Älvornas sista dans

Om äventyret
Jag har alltid varit fascinerad av en intrig där
rollpersonerna dör tidigt i äventyret och sedan
återuppstår igen. Efter att ha funderat väldigt länge
på hur det skulle kunna göras och vägt många olika
alternativ mot varandra så bestämde jag mig för en av
dom som blev detta äventyr. Det finns säkert oändligt
med olika sätt man kan göra detta äventyr på och den
variant jag kommit på är säkert inte den bästa. Men
jag hoppas att du och dina vänner har roligt då ni
spelar äventyret, jag hoppas det är ett äventyr som ni
kommer att minnas!
Det är ett jordnära äventyr i klassisk DodT anda.
Det lämpas bäst för 3-5 spelare och kan spelas under
en spelkväll. Kan vara lite otäckt beroende på hur SL
väljer att betona skräcken.
Äventyret kan placeras i den del av Trudvang där SL
tycker det passar bäst!
/ Mikael Jansson 04/12/2007
Sammanfattning
Det här äventyret börjar med att rollpersonerna
dör. De blir dräpta av en ond kummelgast och hans
skelettkrigare. Men de vaknar upp igen. De har
blivit helade av Älvor. Dessvärre kan dom inte hela
rollpersonerna fullt ut så länge förbannelsen vilar över
skogen. En förbannelse som orsakades då älvorna
råkade dansa ovanför en kummelgrav och väcka
den ondskefulla kummelgasten. Älvorna gör allt i
sin makt för att stå emot förbannelsen. Men deras
moder, den stora eken, håller på att tappa sin livskraft.
Rollpersonerna måste häva förbannelsen innan skogen
helt faller i mörker och dom själva glider över till
dödsriket.
Det visar sig dock att det inte är älvorna som råkat
väcka kummelgasten. Det är några jägare från byn
som såg älvorna dansa där och sedan upptäckte
kummelgraven. Efter att älvorna försvunnit så stjäl
dom kungens kopparkrona och därmed vaknar
kummelgasten. Jägarna hinner gömma kronan i en
grotta innan kummelgasten dödar dom. Långt senare
blir de helade av älvor men tappar snabbt sin livskraft.
Rollpersonerna lyckas lista ut att det är Jägarna som
tagit kronan, hittar den och lämnar tillbaka den i
kummelgraven. Kummelgasten lägger sig återigen till
vila och förbannelsen försvinner från skogen. Älvorna
och dess moder får tillbaka sin fulla kraft och helar
rollpersonerna. De utför sin sista Älvdans och syns
aldrig mer igen.
Bakgrund
Runskogen är en gammal och djup granskog. I skogen
finns en liten by där invånarna lever på jakt. De lever
sitt vardagliga liv och har inte mycket kontakt med
omvärlden. En hemskt förbannelse har lagt sig över
skogen. Några jägare hade varit ute och jagat. På vägen
hem till byn så såg dom några älvor dansa ute på en
äng. Efter att dom försvunnit så gick Jägarna ut på
ängen. Där hittar dom en kummelgrav som de gräver
upp. Inuti graven ligger skelettet från en gammal
kung och hans kopparkrona. De är övertygade om
att älvorna visade dom platsen så att de skulle hitta
skatten och få ett bättre liv. De plockar på sig allt dom
kan hitta och sedan ger dom sig av därifrån. Men
dom tar inte skatten till byn då dom är rädd att de
måste dela med sig. Så istället gräver dom ner den i
en grotta där dom brukar övernatta ibland i väntan
på att dom klurat ut ett sätt att rymma med den. På
deras tillbakaväg till byn så går dom vilse i en plötslig
dimma som glider fram. I dimman stöter dom på
den fruktansvärda Kummelgasten och hans
skelettkrigare som dräper Jägarna. Älvorna hittar dom
långt senare. De för tillbaka dom till deras hem och
helar dom.

Inledning
Rollpersonerna vandrar genom en djup granskog då
plötsligt en nästan ogenomtränglig dimma glider in
och omger dom. De ser knappt några meter framför
sig. Fram ur dimman kommer (Rollpersonernas
antal +2) skelettkrigare. De är klädda i slitna
läderharnesk och beväpnade med rostiga långsvärd.
* Det är meningen att rollpersonerna efter en ganska
jämn kamp ska besegra skeletten. Dock vore det
inte katastrof om rollpersonerna eller någon av dom
redan här skulle dö.
Skelettkrigare
RV / KP: 5 / 20
IM + 6
Vapen: Bredsvärd 1T10(ÖP 9-10) och Medelstor
Sköld(BV 12)
Attacker FV 12
Pareringar FV 10
Kummelgasten
Då rollpersonerna besegrat skeletten dyker
kummelgasten upp som är ännu mer skrämmande.
Det är en gammal man klädd i en sliten ringbrynja
och beväpnad med ett rostigt långsvärd och en
skäggyxa. Han omges av en atmosfär som skapar
fruktan och ångest, en kall rand kryper upp
längsmed rollpersonernas ryggrad. Han kommer
gående mot rollpersonerna medan han upprepar
samma mening om och om igen
– Ge tillbaka den! Ge tillbaka den!
Sedan anfaller han rollpersonerna i blint raseri. De
har aldrig tidigare mött en sådan skicklig kämpe
och deras vapen tycks inte bita på honom. Efter bara
en kort stund så har han huggit och stuckit ner alla
rollpersonerna, allt svartnar och deras liv går till ända.
* Det finns inga regler för Kummelgasten eftersom
han inte går att besegra och inte används som en
motståndare på det klassiska viset. Om rollpersonerna
skulle ha magiska vapen så låt dom göra skada på
honom. Men han ska ändå vara för skicklig för att
dom ska kunna besegra honom.
Uppvaknandet
Rollpersonerna vaknar upp igen. De vet inte hur
länge de varit medvetslösa, kanske några få minuter,
timmar, dagar eller kanske tom år. Det känns som än
oändlighet.
Säg ungefär såhär till spelarna:
Ni är i ett kolsvart rum, några meter längre bort
skiner ljuset in genom en dörröppning. Ni känner er
annorlunda. Ni känner varken värme eller kyla, varken
glädje eller sorg. Ni mår varken bra eller dåligt, ni
känner… ingenting.
Rollpersonerna går ut ur rummet……
Ni kommer ut ur rummet som visar sig vara innandömet
på en stor ek. Framför er finns en vacker skogsglänta
där det växer gula blommor. Solen står högt på den blå
himlen och granarna som kantar gläntas utkanter svajar
lätt i den svaga vinden. Ni känner varken om vinden
är varm eller kall, ni känner inte ens någon värme från
solen. Mitt i gläntan finns ett långbord och stolar, på
bordet står skålar fyllda med äpplen och bägare med saft.
Vid bordet sitter 4st män som av allt att döma är jägare.
Dom är klädda i skogsfärgade kläder och pälsar.
De är beväpnade med pilbågar och koger.
De bär ryggsäckar i läder och ute på dom hänger några

harar. Men det tycks vara något fel med dom. De talar
inte, de rör sig inte. De sitter bara och stirrar ut i det
tomma intet, de tycks vara helt omedvetande om sin
omgivning.
Omkring bordet flyger det fagra älvor som skiner lika
mycket som solen själv, blonda flickor och pojkar.
De plockar äpplen från trädet och samlar dom i skålarna.
En älva får syn på er och flyger fram till er med en skål
fylld med äpplen, de andra älvorna flyger upp i trädet
ovanför er och kollar på er uppifrån trädgrenarna. Älvan
med äpplena talar
- Sätt er ned och ät, ni måste vara hungriga. Ni är
välkommen att stanna här och vila upp er så länge som ni
känner att ni behöver. Under tiden ska vi underhålla er
med sång och dans så att er vistelse här blir så trevligt som
möjligt. Det är det minsta vi kan göra efter allt vi har
utsatt er för.
Med rätt frågor
* Då rollpersonerna börjar ställa frågor så får de reda
på att älvorna har väldigt dåligt samvete och känner
stor skuld för det öde som drabbat rollpersonerna. De
berättar att de en dag hittade ett nytt fällt i skogen
med höga kullar. De begav sig dit för att börja dansa,
leka och sjunga av glädje. Av misstag så väckte dom
en fruktansvärd kummelgast som under många
århundraden legat och vilat under kullen. De störde
hans sömn och sedan dess har han plågat skogen och
alla dess invånare. Det tycks som att han söker efter
något men de vet inte vad eller varför, de har inte
tagit något annat av honom än hans sömn. För varje
dag som gått så har den vackra skogen börjat förfalla
mer och mer mot en mörkare plats likt den varelse som
blivit väckt. Varelse har dödat andra djur i skogen och
eftersom älvorna är direkt ansvariga för att han vaknat
så har dom helat de som dött. Men dom kommer inte
att kunna göra det länge till om skogen fortsätter att
förfalla såhär. För då trädet dör så dör också dom och
deras helande krafter som håller rollpersonerna vid liv
och skyddad från Kummelgasten.
* Älvorna vågar inte säga vad som händer om
rollpersonerna lämnar skogen. Men man tror dom dör.
För de hålls vid liv med Älvornas helande krafter. De
tänker göra det så länge som dom orkar och göra det så
bra för rollpersonerna som de kan under den tiden.
* Om rollpersonerna berättar om hur dom mår så blir
älvorna förtvivlade och gråter, de är återigen mycket
ledsna över det dom orsakat rollpersonerna. De vet inte
varför rollpersonerna inte känner något, kanske det
är för att dom blivit berörd av denna varelse, kanske
har den tagit något från dom som de inte fått tillbaka.
Kanske har den på något sätt tagit deras livsglädje,
deras själ. Dom kan inte hela denna skada hur mycket
dom än vill, inte så länge som vålnaden finns kvar.,
inte så länge denna fruktansvärda förbannelse vilar
över skogen.
* De som sitter vid bordet är jägare som de hittade
döda ute i skogen, de har också blivit besegrade av
kummelgasten. Men trots att man helat dom så
tycks dom sakna liv, de är som ett tomt skal. Kanske
är det för att dom legat död mycket längre än vad
rollpersonerna gjorde innan de blev helade.
* En älva kan gå med på att visa rollpersonerna vägen
till Kummelgravarna.
* Älvorna är rätt säkra på att jägarna kommer från byn
som finns några kilometer därifrån.
De kan förklara för rollpersonerna hur dom hittar dit.
Jägarna
Jägarna har blivit berörda av Kummelgasten och
är bara ett tomt skal. Dom saknar sina själar.
Rollpersonerna kan försöka tala med dom men
kommer bara att få korthuggna eller inga svar alls
tillbaka.
Det är inte älvorna som har väckt Kummelgasten, det
är jägarna. Dom såg älvorna dansa och efter det så
plundra dom graven och därmed lade sig förbannelsen
över skogen. Jägarna han gömma skatten i en grotta
där dom brukar övernatta ibland innan kummelgasten
döda dom. De i byn vet att Jägarna brukar
slå läger i en grotta ibland, men de har inte hittat dom
där. Dom vet såklart inte om skatten och har därför
inte letat.
Detta vet dock inte Älvorna om.
De drog slutsatsen att dom måste ha väckt
kummelgasten eftersom han började spöka kort efter
att dom vart på fältet.
* I Jägarnas packning finns några kopparmynt, lika
som går att hitta på golvet i Kummelgraven. Mynten är
märkta med ett kungahuvud som bär en krona . Några
sådana mynt finns inte i landet eller någonstans.

Kummelgravarna
När rollpersonerna närmar sig kummelgravarna så blir
skogen mörkare och mörkare. Omgivningen är dyster
och grå, inga fåglar hörs, det är spöklikt tomt. Älvan
reagerar på miljön
- Så konstigt och skrämmande. Det tycks som att den
Odöda auran har växt, denna del av skogen var ung och
frisk då vi var hit sist.
Ute på fältet växer ett svartbränt gräs. Där finns flera
kullar. Uppe på kullarna står runstenar i olika former,
ingången till kullarna är blockerade med en stor
stenbumling. Då rollpersonerna kommer närmre så ser
dom att en av kummelgravarna har blivit öppnad, den
stora stenen ligger omkullvält bredvid ingången.
Korparna
Plötsligt hörs ett kraxande läte. En grupp med
korpar kommer flygande ut från skogen och anfaller
rollpersonerna. (Rollpersonernas antal +5) De kommer
att anfalla rollpersonerna tills att dom eller korparna
har dött. Rollpersonerna bör märka före eller efter
striden att korparna är Odöda. Deras ögon är ut
pickade och likmaskar hänger ut från öppna sår.
Korp (Rollpersonernas antal +5)
KP 10
IM +2
Skada 1T5
Attacker: FV 14
* Rollpersonerna får en modifikation +5 på att träffa
korparna eftersom de är så små och flyger omkring i
luften.
Den öppna graven
Inne i graven finns ett avlångt rum med ojämna
stenväggar och tak som hålls upp av pelare. Mitt i
graven ligger en tom stenkista. Förutom kopparmynten
finns ingenting i graven, den tycks vara plundrad. Där
finns några tomma skattkistor som är uppbrutna.
Stenlocket till kistan ligger på golvet, det har brutits
mitt itu. På kistan finns en stenstaty som föreställer
en gammal man klädd i brynja, beväpnad med
långsvärd och skäggyxa. På huvudet bär han en vacker
kungakrona. Mannen har långt svart hår och skägg.
På den bortersta väggen finns en inskrift skriven på
ett urgammalt språk(Fornvrok) som betyder ungefär
såhär:
Här vilar ”Kung Kjetill Stormhall”. Den som berövar
honom hans krona kommer väcka en fruktansvärd
förbannelse som inte hävs förrän den är återlämnad.

* På golvet ligger 4st kopparmynt lika som de jägarna
har.
Sökandet efter den skyldige
Efter att rollpersonerna vart i graven så bör dom förstå
att anledningen till att Kummelgasten vaknat är för
att någon plundrat graven och tagit hans kungakrona.
Inte för att Älvorna har dansat där. För Älvorna
ändrar inte detta så mycket, deras roll är fortfarande
att försöka bevara skogen och hindra mörkret från
att sprida sig. Dom fortsätter att hjälpa. Dock lättar
deras samvete en aning. Men dom fruktar ändå att det
kanske är deras fel att tjuven hittat hit, någon kanske
såg dom då de dansa där. Rollpersonerna kommer
inte kunna få något svar från jägarna eftersom de
är i princip döda. Men på ett eller annat sätt så lär
ledtrådarna leda rollpersonerna till byn som finns i
skogen då dom kanske vet något om vad som har hänt.
Älvorna kan visa rollpersonerna till vägen som leder
dom till byn.
Granboda
I en glänta i skogen ligger en liten by bestående av ett
dussin timmerstugor med mossa på taken.
Byn är omgiven av en 2m hög trä pallisad som är
vässade upptill. I byn bor ett simpelt folk som lever på
jakt och annat som skogen har att erbjuda. Men på
senare tid har dom blivit skrämda och misstänksamma
mot främlingar. Dom har märkt att skogen blivit en
mörkare plats, dom har sett Kummelgasten och hans
skelettkrigare. De har stängt in sig bakom pallisaden
och öppnar den inte för vem som helst.
Rollpersonerna kommer att få tala med en röst som de
hör på andra sidan porten. Han kommer inte öppna
förrän dom övertygat honom att de inte är Odöda, att
inga Odöda finns i närheten och tills att de slängt alla
deras vapen över muren på andra sidan. Då kommer
de att bli insläppta och sen stänger man porten snabbt
bakom dem.
De i byn är alldeles skräckslagna. De förstår inte
vad som har hänt. Allt började med att några av
deras bästa jägare aldrig kom tillbaka från jakten.
Sedan tycks det som att ett mörker har lagt sig över
skogen, en fruktansvärd förbannelse. De har sett
Odöda i skogen omgiven av dimma. De vågar inte
gå utanför porten längre. De vet inte vad de ska
göra när deras mat tar slut! Man är lite nyfiken på
vilka rollpersonerna är och vad de gör i skogen, man
kommer att ställa lite frågor angående det. De i byn
svarar gärna men lite nervöst på rollpersonernas frågor.
Med rätt frågor
* Allt började med att några av deras bästa jägare
försvann. Man gav sig av till en grotta och letade
efter dom där de brukar övernatta ibland. Men dom
fanns inte där. Man har sökt och sökt utan att hitta
dom. Om rollpersonerna förklarar vad som hänt så
går en bybo med på att visa dom vägen till grottan.
Ingen annan vågar. De flesta har svårt att tro på
rollpersonernas historia.
* De är oroliga för vad som hänt med jägarna som
försvann. De skulle bli mycket tacksamma om
rollpersonerna kunna rädda dom. De får föremål av
25 SM i värde om de återför jägarna oskadda.
Vägvisaren
Den frivillige som visar vägen till grottan är den
minsta invånaren i byn. Han ser ut ungefär som en
alv fast är mycket kortare, han är t.o.m kortare än en
dvärg. Han ser ut som ett Alvbarn och många tror att
han är det eftersom han aldrig tycks bli större. Man
menar att det tar längre tid för alver att växa upp än
människor. Andra tror han tillhör ett småfolk som
lever gömt någonstans långt bort i fjärran.
Halvlängdsmannen kallar sig för Melker.
Han pratar med en täppt näsa och snorar hela tiden.
Han nyser väldigt ofta och har en näsduk han snyter
sig i. När han går så går han inte, han halvskuttar
fram. Hoppar omkring i skogen, från sten till sten.
Ibland går han väldigt sakta och smyger. Ibland
stannar han upp och kollar ut i skogen. Sedan nyser
han och fortsätter hoppa vidare.
Han är väldigt förtegen med vem han är, vad han är
och vart han kommer ifrån. Han säger att det viktiga
är vem han är och vart han är här och nu.
Det inte rollpersonerna vet om är att Melker leder dom
in i en fälla. Detta är inte den riktiga grottan som
jägarna brukar gömma sig i. Här inne bor det en
Grottorm. Kungakronan finns hos en ond häxa
som bor inne i byn. Hon försöker få kontroll över
Kummelgasten med hjälp av kronan. Hittills har hon
inte lyckats. De andra byborna vet inte om detta. Det
var Melker som såg när jägarna var in i Grottan. Han
hittade kronan och gav den till Häxan som en present.
Melker är hennes Träl och trots att han egentligen
ogillar det han gör så vågar han inte trotsa henne. Han
fruktar hennes besvärjelser och dessutom har hon ju
tagit hand om honom sen han var ett litet barn.

Grottan
Efter ungefär en halvtimme så kommer Melker och
rollpersonerna fram till grottan. Det är en bergsvägg
mitt i skogen nästan täckt med vegetation. Där finns
en stor och mörk grottöppning.
- Här är grottan, säger Melker.
* Melker vägrar följa med in. Han säger att han är
väldigt mörkrädd. Han stannar hellre utanför och
väntar på rollpersonerna. Han vaktar utgången.
1. Monstret
Det finns ingen skatt nedgrävd i grottan. I ett av
rummen ligger en ihop slingrad Grottorm och trycker.
Om den får syn på någon som kommer in i rummet
så kommer den att gå till anfall. Den försöker först
paralysera med sin blick och krama sitt offer, men går
inte det så försöker den bita.
Grottormen (Se sid. 121 i Trudvangs Stigar för
specialregler)
RV/KP: 2/ 50
Skademodifikation +4
Bett 1T10(ÖP 9-10) + SM
Attacker: Bett FV 15, bett FV 10
Kramning FV 10
* Om rollpersonerna överlever mötet så kommer
Melker bli förvånad över att se dom. Han kommer
först att försöka spela oskyldig men när han inser att
rollpersonerna inte går att lura så erkänner han hela
sanningen.
* Han berättar att han tjänar Häxan Magda
som bor i byn. Det är hon som har kungakronan.
Med den försöker hon få kontroll över kummelgasten.
Melkar fick uppdraget att leda in rollpersonerna i
grottan så att grottormen skulle döda dom.
Häxan Magda är en mäktig besvärjare och Melker
kan berätta om vilka besvärjelser hon brukar använda.
Konfrontationen
Rollpersonerna återvänder tillslut till byn för att
konfrontera häxan. Även om de försöker smyga
på henne så kommer hon ana deras närvaro. Hon
kommer att möta dom utanför sitt hus. Hon kommer
använda sina mäktiga besvärjelser för att stoppa dom.
Räcker inte det så kommer hon slåss med sitt svärd,
hon är en skicklig svärdskämpe som hoppar högt upp i
luften fram och tillbaka för att förvirra sin fiende. Hon
är överraskande snabb och vig för att vara så gammal,
hon klarar hopp och andra akrobatiska konster som en
vanlig man i sina bästa år inte ens skulle klara av.

Besvärjelser:
Breitjakraftla (modifierad för att passa äventyret)
1: Syn/Blindhet
Kostnad: 5; Varaktighet 5 SR; Räckvidd; 10m
Häxan kastar förtrollningen på ett offer så att denne
blir blind.
Se s. 146 i TH för regler. Notera att denna har
räckvidd 10m istället för beröring.
Detta för att Häxan är en så skicklig besvärjare.
Fjettra Skopjaten
1: Snubbla
Kostnad: 5; Varaktighet: 5 SR; Räckvidd: 10m
Häxan skapar osynliga rankor runt offrets ben
som gör att han snubblar.
Se s. 151 i TH för regler.
Häxan Magda
KP: 25
IM + 4
Vapen: Långsvärd 1T10 (ÖP 9-10)
Attacker: FV 14
Pareringar: FV 12
Besvärjelsekonst FV 14
* För att förenkla saker och ting så kan Häxan kasta
varje besvärjelse 1 gång.
Häxan har rynklig och grå hud. Hon har små kisande
ögon, gula tänder och långt grått hår. Hon bär en
söndersliten kappa och stödjer sig på sin käpp. Häxan
är en duktig besvärjare men också en mycket skicklig
svärdskvinna. Hon har samlat på sig döskallar och
skelettben som skapar ett skrämmande intryck på
betraktaren.
* Om Melker berättat om besvärjelserna så får
rollpersonerna -2 på sina situationsslag då dom
försöker motstå besvärjelserna.
När Häxan använt sina besvärjelser så kommer hon att
möta rollpersonerna i närstrid och slåss med hennes
långsvärd. När hon har mindre än hälften av sina
KP kvar så kommer hon förvandlas till en flock med
korpar och flyga iväg från platsen åt olika håll.
Jördkraftla
1: Jordkast
Kostnad: 5; Räckvidd: 10m
Häxan kastar en näve jord som ökar i fart och
mängd innan den träffar hårt på sitt offer.
Se s. 155 i TH för regler.

Älvornas sista dans
Då rollpersonerna ger kronan till kungen så är det som
att tiden stannar. Han kollar på kronan sedan sätter
han den på sitt huvud. Det ljusnar, dimman lättar och
han försvinner från platsen. Några älvor flyger fram
och cirkulerar runt rollpersonerna
- Ni klarade det! Ni klarade det! Fort, vi måste ta oss till
ängen, där ska vi dansa hela natten och
ställa allt till rätta.
Ni kommer till ängen. Älvorna dansar omkring er hela
natten. Ni känner hur er livsenergi kommer tillbaka,
er hud får sin rätta färg, ni återfår era känslor och blir
helt frisk. Vid gryningens första solstrålar försvinner
älvorna för att aldrig mer synas igen. De sista ni hör från
dom är glada skratt.
Jägarna reser på sig yrvakna. De förstår inte var
de är eller hur de hamnat där. De drar sina vapen
och undrar vilka rpna är. De tror de är rövare. Då
rollpersonerna förklarar situationen så skäms Jägarna
men de tror på det dom säger. En dag kanske de på
något sätt kan återgälda det rollpersonerna har gjort.
De ber dom få återvända tillbaka till deras by. Där
återförenas dom med sina nära och kära. Sedan festar
man hela natten för att hedra rollpersonerna. De får
god mat och dryck. De är alltid välkommen tillbaka
till byn när de vill.
Äventyrets slut
Som belöning får rollpersonerna mellan 20-30 ÄP.
Tänkt på hur bra spelarna har spelat sina rollpersoner
och vilka lösningar dom kommit på. Använd sunt
förnuft för att avgöra hur mycket ÄP de får!
Melker har inte så mycket annat att göra så han följer
gärna med rollpersonerna på deras framtida äventyr.
Han är kunnig i det mesta då det gäller överlevnad i
vildmarken, han är också en skicklig tjuv!
Däremot kan inte rollpersonerna riktig lita på honom
då han har svårt att hålla fingrarna borta från saker
som blänker. Han kan dra in dom i problem de helst
vill undvika, men också vara en värdefull tillgång!
Använd honom på det sätt som du tycker passar bäst!