Bohusarvet 2010:4 - Utgångspunkten
Bohusarvet 2010:4 - Utgångspunkten Bohusarvet 2010:4 - Utgångspunkten
Bohusarvet Tidskrift för Bohusläns Hembygdsförbund 2010:2 2010:4 1
- Page 2 and 3: Främre omslag: Badande flicka, rö
- Page 4 and 5: Rekonstruktion av dräkt funnen i t
- Page 6 and 7: Först fanns bara forsen. Men sedan
- Page 8 and 9: Dan har bland andra intervjuat Kers
- Page 10 and 11: Professionella och ideella i samver
- Page 12 and 13: Mattraditioner på Käringön Stöd
- Page 14 and 15: ”Alla har vi en hembygd, de flest
- Page 16 and 17: Det var på Capri vi mötte varandr
- Page 18 and 19: liknande fall förekommer i Bohusl
- Page 20 and 21: hus i Helsingör och här föddes d
- Page 22 and 23: Kanoter och trikå i Ljungskile Res
- Page 24 and 25: Lyckorna torp har fått nytt tak SH
- Page 26 and 27: Hembygdsrörelsens ideologiska grun
- Page 28 and 29: Det svenska julfirandet är en mix
- Page 30 and 31: Programtips från Bohusläns museum
- Page 32 and 33: 1900-talet. Handbok i att minnas et
- Page 34 and 35: Maritimt på Hyllan En helg i novem
<strong>Bohusarvet</strong><br />
Tidskrift för Bohusläns Hembygdsförbund <strong>2010</strong>:2 <strong>2010</strong>:4<br />
1
Främre omslag: Badande flicka, röd klippa av Ivan Ivarson omkring 1932. Göteborgs Konstmuseum<br />
Bakre omslag: Papyrus, Mölndal. Foto: Dan Kristensson<br />
Ur innehållet<br />
<strong>Bohusarvet</strong> – en tidskrift för alla kulturarvsintresserade 3<br />
Rekonstruktion av dräkt funnen i torvmosse 4<br />
Bruket berättar 6<br />
Nu skall Papyrus historia bli film 6<br />
Professionella och ideella i samverkan 10<br />
8 fjordar 11<br />
Mattraditioner på Käringön 12<br />
Kulturministern invigde Hembygdens Helg 14<br />
Det var på Capri vi mötte varandra 16<br />
Ivan Ivarson – färgen och livet 19<br />
Regional kulturplan – Västra Götalandsregionen 23<br />
Kulturarvet och toleransen 26<br />
Sveriges Hembygdsförbund kommenterar 26<br />
Sverigedemokraternas kulturpolitik 26<br />
Mångspråkiga mötesplatser 27<br />
Det svenska julfirandet är en mix från många kulturer 28<br />
Programtips från Bohusläns museum 30<br />
Den gamla onda tiden 31<br />
Tema tak 31<br />
Boktips 32<br />
Frimärke till Jonsered 33<br />
Maritimt på Hyllan 34<br />
Bohusläns<br />
Hembygdsförbund<br />
Adress: Box 403, 451 19 Uddevalla<br />
E-post: bohuslans.hembygdsforbund@vgregion.se<br />
Hemsida: www.hembygdbohus.se<br />
Plusgiro: 52 31 88-1<br />
Bankgiro: 303-8486<br />
Kansli: Unni Andersson, tfn 0522-65 65 61<br />
Kulturarvskonsulent: Marika Russsberg, tfn 0522-385 67<br />
E-post: marika.russberg@vgregion.se<br />
<strong>Bohusarvet</strong><br />
Ansvarig utgivare: Ulla Swedberg<br />
Redaktör: Marika Russberg<br />
Layout och grafisk form: Ove Drejenstam<br />
Tryck: IT-Grafiska AB, Uddevalla, <strong>2010</strong><br />
ISSN 1654-2274<br />
2
<strong>Bohusarvet</strong> – en tidskrift för alla<br />
kulturarvsintresserade<br />
Allt och alla genomgår olika utvecklingsstadier.<br />
Så även <strong>Bohusarvet</strong>. Till<br />
en början, på 1980-talet, var det bara<br />
fråga om två nummer per år av ett fyrasidigt<br />
A5-alster med namnet Brev till<br />
hembygdsföreningarna. Även om omfånget<br />
var anspråkslöst, fyllde informationsbladet<br />
en viktig funktion som<br />
länk mellan Bohusläns Hembygdsförbund<br />
och dess föreningar.<br />
Efter några år ökades sidantalet och<br />
papperet blev tjockare och Brevet mer<br />
greppvänligt. Samtidigt publicerades<br />
fler artiklar och notiser. Material<br />
som berörde utställningar och aktiviteter<br />
på Bohusläns museum togs också<br />
in liksom bl.a. kurserbjudanden från<br />
Kulturvårdscentrum. En annan nyhet<br />
var bilderna i häftet. De var tryckta i<br />
svart-vitt med betoning på svart, eftersom<br />
tryckkvalitén inte var den bästa.<br />
Det tredje steget för tidskriften blev<br />
iögonfallande. Nytt namn, färgbilder,<br />
tjockare omslag, fler sidor och ett bredare<br />
innehåll. Namngivning är ju inte<br />
alltid en lätt sak. Därför inbjöd vi till<br />
en namngivningstävling. Valet föll<br />
då på <strong>Bohusarvet</strong>. Vann gjorde Rune<br />
Hasslöf i Kungälv med det fyndiga<br />
namnförslaget. Hans belöning: ett par<br />
biljetter till en trevlig kväll på Göteborgsoperan.<br />
Det <strong>Bohusarvet</strong> ni nu håller i handen<br />
är det fjärde steget. Den förändring<br />
man ser först är tidskriftens storlek,<br />
nästan A4-format. Men vi ville<br />
inte ha just det formatet utan något<br />
mindre. Vi ansåg att tidskriften skulle<br />
bli trevligare och behändigare då, vilket<br />
även har bekräftats av många läsare.<br />
Textmassan blev större och bilderna<br />
fler. Nu engagerades ännu fler skribenter<br />
utanför vår egen sfär. Många av Bohusläns<br />
museums duktiga och positiva<br />
medarbetare har välvilligt medverkat<br />
som artikelförfattare. BHFs nära kon-<br />
takt med museet återspeglas också på<br />
andra sätt, t. ex. genom presentationer<br />
av museets utställningar och programverksamhet.<br />
Bredare kulturspegling<br />
Under tidskriftens olika utvecklingsfaser<br />
har största uppmärksamheten<br />
ägnats våra föreningar och deras verksamhet.<br />
Fattas bara annat! Det har ju<br />
i första hand varit till dem <strong>Bohusarvet</strong><br />
vänt sig. Men nu är något av ett systemskifte<br />
på väg. <strong>Bohusarvet</strong> har fått<br />
många nya prenumeranter runt om i<br />
Sverige och tidskriften skickas även<br />
till USA. Vi har alltså fått en bredare<br />
läsekrets, som är intresserad även av<br />
vad som sker i hela Västra Götalandregionen.<br />
Vi ämnar därför efter vår förmåga<br />
försöka spegla kulturutbud som<br />
bjuds i hela regionen. Detta bör intressera<br />
även läsarna i Bohuslän, som<br />
vi uppfattat som allmänt intresserade<br />
av kulturens skiftande yttringar utanför<br />
våra gränser. Därför är det angeläget<br />
att kulturföreträdare ute i Västra<br />
Götalandsregionen medverkar<br />
med artiklar i <strong>Bohusarvet</strong>. Kanske<br />
kan man till och med säga att det är<br />
en liten skyldighet; det finns ju inte<br />
så många kulturtidskrifter som speglar<br />
kulturlivet just i vår region. Eftersom<br />
<strong>Bohusarvet</strong> har sådan spridning,<br />
ger tidskriften en mycket bra möjlighet<br />
att brett föra ut information till<br />
både allmänhet och kulturpolitiker i<br />
regionen. Så välkommen i detta sammanhang!<br />
Inriktningen mot föreningarna<br />
Naturligtvis kommer inte våra 99 anslutna<br />
föreningar i skymundan genom<br />
vår nya bredare inriktning. Tvärtom!<br />
Vi skickar ut digitala Nyhetsbrev till<br />
föreningarna och då inte bara till ordföranden,<br />
utan till alla dem som vi<br />
3<br />
Jan Sjöberg<br />
Ordf. i Bohusläns Hembygdsförbund<br />
har e-postadresser till. Därför riskerar<br />
vi inte heller att vår information<br />
fastnar hos en ordförande utan når åtminstone<br />
alla styrelseledamöter.<br />
Föreningarna kommer vi även fortsättningsvis<br />
att möta i <strong>Bohusarvet</strong>.<br />
Men då vill vi i första hand ta fasta på<br />
föreningarnas utåtriktade verksamhet.<br />
Många föreningar är fängslande besökmål<br />
med sina skiftande arrangemang,<br />
utställningar eller museer. Detta är ju<br />
synnerligen intressant för en kulturintresserad<br />
allmänhet. Om sedan kommunerna<br />
hade förstånd att ta vara på<br />
den möjlighet ett samarbete med föreningarna<br />
ger, skulle detta berika medborgarna<br />
i hela kommunen.<br />
Ett litet orosmoln finns dock för <strong>Bohusarvet</strong><br />
– kan tidskriften finansieras<br />
i framtiden? Föreningarnas medlemmar<br />
visar med sin anslutning till föreningen<br />
att de är intresserade av kulturarvet.<br />
Därför är det, som jag ser<br />
det, föreningsstyrelsens skyldighet att<br />
informera sina medlemmar om <strong>Bohusarvet</strong>,<br />
och om att de till mycket liten<br />
penning kan prenumerera på den. Vi<br />
har tryckt en särskild informationsfolder,<br />
som kan användas i detta sammanhang.<br />
Vi ser gärna att <strong>Bohusarvet</strong> skapas<br />
tillsammans med våra läsare. Därför är<br />
vi öppna för förslag om innehåll, intressanta<br />
händelser, märkliga föremål i<br />
samlingarna, sägner i den egna hembygden,<br />
arrangemang och varför inte<br />
debattartiklar, lokalbetonade matrecept<br />
och lite mathistoria?
Rekonstruktion av dräkt funnen i torvmosse<br />
J. C. Svabo skriver i en reseberättelse<br />
från Färöarna 1781 – 1782<br />
om en plats kallad Vaaklettur, här<br />
brukade vadmal valkas genom att<br />
tyget kommer i rörelse när vågorna<br />
slår mot berget. Svabos beskrivning<br />
verkar inte syfta på en naturlig<br />
bassäng där tyget lagts för att valkas<br />
utan mer att tyget förankrats på<br />
land och att det sedan valkats genom<br />
att slås mot klipporna med<br />
hjälp av vågorna.<br />
Spår i språket<br />
Från Shetlandsöarna kommer orden<br />
tøvakudda eller tevakudda (tefakod-<br />
Att valka ylletyg i havet<br />
da, tøvakoddi) och på fornnordiska beskriver<br />
ordet kudda en väska eller något<br />
väskliknande, det kan också betyda<br />
kuddliknande. Platsnamn kan innehålla<br />
varianter på dessa ord även om inte alla<br />
de platser som innehåller orden eller varianter<br />
av orden har karaktären av att vara<br />
naturformationer med formerna beskrivna<br />
ovan. Orden kan beskriva platser med<br />
karaktären av rundad sten eller liten bassäng<br />
vid havet och många platser där orden<br />
förekommer i platsnamnet har dessa<br />
formationer.<br />
Från Orkney kommer platsnamn som<br />
tovacuthoe, som kan härledas till namnen<br />
ovan.<br />
4<br />
Mitt i bilden syns den inre bassängen,<br />
rännan ut till havet är dold. Tyg som<br />
läggs i bassängen/rännan kommer i<br />
rörelse med hjälp av vågorna och på<br />
så sätt valkas tyget av sig självt.<br />
Foto: Lena Hammarlund<br />
Att valka tyg i havet<br />
Att valka eller stampa ylletyger görs för<br />
att få dem att krympa och bli täta, vatten-<br />
och vindtåliga. Även stickade varor<br />
kan valkas.<br />
Att valka eller stampa vadmal för<br />
hand eller för fot, som man gjort senare,<br />
för husbehov är väldigt tidskrävande<br />
och tungt så om man kan låta
havet sköta arbetet så är det<br />
till bra hjälp. Fast då undrar<br />
man varför denna metod<br />
övergavs senare? Men<br />
ibland är inte alla förändringar<br />
som sker praktiska eller<br />
rationella. Tyg har även<br />
valkats i valkkvarnar/stampkvarnar<br />
som drevs med vattenkraft,<br />
men kvarnar fanns<br />
det inte tillgång till för alla.<br />
Vårt ord tova, att tova eller<br />
filta ullfibrer, är detsamma<br />
som i de shetländska orden.<br />
Det finns alltså skriftliga<br />
källor för denna gamla valkningsmetod. <br />
Rekonstrueringsprojektet<br />
Bakgrunden till projektet<br />
om valkning i havet är ett<br />
rekonstruktionsprojekt av<br />
en manskostym i ylle som<br />
kommer från ett torvmossefynd<br />
från Gunnister mosse<br />
på Shetland. Kläderna<br />
var välbevarade och bestod av skjorta,<br />
byxor, rock och jacka av valkat ylletyg,<br />
strumpor, fingervantar, två mössor och<br />
en börs av stickat ullgarn. I börsen hittade<br />
man ett sidenband, två holländska<br />
och ett svenskt mynt från 1683. Detta<br />
gör att fyndet kan dateras till sekelskiftet<br />
1700. När ett nytt museum byggts i<br />
Lerwick på Shetlandsöarna startade en<br />
fullskalig reproduktion av kläderna under<br />
ledning av curator Carol Christiansen.<br />
Själv fick jag, som är hantverkare<br />
och textilforskare i Göteborg, uppdraget<br />
att spinna garn samt väva och valka<br />
tygerna. Tillskärning och sömnad har<br />
Martin Ciszuk, doktorand vid Textilhögskolan<br />
i Borås, ansvarat för.<br />
När ett tyg ska rekonstrueras krävs<br />
kunskaper om hela tillverkningsprocessen,<br />
från den minsta detaljen – fibrerna,<br />
till hur tyget efterbehandlas. Allt<br />
påverkar resultatet. Att rekonstruera<br />
gamla textilier ger värdefull kunskap<br />
om alltifrån material och redskap till<br />
Foto: Shetland Museum and Archives<br />
människorna som tillverkat textilierna<br />
och även använt dem.<br />
Kunskap om valkning i havet i<br />
Sverige efterlyses<br />
Tygerna i kläderna var alla valkade<br />
och under arbetet med rekonstruktionen<br />
började vi diskutera olika möjliga<br />
valkmetoder.<br />
Eftersom valkning i havet har gjorts<br />
på Shetland ville vi nu göra ett test av<br />
hur det kan fungera och hur den typen<br />
av valkning påverkar ett tyg och<br />
om den skiljer sig från andra metoder<br />
för valkning. Skiljer det sig utseendemässigt<br />
från de tyger som vi använt i<br />
Gunnister-mannens kläder? Flera av<br />
tygerna till hans kläder har handvalkats<br />
i balja på valkbräda, så vi har jämförelsematerial.<br />
Tyger har nu vävts både i handspunnet<br />
och maskinspunnet garn för att<br />
testas i havet. Om vi kan hitta nå-<br />
5<br />
gon typ av belägg, antingen<br />
skriftliga eller av platser<br />
som liknar bassängen<br />
på Shetland, kommer vi<br />
också att pröva metoden<br />
på västkusten i Sverige. Då<br />
kommer ett tyg vävt med<br />
garn spunnet av någon typ<br />
av svenskt allmogefår att<br />
användas i det försöket.<br />
Jag har hört rykten om<br />
får som skulle likna det<br />
gamla Bohusfåret och om<br />
detta stämmer kommer<br />
jag att försöka få tag i ull<br />
av det. Annars kommer jag<br />
att gå igenom de beskrivningar<br />
som kan finnas för<br />
att försöka hitta ull som<br />
kan likna den. Av denna<br />
anledning är jag också intresserad<br />
av information<br />
om det gamla Bohusfåret<br />
eller om det nya fåret som<br />
påminner om Bohusfåret.<br />
Spår i språkbruk kan<br />
vara ord som valmar eller<br />
valmer som beskriver tyg<br />
av vadmalstyp.<br />
Lena Hammarlund<br />
hantverkare och textilforskare<br />
Efterlysning<br />
Känner du till om tyg valkats i<br />
havet?<br />
Har du hört om platser där orden,<br />
delar av, eller varianter av orden<br />
tøvakudda, tevakudda, tefakodda,<br />
tøvakoddi förekommer?<br />
Vet du några platser med naturliga<br />
bassänger vid havet som skulle<br />
kunna vara platser där tyger kan<br />
ha valkats i havet?<br />
Har du kunskap om Bohusfåret,<br />
äldre typer av ull eller nya som<br />
motsvarar de äldre typerna?<br />
Kontakta Lena Hammarlund!<br />
Tfn: 031-40 17 07, e-post:<br />
hammarlund@hem.utfors.se
Först fanns bara forsen. Men sedan<br />
kom alla verksamheter igång i Mölndals<br />
Kvarnby som drevs av vattenkraften<br />
i Mölndalsån. Här fanns kvarnar,<br />
stampar, spinnerier, oljeslagerier och<br />
inte minst pappersbruk.<br />
Papperstillverkningen i<br />
Mölndal<br />
Mölndal har haft en lång historia när<br />
det gäller papperstillverkning. Redan<br />
1653 grundade boktryckaren Thomas<br />
Kuhn det första pappersbruket i<br />
Mölndal.<br />
Mölndalsfallen delades in i kvarnfall.<br />
Det fanns 16 kvarnfall på vardera sidan<br />
om strömmen, alltså totalt 32 stycken.<br />
Dessutom fanns här två hemman,<br />
Holmen på södra sidan och Korndal<br />
Bruket berättar<br />
Nu skall Papyrus historia bli film<br />
på norra sidan. Den som samlade dessa<br />
två gårdar och flera av kvarnfallen under<br />
en ägare och gjorde pappersindustrin<br />
till en storindustri var David Otto<br />
Francke, kallad ”Kungen av Mölndal”.<br />
Men han var också väldigt djärv i affärer.<br />
Han startade både Rosendahls Fabrikers<br />
AB och Korndals AB.<br />
Det senare bolaget led av kapitalbrist<br />
och när Francke dog 1892 gick<br />
det i konkurs. Bruket kunde inte drivas<br />
vidare och arbetslösheten blev stor<br />
i Mölndal.<br />
Wallenbergs intåg<br />
Stockholms Enskilda Bank hade lånat<br />
pengar till Korndals AB och banken<br />
sände vice häradshövding Marcus<br />
Wallenberg till Mölndal. Alla tillgångar<br />
6<br />
David Otto Francke, kallad<br />
”Kungen av Mölndal”.<br />
Bilden från Wikipedia.<br />
Mölndals Fall ur Erik Dahlbergs<br />
monumentalverk Suecia antiqua et hodierna
skulle säljas på auktion, men eftersom<br />
inga intressenter var intresserade av att<br />
lägga några högre bud, köpte Wallenberg<br />
in alla fastigheter och alla större<br />
inventarier. Dessa auktioner förrättades<br />
1893, men vägen tillbaka var lång.<br />
AB Papyrus grundades den 31 oktober<br />
1895, men papperstillverkningen<br />
kunde återupptas 1897.<br />
Tack vare den långa och obrutna raden<br />
av Wallenbergare som haft stort<br />
inflytande över Papyrus har det alltid<br />
varit ett välskött företag med gott renommé<br />
i hela världen. Tekn. Dr. Marcus<br />
Wallenberg delade alltid personligen<br />
ut medaljer och guldklockor till<br />
förtjänta medarbetare vid högtidliga<br />
ceremonier i Fässbergs Kyrka.<br />
Papperstillverkningens era<br />
över<br />
Vid en rad företagsförsäljningar under<br />
slutet av 1900-talet och i början<br />
av 2000-talet kom Papyrus att ägas<br />
av både Stora och Stora-Enzo. I april<br />
2002 blev Klippan AB ny ägare.<br />
Men vid Klippans konkurs i juli<br />
2006 var den industriella papperstillverkningens<br />
saga all och en över 350<br />
år lång tradition bruten. Över 300 anställda<br />
fick gå från sina jobb. Traditionen<br />
förs vidare av frivilliga krafter i<br />
Kvarnbyns Handpappersbruk som är<br />
en ideell förening.<br />
För Mölndal har papperstillverkningen<br />
vid Papyrus inneburit en<br />
starkt identitetsskapande faktor och<br />
många Mölndalsbor har haft sin ut-<br />
Ur Papyrus arkiv hos Föreningsarkivet<br />
i Sydvästra Götaland.<br />
komst av bruket. Jobben har ofta gått<br />
i arv i inom familjen och det var inte<br />
ovanligt att man fick två guldklockor<br />
då man arbetat i över 50 år på samma<br />
arbetsplats.<br />
Det fanns en speciell bruksanda som<br />
bland annat tog sig<br />
uttryck i denna lojalitet<br />
mot företaget.<br />
Papyrus tog väl<br />
hand om sina anställda<br />
med förmånliga<br />
lån till olika<br />
ändamål, som<br />
exempelvis om man<br />
ville bygga eget hus.<br />
Papyrus ägde även<br />
semesterbyar och<br />
ordnade med olika<br />
fritids- och motionsaktiviteter.<br />
Historien blir film<br />
Papyrus startade 1895 och Dan Kristenssons<br />
film berättar historien om<br />
människorna bakom tillverkningen.<br />
Det är en intressant industrihistoria<br />
som tar oss med genom papperstillverkningen<br />
under drygt hundra år och<br />
skildrar arbetsförhållandena och livet<br />
vid och utanför bruket.<br />
Allt detta vill filmaren Dan Kristens-<br />
7<br />
Från Kvarnbyn i Mölndal.<br />
Ur Papyrus arkiv hos Föreningsarkivet<br />
i Sydvästra Götaland.<br />
Ur Papyrus arkiv hos Föreningsarkivet<br />
i Sydvästra Götaland.<br />
son skildra i det filmprojekt som han<br />
initierat och som han hållit på med sedan<br />
i november 2009. Dan vill spegla<br />
både den tekniska och den sociala delen<br />
av Papyrus verksamhet i Mölndal.<br />
Tonvikten ligger dock på intervjuer<br />
med människor som har arbetat vid<br />
bruket, både tjänstemän och arbetare.<br />
Både kvinnor och män, även om kvinnorna<br />
var få.
Dan har bland andra intervjuat Kerstin<br />
Rapp som arbetat som sekreterare<br />
på kontoret i 27 år, Leif Carlsson, som<br />
varit verkstadsingenjör, Per-Olov Larsson<br />
som varit truckförare och skyddsombud<br />
i färdigställningen, Ingrid<br />
Karlsson som jobbat som sortererska<br />
i 50 år och Klas Kronqvist som varit<br />
teknisk direktör för Papyrusgruppen<br />
fram till 1982. Men många fler personer<br />
att intervjua återstår. Bland andra<br />
forskare på Göteborgs Universitet.<br />
Genom intervjuer med dem som arbetat<br />
vid Papyrus och genom djupdykningar<br />
i arkiven vaskas de intressanta<br />
historierna fram.<br />
Det fanns gott om så kallade original<br />
vid bruket i gångna tider. ”Travarns<br />
Erik” var en av dem. Även andra, nu<br />
levande, intervjupersoner kan berätta<br />
levande om honom och om andra<br />
”original” som ”Slarvern”, ”Soparn”,<br />
”Kallaballa”, ”Bleckans Harry” och andra.<br />
Dan har i sitt arbete med filmen tillgång<br />
till ett rikt arkivmaterial i form<br />
av foton, filmer, kartor, korrespondens<br />
och bokföringsmaterial tack vare<br />
goda kontakter med Mölndals Museum<br />
och med Föreningsarkivet i Mölndal.<br />
Nytagningar varvas alltså med<br />
arkivmaterial. Musik och viss speakertext<br />
kompletterar. Övriga intressenter<br />
i projektet är bland annat Vuxenskolan<br />
i Mölndal och Mölndals hembygdsförening.<br />
Filmprojektets målsättning<br />
Projektet vill visa framförallt den yngre<br />
generationen hur ett industriarbete<br />
och livet kring detta kunde se ut<br />
i svunna tider, men ändå inte för så<br />
längesedan. Det är bara ett par generationer<br />
bort.<br />
Tanken är att det skall bli två filmer.<br />
En längre på max 1 timme för<br />
TV-sändning och DVD-distribution<br />
och en kortare på cirka 5 minuter,<br />
lämplig för till exempel utställningar<br />
och webb-visning. Filmerna beräknas<br />
vara klara under 2012. Lämpliga målgrupper<br />
för den längre filmen kan vara<br />
8<br />
Foto: Dan Kristensson<br />
hembygdsrörelsen, industrihistoriska<br />
sammanslutningar som ArbetSam,<br />
skolan (via landets AV-Centraler), studieförbunden,<br />
fackföreningsrörelsen,<br />
museer, besöksnäringen och en intresserad<br />
allmänhet som kan köpa filmen<br />
på DVD. Filmen kommer också att erbjudas<br />
för TV-sändning i någon rikstäckande<br />
kanal.<br />
Projektet drivs av Dan Kristensson<br />
som är en fristående filmare och producent<br />
som i det här projektet samarbetar<br />
med produktionsbolaget Scenic<br />
Television AB. Budgeten ligger på cirka<br />
418 000 kronor och i dagsläget har<br />
bidrag till filmen lämnats av Svenska<br />
Pappersindustriarbetarförbundet. Fler<br />
bidrag behövs dock om filmen skall<br />
kunna färdigställas.<br />
Om Ni är intresserade av att bidra<br />
på något sätt eller vill veta mer om<br />
projektet kan Ni kontakta Dan Kristensson<br />
via e-post (se faktaruta).<br />
Marika Russberg
Dan Kristensson<br />
Fristående filmare och producent, Göteborg.<br />
Har sedan början av 70-talet<br />
arbetat med video- och TV-produktion.<br />
Har bland annat arbetat på<br />
Journalisthögskolan i Göteborg och<br />
varit fotograf på SVT Väst. Dans specialintressen<br />
som filmare är industrioch<br />
teknikhistoria, byggnadsvård och<br />
byggnadsrestaurering samt arkitektur<br />
och arkitekturhistoria.<br />
Dan samarbetar med bland andra Melica<br />
miljökonsulter och Scenic Television<br />
AB i Göteborg. Är medlem i Melica<br />
Media Förlag, www.melicamedia.se.<br />
Har bland annat producerat film om<br />
”Hembygdens År 1984” och ”Hembygdens<br />
Dag 1984 på Skansen” på<br />
uppdrag av Riksförbundet för Hembygdsvård.<br />
Andra, senare exempel på<br />
produktioner är ”Nio Liv” (2009) om<br />
renoveringen och räddningen av ett<br />
gammalt landshövdingehus på Karl Johansgatan<br />
i Göteborg. Fler av Dans titlar<br />
kan man se om man går in på Melica<br />
Medias nätbutik under ”videofilmer”.<br />
Dan kan kontaktas via:<br />
dan.kristensson@comhem.se<br />
Utställningstips<br />
Personligt stickade smycken<br />
Stickning har blivit hett – det finns<br />
massor av bloggar om stickning, nya<br />
sticktidningar startar, kurser i stickning<br />
är fullbokade, det hålls sticksymposium<br />
och det är trångt på<br />
stickcaféer och i garn- och stickbutiker!<br />
I <strong>Bohusarvet</strong> nr. 1 <strong>2010</strong> kunde du<br />
läsa om Bohus Stickning som blir<br />
allt populärare igen efter dess storhetstid<br />
under 1940-1960-talet. Bohusläns<br />
museum tar emot allt fler<br />
beställningar på stickpaket Bohus<br />
Stickning, bland annat från Japan<br />
och USA. På Bohusläns museums<br />
hemsida kan du läsa mer om och beställa<br />
stickpaket Bohus Stickning,<br />
www.bohuslansmuseum.se<br />
Sticknätet<br />
Nätverket startade för åtta år sedan<br />
och är också ett forum för stickintresserade<br />
i Västra Götaland. Nätverket<br />
arrangerar kurser och aktiviteter,<br />
caféer och utställningar och sprider<br />
idéer och kunskap om stickning.<br />
9<br />
Just nu visar Sticknätet utställningen<br />
Personligt stickade smycken.<br />
Smyckena är till största delen<br />
stickade i naturmaterial, men dekorativa<br />
detaljer är i andra material.<br />
Utställningen hoppas väcka tankar<br />
kring vad ett smycke är och ge idéer<br />
och inspiration till att kanske skapa<br />
egna stickade smycken.<br />
Kontaktperson för Sticknätet är<br />
Susanne Harrysson, länshemslöjdskonsulent.<br />
Läs mer om Sticknätet<br />
på www.hemslojd.se<br />
Utställingen visas<br />
6 dec – 21 jan: biblioteket i<br />
Stenungsund<br />
27 jan – 19 feb: Slöjdens Hus i<br />
Skövde<br />
21 feb – 6 mars: Falköping<br />
7 mars – 20 mars: Textilmuseet i<br />
Borås<br />
25-27 mars: Stickfest i Väst på<br />
Grötö<br />
4 april – 24 april: Lödöse Museum<br />
29 april – 17 maj: Kulturhuset i<br />
Mölnlycke<br />
God Jul och Gott Nytt År!<br />
Önska God jul med en prenumeration på <strong>Bohusarvet</strong>!<br />
Se sidan 35
Professionella och ideella i samverkan<br />
Kulturdepartementet kallade till dialog – BHF deltog<br />
Potential för utveckling av<br />
kultursektorn<br />
Regeringens nya kulturpolitik bygger<br />
på den stora kulturutredningen från<br />
februari 2009, den första sedan 1970talet,<br />
och har fokus på samverkan på<br />
många fronter.<br />
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth<br />
poängterade att det gäller att göra<br />
den ideella sektorns viktiga arbete mer<br />
synligt och att få till stånd viktiga samarbeten<br />
mellan den ideella kultursektorn<br />
och den så kallade professionella<br />
kultursektorn. I en ekonomi som inte<br />
kan räkna med stora uppräkningar<br />
gäller det att ta vara på alla goda krafter.<br />
<strong>Utgångspunkten</strong> är att alla behövs.<br />
Kulturministern gjorde en jämförelse<br />
mellan kultur- och idrottsvärlden:<br />
både proffs och amatörer krävs för utveckling<br />
och utan ungas medverkan<br />
blir det inga vuxna proffs!<br />
Idag finns mer än 200 000 föreningar<br />
i Sverige och därutöver en mängd<br />
enskilda kulturutövare, så vi har en<br />
otrolig potential för utveckling av kultursektorn<br />
vilket ger pluseffekter för<br />
hela samhället. Den nya ekonomiska<br />
modellen där statliga kulturmedel<br />
fördelas ut i regionerna utan detaljstyrning,<br />
den så kallade portfölj- eller<br />
koffertmodellen, kan förstås ge olikheter<br />
över landet, vilket säkert är naturligt<br />
eftersom förutsättningarna är olika<br />
och eftersom man vill lägga kraft på<br />
olika saker. Detta ger en kreativ mångfald<br />
i sig menade kulturministern.<br />
Prioriteringar inom kulturen<br />
En tydlig prioritering inom dagens<br />
kulturpolitik är fokus på barn och<br />
unga, ett område som i tidigare kulturprogram<br />
märkligt nog inte funnits<br />
med. Kulturministern lyfte fram projektet<br />
Skapande skola, där utövande<br />
konstnärer, skådespelare, musiker<br />
med flera kulturutövare kan medverka<br />
i skolan, ger inspiration och delaktig-<br />
Representanter från BHF deltog i<br />
konferensen, på bilden Verna Rydén, vice<br />
ordf. BHF och Lars Nordström, ordf. i<br />
Västra Götalandsregionens kulturnämnd.<br />
Foto: Jan Sjöberg<br />
het och har varit och är lyckosamt. På<br />
liknande sätt skulle man kunna jobba<br />
med andra kulturyttringar, ge de unga<br />
mer plats och ta vara på deras kreativitet<br />
inte minst via den virtuella världen.<br />
Via skolan når man också dem som<br />
inte har kulturvana med hemifrån.<br />
Västra Götalandsregionens<br />
kulturpolitik<br />
Kulturministern poängterade att Västra<br />
Götalandsregionen redan arbetat<br />
på ett så här långsiktigt och nydanande<br />
sätt och gett många impulser till<br />
den nya kulturpolitikens utformning.<br />
Ny kulturplan för Västra<br />
Götalandsregionen<br />
Lars Nordström, ordförande i regionens<br />
kulturnämnd, poängterade att<br />
både bredd och kvalitet är tydliga mål<br />
i den kulturplan som håller på att arbetas<br />
fram för regionen. För ett par år<br />
sedan införde regionen treårig medelstilldelning,<br />
så kallade kulturstrategiska<br />
uppdrag. För hembygdsförbuden har<br />
detta inneburit minskade anslag med<br />
argumentet att ge plats för att nya aktörer<br />
också ska kunna komma in på<br />
kulturmarknaden. Lars Nordström<br />
menade att det nu är upp till bevis för<br />
10<br />
de verksamheter som får stöd att visa<br />
hur samverkan skall kunna utvecklas.<br />
Breddad kultursyn och kulturen<br />
som en del av det goda<br />
livet<br />
Lars Nordström strukturerade debatten<br />
till två ståndpunkter:<br />
Professionens behov av att utveckla<br />
sin kompetens − publiken kommer<br />
att ställa allt högre krav på kvalitet och<br />
Breddad kultursyn – ge plats även åt<br />
andra och släppa loss kreativitet.<br />
Eller ett annat sätt att uttrycka det:<br />
De som jobbar professionellt skall vara<br />
internationellt konkurrenskraftiga! De<br />
som är ideella ska engagera mycket<br />
folk!<br />
Lars Nordström avslutade med att<br />
poängtera att vi lever i en global värld,<br />
detta kräver kunskap och förståelse<br />
och också kulturmöten över alla gränser.<br />
Detta gäller även det så kallade civilsamhället<br />
som innefattar föreningslivet.<br />
Att få igång dialog på alla fronter<br />
är en utmaning och det blir en spännande<br />
framtid som kräver anpassning<br />
av alla, även byråkraters förhållningssätt.<br />
Under hösten har det i regionens<br />
regi hållits temaseminarier med fokus<br />
på barn och unga, på digitalisering och<br />
tillgänglighet i vid mening.<br />
Kulturen som social kraft är värd att<br />
uppmärksamma. Allt fler börjar också<br />
få upp ögonen för att kultur krävs för<br />
ett gott liv.<br />
Under konferensen diskuterade deltagarna<br />
olika teman: Civilsamhällets<br />
roll, Barn och unga, Delaktighet i vid<br />
mening, Mångkulturens kompetens<br />
med flera ämnen.<br />
Huvudbudskapet från regionens<br />
kulturansvariga var: Hitta nya samverkansmodeller<br />
för att ge skapande fritid<br />
åt både unga och äldre, men begär inte<br />
i första hand mer pengar!<br />
Verna Rydén, vice ordf. BHF
8 fjordar<br />
2002 började kommunerna<br />
Kungälv, Stenungsund, Tjörn,<br />
Orust och Uddevalla att diskutera<br />
tillståndet i de åtta fjordarna<br />
innanför Orust och Tjörn.<br />
Resultatet av detta blev ett samarbete<br />
kring Leaderprojektet 8<br />
fjordar, förutom kommunerna<br />
ingår Naturskyddsföreningen<br />
och Sportfiskarna (Sveriges<br />
Sportfiske- och Fiskevårdsförbund).<br />
Målet med projektet är bland<br />
annat att sammanställa information<br />
om fjordarna innanför<br />
Tjörn och Orust, från Marstrand<br />
i söder till Nötesund<br />
i norr. Informationen kommer<br />
att utgöras av följande delar:<br />
Områdets biologiska särart;<br />
Värdefulla miljöer; Traditioner<br />
kring vattenbruk och fiske; Dagens<br />
friluftsliv samt Samhällets<br />
planering och administration.<br />
De åtta fjordarna är de ingående<br />
fjordarna Byfjorden, Havstensfjorden,<br />
Kalvöfjorden,<br />
Stigfjorden, Halsefjorden, Askeröfjorden,<br />
Hakefjorden och<br />
Älgöfjorden. Förutom vattenområdena<br />
ingår även öar och<br />
kuststränder i utredningsområdet.<br />
Tanken är att resultatet skall<br />
kunna användas som beslutsunderlag<br />
för eventuella skyddsåtgärder;<br />
hur skall miljön användas<br />
och utvecklas på bästa sätt?<br />
Det skall även kunna användas<br />
som underlag för framtida projekt,<br />
såväl offentliga som privata<br />
initiativ.<br />
I förlängningen är målet med<br />
projektet att bidra till det nationella<br />
miljömålet Hav i balans<br />
samt levande kust och skärgård.<br />
Mer information finns hos<br />
Länsstyrelsen.<br />
11
Mattraditioner på Käringön<br />
Stödföreningen på Käringön har sedan<br />
några år tillbaka arrangerat kulturkvällar<br />
under namnet Hemma på<br />
Öa. En av kvällarna hade Mattraditioner<br />
på ön som tema och under kvällen<br />
diskuterades deltagarnas matminnen,<br />
de flesta deltagarna var mellan 60<br />
och 80 år.<br />
Ur minnesanteckningarna:<br />
Frukost<br />
Som barn åt deltagarna kaffe och<br />
bröd, och det har de fortsatt med. På<br />
vardagarna var det margarin på brödet<br />
och på söndagar smör och någon gång<br />
även ost. Några minns havregrynsvälling<br />
där grynen silats bort och en ägggula<br />
tillsattes.<br />
Lunch för skolbarnen<br />
De äldsta deltagarna berättade att de<br />
på skolrasten fick gå hem och slenpåvesp<br />
tillagades snabbt av mamma.<br />
Slenpåvesp består av en tjockare<br />
pannkakssmet som slängdes i kokande<br />
mjölk med hjälp av en trävisp. Det<br />
blev en mjölkvälling med klimpar<br />
som åts med sked. Ibland serverades<br />
det istället pannkakor på rasten. Någon<br />
berättar om stekt gröt med lingonsylt.<br />
Någon annan minns att det<br />
under en period serverades mjölk som<br />
mellanmål i skolan, enbart mjölk. De<br />
som gick i skolan på 1950-talet fick<br />
skolmat som var skickad från Orust.<br />
På ett foto såg vi att det kommer en<br />
låda med postbåten och det står Käringö<br />
skola på låda som innehöll skolmat.<br />
Ända in på 1970-talet gick barnen<br />
hem och åt, men från 1980-talet lagades<br />
mat i skolan.<br />
På temat lunch berättar en kvinna<br />
som har barn födda på 1980-talet att<br />
ordet lunch inte användes på Käringön,<br />
men en kille kommer hem efter<br />
att ha lekt med en annan kille från<br />
Stockholm. Hans mamma undrar hur<br />
han vet att killen är från Stockholm?<br />
Jo, han skulle hem och äta lunch, svarar<br />
sonen. Slutsats: lunchen kom till<br />
Käringön från Stockholm!<br />
Vad åt man på fiskebåtarna?<br />
Ingen mat som var lagad med ägg fick<br />
tas med ombord på båten! Men helt<br />
ägg gick bra. Hårt bröd var vanligt att<br />
fiskarna hade med sig, som tunnbröd<br />
som torkats på vinden eller Käringölimpor<br />
som var kluvna på mitten och<br />
torkade. Kaffe hälldes i en spillkôbb<br />
(se nedan) och så doppades det hårda<br />
brödet.<br />
Sullebarulle<br />
Ordet sullebarulle betyder bröd uppblött<br />
i kaffe och ordet har även använts<br />
för skorpa med mjölk. Ordet betyder<br />
att hårt bröd blöts upp i vätska<br />
och detta åts med sked. I Ångermanland<br />
kallar man detta sull och i Mälardalen<br />
åts sluring som är soppa gjord<br />
på veckans rester. Är det samma ord?<br />
Kanske kom ordet sullebrulle till Käringön<br />
från Hunnebostrand, i den familj<br />
där ordet sullebarulle användes<br />
mest kom mamman ifrån Hunnebostrand.<br />
Baltastjärnor<br />
Fiskare på långafiske vid Shetland kunde<br />
vara borta tre till fem veckor och<br />
som mest kunde det blir fyra resor på<br />
en sommar. De fiskare som varit i land<br />
i Baltasound köpte Baltastjärnor med<br />
hem till barnen. Detta var en sorts karameller<br />
som var blekt pastellfärgade<br />
och lite oregelbundna till formen. Till<br />
konsistensen påminner de om de godishalsband<br />
som finns att köpa idag.<br />
Baltastjärnor hade ingen distinkt smak<br />
utan beskrivs som att de inte smakade<br />
någonting eller möjligtvis som krita.<br />
På varje Baltastjärna stod ett bud-<br />
12<br />
Baltastjärnor,<br />
ur Föreningen<br />
Mollösunds samlingar.<br />
Foto: Marika Russberg<br />
skap på engelska som I love you eller<br />
I need you.<br />
En av deltagarna berättar att de<br />
barns vars pappor hade med Baltastjärnor<br />
hem blev populära och att alla<br />
andra barn ville vara kompis och smaka.<br />
I samband med att minnen av Baltastjärnor<br />
diskuterades kom minnen<br />
av när män, pappor och bröder skulle<br />
ge sig av på sina långresor. Alla som<br />
var samlade på bryggan tog fiskarna<br />
i hand. Det kunde vara sista gången<br />
man sågs. Ibland kunde barnen få åka<br />
på släp i lillebåten en bit ut, sedan fick<br />
de ro iland själva.<br />
När fiskarna väntades hem gick man<br />
och tittade efter båtarna. Skymtades<br />
en båt gick ryktet snabbt, men vilken<br />
båt det var visste ju ingen, kanske var<br />
det en båt från ett av de många närliggande<br />
fiskelägena? Att se den båt som<br />
ens pappa eller bror var med på komma<br />
mot land var en känsla som inte<br />
kan beskrivas berättar deltagarna.<br />
Bånken lubb<br />
Lubb som fiskats vid Shetlandsöarna<br />
fick ligga stuvad uppe på bingarna i
åten hela vägen hem och fisken blev bånken –<br />
ankommen. Den surnade fisken åts med potatis<br />
och äggsås. I vissa hem kokades inte fisken inne<br />
i köket på grund av den speciella och starka doften.<br />
Ett annat matminne är att hummer åts med<br />
skirat smör och potatis.<br />
Några av<br />
deltagarna på<br />
berättarkvällen<br />
hade tagit med sina<br />
gamla röre-käppar.<br />
Foto: Malin Holm<br />
Spillkôbb<br />
Foto: Malin Holm<br />
Röre-käpp<br />
En käpp som användes<br />
för att röra den tunga<br />
degen till Käringölimpa<br />
kallas röre-käpp. Att röra<br />
den kokvarma degen tills<br />
den svalnat till 37 grader<br />
var karlarnas uppgift. I ett<br />
bak brukade det bli fjorton<br />
limpor som alla kunde gräddas<br />
samtidigt i ugnen eftersom<br />
husen hade stora tegelugnar<br />
som tog upp stor del<br />
av husets yta. Idag bakas det<br />
inte så stora satser åt gången<br />
och många har gått över till<br />
att ha maskin till hjälp.<br />
Spillkôbb (spilkum – liten skål) i lite varierande<br />
storlek som kaffet dracks ur. Spillkôbben hade<br />
ett användnings område till! När fiskarna närmade<br />
sig hemön efter några veckor på havet användes<br />
spillkôbben som rakkopp! Männen rakade sig<br />
även på söndag när de låg i land och skägget började<br />
klia.<br />
Agneta Holm<br />
Käringöns stödförenings historiografiska sektion<br />
Hur får vi fisken tillbaka<br />
i Bohusläns innerfjordar?<br />
Under många år har det kommit larmrapporter om tillståndet i<br />
skärgårdens havsmiljö och om att torsk, kolja och bleka minskat<br />
kraftigt. Läs mer på sid 11! Naturvårdsprojektet 8 fjordar, med representanter<br />
från fem kommuner, flera intresseorganisationer för<br />
fisket samt naturvården, vill kartlägga miljövärden och beskriva<br />
vad/vem som påverkar området.<br />
Att fiskbestånden sjunkit kraftigt i innerskärgård finns det en stor<br />
enighet kring från myndigheter, forskare och fiskare. Däremot<br />
råder det blandade uppfattningar till varför det ser ut som det<br />
gör. Myndigheters och forskares beståndsuppskattningar av olika<br />
fiskarter står ofta i motsats till yrkesfiskarnas bedömningar.<br />
Nu finns ett beslut om att området från Tjörnbron, norrut till<br />
Uddevalla samt fjordarna västerut till Nordströmmarna samt hela<br />
Stigfjorden mellan Orust och Tjörn skall omfattas av fiskeförbud<br />
av torsk, kolja och bleka under hela året. Här kommer det ändå att<br />
vara tillåtet att fiska med handredskap och skaldjursburar. Inom<br />
två områden i vattnen mellan Uddevalla och Orust kommuner är<br />
fiskereglerna ännu hårdare. Öster om Vindöbron råder totalt fiskeförbud<br />
och i ett område mellan Slussen och Åh är fiske endast<br />
tillåtet från land under perioden 1 april till 30 september.<br />
Beslutet om begränsningar i fisket har mötts av kritik från boende<br />
vid kustområdet, fritidsfiskare och de få yrkesfiskare som idag<br />
bedriver fiske i dessa vatten. Begränsningar i fisket finns idag på<br />
flera håll utmed Bohusläns kust och begränsningar av olika typer<br />
av fiske utmed Bohusläns kust har funnits i olika former under<br />
många olika tider.<br />
Vad tycker du om fiskeförbud och inrättande av fredningsområden<br />
för fisk i våra farvatten?<br />
Gå in på Synpunkten på Bohusläns museums webbplats och utställning<br />
<strong>Utgångspunkten</strong> och läs mer och lämna din åsikt i frågan<br />
i debattforumet på www.utgångspunkten.se och klicka på Synpunkten<br />
eller skriv till <strong>Utgångspunkten</strong>, Bohusläns museum, Box<br />
403, 451 19 Uddevalla.<br />
Baltastjärnor karameller inköpta i Baltasound på Shetlandsöarna.<br />
Bånken lubb lubb som surnade genom att ligga stuvad<br />
uppe på bingarna i båten. Fisken blev då ankommen.<br />
Röre-käpp käpp som användes för att röra den tunga degen<br />
till Käringölimpa.<br />
Slenpåvesp tjock pannkakssmet, slängdes i kokande mjölk<br />
med hjälp av en trävisp, och blev en mjölkvälling med klimpar<br />
som åts med sked.<br />
Spillkôbb spilkum – liten skål. Användes som kaffekopp<br />
och rakkopp.<br />
Sullebarulle hårt bröd uppblött i vätska, åts med sked.<br />
13
”Alla har vi en hembygd,<br />
de flesta av oss har nog<br />
flera. Det behöver inte<br />
vara en plats där man<br />
är född och uppvuxen,<br />
hembygden är den plats<br />
där vi har våra hem eller<br />
där vi på olika sätt känner<br />
samhörighet.<br />
Jag är lyckligt lottad som har två<br />
hembygder. Stockholm, där jag räknar<br />
mig på min mors sida som tredje eller<br />
på min far sida minst femte generationen<br />
Stockholmare, med de minnen<br />
de förmedlat till mig. På Käringön, dit<br />
jag kommit tack vare min man, i Bohusläns<br />
yttersta skärgård, en tidigare<br />
schartauansk fiskarmiljö, där allt färre<br />
talar det gamla målet, kan förklara<br />
de gamla fiskeredskapens betydelse eller<br />
ens kanske kan namnge dem. Men<br />
den lilla fiskestugan från 1700-talet,<br />
ett av landets många arbetslivsmuseer,<br />
och adopterad av öns hembygdsförening,<br />
gör sitt för att värna ett viktigt<br />
kulturarv.<br />
Men vad menar vi egentligen med<br />
begreppet kultur? Under mina fyra år<br />
som kulturminister har jag märkt att<br />
begreppet kultur kan skapa problem.<br />
Och att det är känsligt att överhuvudtaget<br />
prata om detta. Men jag tycker<br />
det är ett problem att kultur ofta uppfattas<br />
som något svårtillgängligt, som<br />
inte är till för alla.<br />
Ganska få uppger i undersökningar<br />
att kultur är särskilt viktigt, något<br />
som ska stå högt på politikens agenda.<br />
Men pratar vi om kulturens olika uttryck<br />
blir bilden en annan. Då märks<br />
ett starkt engagemang i just kultur!<br />
För nästan alla tycker det är viktigt<br />
med bibliotek och att de har generösa<br />
öppettider, att offentliga konstverk<br />
smyckar gator och torg, att museerna<br />
ska ha spännande och aktuella ut-<br />
Kulturministern invigde<br />
Hembygdens Helg<br />
Under helgen 23-24 oktober samlades hembygdsföreningar<br />
från hela landet på Historiska museet i Stockholm<br />
för Hembygdens Helg – ett samarrangemang mellan<br />
Historiska museet och Sveriges hembygdsförbund.<br />
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth invigningstalade<br />
och menade att kommuner som inte satsar på kultur<br />
kommer att förtvina<br />
ställningar. Nästan alla vill ha konst på<br />
väggarna, lyssna på musik, tycker om<br />
att dansa, se på film, forska i släktarkiven,<br />
måla, skriva eller sjunga i kör, för<br />
att nämna några exempel. Fast de kallar<br />
det inte alltid kultur!<br />
Det viktigaste är inte att slå vakt om<br />
begreppet kultur, utan att förstå att<br />
kulturens olika skiftande uttryck kan<br />
utvecklas och berika alla människor.<br />
Jag hävdar att kulturen borde vara<br />
ett av samhällets viktigaste åtaganden<br />
och att den kommun eller region som<br />
inte satsar på kultur kommer att förtvina<br />
- och dö. Varför då? Jo, därför att<br />
kulturen är kittet mellan människor. I<br />
dag möter jag också ett klart ökat kulturintresse<br />
när jag träffar företrädare<br />
för landets kommuner, landsting och<br />
regioner. Man inser att kulturen inte<br />
bara har ett värde i sig självt, för det<br />
har den, utan också bidrar till miljöer<br />
där människor vill bo, att den skapar<br />
tillväxt och sysselsättning.<br />
I regeringens kulturpolitik finns för<br />
kommande mandatperiod några tydliga<br />
prioriteringar.<br />
Förutom det självklara att bevara<br />
och utveckla kulturarvet handlar det<br />
om barns- och ungas rätt till kultur,<br />
bättre villkor för den nyskapande kulturen<br />
och – vilket blir allt mer angeläget<br />
– att stödja kulturlivets internationalisering.<br />
Ni som är uppmärksamma känner<br />
igen prioriteringarna från förra mandatperioden.<br />
Rubrikerna är desamma -<br />
14<br />
men innehållet kan utvecklas<br />
och förändras.<br />
Det finns fortfarande<br />
mycket att göra för att<br />
stärka barns och ungas<br />
rätt till kultur, som nu<br />
för första gången också<br />
är ett nationellt kulturpolitiskt<br />
mål.<br />
Det finns intressanta frågeställningar,<br />
inte minst när vi talar om att värna<br />
och utveckla kulturarvet - för VEMS<br />
kulturarv talar vi om? Är det mitt, jag<br />
som är stockholmare sedan flera generationer<br />
tillbaka? Min grannes, som<br />
flyttat runt på olika orter i Sverige?<br />
Eller min kollegas Nyamko Sabuni,<br />
som kommer från Burundi men som<br />
är uppvuxen här och känner sig som<br />
stockholmare och svensk? Människor<br />
har alltid flyttat runt, kvinnor mer<br />
än män, men det förra seklets flyttlass<br />
är nog utan motsvarighet i historien.<br />
En följd är rotlöshet – men också<br />
ökat intresse för sin hembygd eller<br />
hembygder. För kyrkan där förfäder<br />
ligger begravda, där föräldrarna kanske<br />
är döpta, för bygdens historia, det<br />
nedlagda bruket, den nyfödda turistnäringen<br />
– eller vad det nu må vara.<br />
Många har kanske sommarstuga i förfädernas<br />
bygd.<br />
Vi har behov av att leta fram nycklarna<br />
till vårt kollektiva minne. Och<br />
för alla dem – eller alla oss snarare –<br />
spelar hembygdsrörelsen en viktig roll.<br />
Som svar på frågan ”Vem är jag?” men<br />
också - när den är som bäst - som nav<br />
för framtiden. VAD ska komma härnäst?<br />
Hur håller vi liv i bygden?<br />
Regeringens satsning på Hus med<br />
historia handlar bland annat om att<br />
vårda det viktiga kulturarv som finns<br />
i våra hembygdsgårdar. Under två år<br />
satsas 30 miljoner kronor. Tanken är<br />
att gårdarna ska kunna bli nav för att
evara och utveckla lokala byggnadstraditioner.<br />
Men husen är inte bara<br />
byggnader, utan också nav för berättelserna,<br />
det lokala hantverket, matkulturen,<br />
visorna, dansen, traditionerna...<br />
De blir en nyckel för att förstå historiska<br />
sammanhang och ge perspektiv<br />
på tillvaron, inte minst för barn och<br />
unga. Det handlar om rötterna. Kunskapen<br />
bakåt. Om man inte kan sin<br />
historia, snudd på omöjligt att orientera<br />
sig i samtiden – och hopplöst att<br />
ta ut riktningen framåt.<br />
För mig är det viktigt att kulturen<br />
kommer närmare medborgarna. Jag är<br />
övertygad om att den nya modell för<br />
stöd till den regionala kulturverksamheten,<br />
som ni hört talas om som portfölj-<br />
eller koffertmodellen, kommer<br />
betyda att fler tar ansvar och blir delaktiga.<br />
Landstingen får större ansvar<br />
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.<br />
Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix<br />
att fördela de statliga bidragen till regionala<br />
kulturverksamheter. Det ökar i<br />
sin tur möjligheterna till regionala prioriteringar<br />
och variationer. Det är också<br />
meningen.<br />
I samverkan med länets kommuner<br />
och efter samråd med länets professionella<br />
kulturliv och det civila samhället,<br />
där ju hembygdsrörelsen ingår,<br />
ska landstingen ta fram fleråriga handlingsplaner.<br />
Redan nästa år går starten och fem<br />
län ingår; Skåne, Västra Götaland,<br />
Halland, Norrbotten och Gotland.<br />
Men många andra regioner är redan<br />
igång med sitt arbete och står på tur<br />
för att kliva in i den nya modellen från<br />
och med 2012.<br />
15<br />
Vi ska kunna vara stolta över vår kultur<br />
och vårt kulturarv, krafter i samhället<br />
som inte är exkluderande och stänger<br />
människor ute, utan tvärtom bjuder<br />
in, väcker nyfikenhet och lägger grunden<br />
till gemenskap. Till det kitt som<br />
binder människor samman.<br />
Kulturen är till sin själ gränslös.<br />
Det är svårt att sätta etiketter; detta är<br />
svensk kultur – alternativt detta är inte<br />
svensk kultur. Det går inte att låsa in<br />
och monopolisera kulturen. Kulturen<br />
är gränslös, det är också därför den är<br />
så lockande - och för somliga - uppfattas<br />
som så farlig!<br />
Men som ett kuriosum hörde jag<br />
på radion häromdagen, apropå att det<br />
denna dag var exakt 200 år sedan den<br />
blivande Karl XIV Johan anlände till<br />
Helsingborg och därmed för första<br />
gången satte sin fot på svensk mark.<br />
Det var, enligt Dick Harison och Herman<br />
Lindqvist, denne fransman – Jean<br />
Baptiste Bernadotte – som visserligen<br />
aldrig lärde sig svenska, men till<br />
stor del byggde det svenska varumärket,<br />
formade nationella symboler och<br />
skapade mycket av det som idag är vår<br />
bild av Sverige.<br />
EU har utnämnt nästa år, 2011,<br />
till ”Europeiska året för frivilligarbete<br />
för främjande av aktivt medborgarskap”.<br />
Ungdomsstyrelsen, som statsrådet<br />
Nyamko Sabuni ansvarar för, har<br />
fått uppdraget att planera, förbereda<br />
och samordna temaårets genomförande<br />
i Sverige.<br />
Och frivilligarbete är ett bekant område<br />
för hembygdsrörelsen.<br />
Från regeringens sida fortsätter vi<br />
också att följa upp och utveckla villkoren<br />
för det civila samhället och dess<br />
organisationer. Det handlar om dialog<br />
och samråd, möjligheter att på fler områden<br />
utföra samhällstjänster och samtidigt<br />
ge röst åt medlemmarna, stöd genom<br />
tydliga och stabila bidragssystem<br />
och goda möjligheter till självfinansiering.<br />
En självklar utgångspunkt är att<br />
det ska innebära så lite administrativ<br />
börda på ideellt arbete som möjligt.”
Det var på Capri vi mötte varandra<br />
Min familj skaffade nyligen ett andelshus<br />
vid bohuskusten, där vi ett<br />
par veckor per år kan koppla av och<br />
möta kustnaturen. Det är en av 89 lägenheter<br />
med servicehus, som flockas<br />
längs en strandsträckning nära Källvik<br />
sju kilometer nordväst om centrala<br />
Strömstad. Området runt bebyggelsen<br />
är naturreservat. Långörännan och<br />
Dynekilen ger goda kommunikationsmöjligheter<br />
för båtägare.<br />
Capri får sitt namn<br />
Orten har inget vanligt svenskt namn.<br />
Den heter Capri, vilket ursprungligen<br />
är ett italienskt ortnamn, som betecknar<br />
en klippö med någon stadsbebyggelse<br />
utanför Neapel. Drottning Victoria<br />
av Sverige var ofta på Capri i Italien<br />
för sin hälsa under 1920-talet. Hennes<br />
läkare Axel Munthe skänkte sin där<br />
belägna villa San Michele till svenska<br />
staten 1948. Ortnamnet kan med latinsk<br />
grundform anses innehålla subst.<br />
capreae ’getter’. Det verkar alltså ha<br />
grundbetydelsen ’getön’.<br />
Fru Linnea Lotzner var pälsaffärs-<br />
och biografägare i Strömstad. År 1940<br />
inköpte hon tillsammans med sin man<br />
Eddie ett tomt- och strandområde vid<br />
Källvik utanför Strömstad. Under de<br />
närmaste åren lät hon där bygga en<br />
täckt dansbana med kafé samt anläg-<br />
Text och bild: Reinert Kvillerud, professor emeritus, Karlstad<br />
ga en badplats med hytter, bryggor<br />
och campingplats. Hennes son Roy<br />
(1932–2008) valde från början namnet<br />
Capri för anläggningen, inspirerad<br />
av Sven Olof Sandberg (SOS). Denne<br />
hade gjort en grammofoninspelning<br />
1934 med den kända texten ”Det var<br />
på Capri vi mötte varandra”. Man blir<br />
därigenom omedelbart förflyttad till<br />
Italien: ”Vid Neapels vik, fylld av romantik,<br />
/ Capri i solljuset drömmer.”<br />
Sandberg hade översatt texten från<br />
grammofonskivan Isle of Capri, lanserad<br />
samma år av den engelske sångaren<br />
Nat Gonella.<br />
Caprivisan<br />
Jag har sett ett äldre, färgglatt vykort<br />
med hälsning från Strömstads Capri.<br />
På detta ses fyra nu föråldrade vyer över<br />
området. Möjligen är bilderna från slutet<br />
av 1960-talet, eftersom Strömstads<br />
kommun år 1967 hade bildats av de<br />
tidigare enheterna Strömstads stad och<br />
Vette härad. Källvik hade tidigare varit<br />
en del av Skee socken, såsom det förhöll<br />
sig enligt äldre indelning. På kortet<br />
återges Caprivisan, gjord på 1940talet<br />
av revymakaren och affärsmannen<br />
John Björk. Den har en text, som verkar<br />
vara inspirerad av Sandbergs version<br />
och kan vara ett beställningsarbete.<br />
Stroferna gör tydlig turistreklam för<br />
det svenska Capri:<br />
16<br />
Capri sent 1960-tal. Foto: Bengt Johansson<br />
Det var på Capri vi mötte varandra.<br />
Det var på Capri vi gingo i land,<br />
där vi på härliga sandstränder vandra<br />
uppå västkustens vänaste strand.<br />
Det var om sommar och solsken vi<br />
drömde,<br />
när vinter rådde med isar och snö,<br />
det var om Capri, som aldrig vi glömde<br />
med dess stränder och blånande sjö.<br />
Ljuvlig är väl sommarnatten,<br />
lek och smek och dragspelslåt,<br />
över dessa vida vatten<br />
Amor styr sin lilla båt.<br />
Det var på Capri vi mötte varandra<br />
Det var på Capri vi möttes en gång,<br />
där vi på härliga sandstränder vandra.<br />
Det var kärlek och solsken och sång.<br />
Strömstadsvisan<br />
Poeten och tandläkaren Göran Svenning,<br />
Kostervalsens textskapare, lade<br />
också vid denna tid märke till traktens<br />
skönhet enligt Strömstadsvisan:<br />
Strömstad, vår sommarstad, du är oss<br />
kär,<br />
grann är din skärgård med holmar och<br />
skär,<br />
Koster, Alaska och Furholmens strand,<br />
Capri och Styrsö med furor och sand.<br />
Det sägs att Caprivisan brukade<br />
sjungas först och sist under danskväl-
larna på Capris rotunda. Det krävde<br />
direktör Roy Lotzner. Spelmän från<br />
Strömstad samt Dalslands- och Värmlandsorkestrar<br />
anlitades för musiken.<br />
Sven Ingvars orkester från Värmland<br />
slog igenom på Capri 1958. Musikern<br />
Ingvar Karlsson i Karlstad minns<br />
ännu, att det på den tiden var långt<br />
och svårt att ta sig fram med musikinstrumenten<br />
från stora vägen till anläggningen<br />
vid havet.<br />
Capri från 1970-talet och fram<br />
till idag<br />
Dansbanan Capri revs i mitten av<br />
1970-talet, och på berget ovanför uppfördes<br />
den stugby, som nu dominerar<br />
platsen. Av handlingar på Lantmäteriet<br />
i Göteborg framgår, att namnet Capri<br />
blev officiellt år 1977, då området<br />
Källvik 1:24 med nybyggda fastigheter<br />
inköptes av bostadsrättsföreningen<br />
Capri från husbyggaren och närmast<br />
föregående ägaren, Kullenbergs byggnadsföretag.<br />
I praktiken hade namnet<br />
brukats ända från Lotzners start<br />
på 1940-talet. Det avser numera både<br />
gruppbebyggelsen och det från 1978<br />
anslutande naturreservatet vid Sveriges<br />
västligaste fastlandsudde. Dessa områden<br />
gränsar till Källvikens Kursgård<br />
(ursprungligen tillhörig försvarsmakten),<br />
som sedan <strong>2010</strong> drivs i ny, privat<br />
regi och med en modern formulering<br />
kallas Källviken Turist & Konferens.<br />
”Capri fritidsby är belägen vid<br />
Strömstads bästa badplats, som har en<br />
välskött sandstrand med kiosk, toaletter<br />
och lekredskap för barnen. /…/ På<br />
bekvämt avstånd finns promenadstigar,<br />
Strömstads golfbana, centrum och<br />
en underbar natur.” Så positivt kan<br />
området presenteras i reklamen. Men<br />
vissa personer kan tydligen uppleva semesterbyn<br />
Capri negativt. Wilhelm<br />
Hansson suckar uppgivet i sin bok<br />
Norra Bohusläns övärld utgiven 1980,<br />
nämligen i anslutning till ett återgivet<br />
Caprifoto: Ӏr detta framtidens sommarstugeby?<br />
Stugorna ligger nere vid<br />
stranden och sätter därmed vår berömda<br />
allemansrätt ur funktion.”<br />
Capri, Alaska och Monte Carlo i<br />
Strömstadstrakten<br />
Ortnamnet Capri har som nämnts en<br />
musikalisk syftning och en utländsk<br />
förebild. I trakten finns också liknande<br />
geografiska uppkallelsenamn, såsom<br />
Alaska och Monte Carlo. Det<br />
förstnämnda av dessa båda har närmare<br />
kommenterats av Hansson. På<br />
Nord-Långön uppförde fru Hilma<br />
Svedahl, som hade varit guldgrävare i<br />
Nordamerika, under 1920- och 1930talen<br />
en större fritidsanläggning, som<br />
hon benämnde Alaska. Detta namn<br />
gäller ju ursprungligen en delstat i<br />
USA och tycks komma av ett eskimåord<br />
med betydelsen ’fastland’! Monte<br />
Carlo kallas i bygden en berggrotta,<br />
där man på 1930-talet spelade kort<br />
med satsade pengar. Den gavs därför i<br />
folkmun detta antydande och jämförande<br />
namn.<br />
Capri och Monte Carlo är namn av<br />
italienskt ursprung. Att Capri inte är<br />
ett nordiskt namn utan är inlånat, det<br />
framgår av ändelsen -i, som inte finns<br />
i äktsvenska ortnamn av idag. Monte<br />
Carlo motsvaras språkligt faktiskt<br />
av det nordiska Carlsberg. En roande<br />
17<br />
Artikelförfattaren Reinert Kvillerud i semesterbyn Capri.<br />
Foto: Gunnel Kvillerud<br />
benämning, som förefaller vara både<br />
italiensk och svensk, är namnet på en<br />
sommarstuga Villa Costa mera i Bokenäs<br />
socken nära Uddevalla. Huset hade<br />
kostat mycket mer att bygga än beräknat!<br />
Det är ett lustigt sammanträffande,<br />
att den södra, äldre grannbyn till<br />
Capri också har ett till djur hänvisande<br />
namn, nämligen Seläter med innebörden<br />
’liggplats för sälar’. Ekonomiska<br />
kartan har den något mera lättolkade<br />
formen Sälläder. Man kan av den inse,<br />
att ortnamnet innehåller både djurnamnet<br />
säl och det ovanliga bohuslänska<br />
dialektordet läter/läder ’läger, liggplats<br />
(för djur)’.<br />
Ortnamnet Capri kan alltså räknas<br />
till de litterära uppkallelsenamnen.<br />
Detta understryks av att namnet<br />
också enligt ortnamnsforskaren Catarina<br />
Röjder, Göteborg, finns som ett<br />
alternativt brukat namn för torpet Utäng<br />
nära Ljungbytorp i Tanums socken.<br />
Det anges vara inspirerat just av<br />
Sandbergs låt men har märkligt nog<br />
använts om ett ställe långt från hav<br />
och sjö. Traktens ungdomar träffades<br />
ibland där, och Capriskivan gick då<br />
varm på grammofonen. Andra, delvis<br />
>>
liknande fall förekommer i Bohuslän.<br />
Man kan sålunda observera det grekiskt<br />
klassiska namnet Olympen för<br />
ett berg i Marstrand och det bibliska<br />
namnet Jeriko på ett torp under gården<br />
Linnebo i Bokenäs.<br />
Capri har i dagens Sverige ofta en<br />
delvis annan och specifik funktion,<br />
nämligen som namn på italienska restauranger<br />
och pizzerior fördelade över<br />
hela landet. Lägg också märke till Capri-Kiosken<br />
i Åmål samt t.ex. bilmodellen<br />
Ford Capri och dammodets capribyxor,<br />
som kännetecknas av att de<br />
är knälånga.<br />
Vanligare än Capri som ”inlånat”<br />
utländskt ortnamn är sådana uppkallade<br />
bohuslänska namn som Amerika,<br />
Hamburg, Nyborg, Petersburg, Pommern<br />
och Sibirien. De kan gälla platser<br />
som stora åkrar och ängar, mindre<br />
gårdar och torp med speciellt – ofta<br />
avlägset – läge eller särskilt angiven<br />
första ägare, såsom en Petter för torpet<br />
Petersburg. Namnet Nyborg kan brukas<br />
om orter i Bohuslän, som har haft<br />
goda handels- och fiskeförbindelser<br />
med staden Nyborg på ön Fyn i Danmark.<br />
Det verkar dessutom ibland helt<br />
enkelt kunna beteckna ett nybygge.<br />
Men detta är väl strängt taget en annan<br />
historia, som kan berättas utförligare<br />
i annat sammanhang.<br />
Till sist…<br />
För upplysningar om den bohuslänska<br />
bygden tackar jag främst ordföranden<br />
i Seläters hembygdsförening Leif Olsson,<br />
Strömstad. Jag har utnyttjat ortnamnslitteratur<br />
för min artikel men<br />
nöjer mig här med att särskilt nämna<br />
bokserien Ortnamnen i Göteborgs och<br />
Bohus län, del 1–20, Göteborg 1923–<br />
2009. För orterna Alaska och Capri<br />
ges andra tolkningar. Personligen uppfattar<br />
jag Capri som ett somrigt, bohuslänskt<br />
kustnamn, vilket genom en<br />
antydande liknelse kan väcka föreställningar<br />
om sydeuropeisk värme, musik<br />
och poesi. Det verkar passa en semesterby<br />
utmärkt.<br />
18<br />
Bilder på denna sida: Capri på 1950-talet.<br />
Foto: Strömstads stadsfotograf. Ur Strömstads museums samlingar
Ivan Ivarson – färgen och livet<br />
Ivan Ivarson hade två<br />
barndomsvärldar. Hans<br />
far, packmästaren Ivar Johansson<br />
var musikalisk,<br />
spelade bohuslänska låtar<br />
på fiol, man sjöng och<br />
spelade ofta i hemmet.<br />
Ivan föddes 1900 i Göteborg<br />
och hade två syskon.<br />
Familjen bodde på<br />
Stampgatan 58. Mittemot<br />
hemmet låg Stampens<br />
kyrkogård: TÄNK<br />
PÅ DÖDEN stod det och står det över<br />
porten till den muromgärdade kyrkogården<br />
som var syskonens lekplats.<br />
På söndagseftermiddagarna gick hela<br />
familjen till ett kapell vid kyrkogården.<br />
En gång blev Ivan så upprörd över något<br />
prästen hade sagt att han ville skrika<br />
men just som han skulle höja rösten<br />
fick han en känsla av att hela kyrkan<br />
skulle störta samman och han förlorade<br />
medvetandet. Helvetesskräcken<br />
förföljde honom hela livet.<br />
Hans andra barndomsvärld var<br />
Hjärtum. Här bodde både hans mor-<br />
och farföräldrar och hit kom han varje<br />
sommar. Här fick han leva i ett öppet<br />
och fritt landskap med vida utsikter<br />
över grönskande fält och så den mäktiga<br />
Göta älv som speglade himlen.<br />
Ivan återvände till sin barndoms paradis<br />
och här föddes hans livslånga kärlek<br />
till fiske. Hjärtumsomrarna var för<br />
Ivan frihet och lek, värme och sinnlighet.<br />
På mormoderns vind fanns gamla<br />
klädesplagg som barnen klädde ut sig<br />
med – lusten att spela roller följde honom<br />
genom livet.<br />
Ivan Ivarson blev kontorist men det<br />
var konstnär han ville vara. Föräldrarna<br />
hade inte lagt några hinder i vägen<br />
när Ivan 1922 sökte in på Valands målarskola<br />
för Tor Bjurström och bättre<br />
lärare hade han inte kunnat få. Styrkan<br />
i Bjurström pedagogik var att han<br />
inte försökte påtvinga sina elever sin<br />
En av våra främsta målare var Ivan Ivarson. Han var<br />
född i Göteborg, men bördig från Hjärtum och tillbringade<br />
där många av barndomens somrar hos<br />
mor- och farföräldrarna. Som konstnär kom han att<br />
bli den ledande gestalten bland Göteborgskoloristerna<br />
med målningar som uppvisar intensiva färger<br />
där rött och blått dominerar. En stor del av Ivarsons<br />
produktion kan nu ses på Göteborgs konstmuseum,<br />
där en förnämlig utställning av hans verk visas fram<br />
till den 16 januari 2011. Förste Intendent Håkan Wettre,<br />
som ansvarat för utställningen, berättar i här om<br />
Ivan Ivarson och hans kärlek till färgen och livet.<br />
stil, han lät var och sjunga sin egen<br />
melodi.<br />
Ivarson var en blyg yngling men i<br />
umgänget med kamraterna på skolan<br />
kom hans komiska talanger fram. Oftast<br />
var det han och Ragnar Sandberg<br />
som stod för underhållningen som<br />
kunde vara bitsk och rolig. På festerna<br />
levde han upp, spelade dragspel och<br />
dansade men mot slutet av elevtiden<br />
klagade Ivan ofta över sömnlöshet och<br />
ängslan. Mamman beklagade att den<br />
skötsamme Ivan blivit alltmer revolterande.<br />
1927 blev hans sista år på skolan och<br />
på elevutställningen visade han några<br />
mörka målningar som en kritiker be-<br />
19<br />
skrev som små svarta lappar.<br />
Tack vare stöd från Torgny<br />
Segerstedt kunde Ivarson<br />
våren 1927 resa ut, till<br />
Italien där han i Rom slog<br />
följe med en kamrat från<br />
målarskolan, Märta Taube.<br />
Hon var äldsta flicka bland<br />
13 syskon och elva år äldre<br />
än Ivan. Hon hade fått<br />
ett stipendium ur Charlotte<br />
och Otto Mannheimers<br />
fond och de fortsatte till den lilla<br />
bergsstaden Fiesole ovanför Florens<br />
och vidare till Frankrike och slog sig<br />
ner i Renoirs gamla stad Cagnes väster<br />
om Nice.<br />
Här målade Ivarson vardagslivets<br />
tvätterskor, caféer med sina parasoller,<br />
trädgårdar på sluttningarna mot havet.<br />
I värmen och ljuset levde han upp,<br />
målningarna blev alltmer färgskimrande.<br />
1928 gifte sig det unga paret och på<br />
sommaren fick de låna Carl Kylbergs<br />
Hulda och Ivar Johansson med<br />
barnen Annie, Ivan och Gustav.<br />
Foto från 1913 tillhörigt<br />
Dan Andersson, Hjärtum.<br />
>>
hus i Helsingör och här föddes deras<br />
son.<br />
Följande år återvände de till Göteborg<br />
där de bodde i en stuga på föräldrarnas<br />
villatomt i Hagen. På sensommaren<br />
1929 fick de emellertid låna en<br />
sommarstuga på Stenungsön. Längst<br />
ute på en udde låg ett badhus och detta<br />
blev Ivarsons sommarateljé. På målningarna<br />
förvandlades badhuset till ett<br />
grekiskt tempel med sina pelare mot<br />
havet. Här målade han helst på morgonen<br />
när blicken var klar och luften<br />
ren, här tog han sitt morgondopp i viken,<br />
levde det sunda livet nära naturen,<br />
vandrade, umgicks med familjen,<br />
fiskade och åt ute i det fria.<br />
Fram i oktober tvingade kylan familjen<br />
bort från sommarön och in till Göteborg<br />
eftersom sommarstugan i Hagen<br />
inte var vinterbonad. Som ateljé<br />
fick han använda ett rum i föräldrarnas<br />
hus. Än en gång kom räddningen<br />
i form av ett stipendium ur Mannheimers<br />
fond och de överlevde vintern.<br />
Frampå vårkanten flyttade de åter ut<br />
till Stenungsön.<br />
Inne på fastlandet ligger Stenungsund<br />
och dit hade kamraten från målarskolan,<br />
Ragnar Sandberg, återvänt<br />
Badande flicka 1936<br />
Göteborgs Konstmuseum<br />
till sitt barndomshem. Hans far hade<br />
en speceriaffär inrymd i familjens hus,<br />
en gul villa med ett torn och en brygga<br />
ut i viken avsedd för båtarna som<br />
skulle bunkra proviant. Ragnar Sandberg<br />
hade slutat måla men Ivarson<br />
målade Det gula huset och hans entusiasm<br />
fick Sandberg att återuppta måleriet.<br />
1931 blev det åter en sommar på<br />
Stenungsön. En dag hälsade familjen<br />
på hos Ernst Röhlander som vid<br />
denna tid bodde i Stenungsund och<br />
han skulle bli ett stöd för Ivan i svåra<br />
stunder.<br />
År 1931 ställde Märta och Ivan Ivarson<br />
ut i Gamla Högskolan vid Kungsportsavenyn<br />
mellan Parkgatan och<br />
Nya Allén. Här visade han målningar<br />
från Rivieran, Danmark och Bohuslän.<br />
I en tidningsintervju sa Ivarson:<br />
”Ty att måla, det är främst att återge i<br />
färg – spelar inte färgen första rollen,<br />
kan det visserligen vara konst, men<br />
inte måleri”. Detta citat är typiskt för<br />
Göteborg där det har varit finare och<br />
ädlare att vara målare än konstnär.<br />
Det är själva hantverket, arbetet med<br />
20<br />
färg och penslar som är det viktigaste,<br />
inte Konsten.<br />
1932 flyttade Ivan från familjen och<br />
bodde på egen hand, först vid Skeppsbron<br />
med utsikt över Stenpiren och<br />
skärgårdsbåtarna. Ivan flanerade längs<br />
kajerna, slog sig i slang med skutskeppare<br />
och hamnarbetare och vid Basarbron<br />
lärde han känna blomsterflickorna<br />
som stack till honom buketter som<br />
han kunde måla.<br />
Hösten 1933 flyttade Ivarson till<br />
Rialtohuset vid Järntorget och härifrån<br />
målade han utsikten över hustaken<br />
bort mot Hagakyrkans tornspira.<br />
Slutligen, från 1934, bodde han i<br />
Hertziahuset vid Packhusplatsen och<br />
då började han umgås mer med sina<br />
konstnärskollegor bland andra Ragnar<br />
Sandberg som bodde vid Lilla Bommen.<br />
I kamratkretsen var musiken närvarande.<br />
Ivan trakterade både violin<br />
och dragspel och med musiken föddes<br />
ibland ord. Ivan skrev små diktstrofer<br />
som han sällan eller aldrig visade för<br />
någon.<br />
Ivarson hade haft en uppmärksammad<br />
utställning på galleri Paletten<br />
men annars var kampen för överlevnad<br />
ofta förknippad med ett förnedrande<br />
ackorderande om priser.<br />
Den som hade den största samlingen<br />
Ivarson-målningar var kanske hovmästare<br />
Westerberg på restaurang Neptun<br />
som var ett stamlokus för konstnärerna.<br />
Hösten 1933 reste Ivan till Bornholm<br />
med kamraten från Valand och<br />
Duvorna cirka 1935<br />
Göteborgs Konstmuseum
Stenungsön, Ernst Röhlander. Där<br />
fick de uppleva en rykande storm och<br />
fick se en tvåmastare kastas av och an i<br />
den grova sjön men en väldig våg förde<br />
skutan förbi klipporna och avvärjde<br />
en katastrof. Detta gjorde ett starkt intryck<br />
på Ivarson som skulle måla flera<br />
skeppsbrott.<br />
1936 blev Ivarson inbjuden att ställa<br />
ut på Färg och Form i Stockholm och i<br />
den gruppen fanns det två ”färgmålare”<br />
som hade släktskap med Göteborgskoloristerna<br />
(som då inte fanns som begrepp),<br />
Albin Amelin och Sven Erixson.<br />
De båda var utpräglade kolorister<br />
men de använde färgen för att berätta<br />
och beskriva, för att särskilja detaljer<br />
och tydliggöra bilden. För göteborgarna<br />
var färgen mer ett sinnestillstånd<br />
eller ett förtätat ögonblick. Färgen bär<br />
snarare fram ett poetiskt budskap än<br />
en berättelse.<br />
Självporträtt 1927-1929<br />
Statens porträttsamlingar, Gripsholm<br />
På försommaren 1937 hade Ivarson<br />
fått sälja några målningar och kunde<br />
äntligen åka söderut. Efter ett par<br />
månader i Paris reste han till S:t Georges-de-Didonne,<br />
en liten stad vid Atlantkusten<br />
norr om Bordeaux. Så här<br />
skriver han i ett brev till en vän:<br />
”S:t Georges är en underbar liten<br />
plats med ungefär 3 000 invånare, trev-<br />
ligt folk hela högen. Hela Oceanen har<br />
man framför och det betyder en hel del<br />
när man är van vid saltluft. Skogen går<br />
ända ner till stranden och längre inåt<br />
land har man vingård på vingård så<br />
långt ögat når. Hamnen är inte stor.<br />
Det finns på sin höjd ett dussintal fiskebåtar,<br />
men det ser ut att vara tillräckligt.<br />
Fisken är mycket billig här. Jag har<br />
en härlig trädgård med persiko-, fikon-<br />
och körsbärsträd och en massa rosor.”<br />
Hamnkanalen, Göteborg 1932-1933<br />
Tillhör Skandinaviska EnskildaBanken<br />
21<br />
Älvlandskap, Hjärtum 1933-1935<br />
Göteborgs Konsmuseum<br />
Ivarson drogs mot havet, målade<br />
mycket på pirerna, gjorde utflykter<br />
till Bordeaux, Cognac, Royan och<br />
La Rochelle. Tiden här nere förändrade<br />
Ivarsons måleri, det gick mot en ny<br />
mognad med brutna och sammansatta<br />
toner.<br />
Men vi fick inte se hur hans konst<br />
kunde ha utvecklats. På försommaren<br />
1939 gjorde Ivarson ett besök i Paris,<br />
där han dog plötsligt den 28 juni, 38<br />
år gammal.<br />
Håkan Wettre<br />
Utställning<br />
Ivan Ivarson visas på Göteborgs<br />
Konstmuseum till den 16 januari<br />
2011.<br />
Utställningen omfattar ett 60-tal<br />
verk, både inlånade och från museets<br />
egna samlingar. Det är första<br />
gången sedan 1975 som Göteborgs<br />
konstmuseum visar en utställning i<br />
stort format och med Ivan Ivarsons<br />
mest betydande verk.
Kanoter och trikå i Ljungskile<br />
Resan går från Partille och norrut genom<br />
Bohuslän. Vi passerar Ljungskile<br />
och blir påminda om Harry Macfie<br />
(1879-1956) som vid 17 års ålder<br />
utvandrade till Kanada, där han lärde<br />
sig bygga kanadensare och försörjde<br />
sig som pälsjägare. När han återkom<br />
till Sverige började han att producera<br />
och sälja kanadensare och hade en utställning<br />
på Svenska Mässan i Göteborg<br />
1932.<br />
I Ljungskile ligger också trikåfabriken,<br />
där långkalsonger och häftiga<br />
damunderkläder tillverkades.<br />
Slaget vid Kvistrum i<br />
Munkedal<br />
Vi fortsätter mot Munkedal. Här återfinns<br />
bland annat Kvistrum, där ett för<br />
Sverige inte särskilt ärofyllt slag ägde<br />
rum mot norska trupper år 1788…<br />
Strömstadstrakten med<br />
en av Sveriges största<br />
skeppssättningar<br />
Skeppssättningen vid Blomsholm.<br />
Foto: Marika Russberg<br />
Vid Vik tar vi upp Torsten Torstensson<br />
från Skee hembygdsförening. På<br />
resan mot Blomsholm berättar Torsten<br />
bland annat om motorvägsbygget<br />
genom norra Bohuslän. Det uppkom<br />
stora förseningar i Tanum på grund av<br />
världsarvet med sina hällristningar.<br />
Än så är det långt till vår…<br />
men dröm om vår och en resa genom Bohuslän när våren kommer<br />
Här har arkeologiska undersökningar<br />
genomförts innan vägen kan byggas.<br />
Det är ännu inte bestämt när hela<br />
sträckan till norska gränsen blir klar.<br />
Framme vid Blomsholm Säteri serveras<br />
förmiddagsfika i den gamla statarlängan,<br />
som Skee hembygdsförening<br />
disponerar. Säteriet anlades 1625<br />
av en tysk adelsman som hette Anders<br />
Blume. Statarlängan hyste från början<br />
fyra statarfamiljer. Den renoverades i<br />
mitten av 1990-talet till sitt ursprung,<br />
så att man i dag kan se hur en statarfamilj<br />
bodde och levde. Efter kaffet tar<br />
vi en promenad upp till fornlämningsområdet<br />
med gravfält och en av vårt<br />
lands största skeppssättning; 42 meter<br />
lång.<br />
I landskapet runt om finns många<br />
tydliga gravar från brons- och järnåldern<br />
som tillsammans gör Blomsholmsområdet<br />
till ett av de mäktigaste<br />
gravfälten i Bohuslän, berättar Torsten<br />
Torstensson.<br />
Kyrkor, badhus och minnen av<br />
kungliga fester<br />
Vi fortsätter resan till Skee kyrka, vilken<br />
är en av Bohusläns äldsta kyrkor,<br />
uppförd på 1100-talet, i huggen granit.<br />
Torsten berättar om altaret och<br />
koret är från 1200-talet liksom dop-<br />
22<br />
Badanstalten i Strömstad,<br />
idag träningscenter.<br />
Foto: Marika Russberg<br />
funten vilken är en kopia av originalet,<br />
som förvaras på Statens Historiska<br />
Museum i Stockholm. Altarskåpet<br />
är från 1490-talet. Predikstolen är tillverkad<br />
1671 och är en gåva från Sven<br />
Rank, dåvarande ägare till Blomsholms<br />
Säteri.<br />
Det är sedan dags för lunch vilken vi<br />
avnjuter på Strömstads Golfkrog. Efter<br />
lunchen har vi en guidad tur genom<br />
Strömstad där Torsten Torstensson<br />
bland annat berättar om det gamla<br />
badhuset, Strömstad station som idag<br />
är restaurang, och Restaurang Skagerack<br />
där kända kungligheter från både<br />
Sverige och Norge har roat sig, bland<br />
annat i samband invigningen av Svinesundsbron<br />
1946.<br />
Tillbaka söderut genom<br />
Bohuslän<br />
Nu reser vi åter söderut, men resan<br />
är dock inte slut här utan vi fortsätter<br />
till Uddevalla och Bohusläns museum.<br />
Här är dags för eftermiddagsfika vid<br />
Bäveån och museets utställningar<br />
Sigbritt Jenhed,<br />
Partille hembygdsförening
Regional kulturplan –<br />
Från och med 2011 kommer Västra<br />
Götalandsregionen att förhandla med<br />
staten om hur de nationella medlen<br />
till kulturen ska fördelas i Västra Götaland<br />
enligt den så kallade kultursamverkansmodellen<br />
(även kallad koffertmodellen).<br />
Underlag till regional kulturplan<br />
2011-2012<br />
Den 2 november godkände Västra<br />
Götalandsregionens beredningsgrupp<br />
för kultur underlaget till regional kulturplan<br />
2011-2012. Planen innehåller<br />
flera viktiga utvecklingsområden och<br />
visar vad Västra Götalandsregionen<br />
vill med de statliga medlen till kulturen<br />
i länet. Kulturplanen är ett underlag<br />
för Västra Götalandsregionens förhandling<br />
med staten om de nationella<br />
medlen till kultur under de kommande<br />
två åren. Förutom uppräkning på<br />
de 290 miljoner som redan fördelas<br />
till kulturverksamheter i dagens system<br />
ansöker Västra Götalandsregionen<br />
om medel till helt nya utvecklingsområden<br />
samt för att förstärka områden<br />
som regionen redan stödjer och har<br />
hög kompetens på - sammanlagt cirka<br />
30 miljoner kronor.<br />
– Om staten är beredd att utöka anslagen<br />
som ingår i kultursamverkansmodellen<br />
har regionfullmäktige sagt<br />
sig vara villigt att möta det med egna<br />
anslag, säger Lars Nordström, ordförande<br />
i Västra Götalandsregionens<br />
kulturnämnd.<br />
Västra Götalandsregionens<br />
kulturplan till Statens Kulturråd<br />
Den 5 november presenterade Västra<br />
Götalandsregionen ett förhandlingsunderlag<br />
till Statens Kulturråd om hur<br />
de nationella medlen till kulturen ska<br />
fördelas 2011 till och med 2012 i Västra<br />
Götaland. För att få fram ett väl<br />
Västra Götalandsregionen<br />
förankrat underlag har ett intensivt arbete<br />
pågått under hösten med möten<br />
och seminarier med olika intressenter<br />
på kulturområdet i Västra Götaland.<br />
Grupperna har varit Kommunal<br />
samrådsgrupp: Göteborgs stads presidium<br />
och Skaraborgs, Fyrbodals och<br />
Sjuhärads kommunalförbund har utsett<br />
tre personer var. Göteborgsregionens<br />
nätverk har utsett politisk representation<br />
för gruppen. Gruppen är ett<br />
samrådande organ. Västra Götalandsregionens<br />
beredningsgrupp för kultur<br />
har den formella beslutsrätten. Konstnärlig<br />
referensgrupp: Gruppen består<br />
av personer som företräder sig själva<br />
och som ska se till att de konstnärliga<br />
perspektiven finns med i planen. Referensgrupp<br />
för horisontella perspektiv:<br />
Gruppen består av personer som ska<br />
se till att perspektiven mångfald, tillgänglighet,<br />
barn och unga, jämställdhet,<br />
regional utveckling och miljöfrågor<br />
finns med i planen.<br />
Prioriterade områden<br />
I samarbete med den nationella nivån<br />
vill Västra Götalandsregionen framför<br />
allt utveckla 13 olika områden och<br />
verksamheter: filmens framtidsformer,<br />
Trappan, dansområdet, Musik Direkt,<br />
Dialekter i Bohuslän<br />
23<br />
kulturarvsområdet, den samtida musiken,<br />
El Sistema, interkulturell pedagogik,<br />
bild och formområdet, en plattform<br />
för ungas delaktighet, nationell<br />
plattform för arkitektur med fokus på<br />
barn och ungdomars deltagande och<br />
ett tidskriftscentrum.<br />
– Underlaget visar att Västra Götalandsregionen<br />
är offensiv och att vi vill<br />
ha ett utökat samarbete med staten på<br />
kulturområdet, säger Claes Rydberg,<br />
Västra Götalandsregionens kulturchef.<br />
Underlaget har tagits fram i ett brett<br />
samarbete med kommunalförbund,<br />
kommuner, kulturverksamheter, kulturutövare,<br />
civilsamhälle och näringsliv<br />
i Västra Götaland. Det har granskats<br />
av en grupp som företräder så<br />
kallade horisontella perspektiv, genus-<br />
ungdoms-, funktionshinder-, delaktighets-<br />
mångfalds-, miljö- och regionutvecklingsfrågor<br />
och en grupp som<br />
företräder de konstnärliga perspektiven.<br />
– Vi har drivit på och kommer att<br />
fortsätta driva på för att det verkligen<br />
ska bli den decentralisering av kulturpolitiken<br />
som avsågs i betänkandet, säger<br />
Lars Nordström.<br />
Läs mer på: www.vastragotalandsregionen.se<br />
Dialekter är en fantastisk del av vårt kulturarv.<br />
På Bohusläns museum finns många inspelningar som har<br />
mycket spännande att berätta om vår historia.<br />
På museets webbplats <strong>Utgångspunkten</strong>, www.utgangspunkten.se,<br />
kan du lyssna på exempel ur bohuslänska dialekter från<br />
bland annat Lane-Ryr, Bullaren, Skee och Bovallstrand.<br />
Materialet kommer att utökas med fler dialekter efterhand.<br />
Har du någon intressant dialekt som du vill bevara samt höras<br />
av en större publik, kontakta Bohusläns museum, Jonny Elfving,<br />
tfn 0522–385 54.
Lyckorna torp har fått nytt tak<br />
SHF har under många år lyft fram<br />
hembygdsgårdarnas betydelse och<br />
att vården av det lokala kulturarvet<br />
är en nationell angelägenhet.<br />
Under <strong>2010</strong> och 2011 satsar regeringen<br />
totalt 30 miljoner kronor<br />
på vården av Sveriges hembygdsgårdar<br />
för att särskilt uppmärksamma<br />
det betydelsefulla arbete som<br />
ideella krafter bidrar med på kulturområdet<br />
och främja det ideella<br />
engagemanget för det byggda kulturarvet.<br />
Hus med historia avser att<br />
lyfta fram det lokala kulturarvet, att<br />
med vården av byggnaderna som<br />
utgångspunkt skapa aktiviteter<br />
som lockar besökare och främjar<br />
intresset för historien. SHF:s strävan<br />
att fler människor ska ta del av<br />
kulturarvet förutsätter att det är tillgängligt.<br />
Därför är både SHF:s tillgänglighetsarbete<br />
och satsning på<br />
utveckling av kulturturism knutna<br />
till projektet.<br />
Hembygdsföreningar kan i Hus med<br />
historia söka bidrag hos länsstyrelsen<br />
för byggnadsvårdsinsatser och<br />
för informationsinsatser i samband<br />
med byggnadsvården.<br />
Läs mer på: www.hembygd.se<br />
klicka på Aktuella projekt och på<br />
Hus med historia<br />
Taket renoverat med<br />
nygamla tegelpannor och<br />
nya takrännor och stuprör.<br />
Foto: Rolf Hermansson<br />
med bidrag från Hus med historia<br />
Ljungskileortens hembygdsförening äger tio<br />
byggnader, mycket arbete läggs ner på vård och<br />
underhåll av byggnaderna. Varje hus har en<br />
spännande historia.<br />
Föreningen fick bidrag från projektet Hus med historia<br />
till renoveringen av taket på Lyckorna torp.<br />
Takrenovering<br />
Lyckorna torp fungerar som samlingspunkt under<br />
kvarnkvällar och Bygdens dag som föreningen arrangerar.<br />
Torpet är tillsammans med soldattorpet Vadet<br />
föreningens äldsta byggnader, uppförda under 1700talet.<br />
Renoveringen började med att takteglet på den så<br />
kallade framsidan plockades ner. Knappt hälften av<br />
takteglet fick kasseras och ersättas med äldre tegel i<br />
bättre skick. På undertaket lades masonit för att skydda<br />
huset mot eventuellt kommande läckage. Hängrännor<br />
och stuprör av galvaniserad plåt sattes upp.<br />
Arbetet utfördes av föreningens medlemmar, en avlönad<br />
snickare och en lönebidragsanställd från Uddevalla<br />
kommun. Arbetet följdes av och besiktigades av<br />
Bohusläns museums byggnadsantikvarie Lars Rydbom.<br />
Föreningen är glad för det anslag på 40 000 kr<br />
från Hus med historia som hjälpte till att finansiera<br />
renoveringen. För föreningar är det nödvändigt att kunna få<br />
24
Taket renoverat med<br />
nygamla tegelpannor<br />
och nya takrännor<br />
och stuprör.<br />
Foto: Rolf Hermansson<br />
bidrag för att kunna bevara kulturhistoriska<br />
byggnader för framtiden.<br />
Upprustningen av Aröds<br />
kvarn<br />
Föreningen har tidigare utfört flera<br />
upprustningar av föreningens byggnader,<br />
bland annat av Aröds kvarn<br />
1982-1989. Det var Gunda Olofsson,<br />
sonhustru till den siste mjölnaren vid<br />
Aröds kvarn, som efter makens död<br />
fick igång arbetet med att rusta upp<br />
kvarnen. En kvarnkommitté bildades<br />
och en studiecirkel startades. Här<br />
diskuterades och planerades renoveringen<br />
av kvarnen. Sammankallande i<br />
kvarnkommittén var Ragnar Olsson,<br />
han var också den store eldsjälen.<br />
Ett nytt vattenhjul tillverkades för<br />
att ersätta det gamla murkna hjulet,<br />
nya träluckor – dämme, tillverkades<br />
och ny vattenränna. Dessutom lades<br />
taket om och många fler arbeten utfördes.<br />
Efter sju års hårt arbete hade<br />
den förfallna kvarnen förvandlats till<br />
Stig Holmberg, Helge Dahlberg och<br />
Åke Andersson vid det murknade<br />
vattenhjulet till Aröds kvarn.<br />
Ur Ljungskileortens<br />
hembygdsförenings samlingar<br />
en kvarn som återigen kunde mala<br />
mjöl som förr efter att ha stått tyst<br />
och stilla i 48 år. 2016 kommer kvarnens<br />
200-årsjubileum att firas.<br />
Arbetet utfördes av ovärderliga ideella<br />
krafter. Företag stöttade genom<br />
att låna ut specialverktyg och lokaler<br />
så att delar till kvarnen kunde nytillverkas;<br />
företag utförde svets- och mekaniska<br />
arbeten. Ett företag skänkte<br />
timmer och ett annat sågade upp tim-<br />
25<br />
ret. Listan kan göras lång över de personer<br />
utanför kvarnkommittén som<br />
stod i kö för att göra en insats för kvarnen.<br />
Naturligtvis kostade renoveringen<br />
en hel del, bidrag söktes och kom från<br />
Riksantikvarieämbetet och Uddevalla<br />
kommun samt genom en donation.<br />
Via arbetsmarknadsåtgärden AMS<br />
kunde en snickare anlitas.<br />
Rolf Hermansson
Hembygdsrörelsens ideologiska grundsyn<br />
är att Hembygdsrörelsen är öppen<br />
för alla oavsett bakgrund.<br />
Hembygdrörelsen lyfter genom sitt<br />
demokratiska och humanistiska synsätt<br />
fram kulturarvet som en gemensam<br />
tillgång för alla. Hembygdsrörelsen<br />
är, som Sveriges största kulturella<br />
folkrörelse, en betydande humanistisk<br />
motvikt när främlingsrädda grupper<br />
för fram en kultursyn där Sveriges historia,<br />
kultur och traditioner används<br />
för att utestänga människor.<br />
Sammanfattning av projektet<br />
I hembygdsrörelsens förnyelsearbete<br />
prioriteras synliggörande och tillgängliggörande.<br />
Att arbeta i projektet Kul-<br />
Vi gläds åt det mångkulturella samhället<br />
Sveriges Hembygdsförbund, SHF,<br />
organiserar den svenska hembygdsrörelsens<br />
1950 hembygdsföreningar och<br />
26 regionala förbund. Rörelsen omfattar<br />
cirka 430 000 medlemmar varav<br />
omkring 40 000 beräknas vara aktiva<br />
medlemmar.<br />
SHF har noterat att Sverigedemokraterna<br />
vill satsa stora resurser på arbetet<br />
med det svenska kulturarvet,<br />
däribland hembygdsföreningarna, och<br />
minska stödet till kulturyttringar som<br />
enligt partiets synsätt syftar till att provocera<br />
och chockera.<br />
SHF förespråkar ett starkt stöd för<br />
arbetet med att ”främja ett levande<br />
Kulturarvet och toleransen<br />
turarvet och toleransen, innebär en<br />
praktisk möjlighet att prioritera dessa<br />
förnyelsefrågor.<br />
<strong>Utgångspunkten</strong> för projektet är att<br />
hembygdsrörelsen gemensamt lyfter<br />
fram kulturarvet och historien som en<br />
generöst inkluderande och dynamisk<br />
kraft. Hur detta görs är olika beroende<br />
på var i landet man befinner sig i.<br />
SHF utvecklar projektet i dialog med<br />
de regionala hembygdsförbunden och<br />
hembygdsföreningarna. Diskussionen<br />
om hur, varför och med vilka konsekvenser<br />
kulturarvet används i vår samtid,<br />
förs såväl inom hembygdsrörelsen,<br />
som med andra organisationer.<br />
SHF arbetar i hela landet. Samarbete<br />
och samverkan mellan olika regio-<br />
kulturarv som bevaras, används och<br />
utvecklas” (statliga kulturpolitiska målet).<br />
Mot bakgrund av Sverigedemokraternas<br />
väl kända invandrarkritiska<br />
inställning vill vi dock påtala följande:<br />
SHF:s värdegrund är att hembygdsrörelsen<br />
är öppen för alla människor<br />
oavsett bakgrund. Vi gläds åt det<br />
mångkulturella samhället och ser intresset<br />
för kulturarvet som en förenande<br />
faktor, en resurs för integration och<br />
utveckling. Den nära femtedel svenska<br />
medborgare som har utländsk bakgrund<br />
har en självklar rätt att i Sverige<br />
få utöva sin kultur och vårda sitt<br />
kulturella arv. SHF ser här inget hot<br />
mot det som vanligen uppfattas som<br />
26<br />
nala hembygdsförbund är en viktig del<br />
av arbetet. SHF har i ett första fördjupande<br />
steg fokuserat på de regionala<br />
hembygdsförbunden som sedan i olika<br />
takt går vidare till sina hembygdsföreningar.<br />
Mål för projektet Kulturarvet och<br />
toleransen<br />
• att föra samman demokratiska krafter<br />
• att skapa beredskap för att motverka<br />
främlingsrädsla<br />
• att synliggöra och tillgängliggöra<br />
hembygdsrörelsen som samhällsaktör.<br />
Kontaktperson: SHF:s generalsekreterare<br />
Jan Nordwall, tfn: 08-441 54<br />
84, e-post:<br />
jan.nordwall@hembygd.se<br />
Sveriges Hembygdsförbund kommenterar<br />
Sverigedemokraternas kulturpolitik<br />
Av Jan Nordwall, generalsekreterare<br />
Sveriges Hembygdsförbund<br />
traditionellt svenska kulturyttringar. I<br />
ett mångkulturellt, generöst och öppet<br />
samhälle finns plats för alla. Hembygdsrörelsens<br />
omsorg och intresse är<br />
lokalsamhället, byn, kvarteret eller förorten,<br />
där vi bor – oavsett om vi är<br />
muslimer från Iran, kristna från Etiopien<br />
eller ateister från Nybro.<br />
Det är också SHF:s övertygelse att ett<br />
levande kulturliv förutsätter ett kraftfullt<br />
offentligt stöd och att kulturutövare och<br />
kulturproducenter tillåts verka på armlängds<br />
avstånd från politiker. Det är vår<br />
uppfattning att ökad politikerstyrning av<br />
kulturformer i förlängningen utgör ett<br />
hot mot grundläggande medborgerliga<br />
fri- och rättigheter.
Mångspråkiga mötesplatser<br />
Folkbiblioteken som resurs för integration<br />
Flerspråkighet är en rikedom för såväl<br />
individen som samhället, förutsatt<br />
att möjlighet finns att befästa och vidareutveckla<br />
såväl svenskan som andra<br />
modersmål och studiespråk. Folkbiblioteken<br />
kan erbjuda unika möjligheter<br />
genom att tillhandahålla böcker, läromedel,<br />
e-media, tidningar på många<br />
språk och som studiemiljö, mötesplats<br />
och offentligt vardagsrum.<br />
Bibliotek – en viktig resurs för<br />
integration<br />
Folkbiblioteken är inne i en process av<br />
omställning. Biblioteken är en viktig<br />
resurs för integration då de erbjuder<br />
ett brett utbud av media för språkträning<br />
och samhällsorientering och t.ex.<br />
handböcker för att klara vardagslivet i<br />
nya miljöer.<br />
Samtidigt erbjuder biblioteken möjligheter<br />
att genom böcker, tidningar<br />
och IT hålla kontakt med de språk och<br />
de kulturer man geografiskt lämnat.<br />
Projektet<br />
Kultur i Väst med stöd från Europeiska<br />
Socialfonden 2009-2011 arbetar<br />
UNESCO:s<br />
Folkbiblioteksmanifest<br />
”Frihet, välfärd, samhällelig och personlig utveckling<br />
är grundläggande mänskliga värden.<br />
De kan bara förverkligas genom välinformerade<br />
medborgare med möjlighet att utöva sina demokratiska<br />
rättigheter och därigenom spela en aktiv roll i<br />
samhällslivet.<br />
Medborgarnas egna deltagande i utvecklingen av<br />
demokratin är beroende av en fullgod utbildning<br />
samt en fri och obegränsad tillgång till kunskap,<br />
tankar, kultur och information.<br />
Folkbiblioteket som lokalt kunskapscentrum utgör<br />
en grundförutsättning för ett livslångt lärande, ett<br />
självständigt ställningstagande och en kulturell utveckling<br />
för den enskilde och för olika grupper i<br />
samhället.”<br />
med projektet Det mångspråkiga biblioteket<br />
– utveckling av interkulturella<br />
mötesplatser.<br />
Att utveckla folkbibliotekens kompetens<br />
och verksamhet så att de kan<br />
leva upp till UNESCO:s Folkbiblioteksmanifest<br />
(se faktarutan här brevid)<br />
och kraven i det mångspråkiga samhälle<br />
som Sveriges nu är, är en utmaning<br />
och en nödvändighet för folkbiblioteken.<br />
Målet är att få fler att inse bibliotekens<br />
roll och möjligheter vad gäller integration.<br />
Syftet är att sprida kunskaper,<br />
erfarenheter och goda exempel och<br />
skapa grogrund för lokal samarbete.<br />
Inom projektet har kurser, diskussionsforum<br />
och seminarier ingått, vid<br />
ett seminarium medverkade bland andra<br />
Sveriges Hembygdsförbunds generalsekreterare<br />
Jan Nordwall och presenterade<br />
SHF:s projekt Kulturarvet<br />
och toleransen, läs mer här bredvid.<br />
För mer information, kontakta<br />
Lisbeth Stenberg<br />
tfn: 031-368 33 92<br />
e-post: Lisbeth.Stenberg@lit.gu.se<br />
27<br />
Filmer från Bohuslän<br />
Dokumentärfilm är en fantastisk del av vårt<br />
kulturarv.<br />
På Bohusläns museum finns många filmer som<br />
har mycket spännande att berätta om vår moderna<br />
historia. På museets webbplats <strong>Utgångspunkten</strong>,<br />
www.utgangspunkten.se, kan du se<br />
avsnitt ur bohuslänska filmer kommunvis.<br />
Materialet kommer att utökas med fler filmer<br />
efterhand. Har du någon intressant film som<br />
du vill visa för en större publik kontakta Bohusläns<br />
museum, Jonny Elfving, tfn 0522–<br />
385 54.<br />
Idag kan du se klipp ur filmer som Societetslivet<br />
i Strömstad 1927, kungabesöket i Dingle<br />
1955, Töserna på Önnered och filmer om<br />
makrillfiske, om stenbrottet Rixö och en hel<br />
del annat.
Det svenska julfirandet<br />
är en mix från många kulturer och tidsepoker<br />
Vem vet hur julen ska firas? Måste<br />
man titta på Kalle Anka? Kan det stå<br />
en skål med Tzatziki på julbordet?<br />
Funderingarna är många när invandrade<br />
familjer bestämmer sig för<br />
att introducera nya firanden och traditioner.<br />
Som en del av projektet Helger<br />
och högtider - Folklore, migration<br />
och kulturarv intervjuades en grupp<br />
människor med migrationserfarenhet<br />
om hur de förhåller sig till julfirande i<br />
dagens Sverige.<br />
Flertalet av de beståndsdelar som<br />
ingår i en ”riktig svensk” jul kommer<br />
ursprungligen någon annanstans<br />
ifrån. Adventsstjärnan började tillverkas<br />
i Tyskland under 1880-talet, engelsmännen<br />
var först med att skicka<br />
julkort och tomten är en hybrid mellan<br />
den lille grå gårdstomten och den<br />
rundkindade S:t Nikolaus. Julen och<br />
julfirandet är en viktig familjehögtid<br />
för många, även för ickekristna och<br />
sekulariserade kristna. Vårt intresse<br />
handlar därför främst om hur ett antal<br />
personer förhåller sig till julen så som<br />
den firas av majoritetssamhället i Sverige,<br />
beskrivs av massmedia och förmedlas<br />
av svenskfödda arbetskamrater,<br />
släktingar och vänner.<br />
Hur vet man hur man ska göra?<br />
Ravina har bott i Alby sedan hon flyttade<br />
till Sverige 1989 från den indiska<br />
delstaten Punjab. I familjen ingår<br />
Ravinas make, även han från Punjab,<br />
och deras två söner som är i skolåldern.<br />
Familjen umgås mycket med makens<br />
tre bröder och deras familjer. I Indien<br />
är julen förvisso en helgdag, men varken<br />
Ravina eller någon av släktingarna<br />
firade jul innan de kom till Sverige.<br />
De första åren var familjen bjuden till<br />
en släkting som är gift med en svensk<br />
kvinna, men år 2003 föll det<br />
på Ravinas lott att för första<br />
gången ordna julfirandet<br />
hemma hos sig.<br />
Ravina visar en bild på familjens<br />
julgran. Samtidigt berättar<br />
hon att en av hennes<br />
kvinnliga arbetskamrater hade<br />
erbjudit sig att hjälpa till med<br />
råd och tips inför julfirandet.<br />
Arbetskamraten berättade när<br />
julgranen ska ta in och bäras<br />
ut. På hennes initiativ klädde<br />
hon och Ravina julgranen på<br />
jobbet tillsammans för att Ravina<br />
skulle lära sig hur det ska<br />
gå till. Kvinnan bidrog också<br />
till dekorationen av Ravinas<br />
julgran genom att göra små<br />
hjärtformade papperskorgar<br />
Tomtebesök hos familjen Aslan-<br />
El Khoury, julafton 2005.<br />
Bild tagen med engångskamera.<br />
Ur boken Mellan<br />
Påsk och Kadir.<br />
28<br />
Text: Ann Pettersson och Anna Ulfstrand,<br />
redaktionsgruppen LEDUNGEN, Stockholms läns<br />
museum och Stockholms läns hembygdsförbund.<br />
att lägga godsaker i och berättade att<br />
Kalle Anka klockan tre ingår i firandet.<br />
Julfirandet hos familjen var influerat<br />
inte bara av arbetskamratens engagemang<br />
utan också i hög grad av de<br />
två sönernas erfarenheter från daghem<br />
och skola. Ravina berättade stolt att<br />
hennes söner kan alla julsånger och vet<br />
hur dansen kring granen går till, även<br />
om de nu är så stora att de börjar tycka<br />
att det hela är en smula löjligt.<br />
Maten viktig<br />
I dokumentationen visade sig julbordet<br />
vara ett utmärkt studieobjekt för<br />
livsstils-förändringar, mattrender och<br />
familjesyn. Vi har lagt märke till att<br />
när människor som vill förmedla hur<br />
de balanserar mellan gamla medflyttade<br />
traditioner och nytillkomna, gärna<br />
gör det genom att berätta om vad de<br />
äter och om hur matvanorna har förändrats.<br />
När Daniel och Nadia från<br />
Syrien diskuterar sitt syrianska julfirande<br />
förklarar Daniel sin hållning genom<br />
att berätta om deras julbord: ”Vi<br />
har ingenting emot att berika vårt sätt<br />
att fira jul med andra ingredienser.”<br />
Hans hustru Nadia fyller i: ”Ja, om vi<br />
tycker det är gott. Vi tar in skinkan eftersom<br />
vi tycker det är gott, men vi tar<br />
inte in sillen för den tycker vi inte om.<br />
Det är som vilken annan kultur som<br />
helst. Det som är bra är bra, men det<br />
som är dåligt vill man ju inte veta av.”<br />
Att fira är att vara med i ett<br />
sammanhang<br />
För sex år sedan kom Sirwe med sina<br />
föräldrar och sina tre syskon till Sverige<br />
från irakiska Kurdistan. Familjen<br />
är praktiserande muslimer. I Sverige<br />
fanns redan sedan många år Sirwes<br />
farbror, faster och kusiner. För Sirwe<br />
är det en självklarhet att firandet sker<br />
hemma hos släktingarna. ”De har bott
här i femton år, dom vet allt. Det är<br />
därför som vi alltid kommer hem till<br />
dom och aldrig firar jul hemma hos<br />
oss”, berättar Sirwe, och det är speciellt<br />
hennes faster som har en nyckelroll<br />
i julfirandet. Hon har pyntat hemmet<br />
med jultomtar, ljusstakar, klätt<br />
granen och lagat julmaten. Sirwe berättar<br />
att det på julbordet finns skinka,<br />
köttbullar, prinskorvar och rödbetssallad.<br />
Rätterna kategoriseras som ”typisk<br />
svensk julmat” eller som ”kurdiska”.<br />
I den svenska kategorin placeras<br />
allt som inte uppfattas som kurdiskt.<br />
”Lasagnen, korven och skinkan” kategoriseras<br />
därför av Sirwe som exempel<br />
på svensk julmat.<br />
Sirwe säger att de firar jul trots att<br />
de är muslimer. Lite trotsigt ifrågasätter<br />
hon varför de inte skulle kunna<br />
göra det – de bor ju i Sverige. Hon beskriver<br />
sättet att fira med uttryck som<br />
”vi gör som alla andra svenskar”. När<br />
hon blickar framåt ser hon det som en<br />
självklarhet att fortsätta med julfirandet.<br />
Att skapa nytt<br />
Ett mönster som framträtt i studien är<br />
att förebilderna till firandena hämtas<br />
från samtiden. Det kan handla om arbetskamrater<br />
eller dagispersonal som<br />
förmedlar bilden av hur firandet ska<br />
gå till. Det kan också vara teveprogram<br />
och tidningsbilagor, eller som en<br />
ung man från Kazakstan berättade, ett<br />
besök på Ikea som inspirerade till inköp<br />
av juldekorationer av olika slag.<br />
Hade vi gjort en liknande undersökning<br />
bland etniska svenskar, skulle vi<br />
självfallet ha fått ta del av en mängd<br />
olika berättelser. Julfirandet har varit<br />
olika under olika tidsperioder, men<br />
variationen beror också på vem som<br />
tillfrågas. Julen i en våning på Östermalm<br />
i början av 1900-talet skiljde sig<br />
naturligtvis från hur den firades i en<br />
statarlänga i Södermanland vid samma<br />
tid. Det intressanta är att den svenska<br />
julen oftast firas mot en fond av tidigare<br />
jular. ”Hos min mormor var det<br />
så, där skulle man först äta smörgås-<br />
bordet, lutfisken och sen gröten och<br />
sen skulle man gå ut och diska och jag<br />
kommer ihåg att jag aldrig var så duktig<br />
i köket som då, för jag visste att<br />
det kommer ingen tomte förrän det<br />
var diskat”, berättar Åsa som är född<br />
och uppvuxen i Tumba.<br />
Några vill återskapa barndomens<br />
jular, andra tar avstånd från dem. I<br />
massmedia och i dagligt tal sammanförs<br />
ofta den svenska julen med begrepp<br />
som julångest. Umgänget med<br />
släktingar, liksom familjemedlem-<br />
29<br />
Julbordet uppdukat hos en kurdisk familj<br />
som bor i Sverige och firar svensk jul.<br />
Bild tagen med engångskamera.<br />
Ur boken Mellan Påsk och Kadir.<br />
marnas olika förväntningar, förutsätts<br />
ofta vara konfliktfyllda och besvärliga.<br />
Dock har ingen som deltagit i studien<br />
refererat till den diskussionen. Flertalet<br />
har istället beskrivit sitt firande<br />
på ett lustfyllt sätt, eller kanske ännu<br />
mer, om ett firande präglat av lekfullhet,<br />
nyfikenhet och nyskapande!<br />
Boken Mellan Påsk och Kadir<br />
I mitten av 2000-talet, inför två jular, delade vi ut engångskameror till<br />
fjorton personer i Stockholms län. Vi bad dem att dokumentera vad de<br />
gjorde den 24 eller 25 december. När bilderna var framkallade samtalade<br />
vi med var och en om vad de hade fotograferat. Deltagarna vid det första<br />
tillfället var i de flesta fall i tonåren eller strax däröver. Vid det andra tillfället<br />
riktades undersökningen mot ett antal vuxna personer. I gruppen<br />
som fotograferade ingick personer med bakgrund i Iran, Syrien, Storbritannien,<br />
Grekland, Uruguay, Indien, Kuba, Kazakstan och Sverige. Hur<br />
länge de hade levt här varierade. Några var födda här, men hade invandrade<br />
föräldrar. En av deltagarna hade ingen invandrarbakgrund. Vissa var<br />
troende kristna, andra var muslimer, en var hindu, medan flera kan beskrivas<br />
som sekulariserade.<br />
Studien bygger på tanken att inte bara människor migrerar, även sätt<br />
att leva och hela tankesystem flyttar. Vi var främst intresserade av att undersöka<br />
hur ett antal personer med migrationserfarenhet förhöll sig till ett<br />
inhemskt traditionskomplex som den svenska versionen av julfirande.<br />
Studien blev en bok, Mellan Påsk och Kadir, (Mångkulturellt centrums<br />
förlag) där man kan läsa mer om hur människor från när och fjärran förhåller<br />
sig till helger och högtider. Boken går att beställa hos Mångkulturellt<br />
centrum, Botkyrka, 147 85 Tumba. tel. 08-531 850 21, http://mkc.<br />
botkyrka.se/
Programtips från<br />
Bohusläns museum<br />
29 december kl 11 - 14<br />
Jullovsaktivitet:<br />
Drömverkstad!<br />
Ibland vill man fantisera om riktigt läskiga drömmar och ibland kanske<br />
man vill drömma sig bort till en fantasivärld. I drömverkstaden gör vi modeller<br />
i papp av våra egna fantasier.<br />
För barn i åldrarna 6-12 år och gärna i sällskap med någon far- och morförälder<br />
eller med en förälder.<br />
Biljetter löses i receptionen, Kostnad 20:-/barn.<br />
30 december kl 11 - 14<br />
Jullovsaktivitet:<br />
Molnverkstad - himla kul!<br />
Snöstorm, åskväder eller en klar och solig vinterdag - har Du tänkt på att<br />
molnen ser olika ut i olika väder?<br />
Kom och gör Ditt eget moln i molnverkstaden.<br />
För barn i åldrarna 6-12 år och gärna i sällskap med någon far- och morförälder<br />
eller med en förälder. Biljetter löses i receptionen, Kostnad 20:-/barn.<br />
4 januari kl 11.00<br />
Jullovsaktivitet:<br />
Mata och titta på vinterfåglar runt husknuten.<br />
Tips och information om vilka fåglar man kan se, hur man känner igen dem<br />
och vilken mat man bör utfordra dem med. Jan Uddén, museibiolog.<br />
Stora och små barn välkomna!<br />
4 januari kl 14.00<br />
Jullovsaktivitet:<br />
Mata och titta på vinterfåglar runt husknuten.<br />
Tips och information om vilka fåglar man kan se, hur man känner igen dem<br />
och vilken mat man bör utfordra dem med. Jan Uddén, museibiolog.<br />
Stora och små barn välkomna!<br />
8 januari kl 13.00<br />
Julgransplundring.<br />
Vi dansar ut julen. Tomten kommer!<br />
Fiskdamm 20:-. Avgiften går oavkortat till barnavdelningen på NÄL.<br />
11 januari kl 16.00<br />
Den gamla onda tiden.<br />
Arkeolog Niklas Ytterberg visar utställningen.<br />
11 januari kl 17.00<br />
Med anledning av utställningen Den gamla onda tiden: Vi visar filmen<br />
Drömmen om Amerika, från 1976 med Janne ”Loffe” Carlsson i huvudrollen.<br />
Sverige, 98 minuter.<br />
30<br />
CHECKLISTOR<br />
Det finns en mängd checklistor till<br />
föreningarnas hjälp i det skadeförebyggande<br />
arbetet. Checklistor för<br />
egenkontroll av elanläggningar, för att<br />
förebygga vattenskador, för regelbunden<br />
översyn av hembygds-gården<br />
och för systematiskt brandskyddsarbete.<br />
Checklistorna är en förmån<br />
för de föreningar som försäkrar sina<br />
byggnader och lösegendom genom<br />
Hembygdsförsäkringen.<br />
NY KALL OCH SNÖRIK VINTER?<br />
För att förebygga frysskador är det<br />
viktigt att ha tillräckligt god underhållsvärme<br />
i byggnaden, så att den klarar<br />
en köldknäpp. Man ska dessutom ha<br />
en kontinuerlig tillsyn av byggnaden.<br />
Stora snömassor utgör en risk för att<br />
taken rasar in om snötrycket blir för<br />
stort. För sådana skadehändelser<br />
gäller inte försäkringen. Istappar och<br />
snöras kan också orsaka skador på<br />
förbipasserande människor och fordon.<br />
Föreningen som fastighetsägare<br />
riskerar då att bli skadeståndsskyldig<br />
gentemot den skadedrabbade.<br />
SÅ SKYDDAR VI KULTURARVET<br />
Det finns fortfarande bidrag att ansöka<br />
om för de föreningar som vill förbättra<br />
sin säkerhet.<br />
UPPDATERA FÖRSÄKRINGEN<br />
Till sist påminner vi om att den uppdaterade<br />
försäkringsteckningen måste<br />
göras snarast även om ingen<br />
förändring skett i föreningens försäkrings-behov.<br />
Har ni frågor kontakta försäkringskansliet!<br />
Hembygdsförsäkringen,<br />
Östra Långgatan 30A,<br />
432 41 Varberg
Den gamla onda tiden<br />
Just nu presenteras Tjörns hembygdsförening<br />
i BHF:s monter<br />
i <strong>Utgångspunkten</strong> på Bohusläns<br />
museum. Temat för hela <strong>Utgångspunkten</strong><br />
är Den gamla onda tiden<br />
– grymma straff i Sverige och världen.<br />
I år är det 100 år sedan den<br />
sista avrättningen utfördes i Sverige.<br />
I utställningen kan du se en<br />
bödelsyxa och piskor, du kan möta<br />
Sveriges siste bödel och se bilder<br />
på de platser där galgarna en gång<br />
stod och få reda på mer om den<br />
sista avrättningen i Sverige.<br />
Den gamla onda tiden är namnet<br />
på ett projekt där Bohusläns<br />
museum inventerar galgbackar<br />
i Bohuslän och Dalsland. Projektledare:<br />
Niklas Ytterberg, tfn:<br />
0707-17 56 17, e-post: niklas.<br />
ytterberg@vgregion.se<br />
Besök utställningen eller gå in<br />
på <strong>Utgångspunkten</strong>s webb för att<br />
läsa mer: www.utgangspunkten.se<br />
BHF, Västergötlands Hembygdsförbund,<br />
Bohusläns museum, Byggnadsvård<br />
Nääs/Västarvet och Regionmuseum<br />
Västra Götaland/Västarvet<br />
arrangerade i oktober byggnadsvårdskurser<br />
på tema tak i Bohuslän och Västergötland.<br />
Kurserna innehöll föredrag<br />
om traditionella taktyper och kring arbetsmiljö<br />
och arbetsskydd vid renoveringsarbeten<br />
samt tillgänglighet på<br />
hembygdsgårdar.<br />
Det finns de som säjer att det inte går,<br />
att ingen kan och att materialen inte<br />
finns. Sluta lyssna på dem som inte vill<br />
och vänd dig till någon som förstår vad<br />
du menar.<br />
Byggnadsvård Nääs är Västsveriges<br />
byggnadsvårdscentrum.<br />
Nu byter Byggnadsvård Nääs namn<br />
till Slöjd och byggnadsvård i väst.<br />
Här kan du få råd och inspiration, här<br />
finns kompetens inom material, tekniker<br />
och kulturhistoria.<br />
Passa på att besöka butiken där du hittar<br />
varorna som byggvaruhusen inte<br />
trodde fanns!<br />
31<br />
Tema tak<br />
En av kurserna ägde rum hos Bokenäs hembygdsförening.<br />
Till vänster Gunnar Olhson, ordförande Bokenäs hembygdsförening, och till höger om honom<br />
Gunnar Häger, tillgänglighetskonsulent, Sveriges Hembygdsförbund. Foto: Lars Rydbom<br />
Dessutom diskuterades frågor som<br />
praktiskt underhåll av tak, inför renovering<br />
av tak, vilka åtgärder som påverkar<br />
byggnadernas historiska värde.<br />
Kurserna hölls av byggnadsantikvarier,<br />
hantverkare och Sveriges Hembygdsförbundstillgänglighetskonsulent.<br />
Utbildningen kunde genomföras<br />
tack vare ekonomiskt bidrag från projektet<br />
Hus med historia.<br />
Gamla hus är värda att vårda<br />
Här kan du handla färg, pigment, olja,<br />
tjära, tapeter, beslag, bruk, lister och<br />
mycket mer.<br />
Du kan hyra verktyg för fönsterrenovering<br />
och färgborttagning med mera.<br />
I bokavdelningen finns ett stort utbud<br />
med inspirerande och faktaspäckade<br />
böcker om byggnadsvård.<br />
Öppettider<br />
Butik och utställning om traditionella<br />
hållbara material:<br />
Ons och tors kl 13-18.<br />
Telefonrådgivning<br />
Tis – fre under kontorstid,<br />
Tfn: 0302 – 52 05 30
1900-talet. Handbok i att minnas<br />
ett sekel<br />
Redaktörer: Gunilla Lindberg och Peter<br />
Johansson<br />
Historien pågår hela tiden; de mest tritriviala inslagen i vår vardag kan vara värda<br />
att dokumenteras. Om ett tiotal år<br />
är det mesta glömt. Den här boken gör<br />
nedslag i 1900-talet. Det är en läsebok<br />
med förslag på områden som borde<br />
omfattas av nutidsdokumentationen.<br />
134 sid. 150 kr<br />
ISSN: 0345-7982.<br />
Beställs från Sveriges Hembygdsförbund<br />
via www.hembygd.se Klicka på<br />
Bokservice<br />
Handbok i hembygdsturism<br />
Gunilla Lindberg<br />
Hembygdsrörelsen är specialist på<br />
svensk kulturhistoria. Här fi nns mycket<br />
att visa upp för den nyfi kne besökaren:<br />
hembygdsgårdar och hembygdsparker,<br />
specialmuseer, industrihistoriska byggnader<br />
och minnesmärken, torp, fornlämningar<br />
och mycket mera. Hembygdsrörelsen<br />
har en unik möjlighet<br />
att utveckla turismen i större skala så<br />
våga satsa på det föreningen redan har<br />
och ta dig an nya utmaningar. Pengar<br />
fi nns att hämta för föreningar som<br />
vill ge sig in i turistnäringen på allvar.<br />
Många praktiska tips och idéer för föreningar.<br />
59 sid., 50 kr.<br />
Boktips<br />
(Du kan kostnadsfritt beställa ett förslag<br />
till studieplan till handboken.)<br />
ISSN: 1101-4571.<br />
Beställs från Sveriges Hembygdsförbund<br />
via www.hembygd.se Klicka på<br />
Bokservice<br />
Industrihandboken<br />
Så tar vi hand om vår egen tids<br />
historia<br />
Gunilla Lindberg<br />
Sveriges Hembygdsförbund<br />
Vi har lämnat 1900-talets industrisamhälle<br />
bakom oss. Ett sekel fullt med ny<br />
teknik, framtidstro, ökat välstånd och<br />
folkhem, men också massproduktion,<br />
miljöförstöring och sociala orättvisor.<br />
Det handlar om vår egen tids historia<br />
och om hur den kan dokumenteras.<br />
Den här handledningen är tänkt<br />
att inspirera de hembygdsföreningar<br />
som vill undersöka sin orts nutidshistoria;<br />
dokumentera, ta hand om eller<br />
levandegöra industrisamhällets kulturarv.<br />
Fylld med goda exempel.<br />
93 sid.<br />
50 kr.<br />
ISSN: 1101-4571<br />
Beställs från Sveriges Hembygdsförbund<br />
via www.hembygd.se Klicka på<br />
Bokservice<br />
32<br />
OBS!<br />
Nutidshistoria som<br />
Bokpaket<br />
Handbok i hembygdsturism<br />
Industrihandboken<br />
1900-talet – Handbok i att<br />
minnas ett sekel<br />
98 kr för alla tre, du<br />
sparar 152 kr!<br />
Porto och frakt tillkommer.<br />
Beställs från<br />
Sveriges Hembygdsförbund<br />
via www.hembygd.se<br />
Klicka på Bokservice<br />
Utblickar från Munkedal. 10 000<br />
år av bohuslänsk förhistoria.<br />
Red: Håkan Petersson och Christina<br />
Toreld, Bohusläns museum<br />
Boken är en antologi och en riktig te-tegelsten;<br />
det krävs ju för att berätta en<br />
10 000 år lång historia. Antologin är<br />
ett resultat av Bohusläns museums arkeologiska<br />
undersökningar utanför<br />
Munkedal 2003-2005. Ett dussin arkeologer<br />
ger sin syn på olika perioder i<br />
Munkedals förhistoria.<br />
Munkedal beskrivs som en bygd med<br />
skogar och åkerbruk, men också med<br />
kontakt med kusten och Västerhavet;<br />
området har alltid varit en kontaktyta<br />
mellan kust och inland.<br />
Antologin börjar med en tillbakablick<br />
i närtid: bröderna Carlåhs insamlingar<br />
för ca 80 år sedan och en skildring<br />
långt, långt tillbaka i tiden när Munkedalsbygden<br />
fi ck sina första invånare.<br />
Sedan följer avsnitt på tema kult<br />
som beskrivs som händelser utöver det<br />
vanliga men väl inkorporerade i den<br />
forntida människans vardag. Ett avsnitt<br />
berättar om en utgrävd smedja
och beskriver järnbearbetning, vidare<br />
behandlar kapitlen skålgropar, gravar<br />
och begravningskick.<br />
Boken är rikt illustrerad med foton,<br />
skisser, kartor och planer över utgrävningsplatser,<br />
anläggningar, fynd m.m.<br />
Författarna skriver om amatörarkeologer,<br />
om byggnadskonstruktioner, om<br />
gravar, ritualer och järnsmide, och om<br />
skålgropar.<br />
Författarna diskuterar hur förhistorien<br />
i och med arkeologiska undersökningar<br />
kan bli allt mer komplicerad och<br />
Frimärke till Jonsered<br />
På kulturarvsdagen den 12 september presenterades under<br />
pompa och ståt ett frimärke med motiv från Jonsered.<br />
Dragspelsorkester spelade, en trollkarl roade barnen,<br />
en filatelistförening var på plats och en utställning om<br />
frimärken visades. Det fanns också möjlighet att se bandvävning,<br />
knyppling, paketinslagning och naturligtvis att<br />
förse sig med kaffe och tårta.<br />
Frimärket ingår i en serie om fem med motiv från<br />
bruksmiljö, som kommer ut i mars 2011. Reidun Larsson<br />
från kungliga postverket höll tal där hon så avslöjade,<br />
komplex, berättar om användningen<br />
av människoben för att härda järn till<br />
stål och om hur återbruk av begravningsplatser<br />
kan ha ingått i ett led av<br />
identitetsskapande handlingar. Författarna<br />
tar också upp många, många fler<br />
intressanta och spännande frågeställningar<br />
som förhistorien kan bära svaret<br />
på.<br />
Varje kapitel inleds med en engelsk<br />
sammanfattning och har i övre hörnet<br />
en bild av t.ex. en nål, en häll med<br />
skålgropar eller en pärla så att läsaren<br />
33<br />
Bo Harringer;<br />
välrenommerad filmfotograf<br />
och dokumentärfilmare<br />
i Göteborg och Reidun<br />
Larsson, Postverket.<br />
Foto: Kenneth Herpel<br />
att hon trots att hon är från Göteborg, aldrig varit i Jonsered.<br />
Hon tyckte det var roligt att postverket valt att uppmärksamma<br />
Jonsered med ett eget frimärke.<br />
Invigningstalet hölls av hembygdsföreningens nestor<br />
Bengt Samuelsson. Stefan Svensson från Partille kommun<br />
gratulerade Jonsered till frimärket och menade att nu sätts<br />
både Partille och Jonsered på kartan än mer.<br />
Kenneth Herpel<br />
Jonsereds hembygdsförening<br />
lätt hittar tillbaka till rätt kapitel.<br />
Munkedals senare historia är lika spännande<br />
den: med medeltida kyrkomiljöer<br />
som plats för möten och sakrala<br />
hemligheter, med skrönor om kungliga<br />
damer och om det svenska försvarets<br />
kurragömmalek med den tidigare<br />
hemliga ubåtsbasen i Skredsvik skriver<br />
redaktörerna i inledningen, men detta<br />
får berättas i ett annat sammanhang.<br />
351 sid.<br />
ISSN: 1102-528X<br />
Säljs på Bohusläns museum för 150 kr.
Maritimt på Hyllan<br />
En helg i november varje år flyttar en<br />
liten bit av det maritima kulturarvet<br />
in på Hyllan på Bohusläns museum.<br />
Föreningar och projekt presenterar sin<br />
verksamhet med bilder och föremål,<br />
med miniutställningar och miniföredrag<br />
och med berättelser.<br />
I år var det ett tiotal föreningar och<br />
projekt som medverkade och temat<br />
för programpunkterna var bland annat<br />
muntligt berättande. Cia Lantz<br />
från Upplevelsecentrum i Lysekil och<br />
Maria Kjellson från projektet Sillen<br />
som kulturbärare pratade om berättelser<br />
och om maten som bas för turistisk<br />
utveckling och Kerstin Thuresson från<br />
Berättargruppen 3:e vingen berättade<br />
om Stormklockan. Berättelsen handlar<br />
om två bröder, den ene präst och den<br />
andre kapare, som genom livet träter<br />
om sina olika livsval och där kulmen<br />
nås under en stormig natt nära ett litet<br />
skär i den bohuslänska skärgården…<br />
T.v.: Sigvard Fjellsson berättade historien<br />
om Föreningen Allmogebåtar som började<br />
en smällkall februaridag för trettio år sedan.<br />
Till vänster Christer Johansson,<br />
Föreningen Allmogebåtar. Fr. v.: Arne Wagersten och Bengt Arne Runnerström<br />
som presenterade Långedragsjulleregistret,<br />
Nedan t.v.: Kerstin Thuresson, professionell<br />
berättare, Berättargruppn 3:e vingen.<br />
34<br />
Text och foto: Marika Russberg<br />
Cia Lantz, projektledare Upplevelsecentrum<br />
Lysekil och Maria Kjellsson, projektledare Sillen<br />
som kulturbärare, bjöd på sillavsmakning.<br />
Museiföreningen Svenska Fritidsbåtar och Västkustens<br />
Träbåtsförenings tankar på ett Fritidsbåtsmuseum<br />
i anslutning till Bohusläns museum.
Bok & Bibliotek<br />
Namn: …………………………………………………………………………………...............................<br />
Adress:…………………………………………………………………………………...............................<br />
E-post:…………………………………………………………………………………...............................<br />
* ll de första 200 prenumeranterna<br />
Skicka ll Bohusläns Hembygdsförbund<br />
Box 403, 451 19 Uddevalla<br />
eller: bohuslans.hembygdsforbund@vgregion.se<br />
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------<br />
Jag vill ge bort en prenumeraon på <strong>Bohusarvet</strong> för 100 kr/år. Prenumeranten får sin<br />
första dning + e digare nummer*.<br />
Namn på prenumeranten……………………………………………………................................<br />
Adress:…………………………………………………………………………………...............................<br />
Fakturamoagare, namn:……………………………………………………................................<br />
Adress: ……………………………………………………………………………….................................<br />
* ll de första 200 prenumeranterna<br />
<strong>Bohusarvet</strong><br />
Jag vill prenumerera på <strong>Bohusarvet</strong> för 100 kr/år och<br />
får min första dning + e digare nummer*. Däreer<br />
får jag <strong>Bohusarvet</strong> som llsvidareprenumeraon.<br />
Skicka ll Bohusläns Hembygdsförbund,<br />
Box 403, 451 19 Uddevalla<br />
eller bohuslans.hembygdsforbund@vgregion.se<br />
35<br />
BHF och Bohusläns museum medverkade<br />
på Bok & Bibliotek med en gemensam<br />
monter. T.v. på bilden Viveka<br />
Overland, verksamhetsansvarig Bohusläns<br />
museums förlag och t.h. Lina<br />
Carlsson, förlagsassistent, Bohusläns<br />
museum. Montern bemannades också<br />
av representanter från BHF:s styrelse<br />
och BHF:s kulturarvskonsulent. Montern<br />
var välbesökt, många intressanta<br />
möten och samtal ägde rum, böcker<br />
och varor såldes i strid ström och <strong>Bohusarvet</strong><br />
fick nya prenumeranter.<br />
Rättelse<br />
I förra <strong>Bohusarvet</strong> angavs fel årtal<br />
för fotot som valts till ”Bilden”.<br />
Rätt år är 1960.<br />
Bohusläns<br />
Hembygdsförbund