Helsingfors universitets inskription 10

Inskription vid Helsingfors universitet 10.9.2007
Rektor Ilkka Niiniluoto
Framtiden är universitetens
Inskriptionen inför läsåret är en typisk akademisk ceremoni där man följer traditionen
men samtidigt blickar framåt. Redaktören för Finlands statskalender, magister Anton
Eskola, har förtjänstfullt visat att den 10 september blev befäst som universitetets
inskriptionsdag först genom statuterna år 1924. När universitetet flyttade till
Helsingfors år 1828, föreskrev statuterna att den tre månader långa höstterminen
skulle börja den 15 september och den dryga fem månader långa vårterminen den 15
januari. Inför varje termins början anordnades inscriptio, där alla medlemmar av
universitetet skulle närvara: rektor höll ett för tillställningen lämpligt tal, studenterna
skrev in sig för studier, och hela sällskapet tågade över till gudstjänst i ”stadens
kyrka”. Förordningen från år 1934 talar endast om inskription inför läsåret. Efter 1991
har inskriptionen inte längre bestämts genom lagstiftning.
När vi idag firar inskription i solennitetssalen i den 175 år gamla huvudbyggnaden
kan evenemanget med hjälp av videoskärmar för första gången ses i realtid även på
universitetets tre andra campusområden.
Sedan år 2004 har undervisningen vid Helsingfors universitet indelats i fyra perioder.
Målet har varit att ändamålsenligt utnyttja hela läsåret, vilket ger lärarna möjlighet till
arrangemang för forskningsledighet och studenterna till smidiga biämnesstudier över
fakultetsgränserna. På grundval av inhämtade erfarenheter har rektor i juni beslutat att
läsårsinskriptionen i fortsättningen kommer att hållas på den första dagen av höstens
första period, då ingen undervisning ges på eftermiddagen. Enligt detta beslut infaller
de nästa inskriptionerna måndagen den 1 september 2008, den 7 september 2009
respektive den 6 september 2010. Om grunderna för beslutet bibehålls, kan vi räkna ut
inskriptionsdagarna långt in i framtiden med hjälp av den utmärkta almanacksbyrå
som astronomerna vid vårt universitet upprätthåller.
Intellektuell förnyelse och strukturell utveckling
Även om universiteten har rykte om sig att vara mycket traditionella institutioner, har
de som viktigaste uppgift att dra försorg om en kontinuerlig ”intellektuell förnyelse”
av samhället, såsom saken uttrycks i vårt universitets strategi. Denna mission
förverkligas genom att man söker ny forskningskunskap, utbildar ungdomen att tänka
vetenskapligt och tillämpar forskningsrön i samverkan med det omgivande samhället.
De reformvänliga värderingarna och målen för utbildningsarbetet vid fakulteterna och
institutionerna kommer man säkert att bibehålla när universitetets strategi för åren
2010 – 2012 nästa år börjar utarbetas.
För att kunna utföra de grundläggande uppgifterna ännu bättre har universitetet
utvärderat kvaliteten på verksamheten och resultaten, inrättat nya forskningsenheter
och -nätverk, genomfört examensreformer i Bolognaprocessen, infört stödsystem för
studieuppföljningen, livat upp den internationella verksamheten, deltagit i

vuxenutbildning och regional utveckling, förstärkt den strategiska ledningen, lättat
upp resultatstyrningsprocesserna, infört ett nytt lönesystem, gett riktlinjer för
personalpolitiken och utvecklat förvaltnings- och stödtjänsterna.
Under hösten genomförs i november en auditering av kvalitetssäkringssystemet vid
vårt universitet. Det här systemet syftar till att synliggöra god praxis, med vilken
universitetet kan se till att verksamheten håller hög standard. Som ett grundläggande
dokument har utarbetats en verksamhetshandbok för universitetet med text som
kontinuerligt uppdateras. Handboken har sedan början av september funnits på
intranätet Alma. Motsvarande beskrivningar av verksamheten har utarbetats vid
fakulteterna och de fristående institutionerna.
I höst påbörjar en av rektor tillsatt ny delegation för samhällelig växelverkan sin
verksamhet och har till uppgift att sköta universitetets mångfasetterade relationer med
olika intressegrupper. Med hjälp av initiativ från denna delegation vill universitetet
bättre besvara de utmaningar som uppkommer i samband med ändringar i omvärlden
både inom landet och globalt.
Helsingfors universitet har på eget initiativ deltagit i universitetsväsendets
”strukturella utveckling” – redan innan detta blev en högskolepolitisk modeterm.
Lyckade exempel på den strukturella utvecklingen är anslutningen av
veterinärmedicinska högskolan till Helsingfors universitet som en fakultet 1995,
lokaliseringen av vetenskapsområdena enligt innehåll till fyra olika campus,
omorganiseringen av servicen på campusområdena och ett intensifierat samarbete
med olika sektorforskningsinstitut genom campusdelegationerna. Detta arbete som
genomförts med egna resurser motsvarar till kraven och dimensionerna väl de som
nationella ”spetsprojekt” utlysta universitetsfusionerna, -federationerna och -
förbunden som undervisningsministeriet särskilt utreder och finansierar.
Om man dömer utgående från internationella rankningslistor och på grundval av
medlemskapet i LERU är Helsingfors universitet för närvarande vårt lands enda
toppuniversitetet av världsklass. Vi har utmärkta samarbetsförbindelser med samtliga
högskolor i huvudstadsregionen. Så kommer det säkert att fortsätta även när
högskolorna på olika innovationsområden och eventuellt även inom konstområdet
genomgår en strukturell utveckling. Helsingfors universitets och Svenska
handelshögskolans rektor har kommit överens om att i september tillsätta en
arbetsgrupp med uppgift att utreda möjligheterna att förstärka det inbördes samarbetet
när det gäller internationaliseringen av forskningen och utbildningen.
Helsingfors universitet intar en betydelsefull ställning vid utvecklandet av en särskild
metropolpolitik i enlighet med det nya regeringsprogrammet. I egenskap av ett
bildningsuniversitet som satsar på högklassig forskning har vi också förutsättningar
och förmåga att göra en stark insats inom innovations- och affärsverksamhet. I detta
avseende finns det en optisk villa i näringslivets representanters ramsa om att
Helsingfors universitet ”inte är ett tekniskt universitet” (Talouselämä 27/2007): vi har
ju medicinsk teknologi och ett i våras grundat internationellt molekylärmedicinskt
institut FIMM som flaggskepp på Campus Mejlans, fysikalisk och kemisk teknologi
och informationsteknologi på Campus Gumtäkt, skogs-, bio-, livsmedels- och
läkemedelsuppfinningsteknologi på Campus Vik och grogrund för kulturella och

sociala innovationer inom beteendevetenskap, samhällsvetenskaper och
språkvetenskap på Centrumcampus.
Totalreform av universitetslagen
Enligt det program som statsminister Matti Vanhanens andra regering publicerade i
april har en historisk reform inletts där universiteten som varit räkenskapsverk
underställda staten kommer att ombildas till självständiga juridiska personer. Det
finns två modeller att välja mellan: offentligrättsliga institutioner eller privaträttsliga
stiftelser. I bägge fallen lyfts universiteten ut från statens budgethushållning, men får
enligt avtal grundade på resultatstyrning statlig finansiering för att genomföra sina
grundläggande uppgifter. Riksdagen fortsätter att besluta om inrättande av universitet
och om deras utbildningsansvar. Det är viktigt att principerna för den finansiering
som går genom undervisningsministeriet är likadana oberoende av vilken form för
juridisk person som väljs.
Enligt de riktlinjer som den av undervisningsministeriet tillsatta styrgruppen
publicerade i slutet av augusti ändras tjänsteförhållandet för universitetens personal
till arbetsavtalsförhållande och förhandlingsrätten som arbetsgivare överförs från
statens arbetsmarknadsverk till universiteten själva. Riktlinjerna lämnar ännu många
frågor öppna, som kräver utredning. Hit hör resultatstyrningssystemet, anställningen
av personal, studenternas ställning, förutsättningarna för akademiskt ledarskap och
alternativa förvaltningsmodeller. En viktig fråga gäller kapitalet som behövs för att
trygga en ekonomisk stabilitet för universiteten som juridiska personer. En central
åtgärd kunde vara en överföring av universitetsfastigheterna från Senat-fastigheter till
att ägas av universiteten. Alternativ som kunde undersökas är som jag ser det att
bokföra fastigheterna i varje universitets egen balans eller i ett fastighetsbolag som
ägts samfällt av universiteten.
Helsingfors universitets ställning i universitetsreformen behöver dryftas ytterligare.
Det utlåtande som konsistoriet gav i februari om Jääskinens och Rantanens rapport
understödde den offentligrättsliga modellen, men samtidigt ansåg man tydligt och
kategoriskt att den särställning som Helsingfors universitet och dess fonder enligt 27 §
i universitetslagen åtnjuter inte kan upphävas eller ändras.
Helsingfors universitet har redan från grundläggningen haft vidsträckt rätt till
självstyrelse, till vilken har hört egen ekonomi. De äldsta stipendiefonderna från tiden
i Åbo härstammar från år 1745 och apoteksprivilegiet från år 1755. Det universitet
som 1828 flyttades till Helsingfors var en juridisk person som ägde och besatt sina
byggnader. I regeringsformen för det självständiga Finland 1919 bevarades
Helsingfors universitets självstyrelse, som då ännu inte ansågs tillkomma nya privata
universitet eller högskolor för tillämpade vetenskaper. Så småningom fick Helsingfors
universitet en dubbelekonomi: statsuniversitet som fungerade som räkenskapsverk
jämsides med fonder som var fristående från staten. Egna medel från dessa fonder har
utökats med hjälp av donationer, apoteksinkomster, fastighetshyror och andra
investeringar och de har i enlighet med egna beslut utnyttjats på många sätt för att
stödja forskningen, utbildningen och studenterna vid universitetet.

Den autonomi som tryggas av grundlagen har nu utsträckts till att gälla alla
universitet. De privilegier som sammanhängt med universitetets fonder rörande deras
ställning och beskattning har bibehållits, när även de andra universiteten fick egen
fondekonomi i början av år 2007. I alla revideringar av universitetslagen har man
konsekvent bekräftat att Helsingfors universitet utöver egna medel, apoteksrättigheter
och skattefrihet fortfarande har kvar de övriga rättigheter, förmåner och friheter samt
den egendom och de inkomster som universitetet haft när ändringen träder i kraft.
Samma princip bör följas i den nu planerade reformen: när avsikten är att utöka den
ekonomiska autonomin för alla universitet får Helsingfors universitets ställning inte
försvagas på något sätt.
Jag föreslår följande lösning. Helsingfors universitet ombildas till en offentligrättslig
institution, som kapitaliseras genom överlåtelse av de fastigheter staten nu äger.
Anknytning till universitetet har fortfarande bl.a. Nationalbiblioteket och
Naturhistoriska centralmuseet. Av universitetets fonder bildas en stiftelse, omfattande
universitetets nuvarande medel och de rättigheter som ingår i 27 § i universitetslagen.
Utbildning på export
I enlighet med regeringsprogrammet möjliggörs beställd utbildning som riktas
utomlands. Ett lagförslag i frågan har kommit för utlåtande i augusti. Det är utmärkt
att man i början av nästa år skall kunna inleda beställningsutbildning, eftersom
Finland redan blivit efter när det gäller utbildning som erbjuds internationellt. I
samband med totalreformen av universitetslagen återstår ännu förväntningen om att
universiteten skall få rätt att uppbära terminsavgifter för enskilda magisterprogram av
studerande som kommer från länder utanför EU och ESS.
Universitetsrektorernas råd har redan länge haft utbildningsexport på sin önskelista.
Finland är internationellt sett ett modelland för högklassig utbildning. Enligt PISAundersökningen
hör inlärningsresultaten i våra skolor till de bästa i världen. Det
finländska forskningssystemet och universiteten har gott rykte. Genom rätt
marknadsföring kunde utbildningen bli en exportprodukt av rang för Finland med
produkter som är ”förädlade” till samma nivå som högteknologin.
Utrikesministeriet och undervisningsministeriet har tillsammans berett ett program för
finländsk kulturexport, som kunde genomföras av bl.a. företag, ambassader och
kultur- och vetenskapsinstitut. Typiska exempel på kulturexport är
bildkonstutställningar och rockkonserter. Men lika väl kunde utbildningsexport passa
in på detta område – även i samband med andra projekt. Det skulle höja de finländska
universitetens profil i världen. Samtidigt skulle det främja universitetens
internationalisering på hemmaplan, vilket i sin tur skulle underlätta rekryteringen av
utländsk arbetskraft till vårt land. De praktiska lösningarna kunde övervägas i
samverkan mellan flera finländska universitet.
Helsingfors universitet har som strategisk målsättning en allt starkare
internationalisering och särskilt en avsevärd ökning av antalet utländska lärare och
studerande. Högklassig forskning och utbildning är i detta avseende centrala
konkurrensfaktorer. En placering på Topp-20-listan bland EU-universiteten som
mottagare av utländskt lärar- och studentutbyte visar på våra möjligheter.
Universitetet har emellertid inte haft funktionella och ekonomiska förutsättningar att

presentera sig trovärdigt på internationella utbildningsmässor, där världens universitet
nuförtiden bjuder ut sina utbildningar. Det är dyrt att planera engelskspråkig
undervisning med tonvikt på nya magisterprogram. Dessutom behövs god service för
vilket det i nuläget inte finns tillräckliga medel.
Enligt lagförslaget kunde beställare av examensutbildning vara Finska staten,
utländska stater, internationella organisationer, finländska eller utländska offentliga
samfund, stiftelser eller privata sammanslutningar. Det är möjligt att
utbildningsgrupper studerar i Finland. Ett annat alternativ är att undervisningen sker
utomlands. Då kunde ett utländskt universitet med ett campus med behövliga
verksamhetsutrymmen utgöra samarbetspartner. Vid sidan av studentutbyte och
gemensamma examina skulle då många olika möjligheter öppna sig för
överenskommelser om internationellt utbildningssamarbete gällande hela examina
eller delar av sådana. I samtliga fall bör beställaren helt och fullt ansvara för
utbildningens kostnader. När utbildningen och servicen genomförs borde man anlita
en professionell fristående organisation, något som universitetet redan har goda
erfarenheter av inom fortbildningen och konsultföretagen. En rimlig del av den
ekonomiska nyttan borde tillfalla fakulteterna och institutionerna.
Reformerna kräver resurser
Hos universitetsfolket har det förekommit sunt förändringsmotstånd i situationer då de
administrativa reformerna förefallit ta i anspråk för mycket tid och energi i
förhållande till de kärnuppgifter som hänför sig till forskningen och utbildningen. En
intellektuell förnyelse lyckas inte om all energi måste inriktas på utveckling av
administrativa strukturer och på att hålla igång byråkratiska funktioner. De finländska
universiteten kan emellertid berätta en förunderlig hjältesaga om hur de trots
otillräckliga basresurser har lyckats upprätthålla utbildningens kvalitet och ständigt
öka sin effektivitet och produktivitet.
Totalreformen av universitetens juridiska ställning och en ökad handlingsfrihet i
ekonomiska frågor ger utmärkta möjligheter att höja forskningens och utbildningens
internationella nivå och genomslagskraft. Tidsplanen för lagändringen har ambitiöst
bestämts till våren 2009. Det är synnerligen viktigt att universitetssamfundet kan
uppbåda en starkt sporrande anda för genomförandet av reformen, vars ovillkorliga
förutsättning är tillräckliga ekonomiska resurser. Till denna del är det löftesrikt att
regeringens uttalade målsättning är en höjning av BNP-andelen för forsknings- och
utvecklingsarbete till 4 % under valperioden. Stora förhoppningar har också väckts av
utsagorna i programmet om en genomgående ökning av den offentliga
basfinansieringen för universiteten och justering av statens produktivitetsprogram så
att det inte försvagar den akademiska utbildningens kvalitet eller vetenskapens och
forskningens genomslagskraft.
I budgetmanglingen den sista augusti infriade regeringen dess värre inte sina löften.
Den förhöjning av basfinansieringen med 50 miljoner euro som
undervisningsministeriet hade föreslagit för nästa år och som byggde på
rekommendationer och kalkyler från statens råd för vetenskap och teknologi om en 4
% BNP-andel stannade vid 20 miljoner euro. Från denna summa avdras ännu i
enlighet med produktivitetsprogrammet 11 miljoner euro. Återstående 9 miljoner euro

går till löneförhöjningar inom det nya lönesystemet och till indexhöjningar av
lokalhyror. Därför hotas universitetens basfinansiering av en nollbudget eller t.o.m. en
minskning av de disponibla anslagen för verksamheten. Hur skall universiteten i
denna situation kunna utveckla verksamhetens kvalitet, initiera nya initiativ och på
allvar satsa på högklassig forskning och utbildning som framgångsfaktorer för
Finland? Har måhända riksdagen mod att korrigera regeringens oförmåga att
förverkliga målen i det egna programmet?
Statens produktivitetsprograms framtid uppsköts till förhandlingar som
finansministeriet och undervisningsministeriet skall föra i slutet av september. Det här
är också en situation som står i strid med regeringsprogrammet, emedan en minskning
av årsverkena ytterligare försvagar universitetens internationella konkurrenskraft och
en inskränkning av förvaltningspersonalen ökar arbetsbördan för forskare och lärare.
Vid finansministeriet knåpar man fortfarande med produktivitetsprogrammet, alldeles
som om man inte hade observerat att reformen av universitetets ställning till juridisk
person innebär att universitetsväsendets personal på 30 000 anställda bryts ut ur den
offentliga statssektorn. Samtidigt blir universiteten självständiga aktörer, som inte kan
anlita de servicecentra som byggs upp inom statskoncernen. Däremot kommer
universiteten som förnuftiga användare av sina medel själva att bedöma hur den
service de behöver skall organiseras eller konkurrensutsättas.
För två år sedan förutspådde jag åskväder för universiteten i mitt inskriptionstal.
Därpå följande vår misstänkte jag att bildningens flaggskepp skulle tas in på docka.
Nu förefaller det möjligt att dra nytta av gynnsamma vindar: om vi undviker
motgående underströmmar som för oss ur kurs, kan vi djärvt styra vår akademiska
farkost mot framtida utmaningar och prestationer. Med dessa försiktigt optimistiska
tankar vill jag önska alla lärare, forskare, personalen och studenterna vid Helsingfors
universitet framgång under det begynnande läsåret 2007 – 2008.