VIKTOR SCHAUBERGERS

de blir spänningsrika och aggressiva, d.v.s. påverkas av stigande och expanderande
värmeformer.
Bio-centrifugerat vatten, som riktigt blandats med ädelsalter och liknande tillsatser,
omvandlar bipolära ämnen till högexpansiva strålningsarter under ljus- och
värmeisolering. Ju högre varvtalet är hos biomaskinerna, ju större räckvidd får
strålningen från de alstrade kvalitetsämnena.
Dessa knippen av strålning från fruktämnen av detta slag är vågformade och går vågrätt
utmed markytan. Korsar sig dessa strålar med solens diffusa ultrastrålning, så byggs
grundvatten upp och därmed förtärs en farlig värmeform. Jordens groddzon (rotzon ö.a.)
där fruktämnet blir fritt och högaktivt söker utjämning med befruktningsämnena som
blivit fördelade och passiva genom den centrifugala inverkan.
En lätt rörelseimpuls genom en av vinden i rörelse satt trädrot är nog för att en
urladdning skall ske av laddningsöverskottet i rotprotoplasman. Man kan bara studera de
saftiga ängarna där olika arter av fruktträd med olika kron- och rotsystem ger dessa
impulser. Allmodern Jorden kvitterar detta med en överflödande växtlighet. Allt som
"växt" har kommit till genom en för varje art speciell rörelseart. Också ifråga om den
minsta impuls måste denna rörelse vara naturriktigt avstämd. En enda blick kan verka
tändande men också försvaga hängivelsen. En retningsimpuls kan verka skakande i det
rätta ögonblicket. På detta sätt kan man främja varje slag av växande. Det är nödvändigt
med en naturriktig alstringsrörelse (cykloid rymdkurva), i vilken de utstrålande
ansatserna till fruktämne tvingas förena sig med de fördelade och fint doserade
befruktningsämnena för att ädla växtprodukter skall födas.
Vad som gäller för sådana växtprodukter har också giltighet för frambringandet av
kvalitetsämnen (av annat slag), en oktav högre. Där är en specifikt förtätande tryck -
sugkombination utslagsgivande. Alltså en starkt koncentrerad anhopning av energiämne,
bipolära ämnen på gränsen till materia, vid vilka det räcker med de minsta
rörelseimpulser för att de skall reagera med varandra med elementär kraft. (Se vad som
förut sagts om sprängvatten.) Det är här endast fråga om specifikt förtätade bärare av
energi i ett latent tillstånd, vid vilka det är tillräckligt med den minsta impuls för att
antingen en elementär uppbyggnadsprocess eller en förintande explosion skall utlösas.
Så måste man också uppfatta uppkomsten av solljuset. Detta bildas då på stora höjder,
vid där härskande låga temperaturer och genom expansivt verkande köldpåverkningar,
specifikt förtätade uppbyggnadselement rusar fram med enorm hastighet.
Om solen, som primitiva tänkare påstår, vore en glödande gasboll, så skulle solljusets
alstrare, fruktstoffbildningarna bli reaktionströga och deras motsatser högaktiva på sin
utvecklingsväg. Följden av en sådan reaktionsprocess skulle bli ett kallt ljus och en
värmeform som skulle avta i intensitet med avståndet från källan. Som bekant är det
tvärtom. Alltså måste det här röra sig om motsatta funktioner och
ämnesomsättningsprodukter (mot vad man antagit ö.a.).
Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 4 Sida 35
Forellmotorns hemlighet