VIKTOR SCHAUBERGERS

Varför kan vi och måste vi andas?
Denna livsviktiga fråga besvarade professor Sauerbruch redan 1908, alltså för snart ett
halvt århundrade sedan.
Med andning menas insugningen av diffunderat syre. Detta kan endast ske om ett
undertryck eller vakuum härskar i lungsäcken, utrymmet mellan lunga och bröstkorg.
Om detta undertryck förloras genom atmosfäriskt övertryck eller inflammation så
upphör andningen och kvävning blir det självklara ödet för varje andande livsform.
För att klargöra hur detta undertryck uppkommer som bestämmer över vara eller ickevara
måste vi i första hand undersöka vad man menar med begreppet "syre".
Allt vad som finns i naturen som vi kan förnimma med ögon och andra sinnen är avfall
från en energi av finstrukturell art som på evolutionens väg "fått ont i fötterna" och
hamnat på efterkälken varvid det framträder för oss som materia. Hela växtligheten kan
betraktas som ett sådant avfall - den uppkommer ju genom inverkan av värme. Syre är -
kort och gott - ett solenergiavfall i gasform. Det är ett liknande fall som det vi kallar
kväve. Totalt finns en luftblandning i vilket - oavsett de olika viktsdelarna av andra
ingående ämnen råder ett labilt jämviktsförhållande. En ständig temperaturväxling styr
denna jämvikt så att det då och då sker en tryck- och temperatursänkning, d.v.s. uppstår
ett undertryck.
Den biologiska följden av denna oupphörliga spänningsväxling är en ständig strävan till
utjämning vars orsaker vi inte kan förnimma. De fenomen den framkallar kan dock
förnimmas, t.ex. uppåtstigande vindar, men de spelar en underordnad roll. Det är bekant
att man kan utlösa en fysiskt märkbar rörelse genom spänningsskillnader men hittills har
det varit okänt att man också kan utlösa spänningsskillnader genom rörelse. Det
avgörande är här att man inte endast kan styra den uppkommande utjämningsrörelsen
utan också efter behag kan stegra den.
På så sätt är det alltså möjligt att på maskinell väg så styra och stegra en
utjämningsrörelse att en uppåtsugande kraft uppstår som tar med sig allting i släptåg och
t.o.m. upphäver tyngdkraften. Sannolikt torde man en gång kunna förklara
Atlantisolyckan på detta sätt, något som vi kan få en aning om vid en tornado. En sådan
bildas genom spänningsskillnader hos luftskikten. Växande reaktionskrafter som
strömmar inåt utvecklar krafter som motsvarar 150 vätebomber.
Det finns alltså ingen oövervinnerlig tyngdkraft utan fasta, flytande och gasformiga
massor förlorar nästan restlöst sin tyngdkraft om man endast rör dem naturriktigt - d.v.s.
planetärt. Det får inte vara någon kretsformig rörelse utan rörelsen måste ske utefter
spiralrymdskurvor.
I detta fall uppkommer - exakt mätbart - det hemlighetsfulla undertryck som med
ofattbar kraft drar till sig och in i sig luftens s.k. syre - bearbetar det till ett näringsämne
och så uppstår detta som prof. Warburg kallat "livsenergi".
Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 4 Sida 21
Maskinell alstring av livskraft