VIKTOR SCHAUBERGERS

utsätter (normalt, ö.a.) hermetiskt inneslutna safter eller blodarter för direkt solpåverkan.
När de får för mycket ljus eller/och värme utlöses decentrerande reaktionskrafter som är
cellsprängande. Detta är den oupphörliga kräftgången, vatten-, blod- och saftrötan mot
vilken, som bekant, ingen hjälp finns när den nått framskridet stadium.
Implosionsmaskinerna drivs av vatten eller luft. I ett reduktionsförlopp i kyla bindes
syret och volymen hos mediet minskar. På denna iakttagelse bygger konstruktionen av
denna maskin. På samma sätt som då, vid förbrännings- eller oxidationsmaskinerna, det
centrifugala trycket växer med kvadraten på den decentrerande omloppshastigheten
avtager tryck och temperatur i denna maskin med ökande varvtal. Vid
förbränningsmaskinen uppstår övervägande bioelektricitet, förstadiet till reaktionstryck i
atomområdet. Vid implosionsmaskinen däremot uppkommer till 90 procent en
biomagnetism som är en till- och insugande andningskraft. Den ger både livsmotorn och
implosionsmotorn atomära sug- och tryckkrafter av en relativt högsta verkningsgrad. De
ovan nämnda 90 procenten koncentrerande reaktionskrafterna tjänar uppbyggnad och
uppdriftfunktion. De resterande 10 procenten decentrerande krafterna tjänar till
utdrivande av slagg och fäkalier som raskt måste avskiljas vid denna reduktions- och
reningsprocess om en självförgiftning skall undvikas.
Implosionskraften är upptäckt. Den nuvarande teknikens förstörelsekrafter kommer vi
snart att få märka i all deras hårdhet. Livet är i fara och det blir ungdomens sak att med
implosionsmaskinernas hjälp trygga sin framtid.
Ur IMPLOSION nr. 56
Översättare: Olof Alexandersson
Originalets titel: Die Implosionsmaschine.
Linz i januari 1955
Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 4 Sida 40
Implosionsmaskinen