VIKTOR SCHAUBERGERS

Så kan också fåglarnas flykt förklaras som försiggår nästan helt utan arbete. I varje
vingpenna sitter vid dess rot en liten motor i form av en energisäck (protoplasma) som
vid den minsta impulsrörelse (vingslag) förser varje del av vingen med leviterande
ämnen. Fågeln flyger inte, den flygs. Inte heller fisken simmar, utan den "simmas" fram.
Med sina fenor styr den, som vi med våra fötter, riktningen, så som en ung och sund
människa inte heller känner något belastande tryck på sina fötter, utan endast styr sin
önskade gångriktning med dem. Om man skadar den förmenta "simblåsan" hos en fisk,
eller hos fågeln denna blåsa omkring fjäderroten, så är det förbi både med simmande
och flygande trots att både fenor och vingar finns kvar. Det är förbi med gåendet hos
också om det inte längre finns några bio-volt och bio-ampere i våra blodbanor.
Detsamma gäller också för alla sinnen som har sin drivkraft, från vad Leonardo da Vinci
kallade "il primo movere", från den "plasmolytiska" motorn.
Konstruktionsunderlagen finner vi i ett välformat hönsägg vars skalform innehåller
samtliga konstruktionslinjer.
Ett mycket intressant åskådningsexempel ger Sven Hedin i sin bok Stora Hästens flykt.
Han beskriver där kanaler, genom vilka det var möjligt att odla de ädlaste sädesslag i
den vattenlösa öknen. Dessa rester av gamla kulturfolk kände alltså ännu på den tiden
nödvändigheten av en cykloid rörelse hos jordens blod, vattnet. Men de blev också, som
Sven Hedin säger, inkallade till krigstjänst och utrotade. Som under årtusenden före oss
vakar än idag de "invigda" över att den stora hemligheten med all utveckling förbehålles
dem som har intresse av att de stora folkmassorna förblir utan förbindelse med naturen.
Inte utan anledning säger Schiller om ynglingen som i övermäktigt kunskapsbegär rev
bort slöjan från sanningens beslöjade bild: "Där vid Isis fot fann prästerna honom dagen
därpå. Hans tunga kunde aldrig avslöja allt vad han där hade sett och erfarit."
Människan är vad hon äter och hon förblir ett djur så länge uppbyggnaden av
kvalitetsämnen är strypt. Så sluter sig cirkeln: förpestat vatten kan ej bygga upp en sund
näring. Förpestat vatten och förgiftad näring kan ej bygga upp ett friskt blod. Självklart
är att de andliga funktionerna då heller ej kan utvecklas och att den sjunkande kvaliteten
också via generna slår över på de följande generationerna.
Den västerländska människan är ett offer för en nedbrytande livs- och energiprincip.
Hon har förlorat sitt högsta goda, intuitionen. Därigenom har hon förvandlats till en
meningslöst arbetande, under djuren stående varelse och totalt förlorat sin orientering i
en årtusendelång retarderad utveckling.
Naturen behöver ej alls några arbetande människor. Vad naturen behöver är endast den
sista och finaste regleringen av de impulser med vilka man kan starta och reglera hela
näringsuppbyggnaden.
Om denna vilja åter kan väckas och om impulserna sedan potenseras med hjälp av
biotekniska anordningar så kommer på en jämförelsevis kort tid återverkningarna av den
hittillsvarande nedgångstiden att upphävas.
Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 4 Sida 67
Åstadkommande av organiska synteser