VIKTOR SCHAUBERGERS

I en sund kropp spelar alltså energilagen inte längre någon roll. Lika oriktig är lagen om
att rörelsens motstånd växer med tilltagande hastighet. Det är istället så att ett tilltagande
motstånd mot en rörelse är ett tecken på att rörelsens form är felaktig, onaturlig.
När fullmånens ljusstrålar i riktig infallsvinkel påverkar ett vatten starkt överladdat med
negativa joner, växer uppdriftskraften hos sådant vatten så att det räcker med endast små
impulsrörelser från en under lektiden högimpulsiv forell för att denna skall sväva uppför
fritt fallande vattenfall. Regleringen av den kroppsliga tyngdkraften blir alltså här en
fråga om vattnets, blodets och safternas inre beskaffenhet. Bortsett från rörelsen hos rätt
närda organismer så är deras förmåga att bära sin vikt och förflytta sig, också beroende
av solens och månens inflytande. Om t.ex. månen ej fanns så skulle heller ej den tunga
jorden egenmäktigt kunna sväva omkring i sin på kvalitetsämnen rika omgivning.
En organisms, t.ex. ett vattendrags, rörlighet beror alltså av dessa sidopåverkningar.
Starkt solljus kan göra både ett vattendrag och en människa slapp. Omvänt börjar
flytgods med högre specifik vikt än vattnet att flyta under nätter med fullmåne, men
sackar efter och blir liggande när solen skiner på vattnet. Det är alltid ändring av
ämnesomsättningsprocesserna som ändrar rörelsens art, likaväl som den absoluta och
specifika vikten. Detta förklarar också oföränderligheten hos ett vattendrags hastighet
också vid de största fallhöjder - om det är i ordning.
Den utbalanserande verkan beror mindre av mängden av närvarande drivmedel än av
godheten och kvaliteten hos detta. Effekten hos sprängvatten som blixtsnabbt övergår
från flytande till gasformigt tillstånd belöper sig t.ex. i genomsnitt till ca: 2000 atö.
Denna expansionskraft kan emellertid mångfaldigt förstärkas om man stegrar den inre
koncentrerade spänningen genom en kvalitativt verkande uppladdningsrörelse, utan att
man behöver tillsätta ytterligare energibärare. "Rörelse" betyder dels en fysikalisk, dels
en mekanisk fördelning av bipolära grundämnen. I ett riktigt strömmande vatten måste
grundämnet (kolet) bli fritt och uppbyggnadsämnet (syret) förtärt för att bär- och
släpkraften skall kunna byggas upp. Inträder det motsatta fallet, så blir genom för starkt
solinflytande det förutnämnda näringsämnet för den inre kraftuppbyggnaden frigjort.
Detta uppbyggande fruktämne blir då passivt, emedan det mekaniskt fördelas av det
genomströmmande vattnet och i detta tillstånd förtärs (bindes) av det aggressiva
befruktningsämnet.
I detta fall inträder som sista följdverkan av denna omkastade ämnesomsättningsprocess
ett förfall hos vatten, safter och blod. Därpå följer utvecklandet av patogena bakterier
och slutligen döden hos den förstörda organismen.
En teknik som ej beaktar dessa reglerade ämnesomsättningsprocesser, utan med
beräkning på maskinell väg producerar dessa utvecklingsstörande krafter och ständigt
stegrar dessa i omfång och intensitet, kan endast vänta sig allmän ekonomisk och
finansiell nedgång.
Diesel- och Ottomotorerna förbränner de värdefullaste fruktämneskoncentrationer
(kolväten ö.a.).
Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 4 Sida 33
Forellmotorns hemlighet