverige har, jämfört med<br />
många andra länder, en relativt lång tradition av att bygga upp register och att<br />
digitalisera dem.<br />
17
De elektroniska tjänsterna ökar lavinartat<br />
Arbetsmarknads- och skattemyndigheterna, Centrala studiestödsnämnden och<br />
Riksförsäkringsverket är exempel på statliga myndigheter som i högre grad än<br />
andra använder Internet som kommunikationsmedel med allmänheten.<br />
I Plats- och Sökandebanken kan arbetsgivare och arbetssökande hitta varandra.<br />
Från Riksskatteverkets hemsida kan blanketter hämtas och skatten räknas<br />
ut. Centrala studiestödsnämnden lämnar information till studenter om status för<br />
ansökan om studielån och studieskuldens storlek. Riksförsäkringsverket erbjuder<br />
möjlighet att räkna ut den framtida pensionen.<br />
För många av de svenska myndigheterna har de senaste åren inneburit en<br />
lavinartad ökning i besöken på deras webbplatser och användningen av de elektroniska<br />
tjänsterna.<br />
Begreppet 24-timmarsmyndighet<br />
Den svenska regeringen har betonat vikten av bättre offentlig service till medborgare<br />
och företag. Särkilt har behovet av ökad tillgänglighet, dvs. av s.k. 24timmarsmyndigheter,<br />
tagits upp.<br />
Målet är att 24-timmarsmyndigheten, genom nätverksfunktio<strong>ner</strong>, ska kunna<br />
samarbeta med andra myndigheter och organisatio<strong>ner</strong> så att medborgaren eller<br />
företaget bara behöver ta en enda kontakt med det offentliga för att få sitt ärende<br />
uträttat.<br />
Framtida utmaningar<br />
Interaktiva tjänster en konkurrensfaktor<br />
Medborgare och företagare står i fokus för förvaltningsutvecklingen såväl i Sverige<br />
som i många andra länder i Europa. Att ge snabb och korrekt handläggning<br />
och att tillhandahålla allt fler interaktiva tjänster är på väg att bli en konkurrensfaktor.<br />
Samarbete krävs<br />
Den framtida tjänsteutvecklingen kan dock inte genomföras av en enskild myndighet<br />
utan samarbete krävs med andra. Myndigheterna behöver skapa nätverk<br />
för att förvaltningen som helhet ska effektiviseras. De administrativa gränserna<br />
kommer att suddas ut och vem som behandlar ett ärende blir inte längre lika<br />
viktigt. En förutsättning för detta är att gemensamma standarder och begrepp kan<br />
användas.<br />
Det framtida mötet med medborgaren<br />
Vid det framtida mötet med medborgaren måste förvaltningen utnyttja tekniken,<br />
utveckla nya elektroniska tjänster och fånga allmänhetens förtroende, utan att för<br />
den skull glömma de grupper som inte kan ta till sig det nya.<br />
18
Del III. Årets teman<br />
Statliga bolag och affärsverk<br />
Perioden till och med 1950-talet – förhållandevis lugn<br />
Affärsverken domi<strong>ner</strong>ade länge<br />
Under mycket lång tid har den statliga företagssektorn domi<strong>ner</strong>ats av affärsverken.<br />
Denna verksamhetsform kom till redan under 1900-talets början och<br />
innebär att vissa statliga verk kan betraktas som en blandning mellan myndighet<br />
och aktiebolag genom att de drivs under marknadsliknande förhållanden.<br />
Flera av affärsverken räknar dock sitt tillkomstår ännu tidigare i historien.<br />
Äldst är Posten med anor från 1600-talet.<br />
Genom affärsverken hade staten ett avgörande inflytande över nationella basresurser,<br />
som skog och vattenkraft. Teknikutvecklingen gav oss järnvägar och SJ,<br />
telekommunikatio<strong>ner</strong> och Televerket, liksom elektricitet och Vattenfall.<br />
LKAB blev det första statliga bolaget …<br />
Även malmfälten i Norrland ansågs vara en strategisk nationell resurs och LKAB<br />
blev därför det första statliga bolaget i början på 1900-talet.<br />
… sedan kom tobaksmonopolet och monopolet på handel med vin och sprit<br />
Andra större statliga företagsengagemang under seklets början var Svenska<br />
Tobaksmonopolet och Vin- och spritcentralen. Motiven för monopolen var<br />
främst behovet av nya inkomstkällor, men också av hänsyn till folkhälsan.<br />
Affärsverken svarade dock vid denna tid för så gott som hela sysselsättningen<br />
i den statliga företagssektorn.<br />
Bank- och jordbrukskris samt världskriget inverkade<br />
Under decennierna fram till och med 1950-talet medförde bank- och jordbrukskrisen<br />
samt andra världskrigets inverkan på folkförsörjningen till ytterligare<br />
statliga ingripanden, dock endast i begränsad omfattning och utan någon egentlig<br />
policy. Under perioden tillkom två affärsverk, nämligen Försvarets fabriksverk<br />
och Luftfartsverket, båda under 1940-talet.<br />
1960-talet och första hälften av 1970-talet – en näringspolitisk offensiv<br />
Intresset vidgades till nya branscher<br />
Under 1960-talet ökade antalet statliga företag i snabbare takt än någonsin tidigare<br />
och intresset vidgades till helt nya branscher, som varv, förlag, bevakning,<br />
administrativ rationalisering och läkemedel. Expansionen kan ses i ljuset av den<br />
allmänna omstrukturering och rationaliseringen av näringslivet som gjordes<br />
under denna tid.<br />
19
Olikartad utveckling inom affärsverken<br />
Inom affärsverken var utvecklingen olikartad. De flesta expanderade kraftigt<br />
under 1960-talet. Undantagen var SJ och Domänverket. Inom SJ pågick en rationaliseringsprocess,<br />
som medförde att antalet anställda minskade från 65 000 år<br />
1960 till 50 000 tio år senare. Även i Domänverket gick sysselsättningen ned<br />
beroende på rationaliseringar inom skogsbruket.<br />
Ideologiska förtecken …<br />
Under slutet av decenniet inleddes en näringspolitisk offensiv med ideologiska<br />
förtecken. Målet, att en fjärdedel av näringslivet skulle vara i statlig ägo, hade<br />
redan formulerats i samband med den socialdemokratiska parikongressen 1968.<br />
Industridepartementet bildades året därpå med motiveringen att bättre förutsättningar<br />
skulle skapas för effektivisering och expansion av den statliga företagssektorn.<br />
… och Statsföretag bildades 1970<br />
För att samordna de statliga företagen bildades Statsföretag år 1970. Det övergripande<br />
målet var ”att företaget under krav på lönsamhet skulle uppnå största<br />
möjliga expansion”. 2 Med denna utgångspunkt växte Statsföretag under 1970talets<br />
första hälft och 1975 ingick ett trettiotal dotterbolag med totalt 46 000<br />
anställda. Tyngdpunkten i verksamheten fanns inom industrin, men tjänstesektorn<br />
var också representerad genom restaurang- och bevakningsföretag.<br />
Krispolitik under 1970-talets andra hälft<br />
Näringspolitiken bytte inriktning<br />
Strategin från början av 1970-talet med målet att expandera den statliga företagssektorn<br />
bytte inriktning vid decenniets mitt och det statliga övertagandet berodde<br />
därefter främst på regionalpolitiska hänsyn.<br />
Industrikrisen under andra hälften av 1970-talet slog hårt mot branscher som<br />
varv och stål. Inom textilindustrin hade problemen börjat redan under 1960-talet<br />
och berodde på en allt hårdare konkurrens från flera lågprisländer. För att rädda<br />
sysselsättning och regio<strong>ner</strong> övertog staten flera företag i dessa branscher och<br />
Svenska Varv, Svenskt Stål AB, SSAB, och Eiserkoncernen bildades.<br />
Affärsverken fortsatte att expandera som grupp<br />
Affärsverken, som grupp betraktat, fortsatte dock att expandera även under 1970talet.<br />
Ökningen av antalet anställda var störst i Postverket, som vid decenniets<br />
slut hade hela 62 000 anställda.<br />
I SJ fortsatte nedgången och personalantalet uppgick till knappt 40 000, i det<br />
närmaste en halvering, vid slutet av 1970-talet jämfört med 1950-talets mitt.<br />
2 Prop. 1969:121.<br />
20
Från politik till ekonomi på 1980-talet<br />
Ändrad syn på de offentliga åtagandena<br />
Det stora underskottet i statens finanser under 1980-talets början bidrog till en<br />
ändrad syn på de offentliga åtagandena i Sverige. Efter 1970-talets satsningar på<br />
ett ökat statligt ägande och stödinsatserna under decenniets andra hälft, ändrades<br />
åter inriktningen på det statliga ägandet. Tyngdpunkten försköts från ideologi<br />
och politik till mer av ekonomi.<br />
Successiv avveckling av krisbranscher<br />
Decenniet kännetecknas av den successiva avvecklingen av det statliga engagemanget<br />
i 1970-talets krisbranscher. År 1986 ägde en första delförsäljning av<br />
SSAB rum och samma år blev Eiserkoncernen privatägd. Omstruktureringen av<br />
den svenska varvsindustrin innebar en omställning till produktion av annat än<br />
fartyg och det statliga Svenska Varv lades ned 1987.<br />
Statsföretag bytte namn till Procordia och noterades på börsen<br />
Efter Statsföretags förlustår under andra hälften av 1970-talet och 1980-talets<br />
början genomfördes en omfattande rekonstruktion. Ett antal stora industriföretag<br />
lämnade koncernen och antalet anställda minskade med drygt 15 000. Det skedde<br />
en koncentration till områden som läkemedel, konsumentvaror och tjänster<br />
och i mitten på 1980-talet bytte Statsföretag namn till Procordia. Två år senare<br />
börsintroducerades bolaget och blev därmed det första statsägda företaget som<br />
noterats på Stockholms Fondbörs.<br />
Affärsverken fick större ekonomisk frihet<br />
Under 1980-talet inleddes också en stegvis förändring mot större ekonomisk<br />
frihet för affärsverken. Utvecklingen präglades av decentralisering, vilket banade<br />
väg för de kommande stora strukturförändringarna under 1990-talet.<br />
Kraftig nedgång under 1990-talet<br />
Privatisering, bolagisering och koncentration på kärnverksamheten<br />
Under 1990-talet har den statliga företagssektorn krympt radikalt. Det har skett<br />
genom att staten minskat sitt engagemang i en rad företag. Samtidigt har flera<br />
affärsverk blivit statliga bolag och ombildningarna har föregåtts av stora personalminskningar.<br />
Bankkrisen och bolagiseringen av myndigheter gjorde sektorn större, men<br />
rationaliseringar och fokusering på kärnverksamheten medförde, tillsammans<br />
med utförsäljningarna av statliga bolag, att antalet anställda sammantaget gick<br />
ned med över 100 000 anställda eller en tredjedel.<br />
21
Trettiofem företag skulle säljas ut<br />
När den borgerliga regeringen tillträdde hösten 1991, presenterades en lista över<br />
trettiofem statliga bolag och affärsverk som skulle privatiseras. Orsaken var att<br />
regeringen ansåg att statens uppgift inte skulle vara att bedriva affärsverksamhet<br />
på konkurrensutsatta marknader. Totalt pla<strong>ner</strong>ades att 112 000 anställda skulle bli<br />
berörda, vilket motsvarade 35 procent av den statliga företagssektorn vid början<br />
av 1990-talet.<br />
Procordia var störst<br />
Med på listan fanns Procordia, som staten var huvudägare i tillsammans med<br />
Volvo. Beslutet att bilda jättekoncernen hade fattats under 1980-talets sista år och<br />
den hade år 1990 totalt 45 000 anställda.<br />
Procordia delades mellan staten och Volvo år 1993, varvid 22 000 anställda<br />
gick till Volvo. Vid delningen bröts Pharmacia ut och staten blev majoritetsägare.<br />
Pharmacia sist i Statsföretagsgruppen<br />
Genom den successiva utförsäljningen av bolag under loppet av 1990-talet försvann<br />
sammantaget 56 000 arbetstillfällen. De första var SSAB och OK-Petroleum. Under<br />
1999 såldes det återstående innehavet i Pharmacia. Bolaget blev därmed det sista från<br />
den ursprungliga Statsföretagsgruppen, som staten avvecklade.<br />
Kvar i statlig ägo<br />
Några bolag, som fanns på privatiseringslistan från hösten 1991 är dock kvar i statlig<br />
ägo. Exempel är dåvarande affärsverken Vattenfall och Domänverket, som båda blev<br />
bolag 1992. Andra är LKAB och de delägda Svensk Bilprovning och SAS.<br />
Statskassan späddes på med över hundra miljarder<br />
Försäljningarna av aktier i statliga bolag sedan 1990-talets början har inbringat<br />
statskassan 120 miljarder kronor, varav den största posten utgjordes av intäkterna<br />
från delprivatiseringen av Telia sommaren år 2000.<br />
Statens innehav i Nordbanken har successivt minskats under 1990-talets andra<br />
hälft. Ägarandelen i banken, som på grund av finanskrisen blev 100 procent år<br />
1992, har via moderbolaget Nordic Baltic Holding AB reducerats till 18,1 procent<br />
år 2000. Staten har sålt aktier för närmare 15 miljarder kronor.<br />
Förskjutning mot mer av tjänster<br />
Strukturen på det statliga ägandet har förändrats under 1990-talet, dels genom<br />
utförsäljningarna, dels genom rationaliseringar och omstruktureringar inom<br />
bolagen och affärsverken. Det har medfört att andelen sysselsatta har förskjutits<br />
från industri till mer av tjänsteproduktion under decenniet. Ökningen förklaras<br />
främst av det statliga engagemanget i finans- och kreditmarknaden, men även<br />
inom kommunikatio<strong>ner</strong> har tjänsterna ökat i vikt, trots att antalet anställda minskat<br />
kraftigt mätt i absoluta tal.<br />
22
Staten som kommersiell aktör<br />
Bolagen svarar för huvuddelen<br />
Huvuddelen av den statliga konkurrensutsatta verksamheten bedrivs i bolagsform,<br />
men de fyra affärsverken och även många andra statliga myndigheter har<br />
någon form av kommersiell verksamhet.<br />
Åttio procent av omsättningen<br />
Närmare 80 procent av de statliga bolagens omsättning kom från konkurrensutsatt<br />
verksamhet. De allra flesta bolagen arbetar under full konkurrens, men genomsnittet<br />
dras ned av att några har monopol. Det är fallet för Systembolagets<br />
försäljning av alkoholhaltiga drycker, Svensk Bilprovnings fordonskontroller och<br />
Apotekets försäljning av läkemedel.<br />
Bland de stora bolagen, som inte är helt konkurrensutsatta är Posten ett exempel,<br />
med i praktiken en femtedel av omsättningen utsatt för konkurrens. Ett annat<br />
är Vattenfall, som efter avregleringen av elmarknaden, till drygt 70 procent konkurrerar<br />
med andra.<br />
Affärsverken försvin<strong>ner</strong>?<br />
De kvarvarande fyra affärsverken domi<strong>ner</strong>as än så länge av SJ, vars verksamhet<br />
till 80 procent är konkurrensutsatt. Riksdagen har dock våren år 2000 godkänt<br />
förslaget att ombilda SJ till flera bolag vid årsskiftet 2000/2001.<br />
Även när det gäller Luftfartsverket, som till 30 procent är konkurrensutsatt,<br />
har principiella diskussio<strong>ner</strong> förts om en delning, där den konkurrensutsatta<br />
delen skulle skiljas av. Under 1990-talet har trenden varit att renodla myndighetsfunktio<strong>ner</strong><br />
till myndigheter och bolagisera statlig konkurrensutsatt verksamhet.<br />
I Sjöfartsverket och Svenska kraftnät är andelarna av omsättningen som<br />
kommer från verksamhet i konkurrens med andra marginella.<br />
Myndigheterna får uppdrag i varierande grad<br />
Majoriteten av de statliga myndigheterna finansierar sin verksamhet genom anslag.<br />
I genomsnitt uppgår de till drygt 70 procent av intäkterna, men andelen<br />
varierar kraftigt mellan myndigheter och mellan olika verksamhetsområden. Den<br />
del som omsattes i konkurrens uppgick totalt till endast 4 procent.<br />
Statliga aktörer snedvrider konkurrensen<br />
Den statliga konkurrensutsatta verksamheten är alltså av relativt liten omfattning,<br />
mätt som andel av myndigheternas totala intäkter. På den lokala marknaden och i<br />
konkurrens med små företag kan däremot samma verksamhet vara domi<strong>ner</strong>ande.<br />
23
Sex kriterier<br />
Sex olika kriterier har ställts upp för att identifiera myndigheter och statliga bolag,<br />
som genom att bedriva verksamhet på marknaden, riskerar att påverka konkurrenssituationen<br />
negativt. De handlar t.ex. om den statliga aktörens storlek, förekomsten<br />
av konkurrens med små företag, om verksamheten bedrivs i anslutning till myndighetsutövning<br />
och om man har tillgång till strategisk infrastruktur. 3<br />
En femtedel i riskzonen med fyrtio procent av omsättningen<br />
Den kartläggning, som <strong>Statskontoret</strong> gjort, visar att åtta av ett fyrtiotal statliga<br />
bolag, tre av fyra affärsverk och ett tjugotal myndigheter uppfyllde åtminstone<br />
fyra av kriterierna. Det innebär att en femtedel av de undersökta aktörerna kan<br />
bedömas befinna sig i ”riskzonen”. Genom att flera stora bolag och myndigheter<br />
ingår i gruppen, svarar de för hela 40 procent av den statliga sektorns totala omsättning.<br />
Staten har en särställning<br />
Studier visar att det finns ge<strong>ner</strong>ella problem när det gäller konkurrens och tillväxt<br />
när statliga aktörer är inblandade och grundorsaken har att göra med statens<br />
särställning i förhållande till det privata näringslivet.<br />
Konkurrensvillkoren kan skilja sig åt genom att staten t.ex. har en ensamställning,<br />
vilket ger ojämna styrkeförhållanden och kan ge fördelar på angränsande områden.<br />
En annan viktig skillnad mellan privata och statliga aktörer har att göra med de finansiella<br />
villkoren och tillgången till riskkapital. Särskilt de små företagen i näringslivet<br />
har svårt att hitta finansiering till samma fördelaktiga villkor som staten.<br />
Kan hämma småföretagens tillväxt<br />
Statens särställning har medfört att en del av den konkurrensutsatta verksamheten<br />
har fått en hämmande effekt, särskilt på små privata företags möjlighet att<br />
etablera sig och växa på marknaden. Utöver de samhällsekonomiska förlusterna<br />
som kan uppstå i form av dyrare eller sämre varor och tjänster, kan konsekvensen<br />
bli en dyrare offentlig sektor.<br />
Vad kan ändras?<br />
Den klassiska metoden<br />
När staten bedriver kommersiell verksamhet påverkas alltså konkurrensförhållandena<br />
på marknaden negativt. Den klassiska metoden för att lindra de snedvridande<br />
effekterna, som också i stor utsträckning har tillämpats under 1990talet,<br />
är att skilja den kommersiella verksamheten från den icke kommersiella.<br />
Det senaste exemplet är, i skrivande stund, affärsverket SJ, som genom bolagiseringen<br />
år 2001, ska verka på samma villkor som de privata aktörerna.<br />
3<br />
Detta avsnitt bygger på ”Staten som kommersiell aktör – omfattning och konkurrenseffekter”,<br />
2000:16, <strong>Statskontoret</strong>.<br />
24
Fem år i EU<br />
Statsförvaltningen EU-arbete<br />
Departementen svarar för politiken och myndigheterna för sakfrågor<br />
Efter fem års medlemskap i EU fortsätter arbetet med EU-relaterade frågor att<br />
öka i omfattning. Arbetet engagerar en stor del av statsapparaten, från Regeringskansliet<br />
med departementen till de centrala förvaltningsmyndigheterna. 4<br />
Något förenklat kan arbetsfördelningen beskrivas som att departementen tar<br />
hand om politiken, medan myndigheterna svarar för de saktekniska frågorna.<br />
Tyngdpunkten i departementens arbete ligger i förhandlingar inom ramen för<br />
ministerrådets verksamhet, medan myndigheterna främst finns representerade i<br />
kommissionens expert- och verkställighetskommittéer.<br />
Ingen glasklar gränsdragning<br />
Arbetsfördelningen mellan departement och myndigheter är inte helt strikt eller<br />
glasklar. I själva verket är utbytet av kunnande i sakfrågor och politiska bedömningar<br />
stort, såväl i ministerrådet som i verkställighetskommittéerna.<br />
Det har också skett vissa förskjutningar jämfört med den ursprungliga arbetsfördelningen<br />
genom att departementen deltar i högre grad i verkställighetskommittéerna.<br />
På andra områden har dock myndigheterna fått större ansvar i ministerrådets<br />
arbetsgrupper.<br />
Arbetsbördan ökar …<br />
… i departementen …<br />
Fem av tio departement uppger nu att EU-arbetet tar fyrtio procent eller mer av<br />
den totala arbetstiden. År 1996 var det endast två av de dåvarande tretton departementen<br />
som gjorde samma bedömning.<br />
De tre departement, som ägnar mest tid åt EU, är Miljö- och Jordbruksdepartementen<br />
med 85 respektive 80 procent och Utrikesdepartementet med mer än 60<br />
procent av den totala arbetstiden. De höga talen förklaras av den gemensamma<br />
jordbrukspolitiken och förstärkningen av miljöpolitiken efter 1997 samt av Utrikesdepartementets<br />
samordnande arbete i ministerrådets arbetsgrupper.<br />
… och i myndigheterna<br />
Omfattningen av EU-arbetet varierar kraftigt mellan myndigheterna. För de<br />
trettiotal som ägnar mer än fem procent av arbetstiden åt EU ligger genomsnittet<br />
på mellan 25 och 30 procent. Det motsvarar omkring 4 000 helårsperso<strong>ner</strong>.<br />
Den största delen svarar Tullverket för, där 80 procent av arbetstiden eller,<br />
omräknat till helårsperso<strong>ner</strong>, 2 000 anställda är avsatta för EU-arbete. Andra<br />
4<br />
Avsnittet bygger på ”Fem år i EU – en utvärdering av statsförvaltningens medverkan i EUsamarbetet”,<br />
<strong>Statskontoret</strong>, 2000:20.<br />
25
myndigheter som i hög grad är upptagna av EU-frågor är Jordbruksverket och<br />
Fiskeriverket.<br />
För två tredjedelar av myndigheterna har EU-arbetet ökat i omfattning och en<br />
rad åtgärder har vidtagits för att anpassa verksamheten till de ökade kraven. Hit<br />
hör utbildningsinsatser, omprioriteringar och bildandet av särskilda funktio<strong>ner</strong><br />
för EU-frågor. Efter fem år i EU hade en betydligt större andel gjort omorganisatio<strong>ner</strong><br />
och anställt ny personal jämfört med 1996.<br />
Efter fem år i EU<br />
Arbetet har i stort sett fungerat bra …<br />
Det svenska EU-arbetet har i stort sett fungerat bra under de fem medlemsåren.<br />
Regeringskansliet med departementen och de centrala förvaltningsmyndigheterna<br />
har i mångt och mycket varit framgångsrika i sin anpassning till de nya krav<br />
som medlemskapet ställt.<br />
… men bättre överblick behövs …<br />
Det finns dock problem när det gäller att få grepp om det komplexa EU-arbetet<br />
med alla dess arbetsgrupper och kommittéer. Det är t.ex. svårt att få en fullständig<br />
bild redan när det gäller hur många olika grupper det finns inom EU och flera<br />
departement saknar kunskap om vilka svenska myndigheter som deltar.<br />
Det innebär, i sin tur, att det finns behov av en bättre överblick över myndigheternas<br />
EU-arbete, vilket också skulle förbättra regeringens möjligheter att<br />
informera riksdagen.<br />
… och tydligare ruti<strong>ner</strong><br />
Den höga graden av informell samordning, i kombination med den stora personalomsättningen<br />
i Regeringskansliet, riskerar att försvaga långsiktigheten i det<br />
svenska EU-arbetet. Tydligare och mer strukturerade ruti<strong>ner</strong> skulle kunna förbättra<br />
samordningen mellan Regeringskansliet och myndigheterna, utan att för<br />
den skull hämma flexibiliteten i EU-arbetet.<br />
Inga behov av att ändra i den svenska förvaltningsmodellen<br />
Den svenska förvaltningsmodellen, med ett internationellt sett litet Regeringskansli,<br />
men med fristående statliga myndigheter, skiljer sig i många fall mycket<br />
från motsvarande organisation i andra länder.<br />
Erfarenheterna av EU-medlemskapet hittills, har inte medfört något behov av<br />
att ändra i den svenska modellen. Däremot anser åtta av tio departement att Regeringskansliet<br />
skulle behöva bli större för att klara av EU-arbetet.<br />
26
Del I. Staten i samhällsekonomin<br />
Statens verksamhetsområden<br />
Avgränsningen av den offentliga sektorn och staten<br />
Offentliga sektorn svarar för trettio procent med en snäv definition<br />
Avgränsningen följer nationalräkenskaperna<br />
I denna rapport följer avgränsningen av den offentliga sektorn och staten i huvudsak<br />
nationalräkenskaperna. Det beror på att den viktigaste statistikkällan när<br />
det gäller produktion och konsumtion av den offentliga sektorns tjänster är just<br />
nationalräkenskaperna.<br />
De svenska nationalräkenskaperna har sedan början av 1970-talet baserats på<br />
FN:s rekommendatio<strong>ner</strong>, A System of National Accounts, SNA 68. Våren 1999<br />
presenterades för första gången nya beräkningar enligt en senare version av rekommendatio<strong>ner</strong>na,<br />
SNA 93. För EU-länderna finns också en tillämpning av<br />
SNA 93, Europeiska nationalräkenskapssystemet, ENS 95. Omläggningen innebar<br />
nya definitio<strong>ner</strong> och avgränsningar på en rad punkter. Definitionen av offentlig<br />
sektor framgår av tablå 1.<br />
Tablå 1. Definition av offentlig sektor<br />
Källor: A System of National Accounts, SNA 1993 och Europeiska nationalräkenskapssystemet, ENS<br />
1995.<br />
Statliga affärsverk och offentligt ägda företag ligger utanför<br />
Definitionen innebär att de statliga och kommunala myndigheterna samt socialförsäkringssektorn<br />
ingår i den offentliga sektorn. Statliga affärsverk och de offentligt<br />
ägda företagen ligger däremot utanför. De ingår som en del av ”näringslivet”<br />
i nationalräkenskaperna. Med denna definition svarar näringslivet för 70<br />
procent och den offentliga sektorn för resterande 30 procent av sysselsättningen,<br />
varav merparten – 1,1 miljo<strong>ner</strong> eller 26 procent år 1999 – är kommun- eller<br />
landstingsanställda (diagram 1).<br />
27
Diagram 1. Sysselsättningen i den offentliga och privata sfären<br />
1999, procent<br />
Källor: SCB:s nationalräkenskaper och centrala företagsregistret.<br />
Ny gräns mellan stat och socialförsäkringssektor<br />
Omläggningen av nationalräkenskaperna innebar också att avgränsningen mellan<br />
stat och socialförsäkringssektorn ändrades. Tidigare bildade socialförsäkringarna<br />
– den allmänna sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen<br />
och ATP – en särskild sektor vid sidan av staten. Numera ingår en större del av<br />
socialförsäkringarna i staten och ålderspensionssystemet bildar en särskild sektor<br />
med AP-fonden och Premiepensionsmyndigheten som aktörer.<br />
Även försäkringskassorna räknas numera in i staten<br />
Ändringen innebär att även försäkringskassorna räknas in i staten, trots att de är<br />
fristående genom att de inte är statliga myndigheter. I försäkringskassorna är<br />
omkring 13 000 anställda. Med denna avgränsning sysselsätter staten sammantaget<br />
204 000 helårsperso<strong>ner</strong>. Det motsvarar 5 procent av de anställda i Sverige.<br />
Med en vidare avgränsning – offentliga sektorn nästan fyrtio<br />
procent<br />
En vidare avgränsning av den offentliga sektorn innefattar även statliga affärsverk<br />
– som är myndigheter med särskilda avkastningskrav – samt statligt och<br />
kommunalt majoritetsägda bolag. Med den definitionen växer den offentliga<br />
sektorn till att omfatta närmare 40 procent av sysselsättningen i Sverige.<br />
28
Den vidare avgränsningen av staten, med affärsverk och majoritetsägda bolag<br />
inräknade, innebär att staten sysselsätter drygt 8 procent av samtliga anställda i<br />
Sverige.<br />
Den statliga företagssektorn är mindre än myndighetsdelen<br />
Den statliga företagssektorn är mindre än myndighetsdelen. Det har den varit<br />
under hela 1990-talet, men en successiv utförsäljning av statens aktieinnehav har<br />
skett under decenniet. År 1999 fanns 140 000 anställda i bolag som till minst<br />
hälften ägdes av staten. Det motsvarar 3 procent av sysselsättningen. 5<br />
Statens verksamhetsområden<br />
Sju huvudgrupper<br />
Även med den snäva avgränsningen – till myndigheter utom affärsverk och bolag,<br />
men inklusive försäkringskassor – är den statliga verksamheten mycket<br />
heterogen. Den kan delas in i sju huvudgrupper. Områdena är – rangordnade<br />
efter storlek mätt i antal anställda – utbildning, samhällsskydd och rättskipning,<br />
vård, social trygghet och omsorg, försvar, allmänna tjänster, näringslivstjänster<br />
samt kultur (diagram 2).<br />
Diagram 2. Sysselsättningen i staten fördelad på<br />
verksamhetsområden 1999, procent<br />
Källor: SCB:s arbetsmarknadsstatistik och <strong>Statskontoret</strong>s beräkningar. Anm. Grupperingen grundar<br />
sig på FN:s Classification of Functions of Government, CoFoG. Affärsverken ingår inte.<br />
5<br />
Se avsnittet om statliga bolag och affärsverk på s. 183 för en beskrivning av privatiseringarna<br />
och bolagiseringarna under 1990-talet.<br />
29
Högre utbildningen är störst<br />
Genom att försäkringskassorna numera räknas in i staten har en stor grupp anställda<br />
tillkommit jämfört med den tidigare avgränsningen. Den högre utbildningen<br />
svarar, efter de stora satsningar som gjorts under 1990-talet, ändå för den<br />
största andelen av den statliga sysselsättningen med närmare en fjärdedel.<br />
Så sent som 1995 fanns de flesta statsanställda i stället inom samhällsskydd<br />
och rättskipning. I dag sysselsätter det sistnämnda området knappt en femtedel<br />
av samtliga i staten.<br />
Vård, social trygghet och omsorg sysselsätter femton procent …<br />
Området vård, social trygghet och omsorg har drygt 31 000 anställda och svarar<br />
därmed för 15 procent av sysselsättningen i staten. Försäkringskassorna och<br />
arbetsmarknadsmyndigheterna väger tyngst med 40 procent respektive en tredjedel<br />
av de anställda.<br />
… efter omläggningen av nationalräkenskaperna<br />
Omläggningen av nationalräkenskaperna våren 1999 har också inneburit förändringar<br />
jämfört med tidigare när det gäller klassificeringen av vissa myndigheter<br />
efter verksamhetsområden. Migrations- och integrationsfrågorna och de arbetsmarknadspolitiska<br />
åtgärderna har flyttats till området social omsorg. Före omläggningen<br />
sorterade de förstnämna frågorna under de s.k. allmänna tjänsterna<br />
medan arbetsmarknadsåtgärderna var en del av området näringslivstjänster.<br />
Andelen försvarsanställda är också femton procent<br />
Efter 1990-talets kraftiga nedgång i antalet anställda inom försvaret har sysselsättningen<br />
reducerats till 31 000 anställda, dvs. ungefär lika många som inom<br />
vård, social trygghet och omsorg, vilket alltså motsvarar 15 procent av de statsanställda.<br />
Allmänna tjänster och näringslivstjänster är något mindre områden<br />
De s.k. allmänna tjänsterna och näringslivstjänsterna är några procentenheter<br />
mindre, medan endast 1 procent av de statsanställda finns inom kulturområdet.<br />
Till de allmänna tjänsterna räknas verksamhet vid myndigheter som svarar för<br />
ekonomi, pla<strong>ner</strong>ing, skatter och tullar, medan näringslivstjänsterna domi<strong>ner</strong>as av<br />
kommunikatio<strong>ner</strong>.<br />
I tablå 2 sammanfattas verksamheten som ingår i statens arbetsuppgifter under<br />
de olika huvudgrupperna. I avsnittet om sysselsättningen framgår vilka större<br />
myndigheter som ingår i respektive område.<br />
30
Tablå 2. Statens arbetsuppgifter<br />
Källor: <strong>Statskontoret</strong> och SCB:s nationalräkenskaper.<br />
31
Konsumtion och produktion<br />
Offentliga sektorns framväxt<br />
Mätt med måttet konsumtion<br />
Utbyggnaden började efter kriget<br />
Den offentliga sektorn i Sverige började byggas ut efter andra världskriget. Konsumtionen<br />
av offentliga tjänster svarade år 1950 för omkring 12 procent av BNP<br />
och staten respektive kommu<strong>ner</strong> och landsting bidrog med lika stora delar.<br />
Vid 1960-talets mitt inleddes kommunsektorns expansion<br />
Under 1950-talet fram till 1960-talets mitt växte konsumtionen av statliga och<br />
kommunala tjänster ungefär i samma takt. Därefter började den kraftiga expansionen<br />
i kommu<strong>ner</strong> och landsting. Under åren 1965–1970 ökade konsumtionen<br />
av offentliga tjänster med i genomsnitt 9 procent per år räknat i fasta priser och<br />
berodde främst på utbyggnaden av sjukvården.<br />
Även under 1970-talet var ökningstakten hög med årliga tillväxttal på 4 procent<br />
som hängde ihop med att också den kommunala barn- och äldreomsorgen<br />
expanderade.<br />
Diagram 3. Konsumtion av statliga och kommunala tjänster<br />
1950–1999, andel av BNP<br />
Källa: SCB:s nationalräkenskaper.<br />
32
Topp i konsumtionen av statliga tjänster 1993<br />
Den historiska bilden har ändrats marginellt …<br />
Omläggningen av nationalräkenskaperna till EU:s definitio<strong>ner</strong> och avgränsningar<br />
har inneburit att den historiska bilden av den ekonomiska utvecklingen i staten<br />
har ändrats något. Huvuddragen kvarstår dock, dvs. en långsamt krympande<br />
konsumtion av statens tjänster sedan 1980-talets början. Den bröts av en uppgång<br />
under decenniets slut som fortsatte under 1990-talets första år.<br />
… och statens försök att parera lågkonjunkturen gav utslag<br />
Under lågkonjunkturåret 1993 nåddes en topp, som främst berodde på ökningen<br />
av de statliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och satsningen på den högre<br />
utbildningen i den stigande arbetslöshetens spår. Statens försök att parera lågkonjunkturen<br />
gav utslag i form av ökad konsumtion.<br />
En samverkande faktor var att den sedan åttiotalets mitt ökade invandringen<br />
samma år innebar en kulmen för Migrationsverkets, före detta Invandrarverket,<br />
verksamhet (diagram 4).<br />
Diagram 4. Tillväxten i staten, kommunsektorn och BNP<br />
1980–1999, volymförändring<br />
Källa: SCB:s nationalräkenskaper.<br />
Efter 1993 låg konsumtionen av statens tjänster kvar på den – jämfört med 1980<br />
– förhållandevis höga nivån huvudsakligen beroende på fortsatt expansion av<br />
den högre utbildningen.<br />
33
Byte av huvudmannaskap gav utslag i form av minskad konsumtion<br />
Under 1998 minskade konsumtionen kraftigt. Men då ingick också – enligt de<br />
nya definitio<strong>ner</strong>na – vår konsumtion av statligt subventio<strong>ner</strong>ade läkemedel. Från<br />
och med 1998 övertog landstingen huvudmannaskapet och läkemedlen räknas<br />
därefter som konsumtion av landstingens tjänster. Nedgången i den statliga konsumtionskurvan<br />
mellan 1997 och 1998 motsvaras därför av en ungefär lika stor<br />
uppgång i kommunsektorn.<br />
Måttlig ökning av statens tjänsteproduktion<br />
Jämförelseåret är 1993<br />
De nya nationalräkenskaperna finns tillgängliga med mer detaljerade uppgifter<br />
från och med 1993, varför det också blir startåret för den områdesvisa genomgången<br />
av utvecklingen av den statliga tjänsteproduktionen.<br />
Sambanden mellan begreppen<br />
Om vi till konsumtionen lägger medborgarnas avgifter för statens tjänster och<br />
drar ifrån den s.k. direktkonsumtionen får vi, grovt räknat, fram ett mått på den<br />
statliga produktionen. Tabell 1 visar storleksordningen på och sambanden mellan<br />
begreppen.<br />
Tabell 1. Sambanden mellan produktion och konsumtion i staten<br />
1997–1999, miljarder kronor<br />
Källa: SCB:s nationalräkenskaper.<br />
Måttlig ökning av statens tjänsteproduktion under 1998 och 1999<br />
Till skillnad från konsumtionen av statliga tjänster, som den mäts i officiell statistik,<br />
har statens tjänsteproduktion utvecklats i en betydligt lugnare takt under<br />
senare år (diagram 5).<br />
Medan den totala ekonomin, BNP, växt med närmare tjugo procent sedan<br />
1993 har den statliga produktionen sammantaget ökat med 4 procent i volym<br />
under de sex åren till och med 1999. Uppgången har främst inträffat under periodens<br />
två sista år med volymökningar på 3 procent per år. Produktionen av statliga<br />
tjänster uppgick till 175 miljarder kronor år 1999.<br />
34
Diagram 5. Produktion och konsumtion av statliga tjänster<br />
1993–1999, volymförändring<br />
Källa: SCB:s nationalräkenskaper.<br />
Om vi exkluderar kostnaderna, för läkemedel, som i tabell 1 ingår under begreppet<br />
”direktkonsumtion”, var vår konsumtion av statens tjänster i stället i samma<br />
storleksordning år 1999 som sex år tidigare, räknat i fasta priser.<br />
Den statliga produktionens delar<br />
Sju huvudgrupper<br />
Produktionen av statens tjänster kan, liksom sysselsättningen, delas in i sju huvudgrupper.<br />
De är försvaret, den högre utbildningen, näringslivstjänster, samhällsskydd<br />
och rättskipning, allmänna tjänster, vård, social trygghet och omsorg<br />
samt kultur (diagram 6).<br />
Rangordningen efter tjänsteproduktionens storlek – som bestämt detta avsnitts<br />
disposition – blir annorlunda jämfört med om sysselsättningen används som<br />
storleksmått. 6 Det beror på att produktionsvärdet – som beräknas från kostnadssidan<br />
i den offentliga sektorn– påverkas av lö<strong>ner</strong>, inköp av varor och tjänster och<br />
avskrivningar.<br />
6 Se diagram 2 på s. 29.<br />
35
Diagram 6. Produktion av statliga tjänster 1999, procent<br />
Källor: Ekonomistyrningsverkets statistik och <strong>Statskontoret</strong>s beräkningar.<br />
Försvaret är störst<br />
Med produktionen som mått är försvaret det största statliga verksamhetsområdet.<br />
Det beror framför allt på den speciella behandlingen av de ”varaktiga varorna” i<br />
den officiella statistiken. De består av sådana investeringar som inte har någon<br />
alternativ civil användning och ingår därför i den löpande förbrukningen.<br />
Även näringslivstjänsterna får en större vikt eftersom avskrivningarna på de<br />
statliga vägarna och järnvägarna svarar för hela 40 procent av produktionsvärdet<br />
inom kommunikationsområdet.<br />
Exempel på personalintensiva områden som får mindre vikt, när vi mäter efter<br />
tjänsteproduktion i stället för med sysselsättning, är främst samhällsskydd och<br />
rättskipning, men också vård, social trygghet och omsorg.<br />
Ännu ingen nedgång i försvaret<br />
En fjärdedel av produktionen<br />
Kostnaderna för produktionen inom försvarsområdet uppgick till 46 miljarder<br />
kronor år 1999. Det motsvarar drygt en fjärdedel av den totala statliga produktionen<br />
och försvaret är därmed, med detta mått mätt, fortfarande det verksamhetsområde<br />
som väger tyngst i staten.<br />
Ökning med drygt tio procent …<br />
År 1999 hade produktionen ökat med drygt 10 procent i volym jämfört med<br />
1993. Efter en nedgång på sammantaget 5 procent mellan åren 1993 och 1995<br />
36
har uppgången, med undantag för år 1997, varit kontinuerlig med årliga ökningstal<br />
på mellan 4 och 7 procent (diagram 7).<br />
Diagram 7. Produktionen i försvaret 1993–1999, volymförändring<br />
Källa: SCB:s nationalräkenskaper. Uppgifterna för 1998 och 1999 är en framskrivning med hjälp av<br />
statistik från Ekonomistyrningsverket.<br />
Eftersom sysselsättningen inom försvaret har minskat kraftigt under 1990-talet<br />
har också kostnaderna för lö<strong>ner</strong> gått ned markant. De försvarsanställdas lö<strong>ner</strong><br />
svarade år 1999 för omkring 30 procent av produktionsvärdet. Det är en nedgång<br />
med drygt 5 procentenheter eller en fjärdedel sedan 1993 (dagram 8).<br />
… beroende på inköp av varor och tjänster<br />
De ökade kostnaderna för försvaret under senare år förklaras i stället främst av<br />
en uppgång i den löpande förbrukningen av varor och tjänster – andra än de s.k.<br />
varaktiga varorna. Under en treårsperiod räknat från 1996 ökade omkostnaderna<br />
med närmare 30 procent i volym och uppgick till 18 miljarder kronor år 1999<br />
eller närmare 40 procent av produktionsvärdet.<br />
De ”varaktiga” varorna, dvs. sådana investeringar som inte har någon alternativ<br />
civil användning, steg under samma period med knappt 3 procent, räknat i<br />
fasta priser till 13 miljarder kronor. Det motsvarar knappt 30 procent av produktionen.<br />
Den historiska utvecklingen i kurvorna över löpande förbrukning respektive<br />
varaktiga varor indikerar dock att gränsdragningen mellan de bägge kan vara<br />
osäker.<br />
37
Diagram 8. Produktion, förbrukning och lö<strong>ner</strong> i försvaret 1993–1999,<br />
volymförändring<br />
Källa: SCB:s nationalräkenskaper. Uppgifterna för 1998 och 1999 är en framskrivning med hjälp av<br />
statistik från Ekonomistyrningsverket.<br />
Satsningen på den högre utbildningen fortsätter<br />
Uppgång med över fyrtio procent …<br />
Produktionen av utbildningstjänster och forskning vid våra universitet och högskolor<br />
har ökat markant under hela 1990-talet. Enbart under perioden 1993–1999<br />
uppgick uppgången till över 40 procent i volym, varav närmare 10 procent inföll<br />
under 1999 (diagram 9).<br />
År 1999 producerades högre utbildningstjänster och forskning till ett värde av<br />
36 miljarder kronor. Högskoleutbildningen svarade för 56 procent medan forskningens<br />
andel uppgick till närmare 40 procent. Sammantaget motsvarar de bägge<br />
områdena, tillsammans med utbildningsadministrationen och de statliga specialskolorna,<br />
en femtedel av den totala statliga produktionen.<br />
… främst inom mindre och medelstora högskolor<br />
Det är främst inom de mindre och medelstora universiteten och högskolorna som<br />
utbyggnaden skett. Den största delen av ökningen förklaras av satsningar på<br />
befintliga skolor, men sedan 1997 har också nya högskolor bildats på Södertörn,<br />
i Malmö och på Gotland.<br />
Produktionen av högre utbildningstjänster kommer att öka även framöver. De<br />
nya universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro förväntas växa under år 2000 genom<br />
att de fått extra medel. Under den senaste tioårsperioden har 125 000 nya<br />
utbildningsplatser tillkommit och år 2000 beräknas uppgången till 20 000. Ytterligare<br />
10 000 platser pla<strong>ner</strong>as för vart och ett av åren 2001 och 2002.<br />
38
Diagram 9. Produktion av statliga utbildningstjänster och forskning<br />
1993–1999, volymförändring<br />
Källa: SCB:s nationalräkenskaper. Uppgifterna för 1998 och 1999 är en framskrivning med hjälp av<br />
statistik från Ekonomistyrningsverket.<br />
Näringslivstjänsterna ökar på grund av infrastruktursatsningar<br />
Produktionen av statliga näringslivstjänster motsvarade ett värde på drygt 30<br />
miljarder kronor år 1999. Det är en uppgång med 4 procent i volym sedan 1993.<br />
Det är inom området kommunikatio<strong>ner</strong> som verksamheten expanderat under<br />
senare år (diagram 10).<br />
Huvudsakligen Vägverket och Banverket<br />
Näringslivstjänsterna består numera – sedan arbetsmarknadsåtgärderna flyttats<br />
till området social omsorg – till närmare 70 procent av kommunikationstjänster.<br />
Det är huvudsakligen Vägverket och Banverket som svarar för verksamheten.<br />
Avskrivningar räknas numera in<br />
Till skillnad från före omläggningen av nationalräkenskaperna år 1999 räknas nu<br />
också avskrivningar på de statliga vägarna och järnvägarna in i produktionsvärdet.<br />
Avskrivningarna, som ska motsvaras av den årliga förslitningen inom kommunikationsområdet,<br />
beräknas uppgå till drygt 40 procent av produktionsvärdet<br />
år 1999.<br />
39
Diagram 10. Produktion av statliga näringslivstjänster 1993–1999,<br />
volymförändring<br />
Källa: SCB:s nationalräkenskaper. Uppgifterna för 1998 och 1999 är en framskrivning med hjälp av<br />
statistik från Ekonomistyrningsverket.<br />
Övriga myndigheter har minskat<br />
Övriga, drygt hundratalet, myndigheter inom näringslivstjänsterna, varav Lantmäteriverket<br />
är den största, har sammantaget minskat sin produktion med hela 30<br />
procent under perioden 1993 till och med 1997. Därefter har förändringarna varit<br />
små och produktionen legat stilla på ungefär samma nivå under två år.<br />
Besparingar på tio procent inom samhällsskydd och rättskipning …<br />
Inom området samhällskydd och rättskipning har tjänsteproduktionen också<br />
minskat i volym under den studerade sexårsperioden. Nedgången uppgick till<br />
närmare 10 procent sedan 1993 (diagram 11).<br />
Nedgång inom polisen, rättsväsendet och kriminalvården<br />
År 1999 uppgick produktionen till 21 miljarder kronor eller 12 procent av den<br />
totala statliga produktionen. Såväl polis-, rättsväsende som kriminalvården har<br />
krympt verksamheten mätt i termer av produktionsvolym.<br />
Inom rättsväsendet – som här, förutom domstolarna, även inkluderar kronofogdarna<br />
– har minskningen framför allt skett efter 1996, medan besparingarna<br />
inom kriminalvården började redan 1994. Därefter har produktionsvärdet inom<br />
det sistnämnda området gått ned med närmare en femtedel till och med 1999.<br />
40
Diagram 11. Produktion av samhällsskydd och rättskipningstjänster<br />
1993–1999, volymförändring<br />
Källa: SCB:s nationalräkenskaper. Uppgifterna för 1998 och 1999 är en framskrivning med hjälp av<br />
statistik från Ekonomistyrningsverket.<br />
Polisväsendet, som svarar för närmare 60 procent av produktionsvärdet, har inte<br />
haft fullt så stor nedgång i produktionen som rättsväsendet och kriminalvården.<br />
Vändpunkten kom vid 1990-talets mitt och hittills har polistjänsterna minskat<br />
med 7 procent i volym. I budgetpropositionen för år 2001 avsätts dock medel för<br />
att öka antalet poliser.<br />
… och tjugo procent inom de allmänna tjänsterna<br />
Myndigheterna inom de s.k. allmänna tjänsterna, dvs. de som finns inom områden<br />
som ekonomi, pla<strong>ner</strong>ing, skatter och tullar, har krympt verksamheten kraftigt<br />
under senare år (diagram 12).<br />
Produktionen uppgick till 19 miljarder kronor eller 11 procent av den totala<br />
statliga produktionen år 1999.<br />
Korrigerat för Byggnadsstyrelsen och Regeringskansliet<br />
Om vi dels tar hänsyn till att nedgången i de allmänna tjänsterna mellan 1993<br />
och 1994 helt förklaras av att Byggnadsstyrelsen bolagiserades och därmed försvann<br />
till näringslivet, dels att den marginella ökningen mellan 1996 och 1997<br />
berodde på att alla departement fördes in under allmänna tjänster genom att de<br />
samlades till en myndighet – Regeringskansliet – har produktionen av allmänna<br />
tjänster sammantaget minskat med en femtedel i volym sedan 1993.<br />
41
Diagram 12. Produktion av allmänna tjänster 1993–1999,<br />
volymförändring<br />
Källa: SCB:s nationalräkenskaper. Uppgifterna för 1998 och 1999 är en framskrivning med hjälp av<br />
statistik från Ekonomistyrningsverket.<br />
Skattemyndigheterna och länsstyrelserna krymper …<br />
Skattemyndigheterna, som svarar för drygt en fjärdedel av produktionsvärdet<br />
inom området, har dragit ned verksamhetsvolymen med närmare en fjärdedel<br />
sedan 1993. Nedgången inom länsstyrelserna var nästan lika stor under perioden.<br />
De bidrar med 14 procent av produktionsvärdet inom de allmänna tjänsterna<br />
(diagram 13).<br />
… men Regeringskansliet växer<br />
Av de större myndigheterna inom de allmänna tjänsterna är det bara Regeringskansliet<br />
som expanderat sedan 1993. Produktionsvolymen ökade med 5 procent<br />
under sexårsperioden till och med 1999. Därmed är produktionsvärdet i nästan<br />
samma storleksordning som skattemyndigheternas eller 23 procent av de allmänna<br />
tjänsterna.<br />
Nedgång med tolv procent inom vård, social trygghet och omsorg<br />
Det statliga området vård, social trygghet och omsorg har genom omklassificeringar<br />
av myndigheter fått en ny sammansättning i nationalräkenskaperna. Sammantaget<br />
svarade produktionen av dessa tjänster för 17 miljarder kronor år 1999.<br />
Det motsvarar nästan 10 procent av den statliga tjänsteproduktionen och sedan<br />
1993 har tjänsterna minskat med 12 procent i volym (diagram 14).<br />
42
Diagram 13. Produktionen inom skattemyndigheter, länsstyrelser och<br />
Regeringskansliet 1993–1999, volymförändring<br />
Källa: Ekonomistyrningsverket.<br />
Diagram 14. Produktion av vård, sociala trygghetstjänster och omsorg<br />
1993–1999, volymförändring<br />
Källa: SCB:s nationalräkenskaper. Uppgifterna för 1998 och 1999 är en framskrivning med hjälp av<br />
statistik från Ekonomistyrningsverket.<br />
43
Närmare hälften är administration av socialförsäkringar<br />
Den största delen, 45 procent, är kostnader för administration av socialförsäkringar.<br />
Räknat i fasta priser har dessa gått ned med 5 procent sedan 1993.<br />
Oregelbunden utveckling för arbetsmarknadsmyndigheterna<br />
Myndigheterna på arbetsmarknadsområdet, som t.ex. arbetsförmedlingar, arbetsmarknadsinstitut<br />
och länsarbetsnämnder, svarar för drygt 5 miljarder eller en<br />
tredjedel av produktionen år 1999. Den har utvecklats mer oregelbundet under<br />
den studerade sexårsperioden. Den sjönk kraftigt under 1995, men från en hög<br />
nivå efter den akuta krisen på arbetsmarknaden. 7 Därefter var volymen i stort sett<br />
oförändrad i ett par år för att sedan öka under 1998. År 1999 minskade produktionen<br />
åter markant, med 14 procent i volym.<br />
Arbetsmarknadsmyndigheternas produktion är dock inte ett mått på de totala<br />
insatserna för de arbetslösa. En stor del utgörs t.ex. av direkta inköp av utbildningar<br />
från andra producenter. År 1999 uppgick dessa till 3 miljarder kronor.<br />
Sedan 1995, då kostnaderna var som störst, har dock volymen inköpta utbildningstjänster<br />
mer än halverats.<br />
Institutionsstyrelsens bildande förklarar ökning 1994<br />
Migrationsverket, Integrationsverket och Institutionsstyrelsen m.fl. myndigheter<br />
inom vård och omsorg svarar tillsammans för resterande 15 procent av tjänsterna<br />
på området som helhet. Ökningen i produktionsvolymen mellan 1993 och 1994<br />
förklaras av att den sistnämnda myndigheten bildades för att ansvara för ungdomsvårdshemmen.<br />
Kulturområdet ökar<br />
Myndigheterna på kulturområdet producerade tjänster till ett värde av drygt 4<br />
miljarder kronor eller knappt 3 procent av den totala statliga produktionen år<br />
1999. Produktionsvolymen var i samma storleksordning som året innan, men den<br />
har ökat med 6 procent sedan 1993. Antalet myndigheter på området är ett trettiotal<br />
och många av dem är mycket små.<br />
Riksantikvarieämbetet är störst<br />
De statliga museerna svarar för en femtedel av tjänsterna och Riksantikvarieämbetet<br />
är den största myndigheten med en andel av produktionen på närmare 10<br />
procent.<br />
7 Efter korrigering för att AMU-Gruppen, numera Lernia AB, bolagiserades år 1993.<br />
44
Sysselsättningen<br />
Från varu- till tjänsteproduktion<br />
Så gott som oavbruten ökning till 1990-talets början<br />
Över sjuttio procent producerar tjänster<br />
Den långsiktiga utvecklingen av sysselsättningen i Sverige har, liksom i många<br />
andra utvecklade länder, inneburit en ökning av den tjänsteproducerande delen<br />
av ekonomin samtidigt som den varuproducerande sektorn gått tillbaka. I dag<br />
finns över 70 procent av de anställda inom privata och offentliga tjänster. Antalet<br />
arbetstillfällen har i stort sett också ökat kontinuerligt ända fram till den djupa<br />
lågkonjunkturen under 1990-talets början (diagram 15).<br />
Diagram 15. Sysselsättningen i Sverige 1980–1999<br />
Källor: SCB:s nationalräkenskaper och <strong>Statskontoret</strong>s beräkningar. Anm. Antalet anställda avser<br />
hel- och deltidsanställda omräknat till helårsperso<strong>ner</strong>. Affärsverken liksom de statliga bolagen ingår<br />
här i näringslivet, dvs. i sysselsättningen inom varuproduktion respektive privata tjänster.<br />
Under perioden 1965–1990 steg sysselsättningen med en femtedel. Inom den<br />
offentliga sektorn var det framför allt kommu<strong>ner</strong>na och landstingen som expanderade.<br />
Det totala antalet anställda ökade även på 1980-talet eftersom kommunsektorn<br />
och de privata tjänsterna fortsatte att växa mer än den varuproducerande delen av<br />
ekonomin krympte.<br />
45
Utbyggnaden av staten upphörde i början på 1980-talet<br />
Den utbyggnad som skedde inom staten under 1960- och 1970-talen stannade<br />
dock av redan i början av 1980-talet. Därefter har antalet statsanställda successivt<br />
gått ned. Nedgången har främst berott på rationaliseringar och besparingar inom<br />
befintliga myndigheter, men den har också orsakats av byte av huvudmannaskap.<br />
Antalet statsanställda minskade t.ex. i början på 1980-talet genom att Karolinska<br />
sjukhuset övergick till landstingens regi. Men nedgången uppvägdes helt av att<br />
Banverket bröts ut ur SJ år 1988 och en ny myndighet med 6 500 anställda bildades.<br />
Kris under 1990-talets första år …<br />
… som drabbade såväl näringslivet som offentlig sektor<br />
Krisen i början på 1990-talet med kraftigt ökande arbetslöshet kom att drabba<br />
såväl näringslivet som den offentliga sektorn. Sysselsättningen sjönk i samtliga<br />
sektorer på arbetsmarknaden. Effekterna blev mest märkbara för den varuproducerande<br />
delen av ekonomin. Under perioden 1990–1993 minskade antalet anställda<br />
där med en femtedel.<br />
De privata tjänsterna ökade sedan …<br />
Efter bottenåret för sysselsättningen har arbetsmarknaden hämtat sig något, men<br />
de arbetstillfällen som försvann har ännu inte ersatts med nya. Det är framför allt<br />
sysselsättningen inom de privata tjänsterna som ökat efter 1993. År 1999 var de<br />
anställda där fler än vid decenniets början.<br />
… medan kommu<strong>ner</strong> och landstingen fortsatte att gå ned<br />
Inom kommu<strong>ner</strong> och landsting fortsatte nedgången även efter 1993 och år 1997<br />
sysselsatte sektorn ungefär lika många som i början på 1980-talet. Perioden<br />
1990–1997 innebar en minskning med närmare 15 procent, men under decenniets<br />
sista år har dock antalet anställda ökat något.<br />
Staten krymper<br />
Trenden är nedåtgående<br />
I staten är alltså trenden nedåtgående när det gäller sysselsättningen sedan 1980talets<br />
första år. Liksom i kommunsektorn är antalet anställda bara indirekt beroende<br />
av konjunkturen jämfört med näringslivet. Det är snarare krav på besparingar<br />
orsakade av dåliga statsfinanser, som i sin tur beror på lågkonjunktur, som<br />
kan förklara att staten krymper. Sedan 1980 har antalet statsanställda minskat<br />
med över en femtedel, varav hälften av nedgången inföll under 1990-talets fem<br />
första år.<br />
46
De statliga myndigheterna utanför affärsverkssfären, men med försäkringskassorna<br />
inräknade, sysselsatte 204 000 helårsperso<strong>ner</strong> år 1999. Den totala nedgången<br />
i antalet statsanställda under 1990-talet blev 13 procent (tabell 2).<br />
Tabell 2. Sysselsättningen i staten fördelad på områden 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik. Anm. *Näringslivstjänster redovisas inklusive bostadsförsörjning<br />
och samhällsutveckling.<br />
Huvudorsaken till minskningen var rationaliseringar och besparingar. Nästan<br />
inom samtliga statliga verksamhetsområden gick sysselsättningen ned. Endast en<br />
mindre del förklaras av att myndigheter bolagiserats och att de anställda därmed<br />
”försvunnit” till näringslivet. 8<br />
8 De bolagiseringar, vid sidan av affärsverken, som berört flest statsanställda under 1990talet<br />
gäller AMU-Gruppen och Byggnadsstyrelsen. Båda genomfördes år 1993.<br />
47
1990-talets nedgång motverkades av utbildningssatsningar<br />
Den högre utbildningen och forskningen har dock, som vi tidigare visat i termer<br />
av produktion, i stället expanderat kraftigt under decenniet. Satsningarna har<br />
inneburit att antalet anställda inom verksamhetsområdet gått upp med drygt en<br />
femtedel. Även det betydligt mindre kulturområdet har ökat såväl produktionsvolym<br />
som antalet anställda något under 1990-talet.<br />
Försvaret – trettioprocentig nedgång under 1990-talet<br />
Av statens verksamhetsområden är det, inte oväntat, försvaret som haft den kraftigaste<br />
nedgången i sysselsättningen under 1990-talet. Antalet anställda har<br />
minskat med drygt 13 000 eller 30 procent (diagram 16).<br />
Diagram 16. Sysselsättningen inom försvaret 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Försvarsbesluten år 1992 och i slutet av år 1995 följdes av perioder med kraftiga<br />
personalavgångar. Under 1998 accelererade nedgången och antalet anställda<br />
minskade med hela 3 000 eller 8 procent, lika mycket på ett år som under hela<br />
1980-talet.<br />
Nedgången mattades tillfälligt av under 1999<br />
Denna utveckling kom att tillfälligt sakta av under 1999 då sysselsättningen<br />
sjönk med knappt 500 perso<strong>ner</strong> netto, vilket motsvarade 2 procent av de försvarsanställda<br />
(tabell 3).<br />
48
Tabell 3. Sysselsättningen i försvaret 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Från Försvarsmakten försvann drygt 700 anställda av olika skäl. De civilanställda<br />
minskade relativt sett mest, med 5 procent, medan antalet yrkesofficerare gick<br />
ned med 3 procent. I dag består myndigheten till drygt 60 procent av yrkesmilitärer.<br />
Men personalrörligheten är i själva verket större eftersom man också nyanställer.<br />
Hälften så många yrkesofficerare nyrekryterades t.ex. under 1999 jämfört<br />
med antalet som lämnade organisationen under året. 9<br />
Fortsatta neddragningar<br />
Genom riksdagsbeslutet våren 2000 beräknas ytterligare 6 500 försvarsanställda<br />
komma att beröras av förbandsnedläggningar huvudsakligen under år 2000 och<br />
2001. Det innebär i det närmaste en halvering av antalet anställda jämfört med<br />
1990-talets början.<br />
FN-trupper och Räddningsverket ökar<br />
Även om den övergripande trenden inom försvaret är en fortsatt nedgång så finns<br />
det enheter som i stället växer.<br />
9 Försvarsmaktens årsredovisning 1999.<br />
49
Antalet svenskar aktiva i FN-tjänst steg t.ex. med drygt en femtedel jämfört<br />
med 1998. Ökningen förklaras av att försvaret organiserade och utbildade en ny<br />
bataljon på 850 man som kom att ingå i den NATO-ledda internationella fredsstyrkan<br />
Kosovo Force, som givits mandat av FN att framtvinga och upprätthålla<br />
freden i Kosovo.<br />
Också inom Räddningsverket ökade sysselsättningen. Det berodde på att verkets<br />
utbildningsverksamhet var större än någonsin tidigare, samtidigt som de<br />
internationella uppdragen ökade. Dessa har domi<strong>ner</strong>ats av insatser till följd av<br />
konflikten i Kosovo och naturkatastroferna i Centralamerika och Turkiet. 10<br />
Personalminskningar har inte påverkat de totala försvarsutgifterna<br />
Som tidigare framgått har nedgången inom försvaret som helhet ännu inte påverkat<br />
de totala utgifterna. Mätt i termer av produktionsvolym är försvaret i dag 12<br />
procent större än sex år tidigare. Även om antalet anställda och därmed också<br />
lönekostnaderna minskat kontinuerligt de senaste två decennierna, har utgifterna<br />
för materiel och utrustning successivt fått allt större vikt. 11<br />
Kraftig minskning – en femtedel – inom näringslivstjänsterna<br />
Under 1990-talet har även de anställda inom näringslivstjänsterna minskat markant,<br />
närmare bestämt med en femtedel (diagram 17).<br />
Diagram 17. Sysselsättningen inom näringslivstjänster 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
10<br />
Räddningsverkets årsredovisning 1999.<br />
11<br />
Se även s. 36.<br />
50
Näringslivstjänsterna utgörs i dag till närmare 70 procent av kommunikatio<strong>ner</strong>.<br />
Det är, liksom vi tidigare visat när det gäller produktionen, främst myndigheter<br />
inom andra områden som minskat.<br />
Sysselsättningen sjunker även inom kommunikatio<strong>ner</strong><br />
Men även inom kommunikatio<strong>ner</strong> har sysselsättningen sjunkit. Efter omläggningen<br />
av nationalräkenskaperna – då arbetsmarknadsmyndigheterna flyttats till<br />
området social omsorg – domi<strong>ner</strong>as näringslivstjänsterna av myndigheterna på<br />
kommunikationsområdet. Trots ökningen av produktionsvolymen under senare<br />
år har myndigheterna sammantaget krympt mätt efter antalet anställda. Sedan<br />
1990 har sysselsättningen minskat med närmare 10 procent.<br />
Vägverket och Banverket domi<strong>ner</strong>ar<br />
Vägverket och Banverket svarar för nästan hela sysselsättningen inom kommunikationsområdet<br />
och det är Vägverket som förklarar nedgången under decenniet<br />
(tabell 4).<br />
Tabell 4. Sysselsättningen inom kommunikatio<strong>ner</strong> 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Som en följd av marknadsanpassning och minskade resurser har antalet anställda<br />
inom Vägverket sjunkit under så gott som hela 1990-talet. Organisationen har<br />
dock i dag ett relativt stort rekryteringsbehov, framför allt på grund av den begynnande<br />
ge<strong>ner</strong>ationsväxlingen. 12<br />
Sedan 1997 har antalet anställda vid Banverket också gått ned, även om verket,<br />
sett över hela 1990-talet, blivit något större. På grund av rationaliseringar<br />
inom Banverket Produktion och Industridivisionen minskade sysselsättningen<br />
med 3 procent under år 1999. 13<br />
12 Vägverkets årsredovisning 1999.<br />
13 Banverkets årsredovisning 1999.<br />
51
Nedgången inom ”övriga” näringslivstjänster jämförbar med försvarets<br />
Nedgången inom näringslivstjänster exklusive kommunikation uppgick totalt till<br />
5 500 anställda, netto, under 1990-talet och var i relativa tal i samma storleksordning<br />
som försvarets, dvs. drygt 30 procent (tabell 5).<br />
Tabell 5. Sysselsättningen inom näringslivstjänster<br />
exkl. kommunikation 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Nedläggningar förklarar en tredjedel …<br />
Omkring 1 800 perso<strong>ner</strong> berördes av nedläggningarna av Lantbruksstyrelsen<br />
samt lantbruks-, fiske- och länsvägnämnderna år 1991 och länsbostadsnämnderna<br />
ett par år senare. Det förklarar en tredjedel av nedgången i antalet anställda<br />
under 1990-talet.<br />
52
… men huvudförklaringen är besparingar och rationaliseringar<br />
Men huvudförklaringen till nedgången är besparingar och rationaliseringar inom<br />
befintliga myndigheter. De som dragit ned på sysselsättningen under 1990-talet<br />
svarade för drygt hälften av de anställda på området och sammantaget uppgick<br />
nedgången till 40 procent. En stor del förklaras av skogsvårdsorganisationens<br />
koncentration och avveckling av beredskapsverksamheten.<br />
Fortsatt avveckling av beredskapsarbeten i skogen<br />
Antalet anställda fortsatte att sjunka hos en majoritet av myndigheterna också<br />
under år 1999. Den största enskilda minskningen skedde inom skogsvårdsorganisationen<br />
där sysselsättningen gick ned kraftigt på grund av en forsatt avveckling<br />
av beredskapsarbetena i skogen efter en tillfällig uppgång under år 1998.<br />
Ökad konkurrens gav minskad personal i Lantmäteriverket<br />
Inom Lantmäteriverket, den största myndigheten inom området, har antalet anställda<br />
minskat med 30 procent under 1990-talet och nästan hälften av nedgången<br />
inföll under 1999.<br />
Kraven på rationalisering har uppkommit genom att verket sedan några år tillbaka<br />
fått ökad konkurrens. Det beror på att riksdagen våren 1996 beslutade om<br />
rätten att bilda kommunala lantmäterimyndigheter. Därefter har orderingången<br />
inom Lantmäteriverkets uppdragsverksamhet minskat och en omorganisation<br />
påbörjades år 1997 för att möta de nya förutsättningarna. Under 1999 introducerandes<br />
också ett nytt IT-stöd, som innebar en mer rationell arbetsprocess, vilket i<br />
sin tur medfört en minskad efterfrågan på arbetskraft.<br />
Men några expanderar …<br />
Men det finns också exempel på myndigheter inom ”övriga” näringslivstjänster<br />
som expanderar. De största svarade tillsammans för en fjärdedel av sysselsättningen<br />
och antalet anställda har i det närmaste fördubblats under 1990-talet.<br />
… det gäller främst Jordbruksverket …<br />
Bland myndigheter som expanderar märks framför allt Statens jordbruksverk.<br />
Under 1990-talet har antalet anställda ökat med över 60 procent och uppgången<br />
fortsatte även under 1999. En förklaring är de utökade arbetsuppgifterna på<br />
grund av EU-medlemskapet. Hela 80 procent av den sammanlagda arbetstiden<br />
ägnades till frågor med anknytning till EU år 1999. 14<br />
… men också Patent- och registreringsverket<br />
Även i Patent- och registreringsverket har sysselsättningen sammantaget gått upp<br />
under decenniet. Detta trots att antalet anställda minskade något under 1999.<br />
14 Omfattningen av de statliga myndigheternas EU-arbete beskrivs med början på s. 221.<br />
53
Förklaringen ligger i att verket fått nya arbetsuppgifter. Handels- och föreningsregistren<br />
fördes t.ex. över från länsstyrelserna under 1993 och 1994.<br />
Vård, social trygghet och omsorg minskade med en femtedel<br />
Området vård, social trygghet och omsorg har i dag drygt 31 000 anställda och<br />
svarar därmed för 15 procent av sysselsättningen i staten. Sammantaget har dock<br />
antalet anställda gått ned med en femtedel under 1990-talet.<br />
I och med omläggningen av nationalräkenskaperna våren 1999 har migrations-<br />
och integrationsfrågorna samt de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna flyttats<br />
till verksamhetsområdet. 15<br />
En stor del förklaras av bolagiseringen av AMU<br />
En stor del av nedgången i sysselsättningen förklaras dock av att dåvarande<br />
AMU-Gruppen övergick från att vara myndighet till att vara ett statligt helägt<br />
bolag år 1993. Rensat för effekterna av detta har antalet anställda minskat med 8<br />
procent sedan år 1990 (diagram 18).<br />
Även försäkringskassorna har sparat på personal<br />
Nedgången inom vård, social omsorg och trygghet förklaras, vid sidan av bolagiseringen,<br />
främst av att sysselsättningen inom försäkringskassorna gått ned med<br />
över 4 000 perso<strong>ner</strong> eller med närmare en fjärdedel (tabell 6).<br />
Antalet anställda i försäkringskassorna har successivt minskat under hela perioden<br />
till och med år 1998. De svarar därmed för drygt 40 procent av de anställda<br />
på området som helhet.<br />
Kraftig minskning av antalet anställda i Migrationsverket sedan 1993<br />
I Migrationsverket – tidigare Invandrarverket – har sysselsättningen minskat<br />
kraftigt under 1990-talet och verket har i det närmaste halverats på tio år.<br />
I takt med den ökande invandringen steg antalet anställda till år 1993, då en<br />
topp nåddes med närmare 4 900 anställda. Nedgången inföll under en treårsperiod<br />
och uppgick till hela 70 procent. Huvudorsaken var att antalet asylsökande<br />
minskat och att allt fler av dem väljer eget boende framför att bo på anläggningar.<br />
Det i sin tur medförde att verket hade en överkapacitet och antalet förläggningar<br />
har därför minskat. Under 1998 och 1999 var omkring 1 600 anställda i<br />
verket.<br />
15 Före omläggningen sorterade de förstnämnda frågorna under de s.k. allmänna tjänsterna,<br />
medan arbetsmarknadsåtgärderna var en del av näringslivstjänsterna.<br />
54
Diagram 18. Sysselsättningen inom vård, social trygghet och omsorg<br />
1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Tabell 6. Sysselsättningen inom vård, social trygghet och omsorg<br />
1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
55
Institutionsstyrelsens bildande innebar ett sysselsättningstillskott<br />
Inom området social omsorg är Institutionsstyrelsen den största myndigheten<br />
mätt efter antalet anställda. Genom att styrelsen bildades år 1994 tillkom 3 300<br />
nya statliga arbetstillfällen. Därefter har antalet anställda gått ned beroende på<br />
nedläggningar av ungdomsvårdshem.<br />
Måttlig ökning inom arbetsmarknadsmyndigheterna<br />
De anställda vid arbetsmarknadsmyndigheterna, dvs. arbetsförmedlingar, arbetsmarknadsinstitut<br />
och länsarbetsnämnder, med drygt en tredjedel av sysselsättningen<br />
på området, har blivit något fler under 1990-talet. Antalet anställda<br />
ökade med närmare 600 eller 5 procent. Uppgången skedde främst under decenniets<br />
första hälft. Arbetsförmedlingarna stod för ökningen, delvis på bekostnad<br />
av de andra myndigheterna.<br />
Nedgång med femton procent inom allmänna tjänster …<br />
Inom de allmänna tjänsterna har sysselsättningen minskat med 15 procent under<br />
1990-talet. Antalet anställda uppgick år 1999 till drygt 27 000 och området svarar<br />
därmed för 13 procent av de statsanställda.<br />
Men även på detta område har förändringen i antalet anställda påverkats av att<br />
en förhållandevis stor myndighet – Byggnadsstyrelsen – blivit två statliga bolag<br />
och därmed ingår i ”näringslivet” enligt statstiken. 16<br />
En annan förändring som påverkar jämförbarheten över tiden är att Regeringskansliet<br />
blev en myndighet år 1997. Det innebär att de sysselsatta vid de<br />
olika departementen samlats till de allmänna tjänsterna från att tidigare funnits<br />
utspridda på respektive verksamhetsområde.<br />
Efter justering för bolagiseringen av Byggnadsstyrelsen år 1993 och förändringen<br />
i Regeringskansliet har antalet anställda inom de allmänna tjänsterna<br />
minskat med 10 procent under 1990-talet (diagram 19). 17<br />
Sjuttio procent har berörts av neddragningar<br />
Flertalet anställda inom området, drygt 70 procent, har berörts av neddragningar.<br />
Det gäller såväl länsstyrelserna, som minskat med närmare en femtedel, som<br />
skattemyndigheterna med en nedgång i antalet anställda på 14 procent (tabell 7).<br />
Störst relativ förändring inom Arbetsgivarverket<br />
Den största relativa förändringen under 1990-talet står Arbetsgivarverket för.<br />
Antalet anställda mer än halverades. Under år 1999 sjönk sysselsättningen med<br />
15 procent jämfört med 1998. Nedgången berodde framför allt på pensionsavgångar.<br />
16 Vasakronan AB och Akademiska Hus AB.<br />
17 Uppgiften är inte jämförbar med vad som skrevs om de allmänna tjänsterna år 1999 på<br />
grund av omklassificeringar av myndigheter på verksamhetsområden.<br />
56
Diagram 19. Sysselsättningen inom allmänna tjänster 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Omorganisation förklarar minskning inom Riksbanken<br />
Den 1 juni 1999 flyttade Riksbanken över distributionen av sedlar och mynt till<br />
ett helägt dotterbolag, Pengar i Sverige AB. Bolaget består av Riksbankens tidigare<br />
kontorsrörelse och omfattar den verksamhet kontoren bedrev gentemot<br />
bankerna och Posten. Denna omorganisation gjordes för att renodla Riksbankens<br />
roll som tillsynsmyndighet och innebar att antalet anställda sjönk med drygt 30<br />
procent under ett år.<br />
Några myndigheter ökar<br />
Några myndigheter inom allmänna tjänster har blivit större under 1990-talet. De<br />
som ökat antalet anställda svarar för drygt en femtedel av sysselsättningen och<br />
den steg med närmare 30 procent.<br />
Regeringskansliet expanderar<br />
Den största myndigheten i gruppen är Regeringskansliet med 4 600 anställda år<br />
1999, utrikesrepresentationen inräknad. Sedan 1990 uppgår ökningen där till<br />
drygt 1 000 anställda eller närmare 30 procent. Uppgången har skett successivt<br />
varje år efter 1994. Det var framför allt Regeringskansliets förvaltningsavdelning<br />
och Finansdepartementet som expanderade.<br />
57
Tabell 7. Sysselsättningen inom allmänna tjänster 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Ökning även inom Riksdagens förvaltningskontor<br />
Även inom Riksdagens förvaltningskontor har antalet anställda ökat under 1990talet.<br />
Uppgången uppgick totalt till 200 anställda eller nästan 50 procent. Under<br />
1999 steg sysselsättningen med 10 procent. 18<br />
… och nedgång med tolv procent inom samhällsskydd<br />
och rättskipning<br />
Även sysselsättningen inom samhällsskydd och rättskipning har minskat under<br />
1990-talet. Antalet anställda sjönk med närmare 5 500 eller 12 procent (diagram<br />
20).<br />
18 Årsredovisning för Riksdagsförvaltningen 1999.<br />
58
Diagram 20. Sysselsättningen inom samhällsskydd och rättskipning<br />
1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Under 1970-talet byggdes området ut och hela 1980-talet var sysselsättningen<br />
stabil och i stort sett oförändrad.<br />
Mot bakgrund av verksamhetens speciella karaktär kan därför nedgången under<br />
1990-talet betraktas som betydande. Till skillnad från för staten som helhet<br />
inträffade minskningen framför allt under 1990-talets senare del och den var<br />
särskilt stor mellan 1997 och 1998.<br />
Oförändrat under 1999<br />
Under 1999 var dock de anställda inom samhällsskydd och rättsskipning sammantaget<br />
ungefär lika många som året innan. En marginell uppgång inom åklagarväsendet,<br />
polisen och kriminalvården uppvägdes av nedgångar inom kronofogdemyndigheterna<br />
och domstolsväsendet (tabell 8).<br />
Fyratusen färre inom polisen<br />
Utvecklingen inom polisväsendet, som svarar för drygt hälften av sysselsättningen,<br />
förklarar en stor del av nedgången av antalet anställda inom samhällsskydd<br />
och rättskipning. Där har sysselsättningen gått ned med 4 000 anställda eller 16<br />
procent sedan 1990. En stor del av nedgången inföll under 1997 och 1998.<br />
Ökningen av antalet anställda under 1999 förklaras av att under året utexami<strong>ner</strong>ades<br />
den första omgången aspiranter som gått den nya polisutbildningen.<br />
Därefter påbörjade de sina anställningar vid polismyndigheterna. På grund av<br />
besparingskrav har rekryteringen legat helt <strong>ner</strong>e under åren 1995–1997. Behovet<br />
av att anställa yngre poliser är därför stort.<br />
59
Tabell 8. Sysselsättningen inom samhällsskydd och rättskipning<br />
1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Kraftig nedgång även inom domstolarna<br />
I domstolsväsendet har drygt 900 anställda försvunnit under 1990-talet och sysselsättningsnedgången<br />
har därmed i relativa tal varit i samma storleksordning<br />
som inom polisen.<br />
Det var främst antalet anställda vid tingsrätterna – andra än domare – som<br />
minskat kraftigt. Sysselsättningen har successivt gått ned under hela decenniet<br />
och nedgången uppgick sammanlagt till en fjärdedel.<br />
Hos förvaltningsdomstolarna och övriga myndigheter inom domstolsväsendet<br />
har det bara inträffat marginella förändringar. 19<br />
Avveckling av de Allmänna advokatbyråerna<br />
Till nedgången inom området rättskipning bidrar också av nedläggningen av de<br />
Allmänna advokatbyråerna under år 1999. Det innebar att 130 årsarbetskrafter<br />
försvann.<br />
Anställda inom kultur är få men har blivit något fler<br />
Av statens olika verksamhetsområden är kultur som har ungefär 2 400 anställda<br />
det minsta. Området innefattar drygt ett trettitotal myndigheter, varav de flesta är<br />
relativt små och över 80 procent av de anställda finns i Stockholms län. Under<br />
1990-talet ökade sysselsättningen med 7 procent (diagram 21).<br />
19 Domstolverkets årsredovisning 1999.<br />
60
Diagram 21. Sysselsättningen inom kulturområdet 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Fyrtio procent är museepersonal<br />
Ungefär fyrtio procent är sysselsatta inom de statliga museerna och lite mer än<br />
en tiondel i biblioteken. Under 1990-talet ökade antalet anställda i museerna med<br />
drygt 90 perso<strong>ner</strong> eller 9 procent. Den största uppgången skedde inom Kungliga<br />
biblioteket där antalet anställda steg med drygt 75 perso<strong>ner</strong> eller en fjärdedel<br />
under decenniet (tabell 9).<br />
Tabell 9. Sysselsättningen inom kulturområdet 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
61
Statens historiska museer bröts ut ur Riksantikvarieämbetet<br />
Den största myndigheten inom området är Riksantikvarieämbetet, den centrala<br />
förvaltningsmyndigheten för landets kulturmiljövård. Verket hade år 1999 570<br />
anställda, vilket jämfört med året innan var en minskning med nästan 100 perso<strong>ner</strong><br />
eller 15 procent. Denna nedgång berodde på att Statens historiska museer<br />
bröts ut ur Riksantikvarieämbetet och på neddragningar av den arkeologiska<br />
uppdragsverksamheten.<br />
Den högre utbildningen expanderar<br />
Sammantaget sjönk sysselsättningen inom de flesta statliga verksamhetsområden<br />
under 1990-talet. Ett område som i stället har expanderat är framför allt den<br />
högre utbildningen. Efter den satsning som gjorts under decenniet är det numera<br />
här som de flesta statsanställda finns, nästan en fjärdedel.<br />
Utbyggnaden under 1990-talet uppgår till trettio procent<br />
Om vi justerar för effekterna av att Chalmers och Jönköpings högskola övergått<br />
till stiftelseform under perioden och därmed ”försvunnit” från staten, har antalet<br />
anställda vid utbildningsanstalterna ökat med närmare 30 procent (diagram 22).<br />
Sysselsättningen har ökat vid nästan alla lärosäten<br />
Sysselsättningen har ökat vid så gott som samtliga universitet och högskolor. Det<br />
enda undantaget är Lantbruksuniversitetet där antalet anställda minskade med<br />
drygt 200 perso<strong>ner</strong> under 1990-talet (tabell 10).<br />
I absoluta tal var uppgången störst vid Linköpings universitet och vid Kungliga<br />
tekniska högskolan, där de anställda sammantaget ökade med 1 600.<br />
I relativa tal var det framför allt på de mindre och medelstora universiteten<br />
och högskolorna ute i landet som antalet anställda ökade. Sysselsättningen steg<br />
med drygt 3 700 perso<strong>ner</strong>. Det innebär att antalet anställda mer än fördubblats<br />
under 1990-talet.<br />
De tre nya högskolor som bildats sedan 1997 håller fortfarande på att byggas<br />
upp och redovisar därför den största relativa ökningen av personalen under år<br />
1999 jämfört med 1998.<br />
62
Diagram 22. Sysselsättningen inom den högre utbildningen och<br />
forskningen 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Tabell 10. Sysselsättningen inom den högre utbildningen 1990–1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik. Anm. *Ett aggregat av fjorton universitet och högskolor.<br />
63
Del II. Organisation, personal och IT<br />
Organisationsförändringar<br />
Allmänna tjänster<br />
Utvärdering av den regionala försöksverksamheten …<br />
… som pågår i fyra län<br />
Det pågår en försöksverksamhet med regionala självstyrelseorgan i fyra län,<br />
Skåne, Gotland, Kalmar och Västra Götaland. I de tre förstnämnda länen påbörjades<br />
verksamheten den 1 juli 1997 och i Västra Götaland den 1 januari 1999.<br />
Försöken ska pågå till utgången av år 2002 i samliga län.<br />
Nya former för lokal demokrati<br />
Syftet med försöksverksamheten är att pröva nya former för lokal demokrati<br />
genom att flytta ansvaret för regionens utveckling från länsstyrelsen till självstyrelseorganet.<br />
I det landstingsfria Gotlands län är självstyrelseorganet kommunen och i<br />
Kalmar län består det av ett regionförbund, där kommu<strong>ner</strong> och landsting är representerade.<br />
I Skåne och Västra Götaland är självstyrelseorganet sedan den 1<br />
januari 1999 landstinget under ledning av regionfullmäktige.<br />
PARK har redovisat<br />
Den parlamentariska regionkommittén, PARK, har haft i uppdrag att göra en<br />
allsidig utvärdering av försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning.<br />
Utredningen redovisade sitt slutbetänkande hösten år 2000. 20<br />
Förlängd försöksperiod<br />
Där föreslås att försöksverksamheten i samtliga fyra län ska förlängas till att<br />
även omfatta kommande mandatperiod till och med år 2006. Fler län bör efter<br />
ansökan kunna ansluta sig till försöksverksamheten.<br />
Parallellt med försöket med regionalt självstyre på Gotland pågår sedan 1998<br />
en försöksverksamhet med ”vidgad samordnad länsförvaltning”. Det innebär att<br />
länsarbetsnämndens och skogsvårdsstyrelsens uppgifter fullgörs av länsstyrelsen.<br />
Även detta försök föreslås fortsätta till och med slutet av år 2006.<br />
20 SOU 2000:85.<br />
65
Huvudintrycket är positivt<br />
Utredningen konstaterar att huvudintrycket av de nuvarande försöksverksamheterna<br />
är positivt. Kommittén anser också att det inte går att slå fast att den ena av<br />
de prövade två modellerna – direktvald regionfullmäktige respektive indirekt valt<br />
regionförbund – är mer demokratisk än den andra.<br />
De regionala part<strong>ner</strong>skapen för tillväxtavtalen har medfört en bättre förankring<br />
av utvecklingsarbetet, men de är samtidigt inte en oproblematisk arbetsform<br />
i demokratiskt hänseende.<br />
Ytterligare befogenheter till självstyrelseorganen …<br />
I betänkandet är man också positiv till att ge självstyrelseorganen ytterligare<br />
befogenheter att besluta om bidrag till regionala kulturinstitutio<strong>ner</strong> och att länsstyrelsens<br />
uppgifter inom området regionalpolitik, regional näringspolitik, jämställdhet<br />
och regional transportinfrastruktur överförs till självstyrelseorganen.<br />
… och översyn av ansvarsfördelningen<br />
Kommittén anser att en allmän översyn av ansvarsfördelningen bör göras mellan<br />
stat, region och kommun. Det gäller särskilt ansvaret i fråga om vissa arbetsmarknadspolitiska<br />
åtgärder.<br />
Reservatio<strong>ner</strong><br />
Representanter från samtliga partier, utom socialdemokraterna, har redovisat<br />
reservatio<strong>ner</strong> till delar av förslagen. Ingen ledamot anser dock att en återgång till<br />
läget före försöksverksamheten skulle vara att föredra.<br />
Den nya riksdagsstyrelsen …<br />
Riksdagen fick en ny parlamentarisk styrelse den 1 juli år 2000. Förslaget om<br />
den nya styrelsen har utarbetats av Riksdagskommittén – en parlamentarisk utredning<br />
med uppdrag att se över och utvärdera riksdagens arbetsformer och<br />
myndighetsstruktur. Bakgrunden var ett större behov av samordning av ledningen<br />
för riksdagsarbetet och att de internationella frågorna ökat kraftigt. 21<br />
… har ersatt talmanskonferensen och förvaltningsstyrelsen<br />
Riksdagsstyrelsen har ersatt de två ledningsfunktio<strong>ner</strong>na talmanskonferensen och<br />
förvaltningsstyrelsen och övertagit större delen av konferensens samrådsuppgifter<br />
och förvaltningsstyrelsens övergripande administrativa ärenden.<br />
Riksdagsstyrelsen hanterar bland annat frågor om utvecklingen av riksdagsarbetet<br />
och den internationella verksamheten, tillsätter utredningar, beslutar om<br />
anslagsframställning från riksdagen, fastställer budget och bokslut samt lämnar<br />
årsredovisning.<br />
21 2000/01:KU19.<br />
66
Tio ledamöter<br />
Den nya riksdagsstyrelsen består av tio ledamöter med talmannen som ordförande.<br />
Styrelsens sammansättning ska vara proportionell mot partifördelningen i<br />
riksdagen, vilket innebär att något eller några partier blir utan ordinarie styrelseplats.<br />
Alla partier har dock rätt att ha en företrädare i styrelsen med närvaro- och<br />
yttranderätt.<br />
Riksrevisionen – den nya revisionsmyndigheten …<br />
Riksdagsstyrelsen har, på förslag av Riksdagskommittén, fört fram att en ny<br />
revisionsmyndighet under ledning av en Riksrevisor bör bildas under riksdagen.<br />
Förslaget innebär att det skulle skapas ett samlat ansvar för både redovisningsoch<br />
effektivitetsrevisionen i staten. 22 Beslut i riksdagen väntas under senhösten<br />
2000.<br />
… under riksdagen …<br />
Riksdagskommittén anser att en ny revisionsmyndighet bör ligga under riksdagen,<br />
som ett uttryck för att de folkvalda i riksdagen har ett ansvar inför väljarna<br />
när det gäller lagstiftning och användningen av skattemedel.<br />
Kommittén bedömer också att det skapas bättre förutsättningar för en heltäckande<br />
revision av hela beslutskedjan om huvudmannaskapet för den statliga revisionen<br />
läggs under riksdagen. Sverige ansluter sig därigenom till den grundmodell<br />
för statlig revision som är den vanliga internationellt.<br />
… som leds av Riksrevisorn …<br />
Enligt förslaget ska Riksrevisionens verksamhet ledas av Riksrevisorn, som väljs<br />
av riksdagen. Han eller hon beslutar om granskningsplan och om innehållet och<br />
slutsatserna i revisionsrapporterna och överlämnar dem regeringen.<br />
… och en parlamentariskt sammansatt styrelse<br />
Sambandet med riksdagen tillgodoses genom en parlamentariskt sammansatt<br />
styrelse, som väljs av riksdagen. Styrelsen ska ha rätt att avge skrivelser och<br />
förslag till riksdagen med anledning av granskningsrapporterna, den årliga revisionen<br />
och revisionen av statens årsredovisning. Det parlamentariska inflytandet<br />
ska, enligt förslaget, ske i sådana former att den revisionella granskningens oberoende<br />
– val av granskningsobjekt, granskningsmetod och slutsatser – inte kan<br />
ifrågasättas.<br />
Riksrevisionen ska, enligt förslaget, bildas den 1 januari 2003. Det pågår<br />
samtidigt diskussio<strong>ner</strong> om att lägga ned Riksrevisionsverket och Riksdagens<br />
revisorer. 23<br />
22 1999/2000:RS1.<br />
23 Förslaget har senare modifierats av konstitutionsutskottet. Se sammanfattningen på s.12.<br />
67
Riksvalsnämnden – en ny myndighet för valfrågor<br />
Tar över uppgiften från Riksskatteverket<br />
Regeringen väntas lämna ett förslag om att bilda en ny central myndighet med<br />
ansvar för valfrågor − Riksvalsnämnden − den 1 januari år 2001. Den nya<br />
nämndmyndigheten kommer att ta över ansvaret för valfrågorna från Riksskatteverket,<br />
som har haft det sedan 1971, då verket bildades.<br />
En utredning har gjort en teknisk och administrativ översyn av delar av valsystemet.<br />
I uppdraget ingick också att överväga att flytta funktionen som central<br />
valmyndighet från Riksskatteverket till en annan myndighet. Det grundar sig på<br />
att Rikskatteverket har ifrågasatt sin roll som central valmyndighet, eftersom<br />
uppgiften saknar ett naturligt samband med övrig verksamhet. 24<br />
Riksvalsnämnden ska ha till uppgift att centralt ansvara för förberedelserna<br />
och genomförandet av allmänna val och folkomröstningar. Nämnden kommer att<br />
ta över ansvaret för alla valfrågor från Riksskatteverket. Under en övergångsperiod,<br />
till utgången av år 2001, ansvarar dock Riksskatteverket för underhåll och<br />
drift av valdatasystemet.<br />
Med anledning av förändringarna i Postens organisation och pla<strong>ner</strong>ade nedläggningar<br />
av postkontor kommer möjligheterna till poströstning att påverkas.<br />
Det är en fråga som kommer att ses över.<br />
Ska höja valdeltagandet?<br />
Enligt den modell som regeringen överväger ska den nya myndigheten ledas av<br />
en nämnd med en ordförande och åtta ledamöter. Det kollektiva beslutsorganet<br />
nämnd har valts för att främja demokratisk insyn och medborgerligt inflytande.<br />
En tanke, som ska utredas vidare, är att låta myndigheten spela en mer aktiv<br />
roll för att höja valdeltagandet. Myndigheten föreslås ligga i Stockholm och<br />
administrativt knytas till Kammarkollegiet. 25<br />
Försvar<br />
Organisations- och strukturförändringarna inom försvaret har varit mycket stora,<br />
särskilt under 1990-talet. De förändringar som har genomförts sedan decenniets<br />
början har drivits fram på grund av behovet av att effektivisera, spara och att<br />
anpassa verksamheten till förändringar i omvärlden.<br />
Försvarsbesluten innebar nedskärningar och omstruktureringar<br />
I december 1995 fattade riksdagen, i en första etapp, beslut om inriktningen av<br />
och den ekonomiska ramen för totalförsvaret för perioden 1997–2001. Utgifterna<br />
skulle minskas med 4 miljarder årligen jämfört med budgetåret 1994/95.<br />
24<br />
”En ny central valmyndighet – Riksvalsnämnden”, Valtekniska utredningen, PM<br />
2000–06–06.<br />
25<br />
RSViNFO, nr 7/2000, Riksskatteverket.<br />
68
Anpassning, helhetssyn, folkförsvar och internationella uppdrag<br />
De riktlinjer som riksdagen drog upp för totalförsvaret kan sammanfattas i de<br />
fyra nyckelorden anpassning, helhetssyn, folkförsvar och internationella uppgifter.<br />
Samtidigt beslutades att s.k. kontrollstatio<strong>ner</strong> skulle genomföras under försvarsbeslutsperioden.<br />
Tanken bakom dessa var att de skulle bidra till att det sker<br />
en kontinuerlig politisk prövning av det säkerhetspolitiska läget och dess konsekvenser.<br />
26<br />
I december 1996 tog riksdagen, i en andra etapp, ett beslut som innebar att<br />
både krigsorganisationen och grundorganisationen minskade. Försvarsbeslutet<br />
medförde nedläggningar av drygt ett tjugotal enheter i grundorganisationen och<br />
nybildningar av fyra enheter. I några fall omorganiserades också verksamheten. 27<br />
Från invasions- till insatsförsvar<br />
I maj 1999, i samband med den andra kontrollstationen, tog riksdagen beslut om<br />
ytterligare en stor omstrukturering av försvaret. Bakgrunden var det positiva<br />
säkerhetspolitiska läget i omvärlden, som skulle göra det möjligt att dra ned på<br />
de delar av försvaret som är rustade att möta en tänkt invasion. Försvaret ändrade<br />
därför inriktning från att ha varit ett renodlat invasionsförsvar till ett flexibelt och<br />
rörligt insatsförsvar. 28<br />
Det nya försvaret – operativa insatsstyrkor<br />
I mars 2000 ställde sig riksdagen bakom regeringens förslag om det nya försvaret.<br />
Det innebär stora förändringar när det gäller krigsorganisationens utformning,<br />
grundorganisationens storlek, personalbehov och utbildning av totalförsvarspliktiga.<br />
Grunden för det militära försvaret ska även i fortsättningen vara förmågan till<br />
väpnad strid. Insatsorganisationen, med dess integrerade förband från armé, flyg<br />
och marin, ska därför innehålla krigsförband med hög rörlighet och kunna sättas<br />
samman i operativa insatsstyrkor efter aktuella behov. 29<br />
Den nya organisationen innebär att tjugofem fredsförband läggs ned<br />
Från den 1 juli år 2000 har Försvarsmakten en ny organisation, vilket innebär<br />
neddragningar på central, regional och lokal nivå. Vid den tidpunkten inleddes<br />
nedläggningen av totalt mer än femtio olika enheter, dvs. förband, skolor och<br />
staber.<br />
Avvecklingen gäller både freds- och krigsorganisationen. De fredsförband<br />
som berörs uppgår till 25 och innebär en halvering på lokal nivå. Nedläggningen<br />
av dem ska vara avslutad före utgången av år 2001. I krigsorganisationen ska<br />
t.ex. 13 brigader och flera staber på olika nivåer inom armén avvecklas. Även<br />
26<br />
Prop. 1995/96:12.<br />
27<br />
Prop. 1996/97:4.<br />
28<br />
”Från invasionsförsvar till insatsförsvar”, Försvarsmakten, maj 1999.<br />
29<br />
Prop. 1999/2000:30.<br />
69
ledningen för det nya insatsförvaret krymper kraftigt. Omorganisationen ska vara<br />
helt genomförd till år 2004. 30<br />
Den nya ledningsorganisationen<br />
På central nivå innebär förändringarna att den operativa insatsledningen organisatoriskt<br />
lagts utanför Högkvarteret och den lyder direkt under Överbefälhavaren<br />
(diagram 23).<br />
Diagram 23. Försvarsmaktens nya organisation<br />
Källa: Försvarsmakten.<br />
Det nya Högkvarteret, som också lyder direkt under ÖB, har fått en strategisk<br />
ledning för den långsiktiga utvecklingen och pla<strong>ner</strong>ingen i fred, kris och krig.<br />
Ledningsorganisationen har koncentrerats genom att antalet nivåer reducerats<br />
till en operativ insatsledning. Den har tagit över uppgifter från de tidigare militärområdesstaberna<br />
och den operativa ledningen i Högkvarteret. I den nya organisationen<br />
ingår operationsledningen och tre taktiska kommandon – armén, marinen<br />
och flygvapnet. Dessa har bildats ur tidigare centra för de tre försvarsgrenarna,<br />
som lagts ned.<br />
Fyra nya regionala militärdistrikt<br />
Fram till den 1 juli år 2000 har den operativa ledningen haft ett trettiotal staber<br />
och kommandon samt civilbefälhavarorganisationen. Dessa har avvecklats och<br />
30 ”En ny organisation – Ledningsorganisation 2000”, Försvarsmakten, 2000.<br />
70
ersatts av fyra nya militärdistrikt från norr till söder. Det norra distriktet leds från<br />
Boden, det södra från Göteborg, det mellersta har centrum i Strängnäs och Gotlands<br />
militärdistrikt leds från Visby.<br />
De fyra militärdistrikten ska leda den territoriella verksamheten inom respektive<br />
område i samarbete med totalförsvarets civila delar på den regionala och<br />
lokala nivån. De har också till uppgift att leda och utbilda hemvärnet och stödja<br />
frivilligorganisatio<strong>ner</strong>na. Totalt ska det finnas 29 militärdistriktsgrupper, minst<br />
en i varje län. Dessa kommer också att ha viktiga uppgifter tillsammans med<br />
kommu<strong>ner</strong>na.<br />
Personalen skärs ned med sextusenfemhundra<br />
När försvarsbeslutet togs våren år 2000 redovisade Förvarsmakten att antalet<br />
anställda skulle behöva reduceras med närmare 8 000 perso<strong>ner</strong>. Därefter har<br />
personalbehovet reviderats och i november samma år bedömdes att 5 000 yrkesofficerare<br />
och 1 500 civilanställda skulle behöva sluta sin anställning fram till år<br />
2004 (tabell 11).<br />
Tabell 11. Pla<strong>ner</strong>ade personalminskningar inom Försvarsmakten<br />
2000–2004<br />
Källa: Försvarsmakten, november 2000.<br />
Pliktutredningen har fått ett tilläggsdirektiv att göra en genomlysning av Förvarsmaktens<br />
behov av yrkesofficerare såväl totalt som på olika kompetensnivåer. En<br />
ytterligare beredning av personalfrågan pla<strong>ner</strong>as alltså inför förvarsbeslutet år 2001.<br />
Underhållsregementen läggs ned och en gemensam enhet bildas<br />
Som en komplettering till försvarsbeslutet har riksdagen fattat beslut om en förändrad<br />
underhållsorganisation. Förvarsmaktens nuvarande underhållsregementen i Kristianstad,<br />
Strängnäs och Boden ska läggas ned vid utgången av år 2001 och en ny, gemensam<br />
enhet – Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet – ska bildas.<br />
71
I den nya enheten ska bland annat verksamheten vid Muskö örlogsvarv i<br />
Haninge, Försvarsmaktens flygverkstäder i Uppsala och Militära servicekontoret<br />
i Stockholm ingå. Övergången till den nya underhållsorganisationen kommer att<br />
ske stegvis och fler verksamheter, som t.ex. lokalförsörjningen, kan komma att<br />
ingå i den nya enheten. Försvarsmakten har fått regeringens uppdrag att utreda<br />
den frågan. 31<br />
Den militära skolorganisationen under omprövning<br />
Försvarsmakten har utrett hur militärhögskolorna bör organiseras. I det underlag<br />
som lämnades i juni år 2000 föreslogs en nedläggning av militärhögskolan i<br />
Östersund och en ökning av antalet utbildningsplatser i Karlberg och Halmstad.<br />
Regeringen anser dock att man bör avvakta den genomlysning av behovet av<br />
yrkesofficerare, som kommer att göras av Pliktutredningen, innan beslut fattas<br />
om eventuella förändringar i skolorganisationen. Nedläggningen av flygvapnets<br />
Uppsalaskolor, F20, är i skrivande stund under omprövning.<br />
Utvecklingsprogram för kommu<strong>ner</strong> som drabbas<br />
Regeringen avsätter 300 miljo<strong>ner</strong> kronor för perioden 2001–2002 främst för att<br />
finansiera åtgärder i de kommu<strong>ner</strong> som drabbas hårdast av stukturomvandlingen<br />
inom Försvarsmakten. En arbetsgrupp under Näringsdepartementet har tillsatts<br />
för att föreslå och genomföra program för tillväxt och utvecklingen av nya arbetstillfällen<br />
i nio kommu<strong>ner</strong> (tabell 12).<br />
Tabell 12. Ersättningsjobb till de prioriterade kommu<strong>ner</strong>na<br />
Källa: Regeringens skrivelse 1999/2000:33.<br />
31 Prop. 1999/2000:97.<br />
72
Statliga och privata ersättningsjobb<br />
Programmen beräknas ge sammanlagt 2 400 ersättningsjobb. Av dessa är drygt hälften<br />
statliga och huvudsakligen utlokaliseringar från Stockholm. Regeringen kommer<br />
även att tidigarelägga olika infrastrukturinvesteringar för att främja sysselsättningen.<br />
Utöver de statliga insatserna håller regeringen på att i samråd med privata företag<br />
arbeta för nyetableringar i de aktuella kommu<strong>ner</strong>na. 32<br />
ÖCB och callcenter skapar sysselsättning i Sollefteå<br />
Överstyrelsen för civil beredskap ska från och med den 1 januari år 2001 lokalisera<br />
en teknisk enhet till Sollefteå. Den ska inriktas på drift och förvaltning av<br />
tekniska system hos länsstyrelser, kommu<strong>ner</strong> och vissa andra myndigheter. Enheten<br />
kommer till en början att ha ett sextiotal anställda och flyttningen innebär<br />
en minskning med 20 tjänster i Stockholm. 33<br />
Dessutom har regeringen beviljat Proffice Communication Center i Sollefteå<br />
AB sysselsättningsbidrag för att etablera 300 privata arbetstillfällen i kommunen.<br />
Bolaget ska bedriva kundserviceverksamhet i ett s.k. callcenter. 34<br />
Rymd- och polarverksamheten ska ge nya jobb i Kiruna<br />
Svenska rymdaktiebolaget ska, enligt utvecklingsprogrammet för Kiruna, expandera<br />
sin verksamhet. Genom en satsning på dotterbolaget Satellus AB och en<br />
utbyggnad av satellittjänsterna beräknas kommunen få ytterligare arbetstillfällen.<br />
Miljö- och rymdforskningsinstitutet är tänkt att vara basen för den nya rymdhögskolan,<br />
som pla<strong>ner</strong>as att bildas i kommunen år 2001. Högskolan ska bland<br />
annat samarbeta med det tekniska universitetet i Luleå och Umeå universitet,<br />
som har liknande utbildningar. 35<br />
Länsstyrelsernas körkortshantering till Boden?<br />
Inom Näringsdepartementet utreds för närvarande för- och nackdelarna med att<br />
flytta länsstyrelsernas körkorts- och yrkestrafikregister till Boden. Det skulle ge<br />
knappt hundra nya arbetstillfällen.<br />
En ny värdmyndighet i Härnösand ...<br />
För att kompensera för nedläggningen av Norrlandskustens marinkommando i<br />
Härnösand har <strong>Statskontoret</strong>, på regeringens uppdrag, utrett förutsättningarna för<br />
att utlokalisera kanslistöd, dvs. en värdmyndighet, för nämndmyndigheter. Verket<br />
har föreslagit att en ny myndighet bildas i Härnösand för ett antal statliga<br />
nämnder. Den nya myndigheten bör ha ett tjugotal anställda. 36<br />
32<br />
Skr. 1999/2000:33.<br />
33<br />
Pressmeddelande Försvarsdepartementet, 2000–06–21.<br />
34<br />
Pressmeddelande Näringsdepartementet, 2000–02–25.<br />
35<br />
SOU 2000:73, skr. 1999/2000:33 och dir 1999:101.<br />
36<br />
”Värdmyndighet för nämnder – utredning av förutsättningar för utlokalisering av kanslistöd,<br />
<strong>Statskontoret</strong>, 2000:26.<br />
73
... för sju statliga nämnder<br />
De nämnder som kan anslutas till den nya myndigheten är sju, nämligen Statens<br />
personadressregisternämnd, SPAR, Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, Resegarantinämnden,<br />
Presstödsnämnden, Taltidningsnämnden, Småhusskadenämnden och<br />
Miljöteknikdelegationen.<br />
Kammarkollegiet föreslås bli huvudman för verksamheten, som beräknas<br />
kunna starta tidigast den 1 januari år 2002.<br />
Det som talar för förslaget är de regionalpolitiska effekterna. Mot detta ska<br />
dock vägas effektivitetsförluster genom ett ökat resande. Förluster kan också<br />
uppstå om nuvarande personal inte flyttar med i någon större utsträckning. Därmed<br />
finns risk att kompetens och erfarenhet går förlorad.<br />
Utflyttning av två myndigheter till Karlskoga?<br />
Frågan om en sammanslagning av Sprängämnesinspektionen i Stockholm och<br />
Statens räddningsverk i Karlstad har också utretts av <strong>Statskontoret</strong>. I direktiven<br />
ingick också att bedöma konsekvenserna av en ny lokalisering av myndigheterna<br />
till Karlskoga. 37<br />
Rapporten utmynnar i ett förslag, som innebär att Sprängämnesinspektionen<br />
skulle flytta till Karlstad, där en sammanslagning med Statens räddningsverk kan<br />
ge positiva effekter. Drygt 20 anställda vid Sprängämnesinspektionen skulle<br />
beröras.<br />
Även i denna utredning pekar man dock på avvägningen mellan de regionalpolitiska<br />
effekterna och riskerna för effektivitetsförluster vid en utlokalisering.<br />
Man föreslår också att vissa funktio<strong>ner</strong> flyttas från Statens räddningsverk i<br />
Karlstad för att tillsammans med några utvecklingsprojekt skapa ett utvecklingscentrum<br />
i Karlskoga.<br />
Försvarsforskningen slås samman i ny myndighet …<br />
Försvarets forskningsanstalt och Flygtekniska försöksanstalten ska läggas ned<br />
och ersättas med en ny myndighet – Totalförsvarets forskningsinstitut – den 1<br />
januari år 2001.<br />
… för att få sy<strong>ner</strong>gieffekter<br />
Myndigheterna bedriver i dag försvarsforskning med olika inriktning, men regeringen<br />
bedömer att en sammanslagning kan leda till sy<strong>ner</strong>gieffekter och rationaliseringsvinster<br />
på längre sikt. Det kan också ge bättre förutsättningar för att<br />
delta i tvärvetenskapliga projekt. 38<br />
37<br />
”Utlokalisering av Sprängämnesinspektionen”, <strong>Statskontoret</strong>, 2000:42.<br />
38<br />
Prop. 1999/2000:97.<br />
74
Samhällsskydd och rättskipning<br />
Fortsatt renodling av domstolsväsendet<br />
Reformarbetet fortsätter<br />
Domstolsväsendet har under flera år varit föremål för översyn och utredningar<br />
och diskussio<strong>ner</strong>na har länge fokuserats kring tingsrätternas storlek. Numera<br />
bedrivs reformarbetet också med ett annat perspektiv.<br />
I en skrivelse till riksdagen – en handlingsplan – redogjorde regeringen för inriktningen<br />
av pågående och framtida förändringar av domstolsväsendet. Där<br />
redovisades att reformarbetet ska koncentreras på renodling av arbetsuppgifter så<br />
att domstolar och domare bara ska pröva frågor som kräver deras speciella kompetens<br />
(tablå 3).<br />
Tablå 3. Exempel på åtgärder för att renodla tingsrätternas<br />
verksamhet<br />
Källa: Skr. 1999/2000:106.<br />
Fastighetsinskrivningen koncentreras till sju tingsrätter<br />
Under de senaste åren har ett antal uppgifter förts över från domstolarna till andra<br />
myndigheter. Som ytterligare ett led i renodlingen av domstolarnas verksamhet har<br />
riksdagen beslutat att fastighetsinskrivningen ska koncentreras till sju tingsrätter,<br />
nämligen Eksjö, Härnösand, Hässleholm, Mora, Norrtälje, Skellefteå och Uddevalla.<br />
Överflyttningen av verksamheten ska under första halvåret 2001. 39<br />
Det finns för närvarande ett nittiotal inskrivningsmyndigheter i landet, som är<br />
knutna till tingsrätterna. De handlägger ärenden om lagfart, inteckning eller<br />
annan inskrivning i fastighets- eller tomträttsbok, dvs. olika rättigheter som är<br />
knutna till fastigheter.<br />
Olika alternativ till den framtida inskrivningsverksamheten har diskuterats,<br />
t.ex. att integrera den med lantmäteriorganisationen i varje län för att ta tillvara<br />
möjligheten till samordning med fastighetsbildning och -registrering. Beslutet<br />
39 Prop. 2000/01:1.<br />
75
lev dock att behålla den nuvarande inskrivningsverksamheten, men att koncentrera<br />
den till ett mindre antal tingsrätter. 40<br />
Bouppteckningar till skatteförvaltningen<br />
Riksdagen har beslutat att verksamheten med bouppteckningar ska föras över<br />
från domstolsväsendet till skatteförvaltningen den 1 juli år 2001. Därmed tar<br />
skattemyndigheterna över uppgiften att registrera bouppteckningar och att vara<br />
beskattningsmyndighet i fråga om arvsskatt. Verksamheten kommer att förläggas<br />
till en ort per region, dvs. på sammanlagt tio orter, enligt skatteförvaltningens<br />
regionindelning.<br />
Verksamheten bedöms ha större möjligheter att utvecklas och effektiviseras<br />
inom skatteförvaltningen, bland annat genom att arbetet kommer att datoriseras.<br />
Överföringen från tingsrätterna innebär också att arbetet där i högre grad renodlas<br />
till den dömande verksamheten.<br />
Inskrivning av företagsinteckningar och sjöfartsregistret flyttas<br />
Som ett nästa steg i renodlingen av domstolsverksamheten föreslår regeringen att<br />
inskrivningen av företagsinteckningar förs över från Malmö tingsrätt till Patentoch<br />
registreringsverket och att sjöfartsregistret flyttas från Stockholms tingsrätt<br />
till Sjöfartsverket.<br />
Tingsrättsorganisationen reformeras<br />
Snabbhet, kvalitet och geografisk närhet krävs<br />
En stor del av reformeringen av domstolväsendet tar sikte på tingsrättsorganisationen<br />
och att den ska vara rätt dimensio<strong>ner</strong>ad för att tillgodose alla krav.<br />
Utgångspunkten ska, enligt regeringens handlingsplan, vara de krav medborgarna<br />
har rätt att ställa på tillgänglighet, snabbhet, kvalitet, service och geografisk<br />
samordning med rättsväsendets övriga myndigheter. Samtidigt ska organisationen<br />
utformas så att hög kompetens och kvalitet i dömandet garanteras, vilket<br />
innebär att målunderlaget inte får vara för litet. För att förena dessa mål har det<br />
krävts olika lösningar på olika håll i landet.<br />
Större domkretsar<br />
Den organisatoriska lösning som föreslås är att bilda större domkretsar genom att<br />
flera tingsrätter slås ihop och bildar en gemensam domkrets med verksamhet på<br />
en eller flera orter.<br />
Ett första steg i denna riktning togs våren 1999 när tingsrätten i Åmål lades ned<br />
och verksamheten flyttade till Vä<strong>ner</strong>sborg. I Stockholmsområdet fördes verksamheten<br />
vid Jakobsbergs tingsrätt över till Sollentuna tingsrätt den 1 juli år 2000.<br />
I de fall det geografiska avståndet är stort föreslås att verksamheten bedrivs på<br />
flera orter för att möta medborgarnas krav på tillgänglighet. Denna modell inne-<br />
40 Prop. 1999/2000:1.<br />
76
är att det bildas en ny domstol bestående av flera före detta tingsrätter, men med<br />
en gemensam administration och ledning.<br />
Flertalet av de anställda kommer, med denna lösning, även i framtiden att arbeta<br />
på samma orter som i dag. De som i första hand berörs av förändringarna<br />
blir den administrativa personalen.<br />
Omorganisatio<strong>ner</strong> pla<strong>ner</strong>as för tjugosex tingsrätter, varav verksamheten vid<br />
knappt hälften läggs ned (tablå 4).<br />
Tablå 4. Pla<strong>ner</strong>ade förändringar i tingsrättsorganisationen<br />
Källor: Skr. 1999/2000:106 och prop. 2000/01:1.<br />
När det gäller andra tingsrätter pågår översynsprojekt. Domstolsverket har fått i<br />
uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter se över organisationen vid<br />
ytterligare tretton tingsrätter. Tanken är att regeringen våren 2001 ska anmäla<br />
ytterligare förändringar av tingrättsorganisationen (tablå 5).<br />
Tablå 5. Pågående översynsprojekt för tingsrättsorganisationen<br />
Källa: Skr. 1999/2000:106.<br />
77
Utlänningsärenden …<br />
… avgörs av läns- och kammarrätt …<br />
Kommittén om ny instans- och processordning i utlänningsärenden, NIPU, föreslog<br />
i februari 1999 att Migrationsverkets – före detta Invandrarverket – beslut<br />
ska kunna överklagas till länsrätt i stället för som nu till Utlänningsnämnden.<br />
Länsrättens beslut ska i sin tur kunna överklagas till kammarrätten som sista<br />
instans. 41<br />
… och Utlänningsnämnden läggs ned?<br />
Förslaget skulle innebära att Utlänningsnämnden läggs ned och att vissa länsrätter<br />
i stället kommer att fungera som utlänningsdomstolar. Kammarrätten i Stockholm<br />
föreslås som utlänningsöverdomstol. Enligt kommittén är det mer kostnadseffektivt<br />
att utnyttja en befintlig organisation jämfört med en fristående<br />
specialdomstol. En egen administration kräver resurser, vilket kan bli betungande,<br />
särskilt med tanke på att tillströmningen av ärenden varierar.<br />
Tvåpartsförfarande införs<br />
Kommittén har också föreslagit att ett tvåpartsförfarande och möjligheter till<br />
muntlig förhandling mellan sökanden och motparten införs även för asylärenden.<br />
Detta för att stärka legitimiteten i besluten och befästa rättssäkerheten.<br />
Förslaget ifrågasattes – motbud specialdomstol<br />
Delar av kommitténs förslag har dock ifrågasatts. En arbetsgrupp inom Regeringskansliet<br />
fick därför i uppdrag att undersöka alternativa lösningar. Gruppen<br />
förordade bildandet av en specialdomstol som andra och sista instans för överklaganden<br />
i asylärenden, i stället för att dessa funktio<strong>ner</strong> skulle integreras hos de<br />
allmänna förvaltningsdomstolarna. 42<br />
Migrationsverket skulle enligt arbetsgruppen dock vara beslutande i första instans.<br />
Verket har haft den uppgiften sedan den 1 januari 1997, då den överfördes<br />
från polisen.<br />
Skillnaden mellan en specialdomstol och en domstolsliknande nämnd – som<br />
den nuvarande Utlänningsnämnden – kan tyckas liten, men enligt arbetsgruppen<br />
är det mer naturligt att använda benämningen domstol när det rör sig om en<br />
överprövningsinstans som ska organiseras och fatta beslut på samma sätta som<br />
andra domstolar.<br />
41 SOU 1999:16.<br />
42 Ds 2000:45.<br />
78
Ekonomisk brottslighet<br />
EU-bedrägeridelegationen till Ekobrottsmyndigheten<br />
EU-bedrägeridelegationen har lagts ned och verksamheten ingår från den 1 januari<br />
år 2000 i Ekobrottsmyndigheten. Den senare har tagit över delegationens<br />
ansvar för att samordna arbetet med åtgärder mot bedrägerier, missbruk och<br />
annan oegentlig hantering av EU-relaterade medel i Sverige. Ett särskilt råd<br />
knutet till Ekobrottsmyndigheten ska bildas för att underlätta samarbetet mellan<br />
berörda myndigheter. 43<br />
Miljöbrott är också ekonomisk brottslighet<br />
En ny organisation för bekämpning av miljöbrott bildades den 1 januari år 2000.<br />
Den är ett led i regeringens strategi för samlade åtgärder mot den ekonomiska<br />
brottsligheten. I strategin slås det fast att begreppet ekonomisk brottslighet också<br />
inbegriper miljöbrott.<br />
Riksåklagaren har ett samordningsansvar för miljöbrottsbekämpningen och<br />
det operativa ansvaret ligger på regional och lokal nivå hos polis- och åklagarmyndigheterna.<br />
Rättshjälpsmyndigheten läggs ned?<br />
För litet underlag<br />
Rättshjälpsmyndigheten har, på grund av de förändringar som följde av den nya<br />
rättshjälpslagen, endast underlag för sin verksamhet några år till. 44<br />
Domstolsverket har därför lämnat förslag om hur de ärenden som nu sköts av<br />
Rätthjälpsmyndigheten ska handläggas i framtiden. Frågan behandlas för närvarande<br />
i Regeringskansliet. 45<br />
Konkurstillsynsmyndigheten tar över från kronofogden ...<br />
En ny myndighet, Konkurstillsynsmyndigheten, föreslås ta över tillsynen av<br />
konkurser från kronofogdemyndigheterna. Den löpande verksamheten bör bedrivas<br />
vid olika regionalt placerade enheter i s.k. konkursförvaltarråd. 46<br />
Enligt förslaget borde borgenärerna få ett större inflytande. Representanter för<br />
dem föreslås därför som medlemmar i konkursförvaltarråden. En uppgift för<br />
råden skulle vara att utse lämpliga perso<strong>ner</strong> till konkursförvaltare.<br />
43<br />
Skr.1999/2000:22.<br />
44<br />
Den 1 december 1997 trädde en ny rättshjälpslag i kraft (1996: 1619). Den nya lagen<br />
innebär bl.a. att den som har en rättsskyddsförsäkring ska bekosta en rättslig tvist med<br />
medel från denna i stället för genom den statliga rättshjälpen.<br />
45<br />
Prop. 2000/01:1.<br />
46<br />
SOU 2000:62.<br />
79
… och minskar tingsrätternas arbete<br />
Tingsrätternas arbete med konkurser skulle minska till följd av den nya organisationen,<br />
eftersom beslut om bevakningsförfarande, enligt förslaget, skulle fattas<br />
av konkursförvaltaren och inte av tingsrätterna.<br />
Näringslivstjänster<br />
Bolagiseringar inom kommunikatio<strong>ner</strong><br />
Luftfartsverket blir bolag?<br />
Affärsverket Luftfartsverket har både en roll som producent och som myndighet.<br />
Produktionsrollen består i att driva och utveckla statens flygplatser och flygtrafiktjänster.<br />
Exempel på uppgifter för myndigheten är tillsyn när det gäller den<br />
civila luftfartens säkerhet och den transportpolitiska rollen för luftfartssektorn i<br />
dess helhet.<br />
Under 1999 har regeringen sett över Luftfartsverkets organisation för att tydliggöra<br />
rollerna och utreda om en delning av verket borde genomföras. I samband<br />
med översynen har problemen med verkets monopolställning när det gäller<br />
flygtrafiktjänster aktualiserats. 47<br />
Konkurrensen ska öka<br />
Regeringen har pla<strong>ner</strong> på att utveckla konkurrensen när det gäller flygtrafiktjänster<br />
och anser därför att det är viktigt att separera Luftfartsverkets flygtrafiktjänster<br />
från flygplatsverksamheten. Privata och kommunala flygplatser som<br />
konkurrerar med dem som Luftfartsverket driver skulle då inte behöva köpa<br />
flygtrafiktjänster från sin störste konkurrent. Regeringen ska återkomma till<br />
riksdagen med förslag till en ny organisationsform för verket. Samtidigt har<br />
Luftfartsverket ansökt om att få bilda bolag.<br />
Delar av Vägverket kan också bli bolag<br />
Även delar av Vägverket kan komma att bolagiseras. Näringsdepartementet har<br />
låtit utreda förutsättningarna för en sådan förändring när det gäller Vägverket<br />
Produktion, som är fullständigt konkurrensutsatt, och Vägverket Konsult. 48<br />
SJ ombildas till sex bolag<br />
Våren år 2000 beslutade riksdagen att affärsverket Statens järnvägar skulle ombildas<br />
till ett eller flera bolag tidigast vid årskiftet 2000/2001. Bakgrunden är den<br />
avreglerade och allt mer konkurrensutsatta järnvägstrafiken. Genom aktiebolagsformen<br />
får SJ samma förutsättningar som de privata aktörerna.<br />
47 Prop. 1999/2000:140.<br />
48 Prop. 1999/2000:140.<br />
80
SJ pla<strong>ner</strong>ade hösten samma år för att dela upp verksamheten på sex bolag,<br />
nämligen SJ Resor och SJ Cargo Group samt fyra servicebolag. 49<br />
Under treårsperioden fram till och med år 2003 beräknas antalet anställda i SJ<br />
minska med ytterligare 4 400, varav 1 200 blir effekten av förlorade affärer i<br />
persontrafiken och 2 200 beror på att verksamhet kommer att avyttras. 50<br />
Ny organisation för näringsdepartementets myndigheter …<br />
… för att främja företagsutveckling och tillväxt<br />
Regeringen har föreslagit förändringar av statens organisation för att främja<br />
företagsutveckling och tillväxt. Tre nya myndigheter pla<strong>ner</strong>as börja sin verksamhet<br />
den 1 januari år 2001 − en myndighet för företagsutveckling, ett institut för<br />
omvärldsanalys, utvärderingar och statistik samt ett verk för forskning och utveckling<br />
(tablå 6).<br />
Tablå 6. Organisationsförändringar inom näringslivstjänster<br />
Källa: Prop. 1999/2000:71.<br />
En ny myndighet för företagsutveckling …<br />
Statens insatser för att främja fler och växande företag är, enligt regeringen,<br />
svåra att överblicka. Detta på grund av de många aktörerna och den otydliga<br />
ansvarsfördelningen, med delvis överlappande uppgifter. Det är därför viktigt att<br />
underlätta för befintliga och blivande företagare genom ökad samordning och<br />
renodling av de företagsfrämjande åtgärderna.<br />
Detta ska åstadkommas genom att en ny myndighet bildas, som ska ha en<br />
stark näringslivsförankring och vara ett kompetenscentrum för företagsutveckling,<br />
entreprenörskap och finansiering. Fokus ska ligga på företagens och företagarnas<br />
behov.<br />
49<br />
Se även avsnittet om statliga bolag och affärsverk, s. 195, för en utförligare beskrivning av<br />
bakgrund och pla<strong>ner</strong>ade förändringar i SJ.<br />
50<br />
Prop. 2000/01:1.<br />
81
… som övertar uppgifter från ALMI och NUTEK …<br />
Den nya myndigheten ska överta uppgiften att ge lån till växande företag från<br />
ALMI Företagspart<strong>ner</strong> AB och från Närings- och teknikutvecklingsverket,<br />
NUTEK, att lämna stöd till utvecklingen av tekniska produktidéer och fördelningen<br />
av regionalpolitiskt företagsstöd.<br />
… och samordnar tillväxtavtalen<br />
Myndigheten kommer också att få ett centralt ansvar för samordningen av tillväxtavtal<br />
och strukturfondsverksamhet. Det kommer därför att finnas en regional<br />
organisation, som till en början ska bestå av ALMI:s drygt tjugo regionala dotterbolag.<br />
I ett senare skede kommer regeringen att se över och utveckla den regionala<br />
organisationen. 51<br />
Institutet för tillväxtpolitiska studier för omvärldsbevakning …<br />
För att stärka kunskapsunderlaget för närings-, innovations- och regionalpolitiken<br />
ska en ny myndighet, ett institut för analyser, omvärldsbevakning och övergripande<br />
utvärderingar, bildas den 1 januari år 2001. Myndigheten ska heta Institutet<br />
för tillväxtpolitiska studier och får sitt säte i Östersund.<br />
Enligt den utredning, som ligger till grund för regeringens förslag, finns det<br />
flera skäl som motiverar att en ny myndighet bildas. De tillväxtpolitiska frågorna<br />
spän<strong>ner</strong>, för det första, över flera politikområden och det finns i dag ingen aktör<br />
som har mandat att ta ett samlat grepp om dessa. 52<br />
För det andra innebär globaliseringen och samarbetet inom EU att förutsättningarna<br />
för den svenska tillväxtpolitiken förändras. Behovet av omvärldsanalys<br />
blir större i takt med att beroendet av omvärlden ökar.<br />
En tredje faktor har att göra med informations- och kommunikationsteknikens<br />
betydelse för ekonomins strukturella omvandling. Förbättrad omvärldsanalys<br />
behövs för att förstå hur tillväxt kan ge<strong>ner</strong>eras i den ”nya ekonomin”.<br />
… tar över regionalforskning och arbetsuppgifter i utlandet<br />
Den nya myndigheten kommer att ta över verksamheten vid Statens institut för<br />
regionalforskning och vissa uppgifter som i dag utförs utomlands av Sveriges<br />
tekniska attachéer. Statens institut för regionalforskning ska läggas ned som<br />
självständig myndighet för att i stället integreras i det nya institutet.<br />
Den nya myndigheten ska arbeta med kvalificerad omvärdsanalys och bevakningen<br />
ska gälla både Sverige och utlandet, bland annat genom att ha egen personal<br />
på strategiska platser utomlands. 53<br />
Institutet får också ansvaret för att utvärdera närings-, innovations- och regionalpolitiska<br />
åtgärder. Man kommer också att utveckla statistik som behövs för<br />
forskning och analyser kring tillväxtpolitiken.<br />
51<br />
”Statlig organisation för näringslivsutveckling”, ARNE-kommittén, 2000:4.<br />
52<br />
SOU 2000:03.<br />
53<br />
Pressmeddelande, Näringsdepartementet, 2000–11–23.<br />
82
Ny myndighet för forskning och utveckling ...<br />
Regeringen bedömer att en ny myndighet för forskning och utveckling bör bildas.<br />
Detta för att ge bättre förutsättningar för en övergripande innovationspolitik,<br />
dvs. en politik som tar till vara möjligheterna som finns inom teknik, kommunikatio<strong>ner</strong>,<br />
arbetsliv och arbetsmarknad. Det ska åstadkommas genom att myndigheten<br />
kommer att få till uppgift att stödja den behovsstyrda forskningen på dessa<br />
områden.<br />
… Verket för innovationssystem …<br />
Verket för innovationssystem, som myndigheten föreslås heta, ska arbeta med att<br />
bygga ett innovationssystem som ger tillväxt och utveckling för näringsliv, samhälle<br />
och människor. 54<br />
... ska samarbeta över sektorsgränserna<br />
Innovationsfrågorna berör olika politikområden, vilket ställer krav på ett fördjupat<br />
samarbete över sektorsgränserna. Genom en integreringen av kompetenser<br />
inom teknik, arbetsliv och samhällsfrågor i en enda myndighet, bör förutsättningarna<br />
för att tillgodose dessa nya krav bli bättre.<br />
Det är tänkt att myndigheten ska överta de ansvarsområden som i dag handhas<br />
av Kommunikationsforskningsberedningen, de forsknings- och utvecklingsfinansierade<br />
delarna vid Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, och delar av<br />
arbetsuppgifterna inom Rådet för arbetslivsforskning (tablå 6).<br />
Medlingsinstitutet med bredare arbetsuppgifter ...<br />
En ny myndighet, Medlingsinstitutet, inrättades den 1 juni år 2000. Institutet har<br />
till uppgift att medla i arbetstvister och verka för en väl fungerande lönebildning<br />
samt att årligen publicera en rapport om lönebildningen. 55<br />
... i stället för Förlikningsmannaexpeditionen<br />
Medlingsinstitutet har bredare arbetsuppgifter än vad Förlikningsmannaexpeditionen<br />
hade. Den sistnämnda har lagts ned. Den nya myndigheten ska agera<br />
tidigt genom att t.ex. kalla parterna till överläggningar för att informera sig om<br />
pågående eller kommande avtalsförhandlingar.<br />
Medlingsinstitutet föreslås också bli statistikansvarig myndighet för den officiella<br />
lönestatistiken från den 1 januari år 2001. För närvarande ligger det ansvaret<br />
på Statistiska centralbyrån.<br />
54 Begreppet innovationssystem har av OECD definierats som ”det nätverk av offentliga och<br />
privata institutio<strong>ner</strong> inom vilket produktion, spridning och användning av ny teknik och kunskap<br />
sker”. Källa: ”Forskningsfinansiering i samverkan”, delrapport från organisationskommittén<br />
för ny myndighetsorganisation för forskningsfinansiering, 2000–08–07.<br />
55 Prop. 1999/2000:32.<br />
83
Arbetsmiljöverket – en ny myndighet ...<br />
Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen föreslås läggas samman till en ny<br />
myndighet från och med den 1 januari 2001. Namnet på myndigheten skulle vara<br />
Arbetsmiljöverket.<br />
Regeringen anser att mycket starka skäl talar för att organisationen av arbetsmiljötillsynen<br />
förändras, särskilt med tanke på de kraftigt ökande kostnaderna för<br />
arbetsskador. Denna utveckling ställer nya krav på tillsynen av arbetsmiljön.<br />
Samtidigt har behovet av samordning och gemensamma insatser ökat, liksom<br />
kraven på likformighet i myndighetsutövningen. 56<br />
... i stället för elva<br />
Enligt Arbetarskyddsstyrelsen skulle en myndighet, till skillnad från dagens elva,<br />
ge bättre möjligheter för utveckling, samordning och ledning av verksamheten.<br />
Ett annat skäl, som har förts fram, är att ytterliggare anpassa verksamheten till de<br />
krav som riksdag och regering ställer på statliga myndigheter när det gäller effektivitet,<br />
rättssäkerhet, kvalitet och förändringsförmåga. 57<br />
Svenska EFS-rådet ...<br />
För att hantera stödet enligt Europeiska socialfondens nya mål tre under perioden<br />
2000–2006 och gemenskapsinitiativet Equal, bildades den 1 januari år 2000 en<br />
myndighet inom Arbetsmarknadsverket, Rådet för Europeiska socialfonden i<br />
Sverige eller Svenska ESF-rådet. 58<br />
Europeiska socialfonden är en av EG:s strukturfonder ur vilken medel fördelas<br />
till projekt som vänder sig till individerna på arbetsmarknaden, både till sysselsatta<br />
och arbetslösa.<br />
... blir en självständig myndighet<br />
För att ge bättre förutsättningar för att nya mål tre och Equal blir ett tillskott till<br />
den svenska politiken för kompetensutveckling och andra arbetsmarknadsfrågor<br />
bedömer regeringen att Svenska ESF-rådet bör brytas ut ur Arbetsmarknadsverket<br />
och bli en självständig myndighet från år 2001. 59<br />
Rådet består av ett centralt kansli och en regional organisation över nästan<br />
hela landet. Till sin hjälp i arbetet med mål tre har ESF-rådet arbetsmarknadens<br />
organisatio<strong>ner</strong>, som bildar regionala part<strong>ner</strong>skap.<br />
56 Prop. 1999/2000:141.<br />
57 ”Ombildning av myndigheterna inom Arbetarskyddsverket till en myndighet för arbetsmiljötillsyn<br />
m.m.”, Arbetarskyddsstyrelsen, 2000–01–21.<br />
58 EU:s strukturfondsmål tre innebär stöd till anpassning och modernisering av politiken och<br />
systemen för utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning. Equal är ett gemenskapsinitiativ,<br />
som finansieras av den Europeiska socialfonden, och har som mål att motverka diskrimi<strong>ner</strong>ing,<br />
utslagning och ojämlikhet på arbetsmarknaden.<br />
59 Prop. 2000/01:1.<br />
84
En ny djurskyddsmyndighet?<br />
Regeringen tillsatte i april år 2000 en särskild utredare som ska undersöka hur<br />
djurskyddet skulle kunna organiseras genom att bilda en fristående myndighet.<br />
För närvarande är djurskyddsfrågorna spridda på flera myndigheter. En samlad<br />
organisation anses dock kunna bidra till ett förbättrat djurskydd. 60<br />
Utbildning<br />
Ny myndighetsstruktur för forskningsfinansiering…<br />
Regeringen föreslår att tre nya myndigheter för forskningsfinansiering bildas den<br />
1 januari år 2001, samtidigt som nuvarande forskningsråd och vissa andra myndigheter<br />
läggs <strong>ner</strong> (tablå 7).<br />
Tablå 7. Organisationsförändringar inom forskningsområdet<br />
Källa: Prop.1999/2000:81.<br />
... ska stödja tvärvetenskapligt samarbete<br />
Ett av skälen till att bilda en ny forskningsrådsorganisation är att skapa större<br />
möjligheter till tvärvetenskapligt samarbete över ämnesgränser, vilket den nuvarande<br />
organisationen har svårt att åstadkomma. Dagens organisation har ansetts<br />
vara alltför splittrad och den saknar tydliga mål för analys- och rådgivningsverksamhet.<br />
60 Dir. 2000:31.<br />
85
Vetenskapsrådet<br />
Vetenskapsrådets främsta uppgift ska, enligt förslaget, vara att stödja grundläggande<br />
”nyfikenhetsbaserad” forskning inom samtliga vetenskapsområden.<br />
Rådet kommer att ta över uppgifter och ansvarsområden från fem råd som alla<br />
läggs ned. Sammanslagningen förväntas också ge administrativa effektivitetsvinster.<br />
Inom Vetenskapsrådet föreslås att tre ämnesråd för forskningsfinansiering bildas,<br />
ett med ansvar för humaniora inklusive konst och samhällsvetenskap, ett för<br />
medicin och ett för natur- och teknikvetenskap.<br />
Forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv …<br />
Ett forskningsråd för sociala frågor och arbetsliv föreslås bildas den 1 januari år<br />
2001. Rådet ska svara för forskningsstöd när det gäller social utveckling, hälsa<br />
och arbetsmiljö. Det övertar därmed delar av arbetsuppgifterna i Rådet för arbetslivsforskning<br />
och de ansvarsområden som Socialvetenskapliga forskningsrådet<br />
har. De båda sistnämna kommer därför att läggas ned.<br />
Regeringen bedömer att det finns flera beröringspunkter som motiverar en<br />
sammanslagning. Socialvetenskapliga forskningsrådet stödjer forskning på det<br />
sociala området och den hör nära samman med frågor som rör arbetsliv och arbetsmarknad.<br />
... ska stödja forskning med individperspektiv<br />
Organisationskommittén har föreslagit att den del av uppgifterna vid Rådet för<br />
arbetslivsforskning som rör forskning med individperspektiv och samhällsrelevans<br />
förs till Forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv.<br />
Stöd till forskning med organisationsperspektiv och verksamhetsrelevans<br />
överförs till det nya Verket för innovationssystem. 61<br />
Forskningsrådet för miljö, lantbruk och samhällspla<strong>ner</strong>ing bildas ...<br />
Forskningsrådet för miljö, lantbruk och samhällspla<strong>ner</strong>ing föreslås inrättas den 1<br />
januari år 2001. Rådets huvuduppgift kommer att bli att stödja forskningen vid<br />
universitet, högskolor och forskningsinstitut inom dessa områden. Myndigheten<br />
kommer att överta uppgifter från två råd och delar av Naturvårdsverkets uppgifter<br />
inom forskningsområdet.<br />
... för att stödja forskning för ett ekologiskt hållbart samhälle<br />
Genom att få ansvaret för lantbruksvetenskaplig forskning, miljöforskning och<br />
samhällsforskning skapas, enligt regeringen, bättre förutsättningar för tvärvetenskaplig<br />
forskning till stöd för ett ekologiskt hållbart samhälle.<br />
61 ”Forskningsfinansiering i samverkan”, delrapport från organisationskommittén för ny<br />
myndighetsorganisation för forskningsfinansiering, 2000–08–07.<br />
86
Specialskolan behålls som skolform för hörselskadade …<br />
… och bildar en myndighet<br />
Specialskolorna för döva och hörselskadade barn har ombildats till en ny myndighet<br />
med säte i Örebro. I samband med att den nya myndigheten kom till den 1<br />
juli år 2000 upphörde specialskolorna att vara egna myndigheter. Men den statliga<br />
skolformen behålls, eftersom döva och hörselskadade elever behöver en teckenspråkig<br />
miljö. Förändringarna ska genomföras steg för steg. 62<br />
Skolor för syn- och talskadade elever läggs ned<br />
De statliga skolorna för syn- och talskadade elever lades ned den 1 juli 2000.<br />
Verksamheten ska i stället successivt föras över till de kommunala skolorna.<br />
Staten ska dock i även i fortsättningen ha ett ansvar för elever med dessa funktionshinder<br />
genom att på olika sätt stödja kommu<strong>ner</strong>na.<br />
Ny myndighet för specialpedagogiska frågor …<br />
En utredning har tillsatts för att förbereda ombildningen av Statens institut för<br />
handikappfrågor i skolan till en ny myndighet med ansvar för statens stöd i specialpedagogiska<br />
frågor den 1 juli år 2001. 63<br />
... ska underlätta samarbetet inom den offentliga sektorn<br />
Syftet med förändringen är att bättre utnyttja den samlade statliga resursen för<br />
stöd i specialpedagogiska frågor och att skapa bättre förutsättningar för samarbete<br />
mellan stat, kommu<strong>ner</strong> och landsting i dessa frågor.<br />
Verksamheten kommer att bedrivas i fem regio<strong>ner</strong> och Ekeskolans, Åsbackaskolans,<br />
Hällsboskolans och Tomtebodaskolans resurscenter ska ingå i myndigheten.<br />
Ett kansli ska leda och samordna verksamheten och svara för vissa nationella<br />
uppdrag. Regionverksamheten kommer att samordnas från Umeå, Stockholm,<br />
Örebro, Göteborg och Malmö.<br />
Vård, social trygghet, omsorg, fritid och kultur<br />
Invandrarverket blev Migrationsverket<br />
Invandrarverket bildades för att minska antalet inblandade<br />
Statens invandrarverk heter från den 1 juli år 2000 Migrationsverket.<br />
För trettio år sedan, då verket bildades, ansågs det viktigt att invandrarnas tillstånds-,<br />
medborgarskaps- och anpassningsfrågor sköttes av en och samma myndighet.<br />
Tidigare hade dessa arbetsuppgifter varit splittrade på flera myndigheter<br />
med långa väntetider och byråkratiskt krångel som följd.<br />
62 Prop. 1998/99:105.<br />
63 Dir. 2000:9.<br />
87
Integrationsverket svarar för anpassning och integration<br />
Under både 1980- och 1990-talen skedde det stegvisa förändringar med inriktning<br />
på att minska antalet inblandade myndigheter. Under 1990-talet har verket<br />
successivt övertagit en rad uppgifter från polisen, men man har också lämnat i<br />
från sig arbetsuppgifter. Från den 1 juni 1998 ansvarar den nya myndigheten<br />
Integrationsverket för anpassnings- och integrationsfrågorna.<br />
Nya uppdrag innebär mer av migrationspolitik<br />
Under senare år har det tillkommit helt nya uppdrag, t.ex. att arbeta med frivillig<br />
återvandring, migrationsstöd i de tidigare östländerna och att samordna de berörda<br />
myndigheternas arbete. Invandringspolitiken har förskjutits mot mer av migrationspolitik<br />
och namnändringen bekräftar den utvecklingen. I migrationspolitiken<br />
betonas helheten och den berör såväl flykting/invandring, integration och<br />
återvändande. 64<br />
Folkhälsoinstitutet får ny roll och blir Statens folkhälsoinstitut ...<br />
Folkhälsoinstitutet föreslås ombildas till en ny myndighet med karaktär av<br />
stabsmyndighet på folkhälsoområdet från och med den 1 juli år 2001. 65<br />
... med två huvuduppgifter ...<br />
Det är tänkt att det nya institutet ska få två huvuduppgifter. Den ena är att ansvara<br />
för uppföljning och utvärdering av insatser på folkhälsoområdet och lämna<br />
förslag till åtgärder för en bättre folkhälsa. Den andra är att vara ett nationellt<br />
kunskapscentrum för metoder och strategier i folkhälsoarbetet. För att markera<br />
att institutet är en myndighet föreslås också ett nytt namn, Statens folkhälsoinstitut.<br />
... samt tillsyn och statistik<br />
Dessutom är det tänkt att den nya myndigheten ska ta över tillsynen över de<br />
lagar som rör alkohol, tobak och narkotika från Alkoholinspektionen, Socialstyrelsen<br />
respektive Läkemedelsverket. Förslaget innebär att Alkoholinspektionen<br />
kommer att läggas ned när den nya myndigheten bildas.<br />
Slutligen föreslås att institutet ska ansvara för statistiksamordning när det<br />
gäller alkohol, tobak och narkotika. I dag sker ingen samordning av statistiken på<br />
dessa områden.<br />
64 Prop. 1999/2000:43.<br />
65 SOU 2000:57 och dir. 1999:56.<br />
88
En samordnad ombudsmannaorganisation?<br />
En utredning ska tillsättas med uppgift att undersöka förutsättningarna för att slå<br />
ihop några eller alla ombudsmän till en enda organisation. Det gäller de institutio<strong>ner</strong><br />
som är underställda regeringen, dvs. Jämställdhetsombudsmannen, Barnombudsmannen,<br />
Ombudsmannen mot etnisk diskrimi<strong>ner</strong>ing, Handikappsombudsmannen<br />
och Ombudsmannen mot diskrimi<strong>ner</strong>ing på grund av sexuell läggning.<br />
66<br />
Frågan om huvudmannaskapet, regering eller riksdag, bör enligt förslaget ses i<br />
ljuset av de uppgifter som ombudsmännen tilldelas.<br />
Fritid och kultur<br />
En ny myndighet för form och design<br />
En ny myndighet − Mötesplats för form och design – föreslås starta sin verksamhet<br />
år 2001 i Stockholm. Den nya institutionen ska inte ha några egna samlingar<br />
eller något museum, utan samarbeta med befintliga museer, arkiv och<br />
institutio<strong>ner</strong> och arrangera utställningar runt om i landet.<br />
Bakgrunden till förslaget är att de statliga insatserna inom form- och designpolitiken<br />
har små ekonomiska medel och den organisatoriska grunden för närvarande<br />
är svag. Det saknas, enligt regeringen, en myndighet med särskilt ansvar<br />
för att prioritera, initiera och samordna insatser för att förverkliga de övergripande<br />
form- och designmålen.<br />
Regeringen tänker återkomma till riksdagen i dessa frågor under år 2001. 67<br />
Sverige får minst fyra statliga kasinon<br />
Från och med den 1 juli 1999 tillåts statliga kasinon i Sverige. Under en inledningsperiod<br />
får fyra kasinon öppnas och regeringen har beslutat att det ska ske i<br />
Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Det kan bli aktuellt med högst två<br />
kasinon till. 68<br />
Verksamheten ska bedrivas i regi av det statliga bolaget Svenska Spel AB och<br />
pla<strong>ner</strong>ingen har kommit längst när det gäller Sundsvall. 69<br />
66<br />
Bet. 2000/01:KU3.<br />
67<br />
SOU 1999:123, SOU 2000:75 och prop. 2000/01:1.<br />
68<br />
Prop. 1998/99:80.<br />
69<br />
Svenska Spels årsredovisning 1999.<br />
89
Personalen i staten<br />
Näringslivet svarar för sjuttio – den offentliga sektorn för trettio procent<br />
Av arbetsmarknadens sektorer svarar näringslivet för närmare 70 procent av de<br />
sysselsatta. Här ingår, förutom privata företag, även affärsverk och offentligt<br />
ägda bolag. 70<br />
Kommunsektorn har drygt en fjärdedel av sysselsättningen, varav 20 procent<br />
finns i kommu<strong>ner</strong>na och 6 procent i landstingen. Staten är den minsta sektorn<br />
och svarar för 5 procent av samtliga anställda.<br />
När personalens egenskaper – t.ex. när det gäller ålder och utbildning – beskrivs<br />
för arbetsmarknaden som helhet är det alltså förhållandena inom näringslivet<br />
som väger tyngst, medan de inom staten och landstingen betyder mindre.<br />
Två år äldre på arbetsmarknaden<br />
Genomsnittet ligger på fyrtioett år<br />
Under 1990-talet har medelåldern stigit kraftigt på arbetsmarknaden. Lågkonjunkturen<br />
i början av decenniet medförde att de unga till stor del blev av med<br />
sina jobb och med den höga arbetslöshet som följde var det svårt för dem att<br />
etablera sig på arbetsmarknaden. I genomsnitt var de anställda drygt 41 år 1999,<br />
vilket innebär att åldern stigit med närmare två år sedan 1990. Det är framförallt<br />
i landstingen som de anställda blivit äldre. Medelåldern steg med nästan fem år<br />
under 1990-talet (tabell 13).<br />
Tabell 13. Genomsnittlig ålder i olika sektorer på arbetsmarknaden<br />
1990, 1995 och 1999<br />
Källor: SCB:s arbetskraftsundersökningar. Uppgifterna för staten är hämtade från SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
70 Se även avgränsningsdiskussionen och diagram 1 på s. 28.<br />
90
Ökningstakten tycks ha bromsats upp …<br />
Ökningen av genomsnittsåldern på arbetsmarknaden inträffade främst under<br />
1990-talets första hälft och det tycks nu som om den har bromsats upp, eftersom<br />
den varit oförändrad de tre senaste åren.<br />
... men den fortsätter att stiga inom offentlig sektor<br />
Medelåldern är betydligt högre i offentlig sektor än i näringslivet och ökningen<br />
har fortsatt, även efter decenniets mitt. I staten har uppgången dessutom varit<br />
något större mellan 1995 och 1999 än under 1990-talets fem första år. Det innebär<br />
att det inte bara är lågkonjunkturen som har bidragit till att de statsanställda i<br />
genomsnitt blivit äldre.<br />
Jämn fördelning inom näringslivet …<br />
Även om medelåldern har stigit kraftigt också i näringslivet under 1990-talet är<br />
åldersfördelningen förhållandevis jämn. Jämfört med övriga sektorer finns en<br />
större andel yngre, dvs. mellan 16–34 år, och följaktligen en mindre del i de övre<br />
åldersklasserna (diagram 24).<br />
Diagram 24. Åldersfördelningen inom olika sektorer på<br />
arbetsmarknaden 1999, procent<br />
Källor: SCB:s arbetskraftsundersökningar. Uppgifterna för staten har hämtats från SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
91
… men i staten och landstingen är den sned<br />
I den offentliga sektorn, däremot, är de äldre betydligt fler och staten och landstingen<br />
står för de snedaste åldersfördelningarna. De har lägst andel anställda i<br />
åldersgrupperna upp till 29 år.<br />
En förklaring till att de unga, dvs. de mellan 16–24 år, är förhållandevis få i<br />
stat och landsting är, förutom lågkonjunkturen under 1990-talets början, att anställningarna<br />
i allmänhet kräver längre utbildningar jämfört med i kommu<strong>ner</strong> och<br />
näringsliv. Detta bidrar till att inträdet på den statliga och landstingskommunala<br />
arbetsmarknaden oftast görs senare.<br />
Andelen unga har minskat markant – särskilt i landstingen<br />
Andelen unga har minskat inom samtliga sektorer under 1990-talet. För hela<br />
arbetsmarknaden var nedgången i antalet anställda som var mellan 16 och 24 år 6<br />
procentenheter eller hela 40 procent. Det är alltså en markant förändring och den<br />
var mest drastisk inom landstingen. Men även i staten mer än halverades andelen<br />
under decenniet (diagram 25).<br />
Diagram 25. Andelen 16–24-åringar i olika sektorer på<br />
arbetsmarknaden 1990, 1992, 1995 och 1999, procent<br />
Källor: SCB:s arbetskraftsundersökningar. Uppgifterna för staten har hämtats från SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Besparingarna har gått ut över de unga<br />
För landstingens del kan förändringen delvis förklaras av strukturella reformer.<br />
När Ädelreformen genomfördes år 1992 bytte många av de yngre anställda arbetsgivare<br />
från landstingen till kommu<strong>ner</strong>na. Det kan vara orsaken till en del av<br />
gapet mellan 1990 och 1992 i diagram 25. Nedgången fortsatte dock även efter<br />
92
eformen. Ett annat skäl kan vara den successiva överföringen av ansvaret för de<br />
psykiskt funktionshindrade till kommu<strong>ner</strong>na.<br />
Men även inom den sistnämnda sektorn har de unga blivit färre relativt sett,<br />
vilket tyder på att bytet av huvudmannaskap inte är hela förklaringen. Besparingarna<br />
inom den offentliga sektorn under 1990-talet tycks ha gått ut över ungdomarna.<br />
Ge<strong>ner</strong>ationsväxling och kompetensöverföring<br />
Sned åldersfördelning – ett personalstrategiskt problem<br />
Den sneda åldersfördelningen inom framför allt den offentliga sektorn är ett<br />
problem som kommer att nå sin kulmen omkring 2010. Ett stort antal fyrtiotalister<br />
kommer då att gå i pension och lämna ett betydande rekryteringsbehov efter<br />
sig.<br />
De offentliganställda över femtio ökar i accelererande takt<br />
För att få perspektiv på hur stort problemet är, och att det ökat under 1990-talet,<br />
har vi studerat hur andelen anställda över femtio år har förändrats under decenniet.<br />
Det är främst inom denna grupp som pensionsavgångarna kommer att ske<br />
fram till år 2010. 71<br />
I alla sektorer har andelen anställda över femtio år stigit, vilket avspeglar sig i<br />
att den ökat med 7 procentenheter eller drygt 30 procent för arbetsmarknaden<br />
som helhet mellan 1990 och 1999 (diagram 26).<br />
Andelen anställda över femtio har stigit med accelererande hastighet i den offentliga<br />
sektorn, medan ökningstakten i näringslivet har bromsats upp under<br />
senare delen av 1990-talet.<br />
Nästan fyra av tio i staten är femtio år eller äldre. Ökningen sedan 1990 är 11<br />
procentenheter och motsvarar 40 procent. I landstingen, där en tredjedel av personalen<br />
är över femtio, har andelen ökat mest, med hela 65 procent. Ökningstakten<br />
i näringslivet var visserligen också hög, men något lägre än för arbetsmarknaden<br />
totalt.<br />
Rekryteringsbehovet är större ändå<br />
Det är inte bara pensionsavgångarna som styr hur stort rekryteringsbehovet blir.<br />
Personalrörligheten mellan olika verksamhetsområden gör att det kommer att<br />
krävas ytterligare insatser för att ersätta de anställda. Kommunförbundet har t.ex.<br />
räknat på hur många som kommer att behöva rekryteras fram till år 2010. Beräkningarna<br />
landar på 625 000 perso<strong>ner</strong> eller drygt 70 procent av de kommunanställda<br />
år 1999, vilket är över 80 procent fler än antalet som är över femtio år i<br />
dag. 72<br />
71 Enligt Trygghetsstiftelsen är den genomsnittliga pensionsåldern i praktiken mellan 60 och<br />
61 år för statsanställda. Källa: ”Långsiktig personalförsörjning inom staten och trygghetssystemets<br />
roll i denna”, Trygghetsstiftelsen, PM 99–10–12.<br />
72 ”Personal och kompetens i förändring”, Svenska Kommunförbundet, 1999.<br />
93
Diagram 26. Andelen anställda över femtio år i olika sektorer på<br />
arbetsmarknaden, 1990, 1992, 1995 och 1999, procent<br />
Källor: SCB:s arbetskraftsundersökningar. Uppgifterna för staten har hämtats från SCB:s arbetsmarknadsstatistik<br />
Två år äldre på tio år även i staten<br />
Kraftig förskjutning uppåt<br />
Den kraftiga förskjutningen uppåt i åldrarna bland de statsanställda illustreras<br />
tydligt av diagram 27. År 1999 var den största gruppen mellan 50 och 54 år. Vid<br />
decenniets början var de flesta tio år yngre, dvs. mellan 40 och 44 år.<br />
De unga allt färre<br />
År 1999 var den genomsnittlige statstjänstemannen 44 och ett halvt år. Liksom<br />
för arbetsmarknaden totalt innebär det att de anställda blivit nästan två år äldre<br />
under 1990-talet. En stor del av förklaringen till åldersökningen ligger i de besparingar<br />
och rationaliseringar som gjorts inom staten.<br />
När principen sist in först ut tillämpas är det oftast de unga som får lämna arbetsplatsen.<br />
Som tidigare nämnts har de allra yngsta i staten successivt blivit allt<br />
färre. År 1999 var endast 3 procent av de statsanställda mellan 16 och 24 år. Vid<br />
decenniets början var andelen mer än dubbelt så hög.<br />
94
Diagram 27. Åldersfördelning i staten 1990, 1995 och 1999, procent<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Högst medelålder i försäkringskassorna<br />
Den högsta medelåldern i staten finns inom området vård, social trygghet och omsorg.<br />
Här ingår numera försäkringskassorna där de anställda i genomsnitt var hela 48 år<br />
1999. Endast 8 procent av personalen var yngre än 35 år. Detta kan jämföras med andelen<br />
statsanställda totalt i denna åldersgrupp. Den var tre gånger så stor (tabell 14).<br />
Även inom arbetsmarknadsmyndigheterna låg medelåldern betydligt över genomsnittet<br />
för staten, vilket ytterligare bidar till att de anställda inom området<br />
totalt har en så hög genomsnittlig ålder.<br />
Anställda i skattemyndigheter och länsstyrelser är också till åren<br />
Inom de allmänna tjänsterna dras genomsnittsåldern upp av skattemyndigheterna<br />
och länsstyrelserna. Personalen i dessa myndigheter är omkring ett och ett halvt<br />
år äldre än genomsnittet för alla statsanställda. I länsstyrelserna är närmare hälften<br />
av de anställda över femtio år.<br />
Personalen är yngst i försvaret – men åldern är ändå ett problem<br />
Den lägsta medelåldern finns inom försvaret. Där är man i genomsnitt 43 år och<br />
yrkesofficerarna är 41. Talet dras upp av de civilanställda, som har en mycket<br />
hög medelålder, hela 48 år. I Försvarsmakten anser man att åldersstrukturen är ett<br />
problem, eftersom de yngre anställda slutar spontant i högre takt än vad nyrekryteringarna<br />
får göras. Detta på grund av riksdagens beslut våren år 2000 om att<br />
försvaret ska krympa ytterligare. 73<br />
73 Försvarsmaktens årsredovisning 1999.<br />
95
Tabell 14. Åldersfördelning 1999 och medelålder 1990 och 1999 för<br />
statsanställda fördelade efter område, procent och år<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik. Anm.* Riksskatteverket ingår inte.<br />
Tre av tio är under trettiofem inom den högre utbildningen<br />
Inom den högre utbildningen är de anställda yngre än genomsnittet för staten och<br />
medelåldern har dessutom sjunkit något under 1990-talet. Området har expanderat<br />
kraftigt under decenniet och det har medfört att fler unga har fått anställning<br />
vid högskolor och universitet. Tre av tio anställda är under 35 år.<br />
Försäkringskassorna och skattemyndigheterna har ökat mest<br />
Det är alltså inom försäkringskassorna som medelåldern i dag är extremt hög och<br />
den har också ökat kraftigt under 1990-talet. På tio år har de anställda i genomsnitt<br />
blivit nästan sex år äldre. Även inom skattemyndigheterna har medelåldern<br />
ökat kraftigt.<br />
96
Besparingar under 1990-talets andra hälft en orsak<br />
Större ökning efter 1995<br />
Som tidigare nämnts, tycks ökningen av personalens medelålder ha stannat av i<br />
näringslivet, medan den fortsatt att stiga i den offentliga sektorn även efter 1995.<br />
I staten var uppgången till och med något större under decenniets andra hälft<br />
jämfört med den första delen. 74<br />
Orsaken står att finna i att sysselsättningen har fortsatt att gå ned i många<br />
statliga myndigheter på grund av besparingar och rationaliseringar. Det gäller<br />
t.ex. skattemyndigheterna och Tullverket. Där har antalet anställda minskat kraftigt<br />
efter 1995 samtidigt som medelåldern höjts med knappt tre respektive drygt<br />
tre år.<br />
Även inom polisväsendet har neddragningen av personal inträffat främst efter<br />
1990-talets mitt, vilket medförde att medelåldern steg med två och ett halvt år. I<br />
försäkringskassorna har de anställdas genomsnittsålder ökat ungefär lika mycket<br />
under fyraårsperioden, medan den däremot sjunkit i länsstyrelserna, men då från<br />
en mycket hög nivå. Medelåldern där var nästan femtio år 1995.<br />
Kvinnorna är äldst i försäkringskassorna<br />
Högst medelålder för kvinnor inom vård, social trygghet och omsorg<br />
Inom vård, social trygghet och omsorg är kvinnornas genomsnittsålder ett och ett<br />
halvt år högre än männens och högst i staten när vi studerar åldersskillnader<br />
mellan kvinnor och män (diagram 28). Försäkringskassorna svarar för närmare<br />
hälften av kvinnorna på området och de har en medelålder på över 48 år.<br />
Skillnaderna störst i försvaret och näringslivstjänsterna<br />
Inom försvaret och näringslivstjänsterna, områden som domi<strong>ner</strong>as av män, är<br />
skillnaden i medelålder störst mellan könen. Den uppgår till närmare tre år.<br />
I försvaret, där männen är yngre än kvinnorna, förklaras skillnaden av att<br />
kvinnorna finns bland den betydligt, jämfört med yrkesmilitären, äldre civilanställda<br />
personalen. Bland de myndigheter som drar upp männens medelålder<br />
inom näringslivstjänsterna finns bl.a. Arbetarskyddsverket, Lantmäteriverket och<br />
Vägverket.<br />
En fjärdedel kommer att pensio<strong>ner</strong>as fram till 2010<br />
Som vi tidigare visat var närmare 40 procent av de statsanställda över femtio år<br />
1999 och är den grupp som successivt kommer att gå i pension under de närmaste<br />
tio åren.<br />
74 Se tabell 13 på s. 90<br />
97
Trygghetsstiftelsen har gjort en studie, som behandlar den kommande ge<strong>ner</strong>ationsväxlingen<br />
i staten. Beräkningarna, som tar hänsyn till rekryterings- och<br />
avgångsmönster i olika åldrar, visar att 55 000 statsanställda kommer att pensio<strong>ner</strong>as<br />
fram till år 2010, vilket motsvarar drygt en fjärdedel av alla statsanställda<br />
år 1999. 75<br />
Diagram 28. Medelåldern för män och kvinnor i olika statliga<br />
verksamhetsområden 1999<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik, 1999.<br />
Åldersstrukturen ett problem för hälften av myndigheterna<br />
Nära hälften av de statliga myndigheterna uppger att åldersstrukturen är ett problem.<br />
Detta gäller bland annat myndighetskoncer<strong>ner</strong> som Arbetsmarknadsverket,<br />
polisväsendet och kriminalvården. Så gott som alla tycker att medelåldern är för<br />
hög och tror att det blir svårt att ersätta personal vid framtida pensionsavgångar.<br />
För flera myndigheter är svårigheterna också stora när det gäller att rekrytera i<br />
åldern 35–45 år. Det beror på att perso<strong>ner</strong> i denna åldersgrupp är, och kommer att<br />
vara, mycket eftertraktade på arbetsmarknaden. Det gör att staten får konkurrera<br />
hårt med det privata näringslivet om den arbetskraften. 76<br />
Problemet kan bli stort<br />
Problemet med ge<strong>ner</strong>ationsväxlingen kan bli stort. Det finns en risk för att staten<br />
förlorar i kompetens när fyrtiotalistge<strong>ner</strong>ationen går i pension. Det är inte heller<br />
75 ”Långsiktig personalförsörjning inom staten och trygghetssystemets roll i denna”, Trygghetsstiftelsen,<br />
PM 99–10–12. Anm. Här ingår uppgifter om affärsverken, men däremot inte<br />
om försäkringskassorna.<br />
76 Prop. 1999/2000:150.<br />
98
säkert att den äldre arbetskraften, som blir kvar, har en utbildning som motsvarar<br />
verksamhetens behov eller att personalutbildning kan överbrygga problemet.<br />
Men å andra sidan finns det också en möjlighet att få in ny kompetens till<br />
myndigheten i samband med pensionsavgångarna. Försvårande faktorer är att<br />
resurser kan saknas för att nyanställa perso<strong>ner</strong> med ”rätt” kompetens och att<br />
rörligheten är för låg bland de äldre. Myndigheternas kostnader för pensio<strong>ner</strong>ing<br />
i förtid eller uppsägning på grund av arbetsbrist av anställda över 53 år har dessutom<br />
blivit högre sedan 1999. 77<br />
Det här ställer frågan på sin spets. Hur ska staten föryngra sin personal och<br />
föra över kompetens utan att överskrida sina ekonomiska ramar?<br />
Vad gör myndigheterna?<br />
Statens kvalitets- och kompetensråd har studerat hur drygt 200 myndigheter har<br />
pla<strong>ner</strong>at för kompetensförsörjningen på både lång och kort sikt. Få aktiviteter har<br />
direkt att göra med framtidens pensionsavgångar. Däremot finns det exempel på<br />
åtgärder för att attrahera och behålla personal, som ändå kan underlätta ge<strong>ner</strong>ationsväxlingen<br />
på sikt. 78<br />
Många myndigheter pekar på svårigheter när det gäller att attrahera personal<br />
bland annat på grund av löneläget, konkurrensen med det privata näringslivet<br />
samt dåliga och otydliga utvecklingsvägar. Några har inlett ett samarbete med<br />
högskolorna. Andra har på olika sätt skaffat sig kunskap om de yngres syn på<br />
vad som utmärker en bra arbetsgivare, för att kunna anpassa sig till deras värderingar.<br />
Det är svårare att behålla de anställda än att locka dem till sig. Det gäller särskilt<br />
de unga akademikerna, som i många fall har högre rörlighet än andra grupper.<br />
Ett sätt att minska genomströmningen är att förbättra introduktionsutbildningarna,<br />
ett annat är att utveckla möjligheterna till karriär.<br />
Myndigheterna näm<strong>ner</strong> också att det kommer att behövas särskilda insatser<br />
inom fem till tio år för att kompensera för kompetensförlusterna i samband med<br />
pensionsavgångarna. Men det är få som har konkreta exempel på vilka insatser<br />
som kommer att behövas.<br />
Män och kvinnor<br />
Fördelningen är jämn på hela arbetsmarknaden<br />
Kvinnorna är lika många i offentlig sektor som i näringslivet<br />
Kvinnorna utgjorde 48 procent av de sysselsatta på arbetsmarknaden 1999, vilket<br />
innebär att arbetskraftsdeltagandet är förhållandevis jämnt mellan könen (diagram<br />
29).<br />
77<br />
”Långsiktig personalförsörjning inom staten och trygghetssystemets roll i denna”, Trygghetsstiftelsen,<br />
PM 99–10–12.<br />
78<br />
”Kompetensförsörjning i staten – en analys av statliga myndigheters redovisning till departementet”,<br />
Statens kvalitets- och kompetensråd, 2000.<br />
99
Diagram 29. Andelen kvinnor inom olika sektorer på arbetsmarknaden<br />
1990 och 1999, procent<br />
Källor: SCB:s arbetskraftsundersökningar. Uppgifterna för staten är hämtade från SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Men det är stor skillnad på var på arbetsmarknaden som män och kvinnor finns.<br />
Av männen arbetar drygt 80 procent i näringslivet, medan ungefär hälften av<br />
kvinnorna finns i offentlig sektor och hälften i näringslivet.<br />
Jämnast könsfördelning i staten<br />
Välkänt är att kvinnorna är i stor majoritet inom kommu<strong>ner</strong> och landsting, medan<br />
männen, som nämnts, domi<strong>ner</strong>ar i näringslivet. Antalet statsanställda kvinnor är<br />
relativt sett fler än kvinnorna i näringslivet, varför staten är den sektor på arbetsmarknaden<br />
där fördelningen mellan könen är jämnast.<br />
Inga större förändringar på 1990-talet<br />
Under 1990-talet har inga större förändringar skett i fördelningen mellan män<br />
och kvinnor inom arbetsmarknadens sektorer. Landstingen visar en minskning<br />
med 5 procentenheter, medan den ökat något i kommu<strong>ner</strong>na. Det kan till stor del<br />
förklaras av Ädelreformen. Många kvinnor fördes över från landstingen till<br />
kommunal regi under 1992 i och med att hela ansvaret för äldreomsorgen flyttades<br />
till kommu<strong>ner</strong>na.<br />
100
Andelen kvinnor varierar mellan statens olika områden<br />
En liten nettoökning under 1990-talet<br />
Inte heller i staten som helhet har det skett några större förändringar under 1990talet.<br />
Inom expanderande områden, som den högre utbildningen, har kvinnorepresentationen<br />
ökat, medan den minskat inom andra områden. Nettot för decenniet<br />
blev ändå en ökning av andelen kvinnor med en procentenhet.<br />
Staten har visserligen den jämnaste genomsnittliga könsfördelning av arbetsmarknadens<br />
sektorer, men eftersom verksamheterna är så heterogena varierar<br />
andelen kvinnor kraftigt mellan olika områden.<br />
Kvinnorna flest inom vård, social trygghet och omsorg<br />
Verksamhetsområdet vård, social trygghet och omsorg har störst andel kvinnor<br />
med nära 70 procent. Det är framför allt området social trygghet, där försäkringskassorna<br />
ingår, som har en kvinnodominans på hela 80 procent (tabell 15).<br />
Tabell 15. Andel kvinnor i statens verksamhetsområden 1990 och<br />
1999, procent<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik. Anm. *I uppgiften ingår inte AMU-Gruppen på grund av<br />
bolagiseringen år 1993. **Uppgiften avser 1994 på grund av att Institutionsstyrelsen bildades det<br />
året.<br />
101
Ändrade arbetsuppgifter gav kraftig minskning i länsstyrelserna …<br />
Inom länsstyrelserna har andelen kvinnor minskat radikalt under 1990-talet. År<br />
1990 svarade kvinnorna för nästan 70 procent av de anställda och i dag uppgår<br />
de till drygt hälften. Den största delen av nedgången inföll under 1990-talets<br />
första hälft.<br />
Under samma period förändrades också arbetsuppgifterna i länsstyrelserna.<br />
Vid decenniets början hade man ansvar för fastighets- och samfällighetsregistren,<br />
handels- och föreningsregistret samt registrering och tillsyn av fastighetsmäklare.<br />
Dessa arbetsuppgifter har successivt förts över till andra myndigheter. Under<br />
1996 försvann också ansvaret för bilregistret och fordonsbeskattningen.<br />
… av andelen kvinnor<br />
De arbetsuppgifter som länsstyrelserna lämnat i från sig utfördes oftast av kvinnor.<br />
Dessutom har många assistenter, vilka främst var kvinnor, försvunnit till<br />
följd av den ökade datoriseringen under 1990-talet. Hela sysselsättningsnedgången<br />
inom länsstyrelserna under 1990-talet förklaras av att kvinnorna minskat<br />
i antal.<br />
Andelen ökar inom den högre utbildningen och kultur ...<br />
Inom den högre utbildningen har andelen anställda kvinnor däremot ökat under<br />
1990-talet. Av de 9 500 nya hel- och deltidsarbeten som skapats under decenniet<br />
gick 6 400 eller två tredjedelar till kvinnor. Det är också inom detta område som<br />
könsfördelningen är jämnast, även om kvinnorna sedan 1998 är marginellt fler än<br />
männen.<br />
Inom det betydligt mindre kulturområdet har kvinnorna också blivit fler relativt<br />
sett under 1990-talet.<br />
… och inom näringslivstjänster<br />
Också inom näringslivstjänsterna har kvinnorepresentationen ökat. Det är främst<br />
inom kommunikatio<strong>ner</strong>, där kvinnorna av tradition är få, som andelen stigit sedan<br />
1990. Det har varit en långsamt uppåtgående trend som till största delen<br />
förklaras av att Banverket, men även Vägverket, valt att anställa fler kvinnor.<br />
Bland andra näringslivstjänster än kommunikatio<strong>ner</strong>, där sysselsättningen<br />
sammantaget minskat kraftigt under decenniet, har kvinnorna blivit relativt sett<br />
fler. I Jordbruksverket, som till skillnad från flertalet har expanderat sedan 1990,<br />
förklaras hela sysselsättningsökningen av kvinnor. De är numera i majoritet.<br />
Fortsatt låg andel inom polisväsende och försvar<br />
Vid sidan av de allmänna tjänsterna – där länsstyrelserna ingår – har kvinnornas<br />
andel sjunkit, främst inom försvaret, men också inom polisväsendet. Andelen<br />
kvinnor är alltså fortsatt låg och till och med lägre vid decenniets slut jämfört<br />
med dess början.<br />
102
En fjärdedel arbetar deltid<br />
Åttio procent av de deltidsarbetande är kvinnor<br />
Andelen konstant sedan 1980<br />
Fram till och med 1950-talet fanns männen och främst de ogifta kvinnorna på<br />
arbetsmarknaden. På 1960-talet började även de gifta kvinnorna att förvärvsarbeta<br />
och då oftast på deltid. Vid mitten av 1960-talet svarade de deltidsarbetande<br />
för närmare 15 procent av arbetsmarknaden och fram till 1980 hade andelen ökat<br />
till en fjärdedel. Då var mer än 80 procent av de deltidsarbetande kvinnor. Andelen<br />
har sedan dess legat ganska konstant. År 1999 utgjorde kvinnorna också 80<br />
procent och den totala andelen deltidsarbetande uppgick till en fjärdedel (diagram<br />
30).<br />
Sjuttio procent är nöjda<br />
Av dem som arbetade deltid år 1998 var mer än 70 procent nöjda med sin arbetstid,<br />
medan så många som drygt en fjärdedel räknade sig som deltidsarbetslösa. 79<br />
Störst andel i kommu<strong>ner</strong> och landsting<br />
Över hälften av de anställda inom kommu<strong>ner</strong>na och landstingen arbetade deltid<br />
år 1999. Det var framför allt kvinnor, men även männen var fler jämfört med<br />
andra sektorer på arbetsmarknaden.<br />
I staten sjunker andelen<br />
Staten avviker<br />
Staten avviker från mönstret för hela arbetsmarknaden genom att andelen deltidsarbetande<br />
sjunkit under 1990-talet. År 1999 arbetade närmare en femtedel av<br />
de statsanställda deltid mot nästan en fjärdedel vid decenniets början (diagram<br />
31).<br />
Det är bland kvinnorna som denna arbetsform blivit mindre vanlig. Andelen<br />
har varit stadigt nedåtgående och minskat med 10 procentenheter eller närmare<br />
30 procent sedan 1990. För de statsanställda männen har det däremot totalt sett<br />
inte skett någon större förändringen under decenniet.<br />
Kvinnliga assistenter har försvunnit<br />
För kvinnornas del är trenden entydig. Andelen deltidstjänster har sjunkit inom<br />
alla statliga verksamhetsområden under 1990-talet. Huvudförklaringen bör ligga<br />
i att arbetsuppgifterna inom staten ändrat karaktär genom datoriseringen.<br />
79 SOU 1999:27.<br />
103
Diagram 30. Andelen deltidsarbetande inom arbetsmarknadens<br />
sektorer 1999, procent<br />
Källor: SCB:s arbetskraftundersökningar och SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Diagram 31. Andelen deltidsarbetande män och kvinnor i staten<br />
1990–1999, procent<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
104
Många sekreterar- och assistentfunktio<strong>ner</strong> har försvunnit, uppgifter som tidigare<br />
ofta utfördes av deltidsanställda kvinnor. Den tiden är förbi när handläggaren<br />
går till en sekreterare med ett handskrivet manus som ska skrivas ut. Uppskattningsvis<br />
kan en tredjedel av nedgången i antalet statsanställda under 1990talet<br />
förklaras av att assistent- och kontoristtjänster försvunnit.<br />
En annan bidragande orsak kan vara att medelåldern bland kvinnorna ökat och<br />
att det därför inte längre är någon stor efterfrågan på deltidstjänster som ett sätt<br />
att lösa familjesituationen.<br />
Deltidstjänsterna finns inom utbildning och kultur<br />
När statens olika verksamhetsområden studeras är det inom den högre utbildningen<br />
som deltidsarbete är mest utbrett. Kultur är ett annat område som också<br />
har förhållandevis många sådana tjänster (tabell 16).<br />
Deltid är däremot mindre vanligt inom försvaret samt samhällsskydd och rättskipning.<br />
Den övergripande trenden är att denna arbetsform minskar i betydelse.<br />
Nedgången störst i länsstyrelserna<br />
För kvinnorna har alltså deltidarbete blivit mindre vanligt inom samtliga statliga<br />
verksamhetsområden. Inom länsstyrelserna har nedgången varit särskilt stor,<br />
drygt 30 procentenheter eller närmare 70 procent. Detta har att göra med att<br />
ansvaret för flera register successivt förts över till andra myndigheter under<br />
1990-talet. Många som administrerade dem var kvinnor som arbetade deltid. 80<br />
Trenden inte lika entydig för männen<br />
Bland männen, som av tradition arbetar deltid mer sällan, är trenden inte lika<br />
entydig som för kvinnorna. I arbetsmarknadsmyndigheterna och den högre utbildningen<br />
har t.ex. deltid blivit mindre vanligt under 1990-talet även för män.<br />
Inom andra områden har andelen ökat något, men från en låg nivå. Det gäller<br />
t.ex. länsstyrelserna och skatteförvaltningen.<br />
Större andel män inom vård och omsorg<br />
Inom vård och omsorg, däremot, förekommer deltidsarbete förhållandevis ofta<br />
även bland männen. År 1999 hade hela 30 procent en sådan tjänst och andelen<br />
har stigit med 5 procentenheter sedan 1994. Ökningen förklaras till stor del av<br />
Statens institutionsstyrelse, som har många deltidsarbetande män.<br />
80 Se s. 102.<br />
105
Tabell 16. Andelen deltidsarbetande män och kvinnor i staten<br />
1990 och 1999, procent<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik. Anm. *Avser 1994 då Institutionsstyrelsen bildades. **Exklusive<br />
AMU-Gruppen som bolagiserades 1993.<br />
Tidsbegränsat arbete allt vanligare<br />
Kraftiga ökningar av projektanställningar<br />
De tidsbegränsade arbetena har blivit allt vanligare på arbetsmarknaden. Under<br />
hela 1990-talet har denna arbetsform ökat i vikt, främst bland de unga, men också<br />
i någon mån bland de äldre. Den vanligaste formen är vikariat och projektanställningar.<br />
Det är främst de sistnämnda som har ökat kraftig under decenniet. 81<br />
81<br />
SOU 1999:27. Anm. I begreppet projektanställd ingår här också det som i utredningen<br />
kallas behovsanställning.<br />
106
De tidsbegränsade arbetena svarade år 1999 för 16 procent av arbetsmarknaden.<br />
Under 1990-talet har andelen stigit stadigt med totalt 6 procentenheter eller<br />
med hela 60 procent (diagram 32).<br />
Diagram 32. Andel anställda med tidsbegränsade arbeten i olika<br />
sektorer på arbetsmarknaden 1990–1999, procent<br />
Källa: SCB:s arbetskraftsundersökningar.<br />
Andelen har ökat i alla sektorer utom i landstingen<br />
Andelen har ökat i alla sektorer utom i landstingen. Det är i näringslivet och<br />
staten som de tidsbegränsat anställda ökat mest, med hela 75 respektive nästan<br />
70 procent under 1990-talet. Men även i kommu<strong>ner</strong>na, som har den högsta andelen,<br />
har uppgången varit markant.<br />
I landstingen har de tidsbegränsade anställningarna däremot minskat något<br />
under decenniet. Detta kan till en del bero på Ädelreformen och den successiva<br />
överföringen av ansvaret för de psykisk funktionshindrade till kommu<strong>ner</strong>na.<br />
Vanligast i offentliga sektorn<br />
Inom den offentliga sektorn är tidsbegränsade anställningar vanligare än i näringslivet.<br />
Det gäller särskilt för anställda under fyrtio år och skillnaderna blir<br />
större ju längre <strong>ner</strong> i åldrarna man kommer (diagram 33).<br />
Över 70 procent av de anställda under 25 år har tidsbegränsade arbeten och i<br />
gruppen 25−29 år uppgår andelen till nästan hälften. I näringslivet är motsvarande<br />
tal betydligt lägre, varför genomsnittet på arbetsmarknaden totalt ligger klart<br />
under den offentliga sektorn. Kommu<strong>ner</strong>na avviker från övriga sektorer med en<br />
större del tidsbegränsade arbeten även i åldersgrupper över 34 år.<br />
107
Diagram 33. Andel anställda med tidsbegränsade arbeten fördelade<br />
efter ålder i olika sektorer på arbetsmarknaden 1999,<br />
procent<br />
Källa: SCB:s arbetskraftsundersökningar.<br />
Ökningar för de unga, men även för de äldre<br />
För de anställda under 25 år har de tidsbegränsade arbetena ökat från 30 till 50<br />
procent för arbetsmarknaden som helhet under 1990-talet. Men det har även varit<br />
en markant ökning för de äldre. Andelen 60–64-åringar med sådana arbeten har<br />
t.ex. mer än fördubblats under de senaste tio åren.<br />
Staten följer samma mönster …<br />
Staten följer samma mönster som resterande delar av offentlig sektor med många<br />
unga som har någon form av tidsbegränsat arbete. Andelen sjunker med åldern,<br />
men även i åldrarna över 45 har 6 procent ett tidsbegränsat arbete.<br />
… med störst uppgång bland de unga<br />
Jämfört med arbetsmarknaden totalt har staten en dubbelt så hög andel tidsbegränsade<br />
arbeten bland anställda mellan 25–29 år och den har ökat markant för<br />
dem under trettio år under 1990-talet. Uppgången är märkbart större för anställda<br />
under 25 år.<br />
108
Personalrörlighet i staten<br />
Omvärldsförändringar ställer krav på ökad flexibilitet i de statliga verksamheterna.<br />
Inte minst gäller det IT-området, där utvecklingen är mycket snabb. En förutsättning<br />
för att kunskap ska kunna spridas och verksamheter utvecklas är att<br />
personalen är rörlig.<br />
De statsanställda har här delats in i tre olika kategorier (tablå 8).<br />
Tablå 8. Definition av kärn-, lednings- och stödkompetens<br />
Källa: Arbetsgivarverket.<br />
Av dem som kunnat härledas till någon av kategorierna svarade gruppen med<br />
kärnkompetens för drygt 60 procent år 1999. Personal med stödkompetens utgjorde<br />
nära 30 procent, medan chefernas andel var 7 procent. De som inte har<br />
klassificerats svarade för 15 procent av de nyanställda och drygt en femtedel av<br />
avgångarna.<br />
Omsättningen är en fjärdedel<br />
Under 1999 berördes nära en fjärdedel av de statsanställda av antingen nyanställningar<br />
eller avgångar. Det är ungefär lika stor del som året innan. Rörligheten<br />
är högre bland de yngre, dvs. för dem som är under 35. Bland de äldsta är,<br />
som förväntat, avgångarna fler än nyanställningarna (tabell 17).<br />
Rörligheten störst bland dem med stödkompetens<br />
Totalt sett är omsättningen störst bland dem med stödkompetens – dvs. ITtekniker<br />
och administrativt stöd – men skillnaden är inte så stor jämfört med<br />
kärnkompetensgruppen. De som är minst rörliga är perso<strong>ner</strong> med ledningsfunktio<strong>ner</strong>,<br />
dvs. chefer på olika nivåer.<br />
Det är främst bland de unga som personalomsättningen inom gruppen med<br />
stödkompetens är hög. Närmare hälften berördes av nyanställningar eller avgångar.<br />
Även bland de äldsta var rörligheten störst för personal med stödkompetens.<br />
Ungefär lika många medelålders, dvs. mellan 35–54 år, nyanställdes som slutade<br />
i samtliga grupper, men rörligheten var något högre bland cheferna jämfört<br />
med övriga.<br />
109
Tabell 17. Nyanställda och avgångar i staten fördelade efter ålder och<br />
kompetensområde 1999, procent<br />
Källor: Arbetsgivarverket och <strong>Statskontoret</strong>s egna beräkningar. Anm. Andelen mäts som antal nyanställda<br />
respektive avgångar i förhållande till genomsnittligt antal anställda i åldersgruppen 1998–1999.<br />
Affärsverken ingår. *Totalen gäller de som kunnat härledas till någon kompetensgrupp.<br />
Rörligheten hög inom kultur ...<br />
Personalomsättningen var högre än genomsnittet för områden som kultur, utbildning<br />
och försvar. Däremot har rörligheten varit förhållandevis låg inom samhällsskydd<br />
och rättskipning (tabell 18).<br />
Inom kulturområdet har närmare 40 procent av de anställda omfattats av nyanställningar<br />
eller avgångar och det är fler som slutat än som anställts i alla åldersklasser.<br />
Skälet är de omstruktureringar som gjorts inom området. De har<br />
medfört att antalet anställda gått ned under 1999, men också att personal har fått<br />
byta arbetsplats inom området.<br />
... och inom den högre utbildningen<br />
Den högre utbildningen har också haft en stor personalomsättning, men där har<br />
nyanställningarna varit fler än personalavgångarna. Det beror på att utbildningsområdet<br />
expanderar, vilket det har gjort under hela 1990-talet. Andelen som<br />
nyanställs har dock minskat något sedan 1998.<br />
110
Tabell 18. Nyanställda och avgångar i staten fördelade efter ålder och<br />
verksamhetsområde 1999, procent<br />
Källa: Arbetsgivarverket och <strong>Statskontoret</strong>s egna beräkningar. Anm. Andelen mäts som antal nyanställda<br />
respektive avgångar i förhållande till genomsnittligt antal anställda i åldersgruppen åren<br />
1998–1999.<br />
Uppsagda i staten<br />
Antalet uppsägningar i staten har varit många under 1990-talet. De stora omstruktureringar<br />
som har genomförts under decenniet har bidragit till detta.<br />
Lägsta noteringen under decenniet under 1999<br />
De senaste åren har dock siffrorna varit förhållandevis låga och totalt sades 2 200<br />
perso<strong>ner</strong> upp under 1999. Det är en nedgång med drygt 1 000 anställda sedan<br />
året innan och är också det lägsta antalet under hela 1990-talet (diagram 34).<br />
111
Diagram 34. Antal uppsagda i staten 1990–1999 och prognoser för<br />
2000 och 2001, tusental<br />
Källa: Trygghetsstiftelsen.<br />
Bolagiseringar och nedläggningar gav stort antal<br />
Som mest sades sammanlagt omkring 13 000 perso<strong>ner</strong> upp under rekordåren<br />
1992/93 och 1993/94. Under denna period bidrog försvaret med ett stort antal, i<br />
kölvattnet av 1992 års försvarsbeslut, och några stora myndigheter blev aktiebolag<br />
medan andra lades ned av andra skäl. Byggnadsstyrelsen och AMU-Gruppen<br />
– numera Lernia AB – bolagiserades t.ex. år 1993.<br />
Den civila staten har stått för den största delen<br />
Sammantaget är det den civila staten som stått för de flesta uppsägningarna under<br />
decenniet. Totalt uppgick de till närmare 40 000, varav försvaret svarade för<br />
drygt 9 000. Det motsvarar 15 procent av antalet statsanställda respektive nästan<br />
en femtedel av de försvarsanställda år 1990.<br />
Inga kraftiga ökningar förutspås<br />
Prognoserna för år 2000 och 2001 visar att antalet uppsagda kommer att ligga i<br />
närheten av 1999 års nivå även då. Trots omorganiseringar i försvaret beräknas<br />
antalet inte uppgå till mer än en tredjedel av samtliga uppsagda under år 2000.<br />
En del av förklaringen är att personalminskningen har kunnat genomföras med<br />
andra medel än uppsägningar, t.ex. genom yrkesväxling och tidigarelagd pensio<strong>ner</strong>ing.<br />
Men det beror också på att de högutbildade officerarna är efterfrågade på<br />
arbetsmarknaden och har kunnat få ett arbete utanför försvaret.<br />
112
Numera är de över 55 år kraftig överrepresenterade …<br />
Sedan juli 1993 finns uppgifter om de uppsagda fördelade efter ålder och kön.<br />
De äldre, dvs. de som är 55 år eller mer, har under hela perioden varit överrepresenterade<br />
bland de uppsagda i förhållande till sin andel av antalet statsanställda.<br />
Under 1998 förstärktes denna tendens kraftigt och närmare 40 procent av de<br />
uppsagda tillhörde den gruppen. Andelen var hög även 1999 och uppgick till<br />
drygt en tredjedel (diagram 35).<br />
Diagram 35. Åldersfördelning för uppsagda män och kvinnor i staten<br />
1999, procent<br />
Källa: Trygghetsstiftelsen.<br />
För åren 1997–1999 var andelen uppsagda över 55 år är närmare 70 procent<br />
större än andelen anställda i samma grupp (tabell 19).<br />
Tabell 19. Uppsagda och anställda i staten 1997–1999 fördelade<br />
efter ålder, procent<br />
Källor: Trygghetsstiftelsen och SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
113
Utvecklingen under 1998 kan vara effekter av de ändrade reglerna för finansiering<br />
av särskild pensionsersättning, som började gälla från den första januari<br />
1999. Från detta datum blev det dyrare för myndigheterna att säga upp personal i<br />
gruppen 55–60 år. Prognosen för år 2000 visar att andelen uppsagda som är över<br />
55 år har minskat till 17 procent, vilket innebär att överrepresentationen helt har<br />
försvunnit.<br />
… medan de mellan 45–54 år är underrepresenterade<br />
Samtidigt är 45–54-åringarna markant underrepresenterade bland de uppsagda.<br />
Det är också en tendens som funnits allt sedan statistiken började föras, men den<br />
har förstärkts under periodens tre sista år. Förklaringen kan ligga hos lagen om<br />
anställningsskydd, som ger ett mycket starkt skydd till dem som varit anställda<br />
länge. Det kan också bero på att perso<strong>ner</strong> i den här åldern har en kompetens som<br />
passar verksamheten.<br />
Att skillnaden mellan andelen uppsagda och andelen sysselsatta i motsvarande<br />
åldersgrupp ökat under senare år kan förklaras av att uppsägningarna inte som<br />
tidigare beror på nedläggningar av hela myndigheter, då anställda i alla åldrar<br />
berördes, utan är resultatet av besparingar och rationaliseringar.<br />
Femton procent av de statsanställda<br />
Under 1990-talet har närmare 15 procent av de statsanställda berörts av uppsägningar.<br />
De har varit vanligast inom områden som minskat sysselsättningen kraftigt,<br />
men även inom den högre utbildningen och kulturen, som expanderat under<br />
decenniet, har anställda sagts upp (tabell 20).<br />
Många inom näringslivstjänster, allmänna tjänster och försvar<br />
Fördelat på verksamhetsområden är de andelsmässigt högst inom näringslivstjänsterna<br />
med drygt en femtedel av de anställda och Vägverket, Lantmäteriverket,<br />
Skogsvårdsorganisationen samt Banverket svarade för 65 procent.<br />
Också inom länsstyrelserna har många sagts upp. Det förklarar tillsammans<br />
med de berörda inom Tullverket drygt hälften av uppsägningarna inom området<br />
allmänna tjänster under 1990-talet. Även inom försvaret var andelen anställda<br />
som sagts upp stor och uppgick till närmare en femtedel av de anställda.<br />
Drygt 10 procent av uppsägningarna förklaras av att myndigheter lagts ned<br />
under decenniet.<br />
114
Tabell 20. Uppsagda i staten april 1990 till och med december 1999,<br />
antal och procent<br />
Källa: Trygghetsstiftelsen. Anm. Siffrorna är avrundade till närmaste tiotal. Försäkringskassorna<br />
ingår inte.<br />
Högre utbildning på arbetsmarknaden<br />
Gymnasium är vanligast …<br />
Hälften av de anställda på arbetsmarknaden har en gymnasieutbildning som<br />
grund. Det är ungefär lika stor del som vid decenniets början. Men de som skaffat<br />
sig en eftergymnasial utbildning eller en akademisk examen har relativt sett<br />
blivit allt fler under 1990-talet (tabell 21).<br />
115
Tabell 21. De anställdas utbildningsnivå i olika sektorer<br />
på arbetsmarknaden 1990 och 1999, procent<br />
Källor: SCB:s arbetskraftsundersökningar. Uppgifterna för staten är hämtade från SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
... men kraftig förändring i arbetskraftens sammansättning<br />
Numera har 30 procent av de sysselsatta en högre utbildning än gymnasium. Det är<br />
en ökning med 8 procentenheter eller med hela 36 procent sedan 1990. I absoluta tal<br />
har antalet sysselsatta med högst gymnasium minskat med drygt 600 000 perso<strong>ner</strong>,<br />
samtidigt som antalet med högre utbildning ökat med närmare 180 000.<br />
Fler väljer att läsa vidare<br />
Uppgången beror alltså till viss del på att fler väljer att läsa på universitet och högskolor<br />
och att allt högre krav på utbildning ställs på de anställda. En annan viktig<br />
förklaring är att de som under decenniet lämnat arbetsmarknaden av åldersskäl i<br />
genomsnitt hade en betydligt lägre utbildning än de som är kvar.<br />
Den ekonomiska krisen slog ut de lågutbildade<br />
En tredje faktor som spelar in är den ekonomiska krisen under 1990-talets början.<br />
När sysselsättningen gick <strong>ner</strong> och arbetslösheten steg var det främst okvalificerade<br />
arbeten och perso<strong>ner</strong> med lägre utbildning som försvann från arbetsmarknaden.<br />
Den allt snabbare utvecklingen på IT-området har också bidragit till<br />
den kraftiga förändringen i arbetskraftens sammansättning. Den genomsnittliga<br />
utbildningsnivån har stigit inom samtliga sektorer på arbetsmarknaden.<br />
116
Utbildningsnivån är högst i staten …<br />
Utbildningsnivån är högre i staten än i övriga sektorer på arbetsmarknaden.<br />
Närmare 60 procent har någon form av eftergymnasial utbildning och hela 35<br />
procent är akademiker eller forskare. Den höga utbildningen bland de anställda<br />
beror delvis på att de flesta universiteten och högskolorna är statliga och kräver<br />
minst en akademisk examen hos lärarna.<br />
… även bortsett från lärarna vid universitet och högskolor<br />
Om vi räknar bort utbildningsväsendet skulle omkring var fjärde statsanställd<br />
vara lägst akademiker. Även bortsett från lärarna vid universitet och högskolor<br />
har staten alltså en stor andel högutbildade, särskilt om man jämför med näringslivet.<br />
Det beror på att det inom många av statens skilda verksamhetsområden<br />
krävs kvalificerad arbetskraft, som t.ex. jurister, forskare, ingenjörer, samhällsvetare,<br />
statistiker och ekonomer.<br />
Hög utbildning även i landstingen<br />
Men även i landstingen är utbildningsnivån hög och den har stigit kraftigt under<br />
1990-talet. Detta beror till största delen på nedskärningarna och besparingarna<br />
som medfört att 150 000 eller 40 procent av de landstingsanställda slutat sedan<br />
1990.<br />
De som försvunnit har tillhört alla utbildningskategorier utom akademiker och<br />
forskare. Ädelreformen, som innebar att personal med kortare utbildning gick<br />
över till kommu<strong>ner</strong>na, kan endast förklara en dryg tredjedel av nedgången i antal<br />
anställda. Den genomsnittliga utbildningsnivån i landstingen dras naturligtvis<br />
upp av läkarna och av att sjuksköterskeexamen sedan läsåret 1993/94 är treårig<br />
och därmed räknas som akademisk.<br />
Fler med minst gymnasium i kommu<strong>ner</strong>na<br />
Den förbättrade genomsnittliga utbildningsnivån inom kommu<strong>ner</strong>na beror till<br />
största delen på att framför allt fler med gymnasium och eftergymnasial utbildning<br />
har tillkommit sedan 1990. Sysselsättningen har sammantaget ökat något<br />
under decenniet.<br />
Utbildningen varierar med ålder<br />
Fler har gymnasium – färre med högst grundskola<br />
Höjningen av utbildningsnivån sett över en längre tidsperiod tar sig främst uttryck<br />
i att andelen som har högst gymnasium är betydligt större bland de yngre<br />
än bland de äldre på arbetsmarknaden (diagram 36).<br />
117
Diagram 36. Utbildningsnivåer på arbetsmarknaden fördelade efter<br />
ålder 1999, procent<br />
Källor: SCB:s arbetskraftsundersökningar 1999 och SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Kurvan över dem som har förgymnasial utbildning utgör spegelbilden. Av de<br />
yngre är det endast 10 procent mot närmare fyra gånger så många bland de allra<br />
äldsta som har högst grundskola.<br />
Även de med eftergymnasial utbildning kortare än tre år är fler bland de<br />
yngsta jämfört med de äldre på arbetsmarknaden. Utvecklingen är ett resultat av<br />
att inställningen och möjligheten till högre utbildning har förbättrats under 1900talets<br />
andra hälft.<br />
Något fler akademiker bland de äldre<br />
Akademikerna och forskarna är däremot mycket jämnt fördelade över åldersgrupperna,<br />
men andelen är något större i åldrarna 45–54 år. Det innebär att perso<strong>ner</strong><br />
födda på 1940- och 1950-talen skaffade sig en akademisk examen i större<br />
utsträckning än perso<strong>ner</strong> som fötts tidigare eller senare.<br />
Fler akademiker i staten<br />
Akademikerna och forskarna har blivit tjugo procent fler<br />
Under 1990-talet har utbildningsnivån stadigt förbättrats för de statsanställda.<br />
Akademiker och forskare samt anställda med högst eftergymnasial utbildning har<br />
blivit fler, medan de med förgymnasial utbildning och gymnasium har minskat<br />
kraftigt. Andelen akademiker och forskare har totalt stigit med 6 procentenheter<br />
eller drygt 20 procent under decenniet (diagram 37).<br />
118
Diagram 37. De statsanställdas utbildningsnivå 1990–1999, procent<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
De lågutbildade har försvunnit<br />
När sysselsättningen har minskat i staten under 1990-talet är det främst de grupper<br />
som har lägre utbildning som försvunnit från arbetsmarknaden. En stor del av den<br />
genomsnittliga höjningen av utbildningsnivån förklaras av att rationaliseringar och<br />
datoriseringen har t.ex. gjort många assistenter överflödiga. I absoluta tal har de<br />
med förgymnasial och högst gymnasium minskat med drygt 46 000, varav den<br />
största gruppen, 45 procent var anställda med tvåårigt gymnasium. De med högre<br />
utbildning, däremot, har ökat med 15 000 perso<strong>ner</strong> under decenniet.<br />
Utbildningsnivån har höjts inom alla områden<br />
Sextio procent är akademiker inom den högre utbildningen<br />
Inom samtliga statliga verksamhetsområden har den genomsnittliga utbildningen hos<br />
de anställda stigit under 1990-talet. Inom universiteten och högskolorna är nivån av<br />
naturliga skäl mycket hög, med mer än en femtedel av de anställda med forskarutbildning<br />
och 60 procent har lägst en akademisk examen (tabell 22).<br />
De anställda inom kulturområdet är också välutbildade. Där är närmare hälften<br />
lägst akademiker. Bibliotekarier och arkivarier är exempel på yrken som<br />
fordrar lång utbildning.<br />
De högutbildade är färre inom vård, social trygghet och omsorg. Det beror på<br />
att den grupp som domi<strong>ner</strong>ar bland de anställda har högst gymnasium. Det gäller<br />
t.ex. försäkringskassorna som svarar för 40 procent av de anställda inom området.<br />
Inom samhällsskydd och rättskipning har de flesta en eftergymnasial utbildning<br />
kortare än tre år. Det förklaras framför allt av att polisutbildningen räknas<br />
till denna kategori.<br />
119
Tabell 22. Utbildningsnivåer inom statliga verksamhetsområden<br />
1999, procent<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Störst uppgång inom allmänna tjänster<br />
Andelen anställda med eftergymnasial utbildning har alltså ökat inom alla statliga<br />
verksamhetsområden under 1990-talet. Störst är uppgången inom de allmänna<br />
tjänsterna. Där har höjningen av utbildningsnivån sammanfallit med en nedgång<br />
i sysselsättningen. Det är resultatet av att många assistenter och kontorister, som<br />
inte behöver ha en formellt hög utbildning, har lämnat statsförvaltningen. Inom<br />
kultur- och utbildningsområdet, däremot, har den ökade utbildningsnivån uppkommit<br />
i samband med sysselsättningsökningar.<br />
120
Männen i staten har högre utbildning …<br />
Fler akademiker och forskare<br />
Till skillnad från i näringslivet, där differensen mellan kvinnor och män är marginell,<br />
är det de statsanställda männen som har den högsta utbildningen. Nära 40 procent är<br />
akademiker eller forskare jämfört med kvinnornas dryga 30 procent (diagram 38).<br />
Diagram 38. Utbildningsnivå för statsanställda män och kvinnor<br />
1990–1999, procent<br />
Källa SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Polisutbildningen förklarar skillnaderna<br />
Även bland dem med eftergymnasial utbildning kortare än tre år är männen fler<br />
än kvinnorna. Men över 40 procent av männen med denna utbildning fanns inom<br />
polisväsendet år 1999. Vid decenniets början svarade de för närmare hälften. Om<br />
vi bortser från de polisanställda har skillnaden mellan män och kvinnor med<br />
eftergymnasial utbildning krympt från 3 procentenheter 1990 till en enda år<br />
1999.<br />
… men kvinnorna hämtar in försprånget på alla områden<br />
Under 1990-talet har de statsanställda kvinnorna kommit allt närmare männens utbildningsnivå,<br />
även när det gäller den högre utbildningen. Andelen kvinnliga akademiker<br />
och forskare har ökat med drygt 10 procentenheter eller med hela 55 procent.<br />
Trenden har varit stadigt uppåtgående under hela decenniet och omfattar alla<br />
verksamhetsområden i staten. Men det är inom näringslivstjänsterna, de allmänna<br />
tjänsterna och den högre utbildningen som kvinnornas genomsnittliga utbildning<br />
ökat mest.<br />
121
Även de statsanställda männens utbildningsnivå har stigit under 1990-talet,<br />
men inte lika kraftigt som kvinnornas. Till en mindre del kan detta förklaras av<br />
bantningarna inom försvaret som inneburit att många högutbildade män fått<br />
sluta.<br />
Antalet kvinnliga akademiker ökar inom näringslivstjänster …<br />
Inom näringslivstjänsterna, där kvinnorna blivit något fler, även räknat i absoluta<br />
tal under 1990-talet, är det främst antalet akademiker som ökat, med drygt 40<br />
procent. Även den något mindre gruppen med eftergymnasial utbildning kortare<br />
än tre år har blivit betydligt större under decenniet. Den har ökat med 55 procent.<br />
Motsvarande tal för männen var en ökning på 7 procent för akademikerna respektive<br />
5 procent för dem med eftergymnasial utbildning kortare än tre år.<br />
… och inom allmänna tjänster<br />
För de allmänna tjänsterna, där skatteförvaltningen och länsstyrelserna väger<br />
tungt, gäller att sysselsättningen gått ned under 1990-talet och att det främst gått<br />
ut över kvinnorna med en grundutbildning på högst gymnasium eller lägre. Trots<br />
nettobesparingarna inom området har dock kvinnor med högre utbildning blivit<br />
fler. Akademikergruppen är numera störst och antalet har ökat med 35 procent<br />
sedan 1990.<br />
För männen inom de allmänna tjänsterna har förändringarna varit mindre<br />
dramatiska under decenniet. Antalet anställda har visserligen sammantaget minskat,<br />
men inte lika kraftigt som för kvinnorna, och det är även bland männen som<br />
de lägst utbildade försvunnit från staten. Akademikergruppen är den största, men<br />
den har ökat med måttliga 2 procent sedan 1990.<br />
Kvinnliga forskare dubbelt så många<br />
Inom den högre utbildningen, som expanderat kraftigt under 1990-talet, är det<br />
främst kvinnor som anställts. Av de nya jobb som tillkommit under decenniet<br />
svarade kvinnorna för två tredjedelar och antalet akademiker har ökat med över<br />
4 000 eller närmare 60 procent. Kvinnor med forskarutbildning har fördubblats<br />
under decenniet och år 1999 fanns drygt 3 500 med en sådan utbildning inom<br />
universiteten och högskolorna.<br />
Bland männen är de med forskarutbildning närmare tre gånger så många som<br />
kvinnorna och uppgången under 1990-talet uppgick till en femtedel. Däremot<br />
visar de manliga akademikerna inom den högre utbildningen inte samma snabba<br />
ökningstakt som kvinnorna. Antalet har ökat med knappt 700 eller blygsamma 7<br />
procent sedan 1990.<br />
Markant ökning av antalet professorer<br />
Under 1999 ökade antalet professorer markant, med 600 perso<strong>ner</strong> eller nära 30<br />
procent. Mer än 80 procent av dessa tillsattes med hjälp av en ny regel som infördes<br />
år 1999. Den tillåter lektorer att bli befordrade till professorer om de kla-<br />
122
ar behörighetskraven. Var femte ny professor var en kvinna och de utgör i dag<br />
12 procent av samtliga. Andelen kvinnliga professorer och högskolelektorer har<br />
ökat med 7 respektive 9 procentenheter sedan läsåret 1986/87. 82<br />
Mest personalutbildning i offentlig sektor<br />
1990-talet har präglats av diskussio<strong>ner</strong> om hur humankapitalet kan förvaltas och<br />
utvecklas för att verksamheten ska kunna behålla kvaliteten. På senare år har det<br />
också handlat om den ökande medelåldern, främst inom offentlig sektor, och den<br />
förestående ge<strong>ner</strong>ationsväxlingen. Problemen som diskuterats har rört hur kompetens<br />
ska kunna behållas och överföras från den äldre ge<strong>ner</strong>ationen till den<br />
yngre. Personalutbildning är ett led i detta arbete.<br />
Fyrtio procent fick delta<br />
Mest utbildning inom offentlig sektor<br />
De senaste fem åren har omkring 40 procent av de anställda årligen fått delta i<br />
personalutbildning av något slag. Det motsvarar i dag över en och en halv miljon<br />
människor. Jämfört med näringslivet får en större del av de offentligt anställda<br />
utbildningen betald av arbetsgivaren. I landstingen och staten uppgick andelen<br />
till närmare 60 procent och i kommu<strong>ner</strong>na berördes hälften av de anställda under<br />
1999 (diagram 39).<br />
Andelen deltagare har långsiktigt ökat<br />
Utvecklingen av andelen deltagare i personalutbildning har varit likartad inom såväl<br />
offentlig som privat sektor. Med undantag för en tillfällig men kraftig nedgång under<br />
krisåret 1993, har den långsiktiga trenden varit uppåtgående sedan slutet på 1980talet.<br />
De senaste två åren har de som fått utbildning blivit något fler i alla sektorer<br />
utom i kommunsektorn, där andelen legat konstant de senaste tre åren.<br />
Längst utbildning i landstingen och staten<br />
I genomsnitt har antalet utbildningsdagar per deltagare och år legat på mellan sex<br />
och sju för arbetsmarknaden totalt sedan 1993 och det är i landstingen och staten<br />
som utbildningstiden varit längst. I genomsnitt fick deltagarna nio respektive sju<br />
dagars utbildning. I landstingen har utbildningstiden varierat mellan åtta och tolv<br />
dagar per deltagare och år sedan 1993 medan motsvarande tal för staten är en<br />
successiv nedgång från som mest elva dagar till sju.<br />
Landstingsanställda kvinnor får mest tid<br />
På arbetsmarknaden totalt användes knappt 3 procent av arbetstiden till personalutbildning<br />
under 1999. Det är en ökning med 0,4 procentenheter jämfört med<br />
året innan (tabell 23).<br />
82 ”Årsrapport för universitet och högskolor 1999”, Högskoleverket, 2000.<br />
123
Diagram 39. Andel deltagare i personalutbildning 1995–1999, procent<br />
Källa: Personalutbildning, U 39 SM: 9601–SM 0001, SCB.<br />
Tabell 23. Andel av arbetstiden avsatt till personalutbildning fördelad<br />
på män och kvinnor 1998 och 1999, procent<br />
Källa: Personalutbildning, U 39 SM: 9901–SM 0001, SCB.<br />
Landstingen avsatte mest tid till sina anställda och uppgången där var också<br />
högst. För de landstingsanställda kvinnorna uppgick personalutbildningen till<br />
närmare 7 procent av arbetstiden under 1999, en ökning med hela 2 procentenheter<br />
på ett år. I staten var andelen sammantaget oförändrad mellan åren, med en<br />
liten ökning för den tid kvinnorna avsatte medan männens andel sjönk något.<br />
124
Lö<strong>ner</strong><br />
Arbetsmarknadens sektorer<br />
Statsanställda ligger över genomsnittet<br />
Den totala genomsnittliga lönen på arbetsmarknaden uppgick år 1998 till 18 600<br />
kronor i månaden. Det är ungefär lika mycket som en sjuksköterska tjänade i<br />
genomsnitt per månad samma år (diagram 40).<br />
Diagram 40. Genomsnittlig månadslön efter sektor på arbetsmarknaden<br />
1998, tusentals kronor<br />
Källor: Lönestatistisk årsbok 1998, SCB. Uppgifterna för staten har hämtats från SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Den högsta genomsnittliga månadslönen har tjänstemännen inom näringslivet.<br />
Inom den offentliga sektorn är det de statsanställda som tjänar mest, men skillnaden<br />
är inte så stor om man jämför med landstingen. Under genomsnittet ligger<br />
de kommunanställda och arbetare inom privat sektor. I kommu<strong>ner</strong>na påverkas<br />
genomsnittet av den stora gruppen vård och omsorgspersonal, som hade en lön<br />
på 14 900 kronor år 1998.<br />
Tjänstemän i näringslivet är högst betalda<br />
Lång arbetslivserfarenhet ger som bekant oftast bättre lön. Den anställdes ålder<br />
är ett grovt mått på sådan erfarenhet.<br />
De unga börjar på i stort sett samma ingångslö<strong>ner</strong> oberoende av i vilken sektor<br />
de anställs, men lönen stiger sedan med åldern i varierande takt. Tjänstemännen i<br />
näringslivet är högst betalda i samtliga åldrar och lönen stiger snabbt upp till fyrtioårsåldern.<br />
Därefter pla<strong>ner</strong>ar ökningstakten ut och lönen är som högst i femtioårsåldern<br />
(diagram 41).<br />
125
Diagram 41. Genomsnittlig månadslön efter ålder och sektor 1998,<br />
tusentals kronor<br />
Källor: Lönestatistisk årsbok 1998, SCB. Uppgifterna för staten har hämtats från SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Staten skiljer sig dock från övriga delar av arbetsmarknaden genom att genomsnittslö<strong>ner</strong>na<br />
inte stag<strong>ner</strong>ar vid en viss ålder utan fortsätter att öka och är högst<br />
för de allra äldsta. Av förklarliga skäl avviker också löneutvecklingen för arbetarna<br />
eftersom lång erfarenhet inte ger utdelning på samma sätt som inom andra<br />
sektorer.<br />
Högre utbildning ger i regel högre lön<br />
En högre utbildning ger bättre betalt inom samtliga sektorer, utom för arbetarna i<br />
näringslivet, där lönen är oberoende av utbildning (diagram 42).<br />
Tjänstemännen i näringslivet har mer betalt än anställda inom övriga delar av<br />
arbetsmarknaden. Det gäller för alla utbildningsnivåer utom för forskare, där de<br />
landstingsanställda i genomsnitt ligger 6 000 kronor högre. Forskarna är dock en<br />
liten grupp på arbetsmarknaden. De svarar för knappt en procent av sysselsättningen.<br />
Kvinnorna får 80 procent av männens lön<br />
I genomsnitt tjänar en kvinna drygt 80 procent av mannens lön. För kvinnor i<br />
landstingen och kvinnliga tjänstemän i näringslivet är skillnaderna större än för<br />
arbetsmarknaden totalt (diagram 43).<br />
126
Diagram 42. Genomsnittlig månadslön efter utbildningsnivå och sektor<br />
1998, tusentals kronor<br />
Källor: Lönestatistisk årsbok 1998, SCB. Uppgifter för staten har hämtats från SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Diagram 43. Kvinnors lön som andel av männens i olika sektorer på<br />
arbetsmarknaden 1998, procent<br />
Källor: Lönestatistisk årsbok 1998, SCB. Uppgifterna för staten har hämtats från SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
127
Förklaringen ligger i att männen inom dessa delar av arbetsmarknaden är fler i<br />
mer välbetalda yrken, som t.ex. läkare, dataspecialister, civilingenjörer, arkitekter<br />
och chefer av olika slag.<br />
Större löneskillnader bland de äldre ...<br />
Löneskillnaderna mellan könen ökar med stigande ålder. På arbetsmarknaden<br />
som helhet har kvinnor upp till en ålder av trettio år ungefär 90 procent av männens<br />
lön, medan andelen för kvinnorna över femtio år uppgår till 78 procent.<br />
Sambandet mellan löneskillnad och ålder är tydligast i landstingen och för<br />
tjänstemän i det privata näringslivet. I landstingen har de unga kvinnorna 95<br />
procent och de över 55 år omkring 60 procent av männens lön. De kvinnliga<br />
läkarna under fyrtio år är nästan lika många som de manliga och har 90 procent<br />
av deras lön, medan kvinnorna över fyrtio utgör 40 procent av samtliga landstingsanställda<br />
läkare med en lön som ligger kring 80 procent av männens.<br />
... och akademikerna<br />
På arbetsmarknaden som helhet ökar också skillnaderna mellan mäns och kvinnors<br />
lö<strong>ner</strong> ju högre utbildningen de har. Undantaget från den regeln är de forskarutbildade.<br />
Kvinnor med den utbildningen har visserligen lägre lön, men det är<br />
akademikerna som har minst betalt jämfört med männen med samma utbildning.<br />
Skillnaderna ökar dessutom med åldern.<br />
Av arbetsmarknadens sektorer är det åter igen landstingen och tjänstemännen i<br />
näringslivet som utmärker sig genom att löneskillnaderna där är störst. I landstingen<br />
förklaras det till en del av att sjuksköterskorna som avlagt examen efter<br />
läsåret 1993/94 räknas till akademikerna och att fler män än kvinnor är högavlönade<br />
läkare. En manlig läkare hade i genomsnitt 38 000 kronor i månaden år<br />
1998 och en kvinnlig nästan 7 000 kronor lägre. Samma år tjänade de kvinnliga<br />
sjuksköterskorna 18 400 kronor i månaden. De betydligt färre manliga kollegerna<br />
hade en genomsnittslön som låg 500 kronor högre. 83<br />
I kommu<strong>ner</strong>na, där skillnaden mellan mäns och kvinnors lö<strong>ner</strong> är lägst, gäller<br />
inte det tidigare beskrivna sambandet mellan utbildning och lö<strong>ner</strong>. Där är det<br />
kvinnor med treårigt gymnasium som har minst betalt i förhållande till män med<br />
samma utbildning och skillnaderna blir större ju högre upp i åldern de anställda<br />
kommer.<br />
Svårt att mäta förändringar i lön<br />
Gruppernas sammansättning har ändrats<br />
När man mäter löneförändringarna år från år för löntagarkollektivet blir resultatet<br />
också påverkat av förändringar i delgruppernas sammansättning. Om de årliga<br />
löneökningarna för arbetsmarknadens olika delar ändå jämförs för 1990-talet har<br />
de varit störst i landstingen och bland tjänstemännen i näringslivet (diagram 44).<br />
83 ”Lönestatistisk årsbok 1998”, Statistiska centralbyrån, 1999.<br />
128
Diagram 44. Genomsnittlig löneökningstakt i olika sektorer på<br />
arbetsmarknaden 1990–1999<br />
Källor: Lönestatistisk årsbok 1996 och 1998, samt SCB:s arbetsmarknadsstatistik. Uppgifter för<br />
tjänstemän i privat sektor för åren 1990, 1991 och 1999 har hämtats från AM 62: SM 9201 och 0001,<br />
SCB.<br />
Lö<strong>ner</strong>na har ökat med drygt respektive knappt 50 procent under tioårsperioden.<br />
Kommu<strong>ner</strong>na har haft en lägre ökningstakt, medan de statsanställdas ligger mitt<br />
emellan.<br />
Svårt peka ut vinnare eller förlorare<br />
Det är emellertid vanskligt att uttala sig om den ena eller den andra sektorn på<br />
arbetsmarknaden som vinnare eller förlorare sett i ett så långt tidsperspektiv,<br />
eftersom löneutvecklingen också är beroende av en mängd olika faktorer, som<br />
t.ex. utbildning, ålder, myndigheternas ekonomi, förhandlingar och samhällsekonomin<br />
i stort.<br />
Som vi tidigare beskrivit har 1990-talet inneburit att arbetskraften blivit äldre<br />
och att den genomsnittliga grundutbildningen höjts bland de anställda, vilket i<br />
sig bör påverka lö<strong>ner</strong>na uppåt. Dessutom har löntagarna flyttat mellan arbetsmarknadens<br />
olika sektorer. Hacket uppåt i landstingens lönekurva år 1992 i diagram<br />
43 bör t.ex. vara ett uttryck för att lågavlönade försvann till kommu<strong>ner</strong>na i<br />
samband med Ädelreformen.<br />
Sexprocentig löneökning i staten 1999<br />
Två lö<strong>ner</strong>evisio<strong>ner</strong> fick genomslag under 1999<br />
I staten uppgick den genomsnittliga lönen till 20 900 kronor i september 1999.<br />
Det är en ökning med 6 procent sedan året innan och betydligt mer än under<br />
129
1998, då lö<strong>ner</strong>na steg med måttliga en procent. Förklaringen ligger i att två lö<strong>ner</strong>evisio<strong>ner</strong><br />
blev slutförda under 1999 till skillnad från år 1998 då endast några få<br />
myndigheters förhandlingar hann ge utslag i lönestatistiken. 84<br />
Under 1997 och 1998 hade männen en något starkare löneutveckling än kvinnorna.<br />
År 1999 var det i stället kvinnorna som fick en något högre procentuell<br />
löneökning, mätt för identiska individer. Skillnaden uppgick till 0,2 procentenheter.<br />
85<br />
Avtal den viktigaste förklaringen<br />
Löneökningarna förklaras dels av de centrala och lokala avtal som förhandlats<br />
fram mellan arbetsgivare och fackföreningar, dels på att den anställde befordrats<br />
och fått förändrade arbetsuppgifter. Under 1999 berodde 80 procent av löneökningen<br />
på avtalen, medan ändrade arbetsuppgifter förklarade endast 12 procent.<br />
Det är ett förhållande som förändrats sedan året innan, då den viktigaste orsaken<br />
till lönehöjning var befordringar och avtalen endast förklarade en tredjedel. Att<br />
andelen som berodde på avtal blev så hög under 1999 jämfört med året innan<br />
förklaras av den nyss nämnda skillnaden när det gäller tidpunkten för slutförda<br />
löneförhandlingar hos myndigheterna under respektive år.<br />
Över sextio procent hade en lön under genomsnittet<br />
Flertalet, 64 procent, av de statsanställda hade 1999 en månadslön som var lika<br />
med eller understeg genomsnittslönen på 20 900, medan drygt en femtedel hade<br />
en lön på 25 000 kronor i månaden eller mer (diagram 45).<br />
Lönestrukturen har ändrats sedan 1998 genom att den förskjutits uppåt och de<br />
med de allra lägsta lö<strong>ner</strong>na har blivit betydligt färre. År 1999 hade 8 procent av<br />
de statsanställda en lön som understeg 15 000 kronor i månaden, medan andelen<br />
uppgick till hela 15 procent året innan. Samtidigt har de som tjänade 17 000<br />
kronor eller mer blivit fler. Störst var förändringen i löneklassen 17 000–18 900.<br />
Andelen i den gruppen ökade med 4 procentenheter.<br />
Fyrtio procent av kvinnorna tjänade mindre än sjutton tusen<br />
De statsanställda kvinnorna är fler i de lägre löneintervallen. Närmare 80 procent<br />
hade en lön under 21 000 kronor och drygt 40 procent tjänade mindre än 17 000<br />
kronor i månaden. Motsvarande tal för männen var drygt hälften respektive<br />
knappt en femtedel.<br />
84<br />
Mättidpunkten för löneförändringar är i september varje år.<br />
85<br />
Med identiska individer avses perso<strong>ner</strong> som varit anställda vid samma myndighet vid två<br />
mättidpunkter. Källa: Arbetsgivarverket.<br />
130
Diagram 45. Lönestruktur för män och kvinnor i staten 1999, procent<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Gruppen lågavlönade halverades under 1999<br />
Förändringarna mellan 1998 och 1999 bidrog till att såväl andelen kvinnor som<br />
andelen män i den lägsta löneklassen, dvs. med lö<strong>ner</strong> upp till 15 000 kronor i<br />
månaden, halverades. Bland de statsanställda männen krympte också den grupp<br />
som tjänade mellan 15 000 och 17 000 kronor med nära 30 procent, medan de<br />
med lö<strong>ner</strong> över 30 000 blev fler. För kvinnornas del var förändringarna i dessa<br />
löneintervall marginella.<br />
Äldre kvinnor är lågavlönade jämfört med männen …<br />
Som vi tidigare visat ökar löneskillnaderna mellan män och kvinnor med stigande<br />
ålder. Det gäller såväl arbetsmarknaden som helhet, som bland de statsanställda<br />
(diagram 46).<br />
År 1999 hade de statsanställda kvinnorna mellan 25 och 30 år 94 procent, medan<br />
de över sextio år endast fick tre fjärdedelar av männens lön. En förklaring är<br />
att de äldre kvinnorna i genomsnitt har en betydligt lägre utbildning än männen.<br />
Dessutom har kvinnorna i större utsträckning varit borta från arbetsmarknaden<br />
för vård av barn och därför gått miste om löneförhöjningar.<br />
131
Diagram 46. Statsanställda kvinnors andel av männens lön fördelad<br />
efter ålder och utbildningsnivå 1999, procent<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
… vilket även gäller de högst utbildade<br />
Men även om vi studerar lö<strong>ner</strong>na för kvinnor och män med samma utbildning så<br />
ökar skillnaderna med åldern. Det är framför allt inom den stora akademikergruppen<br />
som kvinnornas andel av männens lön sjunker snabbt ju högre upp i<br />
åldrarna de kommer. Kvinnorna i fyrtioårsåldern hade i genomsnitt drygt 10<br />
procent sämre lön än männen. Vid sextio års ålder var skillnaden dubbelt så stor.<br />
En förklaring kan vara att det är vanligare att manliga akademiker avancerar till<br />
chefer än att kvinnorna gör det.<br />
Lönen för den grupp statsanställda kvinnor som har grundutbildningen två eller<br />
treårigt gymnasium är relativt konstant som andel av männens fram till 45 års<br />
ålder. Därefter sjunker den nästan lika kraftigt som för de kvinnliga akademikerna.<br />
För den betydligt mindre gruppen kvinnor med förgymnasial utbildning ger<br />
erfarenhet dock bättre utdelning. Lönen är ett par procentenheter högre i förhållande<br />
till männens för de äldre jämfört med de unga.<br />
Bilden är likartad även bakåt i tiden<br />
Om vi gör samma jämförelse mellan mäns och kvinnors lö<strong>ner</strong> fördelade efter<br />
ålder och utbildningsnivå vid 1990-talets början, blir bilden i stort sett den samma.<br />
De statsanställda kvinnorna hade en lägre andel av männens lön ju högre<br />
upp i åldrarna de kom. Detta förhållande gällde i syn<strong>ner</strong>het för de kvinnliga<br />
akademikerna.<br />
132
Nästan lika lön för lika arbete<br />
Men skillnaderna mellan män och kvinnor kan också bero på att man har skilda<br />
arbetsuppgifter. Arbetsgivarverket utför varje år en undersökning av löneskillnader<br />
mellan män och kvinnor, som tar hänsyn till vilka arbetsuppgifter de statsanställda<br />
har enligt det s.k. tjänstenomenklatursystemet, TNS. Mätt på detta sätt<br />
uppgår kvinnornas lön till 96 procent av männens under 1999. 86<br />
Små skillnader mellan statens verksamhetsområden<br />
För de flesta av statens verksamhetsområden ligger genomsnittlönen runt 20 900<br />
kronor i månaden och skillnaderna mellan de olika områdena är inte särskilt<br />
stora (diagram 47).<br />
Diagram 47. Genomsnittlig månadslön i olika statliga<br />
verksamhetsområden 1999, tusentals kronor<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik. Anm. Linjen anger genomsnittlönen för staten på 20 900<br />
kronor.<br />
Undantaget är vård, social trygghet och omsorg, där lö<strong>ner</strong>na är ett par tusenlappar<br />
lägre. Det förklaras av lönenivån för de anställda vid försäkringskassorna.<br />
Genomsnittslönen där låg på närmare 19 000 kronor i månaden under 1999.<br />
Löneskillnaderna mellan män och kvinnor varierar med område<br />
I genomsnitt tjänade de statsanställda kvinnorna 84 procent av männens lön år<br />
1999 (diagram 48).<br />
86 ”Löneutvecklingen inom det statliga förhandlingsområdet”, Arbetsgivarverket, 2000.<br />
133
Diagram 48. Kvinnors andel av männens lön i statens<br />
verksamhetsområden 1999, procent<br />
Källa: SCB:s arbetsmarknadsstatistik<br />
Men kvinnornas andel av männens lön varierar beroende på vilket statligt verksamhetsområde<br />
som studeras. Åtminstone under de senaste fem åren har det<br />
varit kulturområdet, inom vilket kvinnorna är i majoritet, som löneskillnaderna<br />
varit minst. Däremot har motsvarande andel i försvaret inte varit högre än 78<br />
procent under samma period. Det kan till stor del förklaras av att de försvarsanställda<br />
männen i genomsnitt har högre utbildning.<br />
Hälsa och ohälsa …<br />
… på arbetsmarknaden<br />
1990-talet har inneburit förändringar i den enskildes arbetsmiljö. I och med lågkonjunkturen<br />
under decenniets början fick arbetsgivarna gott om arbetskraft att<br />
välja ifrån och kunde anställa under mer flexibla former.<br />
Antalet sjukskrivningar ökar efter 1997<br />
Några grupper fick som en följd av neddragningarna på arbetsmarknaden en allt<br />
mer pressad arbetssituation med högre krav och större arbetsbörda. 87 Trots det<br />
har antalet sjukskrivningar minskat stadigt sedan 1990 ända fram till 1997, då de<br />
började bli fler. En del av ökningen mellan 1997 och 1998 förklaras dock av att<br />
arbetsgivarperiodens längd ändrades. (diagram 49).<br />
87 ”Arbetsmiljön 1999”, AM 68 SM 0001, SCB.<br />
134
Diagram 49. Antal pågående sjukskrivningar fördelade på män<br />
ochkvinnor januari månad 1993–1999, tusental<br />
Källa: Riksförsäkringsverket. Anm. Med sjukskrivningar avses de som är registrerade hos försäkringskassan<br />
och som därmed har varit sjuka i minst femton dagar. Uppgifterna för 1997 till och med<br />
mars 1998 påverkas av att arbetsgivarperioden då var 28 dagar, vilket innebär att bara de som var<br />
sjuka under en längre period registrerades hos försäkringskassan.<br />
Frekventa regeländringar<br />
Men regeländringarna inom sjukförsäkringen har varit frekventa under 1990talet.<br />
Den första försämringen i villkoren kom redan i mars 1991 och utgifterna<br />
sjönk med 16 procent i volym.<br />
Året därpå infördes arbetsgivarperioden, dvs. arbetsgivarens skyldighet att<br />
betala ut sjuklön för de första fjorton dagarna i en sjukdomsperiod. De offentliga<br />
utgifterna minskade med hela 40 procent samtidigt som antalet ersatta dagar från<br />
försäkringen sjönk med 35 procent.<br />
Från och med 1992 belyser statistiken endast de omkring 10 procent av sjukdomsfallen<br />
som är längre än fjorton dagar. 88<br />
En karensdag infördes och ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen sänktes i en<br />
andra etapp år 1993. Utgifterna minskade det året med 15 procent och antalet<br />
ersatta dagar med 13 procent. 89 Tre år senare försämrades ersättningsnivåerna<br />
ytterligare, till 75 procent av den förmånsgrundande inkomsten och utgifterna för<br />
sjukpenningen sjönk med 16 procent.<br />
Från och med 1998 kom dock återställarna i form av en höjning av sjukpenningen<br />
från den 1 januari och en återgång till fjorton dagar med sjuklön.<br />
88 ”Socialförsäkringsstatistik, Fakta 1994”, Riksförsäkringsverket, 1994.<br />
89 ”Om den offentliga sektorn, vad den ger och vad den tar”, Margareta Ringqvist, 1996.<br />
135
Kvinnornas sjukdomsbild är sämre …<br />
Under senare år har antalet sjukskrivna ökat såväl bland män som kvinnor, men<br />
kvinnornas sjukdomsbild ser sämre ut än männens. Under januari månad 1999<br />
var drygt 100 000 kvinnor registrerade som sjukskrivna hos försäkringskassan<br />
mot 70 000 män. Det är en ökning med mer än 30 procent för kvinnorna och<br />
drygt 20 procent för männen jämfört med motsvarande period året innan.<br />
… inom offentlig sektor<br />
Det är inom den offentliga sektorn som de sjukskrivna är fler än vad som motsvaras<br />
av sysselsättningen inom respektive sektor. I näringslivet råder det motsatta<br />
förhållandet (tabell 24).<br />
Tabell 24. Andel sjukskrivna och sysselsatta fördelade efter<br />
arbetsmarknadens sektorer 1999, procent<br />
Källor: ”4:e septemberundersökningen av pågående sjukskrivningar – en jämförelse mellan 1998<br />
och 1999”, Riksförsäkringsverket, 1999. SCB:s arbetskraftsundersökningar och SCB:s arbetsmarknadsstatistik.<br />
Anm. Affärsverken ingår i staten. Med sjukskrivna menas de som är registrerade hos<br />
försäkringskassan och som därmed varit sjuka i minst femton dagar.<br />
De sjukskrivna är främst överrepresenterade inom kommu<strong>ner</strong>na, men även inom<br />
staten och landstingen är andelen högre än vad som motsvaras av sysselsättningen.<br />
Överrepresentationen gäller såväl kvinnor som män inom offentlig sektor,<br />
men den är särskilt stor för kvinnor anställda i kommu<strong>ner</strong>na. De svarade för<br />
drygt en tredjedel av kvinnorna på arbetsmarknaden, men andelen sjukskrivna<br />
var betydligt högre. Den uppgick till hela 40 procent år 1999.<br />
I staten är skillnaderna mellan kvinnor och män försumbar när det gäller andelen<br />
sjukskrivna. Överrepresentationen är ungefär lika stor. Under 1999 var 4<br />
procentenheter fler sjukskrivna än vad som motsvaras av de statsanställdas andel<br />
av sysselsättningen på arbetsmarknaden.<br />
136
Lättare psykiska besvär en allt vanligare sjuskrivningsorsak …<br />
Gemensamt för både kvinnor och män är att det främst är de lättare psykiska besvären<br />
som ökar i andel som sjukskrivningsorsak. 90 Det är vanligare i yrkesgrupper med<br />
längre utbildning, som läkare, lärare och polis, än bland dem med kortare utbildning,<br />
som t.ex. undersköterska, vårdbiträde och barnskötare.<br />
… främst i landstingen<br />
Av det totala antalet sjukskrivna den 4 september 1999 hade 13 procent lättare<br />
psykiska besvär som orsak. Genomsnittet på arbetsmarknaden drogs upp av de<br />
anställda inom den offentliga sektorn. Störst var andelen inom landstingen, där<br />
den uppgick till närmare en femtedel av de sjukskrivna (diagram 50).<br />
Diagram 50. Andelen sjukskrivna för psykiska besvär inom<br />
arbetsmarknadens sektorer den 4 september<br />
1998 och 1999, procent<br />
Källa: ”Sjukskrivningar för psykiska besvär inom offentlig sektor”, Riksförsäkringsverket, PM<br />
2000–01–25. Anm. Affärsverken ingår i staten. Med sjukskrivna menas de som är registrerade hos<br />
försäkringskassan och som därmed varit sjuka i minst femton dagar.<br />
På ett år har andelen stigit i varierande takt inom samtliga sektorer, vilket innebar<br />
en ökning med 2 procentenheter eller med en knapp femtedel för arbetsmarknaden<br />
som helhet. Uppgången var störst i näringslivet, men från en betydligt lägre<br />
nivå än inom övriga sektorer. I landstingen ökade andelen sjukskrivna för lättare<br />
psykiska besvär med 3 procentenheter eller 20 procent.<br />
90<br />
Med lättare psykiska besvär menas här t.ex. stress, utbrändhet, nedstämdhet, oro och<br />
ångest.<br />
137
Statsanställdas hälsa och ohälsa<br />
Statstjänstemannaförbundet, ST, har genomfört en undersökning om medlemmarnas<br />
psykosociala arbetsmiljö. Omkring 4 400 perso<strong>ner</strong> har besvarat en enkät,<br />
som bl.a. handlade om förekomsten av psykiska och fysiska besvär.<br />
Närmare sextio procent var kroppsligt uttröttade efter arbetet<br />
Nästan 60 procent av ST-medlemmarna kände sig regelbundet kroppsligt uttröttade<br />
efter arbetet och hälften hade svårt att koppla bort tankarna från arbetet (tabell 25).<br />
Sammantaget var det ingen större skillnad mellan kvinnor och män när det<br />
gäller svårigheter att släppa arbetet på sin fritid. Men bland cheferna var det<br />
kvinnorna som hade störst problem. För experter och handläggare var svårigheterna<br />
mindre än för cheferna och det var inga skillnader mellan könen. Minst<br />
problem hade de manliga assistenterna.<br />
Kvinnorna kände av besvären i högre grad …<br />
Bland ST-medlemmarna var det kvinnorna som i högre grad än männen kände av<br />
de flesta besvären. Fler var t.ex. kroppsligt uttröttade efter arbetet och fler hade<br />
ont i rygg och axlar.<br />
… och problemen har ökat<br />
Sedan 1996 har andelen ST-medlemmar som regelbundet kän<strong>ner</strong> sig kroppsligt<br />
uttröttade efter arbetet ökat med 20 procent. Även de som har svårt att koppla av<br />
tankarna från arbetet har blivit relativt sett fler de senaste åren. Bland männen<br />
har det varit en kraftig ökning av dem som har svårt att sova på grund av arbetet.<br />
Tabell 25. Andel ST-medlemmar som hade besvär varje vecka<br />
1999,procent<br />
Källa: ”Så mår medlemmen – en undersökning hösten 1999 om medlemmarnas psykosociala arbetsmiljö”,<br />
Statstjänstemannaförbundet, 2000.<br />
138
Sett över alla arbetsrelaterade besvär har ökningarna varit störst för de statsanställda<br />
männen. Det skulle innebära att männen sedan 1996 börjat närma sig<br />
kvinnornas nivå. Även när det gäller frånvaron från arbetet på grund av sjukdom,<br />
som mäts i SCB:s arbetskraftsundersökningar, är ökningen relativt sett störst för<br />
männen under de senaste åren. Det gäller både i förhållande till de statsanställda<br />
kvinnorna och till andra sektorer. 91<br />
91 SCB:s arbetskraftsundersökningar bygger dock på urval och resultaten kan vara osäkra<br />
för en förhållandevis liten grupp som de statsanställda.<br />
139
Staten och informationssamhället<br />
Ett informationssamhälle för alla<br />
Sverige ska som första land bli ett informationssamhälle för alla. Detta är den<br />
svenska regeringens långsiktiga IT-politiska mål och ligger i linje med Europeiska<br />
rådets målsättning, som omfattar hela Europa. Medborgarnas möjlighet att<br />
kunna använda Internet är avgörande för denna utveckling. 92<br />
Fler och fler använder Internet<br />
Sverige i täten<br />
Ungefär fem miljo<strong>ner</strong> av Sveriges befolkning har tillgång till Internet. Det innebär<br />
att Sverige ligger i täten bland länder som USA, Singapore, Nederländerna<br />
och de övriga nordiska länderna.<br />
Sjuttio procent har tillgång till Internet …<br />
… och ökningen i hemmen är markant …<br />
I maj år 2000 hade omkring fem miljo<strong>ner</strong> eller 70 procent av Sveriges befolkning<br />
i åldrarna 9–79 år tillgång till Internet i hemmet, i skolan eller på arbetsplatsen.<br />
Det är en ökning med nästan 20 procentenheter eller 35 procent jämfört med maj<br />
1998. Möjligheten att använda Internet har ökat kraftigt både i skolan och på<br />
arbetsplatserna, men inte lika mycket som i hemmen. Där har andelen gått upp<br />
närmare 30 procentenheter och därmed i det närmaste fördubblats. Det beror<br />
sannolikt på de förmånliga hem-PC-avtal som kunde upprättas mellan arbetsgivare<br />
och arbetstagare från och med år 1998 (diagram 51).<br />
… för dem i arbetsför ålder<br />
Det är främst i åldrarna 20–64 år som tillgången till Internet ökat under tvåårsperioden,<br />
vilket styrker hypotesen om sambandet med hem-PC-avtalen. Bland de<br />
yngsta hade andelen stigit med 8 procentenheter till hela 90 procent, medan de<br />
äldsta, de över 65 år, också blivit fler. Men jämfört med övriga grupper var andelen<br />
som hade tillgång till Internet betydligt lägre, drygt 10 procent (diagram 52).<br />
Kraftig ökning av användningen …<br />
De som har tillgång till Internet behöver inte nödvändigtvis vara flitiga användare.<br />
Det finns olika sätt att mäta detta. I maj år 2000 hade något mer än varannan person<br />
använt Internet den senaste veckan. Två år tidigare var motsvarande tal en<br />
tredjedel. Det innebär en uppgång med 54 procent under perioden.<br />
Om vi i stället studerar hur användningen av Internet har förändrats under ett<br />
genomsnittligt dygn 1998 jämfört med år 2000 har andelen fördubblats. Hela 27<br />
procent använde Internet under ett genomsnittligt dygn i maj år 2000, mot 13<br />
procent två år tidigare (diagram 53).<br />
92 1999/2000:TU9 och riksdagens protokoll 1999/2000:126.<br />
140
Diagram 51. Tillgång till Internet i hemmet och/eller på<br />
arbetsplatsen/skolan 1998 och 2000, procent<br />
Källa: Radioundersökningar AB.<br />
Diagram 52. Tillgång till Internet i hemmet och/eller på arbetsplatsen/<br />
skolan efter åldersgrupper 1998 och 2000, procent<br />
Källa: Radioundersökningar AB.<br />
141
Diagram 53. Användning av Internet i hemmet eller på arbetsplatsen/<br />
skolan ett genomsnittligt dygn efter åldersgrupper 1998<br />
och 2000, procent<br />
Källa: Radioundersökningar AB.<br />
… men skillnaderna mellan könen består<br />
Liksom i tidigare undersökningar visar det sig att män använder Internet oftare<br />
än kvinnor. Ett genomsnittligt dygn i maj 2000 gick en tredjedel av männen in på<br />
nätet, att jämföras med en femtedel av kvinnorna. Avståndet mellan könen har<br />
också vidgats under de två senaste åren genom att männen är flitigare användare<br />
än kvinnorna.<br />
De i tjugo- och trettioårsåldern använder Internet mest<br />
Tillgången till och användningen av Internet, har alltså ökat kraftigt i samtliga<br />
åldersgrupper. Mer än fyrtio procent i åldrarna 20–34 år använde Internet ett<br />
genomsnittligt dygn år 2000, vilket är mer än en fördubbling jämfört med 1998.<br />
Ökningen beror sannolikt på att denna grupp i särskilt hög grad behöver Internet i<br />
arbetslivet eller i utbildningen. Bortsett från de allra äldsta var skillnaden minst just<br />
i denna åldersgrupp mellan möjlighet att gå in på nätet och att faktiskt utnyttja det.<br />
Gapet mellan tillgång och användning störst bland de yngsta<br />
Även i åldrarna upp till femtio år var uppgången markant och en tredjedel hade<br />
använt Internet under ett genomsnittligt dygn år 2000. När det gäller de allra<br />
yngsta, dvs. de mellan 9–19 år, hade hela 90 procent tillgång till Internet medan<br />
endast 30 procent var regelbundna användare. Gapet mellan tillgång och användning<br />
var störst i denna åldersgrupp.<br />
142
Ökad användning bland pensionärer – men från en låg nivå<br />
De i pensionsåldern ökade användningen under tvåårsperioden, men från en<br />
mycket låg nivå. Drygt var tionde hade tillgång till Internet och fyra procent hade<br />
använt nätet ett genomsnittligt dygn år 2000 (diagram 52 och 53).<br />
Internet används främst på arbetet och i utbildningen<br />
En genomsnittlig dag år 1999 använde drygt en femtedel Internet på arbetsplatsen<br />
eller i skolan. Motsvarande siffra för användning i hemmet var 12 procent.<br />
Det är alltså vanligare att Internet används i arbetet eller i utbildningen än i<br />
hemmen. Det är en av orsakerna till att de äldre, de över 65 år, som oftast har<br />
avslutat både utbildning och aktivt yrkesliv, i mindre grad har tillgång till och<br />
använder Internet. 93<br />
Relativt unga och de välutbildade höginkomsttagarna använder nätet<br />
Sammantaget bekräftar undersökningen att de yngre och de med hög utbildning<br />
och inkomst oftare har tillgång till en Internetuppkoppling. De i tjugo- och trettioårsåldern<br />
och de med hög utbildning och inkomst är också mer frekventa<br />
användare än andra grupper.<br />
Ett informationssamhälle för alla<br />
Tre prioriterade uppgifter<br />
Regeringens mål är att skapa ett informationssamhälle för alla. Informationsteknikens<br />
potential ska tas tillvara för att främja tillväxten, sysselsättningen och höja människors<br />
livskvalitet. Regeringen har därför presenterat tre prioriterade uppgifter för<br />
staten, att öka tilliten till IT, utveckla kompetensen och förbättra tillgängligheten. 94<br />
Tilliten till IT<br />
Medborgare och företag ska kunna lita på att information via Internet färdas<br />
säkert och utan insyn från andra. Elektroniska signaturer, kryptografi och driftsäkerhet<br />
är viktiga beståndsdelar för att tillit till tekniken ska kunna åstadkommas.<br />
Utveckling av kompetensen …<br />
Regeringen anser att IT-kunnandet behöver både breddas och fördjupas. Skolverkets<br />
satsning på lärarnas kompetenshöjning ska fortsätta och fler utbildningsplatser<br />
inom den högre utbildningen inrättas. Särskilda insatser kommer att göras<br />
för att stärka forskningen och den högre utbildningen i Internetteknik. Kompetensen<br />
behöver också utvecklas inom arbetslivet.<br />
93 Mediebarometern 1999, NORDICOM, 2000:1. Mediebarometern använder begreppet ”en<br />
genomsnittlig dag”, vilket bör kunna jämföras med Radioundersökningarnas ”ett genomsnittligt<br />
dygn”.<br />
94 Prop. 1999/2000:86.<br />
143
… och tillgängligheten<br />
Tillgängligheten till information och tjänster blir högre genom statens och näringslivets<br />
satsningar på bredband. De ska göra det möjligt för alla i hela landet<br />
att skaffa sig en anslutning till Internet med en snabbare överföringskapacitet än<br />
vad många har i dag.<br />
Förvaltningen spelar en viktig roll<br />
Den offentliga förvaltningen bör vara ett föredöme när det gäller användningen<br />
av IT. Denna målsättning har förts fram tidigare, men understryks ytterligare i<br />
årets IT-proposition.<br />
Ett handlingsprogram visar vägen<br />
I juni år 2000 presenterade regeringen handlingsprogrammet ”En förvaltning i<br />
demokratins tjänst”. I programmet beskrivs hur informationstekniken ska utnyttjas<br />
för att utveckla förvaltningen. Att skapa 24-timmarsmyndigheten, som<br />
ska ge bättre information, service och handläggning dygnet runt är ett av målen.<br />
En annan aspekt som diskuteras är hur dialogen med medborgare och företag och<br />
möjligheten till insyn och kontroll ska kunna förbättras.<br />
Det europeiska informationssamhället<br />
eEuropa – EU:s handlingsplan<br />
Idéerna på europeisk nivå och i Sverige är likartade när det gäller att utnyttja den<br />
nya tekniken. ”eEuropa 2002 – ett informationssamhälle för alla” är den Europeiska<br />
unionens handlingsplan för att möta informationssamhället. Det är en<br />
politisk plan och ett av flera initiativ för att utveckla den nya ekonomin. Det<br />
Europeiska rådet anser att den nya tekniken snabbt måste tas till vara, särskilt<br />
Internet, för att göra Europa till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska<br />
ekonomin i världen. 95<br />
Tre mål<br />
Handlingsplanen fastställdes av det Europeiska rådet i juni år 2000 och har tre<br />
nyckelmål:<br />
– att skapa ett billigare, snabbare och säkrare Internet,<br />
– att investera i människor och kompetens och<br />
– att stimulera användandet av Internet.<br />
Varje nyckelmål består av tre till fem målområden med ett antal identifierade<br />
åtgärder. Ansvaret för att dessa genomförs ligger främst på medlemsstaternas<br />
95<br />
”eEuropa 2002 – ett informationssamhälle för alla”, Europeiska unionens råd, Europeiska<br />
gemenskapernas kommission, 2000.<br />
144
egeringar, kommissionen och EU-parlamentet, men även på den offentliga sektorn<br />
och näringslivet. Handlingsplanen ska vara genomförd år 2002. I takt med<br />
genomförandet ska planen kontinuerligt följas upp.<br />
En elektronisk förvaltning i Europa<br />
Elektronisk tillgång till samhällsinformation och offentliga tjänster<br />
Inom ett målområde i handlingsplanen behandlas den elektroniska förvaltningen<br />
och man inriktar sig främst på samhällsinformationen och de offentliga tjänsterna.<br />
De offentliga sektorerna i medlemsländerna och EU-institutio<strong>ner</strong>na ska vara<br />
föregångare i användningen av IT för att stimulera till effektivitet, öppenhet och<br />
god service. Enligt eEuropa ligger utmaningen i att klara av de organisationsförändringar<br />
som krävs och att utveckla gemensamma lösningar för informationsutbyte.<br />
Säkerhet ska ge förtroende<br />
Att information är skyddad och ska kunna överföras säkert är av stor betydelse<br />
för förtroendet för de elektroniska tjänsterna. Förvaltningen ska stimulera utvecklingen<br />
genom att använda tillförlitliga säkerhetslösningar och uppmuntra till<br />
samarbete mellan den offentliga sektorn och det privata näringslivet.<br />
Den elektroniska handeln ska stimuleras<br />
Företags och konsumenters användning av Internet för elektronisk handel ska<br />
stimuleras enligt eEuropaplanen. Genom elektroniska anbudsförfaranden är det<br />
dessutom möjligt att höja effektiviteten vid offentlig upphandling. Den elektroniska<br />
handeln är dock ännu inte särskilt stor och det krävs förändringar så att de<br />
legala hindren, som ännu finns kvar, försvin<strong>ner</strong>.<br />
Deltagande för alla<br />
Åtgärder som förhindrar att någon utestängs från information måste ges en hög<br />
politisk prioritet för att målet ”ett informationssamhälle för alla” ska kunna uppnås.<br />
Myndigheternas webbplatser är i detta sammanhang särskilt betydelsefulla<br />
och det är vikigt så många som möjligt kan nås. I dag finns rekommendatio<strong>ner</strong><br />
för hur en webbplats ska utformas för att göra den tillgänglig även för medborgare<br />
med särskilda behov.<br />
Digital information<br />
Information är basen för utvecklingen av elektroniska tjänster. Alla uppgifter är<br />
dock ännu inte digitaliserade och det krävs därför insatser för att t.ex. göra mer<br />
information om det europeiska kulturarvet tillgänglig på data. Den offentliga<br />
sektorns information är en viktig produktionsfaktor, även för den privata marknaden,<br />
som bör digitaliseras för att kunna användas för vidare förädling av andra<br />
producenter.<br />
145
Andra mål i eEuropaplanen<br />
Ökad tillgänglighet genom lägre priser<br />
Handlingsplanen eEuropa 2002 syftar till att öka tillgängligheten till Internet<br />
genom att se till att priserna för användning blir lägre och att det finns tillgång<br />
till anslutningar med snabb överföringskapacitet över hela Europa. Tanken är<br />
också att det ska inrättas offentliga terminaler och särskilda ”telestugor” för<br />
distansarbete.<br />
Ständig kompetensutveckling fordras<br />
Den nya ekonomin och informationssamhället kräver välutbildad arbetskraft.<br />
Enligt eEuropa måste det till åtgärder för att ge studenterna rätt förutsättningar<br />
inför arbetslivet. Det betonas att alla elever bör ha tillgång till Internet. Dessutom<br />
behövs en ständig kompetensutveckling både inom näringslivet och offentlig<br />
sektor. Det kan uppnås t.ex. genom att öka antalet utbildningsplatser för IT.<br />
Mer av IT inom hälso- och sjukvård …<br />
Inom hälso- och sjukvården har IT använts länge, men tekniken är inte spridd i<br />
den omfattning som är teoretiskt möjlig. Insatser för bättre infrastruktur och<br />
högre kvalitet på de databaser som finns och används är några av eEuropas pla<strong>ner</strong>ade<br />
åtgärder.<br />
… och transporter<br />
Inom transportområdet ska tekniken utnyttjas för att skapa bättre kapacitet i<br />
luftrummet och EU-länderna ska stimulera till insatser som ger aktuell trafikoch<br />
väginformation.<br />
En elektronisk förvaltning<br />
Enligt eEuropaplanen ska medlemsstaterna utveckla tillgången till offentliga<br />
informationstjänster och andra elektroniska tjänster samt förenkla administrationen<br />
för företagare. Sverige har i flera avseenden kommit en bra bit på vägen mot<br />
en elektronisk förvaltning jämfört med många andra EU-länder.<br />
Den elektroniska förvaltningen i Sverige<br />
Begreppet 24-timmarsmyndighet<br />
Den svenska regeringen har i många sammanhang betonat vikten av bättre offentlig<br />
service till medborgare och företag. I det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet<br />
understryks särskilt behovet av service dygnet runt hos myndigheterna,<br />
dvs. av 24-timmarsmyndigheter. 96<br />
96 ”En förvaltning i demokratins tjänst”, Justitiedepartementet, 2000.<br />
146
Fyra kriterier<br />
Det finns förslag på vad som kan känneteckna en sådan myndighet. Basen för<br />
begreppet 24-timmarsmyndighet är fyra kriterier i en successiv utveckling mot<br />
en elektronisk förvaltning (diagram54). 97<br />
Diagram 54. Kriterier för den elektroniska förvaltningen<br />
Källa: ”24-timmarsmyndighet”, <strong>Statskontoret</strong>, 2000:21.<br />
Det första innebär att myndigheten erbjuder lätt tillgänglig elektronisk information<br />
om sina tjänster. Det sista steget är att genom nätverksfunktio<strong>ner</strong> kunna<br />
samverka med andra myndigheter och organisatio<strong>ner</strong>. Därigenom behöver medborgaren<br />
eller företaget bara ta en enda kontakt med det offentliga för att få sitt<br />
ärende uträttat. Myndighetens val av servicenivå kräver naturligtvis en viss ”teknikhöjd”<br />
för att ärendena ska kunna behandlas elektroniskt.<br />
Försöksverksamhet med servicedeklaratio<strong>ner</strong><br />
Regeringen vill också inleda en försöksverksamhet med servicedeklaratio<strong>ner</strong> hos<br />
ett tiotal statliga myndigheter. Syftet är att de ska redovisa vilken service medborgare<br />
och företag kan förvänta sig. Detta för att skapa bättre förutsättningar för<br />
en dialog med dem som använder tjänsterna och för synpunkter på hur dessa kan<br />
förbättras.<br />
97 ”24-timmarsmyndighet”, <strong>Statskontoret</strong>, 2000:21.<br />
147
Nästan alla statliga myndigheter har e-post och webbplats<br />
Förutsättningarna för den framtida utvecklingen mot en elektronisk förvaltning<br />
får anses som goda i Sverige. Redan i dag har i princip alla statliga myndigheter<br />
e-post och webbplats, dvs. 98 respektive 94 procent i juli år 2000. Av de 275<br />
studerade myndigheterna saknade endast fem e-post och knappt ett tjugotal en<br />
egen webbplats.<br />
Anledningen till att myndigheterna inte hade e-postadress var främst att de var<br />
nybildade. Endast en hade gjort ett medvetet val av rädsla för ”e-postbombning”.<br />
Av dem som inte hade någon webbplats sommaren år 2000 svarade flertalet att<br />
de var på väg att skaffa en, medan några ansåg att det i dagsläget inte var nödvändigt<br />
att ha någon.<br />
Offentliga informationstjänster och databaser<br />
Enhetlig information är grunden<br />
Områden som allmän förvaltning, rättsinformation, kultur, miljö och trafik pekas<br />
i eEuropaplanen ut som särskilt angelägna för digitalisering. Enhetlig information<br />
är grunden för mycket av den framtida tjänsteutvecklingen.<br />
Det finns en lång tradition i Sverige<br />
Den svenska förvaltningens elektroniska informationsförsörjning är i ett internationellt<br />
perspektiv omfattande. Beräkningar tyder på att närmare hälften av dagens<br />
informationsmarknad i Sverige bygger på material från offentliga källor. 98<br />
Sverige har en lång tradition av uppbyggnad av register och en tidig digitalisering<br />
av dessa. Många länder inom EU är fortfarande inne i en fas som innebär att<br />
register skapas och görs tillgängliga elektroniskt. Det gäller uppgifter som redan<br />
finns i databaser i Sverige. Exempel på sådana områden är person- och adressregister,<br />
miljöinformation och fastighetsbildning.<br />
SverigeDirekt ska utvecklas<br />
SverigeDirekt är den offentliga sektorns portal, dvs. en ingångssida med länkar<br />
främst till myndigheter. Den är resultatet av ett samarbete mellan riksdagen,<br />
Regeringskansliet, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet.<br />
SverigeDirekt har under de senaste åren haft en stadig ökning i antalet besökare<br />
med en topp på 75 000 under en månad (tabell 26).<br />
Regeringen har bestämt att SverigeDirekt ska utvecklas och beslöt därför våren<br />
år 2000 att en särskild utredare ska granska vilken roll portalen bör ha i relation<br />
till olika databaser med information om det offentliga Sverige.<br />
98 Prop. 1999/2000:86.<br />
148
Tabell 26. SverigeDirekt, Miljönätet och Kulturnätet, genomsnittligt<br />
antal besök per månad 1998–2000, tusental och förändring<br />
i procent<br />
Utredningen ska bland annat studera vilka samordningsbehov som finns och hur<br />
verksamheten kan rationaliseras. Särskilt ska möjligheterna till samordning med<br />
rättsinformationssystemet och Samhällsguiden granskas. 99<br />
Senast i februari 2001 ska utredaren lägga fram ett delbetänkande där grunddragen<br />
i förslaget redovisas. Ett slutligt förslag ska presenteras före utgången av 2001.<br />
Person- och adressregistret – SPAR<br />
Det statliga person- och adressregistret, SPAR, är ett av Sveriges mest använda<br />
offentliga register. Det innehåller, förutom adresser, uppgifter om t.ex. inkomst,<br />
förmögenhet och taxeringsvärden på fastigheter.<br />
SPAR kan användas av myndigheter och enskilda för att aktualisera, komplettera<br />
och kontrollera personuppgifter. Det är också möjligt att ta ut namn och adresser<br />
efter olika kriterier t.ex. för direktreklam.<br />
Ökad användning av bolags- och näringslivsregistret<br />
Bolags- och näringslivsregistret blev tillgängligt via Patent- och registreringsverkets<br />
webbplats i februari år 2000. Före starten hade registret ett knappt hundratal<br />
kunder. Antalet användare har sedan dess ökat snabbt till drygt 2 000 i augusti<br />
år 2000. Ett av skälen till uppgången är att många kan använda systemet<br />
samtidigt, vilket inte var fallet tidigare.<br />
Lagrummet – en webbplats för rättsinformation<br />
Webbplatsen för den svenska rättsinformation är ”Lagrummet”. Informationen<br />
avser inte enbart författningar utan dokument från hela rättskedjan – från förarbeten<br />
till domstolarnas vägledande avgöranden. När systemet är fullt utbyggt år<br />
2001 kommer mer avancerade söktjänster att erbjudas. Projektet omfattar domstolsväsendet,<br />
regering, riksdag och ca 90 centrala förvaltningsmyndigheter.<br />
Lagrummet är ett stöd dels för förvaltningens tjänstemän, dels för den enskilde,<br />
som får betydligt lättare att komma åt informationen än tidigare.<br />
99 Samhällsguiden, som finns både på nätet och i bokform, är en handbok om samhället<br />
som ger lättillgänglig information om hela utbudet av offentlig service, demokrati och medborgarens<br />
rättigheter och skyldigheter. Den är kostnadsfri och sökbar på webben.<br />
149
Ökat intresse för kulturinformation<br />
Portalen Kulturnätet fungerar som en sammanhållande ingång till området. Den<br />
var tidigare ett projekt, men är nu en del av Kulturrådets ordinarie verksamhet.<br />
Nätet har som främsta uppgift att samla kulturen i Sverige, sprida informationen<br />
till alla och därmed förbättra dialogen mellan kulturproducenter och medborgare.<br />
För museerna fungerar nätet som en gemensam kontaktpunkt med allmänheten.<br />
I dag omfattar det nära 5 000 länkar till olika webbplatser.<br />
Kulturnätet har haft en kraftig ökning av antalet besök sedan 1998. Under<br />
1999 i de närmaste fördubblades de för att sedan öka till i genomsnitt 32 000 per<br />
månad under första halvåret 2000. 100<br />
Naturvårdsverket ansvarar för Miljönätet<br />
Miljönätet togs i drift våren 1998, då ansvaret överfördes till Naturvårdsverket.<br />
Det innehåller dokument och databaser med information om Sveriges miljö och<br />
finns i såväl en svensk som en engelsk version.<br />
Antalet besök ökade med drygt en tredjedel i genomsnitt per månad under<br />
1999, men ökningstakten dämpades under första delen av år 2000. 101<br />
Informationen som förmedlas kommer från nätets medlemmar, som själva ansvarar<br />
för kvaliteten i uppgifterna. Medlemmarna har stadigt blivit fler och består<br />
av statliga myndigheter, kommu<strong>ner</strong> och miljövådsorganisatio<strong>ner</strong>. Antalet uppgick<br />
i juli år 2000 till drygt hundra, att jämföra med ett sextiotal i januari 1999.<br />
Den nationella vägdatabasen<br />
Den pla<strong>ner</strong>ade svenska vägdatabasen kommer att omfatta basdata om t.ex. vägarnas<br />
egenskaper och hastighetsbegränsningar. I ett senare skede tillkommer<br />
andra uppgifter om t.ex. tillfälliga vägarbeten och tjällossning. I dag finns dessa<br />
uppgifter elektroniskt, men i olika informationssystem. Tanken är att skapa en<br />
betydligt bättre tjänst genom att sammanföra informationen.<br />
Det svenska utvecklingsarbetet har brottats med problem, men målet är att systemet<br />
ska finnas i drift år 2001 och då, i ett första steg, omfatta basdata om det<br />
statliga vägnätet.<br />
Lantmäteriverkets nya marknadsplats<br />
Lantmäteriverket startade under våren år 2000 en ny marknadsplats på Internet. 102<br />
Totalt erbjuds fyra tjänster elektroniskt, direkt på nätet: ”Fastighetssök”, ”Kartbutiken”,<br />
”Kartsök” och ”Sverigebilden”. En del tjänster är gratis, som att titta på<br />
sitt eget hus på ett flygfoto eller att använda digitala originalkartor. Den mest<br />
använda tjänsten är Fastighetssök. Den används framför allt i samband med<br />
fastighetsaffärer t.ex. för att få uppgifter om taxeringsvärden.<br />
Syftet med marknadsplatsen är att öka tillgängligheten för att nå nya grupper<br />
100 Se tabell 26 på s. 149.<br />
101 Se tabell 26 på s. 149.<br />
102 www.Lantmateriet.com<br />
150
och kunder, som inte tidigare vänt sig till Lantmäteriverket. Antalet besökare är i<br />
dag omkring 40 000 per månad.<br />
Elektroniska tjänster<br />
Enligt eEuropaplanen ska de viktigaste allmänna tjänsterna finnas tillgängliga<br />
elektroniskt och administrationen av dem förenklas. Vilka tjänster som avses<br />
specificeras dock inte, men arbetet ska vara genomfört under år 2003.<br />
De elektroniska tjänsterna ökar kraftigt<br />
För vissa svenska myndigheter har de senaste åren inneburit en explosionsartad<br />
ökning i användningen av deras webbplatser och elektroniska tjänster. Framför<br />
allt är uppgången markant för de myndigheter som utvecklat särskilda tjänster<br />
(tabell 27).<br />
Tabell 27. Elektroniska tjänster hos några statliga myndigheter 2000,<br />
antal besökare och förändring jämfört med 1999 i procent<br />
Källa: <strong>Statskontoret</strong>. Anm. Skoldatanätet beskrivs på s. 163 och Socialstyrelsens medicinska faktadatabas<br />
på s. 164.<br />
151
Av de elektroniska tjänster vi granskat närmare visade samtliga mer eller mindre<br />
kraftiga uppgångar under år 2000. Det var bara för Riksförsäkringsverkets tjänst,<br />
att räkna ut den framtida pensionen, som antalet användare var oförändrat år<br />
2000 jämfört med året innan.<br />
Förändringarna i antalet användare påverkas naturligtvis av sådana faktorer<br />
som målgruppens storlek, hur väletablerad tjänsten är och vilken information<br />
som finns via andra medier.<br />
Räkna ut din pension<br />
Riksförsäkringsverket har sedan ett par år en särskild webbplats om pensio<strong>ner</strong>.<br />
Där fin<strong>ner</strong> man blanketter och information om det nya pensionssystemet. 103<br />
Antalet besökare per månad är i genomsnitt 30 000, men de ökar kraftigt de<br />
månader man gör särskilda utskick om den nya pensionen. Då uppgår de oftast<br />
till över 100 000. Den mest populära tjänsten, som omkring hälften använder sig<br />
av, är att räkna ut beloppet på sin framtida pension.<br />
Söka jobb via Platsbanken<br />
Arbetsmarknadsstyrelsen har med Platsbanken en av förvaltningens mest besökta<br />
webbtjänster. Antalet besökare under april månad år 2000 var 430 000, en ökning<br />
med närmare en tredjedel jämfört med samma period 1998 (tabell 28).<br />
Tabell 28. Platsbanken och Sökandebanken, antal besökare,<br />
registrerade företag och meritförteckningar i april<br />
1998–2000, tusental och förändringar i procent<br />
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen. Anm. Uppgifterna avser antalet besökare och inte antalet besök.<br />
Sökandebanken ger de arbetssökande möjlighet att lägga ut sina meritförteckningar<br />
på nätet, som därmed blir sökbara för de företag som registrerat sig som<br />
användare. Antalet besökare i Sökandebanken har fördubblats under de senaste<br />
två åren och de företag som använder banken har ökat kraftigt.<br />
103 www.pension.nu<br />
152
Räkna ut din skatt<br />
Ett vanligt skäl till att besöka Riksskatteverkets hemsida är för att skaffa deklarationsblanketter<br />
eller instruktio<strong>ner</strong>. Verket hade i samband med den årliga självdeklarationen<br />
under april månad år 2000 närmare 640 000 besökare, vilket är en<br />
ökning med 145 procent jämfört med samma period 1999 (tabell 29).<br />
Tabell 29. Riksskatteverkets webbplats och skattemyndigheternas<br />
servicetelefon, antal besökare och samtal i april<br />
1998–2000, tusental och förändring i procent<br />
Källa: Riksskatteverket.<br />
Mycket av samma tjänster erbjuds via servicetelefonen, men utnyttjandet ökade<br />
endast marginellt jämfört med besöken på webbplatsen och det är tydligt att de<br />
elektroniska tjänsterna tar över mer och mer.<br />
Verkets mest populära tjänst är skatteuträkningar. Antalet perso<strong>ner</strong> som utnyttjade<br />
den möjligheten var i det närmaste fem gånger fler i april år 2000 jämfört<br />
med samma månad två år tidigare.<br />
Få besked om studiemedel<br />
CSN Direkt är Centrala studiestödsnämndens webbtjänst. Besökstopparna infaller<br />
i samband med terminsstarter och då man sänder ut skuldbesked. Under första<br />
halvåret år 2000 besöktes webbplatsen av knappt 1 miljon och totalt under året<br />
beräknar man få dubbelt så många. Två år tidigare registrerades 900 000 besök.<br />
Ökningen beror dels på marknadsföring av tjänsten, dels på att tillgängligheten<br />
är betydligt bättre jämfört med de telefontjänster CSN erbjuder.<br />
Den mest populära tjänsten är webbsvaret, där man kan få besked om status<br />
på sin ansökan och studieskuldens storlek. Drygt 90 000 besökte den tjänsten i<br />
genomsnitt per månad under första halvåret 2000, vilket är en fördubbling jämfört<br />
med året innan (tabell 27).<br />
Prenumeranterna på Regeringskansliets nyheter blir fler<br />
Regeringens webbplats ”Regeringskansliet” innehåller information om regeringen,<br />
departementen, kommittéer m.m. I samband med presentationen av budgetpropositionen<br />
är antalet besökare som störst.<br />
Webbutsändningar från t.ex. presskonferenser och prenumerering på nyheter<br />
är de mest använda tjänsterna. I januari år 2000 i samband med webbutsändning-<br />
153
en av ”The Stockholm International Forum on the Holocaust” registrerades omkring<br />
19 000 som påloggade. I september år 2000 fanns det drygt 5 000 nyhetsprenumeranter,<br />
vilket är en ökning med närmare 80 procent sedan 1999 (tabell 27).<br />
Förenklad administration för företagare<br />
Tjänster för att underlätta för företagare prioriteras i eEuropaplanen. Särskilt<br />
näm<strong>ner</strong> programmet behovet av förenklade förfaranden för att starta företag.<br />
Företagarna får en egen portal<br />
I Sverige får företagen den 1 december år 2000 en egen ingångssida till myndighetsinformation<br />
– Företagarportalen.<br />
Närings- och teknikutvecklingsverket fick i slutet av år 1999 i uppdrag att i<br />
samarbete med andra myndigheter, företagare och organisatio<strong>ner</strong> utveckla en<br />
portal för företag.<br />
Portalen kommer att vara helt kostnadsfri för användaren och ska underlätta<br />
kontakten mellan myndigheter och företagare. Genom ett samarbete mellan relevanta<br />
myndigheter ska portalen ge företagare bättre överblick över all den information<br />
som i dag riktar sig till dem.<br />
Enklare för dem som vill starta företag<br />
Patent- och registreringsverket och Riksskatteverket håller på att utarbeta en<br />
gemensam lösning för förenklad registrering av nya företag. Målet är att den som<br />
vill starta ett företag ska kunna hitta alla nödvändiga administrativa dokument<br />
och blanketter på ett ställe på webben och också kunna skicka in dem elektroniskt.<br />
I en första fas kommer dock systemet att vara ”pappersbaserat”. Det innebär<br />
att de relevanta blanketterna kommer att finnas elektroniskt och vara möjliga att<br />
skriva ut på den egna skrivaren. I nästa steg ska en helt elektronisk och interaktiv<br />
version införas. Men ännu saknas författningsstöd för att godkänna elektroniska<br />
signaturer i vissa delar av processen.<br />
Det kan dock konstateras att redan en pappersbaserad version kommer att underlätta<br />
för användaren, som då slipper vända sig till flera myndigheter för att få<br />
information och rätt blanketter.<br />
Rent tekniskt kommer flödet av information att vara möjlig genom ett spridnings-<br />
och hämtningssystem, SHS, som innebär en standardiserad och säker<br />
kommunikation via Internet. Systemet har utvecklats i ett samarbete mellan<br />
Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket och <strong>Statskontoret</strong> och vidareutvecklas<br />
nu av SHS-rådet, där ett tiotal myndigheter ingår.<br />
Elektroniska ärendekedjor i Jordbruksverket<br />
Handläggningen av EU-stöd för jordbrukarna är Jordbruksverkets ansvar. Verket<br />
pla<strong>ner</strong>ar att under de närmaste åren successivt gå över till elektroniska ärendekedjor.<br />
Redan hösten år 2000 kommer lantbrukarna att on-line kunna registrera<br />
154
den aktuella djurstatusen till Jordbruksverkets nötdjursregister. Målet är att<br />
35 000 lantbrukare ska utnyttja denna tjänst om ett par år.<br />
Ett elektroniskt jordbrukarstöd<br />
Den största förändringen rör dock jordbrukarstödet, som i dag medför en omfattande<br />
blanketthantering för de sökande. Utvecklingsarbetet syftar till att förenkla<br />
hela den administrativa processen. Även på detta område är förutsättningen att<br />
författningar ändras så att kvalificerade elektroniska signaturer kan införas.<br />
Om arbetet kan bedrivas enligt nuvarande pla<strong>ner</strong>, beräknar Jordbruksverket att<br />
uppemot hälften av alla ansökningar kommer att kunna behandlas digitalt inom<br />
de närmaste åren.<br />
Förändringarna inom jordbruksområdet innebär naturligtvis effektivare processer.<br />
Jordbrukaren ska motiveras att använda dessa nya elektroniska kanaler,<br />
då de ger snabbare administration och minskar risken för fel.<br />
Elektronisk förvaltning i andra länder<br />
Vanligt med särskilda tidssatta mål<br />
I en internationell studie, som publicerats av den brittiska regeringen, konstateras<br />
att särskilda mål för den elektroniska förvaltningen ofta har antagits av regeringarna<br />
i Europa. Tio av tolv undersökta länder hade sådana mål för elektroniska<br />
tjänster inom statsförvaltningen. 104<br />
I tablå 9 jämförs målen för den elektroniska förvaltningen i fem länder.<br />
Tablå 9. Mål för den elektroniska förvaltningen i Storbritannien,<br />
Frankrike, Nederländerna, Finland och Sverige<br />
Källa: ”Information Age Government, Benchmarking Electronic Service Delivery”, Central IT Unit,<br />
The British Government, 2000.<br />
104<br />
”Information Age Government, Benchmarking Electronic Service Delivery”, Central IT<br />
Unit, The British Government, July 2000.<br />
155
Av de fem länderna har Storbritannien och Nederländerna tydliga kvantifierade<br />
och tidsangivna mål. Frankrike och Finland siktar på att den elektroniska förvaltningen<br />
ska bli större, men specificerar inte någon bestämd andel av tjänsterna.<br />
Däremot anges en tidpunkt när målen ska vara uppnådda.<br />
Sverige har inget tydligt uttalat ge<strong>ner</strong>ellt tidsatt mål. Regeringen betonar dock<br />
i olika sammanhang att myndigheterna ska vara föregångare och även tillhandahålla<br />
tjänster elektroniskt.<br />
Samtliga har företagsregister …<br />
Samtliga länder har någon form av företagsregister, som är tillgängliga on-line<br />
(tablå 10).<br />
Tablå 10. Exempel på offentliga elektroniska register och<br />
informationstjänster i Storbritannien, Frankrike,<br />
Nederländerna, Finland och Sverige år 2000<br />
Källa: <strong>Statskontoret</strong>.<br />
I stort sett är registren lika omfattande när det gäller antalet uppgifter man kan få<br />
fram om företag i de fem länderna. Däremot är det skillnader i organiseringen av<br />
hur uppgifterna hämtas in och registreras. I Sverige, Frankrike och Finland finns<br />
registret samlat hos en patentmyndighet. I Nederländerna kommer man under år<br />
2001 att samla samtliga uppgifter, som nu finns uppdelade på flera håll, i en enda<br />
databas.<br />
… och elektronisk rättsinformation<br />
Även rättsinformationen finns tillgänglig elektroniskt hos samtliga länder, liksom<br />
en ge<strong>ner</strong>ell ingångssida till förvaltningen. Däremot skiljer det sig mellan länderna<br />
när det gäller person- och adressregister, miljö- och kulturinformation.<br />
Personregister finns i de nordiska länderna<br />
I de nordiska länderna finns centrala person- och adressregister, som baseras på<br />
personnummer, och i Finland och Sverige kan man köpa utdrag.<br />
I Storbritannien, Nederländerna och Frankrike finns inte personnummer och<br />
därmed inte ett begrepp för person- och adressregister. I Storbritannien är dock<br />
vallängderna offentliga och kan användas av privata företag som skapat stora<br />
156
egister. Dessa är dock inte kompletta, eftersom främst de unga i befolkningen<br />
inte har rätt att rösta. Ett annat skäl är att uppdateringar inte görs så ofta.<br />
Kulturnätet en ny svensk exportprodukt<br />
Det svenska Kulturnätet är större än det som finns i Danmark och Finland. Idén<br />
sprider sig dock och är något av en ny svensk exportprodukt. I Finland överväger<br />
man att utveckla sitt kulturnät till samma omfattning som det svenska och i Storbritannien<br />
undersöker man förutsättningarna att skapa ett sådant.<br />
Säkerhet ska ge förtroende<br />
Att värna om säkerheten vid informationsutbyte och utbud av den offentliga<br />
sektorns elektroniska tjänster måste ges hög prioritet enligt EU-programmet<br />
eEuropa 2002. Genom att informationen är skyddad och att uppgifterna inte kan<br />
missbrukas ska förtroende hos allmänheten skapas.<br />
Handskrivna underskrifter behöver ersättas med elektroniska<br />
Det finns ett stort behov av att ersätta handskrivna namnunderskrifter på papper<br />
med elektroniska signaturer. För att detta ska kunna göras krävs funktio<strong>ner</strong> som<br />
ger säker identifiering och möjlighet till kryptering under överföringen.<br />
En teknik för att åstadkomma detta är att använda certifikat och nycklar. Certifikatet<br />
är det intyg som visar att en person har rätt att använda nycklarna. Det<br />
garanterar individens identitet och därmed möjligheten att använda den elektroniska<br />
signaturen.<br />
Ny lag för elektroniska signaturer träder i kraft …<br />
För att genomföra ett EG-direktiv har den svenska regeringen lagt förslag om en<br />
ny lag om s.k. kvalificerade elektroniska signaturer, som föreslås träda i kraft den<br />
1 januari år 2001. Den innehåller regler för organisatio<strong>ner</strong> och företag om tillsyn<br />
över och skadeståndsansvar för den som utfärdar certifikat för elektroniska signaturer<br />
till allmänheten. 105<br />
… och tre säkerhetsnivåer föreslås<br />
Behovet av en säker kommunikation inom den statliga förvaltningen blir större<br />
och större i takt med att myndigheterna fortsätter arbetet med elektroniska tjänster.<br />
Riksskatteverket, som har haft regeringens uppdrag, publicerade i oktober år<br />
2000 en rapport med förslag om hur staten ska hantera elektroniska signaturer<br />
och certifikat. Arbetet har genomförts i samarbete med Riksförsäkringsverket,<br />
Patent- och registreringsverket och <strong>Statskontoret</strong>. 106<br />
105<br />
EG-direktiv 1999/93/EG och prop. 1999/2000:117.<br />
106<br />
”Hantering av certifikat och elektroniska signaturer inom statsförvaltningen”, Riksskatteverket,<br />
2000.<br />
157
Utredningen föreslår att staten ska använda tre säkerhetsnivåer, där den högsta<br />
motsvarar kraven på säkerhet enligt lagförslaget om de kvalificerade elektroniska<br />
signaturerna. Den medelhöga nivån innebär att man använder en elektronisk<br />
signatur med nycklar, men uppfyller inte helt kraven enligt lagförslaget. Den<br />
lägsta nivån baseras på en PIN-kod och bör, enligt utredningen, undvikas om det<br />
handlar om känsliga uppgifter.<br />
Nya lösningar utvecklas successivt<br />
Utredningen gör bedömningen att det under de närmaste två åren i första hand<br />
kommer att finnas lösningar som bygger på en medelhög säkerhetsnivå. Genom<br />
att nya successivt utvecklas kommer myndigheternas olika krav på säkerhet<br />
sannolikt att tillgodoses och e-tjänster med mycket höga säkerhetskrav kunna<br />
erbjudas medborgare och företag. Men vilka tillämpningar som slutligen kommer<br />
att användas är ännu osäkert. Smarta kort kan t.ex. komma i fråga för den högsta<br />
säkerhetsnivån.<br />
Landsting och kommu<strong>ner</strong> välkomnas<br />
Det förslag som utredningen lagt syftar främst till att tillgodose de statliga myndigheternas<br />
behov. Utredningen ser det dock som angeläget att också landsting<br />
och kommu<strong>ner</strong> ska kunna utnyttja de ramavtal som kommer att tecknas och ta<br />
del av de bedömningar och rekommendatio<strong>ner</strong> som utvecklas.<br />
Det viktiga är att undvika en situation där användaren krävs på ett stort antal<br />
olika certifikat och utrustningar för att klara av att uträtta sina ärenden hos den<br />
offentliga sektorn.<br />
Den elektroniska handeln ska stimuleras<br />
Elektroniska affärer<br />
Elektronisk handel är ett begrepp med bredare betydelse än bara handel. För att<br />
markera det talar man i bland om elektroniska affärer och syftar då på affärskommunikation<br />
över nätet i stort. Den innefattar såväl val av produkt och leverantör,<br />
som beställning, fakturering och betalning.<br />
eEuropa vill satsa på småföretagen<br />
I eEuropaplanen betonas behovet av att stimulera e-handel i affärsrelatio<strong>ner</strong> mellan<br />
företag och förvaltningen samt inom konsumenthandeln. En särskild satsning föreslås<br />
på de små företagen för att de inte ska halka efter i utvecklingen.<br />
Förvaltningen ska vara föregångare genom att använda elektronisk handel i de<br />
egna affärsrelatio<strong>ner</strong>na. Därför betonas betydelsen av att också möjliggöra elektronisk<br />
upphandling.<br />
158
Elektronisk handel har inte slagit igenom i Sverige<br />
Svenska konsumenter använder ännu inte elektronisk handel i någon större utsträckning.<br />
I maj år 2000 hade endast 3,5 procent handlat via Internet, att jämföras<br />
med 3 procent samma månad 1998. 107<br />
Utvecklingen är mer dynamisk i näringslivet när det gäller handel inom koncer<strong>ner</strong><br />
och mellan företag. Stora koncer<strong>ner</strong> har, inte sällan, helt elektroniska<br />
affärskedjor som inbegriper beställning, lagerhållning, fakturering m.m.<br />
Några större myndigheter inom den statliga sektorn, som Försvarsmakten och<br />
Lantmäteriverket, handlar dock elektroniskt och i vissa kommu<strong>ner</strong> och landsting<br />
är användningen större än i andra.<br />
Elektronisk upphandling ska underlättas<br />
I Sverige uppgick den statliga upphandlingen till 90 miljarder kronor år 1999.<br />
Det motsvarar 5 procent av BNP och 65 procent av konsumtionen av statliga<br />
tjänster. 108<br />
I regeringens proposition ”Offentlig upphandling i informationssamhället” föreslås<br />
förändringar som ska underlätta ett elektroniskt anbudsförfarande. Från<br />
och med den 1 januari år 2001 kommer myndigheterna att kunna ta emot anbud<br />
elektroniskt, något som tidigare endast var tillåtet skriftligen. Regeringen föreslår<br />
också att myndigheterna från den 1 juli samma år ska annonsera upphandlingen i<br />
en allmänt tillgänglig elektronisk databas. 109<br />
Regeringen har gett Nämnden för offentlig upphandling i uppdrag att undersöka<br />
möjligheterna för att de offentliga upphandlingarna ska kunna publiceras på<br />
ett enklare och tydligare sätt i elektroniska databaser. Uppdraget innebär såväl<br />
kartläggning som spridning av information om vilka elektroniska databaser som<br />
finns med annonserade upphandlingar.<br />
Stöd till små och medelstora företag<br />
Det finns redan i dag myndigheter som publicerar information om kommande<br />
upphandlingar på Internet. Kommerskollegium har en särskild webbplats som<br />
ska ge stöd till små och medelstora företag och underlätta för dem att delta i<br />
upphandlingar. Webbplatsen innehåller förutom länkar till annonserade upphandlingar<br />
också råd och tips. 110<br />
Informationen om ramavtalen blir bättre<br />
Den statliga inköpssamordningen inrättades 1998. En katalog introducerades då<br />
på Kammarkollegiets webbplats med information om upphandlade ramavtal.<br />
Nu förbereds ett nästa steg som gör hela informationsprocessen elektronisk.<br />
Kammarkollegiet leder ett projekt som syftar till att samtliga statliga ramavtal<br />
107<br />
Radioundersökningar AB.<br />
108<br />
”Statlig transaktionsdatabas avseende köpta varor och tjänster”, Ekonomistyrningsverket,<br />
2000.<br />
109<br />
Prop. 1999/2000:128.<br />
110<br />
www.offentlig.kommers.se<br />
159
ska finnas i databasen. För att garantera en snabb uppdatering kommer ansvaret<br />
för det att ligga på den upphandlande myndigheten. Systemet ska också ge bättre<br />
statistik om avtalsutnyttjande.<br />
Bokföringsförordningen anpassas<br />
Att fakturera och ta emot fakturor förs ofta fram som ett område i den elektroniska<br />
affärskedjan som kan effektiviseras. Den nya bokföringsförordningen medger<br />
elektroniska processer från den 1 januari 2001. Då får man rätt att skicka och ta<br />
emot elektroniska fakturor, vilket förväntas bli enklare och billigare. Bokföringssystemet<br />
Agresso, som används av den statliga förvaltningen, kommer också<br />
med funktio<strong>ner</strong> som stödjer detta.<br />
Deltagande för alla<br />
Särskild uppmärksamhet åt funktionshindrade<br />
I eEuropaprogrammet understryks att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt<br />
funktionshindrade och kampen mot att någon utestängs från informationssamhället.<br />
Målområdet omfattar dels krav på tydliga politiska åtgärder inom det<br />
sociala området, dels insatser för att förbättra användbarheten, t.ex. genom<br />
forskning för bättre design av webbplatser, och att medlemsländerna antar riktlinjer<br />
för tillgänglighet.<br />
Information om goda exempel bör spridas<br />
Det krävs alltså åtgärder för att lösa problemen för dem som av olika skäl inte<br />
fullt ut kan dra nytta av informationssamhället. Arbetet behöver samordnas bättre<br />
och information om de goda exempel som finns i medlemsländerna bör spridas<br />
för att ge resultat även i andra länder. En särskild grupp som arbetar specifikt<br />
med informationssamhällets sociala dimension, ESDIS, ska i samarbete med<br />
kommissionen särskilt bevaka detta område.<br />
Särskilda krav på förvaltningens webbsidor<br />
Programmet sätter särskild press på den offentliga sektorn, som redan år 2001<br />
måste visa att de elektroniska tjänsterna erbjuds enligt de internationella riktlinjer<br />
som finns hos W3C-konsortiet. 111 I Sverige har också Hjälpmedelsinstitutet<br />
utarbetat rekommendatio<strong>ner</strong> för webbsidor med utgångspunkt från de internationella<br />
riktlinjerna.<br />
Två av tjugo använder rekommendatio<strong>ner</strong>na<br />
<strong>Statskontoret</strong> kontaktade ett tjugotal myndigheter och frågade dem i vilken utsträckning<br />
de använder sig av rekommendatio<strong>ner</strong> för tillgängliga webbsidor. Två<br />
111<br />
World Wide Web Consortium utvecklar rekommendatio<strong>ner</strong> för webben, bland annat om<br />
tillgänglighet. Se www.w3.org<br />
160
svarade att de använde dem och tre pla<strong>ner</strong>ade att ta upp frågan i det framtida<br />
utvecklingsarbetet.<br />
Den svenska regeringen behandlade frågan i IT-propositionen och ansåg att Sverige<br />
aktivt bör stödja det internationella arbete som pågår inom ramen för W3C. 112<br />
Digital information<br />
En dynamisk industri under uppbyggnad<br />
För att bygga en europeisk dynamisk industri för digital information ska, enligt<br />
eEuropa, den språkliga mångfalden, kulturarvet och den växande audiovisuella<br />
sektorn utnyttjas. Befintliga källor ska digitaliseras, en långvarig tillgänglighet<br />
säkras och nya tjänster utvecklas. Den offentliga sektorn är i detta sammanhang<br />
en viktig informationsproducent, vars information ska kunna användas och förädlas<br />
även av andra producenter.<br />
I Sverige kommer all offentlig information att finnas elektroniskt<br />
Den svenska regeringen har gjort bedömningen att pratiskt taget all offentlig<br />
information i framtiden kommer att vara elektroniskt producerad, lagrad och<br />
distribuerad. Nya investeringar kommer därför att krävas. Därefter behövs en<br />
ständig aktualisering, detaljering och utvidgning för att den offentliga informationen<br />
ska vara användbar i förvaltningen och för andra informationsproducenter.<br />
Kulturområdet ett exempel<br />
Många anser att IT bör utnyttjas för att göra kulturarvet tillgängligt för en bredare<br />
krets än den som har direkt närhet till det fysiska rummet. Ett annat skäl för att<br />
digitalisera kulturinformationen är att ett antal institutio<strong>ner</strong> i Europa gjort det och<br />
att det därför snart är en förutsättning för att kunna delta i den internationella<br />
forskningen.<br />
En mycket grov uppskattning av vad en fullständig digitalisering av informationen<br />
om det svenska kulturarvet skulle kosta slutar någonstans mellan 20 och<br />
70 miljarder kronor. Som en jämförelse kan nämnas att Kulturdepartementets<br />
budget uppgår till 4 miljarder kronor per år.<br />
Andra mål i eEuropaplanen<br />
Ökad tillgänglighet genom lägre priser<br />
eEuropa vill öka konkurrensen<br />
I dag ansluter sig de allra flesta till Internet via det lokala telefonnätet. I eEuropaplanen<br />
görs bedömningen att konkurrensen inte är tillräckligt hård för att få<br />
den lägre prisnivå som behövs för att nå breda användargrupper över hela Europa.<br />
Det krävs därför ökad konkurrens i det lokala nätet och ge<strong>ner</strong>ellt lägre priser<br />
112 Prop. 1999/2000:86.<br />
161
för tillgången till bredband. Men även om konkurrensen ökar kommer inte alla<br />
regio<strong>ner</strong> att få tillgång till Internet till rimliga priser, utan vissa måste prioriteras<br />
regionalpolitiskt.<br />
Infrastrukturprogram i Sverige<br />
Den svenska regeringen vill, enligt IT-propositionen, skapa ett särskilt infrastrukturprogram.<br />
Detta ska vara vägledande för och underlätta en framtida utbyggnad<br />
av Internet i marknadens regi. Uppskattningsvis kan omkring 30 procent<br />
av befolkningen komma att omfattas av särskilda regionalpolitiska insatser<br />
för att säkra tillgången till Internet över hela landet.<br />
Regeringen är också positiv till att öka konkurrensen i de lokala näten och ett<br />
nytt lagförslag förbereds. Inriktning mot en ökande konkurrens betonades också i<br />
riksdagens beslut i samma fråga. 113<br />
Forskare och studenter prioriteras …<br />
… genom att ge tillgång till bredband<br />
I eEuropaprogrammet betonas betydelsen av att forskare och studenter får tillgång<br />
till höghastighetsanslutningar till Internet för att öka möjligheten för s.k.<br />
team att kunna samarbeta. Ett antal centrala initiativ hos EU-kommissionen är<br />
redan beslutade. Inom det femte forsknings- och utvecklingsprogrammet har<br />
man gjort 80 miljo<strong>ner</strong> euro tillgängliga för sådana infrastruktursatsningar. Det<br />
femte ramprogrammets totala investering i informationssamhället omfattar 3 600<br />
miljo<strong>ner</strong> euro.<br />
Svenska universitet och högskolor måste utarbeta strategier<br />
Den svenska regeringen menar att universiteten och högskolorna måste utarbeta<br />
egna strategier för att utnyttja Internet i undervisningen och i forskningen. Utbyggnaden<br />
av infrastrukturen inom den högre utbildningen pågår eller är under<br />
pla<strong>ner</strong>ing. 114<br />
Det svenska universitetsdatornätet, SUNET, anses i dag ha en god kapacitet<br />
för att möta de behov som forskarvärlden kan komma att ställa i framtiden. Förutom<br />
att säkerställa kapacitet, tillgänglighet och prestanda är SUNET:s uppgift<br />
att stimulera universitetens och högskolornas utvecklingsarbete när de bygger<br />
upp egna nät för informationshantering.<br />
Ständig utveckling av kompetensen<br />
Alla elever ska ha tillgång till Internet<br />
EU-länderna måste investera i människors kompetens för att undvika att stora<br />
grupper hamnar utanför den kunskapsbaserade ekonomin. I eEuropaprogrammet<br />
113<br />
Prop. 1999/2000:86 och riksdagens protokoll 1999/2000:126.<br />
114<br />
Prop. 1999/2000:86.<br />
162
läggs tyngdpunkten på att alla elever ska ha tillgång till Internet och att lärarna<br />
får nödvändig fortbildning. Investeringen slutar dock inte i skolan utan det krävs<br />
en ständig kompetensutveckling också i arbetslivet.<br />
I Sverige har nittio procent i skolåldern tillgång till Internet<br />
Vår tidigare presenterade statistik om tillgång till och användning av Internet bland<br />
den svenska befolkningen visar att 90 procent i åldern 9–19 år har tillgång till Internet<br />
år 2000 och nästan en tredjedel hade använt Internet den senaste dagen.<br />
Närmare nio av tio skolor har i dag anslutning till Internet. Det som skiljer<br />
dem åt är i vilken omfattning Internet används i undervisningen och om det finns<br />
datorer i klassrummet. I grundskolan delade i genomsnitt tio elever på en dator år<br />
1999 och av samtliga datorer hade närmare 60 procent uppkoppling till Internet.<br />
115<br />
I Sverige pågår projektet IT i skolan, ItiS. Det innebär framför allt en satsning<br />
på fortbildning av 60 000 lärare, vilka också utrustats med hemdatorer. De lärare<br />
som fullföljer sin utbildning får ett särskilt ItiS-certifikat.<br />
Skoldatanätet<br />
Skoldatanätet är i detta sammanhang en viktig webbplats, som drivs av Skolverket.<br />
Nätet, som vuxit kontinuerligt, innehåller tips för att utveckla skolarbetet<br />
med hjälp av Internet och stimulera eleverna att bli skickliga informationssökare.<br />
Antalet besökare har ökat kraftigt, med närmare 70 procent på ett år till 660 000 i<br />
genomsnitt per månad 2000. 116<br />
I dag finns det också ett europeiskt skoldatanät som utvecklats med det svenska<br />
nätet som modell.<br />
Ny kompetens i arbetslivet<br />
Även inom näringslivet och den offentliga sektorn krävs ständigt ny kompetens<br />
för att säkra ett effektivt utnyttjande av teknikens möjligheter. Men det är betydligt<br />
vanligare med utbildning bekostad av arbetsgivaren i den offentliga sektorn<br />
än i näringslivet i Sverige. Under andra halvåret 1999 hade t.ex. 60 procent av de<br />
statsanställda genomgått någon form av personalutbildning, varav en femtedel<br />
gått kurser som var relaterade till IT. Det vanligaste ämnesområdet för personalutbildningen<br />
på hela arbetsmarknaden var just datakurser. 117<br />
Många myndigheter ger tillfälle till personalutbildning, t.ex. för att bättre<br />
kunna utnyttja de vanligaste programvarorna. En studie från <strong>Statskontoret</strong> visar<br />
att tre procent av de totala IT-kostnaderna går till utbildning i att använda tekniken.<br />
118<br />
115<br />
”Skolans datorer 1999 – en kvantitativ bild”, Skolverket 1999:176.<br />
116<br />
Se tabell 27 på s. 151.<br />
117<br />
”Personalutbildning andra halvåret 1999”, Statistiska centralbyrån, SM 0001.<br />
118<br />
”IT-kostnader i statsförvaltningen”, <strong>Statskontoret</strong> 1999:37.<br />
163
Fyra procent har datakörkort<br />
Ett sätt att garantera en viss kompetensnivå är att arrangera kurser för datakörkort.<br />
Riksskatteverket hade ett program som pågick under år 2000 och Arbetsmarknadsstyrelsen<br />
har genomfört en sådan utbildning för samtliga anställda. På<br />
hela arbetsmarknaden har totalt drygt 180 000 perso<strong>ner</strong> tagit det som kallas datakörkortet.<br />
Det motsvarar drygt 4 procent av de sysselsatta. 119<br />
Mer av IT inom hälso- och sjukvård samt transporter<br />
Hälso- och sjukvården samt transporter lyfts ofta fram som två konkreta områden<br />
där IT med fördel kan användas. I eEuropaprogrammet menar man dock att potentialen<br />
ännu inte utnyttjats till fullo i EU-länderna.<br />
Brister i kvalitet<br />
Uppgifter om hälsa, sjukvård och angränsande ämnen är mycket efterfrågade på<br />
Internet. Ett stort problem är dock, enligt eEuropaprogrammet, brister i informationens<br />
kvalitet, liksom i uppgifterna om ursprungskällan.<br />
Socialstyrelsen en viktig informationsförmedlare<br />
I Sverige har Socialstyrelsen successivt lagt ut information på Internet. Informationsuttaget<br />
har ökat kraftigt och underlättar arbetet för dem som är verksamma<br />
inom vården. I dag kan man nå flera register och faktabaser via nätet. Ungefär<br />
2 000 besökte webbsidan ”Hur mår Sverige” varje månad år 2000. En av de<br />
största tjänsterna är den medicinska faktabasen MARS med i genomsnitt omkring<br />
5 000 besökare per månad. 120<br />
MARS är Socialstyrelsens främsta kanal för att föra ut medicinsk kunskap om<br />
resultat, jämförelsetal och kvalitet.<br />
Transporter<br />
I programmet tas också behovet av väginformation upp och även en satsning på<br />
flygets informationsbehov. Det finns väg- och trafikinformation i EU-länderna,<br />
men den är spridd i olika system. I eEuropaprogrammet vill man snabba på processen<br />
för att få myndigheter och privata aktörer att samarbeta och utveckla<br />
informationssystemen samt förbättra kvaliteten i dem. I Sverige finns exempel i<br />
den nationella vägdatabasen, som vi tidigare har beskrivit, som håller på att byggas<br />
upp. 121<br />
119<br />
Dataföreningen är initiativtagare och administrerar Datakörkortet. Se www.dfs.se<br />
120<br />
Se tabell 27 på s. 151.<br />
121<br />
Se s. 150.<br />
164
Framtida utmaningar<br />
En förvaltningsgemensam utveckling behövs<br />
Snabb handläggning en konkurrensfaktor<br />
Medborgaren står i fokus för förvaltningsutvecklingen i många europeiska länder.<br />
Att ge snabb och korrekt handläggning och service är på väg att bli en konkurrensfaktor<br />
i Europa. Flera länders förvaltningar arbetar nu med att integrera<br />
de vanligaste och mest använda tjänsterna.<br />
Skapa nätverksmyndigheter<br />
Den framtida tjänsteutvecklingen kommer inte att kunna genomföras av en enskild<br />
myndighet. Om mer kvalificerade tjänster ska utvecklas, med större nytta<br />
för medborgaren och ökad intern effektivitet, krävs samarbete mellan myndigheter.<br />
De måste bli nätverksmyndigheter och arbeta för en förvaltningsgemensam<br />
utveckling. En förutsättning är att gemensamma standarder och begrepp kan<br />
användas. Utan samarbete finns risk för att onödiga hinder skapas, genom att<br />
myndigheterna då kan utarbeta egna slutna tekniska system.<br />
Administrativa gränser suddas ut<br />
De administrativa gränserna kommer att suddas ut och vem som behandlar ett<br />
ärende blir inte längre viktigt. Behovet av lokala, under dagtid öppna, kontor<br />
minskar och det blir svårare att försvara ett nät av olika myndighetskontor över<br />
hela landet.<br />
Utvecklingen kommer också att innebära att den personal som handhar den<br />
personliga servicen kommer att möta medborgare med mer komplicerade ärenden,<br />
som inte går att klara av elektroniskt. Det innebär också att kraven på personalens<br />
kompetens ökar.<br />
Informationskvalitet och säkerhet<br />
God informationskvalitet och säkerhet är avgörande faktorer för medborgarens<br />
tillit till de offentliga tjänsterna. All myndighetsinformation måste därför kvalitetssäkras.<br />
Med stöd av riskanalyser måste förvaltningen också försäkra sig om<br />
att man håller sig på en rimlig säkerhetsnivå för att förhindra obehöriga intrång<br />
och att systemens stabilitet är tillräckligt hög.<br />
Medborgarundersökningar<br />
Ett fåtal myndigheter bedriver i dag ett kvalificerat arbete med medborgarundersökningar.<br />
Detta arbete måste breddas och dialogen med avnämarna bli bättre.<br />
Kunskap om medborgarnas krav, när tjänster utvecklas, är avgörande för om en<br />
satsning ska lyckas. Även sådana undersökningar kan samordnas.<br />
165
Det framtida mötet med medborgaren<br />
Alla kommer inte att använda Internet …<br />
De som använder Internet mest är de medelålders i arbetslivet och de yngre i<br />
skolan samt de med högre utbildning och inkomst. De äldre i samhället har i<br />
regel inte samma erfarenhet av IT i arbetet genom att genombrottet för Internet<br />
kommit under senare år. Det innebär att det kan finnas grupper av medborgare<br />
som inte kan använda de elektroniska tjänsterna på grund av ovana vid PC och<br />
nät.<br />
… men användningen kan uppmuntras<br />
Myndigheterna kan dock själva bidra till att öka takten i utnyttjandet av den nya<br />
tekniken. Om förvaltningen erbjuder bra och användbara tjänster på nätet, kommer<br />
fler att se fördelarna och efterfrågan ökar.<br />
Det framtida mötet med medborgaren<br />
Sammantaget handlar diskussionen om det framtida mötet med medborgaren.<br />
Förvaltningen måste utnyttja tekniken, utveckla nya elektroniska tjänster och<br />
fånga medborgarens förtroende, utan att för den skull glömma den grupp som<br />
inte kan ta till sig det nya.<br />
Förvaltningen måste låta sig utmanas och stimulera nytänkande kring organisation,<br />
kompetens och arbetsformer för att fullt ut utnyttja den potential som<br />
finns med en utbyggd elektronisk förvaltning.<br />
166
Del III. Årets teman<br />
Statliga bolag och affärsverk<br />
Minskning med en tredjedel under 1990-talet<br />
De statliga bolagen och affärsverken har under de senaste decennierna genomgått<br />
stora förändringar. Under 1980-talet påbörjades omstruktureringar och rationaliseringar<br />
inom affärsverken som sedan fortsatte under 1990-talet då fyra av dem<br />
bolagiserades. Den statliga bolagssektorn har krympt kraftigt genom utförsäljningar<br />
av flera stora industri- och tjänsteföretag. Totalt har sysselsättningen inom<br />
bolags- och affärsverkssfären minskat med en tredjedel under 1990-talet.<br />
En tillbakablick<br />
Industrialismens genombrott<br />
Staten skulle äga nationella basresurser<br />
I takt med att Sverige blev allt mer industrialiserat från mitten av 1800-talet<br />
ansågs det viktigt att staten kunde utöva ett avgörande ägarinflytande på nationella<br />
basresurser, som skog, vattenkraft och gruvor. Detta synsätt rådde även när<br />
teknikutvecklingen gav oss järnvägar och SJ, elektrisk e<strong>ner</strong>gi och Vattenfall,<br />
liksom telekommunikatio<strong>ner</strong> och Televerket.<br />
De tre sistnämnda skulle senare drivas som affärsverk, en verksamhetsform<br />
som kom till under 1900-talets början, och innebar att vissa statliga verk kunde<br />
betraktas som en blandning mellan myndighet och aktiebolag genom att de drevs<br />
under marknadsliknande förhållanden. Affärsverken kom att domi<strong>ner</strong>a den statliga<br />
företagssektorn under över åttio år.<br />
LKAB blev det första statliga aktiebolaget …<br />
Vid sidan av de statliga affärsverken tillkom endast ett fåtal statliga aktiebolag<br />
före 1920-talet. Luossavaara Kiirunavaara AB, LKAB, som hanterar nationella<br />
basresurser, är dock ett exempel på tidigt statligt ägande. Genom ett avtal 1907<br />
mellan LKAB, Trafik AB Grängesberg-Oxelösund, TGO, och Gällivare Malmfält<br />
köpte staten hälften av aktierna. 122<br />
… för att förhindra utländsk inblandning<br />
Ägandet motiverades med att ett utländskt inflytande över malmfälten skulle<br />
förhindras. Detta för att trygga tillgången till järnmalm för den svenska stålindustrin.<br />
Även statsfinansiella motiv hade betydelse för affären. I dag är företaget<br />
helt statsägt.<br />
122 ”Den statliga företagssektorns expansion”, Lennart Waara, 1980.<br />
167
Monopol på tobak och sprit under 1900-talets början<br />
Andra större statliga företagsengagemang under 1900-talets början var AB<br />
Svenska Tobaksmonopolet och AB Vin- och Spritcentralen.<br />
Tobaksmonopolet bildades år 1914 för att staten skulle få monopol på tillverkning<br />
av tobaksvaror. Bakgrunden var framför allt behovet av nya inkomstkällor.<br />
123<br />
År 1917 bildades AB Vin- och Spritcentralen som ett statligt monopol för<br />
partihandel med rusdrycker. När bolaget startades övertogs aktiemajoriteten i ett<br />
tjugotal privatägda företag. Orsakerna till förstatligandet var såväl statsfinansiella<br />
som nykterhetspolitiska. 124<br />
1920-talet – bankkris och statliga ingripanden …<br />
… men politiken främst inriktad på att stödja näringslivet<br />
I början av 1920-talet råkade Sverige in i en ekonomisk kris. Åren 1921–1922<br />
föll produktionen med så mycket som en fjärdedel och arbetslösheten gick upp<br />
till nästan 30 procent. Även bankerna drabbades.<br />
Det ledde till att staten bildade Kreditkassan AB år 1922 för att administrera<br />
statliga krediter och stöd till de banker som inte själva kunde rekonstruera sin<br />
verksamhet. Enligt pla<strong>ner</strong>na skulle verksamheten avvecklas efter fem år, men<br />
först 1937 beslutades det om bolagets likvidation.<br />
Under 1920-talets början övertog staten, i samband med en rekonstruktion,<br />
praktiskt taget alla aktier i Svenska Lantmännens Bank och en ny bank, AB Jordbrukarbanken,<br />
bildades 1923.<br />
Det förekom också att andra krisdrabbade företag förvärvades, men politiken<br />
var främst inriktad på att stödja de privata företagen under lågkonjunkturen.<br />
Depression och jordbrukskris på 1930-talet<br />
Ett regleringssystem byggdes upp<br />
På 1930-talet byggdes ett omfattande regleringssystem upp för att skydda och<br />
stödja jordbruket. Tullsatserna höjdes och en rad subventio<strong>ner</strong> infördes. Den<br />
statliga regleringen hade sin bakgrund i den internationella jordbrukskrisen och<br />
dess inverkan på den svenska marknaden. Ett inslag i den nya jordbrukspolitiken<br />
blev ett statligt bolag för att lagra och driva handel med spannmål och fodermedel<br />
(tablå 11).<br />
Penninglotteriet bildades<br />
För att ge staten en inkomstkälla och för att konkurrera med utländska lotterier<br />
bildades Svenska Penninglotteriet AB. Ett motiv var också att kunna reglera det<br />
inhemska spelet.<br />
123 ”Staten som ägare”, SNS, 1992.<br />
124 Vin och Sprit AB, www.vinsprit.se<br />
168
Tablå 11. Exempel på statliga bolag som tillkom under 1930-talet<br />
Anm. Svenska Spannmåls AB ändrade delvis inriktning och bytte namn till Svenska Lagerhus AB år<br />
1955.<br />
SJ, Domänverket och Vattenfall expanderade<br />
Som en följd av att affärsverken vidgade sin verksamhet bildades nya företag.<br />
Järnvägsnätet förstatligades successivt genom att SJ övertog en rad enskilda<br />
järnvägar. I samband med detta bildades nya statliga bolag. År 1939 tog riksdagen<br />
beslut om ett enhetligt statligt järnvägsnät, som fick till följd att företag som<br />
var knutna till järnvägsindustrin togs över av staten.<br />
Under decenniets ekonomiska depression med hög arbetslöshet fick även<br />
Domänverket regeringens bemyndigande att köpa upp och återuppta driften vid<br />
ett flertal sågverk för att främja sysselsättningen. Vattenfallsstyrelsen expanderade<br />
genom ta över privata kraftverk.<br />
Statligt järnverk i Norrbotten<br />
Under slutet av 1930-talet tog staten initiativ till att bilda ett statligt järnverk,<br />
Norrbottens Järnverk AB, för att vidareförädla Norrbottens malm. Motivet var<br />
att stimulera sysselsättningen inom regionen och samtidigt säkra det nationella<br />
behovet av tackjärn för vapenindustrin.<br />
På 1940-talet tillkom även beredskapsskäl<br />
Under 1940-talet, i skuggan av andra världskriget, fortsatte den statliga företagssektorn<br />
att växa av beredskapsskäl och för att motverka krigsavspärrningens<br />
effekter (tablå 12).<br />
Försvarets fabriksverk bildades<br />
Staten hade före kriget ett antal fabriker som tillverkade krigsmateriel åt försvaret.<br />
Vid andra världskrigets utbrott uppstod behov av att samordna verksamheterna.<br />
Det första steget blev inrättandet av Försvarets verkstadsnämnd år 1940<br />
med uppgift att ekonomiskt och tekniskt koordi<strong>ner</strong>a driften vid fabrikerna. År<br />
1943 beslöt riksdagen att verkstadsnämnden skulle vidareutvecklas till ett affärsverk<br />
och Försvarets fabriksverk, FFV, bildades med ansvar för att leda fabrikerna.<br />
Statliga bolag bildades också för att trygga den nationella bränsleförsörjningen<br />
och Vattenfalls samarbete med privata kraftproducenter utvecklades ytterligare.<br />
169
Tablå 12. Exempel på statliga bolag och affärsverk som tillkom under<br />
1940-talet<br />
Från systembolagskrog till folkrestaurangen SARA<br />
Systembolagen, som sedan lång tid tillbaka var kommunala, drev också restaurangverksamhet.<br />
AB Stockholms folkrestauranger bildades redan på 1910-talet<br />
och enligt pla<strong>ner</strong>na skulle hälften av krogarna drivas utan spritservering. Men de<br />
alkoholfria restaurangerna gick med förlust och Stockholms Allmänna Restaurangaktiebolag<br />
bildades i stället utan sådana restriktio<strong>ner</strong>. Initiativet fick snart<br />
efterföljare i fyra andra stora svenska städer. År 1946 inrättades ett centralt statligt<br />
bolag – Sveriges Allmänna Restaurangaktiebolag – där de lokala restaurangerna<br />
blev dotterbolag. Under denna tid var restaurangerna också indelade i första,<br />
andra och tredje klass. 125<br />
Flyget blev ett allmänt transportmedel<br />
Efter kriget växte den civila flygtrafiken fram som ett allmänt transportmedel<br />
och Sverige, Norge och Danmark bildade ett helstatligt och gemensamt internationellt<br />
flygbolag, SAS år 1946. Den svenska andelen på tre sjundedelar ägdes av<br />
AB Aerotransport. Året därpå, 1947, bildades affärsverket Luftfartsverket, som<br />
skulle svara för underhåll och drift av flygplatser.<br />
Atome<strong>ner</strong>gin – ett intresse för samhället<br />
Atome<strong>ner</strong>gin som en e<strong>ner</strong>gikälla blev allt mer intressant för samhället och 1947<br />
bildade staten ett särskilt bolag för att få i gång forskningen kring ett praktiskt<br />
utnyttjande av sådan e<strong>ner</strong>gi.<br />
125 ”Svensk alkoholhistoria 1400–2000”, Systembolaget, 2000.<br />
170
Få statliga bolag bildades under 1950-talet …<br />
1950-talet präglades av en långsammare tillväxt av den statliga företagssektorn<br />
än under krigsåren och ett fåtal statliga företag bildades. De nya bolag som kom<br />
till skulle främst ta tillvara samhällets intressen av rationell drift. Det angavs t.ex.<br />
som skäl vid bildandet av AB Statsgruvor (tablå 13).<br />
Tablå 13. Exempel på statliga bolag som tillkom under 1950-talet<br />
Sveriges Kreditbank och Systembolaget<br />
Genom en ombildning av Jordbrukarbanken, som varit i statlig ägo sedan tidigt<br />
1920-tal, tillkom även Sveriges Kreditbank i början av decenniet. Motiveringen<br />
var att en statlig affärsbank som var fri från privata vinstintressen också kunde<br />
fungera som regulator på kreditmarkanden.<br />
I samband med motbokens avskaffande övertog staten Systembolaget, då under<br />
namnet Nya System Aktiebolaget, från kommu<strong>ner</strong>na. De enskilda detaljhandelsföretagen<br />
slogs då ihop till ett gemensamt bolag för hela landet.<br />
Antalet anställda ökade<br />
Den statliga företagssektorn hade vid decenniets början drygt 190 000 anställda,<br />
varav affärsverken svarade för 84 procent. Vid decenniets slut hade sektorn vuxit<br />
med 8 procent till närmare 210 000.<br />
Affärsverken växte med undantag för SJ, som inlett en omstrukturering med<br />
kraftiga personalminskningar som följd. Under 1950-talets andra hälft hade<br />
Posten, Vattenfall och Domänverket ökat med närmare 10 000 anställda eller en<br />
femtedel. Utbyggnaden var störst inom Postverket. 126 Sysselsättningen inom de<br />
stora statliga bolagen, som t.ex. LKAB, ASSI och NJA, steg också. 127<br />
… men antalsmässig expansion på 1960-talet<br />
Omstrukturering och rationalisering<br />
På 1960-talet ökade antalet statliga företag i snabbare takt än under något annat decennium<br />
tidigare. Expansionen kan i första hand ses i ljuset av den allmänna omstruktureringen<br />
och rationaliseringen av näringslivet som gjordes under denna tid,<br />
med företagssamgående och nedläggningar inom t.ex. textil- och varvsindustrin.<br />
126 ”Lö<strong>ner</strong> och sysselsättning i offentlig sektor”, SCB.<br />
127 ”Den statliga företagssektorns expansion”, Lennart Waara, 1980.<br />
171
Nya branscher<br />
Decenniet innebar att den statliga företagssektorn vidgades till helt nya branscher,<br />
som t.ex. varv, förlag, bevakning, administrativ rationalisering och läkemedel<br />
(tablå 14).<br />
Tablå 14. Exempel på statliga bolag som tillkom under 1960-talet<br />
Regionalpolitiken utvecklades<br />
De stora sysselsättningsförskjutningarna som blev följden av jordbrukets rationalisering<br />
under 1960-talet bidrog också till ökade statliga företagsinsatser i<br />
regio<strong>ner</strong> med sviktande sysselsättning. Regional- och sysselsättningspolitiken<br />
utvecklades och blev en mer naturlig del av den statliga politiken.<br />
Karlskrona- och Uddevallavarven<br />
Karlskronavarvet bildades under decenniets början genom att vissa av flottans varv<br />
och verkstäder ombildades till ett statligt bolag.<br />
Redan under slutet av 1950-talet fanns dock tecken på att varvsnäringen fått<br />
problem med en global överkapacitet och pressade internationella fraktmarknader.<br />
Varven konkurrerade med att ge beställarna allt längre kredittider och tvingades<br />
därmed att finansiera sina egna fartygsbyggen.<br />
Uddevallavarvet som även tidigare haft problem med likviditeten, råkade ut<br />
för en svår kris år 1963, som innebar att en nedläggning hotade. För att trygga<br />
sysselsättningen övertog staten hälften av aktierna i varvet och Eriksbergs Mekaniska<br />
Verkstad AB den resterande delen.<br />
Större enheter och mer affärsmässiga former<br />
Förutom att nya statliga bolag bildades eller övertogs, karaktäriseras decenniet<br />
av att redan befintlig statlig verksamhet omorganiserades i större enheter och i<br />
mer affärsmässiga former.<br />
172
Olikartad utveckling inom affärsverken<br />
Inom affärsverken var utvecklingen olikartad. De flesta expanderade kraftigt<br />
under decenniet med undantag för Domänverket och SJ (diagram 55).<br />
Diagram 55. Sysselsättningen i affärsverken 1960–1990<br />
Källa: ”Lö<strong>ner</strong> och sysselsättning inom offentlig sektor”, SCB.<br />
Rationaliseringar i skogsbruket …<br />
I Domänverket minskade antalet anställda som ett resultat av de stora rationaliseringarna<br />
i skogsbruket.<br />
… och inom SJ …<br />
Inom SJ pågick en rationaliseringsprocess som innebar att antalet anställda gick<br />
ned från ca 65 000 år 1960 till knappt 50 000 tio år senare. Det var bilismens<br />
expansion och konkurrensen från privata transportföretag som tvingat SJ att<br />
effektivisera verksamheten. Banlängden minskade med drygt en femtedel och<br />
den lokala trafiken övergavs på resterande banor. Under decenniet ersattes också<br />
den manuella hanteringen av signalsystem med fjärrstyrda.<br />
… men Posten och Televerket expanderade<br />
Bland övriga affärsverk var ökningen av antalet anställda särskilt stor i Postverket<br />
och Televerket, som växte med mer än en tredjedel. Den snabbaste utbyggnaden<br />
av Televerket skedde just under 1960-talet, därefter avtog ökningstakten.<br />
173
Motverka brister på marknaden<br />
Ett exempel på statligt engagemang för att motverka bristerna i marknadssystemet<br />
var bildandet av AB Telefabrikation. Bolaget blev underleverantör till Televerket<br />
av sådant materiel som de privata leverantörerna hade svårt att få fram.<br />
Större intresse för kreditmarknaden<br />
Regeringen ansåg att bristerna och behoven på kreditmarknaden motiverade<br />
ytterligare statligt agerande, utöver den statliga affärsbanken Sveriges Kreditbank,<br />
som bildats år 1950. Därför tillkom flera statliga kreditinstitut med speciell<br />
inriktning, som t.ex. skulle tillgodose små och medelstora företags behov av<br />
långfristiga krediter och lösa exportindustrins finansieringsproblem.<br />
Ökat inflytande över läkemedel<br />
I slutet av 1960-talet ökade också statens engagemang på hälso- och sjukvårdsområdet,<br />
som man ansåg vara en naturlig del av uppbyggnaden av välfärdssamhället.<br />
Det blev därmed viktigt för staten att öka inflytandet över läkemedelsförsörjningen<br />
och distributionen. Som ett led i denna process förvärvade staten 65<br />
procent av aktierna i läkemedelsföretaget Kabi AB.<br />
Nedgången i sysselsättningen berodde på SJ och Domänverket<br />
Trots den antalsmässiga expansionen av företag kom 1960-talet att innebära en<br />
svagt nedåtgående trend i sysselsättningen totalt inom den statliga företagssektorn.<br />
Antalet anställda minskade med 4 procent under tioårsperioden till omkring<br />
200 000 vid decenniets slut. Nedgången förklaras helt av den kraftiga krympningen<br />
av SJ och i någon mån av Domänverket.<br />
Om SJ och Domänverket lämnas utanför, ökade i stället sysselsättningen med<br />
drygt 20 procent i de statliga företagen. Vid 1960-talet slut svarade affärsverken<br />
för närmare 80 procent av antalet anställda inom den statliga näringslivssfären.<br />
1970- och 1980-talen<br />
1970-talets första hälft – en näringspolitisk offensiv<br />
En fjärdedel av näringslivet skulle förstatligas<br />
1970-talet inleddes med en målmedveten satsning på ett ökat statligt ägande av<br />
svenskt näringsliv. Målsättningen att en fjärdedel av näringslivet skulle vara i statlig<br />
ägo hade redan formulerats i samband med den socialdemokratiska partikongressen<br />
år 1968. Regeringen hade en stor tilltro till den statliga företagsamheten<br />
som ett näringspolitiskt instrument.<br />
År 1969 bildades Industridepartementet med motiveringen att bättre förutsättningar<br />
skulle skapas för en successiv effektivisering och expansion av den statliga<br />
företagssektorn. 128<br />
128 Prop. 1969:121.<br />
174
Apoteksbolaget bildades 1970<br />
Det statliga engagemanget i läkemedelstillverkning fick en fortsättning i detaljhandelsledet<br />
när Apoteksbolaget bildades. Riksdagen beslutade år 1970 att apoteksväsendet<br />
skulle övergå i statlig ägo och att alla apotek som varit privatägda<br />
skulle föras ihop till ett bolag. Totalt var det 11 000 perso<strong>ner</strong> som gick över till<br />
statlig anställning (tablå 15).<br />
Tablå 15. Exempel på statliga bolag som tillkom under 1970-talets<br />
första hälft<br />
Verksamheten reglerades i ett avtal som innebar ensamrätt för Apoteksbolaget att<br />
sälja läkemedel i detaljhandelsledet. I avtalet ingick även försörjningsansvar för<br />
läkemedel till sjukhusen och militären. Företaget skulle ägas av staten till två<br />
tredjedelar och till en tredjedel av Apotekarsociteten. Apoteksbolaget övergick<br />
helt i statlig ägo år 1998.<br />
Statliga företag behövde samordnas och Statsföretag bildades<br />
För att samordna de statliga företagen bildades förvaltningsbolaget Statsföretag<br />
AB år 1970. Bolaget övertog aktierna i ett tjugotal företag, men affärsverken och<br />
kreditinstituten kom att ligga utanför. Företagsgruppen hade vid starten drygt<br />
34 000 anställda eller drygt 16 procent av samtliga sysselsatta inom den statliga<br />
företagssektorn. Det övergripande målet var ”att företaget under krav på lönsamhet<br />
skulle uppnå största möjliga expansion”.<br />
De statliga företagen hade också ”ett särskilt ansvar att ta hänsyn till samhällsintresset<br />
vid val mellan olika produktions- och lokaliseringsalternativ.” 129<br />
Statsföretag fick därmed det övergripande ansvaret för den översiktliga pla<strong>ner</strong>ingen<br />
med kapitalanskaffning och samordning mellan de i gruppen ingående<br />
bolagen. Andra uppgifter var att stimulera till utveckling, rationalisering och<br />
arbetsfördelning inom den statliga sektorn. Statsföretag skulle på detta sätt underlätta<br />
och stödja expansionen i de mest utvecklingsdugliga delarna av koncer-<br />
129 Prop. 1969:121.<br />
175
nen och samtidigt stimulera och medverka till rationaliseringsinsatser i dess<br />
mindre effektiva delar.<br />
Expansion under 1970-talets första hälft<br />
Med dessa utgångspunkter expanderade Statsföretag under 1970-talets första<br />
hälft och 1975 ingick ett trettiotal dotterbolag med totalt 46 000 anställda, vilket<br />
var en ökning med 12 000 eller en tredjedel jämfört med 1970. Statsföretagskoncernen<br />
hade vid den här tidpunkten verksamhet i många olika branscher, men med<br />
tyngdpunkten inom industrin. Tjänstesektorn fanns representerad med restaurangoch<br />
bevakningsverksamhet (tabell 30). 130<br />
Statsföretag hade under första hälften av 1970-talet en stark ekonomisk utveckling<br />
och för toppåret 1974 redovisades en vinst på över en miljard kronor.<br />
Till den bidrog främst LKAB, ASSI och Tobaksbolaget, som tillsammans svarade<br />
för 90 procent.<br />
Vid 1970-talets mitt var det framför allt i varuproducerande ASSI, NJA och<br />
LKAB som antalet anställda ökat jämfört med fem år tidigare. I tjänsteföretaget<br />
ABAB hade personalen i det närmaste tredubblats. Inom restaurangbranschen –<br />
SARA – hade däremot sysselsättningen minskat kraftigt, med närmare 30 procent.<br />
Tabell 30. Antal anställda i större statliga bolag som ingick I<br />
Statsföretag 1974<br />
Källa: Prop. 1975/76:99, bilaga 1.<br />
Stålverk 80 skulle rädda jobben i Norrbotten<br />
Inom Statsföretags dotterbolag Norrbottens Järnverk AB hade man sedan 1973<br />
undersökt möjligheterna att i Luleå i stor skala vidareförädla malm från Norr-<br />
130 SOU 1978:85.<br />
176
ottens gruvor till stålämnen. Dessa undersökningar ledde fram till att projekt<br />
Stålverk 80 startades.<br />
Den totala investeringskostnaden uppgick till närmare 3 miljarder kronor i<br />
1973 års penningvärde och stålverket beräknades vara färdigställt år 1980. Produktionsvolymen<br />
kalkylerades till 4 miljo<strong>ner</strong> ton per år och huvuddelen skulle gå<br />
på export. Genom att satsa på Stålverk 80 skulle man vända den negativa befolknings-<br />
och sysselsättningsutvecklingen i Norrbotten.<br />
Krispolitik och omstruktureringar under 1970-talets andra hälft<br />
Strategin från början av 1970-talet, med förvärv och nybildning av företag för en<br />
expanderande statlig företagssektor, bytte vid mitten av 1970-talet inriktning och<br />
det statliga övertagandet av företag berodde därefter främst på regionalpolitiska<br />
hänsyn till sysselsättningen eller gjordes av beredskapsskäl.<br />
Stora förluster för Statsföretag<br />
För Statsföretag som helhet bröts den positiva ekonomiska utvecklingen under<br />
andra hälften av 1970-talet med stora förluster. Under perioden 1975–1982 förlorade<br />
man hela 13 miljarder kronor. 131 Avvecklingen av projekt Stålverk 80, som<br />
påbörjades när den borgliga trepartiregeringen tillträdde 1976, kom att stå för en<br />
betydande del.<br />
Strukturkriser inom varv …<br />
Förlusterna för Statsföretag hängde också ihop med den omfattande strukturkrisen<br />
under 1970-talet inom branscher som varvs- och stålindustrin.<br />
Under senare hälften av 1970-talet fördjupades varvskrisen. Flertalet av de<br />
konkursfärdiga varven övertogs av staten. En statlig varvskoncern bildades år<br />
1977 med 20 000 anställda. Den fick namnet Svenska Varv AB (tablå 16).<br />
Karlskrona- och Uddevallavarven överfördes från Statsföretag till den nya<br />
koncernen. Krympningen av den tidigare expanderande Statsföretagsgruppen<br />
hade därmed tagit sin början. Dessutom kom en rad tidigare privatägda varv att<br />
ingå, såsom AB Götaverken och Kockums AB. En omfattande omstrukturering<br />
påbörjades inom den svenska varvsnäringen.<br />
… och stål …<br />
Eftersom varven var stora inköpare av stålprodukter drabbades även de svenska<br />
handelsstålverken hårt av krisen. Den vikande världskonjunkturen under slutet<br />
på 1970-talet satte också ytterligare press på de svenska stålproducenterna och<br />
Svenskt Stål AB, SSAB, bildades 1978 av Sveriges tre ledande handelståltillverkare.<br />
Ett av dem, Norrbottens Järnverk AB, NJA, ingick tidigare i Statsföretagsgruppen<br />
och staten blev hälftenägare i det nya bolaget. SSAB hade vid denna tid<br />
131<br />
”Pharmacia & Upjohn, Erfarenheter från ett världsföretags utveckling”, Per Frankelius,<br />
1999.<br />
177
13 000 anställda och svarade för den största delen – 60 procent – av ståltillverkningen<br />
i Sverige. 132<br />
Tablå 16. Exempel på statliga bolag som tillkom under 1970-talets<br />
andra hälft<br />
… och textil<br />
Även tekoindustrin hamnade i kris. Bakgrunden var en allt hårdare konkurrens,<br />
framför allt på konfektionsmarknaden, från flera lågprisländer och 1977 gick<br />
Algots i Borås i konkurs. För att trygga sysselsättningen tog staten initiativ till en<br />
koncern. År 1978 bildades den helstatliga koncernen med AB Eiser som moderbolag<br />
och flera av de statliga textil- och konfektionsföretagen fördes ihop. Eiserkoncernen<br />
sysselsatte då närmare 6 000 anställda på tjugofem orter i Sverige.<br />
Affärsverken som grupp fortsatte att expandera<br />
Affärsverken, som grupp betraktat, fortsatte dock att expandera även under 1970-talet,<br />
men det var stora skillnader mellan verken. 133<br />
I SJ fortsatte nedgången och vid decenniets slut fanns där knappt 40 000 anställda,<br />
en minskning med 20 procent. Sedan mitten på 1950-talet hade personalen<br />
reducerats med 30 000 eller 45 procent.<br />
I framför allt Postverket ökade sysselsättningen kraftigt även på 1970-talet.<br />
Uppgången uppgick till en fjärdedel och vid decenniets slut fanns 62 000 anställda<br />
i Posten. Vid denna tidpunkt var verket mer än dubbelt så stort jämfört<br />
med vid mitten på 1950-talet.<br />
132 ”Sveriges Industri”, Industriförbundet, 1985.<br />
133 Se diagram 55 på s. 173.<br />
178
Från politik till ekonomi på 1980-talet<br />
Det statliga ägandet ändrade åter inriktning<br />
Efter 1970-talets satsningar på ökat statligt ägande genom Statsföretag och de<br />
statliga stödinsatserna i samband med strukturkriserna inom varvs-, stål-, och<br />
textilindustri mot slutet av decenniet, förändrades åter inriktningen på det statliga<br />
ägandet. Under 1980-talet försköts tyngdpunkten från ideologi och politik till<br />
mer av ekonomi.<br />
Fortsatt omstrukturering av varvsindustrin …<br />
Efter toppåret 1975 för svensk varvsindustri med omkring 8 procent av det sjösatta<br />
handelstonnaget i världen, minskade produktionen kraftigt. I början av<br />
1980-talet uppgick den svenska andelen endast till ett par procent av världsproduktionen<br />
och sammantaget hade nybyggnadskapaciteten för handelfartyg reducerats<br />
med 80 procent sedan 1970-talets mitt.<br />
… och Uddevallavarvet och Svenska Varv lades ned<br />
Omstruktureringarna i den svenska varvsindustrin, som sedan fortsatte under<br />
1980-talet, innebar en successiv omställning av produktionen till annat än fartyg.<br />
Decenniet innebar också nedläggningar genom att Uddevallavarvet avvecklades<br />
år 1986 efter fyrtio års verksamhet. Året därpå fördes den kvarvarande statliga<br />
varvsverksamheten över till Celsiuskoncernen och Svenska Varv lades ned<br />
(tablå 17). 134<br />
Även det statliga engagemanget i textilindustrin avvecklades<br />
Krisen i den svenska tekoindustrin avspeglades i att under 1980-talet halverades<br />
det totala antalet sysselsatta i branschen. De statliga textilföretagen fick under<br />
slutet av 1970- och i början av 1980-talet en allt besvärligare situation med stora<br />
förluster som följd. Det ledde till att det statliga engagemanget i textilindustrin<br />
successivt minskade. År 1983 började avvecklingen av det statliga ägandet i<br />
tekokoncernen Eiser AB och företaget blev helt privatägt tre år senare.<br />
Rekonstruktion av Statsföretag<br />
Efter Statsföretags förlustår genomfördes en omfattande rekonstruktion. I samband<br />
med denna lämnade ASSI, LKAB, SSAB och Svenska Petroleum, efter ett<br />
riksdagsbeslut år 1983, Statsföretagsgruppen och antalet anställda minskade med<br />
ytterligare drygt 15 000. 135<br />
134 ”En modern svensk ekonomisk historia”, Lennart Schön, 2000.<br />
135 ”Staten som ägare”, SNS, 1992.<br />
179
Från industri till tjänster och konsumtionsvaror<br />
Den nya verksamhetsinriktningen för Statsföretag kom därmed att förskjutas från<br />
traditionella basindustrier mot tjänster och konsumentvaror. Samtidigt förändrades<br />
företagets övergripande mål från att ”under krav på lönsamhet uppnå största<br />
möjliga expansion” till att ”under krav på lönsamhet öka den statliga företagssektorns<br />
effektivitet, konkurrenskraft och därmed dess expansionsförmåga”.<br />
Statsföretag skulle därmed arbeta under mer marknadsmässiga former. 136<br />
Tablå 17. Viktiga händelser i det statliga ägandet under 1980-talet<br />
Källor: Skr. 1999/2000:120, ”Procordia visio<strong>ner</strong> och handlingar på vägen från Statsföretag till nya<br />
Pharmacia”, Lars Östman, 1994 och ”Staten som ägare”, SNS, 1992.<br />
136<br />
”Procordia visio<strong>ner</strong> och handlingar på vägen från Statsföretag till nya Pharmacia”, Lars<br />
Östman, 1994.<br />
180
Fortsatt koncentration och Statsföretag bytte namn till Procordia<br />
Perioden efter 1983 präglades av en fortsatt branschkoncentration med tyngdpunkt<br />
inom läkemedel, konsumentvaror och tjänster, som hotell, restaurang, städning och<br />
säkerhet. Vid slutet av 1980-talet hade verksamheten koncentrerats till dessa områden<br />
samtidigt som antalet dotterbolag minskats. Den 1 januari 1985 bytte Statsföretag<br />
namn till Procordia.<br />
Från förlust till vinst<br />
Genom den stegvisa koncentrationen till färre affärsområden kombi<strong>ner</strong>at med ett<br />
mer marknadsinriktat företagande vändes Procordias förlustsiffror till vinst under<br />
andra hälften av 1980-talet.<br />
Procordia först på börsen<br />
År 1987 börsintroducerades Procordia i samband med en nyemission. Bolaget<br />
blev därmed det första statsägda företag som börsnoterats. Två år senare gick<br />
statliga Procordia ihop med Pharmacia och Volvos livsmedelsbolag Provendor.<br />
Det nya gemensamma bolaget bildade Procordiakoncernen med Volvo och<br />
staten som största ägare med vardera 42,5 procent av rösterna. Under 1989 noterades<br />
även SSAB på Stockholms Fondbörs A-lista.<br />
Affärsverken fick större ekonomisk frihet<br />
Sedan början av 1980-talet pågick en stegvis förändring i riktning mot större<br />
ekonomisk frihet och ökat ansvar för affärsverken och den ekonomiska styrningen<br />
började allt mer frikopplas från statsbudgeten. Utvecklingen präglades av<br />
decentraliseringar, vilka banade väg för de kommande stora strukturförändringarna<br />
i affärsverken under 1990-talet.<br />
Televerket först<br />
Den ökade friheten gällde först Televerket, som under 1980-talet var landets<br />
största investerare. År 1984 fick verket rätt att ta upp lån på den allmänna kreditmarknaden.<br />
Bildandet av Teleinvest AB i början av 1980-talet för att sköta<br />
finansieringsfunktionen tillhörde ett av de mer strategiska besluten för Televerkets<br />
möjligheter att utvecklas affärsmässigt.<br />
När det gällde Televerkets konkurrensutsatta verksamhet hade statsmakterna<br />
redan 1980 uttalat att de i princip borde drivas i bolagsform. År 1985 upphörde<br />
Televerkets monopol på telefo<strong>ner</strong> och det första steget mot en avreglerad telekommunikationsmarknad<br />
blev taget. Sammantaget gav den ökade ekonomiska<br />
friheten och statens viljeinriktning de grundläggande förutsättningarna för Televerkets<br />
bolagisering under 1990-talet.<br />
Större frihet även för Posten<br />
Även Postverket fick under 1980-talet ökade befogenheter i ekonomiska frågor.<br />
Investeringar kunde i högre grad finansieras med rörelsemedel och regeringens<br />
181
prövning av större investeringsprojekt upphörde vid mitten av 1980-talet. Postens<br />
frihet utvecklades vidare i början av 1990-talet till att omfatta alla investeringsbeslut<br />
och verket fick även bestämma om storleken på normalportot på brev.<br />
SJ delades upp<br />
För Statens järnvägars del präglades större delen av 1980-talet av ansträngningarna<br />
att uppnå full kostnadstäckning och affärsmässig drift. För att ge SJ förutsättningar<br />
för en sådan utveckling medgavs en friare prissättning samt att avskrivnings-<br />
och förräntningsregler ändrades. SJ fick därmed successivt mer<br />
marknadsmässiga finansieringsformer.<br />
Verket fick även befogenheter att sälja egendom och skulle inte längre redovisa<br />
investeringarna över statsbudgeten, vilket innebar att de inte behövde godkännas<br />
av riksdagen. Uppdelningen av Statens järnvägar i trafik- och infrastruktur,<br />
enligt 1988 års trafikmodell, innebar att SJ skulle ansvara för trafiken och Banverket<br />
för bannätet. Motivet till uppdelningen var att SJ skulle kunna driva trafikverksamheten<br />
under mer marknadsmässiga former<br />
Åtta affärsverk vid 1980-talets slut<br />
Affärsverken, som från andra världskriget till 1980-talets mitt varit sju till antalet,<br />
blev åtta genom att Sjöfartsverket tillkom år 1987. Vid 1980-talets slut fanns<br />
sammanlagt närmare 160 000 hel- och deltidsanställda i verken (tabell 31).<br />
Tabell 31. Hel- och deltidsanställda i statliga affärsverk 1980 och<br />
1990, antal och förändring i procent<br />
Källa: ”Lö<strong>ner</strong> och sysselsättning inom offentlig sektor”, SCB. Anm. Sysselsättningen avser här<br />
antalet hel- och deltidsanställda. Till skillnad från i följande avsnitt, ingår inte affärsverkens dotterbolag.<br />
182
Ökningar och minskningar tog ut varandra<br />
Under 1980-talet var sysselsättningen sammantaget så gott som oförändrad i<br />
affärsverken, men med en mindre nedgång under decenniets andra hälft. 137<br />
Posten fortsatte dock att bygga ut verksamheten, men i betydligt lugnare takt<br />
än under tidigare decennier. Även i Luftfartsverket ökade antalet anställda, medan<br />
sysselsättningen sjönk i övriga affärsverk.<br />
För SJ innebar även 1980-talet en trendmässig nedgång och antalet anställda<br />
minskade med en tredjedel. Ungefär hälften kan förklaras av att Banverket bröts<br />
ut och blev en statlig myndighet år 1988.<br />
I Domänverket, som i början på 1960-talet hade omkring 13 000 anställda och<br />
förvaltade en femtedel av landets skogsbestånd, hade sysselsättningen därefter<br />
successivt gått ned. Under 1980-talet halverades verket och vid ingången av<br />
1990-talet fanns knappt 4 000 anställda kvar.<br />
Även Vattenfall och FFV krympte under 1980-talet, medan nedgången i<br />
Televerket var marginell.<br />
Grunden var lagd<br />
För Vattenfalls del hade ett förslag om att verket skulle ombildas till ett statligt<br />
bolag lagts redan i början på 1950-talet. Motiveringen var att produktionen var<br />
av industriell natur och skedde i konkurrens med privata och kommunala företag.<br />
Det skulle dock dröja ytterligare fyrtio år innan pla<strong>ner</strong>na förverkligades.<br />
Under 1980-talet lades grunden, genom affärsverkens ökade ekonomiska<br />
självständighet och de små decentraliseringssteg som sammantaget togs, för den<br />
strukturomvandling i form av bolagiseringar, som sedan skulle komma på 1990talet,<br />
varav FFV skulle bli den första.<br />
Kraftig nedgång under 1990-talet<br />
Sysselsättningen har minskat med en tredjedel<br />
Nedgång med över hundra tusen<br />
Det har skett stora förändringar i den statliga bolagssektorn och inom affärsverken<br />
under 1990-talet. I dag sysselsätter de hel- och delägda statliga bolagen<br />
211 000 perso<strong>ner</strong>, varav affärsverken svarar för 21 000. Det motsvarade 5 procent<br />
av sysselsättningen i Sverige år 1999.<br />
Vid decenniets början låg motsvarande tal på 316 000 anställda eller sju procent<br />
av sysselsättningen, varav affärsverken svarade för drygt hälften. Nedgången<br />
under 1990-talet uppgår därmed till 105 000 anställda eller till en tredjedel<br />
(tabell 32).<br />
137 Se diagram 55 på s. 173.<br />
183
Tabell 32. Anställda i statliga bolag och affärsverk 1990 och 1999,<br />
antal och förändring i procent<br />
Källor: Skr. 1991/1992:20–1999/2000:120. Anm. SAS ingår med de anställda i Sverige. Samhall<br />
ingår i uppgifterna för år 1990 trots att verksamheten då drevs i stiftelseform.<br />
Kraftig nedgång hur man än mäter<br />
För att också belysa storleken på statens inflytande kan uppgifterna över sysselsättningen<br />
justeras så att de delägda företagen bara ingår med den andel staten<br />
äger. Även med detta sätt att mäta har antalet anställda i den statliga bolagssfären<br />
gått ned kraftigt under 1990-talet (diagram 56).<br />
Sysselsättning i de bolag som ägs till hälften eller mer har gått ned särskilt<br />
kraftig under 1990-talet. Det berodde till stor del på att staten minskat sitt ägande<br />
i några stora bolag, som Nordbanken, AssiDomän och Celsius. Även med måttet<br />
helägda statliga bolag inklusive affärsverk, har antalet anställda gått ned med<br />
närmare en tredjedel.<br />
Försäljning av bolag och fokusering på kärnverksamheten<br />
En större del av nedgången förklaras av att staten minskat sitt engagemang i<br />
bolagen, men också av besparingar, rationaliseringar och försäljning av dotterbolag<br />
för att fokusera på kärnverksamheten i de statliga koncer<strong>ner</strong>na.<br />
Bolagiseringarna under 1990-talet av de fem tidigare affärsverken, Förenade<br />
fabriksverken, FFV, Vattenfall, Domänverket, Televerket och Posten föregicks<br />
också av stora personalneddragningar.<br />
Bankkrisen och bolagiseringar av andra statliga myndigheter innebar däremot<br />
att bolagssektorn växte, men denna tendens motverkades av betydande nedgångar<br />
i antalet anställda inom andra branscher.<br />
184
Diagram 56. Sysselsättningen inom statliga företag och affärsverk<br />
1990–1999<br />
Källor: Skr.1991/1992:20–1999/2000:120.<br />
Minskat engagemang i näringslivet<br />
En trend under 1990-talet, som inneburit att antalet anställda i den statliga bolagssektorn<br />
gått ned, var att staten minskade sitt engagemang i en rad företag.<br />
Trettiofem bolag skulle privatiseras<br />
Den största delen av nedgången i sysselsättning under 1990-talet – 60 procent –<br />
förklaras av att statliga bolag sålts ut. När den borgliga regeringen tillträdde<br />
hösten 1991, inspirerad framför allt av Margaret Thatchers England, men också i<br />
viss mån av Frankrike, togs ett riksdagsbeslut om att helt eller delvis privatisera<br />
trettiofem statliga bolag.<br />
Beslutet grundade sig på att statens roll i näringspolitiken i huvudsak skulle<br />
vara att ange regler och ramar för näringslivets verksamhet snarare än att styra<br />
utvecklingen i enskilda företag och branscher. Regeringen ansåg att statens uppgift<br />
inte skulle vara att bedriva affärsverksamhet på konkurrensutsatta marknader.<br />
138<br />
Med dessa utgångspunkter påbörjades privatiseringen som skulle omfatta såväl<br />
små utvecklingsbolag som större industri- och tjänsteföretag. Totalt pla<strong>ner</strong>ades<br />
att 112 000 anställda skulle bli berörda, vilket motsvarade 35 procent av<br />
samtliga anställda inom den statliga bolagssektorn och affärsverken år 1991<br />
(tabell 33).<br />
138 Prop. 1991/92:69.<br />
185
Tabell 33. Statens ägarandel 1991 och 2000 och antal anställda 1991<br />
i nio större företag/affärsverk som ingick i pla<strong>ner</strong>na för<br />
privatisering hösten 1991<br />
Källor: Skr. 1992/1993:20–1999/2000:120.<br />
Pla<strong>ner</strong>na fullföljdes för fem stora bolag<br />
Av de nio större företagen/affärsverken som skulle säljas ut var fyra helägda av<br />
staten, medan ägandet i de övriga fem varierade mellan en femtedel till drygt<br />
hälften. En del av förslagen kom att förverkligas av den borgerliga regeringen<br />
och först såldes SSAB och OK-Petroleum.<br />
I fem av de nio har sedan det statliga ägandet minskats eller avvecklats helt<br />
under 1990-talet. Genom dessa affärer förklaras en stor del av krympningen av<br />
den statliga bolagssektorn under 1990-talet (tablå 18).<br />
Procordia var störst<br />
Med på listan över de trettiofem bolag som skulle säljas ut fanns Procordia, som<br />
staten var huvudägare i tillsammans med Volvo. Beslutet att bilda jättekoncernen<br />
hade fattats under 1980-talets sista år och den hade år 1990 totalt 45 000 anställda.<br />
Inom koncernen producerades varor, som t.ex. livs- och läkemedel, och tjänster,<br />
som hotell- och restaurangtjänster, städning och säkerhetstjänster. Under<br />
1991 och 1992 såldes dock stora delar av hotell- och restaurangrörelserna ut.<br />
Koncernen delades mellan staten och Volvo …<br />
I juni 1992 träffades ett avtal mellan staten och Volvo om att Procordiakoncernen<br />
skulle delas upp i två delar, där läkemedel och bioteknik bildade den ena delen och<br />
resterande verksamhet den andra. Staten överlät sitt ägande i Procordias konsument-<br />
och tjänsteverksamhet till Volvo och drygt 22 000 anställda berördes. Läke-<br />
186
medelsverksamheten inom Procordiakoncernen med 18 000 anställda inom Pharmacia<br />
behölls av staten.<br />
Tablå 18. Större företag utanför kreditmarknaden där staten<br />
avvecklat sitt engagemang 1990–2000<br />
Anm. Beträffande omstruktureringar inom statliga banker och andra kreditinstitut, se tablå 19 på s. 189.<br />
… och Pharmacia börsintroducerades 1994 …<br />
I det avtal som tecknades mellan staten och Volvo vid delningen av Procordia<br />
ingick att staten skulle sälja ut delar av Pharmacia. År 1994 börsintroducerades<br />
därför Pharmacia och en stor del av aktierna såldes ut. Året därpå gick Pharmacia<br />
ihop med det amerikanska läkemedelsföretaget Upjohn och det statliga ägandet<br />
minskade ytterligare.<br />
… och såldes helt 1999<br />
Den socialdemokratiska regeringen avslutade privatiseringen, som den borgerliga<br />
regeringen inlett, genom att sälja resterande del av Pharmacia & Upjohn år 1999<br />
och en period av trettioårigt statligt ägande avslutades. Bolaget blev också det sista<br />
som staten avvecklade i den ursprungliga Statsföretagsgruppen, som skapats 1970.<br />
187
Pla<strong>ner</strong>na har realiserats till stor del<br />
Även pla<strong>ner</strong>na på att privatisera Celsius fullföljdes och i februari år 2000 såldes<br />
aktieinnehavet till Saab AB. Sammanfattningsvis har pla<strong>ner</strong>na från 1990-talets början<br />
om att privatsera trettiofem statliga bolag till stor del genomförts. Totalt har drygt<br />
85 000 anställda berörts, varav närmare 70 000 övergått till privat anställning.<br />
Kvar i statlig ägo<br />
Andra bolag, som fanns på privatiseringslistan från hösten 1991, är i skrivande<br />
stund kvar i statlig ägo. Exempel är dåvarande affärsverken Vattenfall och Domänverket<br />
som båda bolagiserades under 1992. Andra är LKAB och de delägda<br />
bolagen Svensk Bilprovning AB och SAS.<br />
Bolagiseringen av Domänverket innebar att verket blev Domän AB och är<br />
numera en del av AssiDomän AB (tablå 18).<br />
Finanskris och bolagisering gav fler anställda<br />
Staten tog över banker<br />
Men antalet anställda vid statliga bolag har också stigit av olika skäl. Ett sådant var<br />
finanskrisen i början av 1990-talet som innebar att statens engagemang ökade på<br />
finans- och kreditmarkanden med övertagandet av Nordbanken och Gota Bank.<br />
Bakgrunden var spekulatio<strong>ner</strong>na på fastighetsmarknaden<br />
Bakgrunden var spekulatio<strong>ner</strong>na på en överhettad bygg- och fastighetsmarknad<br />
under slutet av 1980-talet, som under de första åren av 1990-talet övergick i<br />
kraftiga prisfall på kommersiella fastigheter. Samtidigt fördjupades lågkonjunkturen<br />
och spreds till allt fler sektorer.<br />
Finansbolagen drabbades först<br />
På den finansiella marknaden drabbades först de finansbolag som hade en hög<br />
utlåning till fastighetsmarknaden. Den ekonomiska krisen spreds vidare till bankerna,<br />
dels genom deras krediter till finansbolagen, dels genom den allmänt<br />
tilltagande försvagningen på fastighetsmarknaden.<br />
Nordbanken i kris 1991<br />
År 1991 hamnade Nordbanken i ekonomisk kris till följd av de kraftigt ökade<br />
kreditförlusterna. Som huvudägare garanterade staten hela beloppet i en nyemission<br />
på 5 miljarder kronor. Ett år senare sköt man till ytterligare 10 miljarder i<br />
aktieägartillskott samtidigt som samtliga minoritetsägares aktier löstes in för 2<br />
miljarder kronor. Under 1992 genomfördes en rekonstruktion av banken. I samband<br />
med denna bildades ett särskilt bolag, Securum AB, för att ta hand om<br />
problemkrediterna (tablå 19). 139<br />
139 Prop. 1995/96:172.<br />
188
Tablå 19. Bankkrisens och andra omstruktureringars effekter på den<br />
statliga bolagssektorn 1990–2000<br />
Källor: Skr. 1991/1992:20–1999/2000:120.<br />
Gota Bank och Nordbanken slogs ihop 1993<br />
Gota Bank, som även drabbats hårt av den finansiella krisen, gick i konkurs<br />
1992. I december samma år tog staten över samtliga aktier i banken och för att ta<br />
hand om kreditförlusterna bildades Retriva AB år 1993. Efter denna rekonstruktion<br />
beslutades om en försäljning av Gota Bank.<br />
De bud som lämnades på banken bedömdes dock inte vara konkurrenskraftiga<br />
jämfört med det beräknade mervärdet som en sammanslagning av Gota Bank och<br />
Nordbanken skulle ge. I december 1993 beslutade därför Bankstödnämnden med<br />
regeringens stöd, att överlåta den rekonstruerade delen av Gota Bank till Nordbanken.<br />
140<br />
140 Prop. 1995/96:172.<br />
189
Bankstödet kostade staten över sextio miljarder<br />
I samband med att bankkrisen fördjupades allt mer under början av 1990-talet<br />
gick staten in med stöd till de krisdrabbade bankerna för att säkra banksystemets<br />
stabilitet. Bankstödnämnden bildades den 1 maj 1993 för att hantera de statliga<br />
stödåtgärderna och den 1 juli 1996 avvecklades nämnden efter att banksystemet<br />
hade stabiliserats.<br />
Det statliga bankstödet som betalades ut under åren 1991 till 1993 omfattade i<br />
huvudsak fyra banker: Nordbanken, Gota Bank, Sparbanken och Föreningsbanken.<br />
Av dessa erhöll Nordbanken/Securum och Gota Bank/Retriva nästan hela<br />
det utbetalda stödet (tabell 34).<br />
Tabell 34. Bankstödet 1991–1993, statens åtagande, det utbetalade<br />
och det som belastat statsbudgeten, miljarder kronor<br />
Källa: Ds 1995:67.<br />
Statens ägande minskade och antalet ”statsanställda” ökade<br />
Under andra hälften av 1990-talet har statens ägande i Nordbanken successivt<br />
minskats. Detta har skett i samband med att banken fusio<strong>ner</strong>ade med finska Merita<br />
år 1997 och genom samgåendet med UniDanmark våren 2000. Hösten samma<br />
år köpte MeritaNordbanken den norska banken Kreditkassen och koncernen<br />
kommer att få 38 000 anställda och blir därmed Nordens största bank.<br />
Omstruktureringarna har inneburit att antalet anställda inom den statliga finanssektorn<br />
i det närmaste tredubblats under 1990-talet. Samtidigt har staten<br />
minskat sitt ägande från 70,6 procent i Nordbanken till 25,9 procent i Merita-<br />
Nordbanken och avsikten är att hela innehavet ska säljas ut.<br />
År 1999 uppgick sysselsättningen i de statliga finans- och kreditbolagen till<br />
20 300, varav MeritaNordbanken svarade för drygt 90 procent. År 2000 hade<br />
statens ägarandel via moderbolaget Nordic Baltic Holding AB reducerats till<br />
18,1 procent.<br />
190
Bolagisering av myndigheter gav fler anställda<br />
Genom att myndigheter blir statliga bolag ökar också den statliga företagssfären.<br />
Vid sidan av affärsverken, finns flera exempel på sådana ombildningar under<br />
1990-talet (tabell 35).<br />
Tabell 35. Antal anställda i några myndigheter som blivit statliga<br />
bolag 1990–2000<br />
De största var AMU och Byggnadsstyrelsen<br />
Genom bolagiseringen av och omorganisationen av den statliga fastighetsförvaltningen<br />
år 1993 och AMU-Gruppen fick den statliga bolagssektorn ett tillskott<br />
på 6 300 anställda. Före eller i samband med förändringarna minskade dock<br />
antalet anställda markant, med 15 procent under ett år.<br />
Statens roll som fastighetsägare skulle renodlas<br />
Bakgrunden till bolagiseringen av Byggnadsstyrelsen 1993 baserade sig på synsättet<br />
att statens roll som fastighetsägare skulle renodlas och ges en mer marknadsmässig<br />
inriktning. Med dessa utgångspunkter bildades två bolag, Vasakronan AB för kommersiella<br />
fastigheterna och Akademiska Hus AB för högskolefastigheter. Samtidigt<br />
inrättades de statliga myndigheterna Statens fastighetsverk och Statens lokalförsörjningsverk.<br />
141<br />
141 Prop. 1991/92:44.<br />
191
Statens Fastighetsverk ska förvalta det nationella kulturarvet<br />
Statens Fastighetsverk fick i den nya organisationen i uppgift att förvalta fastigheter<br />
med anknytning till det nationella kulturarvet, som de kungliga slotten,<br />
Vasaborgarna, regeringsbyggnaderna och de historiska fästningarna. Verket ansvarar<br />
även för svenska ambassadbyggnader och residens utomlands.<br />
Statens Lokalförsörjningsverk är nedlagt<br />
Statens Lokalförsörjningsverks uppdrag var, förutom som stabs- och servicemyndighet,<br />
också att årligen redovisa underlag för prisomräkning av lokalkostnadsdelen<br />
av anslagsbaserna. Detta uppdrag överfördes till <strong>Statskontoret</strong> när<br />
Statens Lokalförsörjningsverk avvecklades 1998.<br />
Branschstrukturen har förändrats<br />
Förskjutning mot mer av tjänster<br />
Strukturen på det statliga ägandet har förändrats under 1990-talet, dels genom<br />
utförsäljningar av statliga bolag, dels genom rationaliseringar och omstruktureringar<br />
inom flera av bolagen och affärsverken. Detta har medfört att andelen<br />
sysselsatta inom de olika branscherna har förskjutits från tillverkningsindustri<br />
mot mer av tjänsteproduktion under den senaste tioårsperioden (tabell 36).<br />
Vid decenniets början svarade den tjänsteproducerande delen av de statliga<br />
bolagen och affärsverken för drygt 60 procent av de anställda. I slutet på 1990talet<br />
hade den vuxit till närmare 70 procent. Det är främst det statliga engagemanget<br />
inom finans- och kreditmarknaden som förklarar ökningen, men även på<br />
kommunikationsområdet har tjänsterna ökat i vikt, trots att antalet anställda har<br />
minskat kraftigt mätt i absoluta tal.<br />
Den varuproducerande sektorn halverades …<br />
… vilket till stor del förklaras av SSAB …<br />
Den varuproducerande sektorn med tillverkningsindustri samt el och kraft reducerades<br />
kraftigt under 1990-talet. Det har främst berott på att staten avvecklat sitt<br />
ägande helt i flera av de större tillverkningsföretagen, vilket var en konsekvens<br />
av beslutet om att sälja ut trettiofem statliga bolag i början av 1990-talet. 142 Totalt<br />
försvann 56 000 arbetstillfällen. Förändringarna har sammantaget inneburit att<br />
den varuproducerande delen av den statliga bolagssektorn i det närmaste har<br />
halverats under decenniet (diagram 57).<br />
En stor del av nedgången inträffade mellan åren 1992 och 1994. Den förklaras<br />
främst av försäljningen av SSAB.<br />
142 Prop. 1991/92:69.<br />
192
Tabell 36. Anställda i statliga bolag och affärsverk inom olika<br />
branscher 1990 och 1999, antal och förändring i procent<br />
Källor: Skr. 1991/1992:20–1999/2000:120.<br />
Diagram 57. Sysselsättningen inom varor, tjänster och totalt inom<br />
statliga företag och affärsverk 1990–1999<br />
Källa: Skr. 1991/1992:20–1999/2000:120.<br />
193
… och Pharmacia<br />
År 1995 innebar dock en uppgång i sysselsättningen när Pharmacia gick samman<br />
med det amerikanska läkemedelföretaget Upjohn, om man inte tar hänsyn till att<br />
statens ägarandel samtidigt reducerades. Den kraftiga nedgången som sedan kom<br />
under 1999 förklaras främst av att staten sålde hela innehavet i Pharmacia & Upjohn.<br />
Minskningar även i Vattenfall ...<br />
El- och kraft är en del av den varuproducerande sektorn och Vattenfalls verksamhet<br />
ingår därför som det största statliga företaget. Även på detta område har<br />
sysselsättningen gått ned under 1990-talet (tabell 36).<br />
Statens vattenfallsverk ombildades år 1992 till aktiebolaget Vattenfall och affärsverket<br />
Svenska kraftnät bröts samtidigt ut. Ombildningen sågs som första<br />
steget i en förändring av den svenska elmarknaden mot ökad konkurrens på en<br />
allt mer internationaliserad marknad. 143<br />
Efter bolagiseringen har verksamheten förändrats från att huvudsakligen ha<br />
varit inriktad på elproduktion till att mer handla om e<strong>ner</strong>gidistribution. Antalet<br />
anställda har successivt minskat under hela perioden 1990–1997. Nedgången<br />
uppgick till drygt en femtedel. Under de två åren därefter var sysselsättningen<br />
vid Vattenfall ungefär oförändrad.<br />
... och i Samhall<br />
Stiftelsen Samhällsföretag bildades 1980 och blev Samhall AB år 1992. Företagets<br />
uppdrag är att anställa perso<strong>ner</strong> med funktionshinder och skapa ett meningsfullt<br />
och utvecklande arbete åt dem. Närmare 60 procent av de anställda är sysselsatta<br />
inom industrin och den delen svarar för hela 80 procent av faktureringen,<br />
varför Samhall brukar räknas in i den varuproducerande sektorn.<br />
Antalet anställda i Samhall har också gått ned under 1990-talet, med knappt<br />
en femtedel. Under periodens fem sista år var det framför allt de s.k. direktanställda,<br />
dvs. perso<strong>ner</strong> utan arbetshandikapp, som blev färre. Under 1999 gjordes<br />
en stor omstrukturering i koncernen och dotterbolagen minskade i antal, liksom<br />
de direktanställda och då särskilt i staberna. 144<br />
Fokusering på kärnverksamheten inom kommunikatio<strong>ner</strong><br />
Av de drygt 100 000 arbetstillfällen som försvunnit från den statliga bolags- och<br />
affärsverkssektorn under 1990-talet fanns ungefär hälften inom kommunikatio<strong>ner</strong>. De<br />
kraftiga personalminskningarna förklaras av rationaliseringar och avveckling av<br />
sidoverksamheter för att öka fokuseringen på kärnverksamheten (tabell 37).<br />
143 Redan i början av 1950-talet fanns förslag om att ombilda verket till bolag, eftersom<br />
Vattenfall konkurrerade med privata företag och produktionen var av industriell natur.<br />
144 Samhalls årsredovisning 1999.<br />
194
Tabell 37. Anställda i statliga bolag och affärsverk inom<br />
kommunikatio<strong>ner</strong> 1990 och 1999, antal och<br />
förändring i procent<br />
Källor: Skr. 1991/1992:20–1999/2000:120.<br />
Minskningen av personal har i huvudsak skett inom SJ, Telia och Posten, men<br />
också till viss del av de SAS-anställda i Sverige. Sammantaget uppgick nedgången<br />
inom kommunikatio<strong>ner</strong> under decenniet till en tredjedel.<br />
I SJ minskade de anställda med sextio procent<br />
Renodling av verksamheten<br />
Under 1990-talet har omstruktureringen inom SJ t.ex. inneburit att Swebus och<br />
AB Svenska Godscentraler, ASG, sålts, liksom färjetrafiken och ett antal underhållsverkstäder.<br />
Detta för att koncentrera och renodla verksamheten till personoch<br />
godstrafik på järnväg.<br />
År 1990 fanns det drygt 35 000 perso<strong>ner</strong> anställda vid verket. Nio år senare<br />
hade denna siffra sjunkit till 15 000, vilket innebar att antalet anställda minskat<br />
med närmare sextio procent.<br />
Under år 2000 såldes även Scandlines AB, Royal Viking Hotel AB och AB<br />
Trafikresturanger. Bolagen hade tillsammans drygt 2 000 anställda.<br />
.. och avregleringen medförde förlorade marknadsandelar<br />
Den svenska järnvägsmarknaden är i dag, vid sidan av Storbritanniens, en av<br />
Europas mest avreglerade och konkurrensutsatta. En femtedel av SJ:s omsättning<br />
kom från ensamrätten att bedriva fjärrtrafik med persontåg år 1999. All övrig<br />
verksamhet bedrevs i konkurrens med andra.<br />
På denna allt mer avreglerade marknad konkurrerar såväl svenska som utländska<br />
företag och utvecklingen mot nya järnvägsoperatörer tog fart under åren<br />
1998 och 1999. Dessutom har konkurrensen ökat från andra trafikslag såsom<br />
flyg- och busstrafik. Det förändrade marknadsläget har inneburit förlorade marknadsandelar<br />
för SJ och medfört en ökad press på att förbättra prestatio<strong>ner</strong>na.<br />
195
Den nya konkurrensbilden betyder att SJ i dag svarar för 40 procent av antalet<br />
tågresor i Sverige jämfört med närmare 90 procent år 1998. SJ:s andel av persontransporterna<br />
är dock fortfarande förhållandevis hög och uppgick till 70 procent<br />
år 1999 mot nästan hundra procent året innan. Den snabba förändringen<br />
berodde främst på privatiseringen av pendeltågstrafiken i Stockholm. 145<br />
SJ ombildas år 2001 …<br />
Enligt regeringens bedömning är affärsverksformen inte längre ändamålsenlig<br />
för SJ med hänsyn till att verksamheten bedrivs på en allt mer konkurrensutsatt<br />
marknad. Person- och godstrafiken bör därför föras över till ett eller flera bolag.<br />
Detta för att SJ ska kunna agera på lika villkor som övriga aktörer på marknaden.<br />
Samtidigt bör sådan verksamhet som inte bidrar till att utveckla kärnverksamheten<br />
överlåtas till andra. Riksdagen beslöt mot bakgrund av detta våren år 2000<br />
att affärsverket SJ ska ombildas tidigast från och med årsskiftet 2000/2001. 146<br />
… och blir sex bolag<br />
Inom SJ pla<strong>ner</strong>ade man hösten år 2000 för att dela upp verksamheten på sex<br />
bolag, nämligen SJ Resor och SJ Cargo Group samt fyra servicebolag. Tanken<br />
bakom de sistnämnda är att de genom bolagsformen ska få bättre förutsättningar<br />
att skaffa andra kunder än, som tidigare, endast internt inom SJ. Serviceverksamheten<br />
pla<strong>ner</strong>as att delas upp i bolagen SJ Terminalproduktion, SJ Teknik, SJ<br />
Data och SJ Fastigheter.<br />
Bolagisering och personalnedgång i Telia<br />
Affärsverket Televerket ombildades den 1 juni 1993 till Telia AB. All myndighetsutövning<br />
flyttades över till Post- och telestyrelsen och den första telelagen<br />
reglerade förutsättningarna för konkurrens inom teleområdet.<br />
Även i Telia minskade personalen kraftigt. Närmare en tredjedel av de anställda<br />
lämnade koncernen under 1990-talet och personalstyrkan uppgår nu till<br />
drygt 30 000 (tabell 37). Bakgrunden var omfattande rationaliseringar och omstruktureringar<br />
med en tydlig koncentration till kärnverksamheten genom att<br />
perifera företagsdelar avvecklades.<br />
Ökade utlandssatsningar<br />
Takten i personalminskningen avtog dock under andra hälften av 1990-talet och<br />
antalet anställda utanför Sverige tredubblades. I dag har drygt 4 000 en utlandsanställning.<br />
En annan faktor bakom utvecklingen var den snabba ökningen av<br />
abonnemang på Internet och mobil telefoni. 147<br />
Avregleringen av telemarknaden inom EU år 1998 öppnade länderna för konkurrens<br />
utifrån och ändrade därmed radikalt spelreglerna. Med dessa förutsätt-<br />
145 SJ:s årsredovisning 1998 och 1999.<br />
146 Prop. 1999/2000:78.<br />
147 Telia:s årsredovisning 1999.<br />
196
ningarna behövdes en ny strategi för Telia. Den nya inriktningen är en fortsatt<br />
utveckling av den svenska marknaden, men samtidigt pla<strong>ner</strong>as för en expansion<br />
på den internationella. Telia har redan ett starkt fotfäste i Norden och Östersjöområdet.<br />
Misslyckad fusion med Telenor och Telia börsintroducerades<br />
Efter att den pla<strong>ner</strong>ade fusionen mellan statliga norska Telenor och Telia hade<br />
misslyckats i december 1999, valde regeringen att börsintroducera Telia. I juni år<br />
2000 introducerades bolaget på Stockholmsbörsen. Riksdagen hade dessförinnan<br />
beslutat om att minska statens ägarandel till lägst 51 procent.<br />
Vid halvårskiftet hade 940 000 svenska privatperso<strong>ner</strong> köpt den nya ”folkaktien”.<br />
De svarade för knappt en fjärdedel av det totala försäljningsvärdet. Svenska<br />
statens ägande i Telia uppgick i början av juli 2000 till närmare 70 procent. 148<br />
Även Posten bolagiserades och personalen minskade<br />
Bakom utvecklingen i Posten under 1990-talet har legat avreglering, bolagisering<br />
och koncentration av verksamheten. En viktig omvärldsfaktor är också den snabba<br />
utvecklingen inom IT och Internet.<br />
Postmarknaden avreglerades<br />
Antalet anställda i Posten sjönk med 10 000 eller närmare en femtedel från 1990<br />
fram till år 1993. Verket ombildades den 1 mars 1994 och blev Posten AB med<br />
staten som ensam ägare. Dessförinnan hade postmarknaden avreglerats och det<br />
blev fritt fram för andra aktörer att verka på marknaden. Det finns i dag ett sjuttiotal<br />
företag som konkurrerar med Posten. Bland dessa märks CityMail Sweden<br />
AB, AB Svenska Godscentraler, ASG, och Svensk Direkt Reklam. 149<br />
Personalbehovet har minskat<br />
Nedgången i sysselsättningen i Posten fortsatte även efter bolagiseringen. Totalt<br />
sjönk antalet anställda under 1990-talet med drygt 15 500 eller drygt en femtedel. Att<br />
personalbehovet minskat förklaras till största delen av att den tekniska utvecklingen<br />
för postsortering blivit allt mer avancerad och till en mindre del av att antalet kundbesök<br />
minskat.<br />
Inom affärsområdet Posten Försäljning, med närmare 20 procent av antalet<br />
anställda, har kundbesöken minskat med närmare 10 procent under 1999 jämfört<br />
med året innan. Allt fler valde att själva betala med bank- och postgiro eller att<br />
använda Internet. Posten har därför börjat flytta tjänsterna från traditionella postkontor<br />
till bensinstatio<strong>ner</strong> och närlivsbutiker. År 1999 fanns närmare hälften av<br />
serviceställena på posten eller i butiker och man har aviserat att huvuddelen av<br />
postkontoren kommer att försvinna. 150<br />
148 Telia:s halvårsrapport januari – juni 2000.<br />
149 ”Staten som kommersiell aktör”, <strong>Statskontoret</strong> 2000:16.<br />
150 Postens årsredovisning 1999.<br />
197
Renodling av verksamheten och bankrörelsen avvecklas<br />
Våren 1999 beslutade Posten om att koncentrera verksamheten till brev och<br />
paket och att bankrörelsen skulle avvecklas. Detta ledde till att samarbetsavtalet<br />
med Nordbanken sades upp och det upphör den sista mars år 2001.<br />
Postgirot Bank AB såldes till MeritaNordbanken, FöreningsSparbanken, Handelsbanken,<br />
och Skandinaviska Enskilda Banken i slutet av juni år 2000 för drygt<br />
4 miljarder kronor. Innan affären kan avslutas krävs dock ett godkännande av<br />
Sveriges och EU:s konkurrensmyndigheter, vilket väntas under december år<br />
2000. Totalt berörs 2 500 eller 6 procent av de anställda av affären.<br />
Med hänsyn till att 60 till 70 procent av de transaktio<strong>ner</strong> som sker på postkontoren<br />
handlar om finansiella tjänster, kommer affären att få stor betydelse för<br />
Postens framtida organisation.<br />
Sysselsättningen gick ned även i andra tjänstebranscher<br />
En stor del berodde på Procordias delning<br />
Även inom andra tjänster gick antalet anställda ned. Det gäller de statliga företagen<br />
med verksamhet inom handel, fritid, kultur och övriga tjänster, varav de<br />
största är Lernia AB, före detta AMU-Gruppen AB, och Svensk Bilprovning.<br />
Personalminskningarna var kraftigast under 1990-talets första sex år. Vid utgången<br />
av år 1999 fanns 22 000 anställda inom övriga statliga tjänsteföretag att<br />
jämföra med 35 000 vid början av 1990-talet, en nedgång med närmare 40 procent.<br />
Minskningen förklaras främst av att flera av de större tjänsteföretagen försvann<br />
från staten i början av 1990-talet i samband med Procordias delning. 151<br />
Nedgång också bortsett från uppgörelsen<br />
Även bortsett från uppgörelsen med Volvo om uppdelningen av Procordia har<br />
sysselsättningen minskat i de statliga tjänsteföretagen. Under andra hälften av<br />
1990-talet fortsatte nedgången, vilken till stor del förklaras av att Lernia minskade<br />
från 4 400 till 2 400 anställda. Under perioden har också några mindre tjänsteföretag<br />
privatiserats. Det största av dem var SAQ Kontroll AB som såldes 1999.<br />
Vin & Sprit förlorade grossistmonopolet och de anställda blev färre<br />
Bland de statliga parti- och detaljhandelsbolagen minskade personalen också<br />
med totalt 1 000 anställda eller 7 procent under 1990-talet (tabell 36).<br />
Nedgången med närmare en fjärdedel inom Vin & Sprit kan förklaras av att<br />
EU-kommissionen år 1995 beslöt att grossistmonopolet skulle upphöra och bolaget<br />
förlorade marknadsandelar. I dag har Vin & Sprit ca 60 procent av den importerade<br />
spriten och drygt 20 procent av importerat vin. 152<br />
Apoteksbolaget minskade också sin personal under perioden. Inom Systembolaget<br />
steg dock sysselsättningen med en femtedel under 1990-talet.<br />
151 Se tabell 36 på s. 173.<br />
152 Vin & Sprit AB.<br />
198
Även fritid och kultur minskade<br />
De statliga verksamheterna inom fritid och kultur, dvs. Svenska Spel, Kungliga<br />
Operan och Kungliga Dramatiska Teatern, hade en nedgång av antalet anställda<br />
under 1990-talet med 15 procent. 153<br />
Utförsäljningarna gav staten över hundra miljarder<br />
Utförsäljningarna av aktier i statliga bolag under 1990-talet inbringade närmare<br />
52 miljarder kronor, varav Nordbanken och Pharmacia & Upjohn stod för de<br />
största intäktsposterna (tabell 38).<br />
Försäljningen av Celsius och delar av Telia AB under vintern och sommaren<br />
år 2000 gav statskassan ännu mer, ytterligare 62 miljarder kronor. Det innebär att<br />
under perioden 1991 till och med hösten år 2000 har aktier i statliga bolag sålts<br />
för 121 miljarder kronor.<br />
Tabell 38. Statens intäkter av aktieförsäljningar 1991 – första halvåret<br />
2000, miljarder kronor<br />
Källor: ”Statens finanser”, Riksrevisionsverket, 1995, 1996 och Budgetprognos 2000:3, Ekonomistyrningsverket.<br />
Motiven har varierat<br />
Affärsverken domi<strong>ner</strong>ade länge<br />
Under lång tid har det statliga företagandet domi<strong>ner</strong>ats av affärsverken och motiven<br />
för deras existens var att staten skulle ha kontroll över de nationella basresurserna,<br />
som skog, vattenkraft och gruvor. Övriga företag utgjorde endast en<br />
153<br />
Penninglotteriet och Tipstjänst, båda med anor från 1930-talet, slogs samman år 1996<br />
och bildade Svenska Spel AB.<br />
199
femtedel av sysselsättningen inom den statliga företagssektorn i landet. Nya<br />
företag tillkom endast i begränsad utsträckning fram till och med 1950-talet och<br />
då utan någon egentlig policy.<br />
Intresset vidgades till nya branscher<br />
Under 1960-talet ökade dock antalet statliga företag i snabbare takt än någonsin<br />
tidigare och statens intressen vidgades till helt nya branscher. Trettioårsperioden<br />
1970–2000 skulle dock komma att bjuda på ännu större dramatik.<br />
En näringspolitisk offensiv<br />
Ideologi och industrikris<br />
En medveten näringspolitisk offensiv med ideologiska förtecken sattes i gång<br />
under slutet av 1960-talet för att samordna och expandera den statliga företagssektorn.<br />
Därför kom Industridepartementet och koncernen Statsföretag till. En<br />
åtgärd blev förstatligandet inom läkemedelsindustrin och ett statligt monopol<br />
inom detaljhandelsledet genom Apoteksbolaget.<br />
Industrikrisen under andra hälften av 1970-talet slog hårt mot traditionella<br />
basnäringar som varv, stål och textil och stor arbetslöshet hotade flera utsatta<br />
regio<strong>ner</strong>. Politiken fick därför en annan inriktning. Svaret på krisen blev förstatliganden<br />
för att överbrygga den nedåtgående konjunkturen.<br />
Från politik till ekonomi<br />
Rekonstruktion under 1980-talet och bolagisering under 1990-talet<br />
Under 1980-talet börjande en rekonstruktion av de krisdrabbade näringarna och<br />
flera företag lades ned. Ekonomi och affärsmässighet kom allt mer i fokus. Denna<br />
trend skulle intensifieras under 1990-talet med privatiseringar som ett betydande<br />
inslag. Förändringens vind nådde även affärsverken och andra konkurrensutsatta<br />
myndigheter. Affärsverkssektorn rationaliserades.<br />
Flera verk bolagiserades eller står – som i SJ:s fall – inför en bolagisering och<br />
utvecklingen tyder på att affärsverksformen är på väg att försvinna. I fråga om<br />
Telia AB inleddes en privatisering under år 2000. Den sammantagna effekten av<br />
dessa förändringar blev att den statliga företagssektorn minskade med en tredjedel<br />
under 1990-talet och branschstrukturen försköts från varu- till tjänsteproduktion.<br />
200
Staten som kommersiell aktör<br />
Kan hämma småföretagens tillväxt<br />
Statliga bolag och många statliga myndigheter säljer varor och tjänster i konkurrens<br />
med privata företag. En del av denna verksamhet har visat sig ha en hämmande<br />
effekt, särskilt på små företags möjlighet att etablera sig och växa på<br />
marknaderna.<br />
Orsaken till detta är ofta de i grunden skilda och ojämlika konkurrensvillkor<br />
som gäller för staten respektive privata företag. Detta förhållande utgör hinder<br />
för tillväxten. Utöver de samhällsekonomiska effektivitetsförluster som kan<br />
uppstå i form av dyrare eller sämre varor och tjänster, kan konsekvensen bli en<br />
dyrare offentlig sektor än vad som annars skulle varit fallet.<br />
Detta är en slutsats som dras i <strong>Statskontoret</strong>s studie av omfattningen och effekterna<br />
av statlig kommersiell verksamhet. 154<br />
Omfattning<br />
Kommersiell verksamhet drivs i olika omfattning och former<br />
Huvuddelen av den statliga konkurrensutsatta verksamheten bedrivs i bolagsform,<br />
men de fyra affärsverken och även många andra statliga myndigheter har<br />
någon form av kommersiell verksamhet (tablå 20).<br />
Tablå 20. Definition av statlig kommersiell konkurrensutsatt<br />
verksamhet<br />
Omfattningen och förutsättningarna för att driva den kommersiella verksamheten<br />
skiljer sig emellertid mellan verksamhetsformerna (tabell 39).<br />
154 ”Staten som kommersiell aktör – omfattning och konkurrenseffekter”, 2000:16, <strong>Statskontoret</strong>.<br />
Rapporten utgör det huvudsakliga underlaget för detta avsnitt. Studien bygger på<br />
enkätsvar från affärsverken, ett fyrtiotal hel- eller delägda statliga bolag och 115 statliga<br />
myndigheter. Myndigheter som enbart bedriver offentligrättslig verksamhet och holdingbolag<br />
ingår inte. Arbetsmarknadsmyndigheterna ingår inte heller med undantag för Arbetsmarknadsstyrelsen.<br />
Inom den högre utbildningen är administrationen och Sveriges lantbruksuniversitet<br />
representerade.<br />
201
Tabell 39. De statliga aktörernas omsättning och andel<br />
konkurrensutsatt verksamhet 1998, miljo<strong>ner</strong><br />
kronor och procent<br />
Anm. Uppgiften om andelen konkurrensutsatt verksamhet baseras på de statliga aktörernas egna<br />
bedömningar i enkätsvaren.<br />
Bolagen svarade för den största delen ...<br />
Av de statliga aktörerna svarade bolagen för den största delen av omsättningen,<br />
drygt 60 procent år 1998, och givetvis också för den största andelen konkurrensutsatt<br />
verksamhet. De allra flesta arbetar i full konkurrens, men genomsnittet<br />
dras ned på grund av att några har monopol.<br />
... och myndigheterna för fyra procent<br />
Bland affärsverken är SJ helt domi<strong>ner</strong>ande och 80 procent av omsättningen<br />
kommer från den konkurrensutsatta delen, vilket gör att genomsnittet för gruppen<br />
ligger på närmare 60 procent. Inom övriga myndigheter är, som sig bör, både<br />
beloppet för och andelen som omsattes i konkurrens med andra lägst. År 1998<br />
uppgick den delen till 6 miljarder kronor eller 4 procent av den totala omsättningen.<br />
Efterfrågestyrd verksamhet i bolagsform<br />
Den statliga kommersiella verksamhet som bedrivs i bolagsform är huvudsakligen<br />
efterfrågestyrd. De flesta drivs med syfte att gå med vinst och saknar oftast<br />
inslag av myndighetsutövning. I likhet med andra bolag lyder de under aktiebolagslagen.<br />
Bolag med monopol<br />
Flera statliga bolag har lagstadgade monopol på huvuddelen av sin verksamhet.<br />
Det är fallet för Systembolagets försäljning av alkoholhaltiga drycker, Svensk<br />
Bilprovnings fordonskontroller och Apotekets försäljning av läkemedel.<br />
När det gäller Apotekets ensamrätt, något som är unikt för Sverige, har det<br />
pågått diskussio<strong>ner</strong> om att avveckla den, men våren 1999 fattade riksdagen beslut<br />
om att den skulle bestå. Även när det gäller fordonskontroller har monopolet<br />
202
för Svensk Bilprovning ifrågasatts och våren 1994 beslutade riksdagen att det<br />
skulle upphöra den 1 januari 1996. I slutet av 1994 bestämde riksdagen att genomförandet<br />
skulle senareläggas och i december 1996 beslutades om fortsatt<br />
ensamrätt för Svensk Bilprovning.<br />
Närmare 80 procent är konkurrensutsatt<br />
Kommersiell konkurrensutsatt verksamhet bedrivs i varierande grad i samtliga<br />
bolag utom ett. 155 Statligt hel- och delägda bolag omsatte år 1998 totalt 295 miljarder<br />
kronor. Andelen som omsattes i konkurrens med andra uppgick sammanlagt<br />
till närmare 80 procent (tabell 40).<br />
Tabell 40. De statliga bolagens omsättning och andel<br />
konkurrensutsatt verksamhet 1998, miljo<strong>ner</strong><br />
kronor och procent<br />
Anm. SAS ingår med tre sjundedelar av omsättningen. Uppgiften om andelen konkurrensutsatt verksamhet<br />
baseras på bolagens egna bedömningar i enkätsvaren.<br />
Två tredjedelar av bolagen, med 70 procent av den totala omsättningen, var helt<br />
konkurrensutsatta, medan andelen dras ned av de ovan nämnda monopolbolagen, där<br />
mellan 90 och 95 procent av omsättningen är skyddad från konkurrens. Det gäller<br />
verksamhetsområdena parti- och detaljhandel och ”övriga tjänster” i tabell 40.<br />
Hundra procent inom fritid och kultur<br />
Företagen inom fritid och kultur, dvs. Dramaten, Operan och Svenska Spel, uppger<br />
själva att de är helt konkurrensutsatta. Även om spelmarknaden i sig är reglerad<br />
finns konkurrens från andra aktörer, främst från folkrörelsen och AB Trav<br />
och Galopp, ATG. Även inom industri, fastighetsförvaltning och finansmarknad<br />
är den konkurrensutsatta delen av intäkterna hög.<br />
155<br />
Undantaget är Kasernen Fastighets AB som ägnar sig åt att tillhandahålla bostäder,<br />
elevhem och hotell åt försvarsanställda.<br />
203
En femtedel i Posten och sjuttio procent i Vattenfall<br />
Bland de stora bolagen, som inte är helt konkurrensutsatta, är Posten ett exempel<br />
med i praktiken omkring en femtedel av omsättningen utsatt för konkurrens.<br />
Trots att det legala monopolet på brevbefordran avskaffades redan år 1993, råder<br />
Posten ensam i många regio<strong>ner</strong> ute i landet. Ett annat exempel är Vattenfall, som<br />
efter avregleringen av elmarknaden till drygt 70 procent är konkurrensutsatt.<br />
Affärsverk – en mellanform<br />
Myndigheter inom den juridiska personen staten<br />
Förutom i statliga bolag har den kommersiella verksamheten traditionellt också<br />
samlats i affärsverken. Den bedrivs i princip enligt den s.k. uppdragsmodellen,<br />
dvs. med rätt att dispo<strong>ner</strong>a överskottet, men med vissa krav på avkastning som<br />
ska betalas in till statsbudgeten. Affärsverken är i praktiken en mellanform, som<br />
inte har ansetts lämplig för bolagsformen. Även om verksamheten delvis är<br />
kommersiell och bedrivs med vinstsyfte är affärsverken dock per definition<br />
myndigheter inom den juridiska personen staten.<br />
Inom affärsverken kan också rymmas andra uppgifter än de rent kommersiella,<br />
t.ex. att arbeta för att uppfylla politiskt satta mål om säkerhet och miljö.<br />
Bolagisering en trend sedan 1990-talets början<br />
Som vi tidigare beskrivit har flera av de tidigare affärsverken dock bolagiserats<br />
under 1990-talet och riksdagen har våren år 2000 godkänt regeringens förslag att<br />
ombilda SJ till ett eller flera bolag. 156<br />
Också när det gäller Luftfartsverket har principiella diskussio<strong>ner</strong> förts om en<br />
delning, där den konkurrensutsatta delen skulle skiljas av. Sedan 1990-talets<br />
början har trenden varit att renodla myndighetsfunktio<strong>ner</strong> till myndigheter och<br />
bolagisera statlig konkurrensutsatt verksamhet.<br />
I genomsnitt är närmare sextio procent konkurrensutsatt<br />
Affärsverkens sammanlagda omsättning uppgick till 23 miljarder kronor år 1998.<br />
Närmare 60 procent av intäkterna kom från konkurrensutsatt verksamhet (tabell<br />
41).<br />
SJ står för merparten<br />
SJ står för merparten av affärsverkens intäkter och över 80 procent utgörs av<br />
konkurrensutsatt verksamhet. Konkurrensen kommer huvudsakligen från andra<br />
transportföretag med verksamhet såväl på land och i luft som på vatten.<br />
156 Prop. 1999/2000:78. Se s. 196 för hur uppdelningen på bolag är tänkt.<br />
204
Tabell 41. Affärsverkens omsättning och andel konkurrensutsatt<br />
verksamhet 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor och procent<br />
Anm. Uppgiften om konkurrensutsatt verksamhet baseras på affärsverkens egna bedömningar.<br />
Trettio procent är konkurrensutsatt i Luftfartsverket<br />
I Luftfartsverket består intäkterna till 30 procent av konkurrensutsatt verksamhet.<br />
Dessa kommer från avgifter för marktjänster på statens flygplatser. Övriga intäkter<br />
har att göra med myndighetsutövning, t.ex. genom norm- och tillsynsrollen<br />
när det gäller den civila luftfartens säkerhet.<br />
Andelarna är marginella i Sjöfartsverket och Svenska kraftnät<br />
Huvuddelen av Sjöfartsverkets intäkter kommer från sjöfartsavgifter av olika slag<br />
och är inte någon direkt ersättning för utförda tjänster. Avgifterna räknas inte som<br />
konkurrensutsatt verksamhet. De arbetsuppgifter som bedrivs i konkurrens med<br />
andra består av sådana sjömätningsuppdrag som t.ex. kartläggning av havsbotten.<br />
Affärsverket Svenska kraftnäts uppgift är att förvalta och utveckla elkraftsöverföringssystemet.<br />
157 Verket är systemansvarig på elområdet och knappt 10<br />
procent av intäkterna kommer från anslag från staten för att sköta uppgiften som<br />
ansvarig för elberedskapen i landet. Endast 1 procent av omsättningen är konkurrensutsatt<br />
verksamhet. 158<br />
Behövs affärsverksformen?<br />
Med tanke på att riksdagen redan beslutat om att bolagisera SJ och att diskussio<strong>ner</strong><br />
pågår om att dela Luftfartsverket i en myndighets- och en bolagsdel, kan man<br />
fråga sig om det längre finns fog för mellanformen affärsverk. De två återstående<br />
– Sjöfartsverket och Svenska kraftnät – skulle lika gärna kunna ingå i gruppen<br />
statliga myndigheter utan affärsverksepitetet, eftersom den största delen av verksamheten<br />
består av myndighetsutövning och den konkurrensutsatta delen är<br />
marginell. Affärsverksformen, med rötter från tidigt 1900-tal, tycks i dag vara<br />
förlegad.<br />
157<br />
Verket har ansvar för storkraftnätet, dvs. för ledningar med en spänning om 220 kV eller<br />
mer.<br />
158<br />
S.k. optokabelverksamhet.<br />
205
Myndigheterna får uppdrag i varierande grad<br />
Anslagen svarar för sjuttio procent …<br />
Myndigheterna finansierar, med några undantag, sin verksamhet huvudsakligen<br />
genom anslag från staten och till en mindre del via avgifter. 159 I genomsnitt är<br />
drygt 70 procent av intäkterna anslag, men andelen varierar kraftigt mellan myndigheterna<br />
och mellan olika verksamhetsområden (tabell 42).<br />
Tabell 42. Myndigheternas omsättning fördelad på<br />
verksamhetsområde och intäktsslag 1998,<br />
miljo<strong>ner</strong> kronor och procent<br />
Anm. Uppgiften om andelen konkurrensutsatt verksamhet baseras huvudsakligen på myndigheternas<br />
egna bedömningar i enkätsvaren. I uppgifterna om anslag ingår även statliga bidrag.<br />
Samhällsskydd och rättskipning har av naturliga skäl en mycket stor del av verksamheten<br />
anslagsfinansierad. I Domstolsverket är andelen i det närmaste hundraprocentig.<br />
Även inom kommunikationsområdet och Försvarsmakten är den hög<br />
och inom de allmänna tjänsterna dras andelen upp av skattemyndigheterna och<br />
Tullverket.<br />
159 Exempel på undantag är Arbetsgivarverket, Exportkreditnämnden, Läkemedelsverket<br />
och Patent- och registreringsverket, som finansierar verksamheten enbart med avgifter.<br />
206
.. och kommersiell verksamhet för fyra procent<br />
Någon form av kommersiell verksamhet drivs i drygt 80 procent av myndigheterna.<br />
Av de totala intäkterna svarade den konkurrensutsatta delen dock endast<br />
för 4 procent år 1998. Den verksamheten bedrivs oftast i form av uppdrag och<br />
myndigheterna får, med vissa begränsningar, dispo<strong>ner</strong>a det överskott som ge<strong>ner</strong>eras.<br />
Exempel på uppdragsverksamhet är konsult- och utbildningstjänster, uthyrning<br />
och försäljning av material samt entreprenader av varierande slag.<br />
Andelen konkurrensutsatt verksamhet störst inom kultur …<br />
De undersökta myndigheterna inom kulturområdet omsatte år 1998 omkring en<br />
miljard kronor, varav drygt 20 procent bedömdes komma från den konkurrensutsatta<br />
delen av verksamheten. Det var framför allt Riksantikvarieämbetet som<br />
bidrog till det höga genomsnittet genom att t.ex. arkeologiska undersökningar<br />
görs i konkurrens med andra.<br />
… men den varierar kraftigt inom allmänna tjänster …<br />
Inom de s.k. allmänna tjänsterna är också andelen konkurrensutsatt verksamhet i<br />
genomsnitt förhållandevis hög, men den varierar kraftigt mellan myndigheterna.<br />
Ekonomistyrningsverket uppger att över 80 procent handlar om verksamhet i<br />
konkurrens med andra. 160 I Statens fastighetsverk kommer intäkterna till mer än<br />
hälften från sådana arbetsuppgifter, medan skattemyndigheterna och Tullverket<br />
inte har någon uppdragsverksamhet att tala om.<br />
… och inom näringslivstjänster …<br />
Inom näringslivstjänsterna är likaså variationen mellan myndigheterna stor med<br />
höga andelar för t.ex. SWEDAC161 , Statens veterinärmedicinska anstalt, SMHI,<br />
Statens geotekniska institut och Lantmäteriverket. Samtidigt finns ett antal tillsynsmyndigheter<br />
som inte har någon konkurrensutsatt verksamhet alls.<br />
… men är låg inom social omsorg<br />
De stora myndigheterna inom området vård, social trygghet och omsorg, dvs.<br />
Statens institutionsstyrelse och Migrationsverket, är inte konkurrensutsatta, varför<br />
genomsnittet för samtliga blir lågt (tabell 42).<br />
Statens pensionsverk och Arbetsmarknadsstyrelsen uppger dock att närmare<br />
40 respektive 16 procent av intäkterna är avgifter för konkurrensutsatt verksamhet.<br />
160<br />
Det gäller huvudsakligen ekonomistyrning och att tillhandahålla ekonomiadministrativa<br />
system till andra myndigheter.<br />
161<br />
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.<br />
207
Avgifterna kommer främst från icke konkurrensutsatta uppdrag<br />
De intäkter som de statliga myndigheterna har består alltså till största delen av<br />
anslag. Därutöver kommer de från avgifter av olika slag och till en mindre del<br />
från statliga bidrag. Den största delen av avgifterna är intäkter från uppdragsverksamhet<br />
som i varierande grad är konkurrensutsatt.<br />
Betalning enligt avgiftsförordningen …<br />
Myndigheterna har också rätt att ta ut avgifter enligt 4§ i avgiftsförordningen för<br />
vissa typer av varor eller tjänster, t.ex. försäljning av tidskrifter och rapporter,<br />
seminarieverksamhet och inköpssamordning. Avgiften ska vara baserad på självkostnaden,<br />
men det är myndigheterna själva som i samråd med Ekonomistyrningsverket<br />
sätter avgiften. En förutsättning för rätten att ta ut avgifter enligt 4§<br />
är att verksamheten är av liten omfattning. Det utesluter dock inte att den kan<br />
vara konkurrensutsatt.<br />
… eller för offentligrättslig verksamhet …<br />
Verksamheten kan också vara avgiftsbelagd där avgiften är reglerad i lagar eller<br />
förordningar, s.k. offentligrättslig verksamhet. Denna omfattar normalt sådana<br />
tjänster som myndigheterna har ensamrätt till, t.ex. utfärdande av pass och körkort<br />
eller tillsyn av banker. Som huvudregel gäller att offentligrättsliga avgifter<br />
inte dispo<strong>ner</strong>as av myndigheten utan förs till statskassan. 162 Offentligrättslig<br />
verksamhet räknas därför inte till den kommersiella verksamheten.<br />
... men avgifterna från icke konkurrensutsatta uppdrag betyder mest<br />
Riksrevisionsverket har studerat hur myndigheternas intäkter av avgifter fördelar<br />
sig på olika slag. 163 Om de uppgifterna tillämpas på <strong>Statskontoret</strong>s studie skulle<br />
avgifterna enligt 4§ svara för 1 procent av omsättningen, de offentligrättsliga<br />
avgifterna för 8 procent och intäkterna från övrig icke konkurrensutsatt uppdragsverksamhet<br />
för 15 procent av omsättningen. Vid sidan av anslagen är det<br />
alltså avgifterna från den icke konkurrensutsatta verksamheten som är den största<br />
inkomstkällan.<br />
Statliga aktörer snedvrider konkurrensen<br />
Riskkriterier<br />
En femtedel av myndigheterna och bolagen befin<strong>ner</strong> sig i ”riskzonen”<br />
Den statliga konkurrensutsatta verksamheten är, i syn<strong>ner</strong>het i myndigheterna var<br />
för sig, av relativt liten omfattning mätt som andel av omsättningen. På den lo-<br />
162<br />
I 2000 års ekonomiska vårproposition, prop. 1999/2000:100, föreslogs dock att polisväsendet<br />
självt får dispo<strong>ner</strong>a avgifterna från utfärdandet av pass.<br />
163<br />
”Underlag för utvecklad styrning och kontroll av avgiftsbelagd verksamhet”, Riksrevisionsverket,<br />
1997:61.<br />
208
kala marknaden och i konkurrens med små företag kan däremot samma verksamhet<br />
vara domi<strong>ner</strong>ande. 164<br />
Vissa omständigheter indikerar i högre grad än andra en risk för att konkurrenssituationen<br />
kan påverkas negativt av att statliga myndigheter och bolag bedriver verksamhet<br />
på marknaden. Sex olika kriterier har identifierats och en kartläggning har<br />
gjorts över vilka statliga aktörer som uppfyllde dem år 1998 (tablå 21).<br />
Tablå 21. Riskkriterier vid statlig kommersiell verksamhet<br />
Om flera av kriterierna samtidigt är uppfyllda ökar risken för att verksamheten<br />
påverkar konkurrenssituationen på marknaden. Denna bör vara störst när de<br />
statliga aktörerna uppfyller åtminstone de fyra första kriterierna. Kartläggningen<br />
visar att åtta av ett fyrtiotal bolag, tre av fyra affärsverk och ett tjugotal myndigheter<br />
uppfyllde dessa kriterier. Det innebär att en femtedel av de undersökta<br />
aktörerna kan bedömas befinna sig i ”riskzonen”. Genom att flera stora bolag<br />
och myndigheter ingår i gruppen svarade de för så mycket som 40 procent av<br />
den statliga sektorns totala omsättning, varav drygt hälften var konkurrensutsatt<br />
verksamhet.<br />
Telia är störst bland bolagen<br />
Av de statliga bolagen som uppfyller kriterierna finns flera av de allra största<br />
inom kommunikation, el och kraft samt parti- och detaljhandel (tabell 43).<br />
Mätt efter omsättning i konkurrensutsatt verksamhet är Telia beloppsmässigt<br />
störst och andelen av den totala omsättningen är nästan hundra procent.<br />
I Samhall kommer hela omsättningen från konkurrensutsatt verksamhet, därav är<br />
45 procent merkostnadsersättning från staten. Genom att bolagets uppgift är att<br />
skapa meningsfullt och utvecklande arbete åt perso<strong>ner</strong> med arbetshandikapp<br />
fyller det ett samhälleligt intresse och saknar därför vinstkrav.<br />
Tre av fyra affärsverk<br />
Av de fyra affärsverken uppfyllde alla inom kommunikationsområdet, dvs. SJ,<br />
Luftfartsverket och Sjöfartsverket, kriterierna. 165<br />
År 1998 omsatte de tillsammans omkring 21 miljarder kronor varav 65 procent i<br />
konkurrens med andra, däribland också små företag, dvs. med mindre än femtio<br />
anställda.<br />
164<br />
Med små företag avses här företag med mindre än femtio anställda.<br />
165<br />
Se tabell 41 på s. 205.<br />
209
Tabell 43. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för<br />
statliga bolag i riskzonen 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor och procent<br />
Anm. Uppgiften om konkurrensutsatt verksamhet baseras på bolagens egna bedömningar.<br />
Näringslivstjänsterna väger tungt bland myndigheterna<br />
Bland övriga myndigheter i riskzonen finns samtliga statliga verksamhetsområden<br />
representerade med åtminstone någon myndighet. Knappt hälften verkar<br />
inom näringslivstjänster och mätt efter storleken på omsättningen i konkurrensutsatt<br />
verksamhet väger kommunikationsområdet tungt (tabell 44).<br />
För flera av de mindre myndigheterna kommer också en relativt stor andel av<br />
omsättningen från konkurrensutsatt verksamhet. År 1998 uppgick den för denna<br />
grupp i genomsnitt till en fjärdedel.<br />
Tre områden inom allmänna tjänster<br />
Bland de s.k. allmänna tjänsterna finns tre områden representerade om man betraktar<br />
länsstyrelserna som ett. Av dem hade Statistiska centralbyrån den beloppsmässigt<br />
största omsättningen i konkurrens med andra och även den högsta<br />
andelen konkurrensutsatt verksamhet (tabell 45).<br />
Bland de konkurrensutsatta verksamheter som länsstyrelserna bedriver kan<br />
nämnas kurser och konferenser, uthyrning av personal och lokaler, konsult- och<br />
tryckeritjänster, lokalvård m.m.<br />
Ett par myndigheter inom området allmänna tjänster omsätter dock en större<br />
del i konkurrens, dock inte med små företag. De uppfyller därmed inte alla kriterierna<br />
och finns därför inte med i tabellen. Dessa myndigheter bidrar till att den<br />
konkurrensutsatta andelen för samtliga myndigheter inom de allmänna tjänsterna<br />
i genomsnitt blir högre än för dem i tabell 45. 166<br />
166 Se tabell 42 på s. 206.<br />
210
Tabell 44. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för<br />
myndigheter i riskzonen inom näringslivstjänster 1998,<br />
miljo<strong>ner</strong> kronor och procent<br />
Anm. Uppgiften om andelen konkurrensutsatt verksamhet baseras i huvudsak på myndigheternas<br />
egna bedömningar i enkätsvaren.<br />
Tabell 45. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för<br />
myndigheter i riskzonen inom allmänna tjänster 1998,<br />
miljo<strong>ner</strong> kronor och procent<br />
Anm. Uppgiften om konkurrensutsatt verksamhet baseras på myndigheternas egna bedömningar.<br />
Försvarsmakten och polisväsendet uppfyller kriterierna …<br />
För försvaret samt samhällsskydd och rättskipning är sammantaget, av förklarliga<br />
skäl, endast en liten andel av omsättningen utsatt för konkurrens. Ändå uppfyller<br />
några myndigheter inom dessa områden de fyra kriterierna i tablå 21, varav<br />
Försvarsmakten och polismyndigheterna är de största (tabell 46 och 47).<br />
211
Tabell 46. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för<br />
myndigheter i riskzonen inom försvaret 1998, miljo<strong>ner</strong><br />
kronor och procent<br />
Anm. Uppgiften om konkurrensutsatt verksamhet baseras på myndigheternas egna bedömningar.<br />
Försvarsmakten konkurrerar med andra, även små och medelstora företag, på<br />
områden som t.ex. transporter, verkstadsindustri, marketenteri och polismyndigheterna<br />
med företag inom bil- och möbelhandeln, konferens- och kursarrangörer,<br />
städfirmor med flera.<br />
Tabell 47. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för<br />
myndigheter i riskzonen inom samhällsskydd och<br />
rättskipning 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor och procent<br />
Anm. Uppgiften om konkurrensutsatt verksamhet baseras på myndigheternas egna bedömningar.<br />
… och Riksantikvarieämbetet, AMS och Lantbruksuniversitetet<br />
Av övriga myndigheter i ”riskzonen” finns kulturområdet representerat av Riksantikvarieämbetet,<br />
social omsorg av Arbetsmarknadsstyrelsen och den högre<br />
utbildningen av Sveriges lantbruksuniversitet (tabell 48). 167<br />
167 Andra arbetsmarknadsmyndigheter än Arbetsmarknadsstyrelsen och andra universitet<br />
och högskolor än Sveriges lantbruksuniversitet ingår inte i kartläggningen.<br />
212
Tabell 48. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för<br />
övriga myndigheter i riskzonen 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor<br />
och procent<br />
Anm. Uppgiften om konkurrensutsatt verksamhet baseras på myndigheternas egna bedömningar.<br />
Arbetsmarknadsstyrelsen kan här sägas representera staten på marknaden för<br />
förmedling av arbetskraft. År 1993 avskaffades arbetsförmedlingarnas monopol<br />
helt och det blev tillåtet med privata arbetsförmedlingar.<br />
Konkurrensproblem<br />
Fallstudier pekar på att problemen är ge<strong>ner</strong>ella<br />
För att kunna analysera och bedöma de faktiska effekterna av statlig konkurrensutsatt<br />
verksamhet krävs närmare studier av de enskilda marknaderna där myndigheter<br />
och bolag inom ”riskzonen” är verksamma. Sådana djupare studier har<br />
genomförts för fem marknader (tablå 22).<br />
Tablå 22. Fem specialstuderade marknader<br />
Studierna visar att det finns ge<strong>ner</strong>ella problem när det gäller konkurrens och<br />
tillväxt och att grundorsaken har att göra med statens särställning.<br />
Staten har en särställning<br />
Marknadens signalsystem är viktigt<br />
En viktig förutsättning för en effektiv konkurrens är att villkoren är lika för alla.<br />
Endast härigenom kan marknadens signalsystem fungera, vilket resulterar i att<br />
213
ara de, som kan erbjuda de varor och tjänster som efterfrågas till bästa möjliga<br />
kvalitet och pris, överlever.<br />
De villkor som staten agerar under skiljer sig dock från dem som möter en<br />
privat aktör. Denna särställning, som inte nödvändigtvis handlar om en stor omsättning<br />
och höga marknadsandelar, ger staten en möjlighet att styra marknaden<br />
t.ex. genom utbud och priser, vilket inte alltid behöver vara till konsumenternas<br />
bästa. Konkurrensvillkoren mellan staten och privata aktörer skiljer sig åt på tre<br />
huvudområden (tablå 23).<br />
Tablå 23. Orsaker till statens särställning på den konkurrensutsatta<br />
marknaden<br />
Monopol ger ojämna styrkeförhållanden<br />
Statlig dominans – en konsekvens av tidigare monopol<br />
Orsakerna till att staten kan ha en domi<strong>ner</strong>ande ställning på olika marknader är<br />
flera. För det första kan det vara en konsekvens av tidigare lagstadgade monopol,<br />
som avskaffats. Både Posten och Telia har i dag en domi<strong>ner</strong>ande marknadsposition,<br />
som till stor del beror på den tidigare ensamrätten till post- och teletjänster.<br />
Banverkets drift och underhåll av järnvägar och Lantmäteriverkets utbud av<br />
geografisk information är andra exempel.<br />
Ägare av strategisk infrastruktur har monopol …<br />
För det andra kan en monopolställning bero på att staten äger unik infrastruktur,<br />
som även andra behöver ha tillgång till för att kunna driva sin verksamhet. Exempel<br />
på sådan strategisk infrastruktur är telenät, postal infrastruktur, statistikdatabaser<br />
och informationssystem.<br />
… och kan påverka priset …<br />
Priset för att få tillgång till infrastrukturen bör vara lika för alla, offentliga såväl<br />
som privata aktörer, och baseras på självkostnaden. Men det är inte ovanligt att<br />
priser och andra villkor bestäms genom förhandlingar mellan staten och dem<br />
som vill utnyttja infrastrukturen.<br />
För att t.ex. få hyra Banverkets större arbetsmaski<strong>ner</strong>, delar av Postens infrastruktur<br />
eller vid samtrafik i Telias nät fordras oftast förhandlingar. De ojämna<br />
styrkeförhållandena som råder i sådana situatio<strong>ner</strong> ger staten stora möjligheter att<br />
bestämma under vilka villkor konkurrenterna ska få verka.<br />
214
Monopol ger fördelar på angränsande områden<br />
Ett lagstadgat monopol ger staten fördelar på angränsande konkurrensutsatta<br />
marknader. Apoteket, Systembolaget och Svensk Bilprovning är alla exempel på<br />
statliga bolag som har monopol, men som också bedriver konkurrensutsatt verksamhet.<br />
Totalt omsatte de 40 miljarder kronor år 1998, varav drygt 2 miljarder<br />
eller 6 procent bestod av icke receptbelagda och alkoholfria varor samt bilkonditionstester.<br />
I praktiken subventio<strong>ner</strong>ar monopolverksamheten den konkurrensutsatta. Det<br />
beror dels på att intäkterna från produkterna som säljs med ensamrätt kan komma<br />
också de fria varorna och tjänsterna tillgodo, dels att de konkurrensutsatta<br />
produkterna kan få en nästan kostnadsfri distributions- och försäljningskanal,<br />
eftersom de säljs parallellt med de skyddade.<br />
Staten har fördelaktigare finansieringsvillkor<br />
En viktig skillnad mellan privata och offentliga aktörer rör de finansiella villkoren<br />
och tillgången till riskkapital. Särskilt de små privata företagen har svårt att<br />
hitta finansiering till samma fördelaktiga villkor som staten.<br />
Bättre villkor för lån och borgen<br />
Villkoren när det gäller att låna pengar och få tillgång till borgen är bättre för<br />
statliga myndigheter än för privata företag. I den mån myndigheterna tar upp lån<br />
görs det genom Riksgäldskontoret och räntan ligger normalt under marknadsräntan.<br />
För statliga och privata bolag är kreditvillkoren inte heller helt lika. De förstnämnda<br />
kan välja mellan att låna via Riksgäldskontoret eller på den privata kreditmarknaden.<br />
Som ett komplement till de statliga bolagens upplåning finns<br />
också möjlighet att få kreditgarantier genom Riksgäldskontoret, vilket innebär att<br />
staten tar på sig risken vid en investering.<br />
Myndighetsställningen kan ge en extra offentlig goodwill …<br />
… vilket ger fler uppdrag<br />
Även om de statliga myndigheterna inte nödvändigtvis har en domi<strong>ner</strong>ande position<br />
när det gäller marknadsandelar, har de ändå en konkurrensfördel på grund<br />
av sin offentliga ställning. I sin myndighetsfunktion har många fått särskilda<br />
uppgifter med ensamrätt, vilket gör att de själva kan bestämma över den konkurrensutsatta<br />
marknaden, just genom sin myndighetsutövning. Fallstudierna visar<br />
att det finns en konkurrensfördel när det gäller att få uppdrag och att detta kan<br />
spåras till myndighetsställningen eller ensamrätten som sådan. Så kan t.ex. vara<br />
fallet för Svensk Bilprovning.<br />
215
Icke-relevanta signaler om bättre kvalitet<br />
Myndighetsställningen kan också ge icke-relevanta signaler om bättre kvalitet.<br />
Apotekets monopol på läkemedelsförsäljning kan ge ett högt förtroende – en<br />
offentlig goodwill – också för sådana artiklar som inte är läkemedel. Därmed kan<br />
bolagets produkter få en kvalitetsstämpel som inte är direkt kopplad till själva<br />
varan, men som i sig främjar en större efterfrågan i förhållande till konkurrenterna.<br />
Myndighetsställningen medför intressekonflikter<br />
Exemplet Skogsvårdsorganisationen<br />
Det finns en rad exempel på att myndigheter med en myndighetsutövande funktion<br />
inte kan dra en skarp gräns mellan denna och uppdragsverksamheten. Ett är<br />
när Skogsvårdsstyrelserna i samband med myndighetsutövning, t.ex. att se till att<br />
skog återplanteras, samtidigt säljer sina planteringstjänster, som ligger inom<br />
ramen för uppdragsverksamheten.<br />
När de båda arbetsuppgifterna dessutom utförs av samma personal betyder det<br />
att administrations-, personal- och resekostnader fördelas på de två områdena.<br />
Detta får till följd att delar av kostnaderna för den konkurrensutsatta verksamheten<br />
bärs av den skyddade.<br />
Svårt att skilja rollerna åt<br />
Ett annat konkurrensproblem hör också ihop med svårigheter att skilja på olika<br />
roller. Det gäller de myndigheter som har både en beställarfunktion, dvs. en<br />
myndighetsroll, och en utförarfunktion, dvs. en producentroll. Eftersom myndigheten<br />
är ytterst ansvarig för hela verksamheten och all personal, finns det risk för<br />
att uppdrag accepteras på andra än rent affärsmässiga grunder, som t.ex. att ge<br />
arbetsuppgifter åt de anställda.<br />
Beställare och utförare<br />
I vissa fall har man försökt att sära på dessa roller genom att organisatoriskt dela<br />
myndigheten i en s.k. beställar- och utförarorganisation. Fallstudierna visar dock<br />
att detta inte är tillräckligt. Inom marknaden för byggande, drift och underhåll av<br />
järnvägar finns det många exempel på att Banverket inte skiljt på sina båda roller.<br />
När det gäller arbeten som beställs av verket har de egna utförarenheterna t.ex.<br />
förtur. Det är endast då Banverket inte kan åta sig arbetet som det sker en upphandling<br />
i konkurrens.<br />
216
Vad kan ändras?<br />
De snedvridande effekterna kan lindras<br />
Organisatorisk åtskillnad – den klassiska metoden<br />
En statlig aktör som bedriver kommersiell verksamhet påverkar alltså konkurrensförhållandena<br />
på marknaden negativt. Hur stora effekterna är skiljer sig<br />
naturligtvis mellan olika områden.<br />
I de fall där det finns objektiva skäl, dvs. andra än för myndigheten eller bolaget<br />
rent interna motiv, för att verksamheten ska utföras av staten, kan de snedvridande<br />
effekterna lindras på olika sätt. Den klassiska metoden är att skilja den<br />
kommersiella delen från den icke kommersiella. Detta kan göras genom att flytta<br />
verksamhet till en annan organisation eller genom att bolagisera den konkurrensutsatta<br />
delen.<br />
Tillsynsfunktion för offentlig kommersiell verksamhet<br />
En tillsynsfunktion för offentlig konkurrensutsatt verksamhet skulle kunna bildas.<br />
Uppgifterna skulle vara att ta emot och granska anmälningar och att informera<br />
och ge råd till offentliga aktörer när det gäller snedvridande effekter av<br />
offentlig kommersiell verksamhet.<br />
Genom att förstärka befintliga tillsynsmyndigheter skapas också bättre förutsättningar<br />
för att upprätthålla konkurrensneutralitet mellan staten och privata<br />
aktörer.<br />
217
Fem år i EU<br />
Framgångsrika år …<br />
Efter fem års medlemskap i EU fortsätter arbetet med EU-relaterade frågor att<br />
öka i omfattning. Regeringskansliet, departementen och de centrala förvaltningsmyndigheterna<br />
har i mångt och mycket varit framgångsrika i sin anpassning<br />
till de föränderliga krav som medlemskapet ställer.<br />
… men det finns brister<br />
Det finns dock brister som hämmar effektiviteten. Framför allt bör regeringen<br />
förstärka styrningen av de centrala förvaltningsmyndigheternas EU-arbete, som<br />
annars riskerar att hamna utanför politikernas kontroll. Både Regeringskansliet<br />
och departementen saknar t.ex. heltäckande information om de verkställighetskommittéer<br />
som finns och hur de fungerar. 168 Det finns inte heller någon total bild<br />
över de svenska myndigheternas medverkan i EU-arbetet.<br />
Det är viktigt att komma till rätta med bristerna inför det svenska ordförandeskapet,<br />
eftersom det ställer högre krav på effektivitet i arbetet. Denna slutsats<br />
dras i rapporten ”Fem år i EU – en utvärdering av statsförvaltningens medverkan<br />
i EU-samarbetet”. 169<br />
Statsförvaltningens EU-arbete<br />
Regeringen svarar för politiken och myndigheterna för det saktekniska<br />
Arbetsfördelningen mellan departement och myndigheter kan, något förenklat,<br />
beskrivas som att departementen tar hand om politiken medan myndigheterna<br />
svarar för de saktekniska frågorna. För departementen innebär det att man, oftast<br />
med stöd av myndigheterna, deltar i förhandlingsarbetet inom ramen för ministerrådets<br />
verksamhet.<br />
Tyngdpunkten i myndigheternas arbetsinsatser ligger däremot i EUkommissionens<br />
expert- och verkställighetskommittéer, där även departementen<br />
deltar. Både departement och myndigheter ska se till att beslutade åtgärder verkställs<br />
genom regelgivning och tillämpning av rättsakter som antagits av EU.<br />
168 Verkställighetskommittéerna, som består av regeringsrepresentanter från medlemsländerna,<br />
ska granska och godkänna EU-kommissionens förslag till lagstiftning på olika områden.<br />
169 <strong>Statskontoret</strong> 2000:20. Utvärderingen baserar sig bl.a. på enkäter till samtliga departement<br />
och 180 centrala förvaltningsmyndigheter. Av dem besvarade 145 enkäten och 92<br />
myndigheter angav att de hade EU-relaterade arbetsuppgifter. Rapporten är en uppföljning<br />
av en motsvarande studie, som gjorts avseende år 1996.<br />
218
Arbetsbördan ökar …<br />
Arbetet med frågor som har med EU-samarbetet att göra har ökat i omfattning<br />
under den tid som Sverige varit medlem. Här avses allt arbete som har anknytning<br />
till EU, inte bara det som har med lagstiftning att göra. Det är förberedelserna<br />
och deltagandet i EU:s arbetsgrupper som är den huvudsakliga orsaken till<br />
att departementens och myndigheternas arbetsbörda blivit tyngre.<br />
… i departementen …<br />
År 1999 uppgav fem av tio departement att EU-arbetet tar mellan 40–90 procent<br />
av den totala arbetstiden. Tre år tidigare bedömde endast två av de dåvarande<br />
tretton departementen att EU-arbetet tog 40 procent av tiden eller mer. Samtliga<br />
ansåg att arbetet ökat dramatiskt sedan Sverige blev EU-medlem och sannolikt<br />
kommer fortsätta att öka även under de närmaste åren. Med undantag för Utrikesdepartementet<br />
tyckte alla departement att resurserna för att klara av arbetet<br />
inte räckte till.<br />
Miljö- och Jordbruksdepartementen ägnar mest tid …<br />
Det är stora skillnader mellan departementen när det gäller omfattningen av det<br />
EU-relaterade arbetet. De som ägnar störst del av sin arbetstid är Miljödepartementet,<br />
med hela 85 procent, Jordbruksdepartementet med närmare 80 procent<br />
och Utrikesdepartementet med mer än 60 procent (tabell 49).<br />
Tabell 49. Andel av den totala arbetstiden i departementen som var<br />
EU-arbete 1999, procent<br />
Jordbruks- och Miljödepartementens höga tal förklaras av den gemensamma<br />
jordbrukspolitiken respektive förstärkningen av miljöpolitiken till följd av<br />
Amsterdamfördraget från 1997. Merparten av Utrikesdepartementets arbete görs<br />
i ministerrådets arbetsgrupper och är oftast av samordnande karaktär.<br />
219
… såväl i ministerrådet som i kommissionen<br />
Samtliga departement deltar i förhandlingsarbete inom ramen för såväl ministerrådets<br />
som för kommissionens verksamhet och alla, utom Jordbruks- och Kulturdepartementen,<br />
finns representerade i kommissionens expertkommittéer. Men det<br />
är skillnader mellan departementen när det gäller hur många grupper man är<br />
engagerad i (tabell 50).<br />
Tabell 50. Antal EU-grupper departementen deltog i 1999<br />
Anm. ·· innebär att frågan inte besvarats.<br />
Jordbruks- och Utrikesdepartementen fanns med i över respektive knappt hundra<br />
olika EU-grupper år 1999. Miljödepartementet, som alltså är det departement<br />
som avsätter den absolut största delen av arbetstiden till EU-frågor, deltog i ett<br />
trettiotal grupper, varav hälften var verkställighetskommittéer. Försvarsdepartementet,<br />
där mindre än tio procent av arbetstiden gick till EU-arbete, fanns representerat<br />
i fem grupper.<br />
Departementen arbetar med myndigheternas hjälp<br />
Samtliga departement – med undantag för Kulturdepartementet – hade under<br />
1999 tagit hjälp av förvaltningsmyndigheterna. Åtta av tio departement hade<br />
anlitat myndigheterna för att ta fram underlag och göra analyser inför regeringens<br />
ställningsstagande i ministerrådets arbetsgrupper och kommissionens verkställighetskommittéer.<br />
Sju departement hade delegerat till myndigheterna att på<br />
egen hand representera regeringen, vilket är en ökning jämfört med 1996, ett år<br />
efter EU-inträdet.<br />
220
… och i myndigheterna<br />
Omfattningen av EU-arbetet varierar kraftigt<br />
Av de myndigheter som besvarat enkäten uppgav över 60 procent att de hade<br />
någon form av EU-relaterat arbete. Majoriteten bedömde dock att tiden och kostnaderna<br />
understeg 5 procent av arbetstiden respektive förvaltningskostnaderna år<br />
1999 (diagram 58).<br />
Diagram 58. Antal myndigheter fördelade efter EU-arbetets andel av<br />
förvaltningskostnaderna 1998 och 1999<br />
Drygt ett tiotal myndigheter lade <strong>ner</strong> mer än 20 procent av förvaltningskostnaderna<br />
på EU-arbete år 1999. Det är något fler jämfört med året innan.<br />
Tullverket lägger ned mest tid<br />
För det trettiotal myndigheter som ägnade mer än fem procent av arbetstiden åt<br />
EU-arbete låg genomsnittet på mellan 25 och 30 procent. Det motsvarar omkring<br />
4 000 helårsperso<strong>ner</strong>, varav Tullverket svarade för hälften (tabell 51).<br />
EU:s gemensamma jordbrukspolitik avspeglar sig också i att flera myndigheter,<br />
som sorterar under Jordbruksdepartementet, ägnar en stor del av sin tid åt<br />
EU-arbete. Det gäller t.ex. Jordbruksverket och Fiskeriverket, där 80 respektive<br />
75 procent av arbetstiden går åt till sådana frågor.<br />
Statistiska centralbyråns EU-relaterade uppgifter består i att anpassa statistiken<br />
till EU:s krav. Uppskattningsvis motsvarade arbetsinsatsen mellan 60 och<br />
110 helårsperso<strong>ner</strong> år 1999.<br />
221
Tabell 51. EU-arbetets omfattning i några myndigheter 1999, andel<br />
av total arbetstid och omräknat till helårsperso<strong>ner</strong><br />
Myndigheterna är experter …<br />
De centrala förvaltningsmyndigheterna deltar alltså även direkt i EU-arbetet.<br />
Vanligast är att de ingår som experter i expertkommittéerna, men de är också ofta<br />
med i verkställighetskommittéerna och ministerrådets arbetsgrupper. I dag finns<br />
ett femtiotal respektive närmare 40 svenska myndigheter representerade i kommissionens<br />
expert- och verkställighetskommittéer, medan de är 30 i ministerrådets<br />
arbetsgrupper.<br />
… i ett varierande antal grupper<br />
Majoriteten medverkar i upp till fem grupper. Men det finns exempel på myndigheter<br />
som är aktiva i mer än tjugo expertkommittéer och rådsarbetsgrupper.<br />
SCB deltar t.ex. i närmare 90 olika grupper, Tullverket i ett sjuttiotal, Arbetarskyddsstyrelsen<br />
respektive Naturvårdsverket i 40 samt Kommerskollegium och<br />
Kemikalieinspektionen i omkring 30.<br />
Det vanligaste är att mötena hålls en gång i månaden. En femtedel av myndigheterna<br />
deltog dock i gruppernas arbete mer än två gånger i månaden.<br />
Den totala arbetstiden har ökat …<br />
För två tredjedelar av myndigheterna hade EU-samarbetet inneburit en ökning av<br />
den totala arbetstiden. Ett år efter EU-medlemskapet var andelen som fått en<br />
större arbetsbörda också mycket hög. De gångna åren tycks alltså ännu inte medfört<br />
någon stabilisering av arbetsinsatsen.<br />
Närmare 40 procent av myndigheterna angav att den viktigaste orsaken till<br />
merarbetet var förberedelserna inför och arbetet i EU:s olika arbetsgrupper. Det<br />
222
är en större del än fyra år tidigare, då en tredjedel hade samma förklaring. Däremot<br />
hade andelen, som ansåg att medverkan i beredningen av EU-frågor tagit<br />
mest tid, minskat kraftigt under perioden, med hela 10 procentenheter till en<br />
femtedel.<br />
… och fler organiserar om och nyanställer …<br />
Av de myndigheter som fått merarbete hade hela 90 procent vidtagit åtgärder för<br />
att anpassa organisationen och arbetssättet år 1996. År 2000 var motsvarande<br />
andel fortfarande mycket hög, närmare 80 procent.<br />
För att kunna möta de nya och ökade kraven hade över 60 procent av myndigheterna<br />
fått göra omprioriteringar i verksamheten och hela 65 procent satsat på<br />
att utbilda de anställda år 2000, liksom fyra år tidigare. Drygt hälften hade skapat<br />
en särskild funktion för EU-frågor. Efter fem år i EU hade dock en betydligt<br />
större del av myndigheterna genomfört omorganisatio<strong>ner</strong> och anställt personal<br />
jämfört med 1996 (tabell 52).<br />
Tabell 52. Andel myndigheter som vidtagit åtgärder på grund av<br />
EU-arbetet 1996 och 2000, procent<br />
Under 1999 genomförde t.ex. Tullverket en stor omorganisation, bland annat för<br />
att bättre kunna tillgodose de krav som EU-medlemskapet ställer.<br />
… och behöver ny kompetens<br />
EU-arbetet har även förändrat myndigheternas behov av kompetens. Efterfrågan<br />
på personal med goda språkkunskaper, juridisk kompetens och kunskap om internationell<br />
förhandlings- och mötesteknik har ökat.<br />
Kontaktnäten har blivit större …<br />
EU-medlemskapet har också fått betydelse för myndigheternas kontaktnät.<br />
Främst har, föga förvånande, kontakterna med myndigheter i andra medlemsländer<br />
blivit fler. Det gällde en mycket stor del av myndigheterna såväl 2000, som<br />
fyra år tidigare (tabell 53).<br />
223
Tabell 53. Andel myndigheter som fått större kontaktnät genom<br />
EU-arbetet 1996 och 2000, procent<br />
Närmare hälften av myndigheterna bedömde år 2000 att kontakten med intresseorganisatio<strong>ner</strong>na<br />
också hade ökat. Det är en klar uppgång jämfört med efter ett år<br />
i EU, då endast 40 procent ansåg att EU-arbetet medfört ökat samarbete.<br />
… och de bilaterala kontakterna har ökat<br />
De ökade kontakterna berodde naturligtvis på arbetet i de olika arbetsgrupperna i<br />
EU. Efter fem års medlemskap hade de bilaterala kontakterna ökat, medan de<br />
efter ett år knappast förekom alls. Beredningen av frågorna fordrar också ofta<br />
samarbete med andra svenska myndigheter och intresseorganisatio<strong>ner</strong>.<br />
Arbetsfördelningen<br />
Ingen glasklar gränsdragning mellan politik och sakfrågor<br />
Principen att departementen ska svara för de politiska frågorna och myndigheterna<br />
för de saktekniska är inte helt glasklar eller strikt. I själva verket är utbytet av<br />
sakteknisk kunnande och politiska bedömningar i såväl ministerrådsarbetet som i<br />
verkställighetskommittéerna stort.<br />
Miljöfrågorna är ett exempel<br />
Att gränsdragningen mellan tekniska och politiska frågor inte är glasklar visar<br />
t.ex. det svenska miljöarbetet i EU. Den specifika sakfrågan eller förhandlingstillfällets<br />
behov av sakkunskap avgör vem som deltar och för ordet i olika EUorgan.<br />
Men behovet av tekniskt kunnande och politiska bedömningar löper ofta parallellt.<br />
Miljödepartementet och dess myndigheter, Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen,<br />
arbetar nära varandra och personalrörligheten dem emellan är<br />
hög. Det har medfört att det tillhör ovanligheterna att Sverige framför olika<br />
ståndpunkter i förslags- och beslutsprocessens olika skeden.<br />
Någon gång kan dock den strikt tekniska bedömningen som experterna gör<br />
skilja sig från regeringens politiska. Det har för Sveriges del hänt åtminstone i ett<br />
224
par fall. Det finns då risk för att uppfattas som inkonsekvent, när Sverige hävdar<br />
en uppfattning i kommissionen och driver en annan linje i ministerrådet, när<br />
kommissionen lämnat sitt lagförslag. Detta är dock en oundviklig rollkonflikt,<br />
som inte är specifikt svensk, utan kan drabba även andra medlemsländer.<br />
Förskjutningar i arbetsfördelningen<br />
Myndigheterna har fått större ansvar<br />
Det har skett vissa förskjutningar i den ursprungliga arbetsfördelningen mellan<br />
departementen och de centrala förvaltningsmyndigheterna sedan 1996. Den mest<br />
märkbara förändringen är att departementen ökat sitt deltagande i verkställighetskommittéerna,<br />
även om myndigheterna fortfarande är i majoritet. På andra<br />
områden har dock myndigheterna fått ett större ansvar för beredning och förhandling<br />
i ministerrådets arbetsgrupper.<br />
Antalet verkställighetskommittéer har ökat radikalt<br />
Lagstiftningsprocessen har ändrat karaktär<br />
EU:s lagstiftningsprocess har delvis ändrat karaktär. Allt fler rättsakter antas<br />
numera av kommissionen enligt ett decentraliserat beslutsförfarande och systemet<br />
med s.k. verkställighetskommittéer.<br />
Effektivare lagstiftningsarbete<br />
De senaste åren har ministerrådets lagstiftningsuppgift begränsats till att anta<br />
ge<strong>ner</strong>ella regler som ska ”ge konkret form åt gemenskapspolitikens grundläggande<br />
riktlinjer”. I stället har ett allt större ansvar överlämnats till kommissionen<br />
att anta s.k. genomförandeföreskrifter. De förordningar och direktiv som<br />
kommissionen beslutar om har samma status och rättsliga verkan som de som<br />
antagits av ministerrådet och Europaparlamentet. Syftet har varit att effektivisera<br />
gemenskapslagstiftningen.<br />
Föreskrifterna granskas av verkställighetskommittéerna …<br />
För att tillgodose medlemsstaternas krav på inflytande över kommissionens arbete,<br />
kan dessa kräva att föreskrifterna granskas och godkänns av verkställighetskommittéer<br />
med nationella representanter för regeringen, som kan vara anställda<br />
både vid departement och myndigheter. 170<br />
… som ökat i antal<br />
Undersökningar visar att det finns sådana kommittéer inom samtliga samarbetsområden.<br />
Det är dock svårt att få en fullständig bild av hur många kontrollerande<br />
kommittéer det finns. Tillgängliga uppgifter tyder dock på att antalet ökat radi-<br />
170<br />
Samarbetet mellan kommissionen och verkställighetskommittéerna regleras i ministerrådets<br />
beslut EG/99/468.<br />
225
kalt och att andelen förordningar och direktiv som antagits utan samarbete med<br />
verkställighetskommittéer är försumbar.<br />
Samarbetet fungerar bra ...<br />
Samarbetet mellan kommissionen och verkställighetskommittéerna fungerar bra<br />
och så gott som alltid är man av samma åsikt. Det kan till stor del förklaras av att<br />
det i praktiken är medlemsstaterna som utser experterna i kommissionens egna<br />
arbetsgrupper, såväl som deltagarna i verkställighetskommittéerna.<br />
Rent formellt är det dock kommissionen som tillsätter experterna och de företräder<br />
bara sig själva. Men valet av deltagare görs av respektive myndighet eller<br />
departement och de förväntas ändå – åtminstone i vissa fall – vara lojala med<br />
regeringens ståndpunkter.<br />
... men viss osäkerhet om ansvarsfördelningen<br />
I Sverige råder det dock en viss osäkerhet angående ansvarsfrågorna. I en del<br />
departement sägs uttryckligen att man inte lägger sig i myndigheternas arbete i<br />
expertkommittéerna, eftersom det strider mot de principer som gäller i EUkommissionen.<br />
Andra söker i relativt hög grad styra myndigheternas agerande.<br />
Läget är också något oklart när det gäller ansvarsfördelningen och möjligheten<br />
till styrning i verkställighetskommittéerna. Allmänt kan dock sägas att regeringens<br />
formella möjligheter att utse representanter och styra myndigheterna är<br />
större än vad som är fallet beträffande expertkommittéerna.<br />
Inga kontroversiella frågor brukar återstå<br />
Erfarenheten visar att det inte enbart är den kunskap som den enskilde experten<br />
har som är avgörande, utan även den assistans arbetsgruppen kan få från den<br />
myndighet eller det departement som han eller hon är anställd i.<br />
Det utredningsmaterial, som kommissionens arbetsgrupper genom varje experts<br />
försorg får in, ligger sedan till grund för de förslag som presenteras för<br />
verkställighetskommittén. Då föreslagen redan noga övervägts i expertgrupperna<br />
är det ovanligt att några kontroversiella frågor återstår när det är dags för verkställighetskommittén<br />
att lämna sitt yttrande. I regel kan de därför fastställas i<br />
konsensus.<br />
Myndigheterna har störst inflytande<br />
De tillfrågade departementen och myndigheterna är överens om att det är den svenska<br />
regeringens ståndpunkt som gäller, när man tar ställning till kommissionens förslag<br />
i verkställighetskommittéerna. Men enigheten är också total om att denna ståndpunkt<br />
i praktiken bygger på myndigheternas yttrande i expertgrupperna.<br />
De instruktio<strong>ner</strong> som departementen ger inför kommittémötena överensstämmer<br />
i stort sett alltid med det yttrande respektive myndighet lämnat tidigare, i<br />
egenskap av expert. Detta antyder att det är myndigheterna som har det största<br />
inflytandet över det svenska agerandet i verkställighetskommittéerna.<br />
226
Samordning och styrning<br />
Informella kontakter är vanligast<br />
I EU-arbetet är de informella kontakterna mellan departement och myndigheter<br />
ett viktigt komplement till den formella styrningen. I själva verket är de det<br />
muntliga och mer informella kontakterna som är den vanligaste samordningsformen<br />
(tabell 54).<br />
Tabell 54. Metod för samordning mellan departement och<br />
myndigheter 2000, procent<br />
Kontakterna är till stor del muntliga<br />
Närmare 90 procent av myndigheterna angav att samordningen skedde genom<br />
muntliga kontakter mellan tjänstemän och i drygt 70 procent av fallen var kommunikationen<br />
mellan myndighets- och departementsledning inte dokumenterad.<br />
Ett år efter EU-medlemskapet uppgav så många som 95 procent av myndigheterna<br />
att arbetet samordnades genom informella kontakter mellan enskilda tjänstemän.<br />
Olika former av stående möten mellan departement och myndigheter var också<br />
relativt vanliga såväl år 1996 som fyra år senare. Minst förekommande var det<br />
med stående avstämningsmöten före och efter förhandlingar i EU. Drygt 40<br />
procent av myndigheterna svarade att de deltagit i sådana möten år 2000.<br />
227
Bättre samordning behövs …<br />
… ansåg hälften av myndigheterna …<br />
Hälften av myndigheterna tyckte såväl efter ett som efter fem år i EU att samordningen<br />
med departementen behövde förbättras. Många pekade på ett behov av<br />
strategiska diskussio<strong>ner</strong> och ökat samråd i frågor som rör arbetsfördelningen<br />
mellan departement och myndigheter.<br />
… och flertalet departement …<br />
Även departementen ansåg att ett bättre samarbete med myndigheterna är ett<br />
medel att öka effektiviteten i EU-arbetet. Sju av tio departement svarade år 1999<br />
att samordningen med myndigheter behövde förstärkas. Tre år tidigare efterfrågade<br />
samtliga departement bättre samordning. En nedgång kan alltså noteras,<br />
vilket kan tolkas som att departementen bedömer att det skett en förbättring<br />
under perioden. Vid båda tillfällena gällde samordningsbehoven såväl arbetet i<br />
kommissionens kommittéer som i ministerrådets arbetsgrupper.<br />
… även mellan departementen<br />
Många departement bedömde att också samordningen med andra departement<br />
borde förbättras. I syn<strong>ner</strong>het gällde det arbetet i ministerrådet. År 1999 pekade<br />
åtta av tio departement på det behovet. Även 1996 var andelen som ansåg detsamma<br />
hög. Enligt departementens egna bedömningar har det alltså inte skett<br />
någon förändring på den punkten under de fem år Sverige varit medlem i EU.<br />
Vanligt med muntliga instruktio<strong>ner</strong> …<br />
… i myndigheterna<br />
Den vanligaste formen för myndigheternas styrning av personal, som deltar<br />
kommissionens expertgrupper, var muntliga instruktio<strong>ner</strong>. Även om det blivit<br />
något vanligare med ge<strong>ner</strong>ella och skriftliga instruktio<strong>ner</strong>, gällde det såväl år<br />
2000 liksom fyra år tidigare.<br />
De formella ruti<strong>ner</strong>na har ökat markant<br />
När det gäller departementens styrsignaler till myndigheterna, som deltog i EUarbetet,<br />
var också de vanligtvis muntliga, men under de fem åren i EU har det<br />
skett en kraftig förskjutning mot mer av formella ruti<strong>ner</strong>. Det gäller för det praktiska<br />
förhandlingsarbetet i kommissionen och inte minst i ministerrådet (tabell<br />
55).<br />
228
Tabell 55. Andel myndigheter med krav på återrapportering och som<br />
får instruktio<strong>ner</strong> för EU-arbetet 1996 och 2000, procent<br />
Återrapporteringskraven är oförändrade<br />
Departementens krav på skriftlig eller muntlig återrapportering från myndigheterna<br />
har däremot inte förändrats nämnvärt mellan 1996 och år 2000. Mer än 80<br />
procent av myndigheterna har sådana krav på sig när det gäller arbetet i verkställighetskommittéerna<br />
och ministerrådets arbetsgrupper, medan andelen ligger på<br />
drygt 60 procent för expertkommittéerna. Det är vanligare att departementen<br />
fordrar skriftlig rapportering än muntlig. Det gäller särskilt arbetet i ministerrådet.<br />
En majoritet anser att signalerna är tillräckliga<br />
År 2000 bedömde en klar majoritet av myndigheterna, närmare 60 procent, att<br />
styrsignalerna från regeringen var tillräckliga. Det är en ökning jämfört med efter<br />
ett år i EU, då hälften hade samma åsikt. Övertygelsen om instruktio<strong>ner</strong>nas tillräcklighet<br />
var störst i samband med arbetet i ministerrådet, vilket kan hänga<br />
samman med att över 70 procent av myndigheterna fick skriftliga instruktio<strong>ner</strong>.<br />
Efter fem år i EU<br />
Arbetet har i stort sett fungerat bra …<br />
Det svenska EU-arbetet har i många avseenden fungerat bra under de fem medlemsåren.<br />
Sverige har oftast agerat utifrån ståndpunkter som är samordnade och<br />
nationellt förankrade. Sverige var en kort tid efter EU-inträdet den medlemsstat<br />
som mest fullständigt införlivat EG:s rättsakter i svenska författningar. Även om<br />
Danmark, Spanien och Finland i slutet av 1998 hade högre genomförandegrad av<br />
tillämpliga direktiv, låg Sverige då över genomsnittet i EU.<br />
229
… men regeringen saknar en heltäckande bild av myndigheternas arbete<br />
De brister som finns har att göra med svårigheter att överblicka det komplexa<br />
EU-arbetet. Det är t.ex. svårt bara att få en fullständig bild av hur många verkställighetskommittéer<br />
det finns och flera departement saknar kunskap om vilka<br />
svenska myndigheter som deltar.<br />
Det innebär i sin tur att det inte finns någon samlad överblick eller kontroll<br />
över svenska myndigheters EU-arbete. Det försämrar också regeringens möjligheter<br />
att informera riksdagen.<br />
Större framförhållning behövs<br />
Den svenska statsförvaltningen är alltför passiv i de tidiga faserna i EU:s lagstiftningsprocess.<br />
Flera myndigheter och departement har en insikt om att det är i<br />
den tidiga och informella utformningen av EU:s politik som möjligheterna till<br />
inflytande för små medlemsländer är störst. Nio av tio departement anser t.ex. att<br />
man bör använda mer resurser till att på ett tidigare stadium försöka påverka<br />
kommissionen.<br />
Tydligare och mer strukturerade ruti<strong>ner</strong> önskvärda<br />
Den höga graden av informell samordning i kombination med den stora personalomsättningen<br />
i Regeringskansliet – i syn<strong>ner</strong>het på Jordbruks- och Miljödepartementens<br />
EU-enheter – kan dock försvaga långsiktigheten i det svenska EUarbetet.<br />
Tydligare och mer strukturerade ruti<strong>ner</strong> skulle därför kunna förbättra<br />
samordningen mellan Regeringskansli och förvaltningsmyndigheter, men får<br />
dock inte leda till ökad tröghet och tidsåtgång eller på andra sätt hämma flexibiliteten<br />
i EU-arbetet.<br />
Inga behov av konstitutionella förändringar<br />
Den svenska förvaltningsmodellen med ett internationellt sett litet Regeringskansli<br />
med fristående myndigheter skiljer sig mycket från förvaltningsorganisationen<br />
i de flesta andra medlemsländer.<br />
Erfarenheterna av EU-medlemskapet har hittills inte gett någon anledning till<br />
att ändra den svenska förvaltningsmodellen. I stort sett anser inga departement<br />
eller myndigheter att konstitutionella förändringar skulle skapa bättre förutsättningar<br />
för arbetet. Bedömningen är att statsförvaltningens EU-arbete därför inte<br />
fordrar någon förändring av regeringsformens bestämmelser om förhållandet<br />
mellan regeringen och förvaltningsmyndigheterna. Däremot anser åtta av tio<br />
departement att Regeringskansliet skulle behöva bli större för att klara av EUarbetet.<br />
230
Register<br />
Diagram<br />
Diagram 1. Sysselsättningen i den offentliga och privata sfären 1999, procent 28<br />
Diagram 2. Sysselsättningen i staten fördelad på verksamhetsområden 1999,<br />
procent 29<br />
Diagram 3. Konsumtion av statliga och kommunala tjänster 1950–1999,<br />
andel av BNP 32<br />
Diagram 4. Tillväxten i staten, kommunsektorn och BNP 1980–1999,<br />
volymförändring 33<br />
Diagram 5. Produktion och konsumtion av statliga tjänster 1993–1999,<br />
volymförändring 35<br />
Diagram 6. Produktion av statliga tjänster 1999, procent 36<br />
Diagram 7. Produktionen i försvaret 1993–1999, volymförändring 37<br />
Diagram 8. Produktion, förbrukning och lö<strong>ner</strong> i försvaret 1993–1999,<br />
volymförändring 38<br />
Diagram 9. Produktion av statliga utbildningstjänster och forskning<br />
1993–1999, volymförändring 39<br />
Diagram 10. Produktion av statliga näringslivstjänster 1993–1999,<br />
volymförändring 40<br />
Diagram 11. Produktion av samhällsskydd och rättskipningstjänster<br />
1993–1999, volymförändring 41<br />
Diagram 12. Produktion av allmänna tjänster 1993–1999, volymförändring 42<br />
Diagram 13. Produktionen inom skattemyndigheter, länsstyrelser och<br />
Regeringskansliet 1993–1999, volymförändring 43<br />
Diagram 14. Produktion av vård, sociala trygghetstjänster och omsorg<br />
1993–1999, volymförändring 43<br />
Diagram 15. Sysselsättningen i Sverige 1980–1999 45<br />
Diagram 16. Sysselsättningen inom försvaret 1990–1999 48<br />
Diagram 17. Sysselsättningen inom näringslivstjänster 1990–1999 50<br />
Diagram 18. Sysselsättningen inom vård, social trygghet och omsorg<br />
1990–1999 55<br />
Diagram 19. Sysselsättningen inom allmänna tjänster 1990–1999 57<br />
Diagram 20. Sysselsättningen inom samhällsskydd och rättskipning<br />
1990–1999 59<br />
Diagram 21. Sysselsättningen inom kulturområdet 1990–1999 61<br />
Diagram 22. Sysselsättningen inom den högre utbildningen och forskningen<br />
1990–1999 63<br />
Diagram 23. Försvarsmaktens nya organisation 70<br />
Diagram 24. Åldersfördelningen inom olika sektorer på arbetsmarknaden<br />
1999, procent 91<br />
Diagram 25. Andelen 16–24-åringar i olika sektorer på arbetsmarknaden<br />
1990, 1992, 1995 och 1999, procent 92<br />
231
Diagram 26. Andelen anställda över femtio år i olika sektorer på<br />
arbetsmarknaden, 1990, 1992, 1995 och 1999, procent 94<br />
Diagram 27. Åldersfördelning i staten 1990, 1995 och 1999, procent 95<br />
Diagram 28. Medelåldern för män och kvinnor i olika statliga<br />
verksamhetsområden 1999 98<br />
Diagram 29. Andelen kvinnor inom olika sektorer på arbetsmarknaden<br />
1990 och 1999, procent 100<br />
Diagram 30. Andelen deltidsarbetande inom arbetsmarknadens sektorer<br />
1999, procent 104<br />
Diagram 31. Andelen deltidsarbetande män och kvinnor i staten 1990–1999,<br />
procent 104<br />
Diagram 32. Andel anställda med tidsbegränsade arbeten i olika sektorer på<br />
arbetsmarknaden 1990–1999, procent 107<br />
Diagram 33. Andel anställda med tidsbegränsade arbeten fördelade efter ålder<br />
i olika sektorer på arbetsmarknaden 1999, procent 108<br />
Diagram 34. Antal uppsagda i staten 1990–1999 och prognoser för 2000 och<br />
2001 112<br />
Diagram 35. Åldersfördelning för uppsagda män och kvinnor i staten<br />
1999, procent 113<br />
Diagram 36. Utbildningsnivåer på arbetsmarknaden fördelade efter ålder<br />
1999, procent 118<br />
Diagram 37. De statsanställdas utbildningsnivå 1990–1999, procent 119<br />
Diagram 38. Utbildningsnivå för statsanställda män och kvinnor 1990–1999,<br />
procent 121<br />
Diagram 39. Andel deltagare i personalutbildning 1995–1999, procent 124<br />
Diagram 40. Genomsnittlig månadslön efter sektor på arbetsmarknaden<br />
1998, tusentals kronor 125<br />
Diagram 41. Genomsnittlig månadslön efter ålder och sektor 1998,<br />
tusentals kronor 126<br />
Diagram 42. Genomsnittlig månadslön efter utbildningsnivå och sektor<br />
1998, tusentals kronor 127<br />
Diagram 43. Kvinnors lön som andel av männens i olika sektorer på<br />
arbetsmarknaden 1998, procent 127<br />
Diagram 44. Genomsnittlig löneökningstakt i olika sektorer på<br />
arbetsmarknaden 1990–1999 129<br />
Diagram 45. Lönestruktur för män och kvinnor i staten 1999, procent 131<br />
Diagram 46. Statsanställda kvinnors andel av männens lön fördelad efter ålder<br />
och utbildningsnivå 1999, procent 132<br />
Diagram 47. Genomsnittlig månadslön i olika statliga verksamhetsområden<br />
1999, tusentals kronor 133<br />
Diagram 48. Kvinnors andel av männens lön i statens verksamhetsområden<br />
1999, procent 134<br />
Diagram 49. Antal pågående sjukskrivningar fördelade på män och kvinnor<br />
januari månad 1993–1999, tusental 135<br />
Diagram 50. Andelen sjukskrivna för psykiska besvär inom arbetsmarknadens<br />
sektorer den 4 september 1998 och 1999, procent 137<br />
232
Diagram 51. Tillgång till Internet i hemmet och/eller på arbetsplatsen/<br />
skolan 1998 och 2000, procent 141<br />
Diagram 52. Tillgång till Internet i hemmet och/eller på arbetsplatsen/<br />
skolan efter åldersgrupper 1998 och 2000, procent 141<br />
Diagram 53. Användning av Internet i hemmet eller på arbetsplatsen/skolan<br />
ett genomsnittligt dygn efter åldersgrupper 1998 och 2000,<br />
procent 142<br />
Diagram 54. Kriterier för den elektroniska förvaltningen 147<br />
Diagram 55. Sysselsättningen i affärsverken 1960–1990 173<br />
Diagram 56. Sysselsättningen inom statliga företag och affärsverk<br />
1990–1999 185<br />
Diagram 57. Sysselsättningen inom varor, tjänster och totalt inom statliga<br />
företag och affärsverk 1990–1999 193<br />
Diagram 58. Antal myndigheter fördelade efter EU-arbetets andel av<br />
förvaltningskostnaderna 1998 och 1999 221<br />
Tabeller<br />
Tabell 1. Sambanden mellan produktion och konsumtion i staten<br />
1997–1999, miljarder kronor 34<br />
Tabell 2. Sysselsättningen i staten fördelad på områden 1990–1999 47<br />
Tabell 3. Sysselsättningen i försvaret 1990–1999 49<br />
Tabell 4. Sysselsättningen inom kommunikatio<strong>ner</strong> 1990–1999 51<br />
Tabell 5. Sysselsättningen inom näringslivstjänster exkl. kommunikation<br />
1990–1999 52<br />
Tabell 6. Sysselsättningen inom vård, social trygghet och omsorg<br />
1990–1999 55<br />
Tabell 7. Sysselsättningen inom allmänna tjänster 1990–1999 58<br />
Tabell 8. Sysselsättningen inom samhällsskydd och rättskipning<br />
1990–1999 60<br />
Tabell 9. Sysselsättningen inom kulturområdet 1990–1999 61<br />
Tabell 10. Sysselsättningen inom den högre utbildningen 1990–1999 63<br />
Tabell 11. Pla<strong>ner</strong>ade personalminskningar inom Försvarsmakten<br />
2000–2004 71<br />
Tabell 12. Ersättningsjobb till de prioriterade kommu<strong>ner</strong>na 72<br />
Tabell 13. Genomsnittlig ålder i olika sektorer på arbetsmarknaden<br />
1990, 1995 och 1999 90<br />
Tabell 14. Åldersfördelning 1999 och medelålder 1990 och 1999 för<br />
statsanställda fördelade efter område, procent och år 96<br />
Tabell 15. Andel kvinnor i statens verksamhetsområden 1990 och 1999,<br />
procent 101<br />
Tabell 16. Andelen deltidsarbetande män och kvinnor i staten 1990 och<br />
1999, procent 106<br />
Tabell 17. Nyanställda och avgångar i staten fördelade efter ålder och<br />
kompetensområde 1999, procent 110<br />
233
Tabell 18. Nyanställda och avgångar i staten fördelade efter ålder och<br />
verksamhetsområde 1999, procent 111<br />
Tabell 19. Uppsagda och anställda i staten 1997–1999 fördelade efter ålder,<br />
procent 113<br />
Tabell 20. Uppsagda i staten april 1990 till och med december 1999, antal<br />
och procent 115<br />
Tabell 21. De anställdas utbildningsnivå i olika sektorer på<br />
arbetsmarknden 1990 och 1999, procent 116<br />
Tabell 22. Utbildningsnivåer inom statliga verksamhetsområden 1999,<br />
procent 120<br />
Tabell 23. Andel av arbetstiden avsatt till personalutbildning fördelad på<br />
män och kvinnor 1998 och 1999, procent 124<br />
Tabell 24. Andel sjukskrivna och sysselsatta fördelade efter<br />
arbetsmarkndens sektorer 1999, procent 136<br />
Tabell 25. Andel ST-medlemmar som hade besvär varje vecka 1999,<br />
procent 138<br />
Tabell 26. SverigeDirekt, Miljönätet och Kulturnätet, genomsnittligt antal<br />
besök per månad 1998–2000, tusental och förändring i procent 149<br />
Tabell 27. Elektroniska tjänster hos några statliga myndigheter 2000, antal<br />
besökare och förändring jämfört med 1999 i procent 151<br />
Tabell 28 Platsbanken och Sökandebanken, antal besökare, registrerade<br />
företag och meritförteckningar i april 1998–2000, tusental och<br />
förändringar i procent 152<br />
Tabell 29. Riksskatteverkets webbplats och skattemyndigheternas<br />
servicetelefon, antal besökare och samtal i april 1998–2000,<br />
tusental och förändring i procent 153<br />
Tabell 30. Antal anställda i större statliga bolag som ingick i Statsföretag<br />
1974 176<br />
Tabell 31. Hel- och deltidsanställda i statliga affärsverk 1980 och 1990,<br />
antal och förändring i procent 182<br />
Tabell 32. Anställda i statliga bolag och affärsverk 1990 och 1999, antal<br />
och förändring i procent 184<br />
Tabell 33. Statens ägarandel 1991 och 2000 och antal anställda 1991 i nio<br />
större företag/affärsverk som ingick i pla<strong>ner</strong>na för privatisering<br />
hösten 1991 186<br />
Tabell 34. Bankstödet 1991–1993, statens åtagande, det utbetalade och det<br />
som belastat statsbudgeten, miljarder kronor 190<br />
Tabell 35. Antal anställda i några myndigheter som blivit statliga bolag<br />
1990–2000 191<br />
Tabell 36. Anställda i statliga bolag och affärsverk inom olika branscher<br />
1990 och 1999, antal och förändring i procent 193<br />
Tabell 37. Anställda i statliga bolag och affärsverk inom kommunikatio<strong>ner</strong><br />
1990 och 1999, antal och förändring i procent 195<br />
234
Tabell 38. Statens intäkter av aktieförsäljningar 1991 – första halvåret 2000,<br />
miljarder kronor 199<br />
Tabell 39. De statliga aktörernas omsättning och andel konkurrensutsatt<br />
verksamhet 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor och procent 202<br />
Tabell 40. De statliga bolagens omsättning och andel konkurrensutsatt<br />
verksamhet 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor och procent 203<br />
Tabell 41. Affärsverkens omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet<br />
1998, miljo<strong>ner</strong> kronor och procent 205<br />
Tabell 42. Myndigheternas omsättning fördelad på verksamhetsområde och<br />
intäktsslag 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor och procent 206<br />
Tabell 43. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för statliga<br />
bolag i riskzonen 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor och procent 210<br />
Tabell 44. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för myndigheter<br />
i riskzonen inom näringslivstjänster 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor<br />
och procent 211<br />
Tabell 45. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för myndigheter<br />
i riskzonen inom allmänna tjänster 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor<br />
och procent 211<br />
Tabell 46. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för myndigheter<br />
i riskzonen inom försvaret 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor och<br />
procent 212<br />
Tabell 47. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för myndigheter<br />
i riskzonen inom samhällsskydd och rättskipning 1998,<br />
miljo<strong>ner</strong> kronor och procent 212<br />
Tabell 48. Omsättning och andel konkurrensutsatt verksamhet för övriga<br />
myndigheter i riskzonen 1998, miljo<strong>ner</strong> kronor och procent 213<br />
Tabell 49. Andel av den totala arbetstiden i departementen som var<br />
EU-arbete 1999, procent 219<br />
Tabell 50. Antal EU-grupper departementen deltog i 1999 220<br />
Tabell 51. EU-arbetets omfattning i några myndigheter 1999, andel av total<br />
arbetstid och omräknat till helårsperso<strong>ner</strong> 222<br />
Tabell 52. Andel myndigheter som vidtagit åtgärder på grund av EU-arbetet<br />
1996 och 2000, procent 223<br />
Tabell 53. Andel myndigheter som fått större kontaktnät genom EU-arbetet<br />
1996 och 2000, procent 224<br />
Tabell 54. Metod för samordning mellan departement och myndigheter<br />
2000, procent 227<br />
Tabell 55. Andel myndigheter med krav på återrapportering och som får<br />
instruktio<strong>ner</strong> för EU-arbetet 1996 och 2000, procent 229<br />
Tablåer<br />
Tablå 1. Definition av offentlig sektor 27<br />
Tablå 2. Statens arbetsuppgifter 31<br />
Tablå 3. Exempel på åtgärder för att renodla tingsrätternas verksamhet 75<br />
235
Tablå 4. Pla<strong>ner</strong>ade förändringar i tingsrättsorganisationen 77<br />
Tablå 5. Pågående översynsprojekt för tingsättsorganisationen 77<br />
Tablå 6. Organisationsförändringar inom näringslivstjänster 81<br />
Tablå 7. Organisationsförändringar inom forskningsområdet 85<br />
Tablå 8. Definition av kärn-, lednings- och stödkompetens 109<br />
Tablå 9. Mål för den elektroniska förvaltningen i Storbritannien,<br />
Frankrike, Nederländerna, Finland och Sverige 155<br />
Tablå 10. Exempel på offentliga elektroniska register och<br />
informationstjänster i Storbritannien, Frankrike,<br />
Nederländerna, Finland och Sverige år 2000 156<br />
Tablå 11. Exempel på statliga bolag som tillkom under 1930-talet 169<br />
Tablå 12. Exempel på statliga bolag och affärsverk som tillkom under<br />
1940-talet 170<br />
Tablå 13. Exempel på statliga bolag som tillkom under 1950-talet 171<br />
Tablå 14. Exempel på statliga bolag som tillkom under 1960-talet 172<br />
Tablå 15. Exempel på statliga bolag som tillkom under 1970-talets<br />
första hälft 175<br />
Tablå 16. Exempel på statliga bolag som tillkom under 1970-talets<br />
andra hälft 178<br />
Tablå 17. Viktiga händelser i det statliga ägandet under 1980-talet 180<br />
Tablå 18. Större företag utanför kreditmarknaden där staten avvecklat<br />
sitt engagemang 1990–2000 187<br />
Tablå 19. Bankkrisens och andra omstruktureringars effekter på den<br />
statliga bolagssektorn 1990–2000 189<br />
Tablå 20. Definition av statlig kommersiell konkurrensutsatt<br />
verksamhet 201<br />
Tablå 21. Riskkriterier vid statlig kommersiell verksamhet 209<br />
Tablå 22. Fem specialstuderade marknader 213<br />
Tablå 23. Orsaker till statens särställning på den konkurrensutsatta<br />
marknaden 214<br />
236
Litteraturförteckning<br />
Arbetarskyddsstyrelsen, Ombildning av myndigheterna inom<br />
Arbetarskyddsverket till en myndighet för arbetsmiljötillsyn m.m.,<br />
2000–01–21<br />
Arbetsgivarverket, Löneutvecklingen inom det statliga förhandlingsområdet,<br />
2000<br />
ARNE-kommittén, Statlig organisation för näringslivsutveckling, N 2000:4<br />
Banverket, årsredovisning 1999<br />
The British Government, Central IT Unit, Information Age Government,<br />
Benchmarking Electronic Service Delivery, 2000<br />
Dir. 1999:56, Organisationskommitté med uppgift att ombilda Folkhälsoistitutet<br />
till en myndighet med tydligare uppgifter av stabskaraktär på<br />
folkhälsoområdet<br />
Dir. 1999:101, Rymdhögskola i Kiruna<br />
Dir 2000:9, Statens stöd i specialpedagogiska frågor<br />
Dir. 2000:31, Hur djurskyddet ska vara organiserat<br />
Domstolsverket, Verksamhetens företagsinteckningar – förslag till framtida<br />
organisation<br />
Domstolsverket, årsredovisning 1999<br />
Ds 1995:67, Avveckling av bankstödet, 1995<br />
Ds 2000:45, En specialdomstol för utlänningsärenden<br />
EFS-rådet, hemsidan: www.vaxtkraft.com<br />
Ekonomistyrningsverket, Statistik över statliga utgifter<br />
Ekonomistyrningsverket, Statlig transaktionsdatabas avseende köpta varor och<br />
tjänster, 2000<br />
Ekonomistyrningsverket, Budgetprognos, 2000:3<br />
EG-direktiv 1999/93/EG<br />
Europeiska unionens råd, Europeiska gemenskapernas kommission,<br />
eEuropa 2002 – ett informationssamhälle för alla, 2000<br />
Eurostat, Europeiska nationalräkenskapssystemet, ENS, 1995<br />
Frankelius Per, Pharmacia & Upjohn, Erfarenheter från ett världsföretags<br />
utveckling, 1999<br />
Förenta Natio<strong>ner</strong>na, Classification of Functions of Government, CoFoG<br />
Försvarsdepartementet, Pressmeddelande 2000–06–21<br />
Försvarsmakten, årsredovisning 1999<br />
Försvarsmakten, Från invasionsförsvar till insatsförsvar, maj 1999<br />
Försvarsmakten, En ny organisation – Ledningsorganisation 2000, 2000<br />
Högskoleverket, Årsrapport för universitet och högskolor 1999, 2000<br />
Industriförbundet, Svensk industri, 1985<br />
Justitiedepartementet, En förvaltning i demokratins tjänst, 2000<br />
Justitiedepartementet, En ny central valmyndighet – Riksvalsnämnden,<br />
Valteniska utredningen, PM 2000–06–06<br />
Konstitutionsutskottet, Statlig förvaltning, 2000/01:KU3<br />
Konstitutionsutskottet, Riksdagen och den statliga revisionen, 2000/01:KU8<br />
237
Konstitutionsutskottet, Riksdagens parlamentariska ledningsorganisation samt ny<br />
förvaltningsorganisation för riksdagen, 2000/01:KU19<br />
NORDICOM, Mediebarometern 1999, 2000:1<br />
Näringsdepartementet, Pressmeddelande 2000–02–25<br />
Näringsdepartementet, Pressmeddelande 2000–11–23<br />
Organisationskommittén för ny myndighetsorganisation för<br />
forskningsfinansiering, Forskningsfinansiering i samverkan,<br />
delrapport, 2000–08–07<br />
Posten, årsredovisning 1999<br />
Prop. 1969:121, Angående ett statligt förvaltningsbolag m.m.<br />
Prop. 1975/76:99, bilaga 1, Om teckning av aktier i Statsföretag<br />
Prop. 1991/92:69, Om privatisering av statligt ägda företag m.m.<br />
Prop. 1991/92:44, Om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och<br />
ombildningen av Byggnadsstyrelsen m.m.<br />
Prop. 1995/96:12, Totalförsvar i förnyelse<br />
Prop. 1995/96:172, Avveckling av bankstödet<br />
Prop. 1996/97:4, Totalförsvar i förnyelse – etapp 2<br />
Prop. 1998/99:80, Kasinospel i Sverige m.m.<br />
Prop. 1998/99:105, Elever med funktionshinder<br />
Prop. 1999/2000:1, Budgetpropositionen för 2000<br />
Prop. 1999/2000:30, Det nya försvaret<br />
Prop. 1999/2000:32, Lönebildning för full sysselsättning<br />
Prop. 1999/2000:43, Uppehållstillstånd på grund av anknytning<br />
Prop. 1999/2000:71, Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken<br />
Prop. 1999/2000:78, Ändrad verksamhetsform för SJ m.m.<br />
Prop. 1999/2000:81, Forskning för framtiden – en ny organisation för<br />
forskningsfinansiering<br />
Prop. 1999/2000:86, Ett informationssamhälle för alla<br />
Prop. 1999/2000:97, Vissa organisatoriska frågor inom Försvarsmakten m.m.<br />
Prop. 1999/2000:100, Ekonomiska vårpropositionen för 2000<br />
Prop. 1999/2000:117, Lag om kvalificerade elektroniska signaturer m.m.<br />
Prop. 1999/2000:128, Offentlig upphandling i informationssamhället<br />
Prop. 1999/2000:140, Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald<br />
Prop. 1999/2000:141, Lag om ändring i arbetsmiljölagen m.m.<br />
Prop. 1999/2000:150, Årsredovisning för staten<br />
Prop. 2000/01:1, Budgetpropositionen för 2001<br />
Radioundersökningar AB<br />
Riksdagens protokoll 1999/2000:126<br />
Riksdagsförvaltningen, årsredovisning 1999<br />
Riksdagsstyrelsen, 1999/2000:RS1<br />
Riksförsäkringsverket, Socialförsäkringsstatistik, Fakta 1994, 1994<br />
Riksförsäkringsverket, 4:e septemberundersökningen av pågående<br />
sjukskrivningar – en jämförelse mellan 1998 och 1999, 1999<br />
Riksförsäkringsverket, Sjukskrivningar för psykiska besvär inom offentlig<br />
sektor, PM 2000–01–25<br />
Riksrevisionsverket, Statens finanser 1995 och 1996<br />
238
Riksrevisionsverket, Underlag för utvecklad styrning och kontroll av<br />
avgiftsbelagd verksamhet, 1997:61<br />
Riksskatteverket, Hantering av certifikat och elektroniska signaturer inom<br />
statsförvaltningen, 2000<br />
Riksskatteverket, RSViNFO, nr 7/2000<br />
Ringqvist, Margareta, Om den offentliga sektorn, vad den ger och vad den<br />
tar, 1996<br />
Räddningsverket, årsredovisning 1999<br />
Samhall, årsredovisning 1999<br />
Schön, Lennart, En modern svensk ekonomisk historia, 2000<br />
SJ, årsredovisning 1998 och 1999<br />
Skolverket, Skolans datorer 1999 – en kvantitativ bild, 1999:176.<br />
Skr. 1991/92:20–1999/2000:120, Företag med statligt ägande<br />
Skr. 1999/2000:22, Lägesrapport ifråga om den ekonomiska brottsligheten<br />
Skr. 1999/2000:33, Utvecklingsprogram för kommu<strong>ner</strong> med<br />
särskilda omställningsproblem, främst på grund av strukturomvandlingar<br />
inom Försvarsmakten<br />
Skr. 1999/2000:106, Reformeringen av domstolsväsendet – en<br />
handlingsplan<br />
SOU 1978:85, Statligt ägande i samhällets tjänst<br />
SOU 1999:16, Ökad rättsäkerhet i asylärenden, slutbetänkande av kommittén<br />
om ny instans- och processordning i utlänningsärenden, NIPU<br />
SOU 1999:27, DELTA – Utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och<br />
arbetslöshetsersättning<br />
SOU 1999:123, Mötesplats för form och design, delbetänkande från Formoch<br />
designutredningen<br />
SOU 2000:03, Utredning om en ny myndighet för analyser,<br />
omvärldsbevakning och utvärderingar, N<br />
SOU 2000:57, Statens folkhälsoinstitut – roll och uppgifter<br />
SOU 2000:62, Ny konkurstillsyn, del 1, överväganden och förslag, betänkande<br />
av Konkurstillsynsutredningen<br />
SOU 2000:73, Campus Kiruna<br />
SOU 2000:75, Statens insatser för form och design, slutbetänkande från<br />
Form- och designutredningen<br />
SOU 2000:85, Regionalt folkstyre och statlig länsförvaltning<br />
Statens kvalitets- och kompetensråd, Kompetensförsörjning i staten – en<br />
analys baserad på statliga myndigheters redovisning till departementet, 2000<br />
Statistiska centralbyrån, Nationalräkenskaper<br />
Statistiska centralbyrån, Lö<strong>ner</strong> för tjänstemän inom privat sektor,<br />
AM 62 SM: 9201 och 0001<br />
Statistiska centralbyrån, Lö<strong>ner</strong> och sysselsättning i offentlig sektor<br />
Statistiska centralbyrån, Personalutbildning, U 39 SM: 9601–0001<br />
Statistiska centralbyrån, Personalutbildning andra halvåret 1999, SM 0001<br />
Statistiska centralbyrån, Arbetsmiljön 1999, AM 68 SM 0001<br />
Statistiska centralbyrån, Lönestatistisk årsbok 1998, 1999<br />
<strong>Statskontoret</strong>, IT-kostnader i statsförvaltningen, 1999:37<br />
239
<strong>Statskontoret</strong>, Staten som kommersiell aktör, 2000:16<br />
<strong>Statskontoret</strong>, Fem år i EU – en utvärdering av statsförvaltningens<br />
medverkan i EU-samarbetet, 2000:20<br />
<strong>Statskontoret</strong>, 24-timmarsmyndighet, 2000:21<br />
<strong>Statskontoret</strong>, Värdmyndighet för nämnder – utredning av förutsättningarna<br />
för utlokalisering av kanslistöd, 2000:26<br />
<strong>Statskontoret</strong>, Utlokalisering av Sprängämnesinspektionen –<br />
sammanslagning med Räddningsverket?, 2000:42<br />
Statstjänstemannaförbundet, Så mår medlemmen – en undersökning hösten 1999<br />
om medlemmarnas psykosociala arbetsmiljö, 2000<br />
Studieförbundet näringsliv och samhälle, Staten som ägare, 1992<br />
Svenska Kommunförbundet, Personal och kompetens i förändring, 1999<br />
Systembolaget, Svensk alkoholhistoria 1400–2000, 2000<br />
Talmanskonferensen, 1999/2000:1<br />
Telia, årsredovisning 1999<br />
Telia, halvårsrapport januari – juni 2000<br />
Trygghetsstiftelsen, Långsiktig personalförsörjning inom staten och<br />
trygghetssystemets roll i denna, PM, 1999–10–12<br />
Trygghetsstiftelsen, Förändringar i statsförvaltningen m.m. – av betydelse<br />
för Trygghetsstiftelsens verksamhet, PM 00–09–25.<br />
Utbildningsdepartementet, Pressmeddelande 2000–02–21<br />
Vin och Sprit AB, www.vinsprit.se<br />
Vägverket, årsredovisning 1999<br />
Waara Lennart, Den statliga företagssektorns expansion, 1980<br />
Östman Lars, Procordia visio<strong>ner</strong> och handlingar på vägen från Statsföretag<br />
till nya Pharmacia, 1994<br />
240
Index<br />
24-timmarsmyndighet, 18, 144, 146 f.<br />
AB Statens Skogsindustrier, ASSI, 170, 171,<br />
176, 179, 186, 188, 187<br />
AB Svenska Godscentraler, ASG, 170, 195,<br />
197<br />
AB Trav och Galopp, ATG, 203<br />
ABA Aerotransport AB, 169, 170<br />
affärsverk, 7, 11, 19, 20, 21, 28, 167, 173,<br />
178, 181 ff., 184, 195, 202, 204 f., 209<br />
Agresso, 160<br />
Akademiska Hus AB, 56, 191<br />
Algots, 178<br />
Alkoholinspektionen, 88<br />
Allmänna advokatbyråer, 60<br />
Allmänna bevaknings AB, ABAB, 172, 176<br />
Allmänna Förlaget AB, 172<br />
Allmänna förlags AB, 172<br />
allmänna tjänster, 29, 30 f., 35, 41 f., 47, 56<br />
ff., 65 ff., 114, 120, 122, 207, 210<br />
ALMI Företagspart<strong>ner</strong> AB, 81, 82<br />
AMU-Gruppen, 44, 47, 54<br />
AMU-Gruppen AB, 112, 191, 198<br />
anstalt, 11<br />
AP-fonden, 28<br />
Apotekarsociteten, 175<br />
Apoteket AB, 23, 202, 210, 215, 216<br />
Apoteksbolaget AB, 172, 175, 198, 200<br />
Arbetarskyddsstyrelsen, 11, 84, 222<br />
Arbetarskyddsverket, 52, 97<br />
Arbetsgivarverket, 12, 56, 58, 133, 206<br />
Arbetslivsinstitutet, 52<br />
arbetslöshetsförsäkringen, 28<br />
arbetsmarknadsmyndigheter, 14, 18, 44, 56,<br />
95, 105<br />
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 9, 30, 33,<br />
54<br />
Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, 151, 152,<br />
164, 207, 212 f.<br />
Arbetsmarknadsverket, 84, 98<br />
Arbetsmiljöverket, 11, 84<br />
Arendal, 178<br />
arkeologiska undersökningar, 207<br />
armén, 13, 69, 70<br />
arvsskatt, 76<br />
Asea, 180<br />
Asea Atom, 172, 180<br />
AssiDomän, 184, 186, 187, 188, 199<br />
assistentfunktio<strong>ner</strong>, 15, 105<br />
Atome<strong>ner</strong>gi AB, 170<br />
ATP, 28<br />
avgiftsförordningen, 208<br />
Banverket, 39, 46, 51, 102, 114, 180, 182,<br />
183, 211, 213, 214, 216<br />
Barnombudsmannen, BO, 89<br />
barnomsorg, 8, 32<br />
Berol Kemi, 176<br />
bilregistret, 101<br />
Bofors, 187<br />
bolags- och näringslivsregistret, 149<br />
bouppteckning, 76<br />
Boverket, 52<br />
Byggforskningsrådet, 85<br />
Byggnadsstyrelsen, 41, 47, 56, 112, 191<br />
Ceaverken, 170<br />
Celsius AB, 179, 180, 184, 186, 187, 188,<br />
199<br />
Centrala studiestödsnämnden, CSN, 18, 151,<br />
153<br />
Chalmers tekniska högskola, 62<br />
CityMail Sweden AB, 197<br />
Cityvarvet, 178<br />
civilbefälhavare, 13, 70<br />
Classification of Functions of Government,<br />
CoFoG, 29<br />
Confortina AB, 191<br />
CSN Direkt, 153<br />
datakörkort, 164<br />
deltidsanställda, 15, 16, 103 ff.<br />
djurskydd, 85<br />
Domnarvets Jernverk, 178, 80<br />
Domstolsverket, 77, 206<br />
domstolsväsende, 11, 31, 40, 59, 60, 75 ff.<br />
Domän AB, 187, 188<br />
Domänverket, 20, 169, 171, 173, 174, 183,<br />
184, 186, 188<br />
eEuropa 2002, 8, 17, 144 ff.<br />
EG:s strukturfonder, 84<br />
Eiser AB, 20, 178, 179, 180<br />
Ekeskolan, 87<br />
Ekobrottsmyndigheten, 79<br />
Ekonomistyrningsverket, ESV, 58, 207, 208<br />
elektronisk handel, 145, 158<br />
elektronisk upphandling, 158, 159<br />
elektroniska förvaltning, 17, 145, 146<br />
elektroniska signaturer, 17, 157<br />
e-post, 17, 148<br />
Equal, 84<br />
Eriksbergs Mekaniska Verkstad AB, 175,<br />
178<br />
EU-bedrägeridelegationen, 79<br />
Europeiska nationalräkenskapssystemet,<br />
ENS 95, 27<br />
Europeiska rådet, 144<br />
Europeiska socialfonden, 84<br />
expertkommitté, 25, 229<br />
Exportkreditnämnden, 206<br />
fastighets- och samfällighetsregistret, 101<br />
fastighetsinskrivning, 75<br />
Finansdepartementet, 57, 219, 220<br />
Finansinspektionen, 52<br />
Finnboda Varf, 178<br />
fiskenämnder, 52<br />
241
Fiskeriverket, 26, 52, 211, 213, 221<br />
Flygtekniska försöksanstalten, 49, 74<br />
flygvapnet, 13, 69, 70<br />
flygvapnets Uppsalaskolor, F20, 72<br />
FN:s rekommendatio<strong>ner</strong>, 27<br />
FN-trupper, 49, 50<br />
Folkhälsoinstitutet, 55, 88<br />
folkrörelsen, 203<br />
Forskningsrådet för miljö, lantbruk och<br />
samhällspla<strong>ner</strong>ing, 85, 86<br />
Forskningsrådet för sociala frågor och<br />
arbetsliv, 85, 86<br />
Forskningsrådsnämnden, 85<br />
Fortifikationsförvaltningen, 191, 212<br />
Fortifikationsverket, 49, 212<br />
fritid och kultur, 31, 89, 203<br />
frivård, 11<br />
Förenade fabriksverken, FFV, 180, 182, 183,<br />
184, 187<br />
Föreningsbanken, 190<br />
FöreningsSparbanken, 198<br />
Företagarportalen, 154<br />
Företagskapital AB, 175<br />
Företagskredit AB, 172<br />
företagsregister, 156<br />
Förlikningsmannaexpeditionen, 83<br />
försvaret, 15, 29, 30 f., 35, 36 ff., 47, 48 ff.,<br />
68 ff., 95, 102, 112, 114, 134<br />
Försvarets fabriksverk, FFV, 19, 169, 170<br />
Försvarets forskningsanstalt, FOA, 49, 74,<br />
212<br />
Försvarets materielverk FMV, 49<br />
Försvarets verkstadsnämnd, 169<br />
försvarsbeslutet år 1987, 9<br />
försvarsbeslutet år 2000, 10, 13, 69 ff.<br />
Försvarsdepartementet, 219, 220<br />
Försvarshögskolan, 49<br />
Försvarsmakten, 12, 13, 49, 69, 71, 72, 95,<br />
159, 206, 211, 212<br />
Försvarsmaktens flygverkstäder, 72<br />
Försvarsmaktens underhållstjänst och<br />
stödverksamhet, 71<br />
försäkringskassor, 14, 15, 28, 54, 95, 96, 97,<br />
101, 133<br />
förvaltningskoncer<strong>ner</strong>, 7<br />
Förvaltningskontoret, 12<br />
föräldraförsäkringen, 28<br />
ge<strong>ner</strong>ationsväxling, 14, 97 ff.<br />
Gota Bank, 188, 189, 190<br />
Gotlands högskola, 63<br />
Grängesbergs gruvor, 180<br />
Gällivare Malmfält, 167<br />
Gävle vagnverkstad, 169<br />
Götaverken AB, 177<br />
Göteborgs universitet, 63<br />
handels- och föreningsregistret, 101<br />
Handelsbanken, 198<br />
hemvärnet, 71<br />
242<br />
Hjälpmedelsinstitutet, 160<br />
Humanistisk- samhällsvetenskapliga<br />
forskningsrådet, 85<br />
häkte, 11<br />
Hällsboskolan, 87<br />
hälso- och sjukvård, 8, 32<br />
Högkvarteret, 70<br />
Industridepartementet, 20, 174, 200<br />
Industrigruppen Jas, 180<br />
Industrikredit AB, 169<br />
innovationspolitik, 82, 83<br />
insatsorganisation, 13, 69 f.<br />
Institutet för tillväxtpolitiska studier, 82<br />
integrationsfrågor, 30, 54<br />
Integrationsverket, 44, 55, 88<br />
interaktiva tjänster, 18<br />
ItiS, IT i skolan, 163<br />
Jordbrukarbanken AB, 168, 171<br />
Jordbruksdepartementet, 25, 219, 220, 230<br />
Justitiedepartementet, 219, 220<br />
Jämställdhetsombudsmannen, JO, 89<br />
Jönköpings högskola, 62<br />
Kabi AB, 172, 174, 175, 176<br />
Kabi Pharmacia, 187<br />
Kalmar Verkstad AB, 170, 176<br />
Kammarkollegiet, 58, 68, 74, 159, 211<br />
Kammarrätten i Stockholm, 78<br />
Karlskronavarvet AB, 172, 176, 177<br />
Karolinska institutet, 63<br />
Karolinska sjukhuset, 46<br />
Kasernen Fastighets AB, 203<br />
kasino, 89<br />
Kemikalieinspektionen, 222, 224<br />
Kockums AB, 177, 178<br />
Kommerskollegium, 159, 222<br />
kommu<strong>ner</strong>, 90, 100, 103, 107, 116 f., 123,<br />
125, 127, 136, 158<br />
kommunikatio<strong>ner</strong>, 51, 194 ff., 206, 210<br />
Kommunikationsforskningsberedningen, 81,<br />
83<br />
kommunsektorn, 8, 27, 32, 45 f.<br />
Konjunkturinstitutet, KI, 58<br />
Konkurstillsynsmyndigheten, 79<br />
kontoristtjänster, 15, 105<br />
Kosovo Force, 50<br />
Kreditkassan AB, 168<br />
Kreditkassen, 190<br />
Krigsarkivet, 58<br />
kriminalvård, 11, 60, 96, 101, 106, 115<br />
Kriminalvårdsverket, 212<br />
kronofogdemyndigheter, 11, 60, 79<br />
kultur, 29, 30 f., 35, 44, 47, 60 ff., 89, 102,<br />
105, 110, 133, 207<br />
Kulturdepartementet, 161, 219, 220<br />
Kulturnätet, 149, 150, 157<br />
Kulturrådet, 150<br />
Kungliga biblioteket, 61<br />
Kungliga Dramatiska Teatern AB, 199, 203
Kungliga Operan AB, 199, 203<br />
Kungliga tekniska högskolan, 62<br />
Kustbevakningen, 49, 222<br />
Kärnkraftsutbildning AB, 175<br />
körkortshantering, 73<br />
Lagrummet, 149<br />
lagstiftningsarbete, 225<br />
Landsarkivet, 58<br />
landsting, 90, 92, 100, 103, 107, 116 f., 123<br />
f., 125, 127, 136, 158<br />
Landstingsförbundet, 148<br />
Lantbrukskredit AB, 172<br />
lantbruksnämnder, 52<br />
Lantbruksstyrelsen, 52<br />
lantmäteriorganisationen, 11<br />
Lernia AB, 44, 112, 198<br />
Liber AB, 172<br />
Linköpings universitet, 62<br />
Luftfartsverket, 11, 19, 23, 80, 170, 182,<br />
183, 204, 205, 209<br />
Luleå tekniska universitet, 63, 73<br />
Lunds universitet, 63<br />
Luossavaara Kiirunavaara AB, LKAB, 19,<br />
22, 167, 171, 175, 176, 179, 186, 188<br />
läkemedel, 34<br />
Läkemedelsverket, 55, 88, 206, 222<br />
länsbostadsnämnder, 52<br />
länsstyrelser, 14, 15, 42, 58, 65, 95, 96, 101,<br />
102, 105, 106, 114, 211<br />
länsvägsnämnder, 52<br />
Malmö högskola, 63<br />
Malmö tingsrätt, 76<br />
marinen, 13, 69, 70<br />
MARS, medicinsk faktadatabas, 151<br />
Medicinska forskningsrådet, 85<br />
Medlingsinstitutet, 83<br />
MeritaNordbanken, 189, 190, 198<br />
migrationsfrågor, 30, 54, 88<br />
Migrationsverket, 33, 44, 54, 78, 87, 207,<br />
222<br />
Militära servicekontoret, 72<br />
militärdistrikt, 71<br />
militärdistriktsgrupper, 71<br />
Miljö- och rymdforskningsinstitutet, 73<br />
miljöarbete, 224<br />
miljöbrott, 79<br />
Miljödepartementet, 25, 219, 220, 224, 230<br />
Miljönätet, 149, 150<br />
Miljöteknikdelegationen, 74<br />
monopol, 202, 214 f.<br />
Motala Ströms kraft AB, 169<br />
museer, 44, 61<br />
Muskö örlogsvarv, 72<br />
Mötesplats för form och design, 89<br />
nationalräkenskaper, 27, 30, 34<br />
Naturvetenskapliga forskningsrådet, 85<br />
Nesté, 180<br />
Nordbanken, 22, 184, 188, 189, 190, 198,<br />
199<br />
Nordic Baltic Holding AB, 22, 189, 190<br />
Norrbottens Järnverk AB, NJA, 169, 171,<br />
176, 177, 178<br />
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, Ncb,<br />
178, 187<br />
Nya System Aktiebolaget, 171<br />
Nämnden för offentlig upphandling, NOU,<br />
159<br />
Närings- och teknikutvecklingsverket,<br />
NUTEK, 52, 81, 82, 83, 154<br />
Näringsdepartementet, 68, 69, 72, 73, 76, 80,<br />
209, 210, 219, 220<br />
näringslivstjänster, 29, 30 f., 35, 39 f., 47, 50<br />
ff., 80 ff., 102, 114, 122, 207, 210<br />
offentligrättslig verksamhet, 208<br />
OK-Petroleum AB, 22, 186, 187, 199<br />
Oljekonsumenternas förbund, OK, 180<br />
Oljetransit AB, 171<br />
Ombudsmannen mot diskrimi<strong>ner</strong>ing på<br />
grund av sexuell läggning, Homo, 89<br />
Ombudsmannen mot etnisk diskrimi<strong>ner</strong>ing,<br />
DO, 89<br />
operativ insatsledning, 13, 70<br />
osthyveln, 9<br />
Parlamentariska regionkommittén, PARK, 65<br />
part<strong>ner</strong>skap, 66<br />
Patent- och registreringsverket, PRV, 52, 53,<br />
76, 149, 154, 157, 206<br />
Pengar i Sverige AB, 57<br />
Pharmacia, 22, 187, 194<br />
Pharmacia & Upjohn, 187, 194, 199<br />
PK-banken, 175, 189<br />
Platsbanken, 18, 152<br />
Pliktutredningen, 71, 72<br />
polisväsendet, 11, 40 f., 47, 59, 96, 101, 102,<br />
106, 115, 119, 121, 211, 212<br />
Postbanken, 175<br />
Post- och telestyrelsen, 51, 196<br />
Posten AB, 23, 57, 68, 171, 184, 195, 197,<br />
198, 204, 210, 214<br />
Postgirot Bank AB, 198<br />
Postverket, 19, 20, 171, 173, 178, 181, 182<br />
Premiepensionsmyndigheten, PPM, 28<br />
Presstödsnämnden, 74<br />
Pripps Bryggerier, 172, 175<br />
Procordia, 21, 22, 180, 181, 186, 187, 198<br />
Proffice Communication Center i Sollefteå<br />
AB, 72<br />
Provendor, 181<br />
Regeringskansliet, 12, 25, 26, 41, 42, 56, 57,<br />
78, 79, 148, 151, 153, 230<br />
Regeringskansliets förvaltningsavdelning, 57<br />
Regeringskansliets nyhetstjänst, 151, 153<br />
regional försöksverksamhet, 65<br />
regionala part<strong>ner</strong>skap, 84<br />
Resegarantinämnden, 74<br />
243
Retriva AB, 189, 190, 199<br />
Riksantikvarieämbetet, 44, 62, 207, 212<br />
Riksarkivet, 58<br />
Riksdagens förvaltningskontor, 58<br />
Riksdagens förvaltningsstyrelse, 66<br />
Riksdagens revisorer, 58, 67<br />
Riksdagskommittén, 66<br />
Riksdagsstyrelsen, 12, 66 f.<br />
Riksförsäkringsverket, RFV, 18, 55, 152,<br />
154, 157<br />
Riksgäldskontoret, 58, 215<br />
Riksrevisionen, 12, 67<br />
Riksrevisionsverket, RRV, 58, 67, 208<br />
Riksrevisor, 12, 67<br />
Riksskatteverket, RSV, 18, 68, 151, 153,<br />
154, 157, 164<br />
Riksvalsnämnden, 68<br />
Royal Viking Hotel AB, 195<br />
Rådet för arbetslivsforskning, 81, 83, 85, 86<br />
Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige,<br />
84<br />
Räddningsverket, 50<br />
Rättshjälpsmyndigheten, 79<br />
Rättsmedicinalverket, 212<br />
rättsväsende, 7, 11, 60<br />
Saab AB, 187, 188<br />
Salén-Invest, 178<br />
Samhall AB, 184, 194, 209<br />
Samhällsföretag, 194<br />
samhällsskydd och rättskipning, 29, 30 f.,<br />
35, 40 f., 47, 58 ff., 75 ff., 206<br />
SAQ Kontroll AB, 198<br />
Satellus AB, 73<br />
SBL Vaccin AB, 191<br />
Scandinavian Airlines Systems, SAS, 22, 170,<br />
186, 188, 195<br />
Scandlines AB, 195<br />
Securum 189, 190<br />
sekreterare, 105<br />
servicedeklaratio<strong>ner</strong>, 147<br />
SJ Cargo Group, 81, 196<br />
SJ Data, 196<br />
SJ Fastigheter, 196<br />
SJ Resor, 81, 196<br />
SJ Teknik, 196<br />
SJ Terminalproduktion, 196<br />
sjukförsäkringen, 28, 135, 136<br />
sjukpenningen, 136<br />
sjukskrivning 133 f.<br />
självstyrelseorgan, 65<br />
sjöfartsregistret, 76<br />
Sjöfartsverket, 11, 23, 76, 180, 182, 205,<br />
209, 213<br />
Skandinaviska Enskilda Banken, SEB, 198<br />
skattemyndigheter, 7, 11, 14, 15, 18, 42, 58,<br />
76, 95, 96, 101, 106, 206, 207<br />
Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, 74<br />
Skogs- och jordbrukets forskningsråd, 85<br />
244<br />
Skogsstyrelsen, 191<br />
Skogsvårdsorganisationen, 11, 52, 114, 211,<br />
216<br />
Skoldatanätet, 151, 163<br />
Skolverket, 151, 163<br />
SMHI, 52, 207, 211, 213<br />
Smittskyddsinstitutet, 55, 191<br />
SMT-Pullmax, 176<br />
Småhusskadenämnden, 74<br />
Socialdepartementet, 219, 220<br />
socialförsäkringar, 28, 44<br />
Socialstyrelsen, 55, 88, 151, 164<br />
Socialvetenskapliga forskningsrådet, 85<br />
SPAR, Statens personadressregisternämnd, 74<br />
SPAR, statliga person- och adressregistret,<br />
149<br />
Sparbanken, 190<br />
specialskolor, 87<br />
spridnings- och hämtningssystem, SHS, 154<br />
Sprängämnesinspektionen, 74<br />
Statens bakteriologiska laboratorium, 191<br />
Statens bostadsfinansieringsaktiebolag,<br />
SBAB, 189<br />
Statens e<strong>ner</strong>gimyndighet, 52<br />
Statens fastighetsverk, 58, 191, 207<br />
Statens folkhälsoinstitut, 88<br />
Statens geotekniska institut, 207<br />
Statens historiska museer, 62<br />
Statens hundskola, 191<br />
Statens institut för handikappfrågor i skolan,<br />
87<br />
Statens institut för regionalforskning, 81, 82<br />
Statens institutionsstyrelse, 44, 55, 56, 105,<br />
207<br />
Statens invandrarverk, 9, 33, 54, 78, 87<br />
Statens jordbruksverk, 26, 53, 102, 154, 155,<br />
211, 221<br />
Statens järnvägar, SJ, 7, 11, 19, 20, 23, 24,<br />
80, 167, 169, 171, 173, 174, 178, 180,<br />
182, 183, 195 f., 200, 202, 204, 205, 209<br />
Statens kvalitets- och kompetensråd, 99<br />
Statens lantmäteriverk, 40, 52, 53, 97, 114,<br />
150, 159, 207, 211, 213, 214<br />
Statens livsmedelsverk, 52<br />
Statens lokalförsörjningsverk, 191<br />
Statens maskinprovningar, 191<br />
Statens naturvårdsverk, 52, 86, 150, 222, 224<br />
Statens pensionsverk, 55, 207<br />
Statens provningsanstalt, 191<br />
Statens räddningsverk, 49, 74<br />
Statens vattenfallsverk, 194<br />
Statens veterinärmedicinska anstalt, 52, 207,<br />
211, 222<br />
Statens väg - och transportforskningsinstitut,<br />
51, 211<br />
Statistiska centralbyrån, SCB, 58, 83, 139,<br />
210, 211, 221, 222
Statsföretag AB, 20, 21, 175, 176, 177, 179,<br />
180, 1811, 200<br />
Statsgruvor, 171<br />
Statskonsult AB, 172<br />
<strong>Statskontoret</strong>, 58, 73, 74, 154, 157, 163, 192<br />
Statsrådsberedningen, 12<br />
Statstjänstemannaförbundet, 137<br />
Stockholms Allmänna Restaurangaktiebolag,<br />
170<br />
Stockholms folkrestauranger AB, 170<br />
Stockholms Fondbörs, 21, 180, 181<br />
Stockholms tingsrätt, 76<br />
Stockholms universitet, 23, 63<br />
Strukturgaranti AB, 175<br />
Styrelsen för internationell utveckling, 58<br />
Stålverk 80, 177<br />
SUNET, svenska universitetsdatornätet, 162<br />
Sveaskog AB, 187<br />
Swebus, 195<br />
SWEDAC, Styrelsen för teknisk<br />
ackreditering och kontroll, 207<br />
Swedfund International AB, 191<br />
Swedish Ordinance, 187<br />
Swedish Textile Products, Sweteco, 175<br />
Svensk Bilprovning AB, 22, 23, 172, 186,<br />
188, 198, 202, 210, 215<br />
Svensk bostadsfinansiering AB, 175<br />
Svensk Direkt Reklam, 197<br />
Svensk Exportkredit AB, 172<br />
Svensk kärnbränsleförsörjning, 175<br />
Svensk Torvförädling AB, 170<br />
Svenska ESF-rådet, 84<br />
Svenska institutet, 58<br />
Svenska Kommunförbundet, 93, 148<br />
Svenska kraftnät, 11, 23, 194, 205<br />
Svenska kyrkan, 12<br />
Svenska Lagerhus AB, 169<br />
Svenska Lantmännens Bank, 168<br />
Svenska Penninglotteriet AB, 168, 169, 199<br />
Svenska Petroleum AB, 175, 179, 180<br />
Svenska Rederi AB, 170<br />
Svenska rymdaktiebolaget, 73<br />
Svenska Skifferolje AB, 170<br />
Svenska skogsplantor AB, 191<br />
Svenska Spannmåls AB, 169<br />
Svenska Spel AB, 89, 199, 203<br />
Svenska Tobaks AB, 172, 176<br />
Svenska Tobaksmonopolet AB, 19, 168, 172<br />
Svenska utbildningsförlaget, Liber AB, 172<br />
Svenska Varv AB, 20, 21, 177, 178, 179, 180<br />
Svenskt Stål AB, SSAB, 20, 21, 22, 177,<br />
178, 179, 180, 186, 187, 192, 199<br />
SverigeDirekt, 148<br />
Sveriges Allmänna Restaurang AB, SARA,<br />
170, 176<br />
Sveriges geologiska undersökning, 52<br />
Sveriges Hundcenter AB, 191<br />
Sveriges Investeringsbank, 172<br />
Sveriges Kreditbank, 171, 174, 175<br />
Sveriges lantbruksuniversitet, 63, 212<br />
Sveriges Provnings- och forskningsinstitut<br />
AB, 191<br />
Sveriges rese- och turistråd AB, 210<br />
Sveriges riksbank, 12, 57, 58<br />
Sveriges tekniska attachéer, 81, 82<br />
System of National Accounts, SNA, 27<br />
Systembolaget AB, 23, 171, 198, 202, 210,<br />
215<br />
Södertörns högskola, 63<br />
Sökandebanken, 18, 152<br />
Talmanskonferensen, 66<br />
Taltidningsnämnden, 74<br />
Teknikvetenskapliga forskningsrådet, 85<br />
Telefabrikation AB, 172, 174<br />
Teleinvest AB, 181<br />
Telenor, 197<br />
Televerket, 19, 167, 173, 174, 181, 182, 183,<br />
184, 196<br />
Telia AB, 22, 183, 184, 195, 196, 199, 200,<br />
209, 214<br />
tillväxtavtal, 66, 82<br />
Tingsrätten i Jakobsberg, 76<br />
Tingsrätten i Sollentuna, 76<br />
Tingsrätten i Vä<strong>ner</strong>sborg, 76<br />
Tingsrätten i Åmål, 76<br />
tingsrätter, 7, 11<br />
Tipstjänst AB, 170, 199<br />
Tjänstenomenklatursystemet, TNS, 133<br />
Tobaksbolaget AB, 176, 180<br />
Tomtebodaskolan, 87<br />
Totalförsvarets forskningsinstitut, 74<br />
Totalförsvarets pliktverk, 49, 212<br />
Trafik AB Grängesberg-Oxelösund, TGO,<br />
167<br />
Trafikrestauranger AB, 169, 195<br />
transporter 39, 51, 146, 164, 203<br />
Trygghetsstiftelsen, 98<br />
Tullverket, 12, 25, 58, 97, 114, 206, 207,<br />
221, 222, 223<br />
Uddevallavarvet AB, 172, 176, 177, 178,<br />
179<br />
Umeå universitet, 63, 73<br />
underhållsregementen, 71<br />
UniDanmark, 189, 190<br />
Upjohn, 187, 194<br />
Uppsala universitet, 63<br />
utbildning, 14, 29, 30 f., 33, 35, 38, 47 f.,<br />
62 f., 85 ff., 96, 102, 105, 110, 117, 119<br />
Utlänningsnämnden, 78<br />
Utrikesdepartementet, 25, 219, 220<br />
Utvecklingscentrum i Karlskoga, 74<br />
Vasakronan AB, 56, 191<br />
Vattenfall, 19, 22, 23, 167, 169, 171, 182,<br />
183, 184, 186, 188, 194, 204, 210<br />
Vattenfallsstyrelsen, 169<br />
Venantius, 189<br />
245
Verket för innovationssystem, 81, 83, 86<br />
verkställighetskommitté, 25, 218, 225, 229<br />
Vetenskapsrådet, 86<br />
Vin- och spritcentralen AB, 19, 168, 198<br />
Volvo AB, 22, 180, 181, 186, 187, 198<br />
Word Wide Web Consortium, W3C, 160<br />
vård, social trygghet och omsorg, 29, 30 f.,<br />
35, 42 ff., 47, 54 ff., 87 ff., 95, 97, 101,<br />
105, 133, 207<br />
Vägdatabasen, 150<br />
Vägverket, 39, 51, 80, 97, 102, 114, 211<br />
Vägverket Konsult, 80<br />
Vägverket Produktion, 80<br />
Värdepapperscentralen, 175<br />
Yrkesinspektionen, 11, 84<br />
åklagare, 11, 31, 59, 60<br />
Åsbackaskolan, 87<br />
Ädelreformen, 92, 100, 107, 117, 130<br />
äldreomsorg, 8, 32<br />
Öresundsvarvet, 178<br />
Överbefälhavaren, 13, 70<br />
Överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB, 49,<br />
72<br />
246
Strukturomvandlingen i staten har varit omfattande under 1990-talet,<br />
särskilt under dess första hälft. Den höga förändringstakten har huvudsakligen<br />
drivits av behovet att spara i statens utgifter. Nyckelorden har varit koncentration,<br />
renodling och integration. Det framgår av Staten i omvandling<br />
2000, en kartläggning som <strong>Statskontoret</strong> gjort på uppdrag av regeringen.<br />
• Den statliga företagssektorn har krympt radikalt under 1990-talet. Det har<br />
berott på privatiseringar, fokusering på kärnverksamheten och rationaliseringar.<br />
• Principen att myndighetsutövning ska ske i myndigheter och kommersiell<br />
verksamhet i bolag har efterlevts genom att flera affärsverk och myndigheter<br />
bolagiserats under 1990-talet. När nu också SJ ska bli aktiebolag<br />
tycks affärsverksformen, med anor från 1900-talets början, vara på väg att<br />
försvinna.<br />
• En kartläggning visar också att den konkurrensutsatta tjänsteproduktionen<br />
i statliga myndigheter bara utgör några få procent av intäkterna.<br />
• En allmän tendens är att de statliga myndigheterna har blivit färre och<br />
större. Det har skett genom att den regionala statliga organisationen har<br />
koncentrerats till större områden genom fusio<strong>ner</strong> inom ”förvaltningskoncer<strong>ner</strong>”.<br />
Tingsrätterna står nu på tur.<br />
Rapporten visar även att problemet med den framtida ge<strong>ner</strong>ationsväxlingen<br />
kan bli stort på arbetsmarknaden och inte minst i staten. När det gäller frågor<br />
om informationsförsörjning, IT och Internet ligger Sverige väl framme i ett<br />
internationellt perspektiv.<br />
Box 2280, 103 17 Stockholm.<br />
Norra Riddarholmshamnen 1.<br />
Telefon 08-454 46 00. Fax 08-79189 72.<br />
www.statskontoret.se
Change language