Innehåll - Mediahuset i Göteborg AB

Hälsan i centrum 

Årgång 54 • 2012 • Nr 1 

Medlemsblad för 

Distriktssköterskeföreningen. 

Utkommer med 4 nummer per år 

(mars, juni, september och december). 

ISSN 0348-5455 

Omslagsbild: iStockphoto 

Ansvarig utgivare: Kristina Hesslund 

Redaktionskommitté 

Lotta Lundberg 

lotta.lundberg@distriktsskoterska.se 

Leila Haapaniemi 

leila.haapaniemi@distriktsskoterska.se 

Farideh Jam 

farideh.jam@distriktsskoterska.se 

Ylva Wendle Sundbom 

ylva.sundbom@distriktsskoterska.se 

Prenumerationer: 

Lisbeth Andersson 

lisbeth.andersson@distriktsskoterska.se 

Distriktssköterskeföreningen 

Ordförande: Kristina Hesslund 

Krokusvägen 14, 416 76 Göteborg 

Telefon: 0702-14 78 99 

kristina.hesslund@distriktsskoterska.se 

Vice Ordförande: Annika Wall 

Stockholm 

Telefon: 0739-01 51 79 

annika.wall@distriktsskoterska.se 

Kassör: Lisbeth Andersson 

Pilgatan 8, 521 30 Falköping 

Telefon: 0515-123 02 bostad 


Postgiro: 53 13 84-6 

Bankgiro: 616-8991 

Medlemsavgift 240:– 

(Studerande/pensionär 100:–) 

Om Du vill bli medlem i, eller önskar utträde ur 

Distriktssköterskeföreningen, skall Du anmäla 

detta till föreningens kassör i Ditt län. 

Se adressförteckning på hemsidan, 

www.distriktsskoterska.se 

Annonser: 

Mediahuset i Göteborg AB 

Helen Semmelhofer 

415 02 Göteborg 

Telefon: 031-707 19 30 

www.mediahuset.se 

Layout: Peo Göthesson 

Tryckt hos Åkessons Tryckeriaktiebolag, 

Emmaboda. Tel. 0471-482 50. 

MILJÖMÄRKT ÅKESSONS TRYCKERI 

LICENSNUMMER 341093 





Innehåll 

2 I Fokus 

3 På gång 

5 Styrelsemöte 18 -19 november 

6 Styrelsemöte 27-28 januari 

8 Styrelsestafetten – lokalföreningen Göteborg 

10 Distriktssköterska på akutmottagning i Falun 

13 Mini-Mental Test (MMSE) 

14 Distriktssköterskors uppfattningar av medicinteknik inom 

palliativ vård i hemmet 

17 Spirometri – ett metod och omvårdnadsdokument 

18 Specialistsjuksköterskeutbildningar i all ära! 

21 Äldre och våld 

22 Utbildningsmaterial om patientsäkerhet – säker primärvård 

24 Hemsjukvårdstankar 

27 Mitt nya liv – tankar efter en levertransplantation 

29 Patientutbildning och egenvårdsundervisning på 

astma/KOL-mottagning 

33 Äldres hälsa 

34 Nutritionsscreening och tidig insats för att motverka 

undernäring hos äldre 

37 PRIMUS – Primärvårdspatient ut från sjukhus 

41 Enkla rutiner räddar liv 

43 Fler får allvarliga pneumokockinfektioner 

men allt färre dör 

44 Styrelse och redaktionskommitté DSF 

www.distriktsskoterska.se

I Fokus 

2 Hälsan i Centrum 1 • 12 

En viktig insats tror jag är att värva 

nyutbildade distriktssköterskor 

Ännu ett nytt år och nya föresatser! När ni läser 

detta är vi en bit in i 2012 och alla nyårslöften har 

bleknat. Själv brukar jag aldrig avge några nyårslöften 

men ett nytt år innebär alltid nya idéer. Jag 

har som vanligt börjat ta tag i saker som bara blir 

liggande – hittills har jag rensat klädkammaren, 

gamla sparade papper och frysen. Men det finns 

fortfarande mycket kvar att tag i – tänk om jag 

kunde lära mig att inte skjuta upp allting till en 

annan dag? 

Årets första styrelsemöte hölls i Uppsala och innebar 

också lite nya föresatser. Föreningen tappar medlemmar 

för varje år som går – i år tappade vi 129 

medlemmar. Många av de som avslutar sitt medlemskap går 

till andra yrkesföreningar som t.ex. skolsköterskeföreningen 

eller diabetessköterskeföreningen. En annan stor medlemsförlust 

är pensionsavgångar. Även om vi har ett förmånligt 

pensionärsmedlemskap är det många som väljer att gå ur 

föreningen när man blir pensionär. 

Vad kan vi göra åt detta? Föreningen är fortfarande den 

största sektionen under Svensk sjuksköterskeförening men 

vi skulle kunna vara många fler. En viktig insats tror jag är 

att värva nyutbildade distriktssköterskor. Varför är det så 

svårt att få yngre att engagera sig i ideella föreningar? Drömmen 

vore om alla studenter – på alla utbildningsorter – fick 

information om föreningen första veckan på distriktssköterskeutbildningen. 

Vi har ju ett förmånligt studerandemedlemskap! 

När sedan utbildningen närmar sig slutet skulle 

vi komma tillbaka. De som inte var intresserade i början 

av utbildningen kanske är det nu. För oss som förening är 

de nyutbildade mycket viktiga. Många nyutbildade har bra 

idéer, är engagerade och öppna för nya insatser. Precis vad 

som behövs t.ex. till våra styrelser. 

I Uppsala diskuterade vi även frågan hur vi kan tydliggöra 

vår kompetens och kom fram till att vi som förening kanske 

inte bara ska ha fokus på geografisk uppdelning (=lokala för- 

eningar) utan också fokusera på olika verksamhetsområden. 

Distriktssköterskan är en specialistutbildad sjuksköterska 

med en mycket bred kompetens. Vi kan vara verksamma i 

många olika verksamheter. Tyvärr är inte alltid arbetsgivarna 

så medvetna om vår unika, breda kompetens. Artikeln ”Specialistsjuksköterskeutbildningar 

i all ära” i detta nummer är 

skriven på grund av att kommunen i Kalmar anser att äldresjuksköterskor 

är mer specialistutbildade än distriktssköterskor 

och därmed passar bättre i hemsjukvården – bara ett av 

alla exempel på att man inte vet vilken kompetens distriktssköterskan 

har. 

För att tydliggöra vår kompetens fördelade vi våra verksamhetsfält 

enligt följande och fördelade även ansvarsområden 

mellan oss i styrelsen: 

Äldrevård/hemsjukvård, barn- och ungdomshälsovård, livsstilsarbete 

och ledarskap. Genom de olika benen går folkhälsa, 

förskrivningsrätt och utbildning/forskning. 

Boka redan nu in fullmäktige i Uppsala, 27-28 april. Då 

kommer vi att förklara detta lite mer ingående. Mer information 

kommer också på vår hemsida: 

www.distriktsskoterska.se. 

Kristina Hesslund 

Ordförande för DSF i Sverige 

kristina.hesslund@distriktsskoterska.se

PÅ GÅNG • PÅ GÅNG • PÅ GÅNG • PÅ GÅNG • PÅ GÅNG • 

Äldreriksdagen den 19-20 april 

Temat för konferensen handlar om ett bättre liv för sjuka 

äldre. Den överenskommelse som SKL och regeringen tecknat 

på detta område innebär att stat, landsting och kommuner 

tillsammans höjer ambitionsnivån. Målet är att de mest 

sjuka äldre ska få en mer sammanhållen vård och omsorg, 

och för att nå dit måste arbetssätt, strukturer och samverkan 

utvecklas.Läs mer på: http://www.skl.se/vi_arbetar_med/ 

socialomsorgochstod/aldre/aldreriksdagen 

Vill du skriva? Vill du bidra? 

Hälsan i centrum söker ytterligare en redaktör till tidningen. 

Anmäl ditt intresse till valberedningen eller redaktionen! 

Annons 

PÅ GÅNG 

Hälsan i Centrum 1 • 12 3

Annons

STYRELSEN 

Styrelsemöte 18 –19 november 

Styrelsemötet hölls den 18:e och 19:e november i vår 

vackra stad Göteborg på Hotel Opalen. Höstvädret 

som staden hade att erbjuda var ett molnigt, regnigt 

och nollgradigt väder som kombinerades med svaga vindar. 

Trots det tråkiga höstvädret var staden redan beklädd med 

julbelysning som välkomnade styrelsemedlemmarna från 

hela landet. Vi träffades i ett trevligt grupprum med ett fönster 

mot Bergarkungen (Göteborgs största biograf ). 

Styrelsen var samlad bortsett från två medlemmar. De 

som var närvarande var Kristina Hesslund, Annika Wall, 

Lisbeth Andersson, Birgitta Forsén, Leena Granström och 

Katarina Persson och från redaktionskommittén Farideh 

Jam. Maria Öst-Backa från valbredningen var med och 

utförde sin uppgift under de här två dagarna och intervjuade 

närvarande styrelsemedlemmar om framtida styrelsearbete 

och planer. 

Kristina Hesslund gick igenom inkommande post och 

skrivelser. Bland annat har DSF tackat ja till inbjudan att 

delta som utställare på Lust och Kunskap i Örebro 22-23 

mars 2012. Mötet bestämde att två medlemmar i styrelsen 

och en från redaktionskommitté ska delta och ordna ett 

utställningsbord. 

Nästa post som diskuterades var en remiss från Socialdepartementet 

angående kommunaliserad hemsjukvård. Socialstyrelsen 

är intresserad av DSF:s tankar och åsikter angående 

kommunaliserad hemsjukvård och ökat samarbete angående 

medicinsk delegering. 

Enkäten som delades ut under ordförandedagarna i Uppsala 

diskuterades under mötet. Nästan hälften av deltagarna 

hade inte deltagit i kongressen i Östersund och anledningarna 

som kom på tal var att de inte fick ledigt, att det var 

dyrt och/eller att det krockade med andra aktiviteter. Beslut 

om nästa års kongress och planering kommer att tas upp på 

Fullmäktige i april 2012. 

Efter den långa dagens aktivitet tände tomten ljusen på 

Liseberg. Julstämningen flödade i parken och de fantastiska 

ljusklädda träden med fem miljoner juleljus var tillräckligt 

för att varva ner och sedan avsluta dagen med en 

god middag. 

På lördagsmorgonen var alla samlade på plats. Vattenläcka i 

Piteå och nackspärr efter nattens sömn kunde inte förhindra 

entusiastiska distriktsköterskor att fortsätta på lördag. Valberednings 

ansvarig Maria försökte att hinna med att intervjua 

styrelsemeddlemmarna om deras framtida vision om 

styrelsearbetet. Kassören redovisade en ekonomisk rapport 

och tillgångar som lyssnardeltagare kan jag uttala att pengarna 

i vår förening har alltid varit i goda händer. 

Mötet beslutade för framtida möten och planer inför stryrelse 

arbeten. Nästa styrelsemöte hålls i Uppsala den 27-28/1 

2012. Styrelsen beslutade att fullmäktige äger rum 27-28 

april, troligtvis även det i Uppsala. 

Planeringen av manusstopp för vår tidning är 3 februari, 

4 maj, 7 september, 26 oktober 

Farideh Jam 

Redaktionskommittén 


STYRELSEN 

Styrelsemöte 27-28 januari 

Årets första styrelsemöte hölls på Hotell Park Inn i 

det vintriga Uppsala. Hela styrelsen var närvarande: 

Kristina Hesslund, Annika Vall, Lisbeth Andersson, 

Birgitta Forsén, Chatrin Persson, Eva Gunnarsson, Leena 

Granström, Katarina Persson och Kristina Rendahl-Laage. 

Kristina öppnade mötet, Birgitta valdes till sekreterare. 

DSF får många inbjudningar bland annat från andra riksföreningar 

till konferenser, seminarier och möten. Det är 

viktigt att prioritera inbjudningar med tanke på vår profession 

och förening. Till ” Lust och kunskap”-dagarna i mars 

i Örebro föreslogs Kristina, Annika och någon från redaktionen. 

Annika hade varit på mötet om ett stort projekt som 

handlade om samordning av olika kvalitetsregister i primärvården, 

ett primärvårdsdatabas. Den ska vara klar hösten 

2012. 

För att driva frågor kring barn-och ungdomars samt äldres 

hälsa har Vårdförbundet startat arbetsgrupper. Lisbeth eller 

Kristina Hesslund kommer att representera DSF ang äldres 

hälsa, Eva när det gäller unga. Kristina Hesslund ska delta i 

ett uppstartsmöte den 21/2 angående sjuksköterskans samtal 

om levnadsvanor. Bakom projektarbetet som ska pågå i 4 år 

står Vårdförbundet. Som kassör presenterade Lisbeth resultat-och 

balansrapporten som visade att föreningen har ordning 

på finanserna. 

Eva berättade att på Bvc har 70 % av sjuksköterskorna 

distriktssköterskeutbildning och inom skolhälsovården 60 %. 

SalusAnsvars Vårdpris 2012 

SalusAnsvars vårdpris, på 250 000 kr, går 2012 till den som genom 

ett framgångsrikt arbete främjat folkhälsoarbetet och hälsoutvecklingen 

hos befolkningen. 

Årets tema är folkhälsa och hälsa som är ett strategiskt område 

både för vårdförbundet och samhället i stort. Genom priset vill 

vårdförbundet lyfta betydelsen av barnmorskors, biomedicinska 

analytikers, röntgensjuksköterskors och sjuksköterskors arbete 

inom dessa områden. Vårdförbundets fyra yrken och deras kunskapsområden 

har stor betydelse för hälso- och folkhälsoarbete. 

Mer information om detta pris hittar du på vårdförbundets hemsida: 

https://www.salusansvar.se/Privatperson/Vardpriset/?orgnum=93 

Ansökningstiden gå ut den 30/4. 


Hon berättade också att barnsjuksköterskorna vill gärna 

jobba på Bvc, men distriktssköterskor har en bredare kompetens 

för att ta hand om hela familjen. Vidare berättade Eva 

om samarbetet i NoSB och Amnis samt Mio-gruppen som 

handlar om barns och ungdomars hälsa. MIO-gruppen har 

möte i mars, ev deltar Annika. 

Diskussion och förslag att styrelsemedlemmarna ska ha olika 

ansvarsområden inom styrelsen med omvärldsbevakning i 

specifika hälsofrågor som äldre och hemsjukvård, barn- och 

ungdomshälsovård, livsstilsarbete och ledarskap. Det kan 

vara ett sätt att bland annat mera synliggöra och tydliggöra 

DSF för medlemmarna. Det finns behov att rekrytera 

nya medlemmar och vi behöver vara mer aktiv med hemsidan. 

Styrelsen behöver även styra upp vilka mål man har 

i styrelsen. 

Hela mötesprotokollet läggs ut på hemsidan efter att det 

har justerats. 

Nästa styrelsemöte hålls i Uppsala 9 – 10 Mars, tiden blir 

12.00 - 12.00. 

Fullmäktige kommer att hållas i Uppsala 27 – 28 april, 

från kl 12.00. Inbjudan läggs ut på hemsidan där även anmälan 

görs. 

Nästa kongress planeras till April – Maj 2013. 


Leila Haapaniemi

Annons

STYRELSESTAFETTEN 

Göteborgsföreningens höstmöte 

Så är det då höst och mörkret 

sänker sig över hus och hem, 

kul med ett trevligt avbrott som 

Distriktssköterskeföreningens 

höstmöte. 

En onsdagskväll i oktober letade vi 

oss i mörkret till SCA i Mölndal. 

Där mötte oss Lars Kyhlberg 

med sin stab i detta enorma komplex. 

Här sker forskning, utveckling och 

marknadsföring för hela världen. Det är 

svårt att föreställa sig vilken stor spridning 

inkontinensprodukter har utanför 

vårt lands gränser. 

Vi blev väl omhändertagna och lotsades 

runt på utvecklingsavdelningen 

där man testade allt vad gällde hur 

mycket vätska en blöja kan suga upp. 

Det skedde i en bassäng där man hade 

blandat en saltlösning som var så lik vår 

egen kroppsvätska som möjligt. 

En superabsorbent har vi nu också 

helt klart för oss vad det står för. Detta 

kändes betydligt lättare att förstå i 

detta sammanhanget än alla kemilektioner 

man hade i skolan. Slutligen fick 

vi se dockor som fick ligga i olika positioner 

och där läckaget var olika stort. 

Då ställs produkterna på prov hur de 

håller måttet. 

Vi fick även en genomgång av alla 

produkter som är aktuella i det sortiment 

vi förskriver. 

Det är lätt att glömma bort att vi 

faktiskt är en av deras största kunder! 

Har ni tänkt på hur mycket ni förskriver 

varje dag och varje vecka? 

Vi blev slutligen bjudna på en härlig 

buffe´i SCA:s personalmatsal och där 

var det mycket som skulle hinna dryftas 

innan kvällen var slut. 


Det är minst lika viktigt att få träffas 

och jämföra hur det ser ut på olika 

arbetsplatser. Hur har vi det bemannat, 

hur löser vi olika spörsmål? Vad händer 

med oss som personer under yrkeslivets 

gång? Hur ser studenter på oss när de 

kommer ut primärvård och hemsjukvård 

mm. Vi får idéer men blir också 

bekräftade i det vi själva utför. När alla 

strävar på i vardagen kan olika saker 

kännas självklara men blir en nyhet för 

andra. 

Det var en härlig stämning och 

kvällen tog fort slut. Vi var ett 50 tal 

distriktssköterskor som hade mött upp. 

När jag mailade ett tack till Lars 

Kyhlberg dagen efter fick jag till svar: 

"Tack för en trevlig och givande kväll, 

du har verkligen härliga kollegor". 

Sant! 

Nu siktar vi på en vintrig och fröjdefull 

jul! 

Nästa gång vi ses är det vår igen. 

Varma hälsningar från 

Styrelsen för DSF Göteborg genom 

Christina Hammenfors

STYRELSESTAFETTEN 

Vad gör distriktssköterskeföreningen för 

att rekrytera nya distriktssköterskor? 

Häromdagen var vår ordförande 

och jag och hälsade på den 

pågående distriktssköterskekursen 

på Göteborgs Universitet. 

Det kändes väldigt kul att få presentera 

vår förening och vad vi står för. 

Studenterna hade precis varit ute på 

sin första fälstudie och fått en inblick i 

distriktssköterskearbetet. 

Vi fick med oss en väldigt bra och 

befogad fråga. 

Vad gör vi i distriktssköterskeföreningen 

för att rekrytera nya distriktssköterskor? 

Det tål att tänka på... 

I vår lokalförening i Göteborg brukar 

vi bjuda in alla studenter till höst- och 

vårmöten och besöker alltid kurserna 

och informerar om vår förening. 

Det är få yrken inom sjuksköterskeskrået 

som kan ha lika många arenor 

som vi, förmedlar vi detta? 

Vi har ju i många år jobbat med 

frågan att försöka precisera vad som är 

så speciellt med oss och vår yrkeskår? 

Det har ju visat sig att det inte är helt 

lätt att sätta ord på. Allt det där som 

finns i fingertopparna. 

Inger Risings devis: "Vi är specialister 

på att vara generalister" står sig 

bra ännu. Hur förmedlar vi skillnaden 

på att vara ”allt i allo” på att vara generalist? 

Arbetsgivaren vill ju gärna sätta 

in oss överallt, men kanske inte alltid 

där vi med vår specialistutbildning gör 

bäst nytta. 

Men frågan kvarstår, kan vi med 

detta få fler yngre sjuksköterskor att 

vidareutbilda sig till distriktssköterskor? 

Blev beklämd då jag i näst senaste 

numret av "Hälsan i centrum" läste om 

Sari Ringborg som brann för sin uppgift 

men fann arbetet så nedslående när 

hon kom ut i verksamheten efter sina 

distriktssköterskestudier så hon återgick 

till det hon gjort tidigare. Sådant 

får inte hända igen, kunskapen är ju 

inte bortkastad men det var inte så det 

var tänkt. I senaste numret av ”Vårdfokus” 

kunde vi läsa om bristen på specialistutbildade 

erfarna sjuksköterskor. 

Visserligen ändras omständigheterna 

för många idag när ekonomin 

är kärvare men vi måste envetet sträva 

efter att kunna förebygga istället för att 

bara lindra, stödja och ibland förhoppningsvis 

bota. Vad har hänt vårt socialmedicinska 

arbetsområde, hur jobbar 

vi med det idag? 

Hur ser det ut runt om i landet, hur 

gör ni för att föryngra och utöka vår 

distriktssköterskekår? 

Lokalföreningen i Göteborg, genom 

Christina Hammenfors 

vice ordförande. 

Distriktssköterskans Ryggsäck 

Du kan nu beställa distriktssköterskeföreningens 

specialgjorda ryggsäck. 

Beställningen görs genom vice ordförande Annika Wall. 

Maila till: an.wall@telia.com eller beställ via tele: 073-9015179. 

Kostnad för ryggsäcken: 200 kronor + frakt. 


PROJEKT 


Distriktssköterska på 

akutmottagning i Falun 

Vi är två distriktssköterskor som, 

under 2011, genomfört ett projekt 

med distriktssköterska på 

akutmottagningen i Falun. Vi anställdes 

på halvtid, under ett år. Uppdraget 

kom från förvaltningsledningen i 

landstinget Dalarna. På akutmottagningen 

har man sett att patienttillströmningen 

ständigt ökar, både av 

akuta och icke akuta patienter. Syftet 

med detta projekt var att se över 

patienters sökvägar. Har patienten tagit 

kontakt med sjukvården innan besök 

på akutmottagningen? Vi har utgått 

från den kliniska verksamheten för att 

få svar på våra frågor. Förutom bedömning 

av vårdbehov var också tanken att 

distriktssköterskan skulle kunna ge råd 

om egenvård, ordna läkartid till vårdcentral, 

hänvisa till jourmottagning och 

vid behov ta kontakt med kommunala 

vårdinstanser. Distriktssköterskorna 

skulle även kunna bistå övrig personal 

med kunskap och kompetens inom primärvård 

och hemsjukvård. 

Allt fler patienter söker vård på länets 

akutmottagningar och vårdcentraler. 

Gemensamt för dessa är att de känner 

oro för sin hälsa och de uppfattar sig ha 

behov av snabb bedömning och hjälp. 

En mindre del av dessa patienter är så 

svårt sjuka att de behöver omedelbart 

hjälp. Det är en utmaning för sjukvården 

att ta hand om alla patienter på ett 

snabbt, effektivt och patientsäkert sätt 

(SBU, 2010). Den medicinska kvalitén 

och omvårdnaden ska säkerställas och 

samma kompetens ska kunna erbjudas 

samtliga patienter. Uppdraget för all 

hälso- och sjukvård är att ge befolkningen 

lika vård på lika villkor oavsett 

ålder, kön, nationalitet, etnicitet, 

kultur, handikapp, sjukdom, politisk 

åsikt eller social status (HSL, 1982). 

Annika Nyström Charlotta Borelius 

Då många patienter söker sig direkt 

till akutmottagningarna, utan att först 

ha tagit kontakt med sjukvården, finns 

behov av klara hänvisningsrutiner. En 

förutsättning är en väl fungerande 

vårdkedja där det finns överenskomna 

rutiner mellan akutsjukvård, inklusive 

ambulanssjukvård, och primärvård. De 

patienter som kommit ”fel” ska alltid 

hänvisas till rätt vårdinstans. Det kan 

även vara patienter som via ambulans 

prioriteras till en vårdnivå som inte 

kräver akutsjukhusets insatser. Hjälpen 

kan ges direkt i hemmet eller på 

en vårdcentral. På akutmottagningen i 

Falun, och även på många andra akutmottagningar 

samt ambulansen, arbetar 

man för att på ett säkert sätt kunna 

prioritera patienterna utifrån deras 

medicinska behov med triageringssystemet 

METTS (Medical Emergency 

Triage and Treatment System). 

Patienter med ett akut behov av vård, 

utan att vara så sjuka att de kräver 

sjukhusets resurser, ska i första hand 

omhändertas inom primärvården. 

Dagtid innebär det att det är primärvårdens 

verksamheter till exempel vård- 

centraler, som har uppdraget att ta hand 

om dessa patienter. Under kvällar och 

helger har distriktsläkarna jourmottagning 

för patienter som har behov 

av hjälp som inte kan vänta till dess 

vårdcentralen är öppen dagtid vardagar. 

Att patienter söker sig till en akutmottagning 

istället för sin vårdcentral 

kan till exempel bero på att människors 

tilltro till akutmottagningens förmåga 

att tillgodose vårdbehovet är större än 

vårdcentralens. Det kan också vara av 

praktiska skäl då akutmottagningar är 

öppna dygnet runt och ingen tidsbokning 

behövs. Den geografiska närheten 

kan också bidra till att patienten oftare 

söker sig dit. 

Information till befolkningen om 

var man kan söka vård, finns på landstingets 

hemsida och i telefonkatalogen. 

En patient kan ringa till sin vårdcentral, 

1177 (SVR), 112 vid akut sjukdom, 

eller specialistmottagningar som 

till exempel ögon, öron, barn för rådgivning, 

konsultation och bedömning. 

Det finns även möjlighet till information 

om egenvård via patientguiden, 

egenvårdsguiden och webbaserad 

sjukvårdsupplysning och rådgivning.

Länets vårdcentraler jobbar för 100 % 

tillgänglighet via telefon dagtid. Trots 

detta söker sig patienter ändå, av olika 

anledningar, till akutmottagningen. 

Landstinget dalarna jobbar med samverkansfrågor 

och om hur man på bästa 

sätt skulle kunna göra för att patienter 

skall söka vård på den vårdnivå som 

krävs. Samarbete mellan ambulanssjukvård 

och primärvård har genomförts 

med positiva resultat bland annat 

i Borlänge. För patienter som prioriteras 

inom vissa kriterier enligt triage, 

kan ambulansen köra till vårdcentralen 

istället för till akutmottagningen. 

Arbetsfördelningen mellan olika 

specialiteter på akutmottagningen, 

mellan den specialiserade vården och 

primärvården har inte alltid fungerat 

optimalt. Det finns behov av lättåtkomliga 

överenskommelser (vårdprogram) 

som beskriver arbetsfördelningen 

mellan den specialiserade vården och 

primärvården. Den initiala bedömning 

av de patienter som inte kräver akutsjukvårdens 

insatser och som själva, 

utan remiss eller rådgivning tagit initiativet 

att komma till akutmottagningen 

skulle kunna utvecklas. 

Reflektion 

Intrycket av vår tid på akutmottagningen 

i Falun är att uppdraget mellan 

akutsjukvård och primärvård inte är 

helt tydligt. Det finns fortfarande behov 

av gemensamma överenskommelser och 

riktlinjer, som är kända av personalen, 

där vården skall utgå från patientens 

aktuella vårdbehov. Det behövs tydligare 

samarbete mellan primärvård, 

SVR, ambulanssjukvård, akutmottagningen 

och de olika mottagningarna 

på Falu lasarett. En hel del dokument 

om rutiner kring omhändertagandenivå 

finns. Gemensamma dokument 

finns mellan primärvård och specialistvård 

till exempel från hudkliniken, 

barnkliniken och psykiatrin. Dokumenten 

är upplagda på intranätet men 

upplevs som svåra att hitta eftersom 

sökvägar och kodning av dokumenten 

inte är enhetliga. Sedan i maj 2011 finns 

ett gemensamt dokument ”instruktion 

för handläggning av patienter som 

söker akut somatisk vård” framtagen 

av Landstinget Dalarna. Instruktionen 

är framtagen av representanter för primärvård, 

specialiserad vård, ambulanssjukvård, 

SVR och akutmottagningarna 

i länet. Dokumentet ska i första 

hand användas av sjuk- och distriktssköterskor 

vid vårdcentraler, akut- och 

jourmottagningar, SVR och ambulanssjukvården. 

Instruktionerna ska ses som 

ett gränssnitt mellan primärvård samt 

övriga specialiteter och anger vårdnivå. 

Ett sådant dokument är viktigt 

att sprida till alla berörda verksamheter 

och förankras hos personalen så att 

överenskommelserna efterföljs. 

För att få en snabbare genomströmning 

av patienter, som i större utsträckning 

söker sig till landets akutmottagningar, 

är akutmottagningen 

organiserad i olika flödesprocesser. 

Med flödesprocesser menas att arbetet 

organiseras i syfte att påskynda genomströmningen 

av patienter. Som exempel 

från akutmottagningen i Falun innebär 

det att rutinprover tas på vissa patientgrupper 

redan i det mottagande teamet, 

vissa röntgenremisser skrivs av sjuksköterska 

och sjuksköterskan handlägger 

okomplicerade urinvägsinfektioner 

hos kvinnor enligt checklista, där hela 

antibiotikakuren ges utan kostnad för 

patienten. Flödesprocesser är nödvändigt 

för akut sjuka patienter där snabb 

handläggning krävs. För andra patientgrupper 

där snabb handläggning inte 

är av lika stor betydelse, kan detta bli 

ett problem både för patienten och för 

organisationen. Det kan för patienten 

till exempel innebära lång väntetid, irritation 

och oro. För organisationen blir 

det större kostnader, ineffektivitet och 

fel fördelning av resurser. Det är nödvändigt 

med ett genomtänkt samarbete 

mellan akutsjukvård och primärvård så 

att dessa patienter blir omhändertagna 

på rätt vårdnivå. 

PROJEKT 

Som verksamheten på akutmottagningen 

är upplagd idag, är det svårt 

att hänvisa patienter till primärvården. 

Sjuksköterskan i det mottagande 

teamet har begränsad tid per patient. I 

snitt ska triageringsprocessen ta cirka 

sex minuter. Att på den korta tiden 

hinna hänvisa, ge egenvårdsråd eller 

hjälpa till med kontakter till primärvården 

är svårt. Sjuksköterskan på sjuksköterskemottagningen 

finns dock som 

resurs för sjuksköterskan i det mottagande 

teamet när belastningen blir alltför 

hög. 

En stor del av patienterna som söker 

akutmottagningen söker på eget initiativ. 

Närheten visar sig ha en stor betydelse 

för vart patienten söker vid upplevd 

akut sjukdom. Befolkningen har 

valfrihet att själva besluta var man vill 

söka akut sjukvård. Det är dock inte 

lätt för patienter att veta vilken vårdnivå 

man skall vända sig till när det 

finns flera alternativ på orten. För 

patienter som geografiskt bor långt 

bort från en akutmottagning, är det 

mer naturligt att i första hand söka sin 

vårdcentral. Det är viktigt att vårdcentralerna 

profilerar sig och informerar 

befolkningen vad man kan erbjuda för 

vård. Informationen ska vara enkel och 

genomföras regelbundet och anpassas 

till olika åldersgrupper. Det är också 

nödvändigt att ta reda på vilka kanaler 

som kan användas för att informationen 

ska nå fram. 

Annika Nyström 

Distriktssköterska 

Vårdcentralen Norslund, Falun 

annika.nystrom@ltdalarna.se 

Charlotta Borelius 


Vårdcentralen Tisken, Falun 

charlotta.borelius@ltdalarna.se 

För att läsa rapporten i sin helhet var 

god kontakta författarna. 


Annons

Referat från föreläsning: 

Mini-Mental Test (MMSE) 

Enligt socialstyrelsens riktlinjer är Mini-Mental Test (MMT; internationellt kallat MMSE) 

obligatoriskt vid utredning av demenssjukdom. 

Sebastian Palmqvist föreläste om skalor och tester för 

utvärdering av behandling vid demenssjukdom samt 

introduktion av nya MMT på ett Demensseminarium 

i Malmö i september 2011 för bland andra demenssjuksköterskor 

och distriktssköterskor. 

Det finns 3 – 400 olika versioner av MMT i världen, 30 

olika i Sverige. Dessa administreras och rättas olika och svårighetsgraden 

skiljer sig därmed åt. Dessutom är de dåligt 

standardiserade och resultaten tenderar att skilja sig åt beroende 

på vem som testar. Därför har det nu tagits fram en 

enhetlig, väl standardiserad version; Mini Mental State Examination 

– Svensk Revidering (MMSE-SR). Tanken är att 

denna reviderade version (MMSE-SR) ska ge exakta formuleringar 

samt en manual med rätt/fel svar. Den kommer 

att bli officiell under 2012. 

MMT:s fördelar är att testet är välkänt, har relativt bred 

kognitiv täckning. Det är ett enkelt och ofta använt test 

som ger en grov uppskattning av olika kognitiva funktioner, 

t ex orientering, minne, språk och logisk-spatial förmåga. 

Testet utvecklades för att bedöma kognitiv förmåga 

hos psykiatriska patienter. Idag används det i huvudsak vid 

Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar. Nackdelarna 

är att testet är enkelt för yngre personer, mätningen 

av exekutiv förmåga och processhastighet mäts dåligt samt 

att det fungerar mindre bra för dem som har afasi eller talar 

dålig svenska. 

MMT görs genom att undersökaren (läkare, sjuksköterska, 

arbetsterapeut eller annan tränad sjukvårdspersonal) ber testpersonen 

att bland annat besvara ett antal frågor, benämna 

föremål och rita av en figur. Testet tar cirka 15 minuter och 

bör utföras av tränad person. Det bör betonas att MMT inte 

är något diagnosinstrument utan ett test som mäter kognitiva 

funktioner och förändringar i dessa. Sebastian Palmqvist 

rekommenderar MMT som det största huvudtestet, 

det är ett bra sätt att kommunicera kognition med andra, 

men det ska användas i kombination med andra tester. Socialstyrelsen 

rekommenderar MMT tillsammans med Klocktestet. 

Demenssjukdom kan inte uteslutas vid höga, ”normala” 

poäng. Onormalt låg poäng kan erhållas av andra orsaker än 

kognitiv svikt, till exempel språksvårigheter, nedsatt hörsel 

och nedsatt allmäntillstånd. Testresultatet anses ändå ge en 

vägledning vid utredning av demens eller demensliknade 

tillstånd. MMT kan också användas för att följa patientens 

kognitiva utveckling över tid. Det är viktigt att förutom 

totalpoängen även noggrant anteckna patientens samtliga 

svar för kvalitativ uppföljning. 

DEMENS 

Sebastian Palmqvist, leg läkare och med dr i klinisk 

neurovetenskap vid Enheten för klinisk minnesforskning 

i Malmö, Lunds universitet. Han har disputerat 

på tolkning och användning av enkla kognitiva tester 

vid lindrig kognitiv svikt och demenssjukdomar. Leder 

tillsammans med Beata Terzis och Anders Wallin den 

svenska standardiseringen av nya MMT, Mini Mental 

State Examination – Svensk Revidering, med stöd från 

Svensk Förening för Kognitiva Sjukdomar (SFK). 

Uppskattningsvis har 34 miljoner människor världen 

över någon typ av demenssjukdom. Sjukdomarna leder till 

stort lidande för både patienter och anhöriga och beräknas 

kosta samhället 422 miljarder amerikanska dollar årligen. 

Den vanligaste demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom 

och den utgör ca 60 – 70 % av alla demenssjukdomar. 

Sjukdomarna blir allt vanligare och år 2050 beräknas över 

100 miljoner människor vara drabbade av Alzheimers sjukdom. 

Främst kommer ökningen att ske i låginkomstländer. 

Det är därför viktigt att det finns billiga och enkla instrument 

för att tidigt kunna ställa diagnos och för att utvärdera 

behandling. 

Leila Haapaniemi 



AVHANDLING 

Distriktssköterskors uppfattningar av medicinteknik 

inom palliativ vård i hemmet 

Munck B., Fridlund B., Mårtensson J. District nurses’ conceptions of medical technology in palliative home care. 

Journal of Nursing Management 2011; 19:845-854 

Studier visar att distriktssköterskor 

upplever den konstant ökande 

hemsjukvården som en ”avdelning 

utan gränser”. Detta medför en 

ökande arbetsbörda, ständig tidsbrist 

och en otillfredsställande arbetssituation 

vilket i sin tur kan påverka patientsäkerheten. 

Distriktssköterskorna arbetar 

ofta ensamma och har ett stort 

egenansvar, dessutom baserar distriktsläkarna 

ofta sina medicinska beslut på 

deras bedömningar. De senaste åren 

har medicintekniken inom hemsjukvården 

ökat i de mest industrialiserade 

länderna, vilket innebär att personer 

med varierande bakgrund och kunskaper 

allt oftare kommer i kontakt med 

medicinteknik samtidigt som hemmet 

är en oförutsägbar miljö. Medicinteknik 

och behandlingar som bland annat 

förekommer i hemmet är ventilator, 

olika pumpar, peritoneal dialys, syrgasbehandling 

och nutritionsbehandlingar. 

Arbetsbördan för distriktssköterskor 

är redan stor och det saknas 

kunskap om vilken ytterligare effekt 

medicintekniken har på deras arbetssituation 

och möjligheter att utföra en 

bra och säker vård. Syftet med denna 

studie var därför att studera distriktssköterskornas 

uppfattningar av medicinteknik 

inom palliativ vård i hemmet. 

Metoden som användes till studien var 

fenomenografi där personers kvalitativt 

skilda uppfattningar av ett fenomen 

efterfrågades och var av intresse. Deltagare 

i studien bestod av 16 distriktssköterskor 

som arbetade både inom 

specialiserad hemsjukvård och allmän 

hemsjukvård i ett landsting i södra Sverige. 

Datainsamling skedde med hjälp 

av semistrukturerade intervjuer med 


frågor om; hur medicintekniken påverkade 

distriktssköterskornas arbetssituation 

och vårdrelation, om miljön i 

hemmet och patientsäkerheten i samband 

med hantering av medicinteknik. 

Intervjuerna analyserades därefter 

enligt en sjustegsprocess. 

Resultatet visade att distriktssköterskorna 

ansåg att medicintekniken ledde 

till en sårbarhet i deras arbetssituation 

med förändrade arbetsuppgifter och 

ökade krav. Det innebar en utsatthet 

att arbeta i patientens hem med andra 

förhållande än på sjukhusen, långt från 

kollegor och engagerade distriktsläkare. 

Distriktssköterskorna uppfattade en 

osäkerhet när de kom i kontakt med 

ny medicinteknik som de var ovana vid 

eller sällan hanterade, och ansåg därför 

att kontinuitet vid hantering av medicinteknik 

var en nödvändighet för en 

patientsäker vård. Att arbeta med medicinteknik 

inför anhörigas granskande 

blickar kunde också skapa en osäkerhet 

bland distriktssköterskorna, ”de 

kan medicintekniken nästan bättre än vi 

själva ibland, så deras självförtroende kan 

göra oss osäkra”. 

Medicintekniken fordrade samarbete 

och distriktssköterskorna uppmuntrade 

de närstående till delaktighet i 

vården, vilket ledde till ett ömsesidigt 

beroende av varandra. Närstående 

erbjöd sig ofta att hjälpa till med tekniken 

för att underlätta för personalen 

och fungerade då som en resurs när de 

övervakade tekniken eller hjälpte till 

med andra sjukvårdande uppgifter. ”Vi 

har haft anhöriga som hjälpt till när vi 

haft långa avstånd till patienten, med att 

koppla dropp till och ifrån, gett injektioner 

och hjälpt till med smärtpumpar. Vi har 

lärt dem… och det har fungerat jättebra”. 

Distriktssköterskorna var även beroende 

av kollegialt stöd och de gjorde 

ofta gemensamma hembesök om de var 

osäkra på någon medicinteknik. Annat 

stöd kunde vara från specialiserade palliativa 

team eller sjukhusavdelningar, 

när de kände osäkerhet i samband med 

hantering av medicintekniken. 

Det fordrade en självtillit att hantera 

medicinteknik i hemmet vilket 

distriktsköterskorna erhöll genom sin 

grundläggande trygghet och långa 

arbetslivserfarenhet. Att tidigare ha 

arbetat inom akut och intensivvård 

medförde en trygghet, vilket innebar 

att medicintekniken blev både en 

utmanande och stimulerande uppgift 

som de inte ville vara utan. De som 

var trygga med tekniken kunde istället 

satsa på vårdrelationen. Regelbunden 

hantering av medicintekniken skapade 

en patientsäker arbetssituation. 

”Du kan endast erhålla vana genom 

erfarenhet och erfarenhet får du genom 

många kontakter med patienter som 

använder medicinteknik”. 

Medicintekniken krävde en medvetenhet 

om patientsäkerhet. Långa avstånd 

till patienter och en hemmiljö som var 

obekväm, oförutsägbar och svårigheter 

att upprätthålla hygienrutiner var faktorer 

som skapade osäkerhet. Distriktssköterskona 

var ofta beroende av familjens 

hjälp med medicintekniken, men 

det krävdes en lyhördhet för vad de 

vågade delegera till familjen och för 

vad patienten och de närstående orkade 

ta hand om. Distriktssköterskorna var 

medvetna om att det fordrades eget 

ansvar att hålla sig uppdaterad för att 

klara av att hantera medicintekniken,

vilket skedde med hjälp av kollegor, 

utbildningar eller att läsa gällande riktlinjer. 

Medicintekniken skapade också 

etiska dilemman i samband med livsuppehållande 

åtgärder. Distriktssköterskorna 

menade att distriktsläkarna inte 

tog tillräckligt ansvar vid dessa situationer 

och ansåg att en regelbunden 

utvärdering krävdes för hur länge en 

behandling skulle pågå vid livets slut. 

”Medicintekniken, ingen tar ansvar för 

att ta bort den”. 

Medicintekniken ansågs kunna ge 

patienterna frihet och därmed ökade 

möjligheter att få vård i hemmet ”medicintekniken 

är nödvändig för patientens 

vård…annars skulle han inte kunna vara 

hemma”. När patienterna själva deltog 

i sina behandlingar bidrog detta till 

familjens oberoende samtidigt som 

antalet hembesök reducerades, vilket 

var en fördel för de familjer som ville 

upprätthålla sin integritet. 

Sammanfattningsvis visade studien 

att distriktssköterskorna uppfattade 

en sårbarhet med ökade krav beroende 

på mer patienter med medicinteknik 

som skrevs ut till hemmen. Brist på 

tid i kombination med bristande kontinuitet 

skapade osäkerhet som kunde 

äventyra patientsäkerheten. Denna osä- 

Berit Munck 

kerhet kan minskas med mer utbildning, 

stödjande ledarskap och samarbete 

med specialiserade palliativa team. 

För att distriktssköterskor ska kunna 

arbeta med medicinteknik inom palliativ 

hemsjukvård på ett patientsäkert 

sätt utan en känsla av utsatthet, behöver 

de specialisera sig mer inom palliativ 

vård och undvika att splittra sin arbetssituation 

med andra arbetsuppgifter. 

AVHANDLING 

FAKTA 

Mitt nuvarande arbete är som universitetslektor 

och programsamordnare för specialistutbildningen 

till distriktssköterska på Hälsohögskolan 

i Jönköping. Tidigare har jag i stort 

sett i hela mitt yrkesverksamma liv arbetat 

inom Vaggeryds primärvårdsområde, mestadels 

inom hemsjukvården där jag började som 

undersköterska på 1980-talet. Jag studerade till 

sjuksköterska och vidareutbildade mig sedan 

till distriktssköterska 1996. Efter det arbetade 

jag med sedvanliga arbetsuppgifter såsom 

mottagningsarbete och hemsjukvårdsarbete. 

Sista fem åren inom primärvården arbetade 

jag som enhetschef för Skillingaryds Vårdcentral 

och Vaggeryds hemsjukvård. Har under de 

senaste fyra åren också bedrivit doktorandstudier. 

Var klar med min avhandling i dec 2011. 

Berit Munck 


Universitetslektor och programsamordnare, 

Hälsohögskolan i Jönköping. 

E-mail: berit.munck@hhj.hj 

Du som önskar läsa avhandlingen i sin 

helhet är välkommen att kontakta Berit 

Munck per mail. 


Annons

Spirometri – ett metod och 

omvårdnadsdokument 

För att kunna ställa diagnos vid misstanke på astma 

och Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är spiro- 

metrin ett ovärderligt hjälpmedel [1]. Spirometriundersökningen 

kan också vara ett pedagogiskt hjälpmedel i 

patientundervisningen. Spirometriundersökningar görs idag 

på allt fler ställen i vården. Det är då av stor vikt att undersökningen 

utförs på ett evidensbaserat sätt. ASTAs styrelse 

beslutade därför år 2008 att bilda en arbetsgrupp med 

syfte att utarbeta ett – evidensbaserat metod och omvårdnadsdokument 

kring spirometriundersökningar för barn 

och vuxna. Dokumentet är anpassat till praktisk verklighet 

utifrån nationella och internationella riktlinjer [2-5]. Hela 

dokumentet hittar du på www.asta.org.se. 

Spirometri 

Spirometriundersökningar utförs idag av flera olika yrkesgrupper. 

Alla som utför spirometrier ska kunna förbereda 

och informera patienten. Viktigt är också att man har kunskap 

om vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att en 

undersökning ska bli tolkningsbar och hur undersökningsresultatet 

ska dokumenteras [6]. 

Indikationerna för spirometri kan indelas i två huvudgrupper: 

diagnostiska och uppföljande. 

För att få till en optimal spirometriundersökning är samarbete 

mellan patient och undersökningsledare av största 

betydelse. Resultatet tillsammans med patientens anamnes 

används som grund för patientens diagnos. Varje undersökning 

bör ha en frågeställning som formuleras tillammans 

med ansvarig läkare. Utifrån denna frågeställning bestäms 

om något inhalationsläkemedel bör undvikas inför undersökningen. 

Den som utför spirometrin måste kunna bedöma 

undersökningens kvalitet och förmedla det till personen som 

ska tolka resultatet. 

PRAKTIK 

De fyra viktigaste mätparametrarna 

VC. Långsam vitalkapacitet. Volymen av en långsam 

utandning efter en maximal inandning. 

FVC. Forcerad vitalkapacitet. Volymen av en forcerad 

utandning efter en maximal inandning. 

FEV1. Forcerad exspiratorisk volym mätt på en sekund. 

Den volym som kan blåsas ut på en sekund med maximal 

kraft från helt fyllda lungor. 

Kvoten mellan FEV1 och vitalkapaciteten. 

Referenser 

1. Welfare, N.B.o.H.a., Socialstyrelsens riktlinjer vid astma och KOL. 

2004. 

2. Miller, M.R., et al., General considerations for lung function testing. 

Eur Respir J, 2005. 26(1): p. 153-61. 

3. Miller, M.R., et al., Standardisation of spirometry. Eur Respir J, 

2005. 26(2): p. 319-38. 

4. Rabe, K.F., et al., Global strategy for the diagnosis, management, 

and prevention of chronic obstructive pulmonary disease: GOLD 

executive summary. Am J Respir Crit Care Med, 2007. 176(6): p. 

532-55. 

5. Svensk lungmedicinsk förening. Nationellt vårdprogram för KOL 

www.slmf.se. 2008. 

6. Eaton, T., et al., Spirometry in primary care practice: the importance 

of quality assurance and the impact of spirometry workshops. Chest, 

1999. 116(2): p. 416-23. 

Inger Kull 

leg sjuksköterska, med dr 

universitetslektor i omvårdnad med inriktning mot allergi 

Karolinska Institutet 

Institutionen för klinisk forskning och utbildning, 

Södersjukhuset Forskningscentrum plan 3 

Stockholm 

inger.kull@ki.se 


DEBATT 

Specialistsjuksköterskeutbildningar 

i all ära! 

Måste reflektera och agera när jag ser hur olika 

man värdesätter specialistsjuksköterskeutbildningar 

för sjuksköterskor i vårt land. Blir fundersam 

på om man inte har satt sig in i vad utbildningarna 

innehåller och vilka områden de är 

inriktade på. 

Mina reflektioner görs ur tre olika perspektiv, som 

gammal distriktssköterska, som kommunpolitiker 

och verksam inom vård- och omsorgssektorn och 

som kursansvarig för specialistsjuksköterskeutbildningen, 

inriktning distriktssköterska. 

Jag har lång erfarenhet av hemsjukvård i det ordinära 

boendet, men även arbetat inom den kommunala hemsjukvården 

med särskilda boenden, ordinära boendet och lss- 

verksamheten. 

Den kommunala hälso- och sjukvården bedrivs ju idag i 

olika miljöer och hos olika brukare. 

Tar vi först särskilt boende så har vi där äldre människor 

med olika sjukdomstillstånd. Det är speciellt med äldre, 

deras sjukdomar och mediciner…här behövs speciell kunskap! 

Särskilt boende ska ju vara så likt det egna boendet 

som möjligt, men där finns inte den övriga familjen och 

sjuksköterskan har alltid annan personal att tillgå. 

Tar vi då hemsjukvård i ordinärt boende så är det en stor 

skillnad, både på miljö och brukare! 

Här möter sjuksköterskan ofta hela familjer i deras egna 

hem! Familjer som har en helt annan åldersstruktur än på 

särskilda boendet! Yngre människor som drabbas av cancer 

och väljer att vårdas hemma, de kan ha barn omkring sig 

som vi ska bemöta och hantera på ett professionellt sätt i 

svåra stunder! 

Det är viktigt att man som sjuksköterska inom kommunens 

samtliga områden ska ha en bred specialistkunskap då 

vårdtagarna ofta har en komplex sjukdomsbild med många 

funktionsnedsättningar och kognitiv oförmåga. 

Distriktssköterskeutbildningen ger en bred grund för att 

kunna utföra detta arbete samt underlag för att identifiera 

behov utifrån forskning och utveckling, samtidigt ger den 

grund för en god patientsäkerhet. 

Kommunen har ju även en lss-verksamhet med olika 

boendeformer där det kan bli aktuellt för kommunens sjuksköterska 

att besöka. Här handlar det om olika diagnoser 

och ofta yngre personer. 


Då kommer jag till de olika specialistsjuksköterskeutbildningar 

som nu finns och som tydligen börjar tävla med varandra! 

Vilken är mest värd, vilken är bäst, vilken ger mest i 

lönekuvertet? Trist tycker jag! 

Vill tydliggöra skillnaderna mellan distiktssköterskeutbildningen 

och specialistsjuksköterskeutbildningen inriktning 

vård av äldre. Egentligen säger namnet på den sist 

nämnda det! 

Specialistsjuksköterska med inriktning vård av äldre (60 

högskolepoäng) ger en fördjupad kunskap om äldre. 

Den innehåller: 

• Hälsa och livsvillkor hos äldre 

• Geriatrisk omvårdnad 

• Värdighet och välbefinnande i åldrandet 

• Palliativ vård med inriktning mor äldre 

• Organisation, ledning och utveckling inom omvårdnad av 

äldre 

• Vetenskapliga metoder 

• Självständigt arbete 

Den är helt inriktad emot vård och omsorg av äldre människor, 

mycket lämpad för sjuksköterskor som endast arbetar 

inom kommunens särskilda boende för äldre människor. 

Specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning 

distriktssköterska (75 högskolepoäng) ger en fördjupad kunskap 

om hela befolkningsgruppen, oavsett ålder. 

Den ger dessutom förskrivningsrätt för inkontinenshjälpmedel, 

stomihjälpmedel och vissa läkemedel. 

Den innehåller: 

• Livsstil och hälsa 

• Vuxna och äldres hälsa och ohälsa 

• Geriatrik,gerontologi, psykiatri och demenssjukdomar 

• Palliativ omvårdnad 

• Förebyggande folkhälsoarbete 

• Barn och ungdomars hälsa och ohälsa 

• Olika bokstavsdiagnoser 

• Pediatrik och psykologi 

• Mångkulturella möten 

• Vetenskapliga metoder 

• Självständigt arbete 

Distriktssköterskeutbildningen med sitt breda innehåll är 

heltäckande så att de sjuksköterskor som har den kan arbeta 

inom samtliga av kommunens områden, ordinärt boende, 

särskilt boende och lss- verksamheten.

Det finns kommuner som kräver distriktssköterskeutbildning 

för dem som ska arbeta med hemsjukvården i ordinärt 

boende och annan utbildning på dem som ska arbeta inom 

de särskilda boendena. 

Men, utifrån mina tre perspektiv ser jag att den bästa lösningen 

för att ge en kvalificerad och god hälso- och sjukvård 

inom kommunerna så har man kravet på att det ska vara 

distriktssköterskor som anställs. Den ger en fullständig kompetens 

inom samtliga kommuners områden. 

Eva Folkesdotter Paradis 


Kursansvarig för specialistsjuksköterska 

med inriktning distriktssköterska 

Ordförande i vård- och omsorgsutskottet, 

Mörbylånga kommun. 

Nationella 

Amningskommittén 

Den 14 oktober 2011 ägde det tredje mötet med nationella 

amningskommittén rum. Kommittén är en 

utvidgning av den samordningsgrupp som Livsmedelsverket 

fick i uppdrag av regeringen att bilda år 2004. 

De fyra myndigheter som ingår i samordningsgruppen 

är Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Konsumentverket 

och Livsmedelsverket. Minnesanteckningar från 

mötet den 14 oktober finns att läsa på livsmedelsverkets 

hemsida. 

Eva Gunnarsson representerade distriktssköterskeföreningen. 

För att läsa mer se: 

http://www.slv.se/sv/grupp3/Om-oss/Expertgrupperoch-natverk/Nationella-amningskommitten/ 

DEBATT 


LOKALFÖRENINGAR 


HALLAND 

Distriktssköterskeföreningen i Halland kallar till årsmöte, 

torsdagen den 22 mars på Strandbaden i Falkenberg. 

Start kl 18 med mingelbuffé, drop in. 

Därefter årsmöte och information om insulin 

Inbjudan kommer snart och anmäl dig som vanligt till kassör 

Cecilia Björklund, se hemsidan: 

www.distriktsskoterska.se/foreningar.php?id=8 

VÄLKOMNA hälsar styrelsen 

Helena Johansson, Distriktssköterska 

Dsk-gruppen Synapsen 

Skolgatan 14, 311 31 Falkenberg 

070-6180161 

helena.johansson@synapsen.info • www.synapsen.info 

Annons

Äldre och våld 

”En person med demenssjukdom löper dubbelt så stor 

risk än andra att utsättas för någon form av våld.” 

Äldre personer i dagens samhälle är mer sårbara för 

våld och övergrepp än många andra. Alla befintliga 

studier visar att det är ett folkhälsoproblem. De är 

många gånger ekonomiskt och socialt beroende och har 

ett större omsorgsbehov vilket också gör att de har svårt 

att skydda sig mot våldet. Förövare är oftast någon manlig 

familjemedlem och brottsplatsen är vanligen det egna 

hemmet. 

Förekomst: 

Både äldre män och kvinnor kan utsättas för våld, studier 

visar att äldre kvinnor är mer utsatta och sexuellt våld och 

sexuella övergrepp begås nästan uteslutande mot äldre kvinnor. 

Studier visar att bland kvinnor har 16 % utsatts för våld 

efter sin 65-årsdag. Våldet ökar med stigande ålder samt vid 

funktionsnedsättning och sjukdom. En person med demenssjukdom 

löper dubbelt så stor risk än andra att utsättas för 

någon form av våld. 

Definition av våld mot äldre: 

Enligt Torontodeklarationen 2002 definieras våld mot äldre 

enligt följande: ”Våld mot äldre är en enstaka eller upprepad 

handling, eller frånvaro av önskvärd/lämplig handling, som 

utförs inom ett förhållande där det finns en förväntan på förtroende 

och som förorsakar skada eller smärta hos en äldre person”. 

Socialstyrelsen beskriver våld mot äldre som: 

1. Fysiska övergrepp – våld mot kroppen. 

2. Psykiska övergrepp – hot, kränkningar och trakasserier. 

3. Ekonomiska övergrepp – utpressning eller stöld av pengar 

eller egendom, förskingring. 

4. Försummelse – någon form av vanvård, t.ex. felaktig medicinering, 

otillräcklig föda, bristande hygien mm. 

5. Sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. 

Att upptäcka våld hos äldre: 

Det kan ibland vara svårt att upptäcka våld mot äldre då 

tecken kan tolkas som det normala åldrandet. I dag bör alla 

kvinnor i alla åldrar frågas om våldutsatthet som en del av 

anamnesen. Genom att fråga alla så normaliseras frågandet 

och ingen känner sig speciellt utpekad. 

TEMA ÄLDRE 

• Tala om att våld är vanligt hos kvinnor i alla åldrar och 

att du därför frågar alla. 

• Skapa tillit genom att visa medkänsla och empati vilket 

gör det lättare för kvinnan att svara på den fråga du ställer 

om hon utsatts för våld. 

• Ställ en direkt fråga om våld eller fråga hur hon har det 

därhemma. 

• Frågan kan också ställas utifrån tecken som gör dig orolig. 

Omvårdnadsåtgärder: 

• Ta hand om henne omgående, låt henne inte vänta. 

• Synliggör våldet genom att fråga rakt på sak om hon blivit 

utsatt för våld. Tänk på att våld kan ge diffusa symptom. 

• Samtala med kvinnan i enrum. Ge henne tid. Lyssna 

aktivt och bekräfta hennes berättelse. 

• Ge individuellt stöd för att hantera det akuta men även 

på lång sikt. 

• Ombesörj mat och värme. 

• Ombesörj att patienten får ordinerade läkemedel och 

behandlingar. 

• Skriv ner telefonnummer till personer som kan hjälpa 

kvinnan. 

• Hjälp till med en plats där hon kan känna sig säker, både 

hemma och i kommunen. 

• Råd och stöd vid kontakt med hälso- och sjukvården eller 

andra myndigheter. 

• Arbeta tvärprofessionellt. 

Eva Sundborg 

eva.sundborg@sll.se 


TEMA ÄLDRE 

Utbildningsmaterial om patientsäkerhet 

– säker primärvård 

Under våren och sommaren 2011 tog Distriktssköterskeföreningen tillsammans 

med Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) samt Patientförsäkringen LÖF 

(landstingets ömsesidiga försäkringsbolag) fram ett utbildningsmaterial om 

patientsäkerhet, riktat till primärvården. 

Säker primärvård är ett multimedia-material om patientsäkerhet 

för den som ska utbilda, leda och intressera andra 

för patientsäkerhetsarbete inom primärvården. Materialet 

består av sex DVD-filmer samt ett fördjupningsmaterial i 

form av powerpointbilder. Dessa filmer baseras på ett engelskt 

material, men har kompletterats med svenska röster. 

Varför patientsäkerhetsarbete? 

Det pågår ett aktivt arbete för att minska patientskador och 

öka patientsäkerheten inom den svenska sjukvården. Patientförsäkringen 

LÖF (landstingens ömsesidiga försäkringsbolag) 

har här en viktig uppgift. Genom att föra en kontinuerlig 

dialog med sjukhusens chefsläkare arbetar de med att 

stödja landsting och regioner i detta. 

Vi som arbetar inom vården är vanliga människor, med 

fel och brister. Vi är inte ofelbara, och vi kommer alla att 

någon gång under vår yrkeskarriär att göra fel. Det viktiga 

är att vi lär oss av våra misstag och att vi hela tiden arbetar 

med att identifiera, upptäcka och förebygga misstag. Vi kan 

inte få ett system helt utan olyckor och feldiagnoser men vi 

kan alla hjälpas åt att få vården säkrare. Distriktssköterskor/ 

läkare har ett komplicerat arbete. De förväntas på kort tid 

ställa diagnos samt remittera vidare vid behov. Det är viktigt 

att vi alla hjälps åt med patientsäkerhetsarbetet och det 

är oerhört viktigt att bygga in säkerhet i alla våra rutiner 

och processer. Det är också angeläget att ledningen inom 

hälso- och sjukvården tar ett ökat ansvar för patientsäkerheten 

och skapar förutsättningar för personalen att kunna 

leva upp till sina ambitioner, att undvika misstag i vården. 

Det finns många skäl för detta: 

• Humanitära. För att undvika onödigt lidande och försämrad 

livskvalitet. 

• Arbetsmiljömässiga. Personal som gjort ett misstag 

tänker återkommande på det och plågas länge av det. 

• Ekonomiska. Om alla de resurser som idag läggs på 

patienter som skadas inom vården kan frigöras till att 

istället behandla fler patienter så vinner vi ekonomiskt 

på detta. Resurserna tillvaratas bättre. 

• Samhällsekonomiska. Våra grundläggande trygghetssystem, 

såsom sjukförsäkring och förtidspension belastas 

med kostnader för dem som skadas i vården. 


I filmerna medverkar vår egen ordförande i distriktssköterskeföreningen, 

Kristina Hesslund. De 6 filmerna är drygt 

20 minuter långa och finns att hitta på Patientförsäkringen 

LÖF:s hemsida: www.patientforsakringen.se 

1 Se verkligheten som den är – 100 000 kontakter per vecka. 

2 Säkerhetskultur - Grundbulten för förändring. 

3 Diagnostik – att undvika felkällor. 

4 Kommunikation 

5 Säker läkemedelsanvändning 

6 Att göra vården säkrare. Några idéer från England.

Lite kort om filmerna: 

Bristande kommunikation ökar risken för vårdskada 

Oavsett om det gäller den engelska primärvården eller den 

svenska så har man sett hur primärvården förändrats genom 

åren. Förr i tiden hade patienten en nära relation till sin 

distriktsläkare. Man kände varandra och risken för kommunikationsmissar 

var liten. Idag gör kortare anställningsformer 

samt större bredd i karriärer att patienten genom sitt 

liv träffar en mängd olika läkare. Det finns på våra vårdcentraler 

gott om vikarier och hyrläkare, detta leder till minskad 

kontinuitet. Besöken inom primärvården är ofta korta 

och snabba. Snabba besök ökar risken för kommunikationsmissar. 

En av de engelska läkare som uttalar sig i filmerna 

talar om det ”tyranniska” i att ha en 10 minuters konsultation 

och därefter ta ett beslut. Man ”samtalar” inte längre 

med patienten för tiden räcker inte till. Detta leder till missnöje 

hos patienter, frustration hos personalen, samt stor risk 

för att göra fel. 

Språksvårigheter samt ovanliga sjukdomar är också en 

säkerhetsrisk. I en av filmerna pratar verksamhetschefen från 

Tensta Vårdcentral, Lena Laitinen, om just detta. 

Äldre, multisjuka patienter, en stor riskgrupp 

När det gäller äldre, multisjuka, patienter så löper de en stor 

risk att drabbas av vårdskador. Man har sett att den farligaste 

platsen för patienter är att befinna sig ”mellan” instanser. Det 

är ofta där felen sker. Det finns stora brister i rutiner för 

överrapportering vid överlämningar. Kortade vårdtider gör 

att patienter skrivs hem tidigt. Ofta sker informationsmissar 

när patienter rapporteras över från sjukhusvård till primärvård, 

från primärvård till kommunal hemsjukvård, o s v. 

Olika journalsystem gör att risken för detta ökar. Mediciner 

insatta på sjukhus kan ibland missas i primärvården, nyinsatta 

läkemedel sätts ut, gamla mediciner blir kvar, ibland tar 

patienten dubbeldos. Medicineringsfel samt läkemedelsinteraktion 

hör till en stor del av vårdskadorna samt de säkerhetsrelaterade 

incidenserna. Så mycket som upp till var 5:e 

läkemedel blir fel vid överrapportering mellan sjukhus och 

primärvård. 

Förbättringsarbete 

Patrik Midlöv, distriktsläkare från Eslöv, berättar om hur 

de för att få bukt med medicineringsfel och läkemedelsinteraktioner 

utformat ett formulär, en ”läkemedelsberättelse”. 

Denna läkemedelsberättelse får patienten med sig 

från primärvården vid sjukhusinläggning och den kan sedan 

användas i återrapporteringen. Man har sett att detta radikalt 

minskat felmedicineringen samt lett till minskad sjukvårdskonsumtion. 

Det finns många exempel på förbättringsarbete för säkrare 

primärvård. Filmen som handlar om just förbättringsarbete 

är hämtade från idéer inom primärvården i England. 

Denna film hade gärna fått kompletteras med ”idéer från 

Sverige”! Jag är säker på att det finns många bra exempel på 

förbättringsarbeten även inom svensk primärvård. 

TEMA ÄLDRE 

Sammanfattningsvis 

Ta dig tid och titta igenom detta material. Det är möjligtvis 

lite långrandigt men i hög grad aktuellt och sevärt! Patientsäkerhet 

är en oerhört viktig fråga för oss alla och får inte 

negligeras eller glömmas bort i jakten på att få ekonomin att 

gå ihop. Det är viktigt att vi alla tar vårt samhällsansvar, oavsett 

var vi bor och arbetar, genom att ständigt arbeta vidare 

för en säkrare vård! 

Ylva Wendle Sundbom, 

Redaktionen 

FAKTA 

Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag försäkrar landstingens 

och regionernas ansvarighet gentemot patienter som 

skadas i samband med hälso- och sjukvård. Patientförsäkringen 

LÖF har cirka 110 medarbetare som svarar för mottagning 

och registrering av skadeanmälningar, personskadeutredning, 

beslut i skadeärenden och utbetalning av ersättningar 

samt skadeförebyggande arbete. Till hjälp har de specialistläkare 

inom alla medicinska områden. 

Se gärna: http://www.patientforsakring.se På hemsidan hittar 

du ovan nämnda multi media material samt filmerna om 

patientsäkerhet. 


TEMA ÄLDRE 

Jag vill ta dig med till den kommunala hemsjukvården i en 

kommun i Uppsala län. Året är 2009. Det är vardagkväll. 

Livet därutanför pågår som vanligt. Föräldrar hämtar sina 

barn på dagis, lagar mat, skjutsar till olika aktiviteter. På ett 

äldreboende, på nedre botten, i en omgjord lägenhet, sitter 

en distriktssköterska. Hon är ensam ansvarig för ett äldreboende, 

ett korttidsboende, ett demensboende samt ett stort 

antal hemsjukvårdpatienter. Många vårdas i livets slut. Dessutom 

finns i kommunen cirka 250 personer som är utrustade 

med larm. Detta larm är kopplat till hemtjänst via SOS sambandscentral. 

Hemtjänst står i kontakt med sjuksköterskan 

som åker på larm vid behov. Kommunen är stor, de boende 

utspridda. På dagtid arbetar här fem sjuksköterskor men 

kväll samt helg bara en. En ensam sjuksköterska, ett haltande 

journalsystem, en uppslagen dagbok där det står skrivet vad 

som är att göra för kvällen. Ofta står där bara förnamn på 

dem som behöver hjälp, vilket inte gör arbetet lättare. De 

bor på gator såsom Äppelvägen, Päronstigen, Körsbärsgränd. 

Sjuksköterskan har ett antal fasta, varierande, ärenden per 

kväll såsom dialys i hemmet, näringsdropp via CVK, vattenlavemang, 

dosettdelning av Waran®. Här finns ingen kvällsöppen 

jourmottagning eller vårdcentral, ingen läkare som 

gör hembesök. För att få råd och eventuell tillfällig ordination 

hänvisas man till en akutmottagning 2,5 mil bort, till 

största del bemannad med AT-doktorer. 

Det kommer ett larm. Det är en dam med bröstsmärta som 

nyligen haft en hjärtinfarkt som vill att en sjuksköterska 

kommer. Sköterskan åker dit. Damen vill till sjukhus. Sköterskan 

larmar en ambulans och väntar tills de kommer. 

Damen ifråga tar god tid på sig att plocka ihop sina saker. 

Med ska favoritkudden, fågeln ska matas, etc. Det verkar 

inte så akut. Det kommer ett annat larm. En man ligger på 

golvet med oklara smärtor och bara skriker rätt ut. Hemtjänstpersonalen 

tror att höften är av. Sköterskan har inte 

möjlighet att åka dit på en gång så hon ber hemtjänstpersonalen 

larma ambulans och skicka in honom. Han kommer 

åter samma kväll, utan åtgärd. Höften var hel. 

En kväll kan innehålla mycket. Ett väntat dödsfall, ett oväntat 

dödsfall, otröstliga anhöriga som behöver stöd. Många 

vårdas i livets slut. I de fall där ett dödsfall är väntat finns 

ofta en delegering på att konstatera dödsfall. Då finns också 


Hemsjukvårdstankar 

För några år sedan arbetade jag i den kommunala hemsjukvården i min hemkommun. 

Jag var nyutbildad distriktssköterska och vill här dela med mig av en text jag då skrev. 

Jag tror att många kan känna igen sig. 

Det har hänt att jag velat gömma min namnskylt… 

möjlighet att ge smärtstillande och ångestlindrande medicin 

vilket i sig är tidskrävande. Förutom allt detta förväntas 

sjuksköterskan vara ständigt nåbar. Enligt kommunens 

MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska) får ingen vid 

behovs medicinering ges utan att sköterskan är kontaktad. 

Jourtelefonen får inte stängas av. Hemtjänst ringer och rådfrågar. 

Vad ska de göra med den herre som inte öppnar när 

de ska ge insulin? Damen som får andnöd kväll efter kväll? 

Varför kommer inte syster på utsatt tid? Akuten ringer och 

frågar varför den gula akutlappen inte är ifylld som den ska. 

Det saknas uppgift om anhörig. 

Den sjuksköterska det handlar om är jag… Det finns de 

gånger jag känt för att stoppa min namnskylt i fickan och 

vara anonym, känt mig överflödig och dum. Möts många 

gånger av ambulanspersonalens överseende blick när jag 

försöker ta reda på personen i frågas hälsohistoria genom 

bläddrandet i högar av läkemedelslistor och gamla journalanteckningar. 

Ofta tvingas jag erkänna att jag inte vet. Jag 

vill ropa ut: Vi är sjuksköterskor i hemsjukvården men vi 

har ingen röntgensyn, vi har inga bärbara syrgasapparater 

eller möjlighet att ta EKG. Vi har inte ens en bladderscan. 

Vi får konstatera dödsfall men inte sätta dropp i hemmen. 

Vi har inget att säga till om när hemsituationen är ohållbar. 

Det är kommunens bistånds bedömare som beslutar om 

annat boende eller korttidsplats. Så förlåt oss, all akutpersonal, 

att vi skickar dessa multisjuka äldre herrar och damer 

till er oftare än vad som behövs. Ge oss en mobil doktor och 

vi ska bättra oss. Jag känner mig ibland som den demente 

mannen som jag nyligen tog blodtryck på. På frågan om han 

brukar ligga högt eller lågt svarade han: ” Nä, jag brukar ligga 

platt”. Vänder sig till sin hustru och frågar ”Visst är det så? 

Visst ligger jag platt i sängen?”. 

Klockan har hunnit bli 21, en vanlig kväll i den kommunala 

hemsjukvården… Dags att rapportera till nattsjuksköterskan 

och gå hem. 

Ylva Wendle Sundbom

Annons

Annons

Mitt nya liv 

– tankar efter en levertransplantation 

Den 16 april 2008 blev jag levertransplanterad efter 

att ha varit leversjuk i många år och jag är innerligt 

tacksam mot den man som sa ja till att donera sina 

organ efter sin död. Hans beslut blev skillnaden mellan liv 

och död för mig. Med en ny lever fick jag ett nytt liv. 

När jag var mellan 17 och 18 arton år använde jag narkotika 

en kort period och smittades av hepatit B och blev 

inlagd på infektionskliniken på USÖ. Hepatiten läkte ut 

och jag slutade efter det helt med droger. Jag träffade det 

som sedan blev min hustru, vi gifte oss, fick barn och slog 

oss ner i Hallsberg. Jag tog tjänstledigt från arbetet på verkstad, 

läste på Komvux och började 1978 utbilda mig till sjuksköterska. 

Jag ville bli blodgivare men när jag testades upptäckte 

man ett virus i min lever som man kallade Non A 

non B (varken A eller B), vilket senare fick namnet Hepatit 

C. Jag har i långa perioder behandlats med Interferon och 

under behandlingen varit virusfri. När jag slutat med Interferon 

så har man alltid efter ett tag hittat viruset i mitt blod 

igen. Jag har under alla år gått på regelbundna kontroller för 

att ha koll på levervärdena. 

Jag blev helnykterist och vi fick 2 barn som nu är vuxna. 

Mådde ganska bra, tränade löpning och sprang bland annat 

flera maratonlopp men levern blev lite sämre hela tiden. Det 

var ett smygande förlopp, en trötthet som jag vande mig vid 

när kroppen försökte kompensera leverns allt sämre funktion. 

2003 tyckte min läkare att jag skulle göra en transplantationsutredning. 

Hon visste att försämringen skulle fortsätta, 

att det som pågick i min kropp så småningom skulle leda 

till döden om jag inte blev av med viruset eller blev levertransplanterad. 

Det var en konstig känsla eftersom jag förutom tröttheten 

var frisk, jobbade och tränade. 

Utredningen avslutades 5:e dagen med en transplantationskonferens 

där läkarna och jag kom fram till att jag trots 

allt var ”för frisk”. Däremot så bestämde vi att jag skulle göra 

ett nytt försök med Interferonbehandling med ett nytt Interferon 

i långtidsbehandling men i lägre dos när viruset inte 

gick att påvisa längre. Även denna gång så dök viruset upp 

efter avslutad behandling, även om det tog lite längre tid. 

Efter ytterligare ett par år så accelerade försämringen och 

tröttheten blev värre, förlamande, och omöjlig att vila bort. 

Inte ens semestern kunde råda bot på den. Efter sommaren 

2007 insåg jag att det här inte gick längre. Nu bad jag 

om att bli uppsatt på väntelistan för en levertransplantation. 

Jag trodde att den gamla utredningen fortfarande gällde 

men eftersom det hade gått några år måste den göras om. 

REPORTAGE 

Här sitter Kent och väntar på sjuktransporten till Huddinge för transplantationen 

och har det då 4 dagar gamla barnbarnet Hugo i famnen. Det andra barnbarnet 

Tilda som snart är 2 år sitter vid bordet och ritar. 

Utredningen drog ut på tiden eftersom de nu hittade en 

liten förändring på mitt hjärta som läkarna ansåg måste 

undersökas mer så att jag inte hade haft en liten ”tyst” 

infarkt. Tiden rann i väg och med den mina krafter. Jag 

blev allt svagare. När jag väl hamnade på listan var jag ganska 

dålig och skulle inte klara mig någon längre tid utan en ny 

lever. Min yngsta son erbjöd sig då att donera en del av sin 

lever till mig och blev medicinskt godkänd för detta. Han 

var en ”sista utväg”, om det skulle bli akut risk för mitt liv. 

Min äldsta son skulle bli pappa för andra gången så han 

var aldrig aktuell. Trots att jag var rörd och glad över sonen 

Johans erbjudande så kändes den lösningen inte bra, jag ville 

inte att han skulle behöva gå igenom en så stor och allvarlig 

operation. 

Väntan var värst, den pågick dygnet runt. Väntetiden för 

en ny lever till mig beräknades då till minst fyra-fem månader. 

Både jag och min hustru blev informerad att vi dygnet 

runt måste vara beredda. Om och när en koordinator ringde 

och meddelade att de hade en passande lever till mig så 

skulle vi inom en timme bli upphämtade av en sjukbil och 

bege oss mot Huddinge sjukhus i Stockholm. 

Väskan packad, alltid med en laddad telefon, aldrig mer 

än 5 mil hemifrån. 


REPORTAGE 

Jag mådde allt sämre, fick en smärtsam infektion och 

måste tappas på vätska från buken och tillbringade cirka en 

vecka på sjukhus strax före jul. Läkarna tycke nu vid utskrivningen 

att jag var så skör att jag borde sluta med Interferon. 

Men det ville inte jag, för jag visste att om viruset fanns vid 

transplantationen så skulle det föras över till den nya levern. 

Efter långa diskussioner så fick jag fortsätta med Interferon 

i lägre dos men skulle då vara helt sjukskriven fram till 

transplantationen. När julhelgerna var slut så blev det allt 

tyngre att bara vara hemma och vänta på att telefonen skulle 

ringa. I februari så kände jag att jag inte stod ut längre. Pratade 

med min chef och började arbeta två timmar varje dag. 

Cyklade till arbetet fram och tillbaka vilket blev nästan fem 

kilometer varje dag. 

Det ringde klockan 22.45 en kväll i mars 2008. 

Vi var förväntansfulla, lite rädda, men mest lättade och 

med en känsla av ”äntligen”, när vi mitt i natten satt i sjukbilen 

på väg till Huddinge. Inskrivning mitt i natten, blodprover, 

lungröntgen och laddning inför det som väntade. 

Det skulle dröja ett par timmar för min påtänkta nya lever 

fanns på ett sjukhus långt från Stockholm. Det var överfullt 

på transplantationsavdelningen så jag fick ligga på en brits 

och vila så gott det gick. Sedan fick vi besked om att den 

uttagna levern inte höll måttet för transplantation. 

Det blev en tung resa tillbaka till Hallsberg. 

När vi kom hem satt vi vid köksbordet och bara tittade 

på varandra. 

Den 11 april föddes vårt andra barnbarn. Några dagar senare 

är datumet som jag kallar för början på mitt nya liv. 

Den 15 april kl 17.45 ringde organkoordinatorn och sa att 

det fanns en lever som de trodde skulle passa till mig. 

Vi ringde våra barn som kom. Max hela familj kom och 

jag satt med Hugo som då var fyra dagar gammal i mitt knä 

och väntade. Men något gick fel, sjuktransporten dröjde, 

dyrbara minuter tickade, jag vankade rastlöst, spanade efter 

bilen, ringde till koordinatorn. Det visade det sig att sjuktransporten 

var felbeställd och det kunde inte komma någon 

bil förrän omkring kl 20.00 och samtidigt så hörde hon med 

transplantationskirurgen om vi då skulle hinna. 

”Hinner vi? – Inte en gång till! – Det orkar jag inte!” 

Det tog inte många sekunder innan jag förstod att han 

svarade att vi skulle hinna, men det hann nästan svartna runt 

mig innan jag förstod. 

Sedan var det full fart, varken rädsla eller förväntan. Vi 

tänkte mer att det får gå som det går. 

Det gick bra. Som på räls, även om levern var lite trögstartad. 

Därför fick jag stanna längre än normalt på intensiven 

och stannade på Huddinge sjukhus till den 13 juni. Den 

första tiden hallucinerade jag på grund av de höga kortisondoserna 

och var övertygad om att det fanns en häst som 

hette Therese på avdelningen, som också var transplanterad. 

Något som jag tillsammans med mina anhöriga och vänner 

idag kan skratta gott åt. Jag till och med presenterade hästen 

för mina anhöriga och vänner som hälsade på. 


Kent dag 10 eller 11 efter transplantationen. 

Det har nu snart gått fyra år sedan jag började mitt nya liv 

och har en lång rehabilitering bakom mig. Det tog 11 månader 

innan jag var fullt återställd och kunde arbeta heltid igen. 

Jag är mer infektionskänslig på grund av immunsupressionen 

som jag måste äta resten av livet med biverkningar som följd. 

Men jag mår kanonbra, jobbar heltid, tränar 4 – 5 gånger i 

veckan. Växlar mellan gymnastikövningar, styrketräning och 

kondition. Njuter av livet och av att umgås med vänner, våra 

vuxna barn samt barnbarnen som vi också ofta har hand om 

då båda föräldrarna arbetar heltid. 

Jag är inte nyfiken på vem det var som gjorde mitt nya 

liv möjligt, som en gång tog beslutet att donera sina organ 

efter sin död. Han var i min ålder, det är vad jag vet, och jag 

är djupt tacksam över hans beslut. 

Kent Klarvik, 

Distriktssköterska, Hallsbergs kommun 

FAKTA 

Vidareutbildad till distriktssköterska sedan 1985, med förskrivningsrätt 

sedan 1995. Arbetar i Hallsbergs kommun, område 

Norr, som distriktssköterska. 

Bor: Bor i villa i Hallsberg. 

Familj: Gift med Monica sedan många år. Vi har 2 vuxna söner 

och 2 fina barnbarn som är snart 4 och 5 ½ år gamla.

Patientutbildning och egenvårdsundervisning på 

astma/KOL-mottagning ger minskade symtom 

av andfåddhet hos patienter med KOL 

På Jakobsgårdarnas vårdcentral 

i Borlänge fanns ingen astma/ 

KOL-mottagning under några 

år. Alla patienter med frågeställningen 

astma eller KOL remitterades vidare 

för utredning och det blev i längden 

ohållbart både för patienterna och för 

vårdcentralen. Patienterna ville ha hjälp 

med sina besvär på vårdcentralen utan 

att behöva uppsöka sjukhuset i Falun, 

och sjukhuset i Falun började neka att 

ta emot patienter på remiss från vårdcentralen 

då frågeställningen oftast var 

på en vårdnivå som borde skötas på 

vårdcentralen. Det kom riktlinjer som 

sa att varje vårdcentral i Dalarna skulle 

ha en astma/KOL-mottagning för 

att erbjuda befolkningen vård på lika 

villkor. En fungerande astma/KOLmottagning 

hade funnits tidigare på 

vårdcentralen, men på grund av personalomsättning 

och andra oklara orsaker 

så lades den ned. Ledningen efterlyste 

någon disktriktsköterska med intresse 

för astma/KOL som åter ville starta 

upp verksamheten och så i augusti 

2008 återuppstod astma/KOL-mottagningen 

igen på vårdcentralen i liten 

skala. Till att börja med var mottagningen 

öppen en eftermiddag i veckan 

för att sedan utökas successivt. Idag är 

mottagningen cirka 80 % av en heltidstjänst 

och två distriktssköterskor 

delar på arbetet på astma/KOL-mottagningen. 

Dessutom har det tillkommit 

en distriktssköterska som arbetar 

med rökavvänjning i grupp cirka fyra 

timmar i veckan. 

Vi som arbetade på mottagningen 

upplevde att våra patienter uttryckte 

att det upplevde sig bättre i sin KOLsjukdom 

efter att fått patientutbildning 

och egenvårdsundervisning på astma/ 

KOL-mottagningen oavsett medicinering. 

Då började vi undersöka om det fanns 

någon litteratur eller några studier 

som visade på förbättringar hos personer 

med astma/KOL efter besök på 

sjuksköterskeledda astma/KOL-mottagningar. 

Vi sökte och hittade några 

svenska studier som visade att personer 

med KOL fick minskade exacerbationer 

om de kom till sjuksköterskeledd 

astma/KOL-mottagning på 

vårdcentral, och det fanns även studier 

som visade att vissa symtom orsakade 

av KOL minskade hos patienter 

behandlats på astma/KOL-mottagning. 

Detta stödde den teori vi hade 

om att patienterna upplevde en förbättring 

i sin sjukdom efter besöket på vår 

astma/KOL-mottagning. Vi började 

fundera på att vetenskapligt undersöka 

om det förhöll sig så att patienterna 

upplevde en förbättring efter besöket 

hos oss, som ett steg i att kvalitetssäkra 

och utveckla arbetet som vi utförde 

på mottagningen. Upplevde även våra 

STUDIE 

Sammanfattning av studien 

Syftet med studien var att jämföra skattade symtom hos personer med KOL 

före och efter besök hos astma/KOL sjuksköterskan. 

Metoden var en enkätstudie, med symtomskattningsformulär. Designen var 

en kvantitativ interventionsstudie, där symtomen mättes före och efter besök 

hos astma/KOL sjuksköterskan, i syfte att kvalitetssäkra och utveckla astma/ 

KOL mottagningen på vårdcentralen. 

Resultatet i studien visade att symtomen vid andfåddhet hos personerna 

med KOL minskade signifikant efter besöket hos astma/KOL sjuksköterskan. 

Symtomen nedstämdhet/depression, muskeltrötthet och sömnbesvär 

hade minskat och låg nära signifikansgränsen, men var inte signifikant. 

Konklusionen var att patientutbildning med egenvårdsundervisning på 

astma/KOL mottagning ger minskade symtom av andfåddhet hos personer 

med KOL. 

Studien finns att få i sin helhet av författarna. 

patienter med KOL en påvisbar förbättring 

i sin sjukdom efter besöket hos 

oss, så som studierna visade? 

Ungefär samtidigt startade en utbildning 

i Astma, allergi och KOL hos 

barn och vuxna, 30 högskolepoäng, 

avancerad-nivå, på Högskolan Dalarna. 

Vi började båda astma/KOL-sjuksköterskor 

på denna utbildning som pågick 

under två år och avslutades i januari 

2012. Inom ramen för denna utbildning 

så skulle vi studenter göra ett 7,5 

poängs examensarbete och då bestämde 

vi snabbt att vi skulle ett kvalitets och 

utvecklingsarbete på vår arbetsplats. 

Studien 

Studien avgränsades till personer med 

KOL som aldrig tidigare träffat någon 

astma/KOL-sjuksköterska på vårdcentralen. 

För att påvisa förbättring i 

KOL-sjukdomen så valde vi ut symtom 

som KOL-patienter kan uppleva enligt 

evidensbaserad litteratur. Symtomen 


STUDIE 

ökad produktion av slem/hosta, andfåddhet/andnöd/dyspné,återkommande 

luftvägsinfektioner, undernäring 

och viktnedgång, osteoporos, försämrad 

kondition, muskeltrötthet, trötthet/nedstämdhet/depression,sömnbesvär, 

social isolering och besvär med 

inkontinens valdes att ingå i studien. 

Utifrån dessa symtom utformades ett 

eget symtomskattningsformulär, eftersom 

vi inte hittade något vi tyckte passade 

syftet med vår studie. Formuläret 

bestod av symtom som skulle skattas av 

patienten själv enligt fyra nivåer, inga 

besvär, små besvär, måttliga besvär, 

stora besvär. Symtomskattningsformuläret 

utgick från ett befintligt symtomskattningsformulär 

och ändrades för att 

passa våra KOL-patienter. Patienterna 

fick fylla i formuläret innan första besöket 

på astma/KOL-mottagningen, och 

innan de kom på återbesök för uppföljning 

på astma/KOL-mottagningen 

efter cirka tre månader. Symtomskattningen 

som patienterna utförde mätte 

alltså effekten av patienternas symtomminskning 

efter det första besöket hos 

astma/KOL-sjuksköterskan på mottagningen. 

För att behandlingen på astma/ 

KOL-mottagningen skulle bli så lika 

som möjligt för patienterna, så utformade 

vi en mall för vad ett nybesök på 

vår mottagning skulle innehålla för typ 

av patientutbildning och egenvårdsundervisning. 

Resultat 

Resultatet i studien visade att symtomen 

vid andfåddhet minskade signifikant. 

Symtomen nedstämdhet/depression, 

muskeltrötthet och sömnbesvär 

hade minskat och låg nära signifikansgränsen, 

men var inte signifikant. 

22 personer fullföljde studien, 10 

kvinnor och 12 män. Åldern på dessa 

var mellan 56 – 87 och alla hade KOL 

enligt spirometrin. Graden av KOL 

varierade men de flesta hade KOL stadium 

2. Symtomen i skattningsformuläret 

var framtagna enligt evidensbaserad 

litteratur inom ämnet och var 

konstruerad efter ett befintligt validerat 


Figur 1 visar en ond cirkel av sekundärsymtom hos personer med KOL som kan orsakas av 

kardinalsymtomet andfåddhet. 

symtomskattningsformulär. Det var ett 

bra instrument att skatta symtom hos 

patienter med KOL men det kan vidareutvecklas 

och bli ännu bättre. 

Dyspné definieras ofta som andfåddhet 

eller andnöd i litteraturen, 

en känsla av försvårad eller tung andning. 

Kardinalsymtomet vid KOL är 

ansträngningsutlöst dyspné och vanligen 

det symtom som patienterna söker 

vård för, första gången. Enligt studier 

utförda på området så är dyspné det 

dominerande symtomet vid KOL och 

direkt korrelerat till sjukdomens svårighetsgrad. 

Dyspne är det symtom 

som har störst påverkan på livskvalitet 

hos personer med KOL. Andfåddheten 

innebär ofta en ond cirkel som 

leder till ångest, orörlighet social isolering, 

depression med mera. 

Studien visar att arbetssättet på vår 

astma/KOL-mottagning gör att 

patienterna symtom minskas eller 

lindras. Genom att mäta om patienterna 

får färre symtom eller om symtomen 

förbättras efter besöken på astma/ 

KOL-mottagningenfår vi ett mått på 

om patienterna har någon nytta av den 

kunskap och egenvårdsundervisning 

de får på astma/KOL-mottagningen. 

Genom ökad kunskap om sin sjukdom 

får patienten bättre sjukdomskontroll 

och kan hantera sin sjukdom och dess 

symtom bättre och uppnår därmed en 

ökad livskvalitet. 

Framtiden 

Distriktssköterskans arbete håller återigen 

på att förändras och fler och fler 

av oss har egna specialistmottagningar.

Mer omvårdnadsforskning på området 

sjuksköterskeledda specialistmottagningar 

behövs för att vetenskapligt 

visa vad vi sjuksköterskor uppnår på 

våra mottagningar. Författarna till den 

här studien har planer på att genomföra 

denna studie ännu en gång, med 

ett förändrat och förbättrat symtomskattningsformulär. 

Därefter kan man 

tänka sig att utöka studien med en jämförande 

grupp som får gruppundervisning 

istället för individuellt anpassad 

patientundervisning för att se hur symtomen 

förändras då. Detta kan bli en 

spännande fortsättning på studien då 

gruppundervisning som behandlingsmodell 

är mycket kostnadseffektivt, och 

därför förordas av arbetsgivarna idag. 

Evidens finns inom diabetesvården att 

patienterna som får gruppundervisning 

uppnår bättre behandlingskontroll mätt 

i HbA1c, jämfört mot kontrollgruppen 

som endast fått klassisk individuell 

egenvårdsundervisning. Detta resultat 

borde rimligtvis även gälla andra 

liknade multifaktoriella sjukdomstillstånd 

som exempelvis KOL. Undervisningen 

måste för att den ska ge effekt 

i grupp ledas av kunniga och pedagogiska 

ledare, och vilka passar bäst där 

om inte vi distriktssköterskor. 

Elisabeth Gramotkow 

Distriktssköterska, 

astma/KOL-sjuksköterska 

elisabeth.gramotkow@ltdalarna.se 

Karolina Estman 

Distriktssköterska, 

astma/KOL-sjuksköterska 

karolina.estman@ltdalarna.se 

Handledare: 

Eva Österlund Efraimsson 

Karin Hoffling 

KOL= Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom. 

Elisabeth Gramotkow och Karolina Estman. 

STUDIE 

FAKTA 

Den dominerande orsaken till KOL är rökning och det viktigaste enskilda faktorn för 

att minska symtomen är rökstopp . Man räknar med att det finns upp till 700 000 personer 

som idag har sjukdomen i Sverige. Årligen insjuknar 15 av 1000 rökare, och 2 

av 1000 ickerökare. 2300 personer dör av KOL varje år. Samhället betalar 9 miljarder 

kronor per år för KOL. WHO räknar med att 2020 kommer KOL att vara den tredje vanligaste 

dödsorsaken i världen. 

KOL är ett sammanfattande begrepp på sjukdomstillstånd som engagerar såväl stora 

som små luftvägar. KOL är en inflammatorisk sjukdom där inflammationen kombineras 

med strukturella lungförändringar i lungvävnaden. KOL är ett samlingsbegrepp 

som inkluderar tre tillstånd: Kronisk bronkit, kronisk bronkiolit och emfysem. KOL 

är en systemsjukdom som påverkar hela kroppen med många relaterade symtom 

som; ökad produktion av slem/hosta, andfåddhet/andnöd/dyspné, återkommande 

luftvägsinfektioner, undernäring och viktnedgång, osteoporos, försämrad kondition, 

muskeltrötthet, trötthet/nedstämdhet/depression, sömnbesvär, social isolering och 

besvär med inkontinens. 


Annons

Som äldre betecknas de personer som har passerat den 

officiella pensionsåldern, 65 år. Över 17 procent av Sveriges 

befolkning, eller ungefär 1,6 miljoner människor 

är 65 år eller äldre och de uppvisar funktionellt och hälsomässigt 

stor variation. Världshälsoorganisationen (WHO) 

delar upp den äldre befolkningen i ”yngre” äldre (65-79) och 

”äldre” äldre (80 år och uppåt). Bland ”äldre” äldre är åldersförändringar 

samt åldersrelaterade sjukdomar mer genomgående 

och uttalade, behovet av stöd och hjälp större. Fram 

till 2050 förväntas andelen invånare över 65 år i befolkningen 

öka från dagens cirka 17 procent till cirka 25 procent. Antalet 

personer över 85 år förväntas öka med 50 procent de kommande 

20 åren och förväntas ha fördubblats till 2050. Den 

demografiska utvecklingen kommer att påverka den ekonomiska 

och sociala utvecklingen, välfärden och hälso- och 

sjukvården och omsorgen samt den enskilda människans 

välbefinnande. 

Äldreåret 2012 i EU 

På regeringens hemsida kan vi läsa att år 2012 är utsett till 

Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationer 

(Äldreåret). Den svenska regeringen och myndigheter 

kommer att genomföra olika insatser under temaåret. 

Målsättningen med Äldreåret är att underlätta skapandet av 

en kultur för aktivt åldrande, som grundar sig på ett samhälle 

för alla åldrar. Äldreåret syftar till att öka medvetenheten 

om att äldre människors insatser är en samhällsinvestering 

och en tillgång för den enskilda människan, man vill 

också öka kunskapen om aktiviteter och insatser som främjar 

ett aktivt åldrande. 

Fem prioriterade områden för ett aktivt åldrande 

Temaåret ger möjligheter för dig som arbetar inom ideella- 

och idéburna organisationer, privata företag, kommuner och 

landsting och myndigheter samt universitet och högskolor 

att uppmärksamma olika faktorer inom de fem prioriterade 

områdena för ett aktivt åldrande: 

• Värdighet, självbestämmande och inflytande 

• Deltagande i arbetslivet 

• Deltagande i samhällslivet 

• Hälsofrämjande aktiviteter 

• Självständigt boende och boendemiljöer 

Istället för att fokusera på funktionsnedsättningar och oförmåga 

i diskussioner om äldre, bör betoningen ligga på möjligheter 

och förmåga. Det är omgivningen som ska anpassas 

efter den äldre och inte den äldre som ska begränsas på 

grund av sin omgivning. Möjligheten till ett aktivt åldrande 

handlar därför om ett samspel mellan samhälle och individ 

och mellan rättigheter och stödinsatser (Regeringen, 2011). 

Äldres hälsa 

TEMA ÄLDRE 

De äldres andel i befolkningen har ökat i mer än ett sekel 

och beräknas fortsätta att öka. De vanligaste dödsorsakerna 

bland äldre är hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Besvär 

med ängslan och oro samt sömnbesvär är vanligt förekommande. 

Bland de allra äldsta, 85 år och äldre, rapporterar var 

tredje kvinna och närmare var femte man att de besväras av 

ängslan, oro eller ångest. En fjärdedel av alla självmord begås 

av personer över 65 år. Efter 80 års ålder blir det snabbt vanligare 

att man får svårt att sköta sin personliga omvårdnad, 

och i åldrarna 85 år och däröver behöver närmare hälften av 

kvinnorna och drygt en tredjedel av männen hjälp med den 

personliga omvårdnaden. I Sverige beräknas 142 000 personer 

lida av en demenssjukdom. 

Antalet personer med många samtidiga sjukdomar (multisjuklighet) 

blir allt fler. Enligt socialstyrelsen är vården och 

omsorgen i många avseenden inte anpassad för att möta de 

mest sjuka äldres behov. Socialstyrelsen har identifierat brister 

såsom bristfällig läkemedelsbehandling, samordningsproblem 

mellan och inom regioner/landsting och kommuner. 

Man ser också att primärvården inte tar tillräckligt med 

ansvar för gruppen och att deras roll är otydlig. Det finns 

även kompetens- och kvalitetsbrister. Allt fler äldre bor kvar 

i eget boende högt upp i åldrarna, vilket inte enbart beror 

på ett mindre behov av vård och omsorg. Antalet platser i 

särskilda boenden har minskat kraftigt och motsvarar i dag 

inte antalet behövande även antal platser i slutenvården har 

blivit färre (Socialstyrelsen, 2009). 

Hemsjukvård 

Hemsjukvård är således en växande verksamhet. Alltfler 

kvalificerade hälso- och sjukvårdsinsatser utförs i den primärvårdsanslutna 

hemsjukvården. Denna utveckling av 

hemsjukvården ställer krav på att personal finns tillgänglig 

dygnet runt. För att upprätthålla kraven på god kvalitet 

och hög patientsäkerhet dygnet runt, måste tillgängligheten 

till både läkare och sjuksköterskor förbättras. Delegeringar 

av hälso- och sjukvårdsuppgifter förekommer ofta i 

den primärvårdsanslutna hemsjukvården. I en undersökning 

gjord av socialstyrelsen (2008) har man påvisat att en sjuksköterska 

i många fall har ansvar för så många delegeringar 

att förfarandet strider mot Socialstyrelsens delegeringsföreskrift. 

Patienten har rätt att förvänta sig ett tryggt och säkert 

omhändertagande. Oavsett om patienten får sin vård i den 

slutna vården, i den primärvårdsanslutna hemsjukvården i 

ordinärt eller särskilt boende, i den specialiserade hemsjukvården 

eller får insats i socialtjänsten så har patienten rätt till 

en vård som samverkar och som utgår från patientens behov 

(Socialstyrelsen, 2008). 

Ylva Wendle Sundbom 



TEMA ÄLDRE 

Nutritionsscreening 

och tidig insats för att motverka 

undernäring hos äldre 

Ett samarbetsprojekt mellan Geriatrik Sahlgrenska Universitetssjukhuset och 

Primärvård Centrum Göteborg finansierat med stimulansmedel från Socialstyrelsen. 

Vi vet i dag att näringsproblem är vanligt bland äldre, 

särskilt hos äldre multisjuka personer. Undernäring 

medför ökad risk för komplikationer och nedsatt välbefinnande 

samt högre samhällskostnader 

Identifiering av riskpatienter i tidigt stadium är viktigt 

då det är lättare att förebygga undernäring än att behandla. 

Studier visar att cirka 75 % av gruppen multisjuka äldre är i 

riskzonen för att utveckla undernäring. 

Den första kontakten med vården för den äldre patienten 

sker oftast inom primärvården och där saknas ofta rutin för 

nutritionsscreening. Screening och vid behov snabbt insatta 

nutritionsåtgärder är en viktig del i nutritionsomhändertagandet 

av patienten med målsättning att bibehålla funktionsförmåga, 

gott allmäntillstånd och bra livskvalité. 

Vi dietister arbetar inom Geriatrik på Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

Göteborg. Här har nutritionsscreening 

med påföljande råd och behandling varit en del i omhändertagandet 

under lägre tid av våra inneliggande patienter. 

Vårt mål med samarbetsprojektet har varit att skapa rutiner 

för nutritionsomhändertagande av patienter 75 år och 

äldre i primärvården. 

Arbetsmetod 

Fyra vårdcentraler inom Primärvården Centrum har deltagit 

i samarbetsprojektet. 

Äldresjuksköterskan/distriktssköterskan på respektive 

vårdcentral har screenat med hjälp av tre frågor gällande 

ofrivillig viktnedgång, ätsvårigheter och undernäring utifrån 

BMI. Sahlgrenska screeningsformulär och numera också 

SKL:s rekommenderade screeningsformulär har använts. 

De flesta screeningarna har skett i samband med hembesök. 

En första bedömning utifrån svar på de tre frågorna har 

gjorts av distriktssköterskan. Åtgärdsplan i form av en guide 

för vägledning, råd och nutritionsbehandling har använts. 

Patienten kan här således i tidigt skede bli uppmärksammad 

på att han/hon börjat gå ned i vikt och då få råd, stöd 

och motivation kring sin matsituation. 


Dietist Monica Carlsson, distriktssköterska Elisabeth Friederici, distriktssköterska 

Christina Hultqvist. Sittande från vänster: Dietist Birgitta Frones, 

distriktssköterska Kristina Kjellström och Kristina Julin. 

Infälld bild, distriktssköterska Eva Danieli. 

Då större problem uppmärksammats kring patientens 

matsituation och vid uttalad undernäring har distriktssköterskan 

kopplat in oss dietister. Dietisten har därefter gjort 

hembesök för att utreda orsakerna till nutritionsproblemen. 

Personliga kostråd har därefter utformats med hänsyn till 

patientens egna resurser, sociala situation och fysiska förmåga. 

I många fall, med patientens godkännande, har hemtjänst 

och anhöriga involverats. 

Resultat från samarbetsprojektet under 2011. 

276 patienter har nutritionsscreenats på de fyra vårdcentralerna 

under året. Vi fann att 149 patienter (54 %) av de 

screenade var i riskzonen att utveckla undernäring. 33 % av 

de patienter som bedömts vara i riskzonen har kostbehandlats 

av oss dietister via hembesök eller telefonkontakt. 

Viktuppföljning har gjorts på 50 patienter (34 %) av riskpatienterna 

och 67 % av dessa visar på en viktuppgång eller 

viktstabilitet. En slutsats av detta resultat tyder på att en 

tidig insats kan motverka undernäring.

Tips på vägledning och riktlinjer samt referenser 

Näring aktuell fokus inom vården 

Socialstyrelsen har givit ut en vägledning för hur problemet 

med undernäring inom sjukvården ska förebyggas. 

Mer än var fjärde kroniskt sjuk i Sverige lider av undernäring, 

bland äldre kroniskt sjuka är närmare hälften undernärda. 

Socialstyrelsen ger nu ut vägledning till hälso- och 

sjukvården om hur sjukdomsrelaterad undernäring ska förebyggas 

och behandlas, Näring för god vård och omsorg. 

Det kommer också en föreskrift som ska garantera patienter 

en säker vård av hög kvalitet, där vårdgivaren blir ansvarig att 

tidigt hitta de undernärda patienterna, eller dem som löper 

risk för undernäring, och att åtgärda problemet. 

www.socialstyrelen.se/publikationer 

En broschyr om nationell för ökad patientsäkerhet, utgiven 

av SKL om Undernäring: 

Undernäring - åtgärder för att förebygga 

www.skl.se/publikationer 

Vid pennan 

Dietist Monica Carlsson 

Dietist Birgitta Frones 

TEMA ÄLDRE 


TEMA ÄLDRE 

Vi frågar pensionärer på vårdcentral: 

Vad gör din distriktssköterska? 

Ulla 91 år: ”Hon pysslar om mig, jag har ingen annan som 

kan göra det för mig, hon gör allt och det är trevligt att 

komma ner till henne.” 


Annons 

Sune 79 år : ”Hon är alltid tillgänglig, jag ringde idag och 

fick komma på en gång.”

PRIMUS 

– Primärvårdspatient ut från sjukhus 

”När jag såg hur patienterna hamnar mellan stolarna 

bestämde jag mig för att göra något åt det.” 

Det säger Lena Arvidsson, Distriktssköterska/Projektledare i Göteborg. 

I Hälsan i Centrum nr 3/2011 presenterades den nationella strokekampanjen 

som ska rädda liv. Här kommer Göteborgsmodellen om samverkan. 

Jag arbetar idag med samverkansfrågor både lokalt och 

regionalt gällande samordnad vårdplanering och ITtjänsten 

KLARA SVPL i Västra Götaland på uppdrag av 

den offentliga primärvården i Göteborg och Södra Bohuslän. 

Jag har också ett uppdrag att vara processtödjare i ett 

större projekt i Göteborg, In- och utskrivningsklar patient 

– Vårdkedjan för de mest sjuka äldre. 

I arbetet som distriktssköterska på en vårdcentral i Göteborg 

mötte jag ofta patienter med frågor som: Vart ska jag 

gå? Är det någon som kommer att kontakta mig? 

Vad sa de på sjukhuset? Jag kan inte läsa detta? osv. 

Dessa patienter som ofta var äldre fanns i mitt undermedvetna 

när jag träffade Kerstin Dudas som då arbetade som 

utvecklingsledare på Östra sjukhuset i Göteborg (idag arbetar 

hon som forskare inom Göteborgs universitet). Vi började 

ett samarbete kring utskrivningsklara patienter och studerade 

bland annat journaler för att se hur framförallt den 

äldre patientens vårdprocess såg ut. 

Patienter som är i behov av primärvårdsinsats identifieras 

och åtgärdas inte optimalt i dagsläget inom Göteborg. 

Den enskilda patientens vårdtillfälle tenderar att bli 

allt kortare inom akutsjukvården med målet om en ökad 

effektivitet i verksamheterna. Vård, behandling och omvårdnad 

har kanske inte påverkats av de allt kortare vårdtiderna 

men däremot saknas kunskap, insikt och förståelse för den 

enskilda patientens fortsatta vårdbehov efter utskrivning 

från akutsjukhuset i de fall då inte samordnad vårdplanering 

har varit aktuell. Vilka bakomliggande orsaker avgör om personal 

inte uppmärksammar sambandet av det fortsatta vård- 

och omvårdnadsbehovet? Vi kan endast spekulera i vad orsakerna 

kan vara, korta vårdtider, stress och snabba flöden, där 

det personcentrerade behovet inte ges utrymme i tillräckligt 

hög grad. Genom att identifiera personer med behov av primärvårdsinsats 

synliggörs eventuellt fortsatt vårdbehov på 

rätt nivå i ett tidigt stadium i vårdprocessen. 

PRIMUS 

Resultatet av mitt och Kerstins samarbete, i form av 

ett utvecklingsarbete, i samverkan mellan Primärvården 

Hisingen och Östra sjukhuset medicin-geriatrik-akuten, 

med start 2009, utmynnade i en omvårdnadsmodell som 

fick namnet PRIMUS – Primärvårdspatient ut från sjukhus. 

PRIMUS-modell är en vidareutveckling av närsjukvård 

i samverkan med fokus på utskrivningsklar patient och 

den blir aktuell utanför betalningsansvar, då ingen samordnad 

vårdplanering sker. 

En bra vård- och omsorgsplanering är en planering där 

alla medverkande utgår från patientens behov och resurser. 

Personcentrerad vård innebär ett partnerskap mellan patient 

och vårdgivare och där patienten aktivt medverkar vid vårdplaneringeni 

ett tidigt skede, vilket underlättar informationsöverföringen 

mellan olika vårdgivare i vårdprocesser som 

därmed ger patienten bättre förutsättningar under vårdtiden, 

vid och efter hemgång. 

• Vård på rätt vårdnivå 

• Förebygga onödig väntan, otrygghet 

och lidande 

• Erbjuda en obruten vårdprocess 

• Erbjuda hjälp eller uppföljning 

från primärvården ex. inkontinenshjälpmedel,primär-/sekundärprevention 

mm. 

• Förhindra återinläggningar 

PRIMUS – primärvårdspatient ut från sjukhus – är en 

omvårdnadsmodell med ett nytt personcentrerat angreppssätt 

för sjuksköterskor. Syftet är att genom partnerskap identifiera 

och säkerställa patientens fortsatta omvårdnadsbehov 

och därmed informationsöverföringen till primärvården. 


PRIMUS 

Överföringen sker genom att en PRIMUS-remiss skrivs av 

en sjuksköterska tillsammans med patient/anhörig på sjukhuset 

och sänds därefter till mottagande sjuksköterska på 

vårdcentralen där patienten är listad. Denna Primus-remissen 

är något modifierad för just detta projekt. Patient och 

närstående får information om att de efter hemkomsten 

kommer att bli kontaktade av distriktssköterska/sjuksköterska 

från vårdcentralen. Remissen har en frågeställning 

ur ett omvårdnadsperspektiv och innehåller inte medicinsk 

uppföljning eller akuta åtgärder. 

Vad gör en 

pensionär? 


”Går runt på stan och ibland 

går de och fikar” 

Ella 8 år 

Idag 2012 fortsätter PRIMUS modellen att spridas och finns 

nu mellan sjukhus och primärvård i flera stadsdelar i Göteborg 

och även Göteborgs Universitet har modellen med i 

ett flertal studier. 

Viktigt att poängtera är att allt arbete som utförs i de 

olika patientprocesserna som involverar såväl sjukhus, primärvård 

eller kommun görs tillsammans, det är inget arbete 

som görs på egen hand. Samverkan och kommunikation är 

ett måste för att patienten ska kunna känna tillit och trygghet 

till vården. 

Lena Arvidsson 

”Tittar på TV och sover.” 

Vi frågar barnen 

Oscar 6 år 

”Läser tidningen och går på 

promenad.” 

Wilma 7 år

Strokeprojektet på Hisingen i Göteborg 

PRIMUS – Primärvårdspatient ut från sjukhus 

2010 påbörjade jag en utbildning ”Kvalitetsinriktad 

verksamhetsutveckling 30p”som är klar 

våren 2012. Inom ramen för denna utbildning 

ska ett projekt genomföras. Eftersom jag tidigare 

gått 15p stroke och varit involverad i arbetet 

kring bland annat utbildningar i strokenålen 

på Hisingen fick jag uppdraget från styrgruppen 

stroke (består av representanter från sjukhus, primärvård 

och kommun) på Hisingen att genomföra 

mitt projekt där. 

Obruten vårdkedja med patientperspektiv är en förutsättning 

för att vården ska kunna erbjuda vård på 

rätt vårdnivå och ge tillit och trygghet till patient 

och närstående. 

Varje år får cirka 30 000 svenskar stroke – en sjukdom 

som påverkar såväl den som insjuknat som de närstående. På 

Hisingen med cirka 135 000 boende drabbas 300 – 400 personer 

varje år enligt statistik beräknat på hela landet. 

Primärvården på Hisingen har i dagsläget haft svårt att 

identifiera/synliggöra de drabbade patienterna eftersom det 

inte alltid finns en rutin vid informationsöverföring från 

sjukhuset. 

I projektet förväntas samarbetspartnerna från sjukhusen 

att meddela primärvården när en patient skrivs ut. Efter 

samtycke från patient/närstående skickas en PRIMUSremiss 

tillsammans med en omvårdnadsepikris till vårdcentralen 

där uppföljning kommer att ske. Arbetet har sin 

utgångspunkt i de nationella riktlinjerna för strokevården 

Detta förfarande innebär en informationsöverföring för 

fortsatt omvårdnadsbehov/uppföljning av Stroke/transitorisk 

ischemisk attack (TIA) patienter vid utskrivningen från 

sjukhuset till primärvården. Involverade är de tre strokeenheterna 

på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/SS/ÖS/MS, 

Kungälvs sjukhus och Högsbo sjukhus, avd. 603 och 623. 

Överföringen sker genom att en PRIMUS-remiss skrivs av 

en sjuksköterska tillsammans med patient/anhörig på sjukhuset 

och sänds därefter till mottagande sjuksköterska på 

vårdcentralen där patienten är listad. Denna PRIMUSremiss 

är något modifierad för just detta projekt. 

PRIMUS 

Syftet är att synliggöra de boende på Hisingen, oavsett 

ålder, som får diagnosen stroke/TIA. Detta för att primärvården 

ska kunna erbjuda dem trygghet, tillit och fortsatt 

uppföljning enligt de Nationella riktlinjerna. 

Projektet startade 2012 -01-01 och är ett implementeringsarbete 

som införs med kontinuerlig uppföljning under ett år. 

PRIMUS-modellen kommer att underlätta en tydlig kommunikation 

av ett fortsatt omvårdnadsbehov mellan akutsjukvården 

och primärvården i ett tidigt skede av vårdprocessen. 

Vad förväntas då primärvården göra: 

PRIMUS-remiss kommer till vårdcentralen där den aktuella 

patienten är listad tillsammans med en omvårdnads 

epikris. Därefter skickas ett remissvar tillbaka till avsändaren 

att remissen är mottagen. En folder med information om 

vem som är patientens/anhörigs kontaktperson på vårdcentralen 

och telefonnummer skickas hem till patienten. Telefonkontakt 

kommer att tas 2 veckor efter utskrivning och 

därefter insatser efter behov. Läkaruppföljning kommer att 

ske efter 6 månader och 1 år. Vissa mättal som är satta följs 

därefter upp under 2012. 

Om ett år kan vi förhoppningsvis presentera ett positivt 

resultat. 

Lena Arvidsson 

FAKTA 

Namn: Lena Arvidsson 

Ålder: 52 

Yrke/befattning: Distriktssköterska/Projektledare/Processtödjare. 

Hur länge du har arbetat som DSK: sedan 2006, som sjuksköterska 

sedan 1986. 

Intressen: Vara ute i naturen med träning av våra två Labradorer 

med bl.a. viltspår m.m. Resor, litteratur. 


DSF 

SKÅNE 

Distriktssköterskeföreningen i Skåne hälsar välkommen till 

VÅR- och ÅRSMÖTE 

samt föreläsning om Livsstilsmottagning 

onsdagen den 28 mars 2012 klockan 18.00 

på Hotell Stensson i Eslöv. 

En lätt förtäring dukas fram kl.18.00. Därefter, kl. 19.00, öppnas årsmötet. Efter avslutat årsmöte, 

följer en föreläsning av distriktssköterskan Gunilla Molvén, som kommer att berätta om sin livsstilsmottagning 

vilken hon bedriver på Norra Fäladens vårdcentral i Lund. 

Kvällen beräknas vara slut ca 21.00. 

Kvällens måltid får ni liksom tidigare betala, 100 kronor. Denna summa sätts in på postgiro 632412-3 

före årsmötet eller betalas vid ankomsten till mötet. 

Icke medlemmar/kollegor är välkomna till ett pris av 150 kr. Inbetalas till postgiro 632412-3 före 

årsmötet. 

Anmälan är bindande. 

Anmälan senast fredagen den 16 mars till dsk Bodil Jönsson 

Fax: 0415-251339 

e-post: anna-bodil.jonsson@skane.se 

HJÄRTLIGT VÄLKOMNA! 

Styrelsen 

Anmälan senast den 16 mars 2012. 

Namn: ____________________________________________________________________________ 

Arbetsplats: _______________________________________________ Tfn: ____________________ 

Specialkost: _______________________________________________________________________ 

40 Hälsan i Centrum 1 • 12

Enkla rutiner räddar liv 

Sjuksköterskor, kardiologer och internmedicinare samlades när Sanofi bjöd in till 

det första samtalet om strukturerat omhändertagande vid förmaksflimmer – en 

kronisk sjukdom som drabbar 180 000 svenskar och kostar miljarder. På mötet 

talade nationella och internationella experter om nya sätt att arbeta med förmaksflimmerpatienter 

som har sänkt dödlighet och minskat vårdköer på deras 

mottagningar. 

Anställda inom vården såväl som 

forskare och andra aktörer har 

den 25 november samlats för 

konferens i Stockholm på inbjudan av 

läkemedelsbolaget Sanofi. Dagens tema 

är strukturerat omhändertagande av 

patienter med förmaksflimmer. 

Tord Juhlin, överläkare vid Skånes 

universitetssjukhus inleder mötet med 

att berätta om problematiken kring förmaksflimmer, 

och hur kardiologiska 

kliniken på Skånes universitetssjukhus 

gjorde en helomvändning när ett strukturerat 

omhändertagande infördes. När 

kliniken sågs över 2004 var förmaksflimmer 

ett ouppmärksammat område 

med snåriga rutiner och långa vårdköer. 

– I Malmö prioriterades dessa 

patienter lågt och de hamnade ofta hos 

oerfarna läkare, säger Tord Juhlin. De 

sattes ofta upp för elkonvertering flera 

gånger om och snurrade runt i systemet 

längre än nödvändigt. 

Tord Juhlin och hans kollegor 

införde därför ett strukturerat omhändertagande 

av dessa patienter som 

resulterade i ”Malmömodellen” som 

den nu kallas. Modellen består av fyra 

moment. Det första är remisshantering 

som följs av ett läkarbesök inom 

en månad från remissen. Under besöket 

görs en noggrann bedömning av vilken 

behandling som är lämplig. Behandlingen 

utförs och förloppet avslutas 

med ett besök hos sköterska inom tre 

månader från behandlingen. Det centrala 

i metoden är ett smidigt flöde 

som ska förhindra att patienter fastnar 

i systemet och bollas runt mellan olika 

utvärderingar. Information och utbildning 

av patienten spelar också en viktig 

roll. 

Jeroen M. Hendriks, sjuksköterska och doktorand 

vid Maastrich University Medical Centre i Holland. 

– Innan det första besöket skickar vi 

en broschyr till patienten med information 

om sjukdomen, säger Tord 

Juhlin. Om patienten är välinformerad 

så vinner vi tid i samband med besöket 

och det ger diskussionen en högre nivå 

än den skulle haft annars. 

Under presentationen visar Tord 

Juhlin en uträkning på den arbetstid 

som läggs på Malmömodellen och 

berättar att det nuvarande flödet sparar 

cirka 200 läkarbesök per år på sjukhuset. 

En dyr sjukdom 

6,6 miljarder kronor per år. Det är vad 

förmaksflimmer kostar samhället enligt 

en Cost of Illness studie som utförts för 

år 2007. Kostnaderna inkluderar bland 

annat läkemedel, sjukvård, produktionsbortfall 

och transporter. Anneli 

Ambring, hälsoekonom på Nordic 

Health Economics, redovisar resultatet 

av studien som baseras på bland annat 

registeruppgifter. 

KONFERENS 

– Ett annat sätt att använda register 

på är att se hur mycket vård som har 

krävts för patienter med förmaksflimmer 

under en bestämd tidsperiod, säger 

hon och visar nästa bild i presentationen. 

År 2009 gjordes 55 444 sjukhusinläggningar 

på grund av kardiovaskulära 

händelser. 

Anneli Ambrings slutsats av undersökningarna 

är att patienter med förmaksflimmer 

är en grupp som kräver 

mycket sjukhusvård. Särskilt komplikationer, 

såsom stroke och hjärtsvikt, 

leder till många vårdtillfällen och stort 

sjukhusbehov. 

– Genom att förhindra komplikationer 

kan vi spara resurser och lidande 

längre fram, säger hon. 

Bo Israelsson, divisionschef för specialiserad 

medicin vid Skånes universitetssjukhus, 

berättar om utvecklingen 

och bakgrunden till de sjuksköterskebaserade 

mottagningarna i Malmö. 

Han understryker att det finns ett stort 

gap mellan specialister på sjukhus och 

patienten i hemmet. En viktig del i att 

överbrygga gapet är enligt honom att 

skapa vårdprogram och utbilda specialistsjuksköterskor 

som kan informera 

och hålla kontakt med patienterna. 

Piloter lär kirurger att operera 

Mötets sista talare är Jeroen M. Hendriks, 

sjuksköterska och doktorand vid 

Maastrich University Medical Centre i 

Holland, som genom en studie har visat 

att ett strukturerat omhändertagande 

av förmaksflimmer leder till mindre 

lidande samt färre strokes och dödsfall. 

Programmet infördes först på en klinik 

för förmaksflimmer vid Maastrich Uni- 


KONFERENS 

versity Medical Centre och håller nu 

på att sprida sig till andra sjukhus i 

Holland. Tyngdpunkten i klinikens 

omhändertagande är ett noga överlagt 

val av behandling baserat på varje 

individs behov, information om sjukdomen 

till patienten samt en delegering 

av ansvaret från läkare till specialutbildade 

sjuksköterskor. På frågan 

om vad som gör klinikens metod mer 

effektiv än den gängse behandlingen av 

förmaksflimmer svarar han: 

– Jag tror att det är det integrerade 

tillvägagångssättet med sköterskor 

och läkare, samt att vi följer riktlinjerna 

för vård av förmaksflimmer i 

större utsträckning. 


Innan en pilot startar flygplanet ska 

denna gå igenom en checklista för att 

se att allt är i sin ordning. En patient 

och tillika pilot påpekade detta vid 

ett besök på kliniken i Holland, vilket 

ledde till att en checklista infördes för 

operationer av förmaksflimmer. Sedan 

dess har kliniken enligt Jeroen M. 

Hendriks haft färre komplikationer 

under operationerna. Han framhåller 

under föredraget vikten av att hålla sig 

till uppsatta riktlinjer. Ett av argumenten 

är studien Euro Heart Survey on 

Atrial Fibrillation som utfördes 2004. 

Undersökningen visar att riktlinjerna 

för behandling av förmaksflimmer inte 

efterlevdes särskilt väl vid den tiden 

Annons 

och att detta ökade risken för lidande 

och dödsfall hos patienter. Närhet till 

riktlinjerna är därför en grundstomme 

i det nya programmet. 

Efter den sista presentationen tar en 

avslutande debatt vid där flera frågor 

från publiken luftas. Konferensen är 

tänkt att vara den första av många årligen 

återkommande samtal om förmaksflimmer. 

Referat från Sanofi 

Redaktionskommittén

AVHANDLING 

Fler får allvarliga pneumokock- 

infektioner men allt färre dör 

Vaccinet som ges till barn som skydd mot svåra 

pneumokockinfektioner är inte heltäckande. Det 

visar forskning vid Sahlgrenska akademin, som 

konstaterar att antalet diagnosticerade fall har 

tredubblats de senaste 50 åren. 

Varje år dör uppskattningsvis en miljon barn i världen efter 

att ha drabbats av pneumokockinfektioner. Värst drabbade 

är barn i fattiga länder, men pneumokocker orsakar sjukdomar 

och lidande i alla åldersgrupper och i alla länder, även 

i Sverige. 

Det finns i dag två sorters verksamma vaccin: polysackaridvacciner 

som skyddar mot fler varianter av pneumokocker 

men som inte kan ges till barn under två års ålder, samt konjugatvacciner 

som kan ges till små barn men som skyddar 

mot färre typer. 

Erik Backhaus, infektionsläkare på Kärnsjukhuset i 

Skövde och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs 

universitet, har i sin avhandling studerat samtliga fall 

av svåra pneumokockinfektioner hos barn och vuxna i Västra 

Götaland mellan 1998 och 2001. Studien visar att de senaste 

konjugatvaccinerna teoretiskt sett kan skydda mot ungefär 

70 procent av infektionerna. 

– Men omkring 95 procent av alla infektioner orsakades 

av typer som ingår i polysackaridvaccinet. Det vaccinet 

kan inte ges till små barn under två år, vilket innebär att 

det inte kan användas till dem som behöver det mest, säger 

Erik Backhaus. 

Dödrisk relaterad till ålde 

I värsta fall orsakar pneumokockerna svår sjukdom där cirka 

tio procent av patienterna dör inom en månad efter diagnos. 

Erik Backhaus avhandling visar att dödsrisken beror dels 

på ålder, dels på bakomliggande sjukdomar – men också att 

dödsrisken är större för män än för kvinnor. Intressant nog 

finns också geografiska skillnader: fler svåra pneumokockinfektioner 

diagnosticeras hos äldre människor över 80 år i 

övriga delar av Västra Götalandsregionen, än i själva Göteborgsområdet. 

– Det kan bero på att man har olika rutiner för i vilken 

omfattning patienter inom äldrevården remitteras till sjukhus 

för vård och hur ofta blododling tas, säger Erik Backhaus. 

Fler fall, färre dör 

Under de senaste 45 åren har antalet diagnostiserade fall av 

svåra pneumokockinfektioner i Göteborgsområdet tredubblats, 

från 5 till 15 fall per 100 000 invånare och år. Det beror 

sannolikt på att man i dag tar betydligt fler blododlingar, 

vilket gör att fler fall upptäcks. Särskilt bland barn och yngre 

vuxna har risken att dö i samband med svåra pneumokockinfektioner 

minskat kraftigt sedan 60-talet, visar avhandlingen. 

Förhoppningsvis kommer den nyligen införda pneumokockvaccinationen 

i allmänna barnvaccinationsprogrammet 

minska antalet infektioner hos barn men även vuxna. 

Fakta pneumokocker 

Pneumokocker är en art av bakterier inom släktet streptokocker 

och den vanligaste orsaken till bakteriella luftvägsinfektioner. 

Det finns ett 90-tal olika typer av pneumokocker, 

varav ett tiotal är dominerande hos småbarn. Sjukdomspanoramat 

sträcker sig från okomplicerade övre luftvägsinfektioner, 

via lunginflammationer av varierande svårighetsgrad, till 

svåra och ibland livshotande pneumokockinfektioner såsom 

hjärnhinneinflammationer och blodförgiftningar. Risken att 

drabbas är högst i låg och hög ålder, samt om man lider av 

vissa kroniska sjukdomar. 

Ref; Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 

Läs mer om Stipendier, Årets Distriktssköterska och mycket annat på: 

www.distriktsskoterska.se 


DSFs Styrelse 2012 

Kristina Hesslund 

Ordförande 

Göteborg 

0702-14 78 99 

kristina.hesslund@distriktsskoterska.se 

Birgitta Forsén 

Sekreterare, Webmaster 

Tierp 

070-263 45 35 

birgitta.forsen@distriktsskoterska.se 

Katarina Persson 

Ledamot 

Östersund 

0703-04 34 80 

katarina.persson@distriktsskoterska.se 


Annika Wall 

Chatrin Persson 

Vice Ordförande, 

Klubbmästare 

Stockholm 

0739-01 51 79 

annika.wall@distriktsskoterska.se 

Eva Gunnarsson 

Klubbmästare 

Uppsala 

0709-73 23 00 

eva.gunnarsson@distriktsskoterska.se 

Ledamot 

Umeå 

0702-60 47 45 

chatrin.persson@distriktsskoterska.se 

Redaktionskommittén 2012 

Leila Haapaniemi, distriktssköterska, 

vårdutvecklingsledare CeFAM 

E-post: leila.haapaniemi@distriktsskoterska.se 

Farideh Jam, distriktssköterska, 

E-post: farideh.jam@distriktsskoterska.se 

Redaktionskommittén tar tacksamt emot manus. 

Nästa manusstopp: 4 maj 2012 

Lisbeth Andersson 

Kassör 

Falköping 

070-343 28 38 


Leena Granström 

Kristina Rendahl-Laage 

Ledamot 

Piteå 

0706-33 14 78 

leena.granstrom@distriktsskoterska.se 

Ledamot 

Säffle 

kristina.rendahl-laage@distriktsskoterska.se 

Lotta Lundberg, distriktssköterska, 

ordförande i Stockholms lokalförening 

E-post: Lotta.Lundberg@distriktsskoterska.se 

Ylva Wendle Sundbom, distriktssköterska 

E-post: ylva.sundbom@distriktsskoterska.se 

STYRELSEN

Innehåll - Mediahuset i Göteborg AB

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?