VIKTOR SCHAUBERGERS

Värmens och eldens inverkan hör till de farligaste utvecklingshämmande
syntesprodukterna.
Allmän förklaring till den "plasmolytiska rörelsen"
För att få en aning om blod- och saftuppbyggnaden måste man studera växternas
vattenberedningsanläggningar. Vilka vattenmängder som (genom dessa) tillförs den
atmosfäriska vattenuppbyggnaden, framgår av detta att en stor björk under en sommar
avger ungefär 7 000 liter vatten till atmosfären som avfallsämne vid saftuppbyggnaden.
Den transporterar denna vattenmängd genom sina blad till den omgivande luften. Eller
rättare sagt: de primära syntesprodukterna tar med sig denna vattenmassa i mikropaket i
släptåg och avger dem som levitationsämnen till luften.
Naturen har utrustat varje växt med en speciell vattenproduktionsanläggning och varje
växt bereder sitt eget slag av vatten. I detta byggs de primära syntesprodukter in som på
detta sätt i viss mån släpar med sig sitt framtida bostadshus för den kortfristiga tillvaron
i det atmosfäriska luftrummet. Detta förklarar varför ett positivt laddat ämne med (hög,
ö.a.) frekvens kan framkomma ur den negativt laddade atmosfären, som i förening med
den tunga, stelnade jordmassan, motverkar de högre utvecklingsskiktens
levitationskraft.
I enstaka fall förekommer det att de övermäktiga, primära syntesprodukterna, ej bindas
tillräckligt av det motfallande ljus- och värmeinflytandet och i kala höga bergstrakter ej
kan föra med sig nödigt barlaststoff. På sådana platser flammar de s.k.
kulblixtfenomenen upp, stora S:t Elmseldar av äggformigt utseende, som man, mest mot
middagen, kan se ovanför trädspetsarna. De knastrar som lysande döpelseljus och
slocknar hastigt igen. Molnartade kondensstrimmor, sådana som man kan se utbilda sig
bakom i snäva kurvor flygande flygplan, är då det säkraste tecknet på att om några
timmar kommer ett starkt åskväder.
I höga berg och särskilt i gletscherspalter bildas plötsligt virvelvindar som stiger uppåt
och som med oerhörd kraft kan slita med sig stora snömassor. T.o.m. isblock kan slitas
loss och föras högt upp i luften. Detta är ett tecken på att de motbelastande
befruktningsämnena (tyngdkraften) var ur stånd att eliminera kraften från de leviterande
uppdriftämnena. Det fattas då för det mesta tillräckligt av ljus och värme, vilka - liksom
i uppvärmt vatten - inaktiverar energi-fruktämnena. De återbildade levitationsämnena
blir då synliga som glittrande kolsyrepärlor, främst där ljus- och värmeinfallet är
starkast. Dessa återbildningsprodukter är de egentliga gränsvärdena som genast
fortplantar sig och vidareutvecklas om man för in sådant vatten i en cykloid rörelse
under isolering från luft och ljus, varvid t.ex. nyvatten uppstår i ett lodrätt stigrör, som
inte mer lyder gravitationslagen utan svävar fritt trots det belastande lufttrycket. En lätt
beröring med en metallnål räcker för att detta vatten skall urladdas och blixtsnabbt falla
samman.
Så kan förklaras att de tunga syremassorna, med de däri fint fördelade stora atmosfäriska
vattenmassorna, svävar fritt med de i denna komposition gömda, exakt obestämbara
högfrekventa och primära syntesprodukterna från jorden i fri energiform. De gör också
Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 4 Sida 64
Åstadkommande av organiska synteser