VIKTOR SCHAUBERGERS

VIKTOR 

SCHAUBERGERS 

skrifter 

SAMLINGSKOMPENDIUM 4

Förord 

Med reservation för att Viktor Schauberger - liksom varje människa - kunde se fel och 

draga felaktiga slutsatser - är hans natursyn och världsuppfattning unik och 

stimulerande. Den kan vara riktig - den kan vara fel - det är vår uppgift att bevisa 

vilketdera som gäller, men redan ett hypotetiskt antagande att han hade rätt ger så vida 

perspektiv över tillvaron och en möjlighet till positiv utveckling inom skilda områden, 

att det rättfärdigar ett allvarligt försök att gå till botten med hithörande problem. 

Historien visar oss för övrigt många exempel på hur intuitivt begåvade människor ofta 

var långt före sin tid ifråga om idéer och uppfattningar, trots att de föraktades och även 

förföljdes av sin tids lärda. 

Vi påstår inte att allt det som vetenskap och teknik funnit och upptäckt är helt och hållet 

fel. Men vår tolkning idag av våra upptäckter kan vara fel - att vår praktiska tillämpning 

är fel, det konfronteras vi med varje dag då vi ser hur vår livsmiljö brytes med av vår 

teknik och civilisation. 

Låt oss ej bli irriterade av att Schauberger ibland använder ett egendomligt språk eller 

tar till benämningar som synes meningslösa. Det behöver ej vara så i detta fall att "det 

dunkelt sagda är det dunkelt tänkta", han har istället försökt skapa ett nytt språk för det 

som han upptäckte därför att det gängse språket ej räckte till. 

Redan det centrala i Schaubergers teorier, den implosiva rörelseteorin, är så intressant 

och fantasieggande att enbart den motiverar en fortsatt forskning utefter de linjer han 

påbörjade. Ty om det är så att denna rörelseform löser ut uppbyggande energier, då finns 

det ju all anledning att försöka komma den på spåren. Vad skulle det t.ex. inte betyda 

om vi kunde lösa problemet med en konstgjord fotosyntes? Eller en fusion av t.ex. 

väteatomer utan de enorma tryck och höga temperaturer som dagens tekniker arbetar 

med? 

Utgivare: Olof Alexandersson 

Stiftelsen Institutet för Ekologisk Teknik (IET) 

Bygdegatan 416 

583 31 LINKÖPING 

Copyright: Aloys Kokaly, Wuppertal BRD 

Olof Alexandersson i januari 1951 

Eftertryck tillåtet endast i kompendieform och under förutsättning att innehållet ej 

ändras. 

OMSLAGSBILD: SCHEMATISK BILD AV BIOSYNTESAPPARAT. 

UR ”DET LEVANDE VATTNET” AV OLOF ALEXANDERSSON. 

Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 4 Sida ii

INNEHÅLL SAMLINGSKOMPENDIUM NR 4 

FÖRORD ................................................................................................................................................... II 

INNEHÅLL SAMLINGSKOMPENDIUM NR 4..................................................................................III 

MIN TÖRNBESTRÖDDA VÄG TILL KUNSKAP................................................................................ 1 

FINNS DET ETT PERPETUUM MOBILE ? ......................................................................................... 6 

JORDENS RÖRELSE SOM ORSAK TILL STRÅLNINGEN, ORSAKEN TILL LIVETS 

ÅTERUPPSTÅNDELSE ......................................................................................................................... 10 

DEN ÅRTUSENDE GAMLA ATOMHEMLIGHETEN...................................................................... 11 

LIVSKRAFT OCH LIVGIVANDE ENERGIER.................................................................................. 17 

MASKINELL ALSTRING AV LIVSKRAFT....................................................................................... 20 

BIOLOGISKT VAKUUM DEN BÄSTA DRIVKRAFTEN FÖR MASKINER................................. 24 

FORELLMOTORNS HEMLIGHET..................................................................................................... 29 

IMPLOSIONSMASKINEN .................................................................................................................... 39 

ETT NYTT SLAG AV SYNTESSTRÖM GENOM RYMDKRAFTGENERATOR ......................... 41 

REPULSINEN .......................................................................................................................................... 45 

ÅSTADKOMMANDE AV ORGANISKA SYNTESER ....................................................................... 49 

Ordförklaringar 1 

Befruktningsämnen alla syreföreningar 

Fruktämnen alla ämnen som innehåller kol, alla metaller och mineral m.m. 

(geosfäriska ämnen) 

Positiv temperatur-förändring avkylning mot + 4° C 

Negativ temperatur-förändring uppvärmning från + 4° C 

Centrifugal rörelseform rörelse som kännetecknas av att rörelseenergin går från rörelsepolen 

och utåt, axialt-radialt. Den är tryckstegrande och värmealstrande, 

volymsökande, uppluckrande, upplösande, nedbrytande. Motståndet 

mot denna rörelse ökar med kvadraten på hastigheten. 

Centripetal rörelseform rörelse som kännetecknas av att rörelseenergin går utifrån in mot 

rörelsepolen, radialt-axialt. Den är tryck- och temperatursänkande, 

volyms förtätande, koncentrerande, syntetiserande och uppbyggande. 

Motståndet mot denna rörelse minskar med kvadraten på hastigheten. 

1 Förklaringarna belyser allmänt de grundläggande orden och uttrycken. De är för djupare studier 

ofullständiga och bör betraktas som ett hjälpmedel till förståelse, ej uttömmande definitioner. 

Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 4 Sida iii

Min törnbeströdda väg till kunskap 

När krigets vansinne fick sitt slut 1945 befann sig Viktor 

Schauberger i Leonstein där SS hade upprättat ett yttre läger till 

koncentrationslägret Mauthausen för att låta utveckla biotekniska 

metoder som kunde användas för krigsbruk och krigsteknik. Då 

detta emellertid påbörjades först 1944 kom krigsslutet innan dessa 

arbeten hann avslutas. Vid denna tidpunkt skrev Viktor 

Schauberger sitt livs historia. 

Många gånger är det svårt att begripa hans språk men i det förord 

som här följer till den omfångsrika skriften möter vi en sökare och 

uppfinnare som utan förutfattade meningar har givit sig vågspelet 

i våld att avslöja naturens innersta hemligheter. 

A. Kokaly 

Jag vill ha sagt redan i förväg: bland s.k. bildade kretsar anser man mig vara tokig. 

Redan i rätt unga år försökte en statlig kommission få mig inburad på sinnessjukhuset 

Mauer-Öhling för att jag skämtat med några vattenexperter. Jag klarade mig emellertid 

genom att en sak fungerade som ingen annan trodde skulle fungera och en av mig byggd 

damm visade sig hålla som räkningsmässigt inte skulle ha hållit. Det var åtskilliga, utan 

tvivel skickliga personer som nästan knäckte hjärnan på detta problem. I mina 

flottningsrännor simmade tunga stockar som borde ha sjunkit till botten eller åtminstone 

strandat, enligt Arkimedes regel. De flöt elegant i mitten och - hånande alla tillämpliga 

regler - de flöt elegant på fel sida i kurvorna, nämligen i dessas insida. Detta skakade 

alla som ännu ansåg de hydrauliska lagarna som heliga. 

Genom detta blev jag alltför djärv och påstod nu i tal och offentliga skrifter att 

vetenskapen inte är något annat än en samhällsfarlig företeelse som fostrar sinnessjuka 

och tar bra betalt för detta. 

Kort därefter spärrades jag in på ett raffinerat sätt i ett sinnessjukhus i Wien under 

förevändningen att jag skulle undergå en rutinundersökning för att få ut min 

krigspension. För sent märkte jag var jag hamnat, nämligen bland 60 dårar och sådana 

som ännu 1939 trodde att de skulle kunna befria det goda gamla kejserliga Österrike 

från dem som ett år innan ockuperat det i en handvändning. Detta var inte en alltför 

angenäm upplevelse för mig. Å andra sidan var det med en egenartad känsla som jag 

sedan åter kunde lösa biljett och åter vända hem med en attest på fickan att jag var 

fullkomligt psykiskt normal. Hemma möttes jag av bekymrade blickar från alla dem 

som visste att jag varit där varifrån så sällan någon återvänder. De frågade mig om jag 

än en gång skulle våga hävda att det inte är ett slags "fattig själ" som far till himlen när 

vi dör, utan istället något som vi kan tacka den metafysiska rekylverkan från den 

ursprungliga rörelsen. 

Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 4 Sida 1 

Min törnbeströdda väg till kunskap

Jag har skrivit ner det följande så som jag på den tiden - som forst- och jägmästare 

upplevde det - för att detta namnlösa skall bli känt, detta som enligt biotekniska begrepp 

dock är så betydelsefullt. Likaså de andra återverkningarna som är lika viktiga som de 

egentliga metafysiska om- och uppbyggnadsprodukterna. 

Så har nu var och en som läser detta möjlighet att tänka sina egna tankar om allt detta - 

tankar som det är farligt att uttrycka i ord. 

Idag vet jag vad mitt levnadsöde egentligen ville och därför lät mig uppleva allt detta. 

Därför kan jag finna mig tillrätta i en värld där det egentligen inte finns någon fysikalisk 

tyngdkraftslag. Tack vare de härskande uppdriftkrafterna måste till och med det sväva 

vilket, som atomärt avfallsämne, är tyngre än sitt medium. I högre zoner existerar inte 

längre detta atomära avfallsämne. Där har det förtärts av en kraft, som förstärkt av detta, 

blivit vad jag i årtionden sökte som "den specifika och reaktiva motkraften till den aktivt 

verkande tyngdkraften". Genom detta blev det klart för mig varför vi egentligen måste 

leva och också ändamålet med denna vår blåa resa genom livet. Detta är en intressant 

fråga som jag - det inbillar jag mig åtminstone - i det följande delvis är i stånd att 

besvara därför att jag handlat på annat sätt än de andra. 

Därför anses jag av dessa andra som tokig. I det stora hela är jag emellertid nöjd med att 

ha handlat som jag har och ångrar aldrig att ända från min ungdom ha levat som en 

särling. Den som anser det lönande att gå denna väg som jag funnit så givande, den må 

göra det enligt de fingervisningar jag här skall ge. Men den som finner detta alltför 

riskabelt må lugnt gå den gamla allfarvägen. Må var och en tänka som han vill men ändå 

ge mig nöjet att få bringa honom ur sina gamla tankebanor och därmed sin 

hittillsvarande självsäkerhet. 

Om det finns en tyngdkraft så måste det utan tvivel också finnas en levitationskraft, 

detta sade jag en gång till mig själv. Sedan dess måste jag ständigt söka efter denna 

gåtfulla ledande kraft (Vorkraft) och tänkte jämt på det gamla ordspråket: "Det som inte 

kan stiga uppåt kan ej falla nedåt." 

Om det kunde lyckas - så tänkte jag vidare - att upptäcka denna grundkraft så kunde 

man koppla ur den i det rätta ögonblicket. Efter att den allbekanta tyngdkraften sedan 

hade fått verka kopplade man in den förstnämnda igen efter kort tid och så hade man 

den allra finaste perpetuum mobile fix och färdig. 

Årslånga studier av det vi kallar "växande" i allmänhet förde mig till kunskap om att 

naturen har fungerat så sedan evighet. Det som återuppstår ur jorden möts av naturen 

med varm solstrålning varefter det som ännu är mindervärdigt stelnar genom det 

nedfallande och koncentrerade ljus- och värmeinflytandet. Denna stelnade återstod 

framstår då för oss som en vinst eftersom vi använder den som näring eller drivmedel 

för våra egna rörelseanordningar. Ur denna för oss avsedda återstod hämtar vi vår egen 

livskraft för att på detta sätt motverka vår egen kroppstyngd. 



Vår egen utveckling, mognad och fortplantning, vårt tilltagande åldrande och därmed 

avkylning, utsläckandet av den hemlighetsfulla livskraften och återvändandet till jordens 

stora mage är saker som är självklara för var och en. Men hittills har man inte gjort sig 

mödan att undersöka hur den goda gamla jorden beter sig för att hålla sig evigt ung och 

blomma varje ny vår. 

Efter att jag, p.g.a. de ovan nämnda resultaten av mina iakttagelser, hade klarat upp 

frågan så långt, kunde jag börja fundera över det fenomen som solstrålarna ej kommer åt 

eftersom det är det "högvärdigaste". Goethe kallar det för "det evigt kvinnliga". För mig 

var det särskilt intressant att han också kallade det för "det som lyfter allting uppåt". Det 

bygger upp allting som finns omkring oss och som solen ler över dag efter dag. 

Förmodligen ler hon över att de lärda inte har en aning om hur Vår Herre kan skapa allt 

det som varje vår vaknar i ständigt ny blomsterprakt. Det som är alltför tungt sedan 

mognaden nåtts faller åter tillbaka i jordens sköte och ler åter emot oss i högre form 

nästa vår och kompletterar och förbättrar vår omvärld i vilken solen ej ler av en slump. 

Att ovanför oss eterformer (av materia, ö.a.) och ännu högre bildningar utbreder sig fick 

jag till nöds redan lära mig i skolan. Dessa högre utvecklingsformer stiger inte uppåt 

bara för sin egen skull utan tar med sig kvicksilverpelaren som å andra sidan åter 

sjunker då luftmassorna blir tyngre. Jag fick mycket att tänka på när det gällde denna 

egendomliga sugkraft som uppkommer genom den egenartade rörelseart som man kallar 

"cykloid rymdkurverörelse". 

Allt detta blev orsak till att jag efterhand blev en tvivlare. Jag kunde inte längre tro på 

allt som man lärde i skolan och kyrkan beträffande dessa ting. Så lärde jag mig att 

betrakta de minsta och kanske oansenligaste upplevelser som något som kanske inte 

bara var tillfälligheter utan fingervisningar. Varje patrullering i reviret blev inte bara en 

marsch i det blå eller för att kanske fånga in en tjuvskytt på bar gärning. Den blev 

istället en upptäcktsresa i områden som - nästan hermetiskt tillslutna jaktområden som 

de var - knappast någon människa före mig hade beträtt. Det var mycket som jag inte 

förstod genast av det jag såg från och till, hörde eller på annat sätt, varseblev men under 

årens lopp avrundade sig alltsammans till en helt ny upplevelsebild. 

En dag - jag skall utförligt skildra detta senare - hade jag kort efter varandra två 

upplevelser. Jag glömde dem aldrig och ännu idag står de klart för min inre syn. De gav 

mig många gåtor att lösa. 

Vid en högt belägen fjällbäck skulle jag just hoppa över denna och sökte efter fäste för 

min bergsstav i den steniga och glatta botten på bäcken. Jag skrämde då upp en stor 

bergforell från hans lättjefulla vilo- och foderplats. Som om tyngdkraftslagen inte gällde 

honom flög han blixtsnabbt iväg uppför bäcken, liksom en pil från bågsträngen. 

Två frågor sköt då lika snabbt som forellen genom mitt huvud: 

1. Hur har denna forell - jag upptäckte senare dussintals i denna bäck kommit hit upp 

till en plats som var avreglad genom ett 100 m högt vattenfall en kilometer längre 

ner? 



2. Vilka krafter är det som låter forellen så snabbt och utan möda övervinna inte bara 

den egna vikten utan också vikten av det motströmmande vattnet? 

Många år senare kom jag på orsaken till detta fenomen. Det är den "cykloida 

rymdkurvan" som i förening med reaktiva temperaturskillnader gör det omöjliga 

möjligt: att övervinna varje tyngd genom uppbyggandet av reaktivt verkande motvikter, 

som man allmänt kallar "specifika". Man måste med detta begrepp förstå ett 

förtätningstillstånd hos högre, eteriska och energimässiga utvecklingsbildningar av 

redan metafysisk art. 

Men det var en lång och törneströdd väg från denna upptäckt till att förstå alla 

sammanhang som måste spela med i det nämnda levitationsundret. Ännu svårare var det 

att konstruera och materialmässigt legera de apparater (som skulle kopiera detta, ö.a.) 

för att de otaliga förutsättningar skulle uppkomma som slutligen gav framgång. 

Från detta ögonblick ägnade jag mig uteslutande åt utforskandet av denna 

levitationskraftbildning. Den skulle emellertid ha blivit utan resultat om jag inte hade 

upptäckt ändamålet med den totala kroppsuppbyggnaden. Genom fortsatt studium av 

processerna efter dödens inbrott upptäckte jag att nuvarande religiösa åskådningar och 

världsåskådningar är stort upplagda bedrägerier eller ett självbedrägeri som blivit en 

vana under årtusendenas lopp. 

Detta måste sägas eftersom ingen kan komma till sanningen som inte i sitt innersta är 

övertygad om att ingen metafysisk uppbyggnad kan ske utan en långtgående ombyggnad 

och sönderdelning genom den "cykloida rymdkurverörelsen" av (levande varelsers, ö.a.) 

jordiska kvarlevor. Utan detta kan alltså inte detta något uppstå som genom högre 

återverkningar är det egentligt andligt livgivande. 

På det sättet kom jag en dag att få kunskap om det hinsidiga. Detta är den omgivning 

som välver sig över oss vilket en stor diktare en gång kallade "Guds levande andedräkt". 

Detta är inget tomt ord och dess betydelse kommer först att bli klart för den som förstår 

att frigöra de oerhörda energier som finns i varje vattendroppe och varje minsta luftpust. 

Att definiera väsendet hos denna metafysiska energiform med "latent tillstånd" - som 

man i sin rådvillighet kan ta till - är inte täckande nog för det som våra indogermanska 

förfäder kallade både lurande demoner och goda andar. Denna energiform avvaktar 

endast det riktiga impulsögonblicket för att strömma in i sin artlika avkomma och ge 

denna en handlingsimpuls. Den som inte får något med av denna högre återkoppling 

äger ingen intuition och är i ordets sanna bemärkelse övergiven av alla goda andar. Han 

faller då offer för de tidigare omnämnda onda makterna. Han blir endast en efter-tänkare 

och ingen förut-seende, ingen långt in i framtiden tänkande (intuitiv) människa. Han 

kommer aldrig att förstå vilka krafter som uppstår när det som förgår och det som 

kommer korsas med vartannat. 

En luftpust, alstrad av aktiva och reaktiva temperaturformer, räcker för att på kort tid 

knäcka en elefant som blivit lite upphettad och därigenom utlöst något förändrade 



ämnesomsättningsprocesser i sin organism. Därigenom har hans möjlighet att åter 

uppbygga sina jättekrafter förhindrats. Dessa grundar sig inte endast på de aktivt 

verkande energikoncentrationernas kalorier utan särskilt på reaktivt verkande 

kvalitetsämneszoner som ger de ursprungliga livskrafterna åt inte endast elefanten utan 

åt allt som flyger och kryper, inklusive jorden som alltid på nytt äter upp vad den skapat. 

Ändamålet med provturen i det blå är alltså endast ett medel för ändamålet att förbereda 

den egentliga kraftämnesuppbyggnaden. Kroppskrafter som är kortvarigt förlänade och 

som tjänar rörelsemöjligheten måste, efter bortdöendet av denna förutgående 

utvecklingsform för en råvara, helt och hållet om- och uppbyggas för en 

kvalitetsämnesuppbyggnad av högre ordning. 

Vetenskapen har själv uppställt den fundamentala lärosatsen att intet kan uppstå ur intet. 

Den har emellertid inte tänkt på den rörelseart ur vilken - över den relativt högvärdigaste 

expansionsrörelsens omväg - det förtätade koncentrationsmaterialet uppstår. Det 

utträder ur varje por på jorden vilken rör sig i "cykloid" rörelse, anträder en ny 

himmelsfärd och utvecklar sig i förgården till det hinsidiga. Under medverkan av 

oligodynamiska impulser som gynnar förfallet och katalysatoriska dito som främjar en 

ny sammanbyggnad förtär detta negativt laddade dynamid-uppbyggnadsämne det 

befruktande avfallsämnet från solenergin. Detta måste emellertid ytterligare fördelas 

genom vindar och andra fysikaliska och mekaniska rörelsestötar och därigenom kylas 

ned. Endast på det sättet kan det bli till uppbyggnads- och driftfrämjande näringsmedel. 

Det skulle här föra för långt att beskriva de underbara processerna och de åt alla sidor 

ledande omvägarna som den därför lämpade och sökande måste gå innan han når det 

tillstånd som man allmänt kallar det "latenta energitillståndet". Därmed menar man det 

specifikt mest förtätade spänningstillståndet. Sammanpressat på det minsta utrymme och 

i de kortaste tidsintervall andande kvalitetsämnesfrön väntar på att utvecklas på nytt och 

växa in i ännu högre utvecklingszoner. Att ballast måste kastas av från 

utvecklingsprocesser som pågår och stegras i det oändliga är självklart. Detta för att ge 

det "primära" en förökad uppdriftkraft. Dessa mindervärdiga (sekundära) 

syntesprodukter stelnar och tjänar allt vegeterande till fysiska näringsmedel. Det 

kraftfodermedel som är på högre nivå är gömt i varje vattendroppe och varje luftpust. 

Detta kan frigöras genom organ som är i cykloida svängningar. Genom det cykloida 

blodomloppet förtäras sedan de sönderdelade matsmältningsprodukterna i ett antinormaltillstånd 

varigenom detta som vi allmänt kallar "liv" blixtsnabbt utvecklas. 

När jag nått denna slutliga kunskap vaknade hos mig en osläcklig önskan att skriva ner 

allt detta och att, så gott det nu var möjligt, bygga åskådliga försöksanordningar. Detta 

lämnar jag nu efter mig åt dem som gör färden i det blå efter mig. Därigenom blir de 

vetande och kan bespara sig att tro på det som lärda dumskallar och i skola och kyrka lär 

ut. 

Leonstein i juli 1945 

Viktor Schauberger 

Översatt ur IMPLOSION nr. 27 

Översättare: Olof Alexandersson 

Originalets titel: Der gewundene Erkenntnisweg 



Finns det ett perpetuum mobile ? 

Att överhuvudtaget ställa denna fråga medför risken att förlora sina medmänniskors 

aktning. Så har människor vant sig vid att betrakta en sådan rörelse som helt utesluten. 

Om denna fråga ändå ställs här så är det för att ventilera detta problem i samband med 

olika händelser som alla tyder på att ett perpetuum mobile ändå existerar fastän 

visserligen inte i den meningen som vetenskapen hittills föreställt sig den och därför 

också följdriktigt kommit till slutsatsen att den måste förnekas. 

Här rör det sig nu framförallt om frågan: varför rör sig jorden om sin egen axel? Detta 

"om sin egen axel" är i och för sig fel - det borde heta "egenartade" i stället för "egen". 

Därmed skulle visas på hur ensartad eller egenartad denna axel är som jordens massa 

vrider sig kring. 

Men också begreppet "vrider" måste man korrigera. Med detta begrepp menar man ju 

vanligen en cirkelrörelse men en sådan kan omöjligen komma ifråga hos jorden, 

eftersom allt som rör sig i cirkel ju ej kommer ur fläcken. Och just detta, "att komma ur 

fläcken" är målet för den ganska egenartat rörliga jorden. Jordens rörelseförlopp 

motsvarar snarare den pumprörelse genom vilken vårt hjärta, som man säger, "bringas 

att slå". Blodets rörelse är emellertid inte följden av detta s.k. "slående" utan orsaken. 

Om man alltså vänder de nämnda förutsatta grundbegreppen så får det förhånade ordet 

"perpetuum mobile" en väsentligt annan betydelse. Nu blir frågan i rubriken inte längre 

löjlig utan högst intressant. Ty då träder följande fråga dessutom i förgrunden "Vad är 

egentligen livet"? och "Hur uppstår livet"? Hela frågekomplexet får då först mening och 

skall här försöka förklaras. 

När Galilei upptäckte att jorden rörde sig blev det en väldig uppståndelse i den 

världsliga och andliga vetenskapliga världen vilken också framtvingade ett återkallande. 

Men vid sin död tog, som bekant, Galilei tillbaka sitt återkallande och sedan dess anser 

var och en det självklart att jorden rör sig. 

Men hittills har dock ingen gjort sig mödan att fundera över varför jordklotet rör sig. 

Också ordet "klot" är av olika orsaker ägnat att fördunkla målet för denna speciella 

rörelseart. De i dubbel mening olika viktsformerna i jorden gör det egentligen omöjligt 

att utbilda en klotform. Bortsett från absoluta och specifika viktskillnader hos de ämnen 

som jorden innehåller kommer också skilda rörelseriktningar med i spelet eftersom en 

del av dessa ämnen reagerar på centrifugala och andra på centripetala krafter. Entydiga 

försök i denna riktning bevisar detta. 

Enbart av detta skäl är en excentrisk rörelseart betingad som å sin sida dessutom 

parallellas med en excentrisk form på jorden. Denna speciella form är äggformen och 

just den extrema äggform som endast kan härledas ur pentagrammet, symbolen för talet 

fem. Detta ger den konstruktiva grundform ur vilken alla de anförda egendomligheterna 

kan härledas, logiskt och därför självklart. Alltså, först då man tar hänsyn till denna 


Finns det ett perpetuum mobile ?

särskilda rörelseart och speciella rörelseform och framförallt den speciella arten av axel, 

kan man närma sig frågan: "Varför rör sig jorden på ett så egenartat och ensartat sätt?" 

Detta fall liknar det som förde till de svåraste villfarelserna på det vetenskapliga 

försöksområdet. Samma försök upprepas tusen gånger och varje gång får man samma 

bild och resultat. Grunden för dessa ovederläggbara resultat är den ständigt lika 

förutsättningen som man bygger försöket på. Ändrar man denna så får man naturligtvis 

ett annat resultat som emellertid ej var önskat. Att här tala om lagbundenhet har absolut 

ingen grund. Tvärtom då det gäller de ovan nämnda fenomenen måste man tala om 

växlande lagbundenhet, vilket ju är självklart eftersom mycket väsentliga temperatur- 

och ljusinverkningar, ja, alla slag av inflytanden ständigt ändras. 

Försöksförutsättningarna i naturen är inte alls så givna som i ett laboratorium där man 

på konstlad väg bestämmer vissa förutsättningar enligt vilka sedan försöken lyckas. 

Därför är dessa försök vilseledande, t.ex. Arkimedes försök med vatten som man gjort 

en "lag" av. Om man nämligen sätter vattnet i en naturriktig rörelse, lik den nämnda 

rörelsen hos jorden, innan man gör försöket att fastställa den specifika vikten hos vattnet 

så ändrar sig denna specifika vikt så att alla regler för bestämning av specifik och 

absolut vikt upphör att gälla. I detta fall får man t.o.m. järnmalm att simma mitt i en 

vattenränna, fastän det i annat fall går till botten direkt. Än mer förbluffande är det att 

tunga stenar i lugnt vatten vid speciella temperaturförhållanden inte längre lyder 

tyngdlagen utan stiger upp till ytan. 

Men detta kan bara ske om vattnet först har förts i en naturriktig (ensartad) rörelse. 

D.v.s. här gäller varken mer eller mindre än att tyngdkraftlagarna bara gäller under 

speciella förutsättningar. 

Går man nu vidare i denna riktning - ständigt tagande hänsyn till frågan om 

förutsättningarna - så inträffar fallet att man genom den bestämda rörelseart, som ovan 

endast antyddes rent allmänt, inte bara kan koppla ur lagarna för tyngdkraftens 

verkningar utan man får, som tillskott, en helt ny levitationskraft. Denna kastar hela 

vetenskapen och tekniken över bord eftersom denna hittills endast känt till och kunnat 

använda gravitationskraften. 

Men gravitationen är endast en sekundär aspekt av denna huvudkraft, ty fanns det ingen 

levitation så kunde det inte eller finnas någon gravitation eftersom - om endast denna 

verkade - allt snart skulle ligga på jorden. Levitationen kommer att göra den maskinkraft 

som produceras enligt nuvarande begrepp helt värdelös, men tjänar naturens vilja och 

främjar utvecklingen och motsvarar därmed förnuftet. I motsats till denna kraft är den 

nuvarande kraftalstringen medelst gravitation och tryckkrafter farliga för utvecklingen 

och ju mer man använder den, ju större blir riskerna. 

Med detta är vi emellertid bara i början av vår betraktelse över den speciella 

rörelsearten. Från frågan om varför jorden rör sig som den gör kommer vi tvångsmässigt 

över till frågan om det finns ett perpetuum mobile. Om vi avvisar frågan så är det av helt 

andra grunder än vetenskapen hittills haft. Man skall emellertid inte syssla med 

vansinnigheter. Ett erkänt faktum är dock att hela jorden som en biologisk följd av ovan 



"speciella" rörelseart svävar i fria rymden, axellös och utan friktion, just för att den rör 

sig enligt den cykloida rörelsearten. 

Den egenartade jordaxeln är alltså ingen axel i nu avsedd mening, utan ett oändligt litet 

hålrum. Rättare sagt - en oändlig summa hålrum efter varandra, lika ett slags porer. I 

dessa befinner sig levitationspunkter som uppstår genom denna speciella rörelse och 

också gravitationspunkter från solens planetära motrörelse. Dessa produkter rör sig 

gentemot varandra i motsatt riktning, utvändigt och inom denna speciella rörelseform - 

om man ser vridningsriktningen utifrån en ensidig observationspunkt. "Motsatt riktning" 

är egentligen inte heller riktigt uttryckt eftersom det (först) är i slutverkan av denna 

motsatta rörelse som motsatta riktningar uppträder. 

Räknar man till dessa skillnader också skillnader i aktiv och reaktiv temperatur och de 

olika riktningar som de aktiva och reaktiva temperaturprodukterna tager och därtill de 

olika slagen av ljus (som uppstår, ö.a.) och de olika riktningar som olika 

spänningsskillnader har, så blir resultatet att skillnaden mellan det nuvarande sättet att 

tänka och de här antydda betraktelserna är så stora att vi praktiskt taget står inför en helt 

ny världsbild. Då har det överhuvudtaget inget värde längre att sysselsätta sig med den 

nuvarande bilden av världen. 

Detta konstaterande är så uppskakande att man måste börja från början och på omvägar 

söka sig fram till uppfattningen att det överhuvudtaget lönar sig att leva. Utifrån den här 

meningen måste man se det som sägs i det följande. 

Men det är inte så enkelt - man har ju att göra med bipolariteter. Egentligen bör man tala 

om en tripolaritet eftersom man måste räkna med reaktionen mellan de två, såvida man 

vill skilja de rumsliga gestaltningsprodukterna från de rena bipolaritetsprodukter som 

visserligen ej blir synliga men ändå är orsaken till den rörelseart som är fortplantande 

och uppåtförande. De slutliga formerna av denna företeelse är då de specifika förtätade 

formerna hos bildningarna av råämnen och finämnen (utvecklade ämnen? ö.a.). De 

gungar varandra stegvis uppåt i utveckling. Nya utjämningsreaktioner uppstår och 

därmed en evig rörelseprocess. Detta leder till konstaterandet att inget liv och ingen 

rörelse skulle finnas i naturen om där ej fanns ett perpetuum mobile. 

Detta "egenartade" utvecklingsband på vilket inte endast kvadraturerna hos denna 

"egenartade" ämnesomsättningsprocess rör sig, utan även dess kubaturer, är inte lätt att 

beskriva. Man får föreställa sig en mängd oändlighetsslingor som i längsaxeln rör sig så 

egendomligt att tyngdpunkten hos den genomströmmande massan styrs mot axeln på 

sådant sätt att det som nedbrytes (förgår) korsar sig med det som återvänder och att det 

ena omslingrar det andra så att det antingen blir en bindning av det som förgår eller det 

som återkommer. 

I första fallet får man en specifik förtätning och ett uppåtstigande av sig själv så som 

sker med varje högkällvatten av hygglig kvalitet. I andra fallet får man en absolut 

förtätning = graviterande avfall och reaktionsprodukter. 



Den olika könskaraktären beror dessutom av denna skillnad. Därför måste det som 

uppkommit i denna process ständigt på nytt söka utjämning med vartannat. Över 

omvägen av en speciell rörelseart som skapar både impuls och repulsion förnyas 

ständigt naturens råvaruförråd. Råvarorna (grundämnena, ö.a.) förda i en implosiv 

rörelse ger sedan den fina materian som, uppdelad i olika polaritet, på nytt utjämnas 

sinsemellan och därigenom skapar nya rörelseimpulser. Man kan nästan bli tokig då 

man studerar denna rörelseprocess som är evig. Samma gäller betraktandet av de 

rörelseprodukter som uppstår. Slutledet av denna utveckling, inom det eteriska och 

andliga området, får man låta bli att studera om man ej skall förlora marken under 

fötterna, något som lätt skulle kunna ske vid överskridandet av en viss gräns. 

I den "egenartade axel", som man kan se hos allt vatten som strömmar ut ur ett hål, som 

en slangartad bildning (i vattenstrålen) som kan ses med blotta ögat, finns ursprunget till 

levitationsämnet. I en sådan axel kan forellen utan möda övervinna ett 10 meter högt 

vattenfall. 

Den som kan utnyttja denna levitationskraft i tekniska apparater, kan också skapa ett 

"perpetuum mobile" eftersom skillnaden mellan levitations- och gravitationskraft då ger 

den repulsiva rörelsen som en bipolär funktion. 

Samma bipolaritet finns på det andliga området varvid intuitionen befinner sig i området 

för uppåtsträvan och logiken i området som strävar nedåt. Samma skillnad finns mellan 

över- och undermedvetandet. Det senare är hos de flesta människor så förkrympt genom 

ensidig skolbildning att endast få ännu har intuitionens gåva. 

Det som vi gör, styrda av en för stark utbildad fri tankeförmåga, är i allmänhet felaktigt. 

Det logiska tänkandet är ett förstadium eller en förutsättning för biologiskt handlande. 

Därför kan man förstå den världsliga och andliga världen blev så måttlöst upprörd då 

Galilei berörde den nämnda brännande frågan, om än bara antydningsvis. Ungefär vid 

samma tid började Leonardo da Vinci söka "il primo motore" som ständigt sätter 

Allmodern Jorden i rörelse kring sin axel. Ingenting var enklare och mera näraliggande 

än att kopiera denna "egenartade" rörelsekraft i repulsatorer och repulsiner på 

naturtroget sätt och den logiska följden av dessa egenartade försök har sedan givit de 

naturriktiga förutsättningarna för en nästan kostnadsfri alstring av ej bara maskinkraft 

utan varje slag av växtkrafter. Alltså: först tänka i förväg och sedan tänka efter, ty 

intelligens och intuition är också det omvända. (varandras mosats, ö.a.) 

Ur IMPLOSION nr. 26 

Översättare: O. Alexandersson 

Originaltitel: Gibtes ein Perpetuum mobile? 

Leonstein, Juli 1945 



Jordens rörelse som orsak till strålningen, orsaken till livets 

återuppståndelse 

Galilei upptäckte jordens rörelse om den egna axeln. Denna upptäckt förorsakade en 

måttlös uppståndelse bland den andliga och världsliga vetenskapen. Han tvangs att 

förneka sin upptäckt men kort före sin död återkallade han den honom avtvungna 

förnekelsen med de bekanta orden: "Och likväl rör den sig". 

Mina långvariga och mångåriga studier och försök av alla slag gjorde klart att den tidens 

upprördhet hos de andliga och världsliga ledarna ej var utan orsak. Jordens rörelse är 

orsak till den strålning som i sin tur är orsak till uppkomsten av det som vi kalla "liv" 

vilket springer fram ur koncentrationen av en bakteriofag dimma, en koncentration som 

genom en i två axelriktningar förlöpande svängningsrörelse i en brännpunkt ger den 

utlösande expansionen. 

Om vi föreställer oss detta bildmässigt får vi två 8-formade slingor, vilka var för sig - 

vridande sig om sin egen axel - utlöser en två-axlig dubbelspiralsvängning där de två 

svängningsrörelserna är motriktade men ändå kompletterar varandra så att resultanten 

blir ett svävningstillstånd, ett labilt jämviktstillstånd, vars innehåll är den nyssnämnda 

brännpunkten i vilken koncentrerande och expanderande krafter korsa sig och, verkande 

åt alla sidor, ger den "labila jämviktspunkt" i vilken två omvänt symmetriska och 

omvänt proportionella grundämnestillstånd ömsesidigt förtärs och bindes och därigenom 

frigör den livgivande rörelse som i svängningar rör sig ut i alla riktningar och på nytt 

binder det så uppstående expansionsgodset i den nyssnämnda brännpunkten - 

koncentrationspunkten. En sådan rörelseprocess är emellertid endast möjlig inom en 

extrem äggform, vilken är härledd ur ett pentagram och så isolerad att inifrån och utåt 

och tvärtom utifrån och inåt en trafik möjliggöres av bipolära laddade expansions och 

koncentrationsämnen som dels mekaniskt, dels genom reaktiva temperaturformer 

sönderdelats så att de finner sin väg genom motsatt orienterade poröppningar vilka i sin 

tur har bipolära diffussonsväggar vilka ger understödjande och alstrande impulser till 

den nämnda ut- och intrafiken. 

I denna koncentrerade 

framställningsform är den specifika 

orsakskoncentrationens expansiva 

verkan omöjlig att förstå och därför 

måste man gå mycket långt tillbaka för 

att kunna förklara denna egenartade 

expansiva koncentrationsrörelse (se 

fig.). 

Leonstein i juli 1945 



Jordens rörelse som orsak till strålningen, orsaken till livets återuppståndelse

Den årtusende gamla atomhemligheten 

Den nuvarande atomfysiken kommer att falla samman som ett ointressant korthus när 

man lär känna den årtusende gamla atomhemligheten. Då kommer man att veta att vid 

sidan av den dödande atomenergin som förintar växter och andra livsformer finns det 

också en livgivande atomenergi som har förmerande och förädlande funktioner. För 

första gången ska här något sägas om detta. Det ska också klart utsägas att i varje källa 

eller naturligt sunt vattendrag finns det särskilda mineraler som är mycket intressantare 

än uran och liknande energikoncentrat, ägnade för förstörelse. 

Utan högvärdig atomenergi - inget liv och utan liv - ingen högvärdig atomenergi. 

Allt liv i naturen springer fram ur så kallade bakteriofaga övergångstillstånd. Det är så 

att säga urkällan för all fysikalisk tillvaro - i första linjen för de fysikaliskt förstfödda 

vattnet. 

Livet är recitivt, det vill säga allt liv som dör återgår till ett metafysiskt tillstånd. Därför 

måste det efter livgivande också finnas avlivande - alltså dödande funktionskrafter. Om 

det senare strider världsliga och kyrkliga makthavare. De hotar varandra ömsesidigt utan 

att ana för vilka ändamål man frigivit receptet, respektive formeln för frigörande (av 

denna dödande energi) och att man utan hänsyn har inlett livets nedgång på alla 

områden. 

Atomenergin är urgammal, äldre än allt liv på jorden. Som redan sagts: ingen livsenergi 

skulle finnas utan den. Atomenergin uppstår om man accelererar fasta flytande eller 

gasformiga massor enligt Einsteins formel E=m*c 2 . Märkvärdigt nog nämndes inte i 

denna formel att acceleration inte bara kan användas för (skapandet av ö.a.), en 

utrullande och förstörande funktion utan också för en inrullande, uppbyggande och 

förtätande funktion. 

Om man tar hänsyn till att - som resultat av de ovan nämnda olika arterna av rörelse - 

också finnas olika arter av atomenergi - så närmar vi oss, eller står omedelbart inför den 

djupt beslöjade bilden i Saiis vars avtäckande - enligt en gammal saga - bestraffas med 

döden. Nu måste emellertid profetian tolkas relativt. Därför kan dödsstrålen också träffa 

dem, som hade orsak att täcka över hemligheten. Man måste också se atomenergi som 

något relativt. Vår nutida atomfysik och arbets- och rörelsemetodik som läres ut i alla 

fack- och högskolor rasar nu samman - ja de måste till och med förbjudas i lag. 

Varje aktion har sin reaktion 

Det existerar en mängd och hastigt på varandra följande aktionsstötar - så kallade 

kedjereaktioner - vars specifika slag av verkan helt enkelt beror på om de utlöses av en 

massarörelse genom tryck eller sug. 


Den årtusende gamla atomhemligheten

Det är ju bekant att varje slag av rörelse bestäms av olika slag av rörelsekrafter (tryck- 

eller sugkomponenter) men hittills var det emellertid okänt att en rörelse som utlöses 

genom tryck alstrar reaktivt verkande nedbrytningsstrålning som uppträder som ökning i 

värme som tillsatsökning i värme. Den är känd som en motståndsfunktion som 

uppträder i alla tekniska maskiner. I kvadrat till en centrifugalt verkande 

rotationshastighet växer därför denna rörelseart inte bara orationellt utan verkar 

dessutom utvecklingshämmande. Varje centrifugalt alltså tryck- och värmestegrande 

slag av massarörelse, har som följd ett molekylärt sönderfall hos det naturvidrigt i 

rörelse bringade massamediet. Detta förklarar nu det biologiska och ekonomiska 

sönderfallet i stater som behärskas av den akademiska (tekniska) arten av massarörelse. 

Om man däremot utlöser en rörelseaktion genom sug eller drageffekt uppstår i detta 

växelspel en tillsatskraft i form av nyttig energi. 

Detta har sin orsak i att uppfriskande reaktionskrafter frigöres i detta slags rörelsespel. 

De utlöser den så kallade levitationen, varmed här menas en reaktivt stegrad kraft med 

riktning framåt- uppåt. Den kan återföras på molekylära utvecklingsprocesser. 

Produkten är det "kvalitetsämne" som förorsakar den naturliga fortplantningen och 

tillväxten i förökning och förädling av hela växtligheten. Detta gör utan tvivel klart för 

oss att ett påbörjat rörelseförlopp antingen inleder uppbyggnad eller nedbrytning av vår 

hushållning. 

Det är reaktionskrafter (atomära rörelsefunktioner) som avgör över framsteg eller 

tillbakagång, lycka eller olycka, krig eller fred. 

En felaktig rörelseimpuls kan - så sade de gamla - lyfta hela världen ur sina fästen och 

förvandla den naturliga utvecklingen framåt i dess direkta motsats. Men vi måste å 

andra sidan tänka på att en ohämmad utveckling framåt också kan utlösa förhärjande 

katastrofer. Så skedde sannolikt vid Atlantisolyckan, som Bibeln kallar syndafloden, då 

allt för starkt utvecklade levitationskrafter (atomära uppåtsugande krafter) utlöstes och 

ryckte loss och atomiserade hela världsdelar. På helt annat sätt verkade de atomenergier 

som band den heliga elden i en vattenartad materia. De gamla judarna kallade den för 

den "grekiska elden" som de använde för att bränna upp offerdjuren med då de före 

soluppgången hällde den över dessa. Och - så heter det sedan i den urgamla Bibeln - när 

sedan solen kom slog en väldig eldsflamma upp och förbrände offret. Det primitiva 

folket sjönk då ned på knä och stammade tacksägelser, för elden var ett tecken på att 

guden Jahvé hade mottagit offret. 

Ur dessa förmenta trollkonster behärskade både de indogermanska och de mosaiska 

översteprästerna de ociviliserade massorna för att göra dem villiga att arbeta och betala 

ränta. Hur den räntehöjande penningmakten uppkommer, detta kan var och en förstå 

genom att läsa mellan raderna och han kan följa med i den hittillsvarande och följande 

framställningen. 

I gamla tider var både världslig och andlig lärdom i en hand eftersom de lärda på den 

tiden kunde konsten att reglera båda slagen av atomenergi. De kunde därför reglera 

närings- och råvarutillgången med den fortplantande och växtfrämjande energin. Men de 



lät inte träden växa upp i himlen. De både världsligt och andligt lärda kände väl till det 

nödvändiga med de renande krafterna förutan en naturriktig behandling av de jordiska 

livsresterna och deras naturriktiga begravning kan det heller inte uppkomma några 

fullvärdiga tillsatskrafter för de efterkommande generationerna som ständigt förökas och 

förbättras kvalitativt. 

Denna höga konst att kunna styra atomkrafterna är omöjlig utan intuition (ovanligt stark 

förbundenhet med naturen). För dem (den tidens lärda ö.a.) skulle det varit omöjligt att 

föreställa sig de yttersta konsekvenserna av biologisk förstörelse sådan vi nu får uppleva 

den i annat än biologiskt självklara följder av den medvetet eller omedvetet 

bortkopplade livgivande atomenergin. 

Eftersom man ej längre kände till uppkomsten av de lägre atomära tryckkrafterna - alltså 

förstörelseenergi - kunde man heller inget veta om de svåra rörelsefel som hela 

vetenskapen gjorde sig skyldig till vilka man s.a.s. spände för hela den utveckling man 

ville ha i tillbud och efterfrågan för att därmed kunna efter önskan reglera 

penningvärdet. 

Denna handel med här och där uppträdande brist på olika ämnen, export och import, och 

med olika slag av det som hör till livets nödtorft, kunde emellertid bara regleras så länge 

det någonstans fanns överflöd på de begärliga varorna och därmed också den 

nödvändiga variabeln i penningvärde. 

Genom kolonialväsendet kom emellertid efterhand också arbetsmaskiner in som utlöste 

de nedbrytande energierna i de ännu ociviliserade länderna där naturnära människor 

bodde som dittills levt i frihet och oberoende. De gladde sig om än omedvetet åt det 

progressiva besjälandet av deras växtarter. Liksom viltet i en fri och ostörd 

utvecklingsmiljö kände de varken till nöd eller retande medel av något slag. Vad var nu 

enklare än att rekommendera dessa naturfolk arbetsbesparande maskiner, för också på 

detta område ville man blåsa under handeln. Ju hastigare de tryck och värmekänsliga 

medierna som jord, vatten, luft nu sattes i rörelse på ett naturvidrigt sätt, ju farligare för 

utvecklingen blir de cell och vävnadssprängande, dödande krafter som utlöste den 

förstörande elden (värmen) och kalla inflammationer. 

Ingen anade eller visste att - eftersom allt är relativt - också rörelsen måste vara bipolär. 

Den Einsteinska energilagen är därför en ödestiger villfarelse emedan det beror på 

rörelsearten om sluteffekten (av massan i rörelse ö.a.) det ska bli en livgivande 

atomenergi eller en livsfientlig energi, om det ska uppstå överflöd i växandet eller 

masselände. De energier som alstras är de samma som atomtekniken i en sekund utlöser 

med vätebomben. Den nedbrytande energin verkar först långsamt och blir först märkbar 

med tiden som en skada. Kommande generationer kommer kanske ej att kunna förklara 

skadornas orsak. Om denna skillnad mellan de båda slagen av atomenergi tycks för 

närvarande varken det maktägande i öst eller väst att veta något. De tvingas därför att 

ständigt strida med varandra om makten och därvid utnyttja de förintelsevapen som satts 

i deras händer. 

Det regnar vätebomber 



Fortsatt utveckling av konsten att alstra centrifugal atomenergi kommer väl att få ännu 

fler oförutsedda följder. Då kommer inte ens Guds överstar att vara trygga längre för 

sina liv när det börjar regna vätebomber ur radarstyrda bombplan och raketer. Poängen i 

denna - utan tvivel - dåliga vits är emellertid denna att hittills ingen visste vem den 

egentlige vitsmakaren var men aktade sig för att träda i förgrunden och det kreterade 

helt enkelt lagar som var värdiga den gamla orakelinstutitionen eftersom man kunde 

utlägga budskapet som man fann för gott. Denne vitsmakare gick till och med ännu 

längre och förkunnade den totala motsatsen till dessa oböjliga och absolut gällande lagar 

nämligen relativiteten - som lagbundenhet. Ja, han höll inte ens tyst med att stjärnorna i 

världsrymden rör sig planetärt och gjorde därmed ett ingrepp som - vid närmare 

betraktande - kan få hela den akademisk-vetenskapliga lärobyggnaden att störta 

samman. Om jorden de fakto varit ett klot som rörde sig centrifugalt så skulle det inte 

finnas någon bromsmagnetisk längsaxel och inga attraktions- och gravitationskrafter. De 

skulle alla vara uttryck för felaktiga slutsatser eftersom det helt enkelt ej kan finnas 

något jämviktstillstånd av den enkla orsaken att okontrollerbara växelverkningar uppstår 

p.g.a. ständiga temperaturändringar. De kan kontrolleras först då man utlöser ett 

temperaturfall genom en centripetal massarörelse. Man kan visserligen inte heller då 

åstadkomma något konstant jämviktstillstånd men man kan bygga upp tämligen jämna 

kedjereaktioner som tjänar uppbyggnaden av den högre arten av atomenergi. 

Idag kan ej längre förnekas att den centrifugala massarörelsen utlöser det febriga 

sjukdomstillståndet i alla levande väsen. Det rör sig alltså i vårt nutida tekniska 

handlande om en medveten villfarelse för att göra de arbetande människorna ofria 

genom felaktiga arbetsmetoder och göra dem helt beroende av penningmakten. Det rör 

sig om ett avståndstagande från naturen som går så långt att man i fack- och högskolor 

lär unga människor regler som ej existerar i naturen. Atomsprängningen som uppfanns 

av doktor Hahn har samma förlopp som vi finner i varje fysikalisk nedbrytningsprocess, 

en negativ koncentrationsbildning beskjuts med ofiltrerade passiva strålar. Därvid avger 

de negativa fruktämnena mer energi än strålningskanonen behöver. Allt efter arten hos 

strålningen slår denna igenom varje slag av motstånd, tränger in i cellkärnan 

(atomkärnan) och spränger den. Därmed utlöses den oupphörliga tillbakagången 

(cancer). 

Implosionsandningsprocessen 

Allt liv andas. Man kan också säga: Allt som andas lever. Denna andning styrs inte 

fysiskt utan metafysiskt. 

Upphör andningen så beror detta på ett utsläckande av funktionskraften. Den ska här 

kallas "livskraft" och dess existens betingar alltså andningen. Med begreppet livskraft 

måste vi här förstå detsamma som även framställts som den högvärdiga atomenergi som 

tjänar livet. 

Man skulle också bättre kunna förklara det ovanstående och det följande om man 

betraktade andningen som kolvslagen hos en livsmotor. Ett starkare vakuum uppstår 

efter en explosion och i det uppkommande "hålet" i luften rusar nytt drivmedel in. 



På samma sätt är det med implosionen som uppstår när ett reducerat och från jorden 

stammande - och därför negativt laddat - fruktämne binder eller rättare emulgerar ett 

övervägande motsatt polariserat atmosfäriskt befruktningsämne. Produkten är då en 

energi som ger liv åt allt. 

Andningen är därför inte möjlig utan en implosionsprocess - i annat fall skulle en 

luftpump vara nödvändig. Varje levande väsen har sin egen drifttemperatur som t.ex. 

hos människan är +36,6° C. Varje förändring betyder början till sjukdom. Vid denna 

temperatur kan kroppen emulgera det inandade syret i luften och bygga upp livskraft. 

Detta kan vi förstå betydelsen av om vi tänker på den indiska andningskonsten (yoga). 

Denna implosionsfunktion kan alstras maskinellt. Därmed är det definitivt slut med den 

teknik som utlöser felaktiga reaktionskrafter. Nu en kort beskrivning på den hittills 

okända andningsprocessen: Genom upptagande av vatten och föda kommer 

övervägande negativt laddade, och från jorden härstammande, ämnen in i 

matsmältningsapparaten. När de renats där diffunderar de in i de hermetiskt slutna blod 

och saftbanorna. Blod och safter ledes absolut ej centrifugalt i kroppen, det framgår av 

blod- och saftbanornas utseende. Man får heller inte glömma att i alla högvärdiga 

kärlväggar göms också så kallade spårelement vilka - som så kallade katalysatorer - 

spelar en avgörande roll vid emulsionen av de transporterade medierna. 

Redan av detta kan vi förstå att det beror på samspelet mellan de inre förbindningarna 

utav bipolära tryckämnen (Druckstoffbestände) om ett temperaturfall eller en feberaktig 

temperaturstegring skall utlösas som då har sjukliga och nedbrytande konsekvenser. Om 

nu den för individens organism artegna temperaturpegen för processerna ändras så 

fungerar inte längre det vakuum som är förutsättning för andningen. Här är en stor lucka 

i atomfysiken. Dagens atomfysiker känner väl till den kalla eller varma brand som leder 

till antändning med inte den värmelösa uppbyggnadsvägen för en progressiv 

fortplantnings- och tillväxtenergi på atomnivå (förökande och förädlande atomenergi). 

Allting, alltså också jorden, vattnet och luften, andas. Allt måste kvävas utan undantag 

om den reducerade fruktämnesenergin (näringen) inte kan binda (emulgera) den 

diffunderade befruktningsenergin och därmed alstrade biologiska vakuum, hunger i 

matsmältningsapparaten och luftbehovet i andningsapparaten (lungor, gälar etc.). 

Men härför krävs att de nödvändiga råvarorna finns tillgängliga. De skulle också stå till 

förfogande i tillräcklig mängd och bästa kvalitet om inte människan utlöste 

febertillstånd i dem. Numera är det så att alla som har med skog, vatten, jordbruk och 

energi att göra främjar de nedbrytande krafterna och därmed kräftgången. 

Alla nuvarande anordningar för rörelse, tryckturbiner, peltonhjul, tryckpumpar, 

vattenledningar, anordningar för flodreglering etc., är felkonstruerade och byggda av 

naturvidrigt material. När medierna sätts i centrifugal rörelse, utlöser tillsatstryck 

infraröd och ultraviolett strålning som är osynligt och ej förnimbart och naturvidrigt. Så 

som Allmodern Jorden vrider sig kring solen och kring sin egen ideala axel så skall man 

också bringa fasta, flytande och gasformiga ämnen i rörelse. 



Högvärdiga koncentrat av atomenergi utstrålar sitt energiöverskott övervägande i lodrät 

riktning. Då det därvid rör sig om negativt överladdade - alltså biomagnetiska 

"uppståndelsekrafter" tar denna energistrålning med sig andra bildningar i släptåg. Så är 

t.ex. fallet med ädelfiskarna som förstår att reglera den uppåtdrivande kraften på så sätt 

att de kan stå orörliga i de forsande bergbäckarna för att sedan blixtsnabbt kunna fly upp 

mot strömmen. Också i vattenfallen kan de sväva lodrätt uppåt när det fallande vattnet 

kan vrida sig naturriktigt (i en arkonisk spiral ö.a.). Så är det också med oss själva att 

om vi är friska och befinner oss i rätta temperaturförhållanden så känner vi ingen 

kroppslig tyngd. Först när vi blir gamla och de leviterande krafterna avtar söker man 

värmen och går med käpp. Det är en gudstjänst i ordets fulla bemärkelse när vi med ett 

understödjande arbete stärker naturens uppbyggande krafter. Människans uppgift är som 

bekant att göra ett stycke jord fruktbart och utveckla sig själv en aning i evolutiv 

riktning. Ökandet av de uppbyggande krafterna är förutsättningen för en sund och frodig 

växtlighet. Friska, mätta och fria människor är fridsamma och frid (på jorden ö.a.) 

kommer att inträda av sig själv när sådana människor vägrar att gå i krig för 

penningväldet skull. 

Slutbetraktelse 

I det föregående har jag försökt att på möjligaste vis förklara lättbegripligt vad man bör 

förstå med den "årtusende gamla atomenergihemligheten". Jag har också antytt att det 

helt enkelt beror på arten av massarörelse när det gäller medierna jord, vatten och luft, 

om det ur deras innehåll av grundämnen av bipolärt slag ska uppkomma en ( förökande 

och förädlande) atomenergi, eller en nedbrytande (förstörande sådan) som leder till en 

tillbakabildande kräftgång (i utvecklingen ö.a.). Jag har också nämnt att man i fack- och 

högskolor lär ut regler och grundsatser som utan undantag stödjer sig på den 

(centrifugala Einsteinska energialstringen). 

På grund utav sådan kunskap har man förändrat de naturliga planteringsvård och 

avverkningsmetoderna i skogsbruket och också förvandlat skuggvänliga lantskogar till 

monokulturer. I lantbruket förde man in redskap för jordbearbetning som var felaktiga 

såväl till form som material. Man införde också gödningsmetoder som förstör livet i 

jorden. Också i vattenhushållningen har man begått fel på fel. Man reglerar vattendrag 

på ett hydrauliskt (centrifugalt) sätt och vildbäckarnas fåra gör man linjerak och förstör 

därmed vattnets inspolande rörelse. Man leder in avloppsvatten i de reglerade 

vattendragen utan att först rena det. Inom energihushållningen använder man nu enbart 

den explosiva expansiva rörelseprincipen som utlöser mer utvecklingsfarliga 

retarderande krafter ju hastigare accelererade tryckverkningar framkallade 

kedjereaktionerna. Därför är här denna berättigade fråga på plats: Varför har man gjort 

detta? Det kan inte bortförklaras att vilseförandet av mänskligheten skedde av 

spekulativa skäl och trots att skadorna av detta redan är uppenbara fortsätter man 

vilseförandet. 

Översättning ur: Implosion nr. 74 sid 9-15 




Livskraft och livgivande energier 

Denna upptäckt bygger på kunskapen att det - biologiskt sett - finns två olika slag av 

massarörelse och därför också två olika slag av atomenergi. Den första är av livgivande 

natur och därför fortplantande och utvecklande, men också förökande och förädlande. 

Den andra energiarten är livshämmande och förstörande. Den vrider utvecklingen bakåt 

och ger retardation. 

Båda rörelsearterna utspelas längs en gemensam utvecklingsaxel och samtidigt. Det 

beror på arten av impulsstöt hos denna rytmiska rörelseprocess vilken art av atomenergi 

som i sista hand skall dominera. 

Denna regleringskonst kände de gamla kulturfolkens överstepräster till och använde. De 

förstod att styra det eviga förvandlingsflödet (Panta rhei) på sådant sätt att närings- och 

råvarubehovet hos en ökande mänsklighet kunde täckas i tillräcklig omfattning. 

Den fortsatta fredliga utvecklingen och den höga kulturen berodde på denna 

regleringskonst. Men den gick förlorad för årtusenden sedan emedan den - av 

maktpolitiska orsaker - bevarades inom en liten krets och hölls hemlig för folket 

varigenom den alltmer förlorade sin levande karaktär. Detta vetande och denna 

regleringskonst återupptäcktes genom årslånga studier av ståndforellerna som kan stå 

blickstilla i vattendragens hårt strömmande vatten. Här skall jag försöka ge en 

förklaring. 

Utvecklande atomenergi uppkommer om man sätter medierna (bärare av bipolära 

grundämnen) jord, vatten och luft i planetär rörelse. 

I detta fall lyckas det att binda motsatt laddade grundämnen (stelnad solenergi) kemiskt 

sett syre, genom innehållet i vattnets och luftens medförda ämnen. Betingelserna härför 

är att det skapas en hermetisk isolering av ljus, värme och luft och att de nämnda 

medierna sättes i en inspolande rörelse. Därtill krävs en stark impulsgivning genom 

lämpliga katalysatorer. 

Vid denna reningsprocess frigöres också destruktiva utvecklingskrafter. De får 

emellertid endast frigöras i den omfattning som krävs för bortförande av slaggämnen (i 

organismen, ö.a.). Dessa avskiljes i form av fäkalier etc. för att inte skadliga avlagringar 

(kristallisationer) skall ske i respektive organism eller förruttnelse i detta avfall skall 

uppstå. 

Denna underbara reducerande reningsprocess har de nuvarande skolaristokraterna stört 

eftersom de endast känner till den centrifugala arten för massarörelse, som av naturen är 

förstörande och nedbrytande. Därför måste det med naturnödvändighet bli en allt 

snabbare kräftgång på alla näringslivets områden, t.ex. skogs- och lantbruk, vatten- och 

energihushållning. Största skulden därför har lärarna i fack- och högskolorna emedan de 

inbillar den akademiska "återväxten" att man i längden kan ha framgång genom 


Livskraft och livgivande energier

impulsgivning till nedbrytande naturkrafter. Följden är att den akademiska ungdomen 

blir felprogrammerad och sedan utvecklar rörelseanordningar och -maskiner som tjänar 

till förstörelse. Dessa lärare, som omedvetet lär ut en social nedgång utefter hela 

utvecklingslinjen, är därför de egentliga utvecklingsbromsarna eller de länge 

efterspanade orsakerna till cancern. 

Om man tänker på att år efter år miljarder aningslösa medmänniskor berövas sina mest 

elementära livsrättigheter genom den felaktiga massarörelsen och slutligen måste gå 

under i obeskrivliga plågor och ruttna bort, ännu levande, så är inga ord för skarpa för 

att offentligt fördöma denna felaktiga rörelsemetod. 

Livskraft kan endast bibehållas genom tillförd levandegörande energi. Denna uppväcks 

och aktiveras i förvandlingsprocessen på den inrullande spiralbanan. Därvid uppstår en 

avkylning som verkar som en broms eftersom inverkan av oxidation och värme då bryts 

ned. Vid denna process uppkommer ett anomalietillstånd som är olika för olika 

organismer och som bestämmer över liv och död. 

Detta "klimat" förstod de gamla kulturfolkens överstepräster att reglera så skickligt att 

denna s.k. anomali, friheten från övertemperatur och feber, ständigt bibehölls. Skillnad i 

temperatur ger en individuell prägling åt varje livsfenomen. 

Om en individ blir sjuk, så är detta ett ofrånkomligt tecken på att detta 

indifferenstillstånd inte längre kan uppehållas, underkylning eller överhettning, i sina 

gener, sjuka livsmedel, febrigt vatten eller förpestad luft är då orsakerna till detta. Med 

ett ord: översyrade energikoncentrat har intagits. Om ett stillastående, lugnt vatten t.ex. 

utsätts för starkt, för obromsad, solstrålning eller rinnande vatten sätts i rörelse genom 

tryckpåverkan så blir det översyrat och tar upp en osund art av laddning som organismen 

inte tål. Långsamt utvecklas den bakåt - blir sjuk, fördärvas och dör. 

Så, som ingen hittills lyckats göra ett konstgjort havsvatten i vilket havsfisk kan leva, så 

har ingen, utom jag, ingen heller lyckats framställa den fysiologiskt riktigt avstämda 

näringsvätska som man kallar källvatten. 

Ingen har hittills beaktat att s.k. högkällvatten endast kan uppkomma med hjälp av 

planetär rörelse. Därtill hör visserligen också olika (andra) påverkningar som skapar det 

klimat som gör att syredelen bindes av aktiverade (i vattnet medförda, ö.a.) ämnen. 

(Emulsion betyder: motsatt polariserade högvärdiga beståndsdelar av grundämnen { 

Grundstoffüberwerte } s.k. emanationer { D.v.s. strålning, ö.a. } förenas så intimt med 

varandra att, som vid varje annan befruktning, något tredje födes.) 

Det uppstår alltså praktiskt taget ett "barn" som - allt efter arten av befruktningen - blir 

av manligt eller kvinnligt kön. Det kan också bli en hermafrodit som - genom senare 

påverkan av olika art - kan förvandlas i en övervägande manlig eller kvinnlig livsform. 

Högkällvatten uppstår när geosfäriska och atmosfäriska strålningsarter ingår intim 

förening under diffus ljus- och värmeinverkan och i närvaro av katalytisk 

sekundärstrålning, varvid "barnet", det fysiskt förstfödda, jordens blod, vattnet, födes. 



Denna fysiska förstfödda, vattnet, fördärvas och dör och går åter under om källan får för 

mycket ljus och värme, d.v.s. utsätts för direkt strålning och solpåverkan och också blir 

översyrat. 

Om man sätter jordens blod i övervägande centrifugal rörelse, alltså från rörelseaxeln 

och utåt, d.v.s. uppspolande, så uppstår en hittills okänd ultraröd strålning, som utlöser 

en extra värmeverkan. Därvid blir syret aggressivt och förstörande. Slutresultatet är då 

en åt alla sidor strålande, livsnedbrytande energiart. Den slår igenom varje slag av 

motstånd och tränger ända in i den negativt laddade cellkärnan. Denna värms upp och 

klyvs. Den dittills natursunda livscellen blir till en ny sönderfallshärd av vilken, åt alla 

håll växt- och livsformer smittas ner tills de blir genetiskt sjuka (cancerogena). 

Ett mekaniskt, fysikaliskt eller psykiskt övertryck som kan förefalla harmlöst kan så 

utlösa en lokal sönderfallsprocess, den bekanta (vävnads-) uppluckringen. Vi kan 

åskådligt studera dessa fenomen vid de för starkt belysta och uppvärmda 

skuggträdarterna. Denna förstoring av årsringarna, denna svampartade trästruktur prisas 

sedan som "ljustillväxt", en "skogsteknisk framgång". 

Så forcerar man fram kvalitetsförfallet i dagens monokultur, i ungskogen som görs 

cancersjuk. Redan i nästa generation blir den oduglig till fortplantning, producerar 

tomma frön och gör grundvattnet cancerogent. 

Vill man förvandla havsvatten och översyrat sötvatten till genetiskt friskt dricksvatten 

måste man leda denna vår värdefullaste folkegendom på sådant sätt att det åter självt 

kan bygga upp ny energi. 

Produkten av denna förhållandevis enkla regenerationsprocess är då inte bara ett 

genetiskt friskt dricks- och bruksvatten, utan också vid sidan av detta det 

cancerhindrande och helande ädelvattnet. I ett så framställt sötvatten kan t.o.m. havsfisk 

leva. 

Om man vill bevara mänskligheten - och framförallt barnen - från en fruktansvärd 

framtid måste en bioteknik efterträda den nuvarande tekniken. Principen härför är 

anvisad i pionjärpatent som är anmälda i nästan alla stater och till en del redan beviljats. 

Det är tid att börja med detta, för om allt skapat ytterligare förlorar i kvalitet försvinner 

också den individuella andliga kraften och människan får snart inte längre kraft att ändra 

kursen. 


Originalets titel: Lebenskraft och Belebungsenergien. 



Maskinell alstring av livskraft 

Den tyske professorn Otto Warburg har i en vetenskaplig tidskrift hävdat att han har löst 

cancerns gåta. Han anser att svulsternas orsak är syrebrist. 

Den sunda cellen försörjs med syre genom blodet. Den behöver syre för att kunna 

bearbeta näringen. Därigenom skaffar den sig livsenergi - m.a.o. rörelseenergi. Professor 

Warburg drog nu den överraskande slutsatsen att en cancercell förbrukar mindre syre 

och istället förjäser näringsämnen till mjölksyra. Därigenom får den ett sådant överskott 

av energi att den växer och delar sig snabbare än andra celler. 

I cancerbehandlingen och botandet har man ej kommit ett steg framåt eftersom man 

förbisett att det - enligt lagen om bipolariteten - finns två energiformer, den nedbrytande 

och den uppbyggande. Därför förblev frågan obesvarad: Varför använder kroppens 

celler plötsligt allt mindre syre? Varför börjar cellerna i denna nödsituation att förjäsa 

näringen varigenom de förlorar i livskraft och blir cancerceller? Nobelpristagaren Prof. 

Domagk kunde inte heller besvara den frågan och så bestämde man sig för att det ej 

fanns någon egentlig canceralstrare. 

Varför får celler för lite syre? Denna avgörande fråga kan den nuvarande 

skolvetenskapen ej besvara och därför kan cancern ännu ej botas, trots att miljoner 

satsas på cancerforskning. Cancern frodas alltmer och drabbar nya offer. 

Vilken energiart för till liv och vilken energiart till död? 

Cancern skulle genast försvinna om man i rätt tid kunde ge cellen tillräckligt med syre. 

Då ändrar sig nämligen ämnesomsättningsprocessen i riktning mot uppbyggnad av de 

egentliga livsprocesserna. Denna kraft verkar då oupphörligt liksom också 

förstörelsekrafterna gör i motsatt fall. 

Det rör sig här om hela mänsklighetens vara eller icke vara. Den som angrips av cancer 

ruttnar bort levande. Ofattbara lidanden göms bakom klinikernas och sjukhusens väggar. 

Därför har cancerns botande blivit en angelägenhet för alla folk, och även för varje 

enskild människa vare sig hon är fattig eller rik, minister eller gatsopare. 

Cancerns botande och - vad som är viktigare - dess förebyggande får under inga 

omständigheter överlämnas endast åt vetenskapen. Denna har ju misslyckats i sin 

uppgift hittills. I verkligheten har vetenskapen låtit cancern breda ut sig på alla 

samhällslivets områden. Genom att den främjat användningen av nedbrytningskrafterna 

har den ansvaret för kräftgången på det fysikaliska området. Därför har den inte längre 

rätt till sin monopolställning. Även den som står utanför vetenskapens led måste få 

samma möjligheter och resurser i kampen mot cancern och endast de uppnådda 

resultaten bör vara avgörande. Till sist är det dock de medborgare som betalar 

forskningsutgifterna med sina skatter som skall fatta avgörandet och bestämma vilken 

läkemetod som skall användas. 


Maskinell alstring av livskraft

Varför kan vi och måste vi andas? 

Denna livsviktiga fråga besvarade professor Sauerbruch redan 1908, alltså för snart ett 

halvt århundrade sedan. 

Med andning menas insugningen av diffunderat syre. Detta kan endast ske om ett 

undertryck eller vakuum härskar i lungsäcken, utrymmet mellan lunga och bröstkorg. 

Om detta undertryck förloras genom atmosfäriskt övertryck eller inflammation så 

upphör andningen och kvävning blir det självklara ödet för varje andande livsform. 

För att klargöra hur detta undertryck uppkommer som bestämmer över vara eller ickevara 

måste vi i första hand undersöka vad man menar med begreppet "syre". 

Allt vad som finns i naturen som vi kan förnimma med ögon och andra sinnen är avfall 

från en energi av finstrukturell art som på evolutionens väg "fått ont i fötterna" och 

hamnat på efterkälken varvid det framträder för oss som materia. Hela växtligheten kan 

betraktas som ett sådant avfall - den uppkommer ju genom inverkan av värme. Syre är - 

kort och gott - ett solenergiavfall i gasform. Det är ett liknande fall som det vi kallar 

kväve. Totalt finns en luftblandning i vilket - oavsett de olika viktsdelarna av andra 

ingående ämnen råder ett labilt jämviktsförhållande. En ständig temperaturväxling styr 

denna jämvikt så att det då och då sker en tryck- och temperatursänkning, d.v.s. uppstår 

ett undertryck. 

Den biologiska följden av denna oupphörliga spänningsväxling är en ständig strävan till 

utjämning vars orsaker vi inte kan förnimma. De fenomen den framkallar kan dock 

förnimmas, t.ex. uppåtstigande vindar, men de spelar en underordnad roll. Det är bekant 

att man kan utlösa en fysiskt märkbar rörelse genom spänningsskillnader men hittills har 

det varit okänt att man också kan utlösa spänningsskillnader genom rörelse. Det 

avgörande är här att man inte endast kan styra den uppkommande utjämningsrörelsen 

utan också efter behag kan stegra den. 

På så sätt är det alltså möjligt att på maskinell väg så styra och stegra en 

utjämningsrörelse att en uppåtsugande kraft uppstår som tar med sig allting i släptåg och 

t.o.m. upphäver tyngdkraften. Sannolikt torde man en gång kunna förklara 

Atlantisolyckan på detta sätt, något som vi kan få en aning om vid en tornado. En sådan 

bildas genom spänningsskillnader hos luftskikten. Växande reaktionskrafter som 

strömmar inåt utvecklar krafter som motsvarar 150 vätebomber. 

Det finns alltså ingen oövervinnerlig tyngdkraft utan fasta, flytande och gasformiga 

massor förlorar nästan restlöst sin tyngdkraft om man endast rör dem naturriktigt - d.v.s. 

planetärt. Det får inte vara någon kretsformig rörelse utan rörelsen måste ske utefter 

spiralrymdskurvor. 

I detta fall uppkommer - exakt mätbart - det hemlighetsfulla undertryck som med 

ofattbar kraft drar till sig och in i sig luftens s.k. syre - bearbetar det till ett näringsämne 

och så uppstår detta som prof. Warburg kallat "livsenergi". 



Denna livsenergi sjunker genast om man försätter medier av alla slag i en kretsformad 

accelerationsrörelse d.v.s. axialt-radialt kring en rotationsaxel. Denna naturvidriga 

rörelseart kan man beteckna som en energi som förnekar livet eller förstör den egentliga 

livsenergin. Därmed frigörs alla parasiter ty de har från skapelsen uppdraget att nedbryta 

det som ej är livsdugligt. 

Om tryck och värme ökar går insugningskraften, vakuumet, förlorat. I första hand märks 

detta hos de högre utvecklade alstringsorganen och i bildandet av hjärntumörer. Det som 

ej längre kan andas kvävs. Det börjar vissna ner om omgivningen har för hög 

temperatur. Dagens vetenskap går förbi detta eftersom den ej känner till de inrättningar 

och anordningar som kan sätta alla slag av medier i centripetal rörelse - alltså föra dem i 

spiralbanor inåt mot rörelseaxeln. Den sugning som då uppkommer bringar inte bara 

högre element in på rätta banor - det utvecklas också samtidigt en energi som främjar 

livsfunktionerna. 

Vid denna emulsion är också en medverkan av katalysatorer nödvändig ty utan dessas 

energetiska bindningsverkan är det ej möjligt att åstadkomma en förening av motsatt 

polariserade grundämnen på högre nivå. 

Finns det maskiner som alstrar livsenergi? 

Ett universitet i Kalifornien har enligt pressen kommit fotosyntesen på spåret. Med hjälp 

av fotosyntesen kan man på konstgjord väg alstra den ursprungliga spänningsskillnaden 

mellan den positivt laddade atmosfären och den negativt laddade geosfären och därmed 

spara kol och olja som nu används till drivmedel. Det blir då nödvändigt att binda syre 

och kväve på kall väg och till kvävets favör. På detta sätt alstras också på konstgjord väg 

verkliga äggvitekoncentrat - naturens primära byggstenar. 

Vad skulle man nu uppnå med detta? Jo den andande maskinen som rytmiskt befruktar 

och ger andning åt alla på detta sätt alstrade uppbyggnadsämnen och därmed på 

maskinell väg - alstrar den ursprungliga livsenergin, skulle också för alla tider trygga 

människans rörelsefrihet på marken, på eller i vattnet och i luften. Men så långt lär de 

amerikanska vetenskapsmännen inte komma. 

De elementära krafter, som här är tal om, framträder för oss i olika slag av katastrofer, 

åska, skyfall, cykloner, taifuner i tropikerna etc. Uppgiften för en kommande vetenskap 

blir att tämja dessa krafter till människans tjänst. Tydligast ser man dessa krafter 

demonstrerade av forellerna i fjällbäckarnas rasande forsar. 

Utan praktiska exempel och utvalt åskådningsmaterial är det svårt att demonstrera den 

väldiga skillnaden mellan implosion och explosion. Sedan måste också ur biologisk 

synpunkt - meningen och ändamålet med andningen förklaras som får undertrycket att 

uppstå om korsningen av diffussionsämnen sker på rätt sätt. 

När prof. Warburg säger att det är brist på syre som utlöser den bakvända 

ämnesomsättning vars produkter verkar cellsprängande, så är detta i och för sig riktigt. 



Men också denne lärde man, uppfostrad i den gamla skolan, förbiser att barn kan bli 

blinda och vuxna få oläkbara lungskador om man inför kvävefritt syre med övertryck i 

deras lungor. Det är en väldig skillnad mellan att suga till sig och in i sig detta avfall av 

solenergi, syret, i gasform eller att få det intryckt i lungorna. Man kan jämföra med 

skillnaden i toner hos ett harmonium som arbetar med tryck och ett som arbetar med 

sugning. Den förstnämnda tonen blir grov men den senare eterisk (sfärisk). 

"Wiener Samstag", 16 april i år frågar: "Skall vi bli förgiftade?" Tidningen visar på 

förgiftningen av vattnet, luften och jorden genom industrin och denna tids andra 

försyndelser. Svaret kan endast bli att man måste betrakta dem som vansinniga eller 

kriminella som kastat om det ämnesomsättningsförlopp som tjänar råvarornas 

uppbyggnad. Den nuvarande tekniken har kastat om det eviga förvandlingsflödet (panta 

rhei) till ett förintelseflöde vars emissionsprodukter är energiarter som liknar de som den 

nutida atomtekniken producerar. 

I naturen är allt reversibelt. Om man utlöser ämnesomsättningsprocesser på implosiv 

väg så uppkommer de, relativt sett, högvärdigaste uppåtsugande krafterna som upphäver 

varje kroppslig vikt och varje andlig tyngd, så som det redan nämnda exemplet med 

forellen visar. Det uräldsta ariska testamentet "Tabula smaragdina" säger: 

"Blanda på rätt sätt himmelens och jordens ämnen och du skall leva fri och lycklig i all 

din tid." 

Medlet härför är implosionsmaskiner som förvandlar det atmosfäriska övertrycket till ett 

koncentrerat undertryck. Med dessa verkliga spänningsskillnader är det möjligt att inte 

endast producera drivkrafter för hela livsområdet utan också att producera sådana för 

tekniska ändamål nästan kostnadsfritt i riktigt konstruerade och legerade maskiner. 

Med denna upptäckt står nu mänskligheten inför valet att antingen ta avsked av en 

fysikalisk utvecklingsmodell som hotar livet med allt starkare förstörelsekrafter eller att 

utan all hjälp falla offer för århundradets smitta, cancern. 

Ett enkelt försök har bevisat detta. Detta försök utvecklades sedan följdriktigt och ledde 

till konstruktion av implosionsmaskinen med vilken det är möjligt att i stor skala alstra 

livsenergi, sådan som uppstår då vi andas. Produkten är eteriserade näringsmedel. 

Översättning ur IMPLOSION nr. 57 


Originalets titel: Maschinelle erzeugung der Lebenskraft. 

Linz i april 1955 




Biologiskt vakuum den bästa drivkraften för maskiner 

För några år sedan uttog jag s.k. pionjärpatent i 26 stater. Av dessa har hittills hälften 

beviljat patenten. De övriga är i det närmaste beredda till detta fastän patentets praktiska 

användningsmöjlighet ej har begripits av en enda patentmyndighet. Grunden för 

patentansökan kunde dock ej vederläggas och därför kunde man ej vägra att bevilja det. 

I vetenskapliga tidskrifter och meddelanden från högskolor har meddelats att de små 

sjöarna i Schweiz, i vars till- och avflöden man byggt in turbiner av nutida typ, börjar 

sina och även landets större sjöar liksom de tyska vattensamlingarna kan anses som 

förlorade. Hamburger tidskriften "Der Spiegel" meddelade 9.6.1954 att nu måste minst 

10 miljarder DM investeras i Tyskland för att häva den värsta vattenförstöringen. De 

tyska floderna och sjöarna är förstörda på ett sådant sätt att de bästa filteranläggningar ej 

längre räcker till. En längre torkperiod skulle dra med sig katastrofala följder för dricks- 

och nyttovattenförsörjningen. Anslag "Badning förbjuden" och liknande varningar 

bekräftar att också polions utbredning hör ihop med ett virus som utvecklas i förstörda 

vatten. Den starkaste klorering och liknande förgiftningsmetoder tjänar inte mycket till. 

Det misslyckades också att utrota coloradoskalbaggen och andra skadedjur med hjälp av 

gift. Istället utvecklas allt farligare parasiter mot vilka t.o.m. penicillinet är maktlöst. Ju 

sjukare en organisation är ju livskraftigare blir dess förstörare. 

I den ovan nämnda patentanmälan utsades klart var man skall söka orsaken till alla 

utvecklingshämmande fenomen, bl.a. också cancern, som hotar all växtlighet och alla 

högre utvecklade livsformer. Det är enbart den idag använda tekniska rörelsearten vilken 

har förstörande egenskaper i alla avseenden. Den lärs ut vid alla högskolor, akademier 

och universitet och beskrivs i lexikon som den naturfrämmande rörelsearten. Trots detta 

används den på alla håll i hushållningen som en utpräglad centrifugal rörelse, eftersom 

man ej känner till andra sätt att accelerera en rörelse. Därför kommer den under alla 

omständigheter att bibehållas till dess man upptäcker en mera rationell drivkraft. 

Flera års studier av forellerna som kan stå nästan blickstilla mitt i en forsande fjällbäck 

ledde till upptäckten av den bästa och billigaste drivkraften för maskiner. Den har ingen 

nedbrytande eller förstörande egenskap. Den är utvecklingsfrämjande och befriar 

mänskligheten från en teknik som idag gör den till slav. Denna drivkraft som är baserad 

på ett biologiskt vakuum kommer att möjliggöra en kvantitativ och kvalitativ ökning av 

växtligheten. Dagens problem - ständigt fler människor och ständigt mindre livsmedel - 

är därmed också slutgiltigt löst. Den politiska oro som vi idag upplever i hela världen 

kan lätt leda till ett tredje - och sista - världskrig som med atomvapen gör slut på den 

civiliserade mänskligheten. 

Detta är säkert en tillräcklig orsak för att det följande bör övertänkas även om det vid 

första anblicken ser ut som en utopi. Detta får ej hindra denna kunskap att utvecklas, 

även om ett förvärvat akademiskt vetande, byggt på en felaktig kunskap därmed skulle 

störta samman som ett korthus. Inte ens om därmed också många existenser som nu mer 

eller mindre parasiterar på detta tillstånd skulle förlora sina existensmöjligheter. Här 


Biologiskt vakuum den bästa drivkraften för maskiner

gäller det nämligen vara eller icke vara för en mängd människor i alla stater och 

världsdelar. 

Sedan mer än ett århundrade är känt att energi strålar ut från vatten om dess hastighet 

ökas i rätlinjiga dyssystem. Obekant var emellertid hittills följande: Om man bromsar 

denna strålning genom filter av ett fettämne och i samlad form leder den in i ett 

vakuumrör som är jordat så lyser dettas innervägg. Det liknar kornblixtar med starkt 

pulserande ljuseffekt. Förstärker man denna laddning i en Leydnerflaska och leder den 

in i en brännbar gas eller vätska så antändes dessa. Så uppstod som bekant branden i 

luftskeppet Hindenburg då dettas ballasttankar tömdes på vatten och därigenom 

jordades. Det amerikanska luftskeppet "Akron" som var fyllt med helium sjönk samman 

och ner en kall dimmig morgon. Av hittills obekant anledning hade heliumgasen 

förvandlats till vatten. I förstnämnda fallet uppstod eld - i det senare vatten. Vid eld 

uppkommer en ung. 1800-faldig volymsökning och vid förvandlingen av helium till 

vatten en lika stor volymsminskning. Denna volymsminskning är det biologiska vakuum 

som - alstrat genom en kedjereaktion - är en ideal drivkraft. Biotekniska maskiner för 

åstadkommande av framdrivningskraft alstrar i första hand - genom s.k. virvelrör - ett 

vakuum genom volymsminskning, ur vilken sedan, i en reaktionsprocess, kraften kan 

uttagas. 

Genom mitt franska patent nr. 1.057.676, som franska myndigheter meddelade nästan 

helt oavkortat, blev en av de största instanserna för luft- och vattenforskning 

intresserade. De frågade hur man kan förklara det ständigt ökande förfallet hos vatten, 

blod och safter, som ju förorsakar vattenkatastrofer av alla slag. Egentliga impulsen till 

denna fråga gav emellertid professor Warburg, cancerforskaren. Han fann att en 

cancercell huvudsakligen livnär sig på syre. Växterna lär också till 90 procent ta sin 

näring ur den positivt överladdade atmosfären. 

Jag vederlade detta påstående eftersom syre ej är något näringsämne utan ett 

befruktningsämne för motsatt laddade fruktämnen, av geosfärisk art. Dessa går via 

rotspetsarnas protoplasma in i växterna. I högre organiserade livsformer går de via 

tarmfiltersystemet in i de hermetiskt tillslutna blod- och saftbanorna genom diffusion. 

Av korsningen mellan dessa ämnen beror det om livgivande eller livsnedbrytande 

ämnen skall uppkomma. Den livgivande impulsen uppstår då eteriska (heliumliknande) 

kolföreningar av hög utvecklingsgrad binder det stelnade solenergiavfallet i gasform - 

det s.k. syret. I annat fall uppstår livsnedbrytande krafter (om denna korsningsprocess 

förlöper omvänt alltså kolföreningarna binds av syret). Vid påverkan av värme blir syret 

aggressivt och vid kyla passivt - vilket vi kan studera i varje kylskåp. 

Om alltså vatten, safter och blod utsättes för alltför mycket ljus så frigörs 

upplösningsenergier. Denna positivt laddade strålning har röntgenkaraktär och 

genomtränger varje slag av motstånd. Strålningen går ända in i cellkärnan hos 

omgivande livsformer och börjar där en kärnsprängning. De utlöser enorma 

värmeverkningar om de bromsas med rent kol - t.ex. grafit som i kärnreaktorer. 

Uran finns i varje cell som negativt överladdat spårelement (negativ jon?, ö.a.). Så kan 

vi förklara det cell- och vävnadssönderfall som vi kallar cancer. I skogen har vi 



motsvarigheten i de utvidgade kambiumringarna hos för starkt belysta skuggträdarter. 

Också där möter oss cancern vars impulsgivare alstras i dekadenta celler, överförda dit 

genom översyrade näringsmedel. Särskilt farligt är det att utsprida järnmolekyler från 

masugnar (thomasfosfat, ö.a.) de fungerar som katalysatorer inom grundämnenas lägre 

reaktionsområden och är en orsak till lungcancern. 

Det rör sig här om bakteriofaga gränsbildningar som först får liv i senare 

utvecklingsskeden. Det är därför en stor villfarelse då man nu menar att det rör sig om 

virusartade bildningar som utlöser förfallet i vatten, saft och blod. 

Den ovan nämnda korsningen av ämnen i diffunderat tillstånd möjliggör främst en 

befruktning och det beror sedan på arten av denna om det skall uppstå patogena arter 

eller ej. 

Dessa mina förklaringar utlöste en verklig proteststorm i akademiska kretsar. Jag måste 

därför ta till grövre kaliber och avgav följande utlåtande som komplettering till min 

patentansökan: 

1. Medierna jord, vatten och luft är - såsom varande en oskiljbar treenighet - de 

naturliga ackumulatorerna för biomagnetiska och bioelektriska 

energiämneskoncentrationer. De är ytterst känsliga för tryck och värme och får därför 

endast ledas i originalrörelsens form, d.v.s. planetärt om man vill bringa dem i rörelse 

på konstgjord väg. Låg temperatur måste alltid vara övervägande. 

2. Varje för stark inverkan av ljus och värme frigör genast nedbrytningsenergi. Därvid 

är det utan betydelse om uppvärmningen sker genom exponering för solljus eller 

genom förbränningsprocesser. I uppvärmda floder och vattendrag uppträder (på det 

sättet) förluster i drag- och bärkraft hos vattnet vilket för med sig dels avlagring av 

sediment, dels sjunkande grundvatten. I en organism uppträder av denna orsak 

inflammationer av olika slag. Det uppstår liksom små explosioner i vävnaderna som 

leder till dessas förstöring. 

Goethe kallade det grundläggande uppbyggnadsämnet i naturen för "det evigt 

kvinnliga" och "allt attraherande". Jag kallar det "kvalitetsämne". Detta ämne kan 

endast bildas om man leder medier av alla slag i en övervägande centripetal rörelse. 

Detta sker i de nu patenterade anordningarna för rörelsebildning vilka - jämfört med 

hittillsvarande anordningar för sådana ändamål - är totalt motsatta till konstruktion 

och materiallegering. 

Dessa mina påståenden uppfattades emellertid av patentverken som en förolämpning 

och jag blev skriftligen anmodad att bevisa dem inför några framstående 

högskoleprofessorer. Detta gjorde jag också och de måste utan undantag kapitulera. Jag 

kunde bevisa för dem att om man leder medier i en övervägande centrifugal rörelse så 

uppstår ett atomärt övertryck (elektrolytiskt). En övervägande centripetal rörelse alstrar 

däremot ett undertryck som verkar sammandragande och vars funktion är ett biologiskt 

vakuum. Professor Sauerbruch upptäckte detta redan 1908 och konstaterade att endast 



på detta sätt var andningen möjlig. Men när han förklarade detta för sin chef professor 

Mikolitsch blev han avskedad utan uppskov. 

Om inget vakuum funnes mellan lungsäcken och lungan skulle ingen inandning kunna 

ske och ingen motståndslös utvidgning av lungan heller kunna ske. Om detta biologiska 

vakuumrum skadas så att det får det vanliga atmosfäriska övertrycket inträder kvävning. 

Prof. Sauerbruch upptäckte däremot inte att detta vakuum uppstår genom blodets 

planetära rörelse. Medicinen hade nämligen då slagit in på en annan väg som gjorde en 

sådan upptäckt omöjlig. 

Jag har kunnat påvisa att genom centrifugal verkan i våra nutida anordningar för 

alstrande av rörelse uppträder reaktivt verkande rörelsemotstånd som ökar med 

kvadraten på rotationshastigheten. Detta representerar på visst sätt den våldförda 

naturens nödbroms. Däremot uppkommer en nyttig tillsatseffekt i mina patenterade 

sugspiralskruvsystem. Resultatet av den inrullande rörelsen, som alltid vill utmynna i en 

spets och därvid liksom rullar ihop sig i sig själv, är biomagnetismen. Att därvid också 

katalytiska inflytanden är med i spelet kan vi ej gå närmare in på här. Denna 

biomagnetism har en uppladdning i längsaxeln och strålar också ut sitt 

laddningsöverskott i lodrät riktning. Därvid kan den t.ex. ta forellen i vattnet med i 

släptåg. Med sina gälar kan forellen reglera denna uppåtsugande kraft på sådant sätt att 

den kan stå alldeles stilla (i stark fors, ö.a.) utan en rörelse. På det sättet kan den förut 

kända förmågan att övervinna tyngdkraften bli begriplig. 

En massas tyngd existerar endast i det atmosfäriska rummet för liv och form. Ovan detta 

härskar levitationskraften - den inverterade gravitationen. Därför måste alla tryck- och 

värmestegrande rörelseformer arbeta så mycket mera orationellt ju mer man "förbättrar" 

dem och accelererar rörelsen. Genom detta uppstår också ett sådant förslösande av 

råvaror att en tilltagande råvarubrist är oundviklig. 

En kemisk undersökning har visat att genom planetär rörelse kan ett till nära 100 

procent biomagnetiskt överladdat koncentrat av kvalitetsämne produceras. Tillförs detta 

via dricksvattnet till en cancersjuk organism urladdar det svulster och sjuka vävnader. 

Dessutom befriar det organismen från slagg och är därmed det naturliga skyddsmedlet 

mot cancer. 

Vetenskapen kunde ej upptäcka detta emedan den endast känner till den motsatta 

rörelseformen för acceleration av rörliga massor vilken fört in allt elände i världen. 

Växandet är inget annat än materialiserad, "stelnad", biomagnetism, åstadkommen 

genom diffusionsverkan av ljus och värme. Men därför måste också högfjällets 

vattendrag torka ut och dess källor sina (om vattnet utsätts för alltför mycket ljus eller 

värms upp på annat sätt, ö.a.). En mikroskopisk undersökning bekräftade detta. Genom 

den nutida tekniska rörelsen uppstår kristallinska strukturer men genom den planetära 

rörelsen uppkommer amorfa strukturer som är ett typiskt tecken på högvärdiga 

diffusionsreaktioner. Dessas emulsionsprodukter övervinner utan motstånd varje 

kroppslig och andlig tyngd. Biomagnetism är kvalitet. Dess fiende är varje slag av för 

stark belysning och uppvärmning. Av detta följer att det inte existerar någon slags 



konstant energi (-mängd?, ö.a.) som man menar idag. Inte heller någon ekvivalens eller 

oövervinnbar tyngdkraft. Det finns endast ett rytmiskt växelspel mellan bipolära 

delkrafter i rörelsen. Deras funktion som tryck- och sugkrafter på atomnivå ger, genom 

det nämnda biologiska vakuum, den bästa och billigaste drivkraften för maskiner. 



Originalets titel: Das biologische Vakuum - die beste Maschinenantriebskraft. 



Forellmotorns hemlighet 

I bergbäckarnas våldsamt strömmande vatten, nära källans utlopp, står forellerna 

blickstilla, utan en rörelse. Hotas de av en fara försvinner de blixtsnabbt uppåt 

strömmen, mot det forsande vattnet. Allt detta är välbekant för var och en som studerat 

de glada gesällerna i deras kyliga element. 

Märkligt nog har ingen hittills gjort sig mödan att studera den hemlighetsfulla motor 

som gör det möjligt för forellen att utan ansträngning övervinna, ej endast sin egen vikt, 

utan också motståndet från det på ett lutande plan hastigt framrusande vattnet från 

bergen. Det rör sig här om ett fenomen där en tyngdkraftövervinnande energi bildas av 

forellen och detta mera ju hastigare det kyliga och specifikt tunga vattnet rusar fram. 

Vattentemperaturen ligger nära anomaliepunkten + 4° C. Otaliga stenar i strömfåran 

splittrar vattenströmmen och utbildar egenartade spiralkurvor hos vattenströmmen i de 

branta fallen. 

Fullkomligt gåtfull blir emellertid den motoriska kraften hos denna forellernas 

rörelsemotor då fiskarna under lektidens fullmånenätter liksom om de vore månsjuka, 

utan möda övervinner lodrätt stupande vattenfall som det ju finns dussintals av i dessa 

bergbäckar. Detta gör de för att komma upp till källans vatten som är laddat med 

negativa joner. 

Detta svåra problem kunde ingen Ressel och ingen Diesel lösa. Båda dessa uppfinnare 

var ur stånd att tänka en tändande tanke till slut efter naturriktiga linjer eftersom de, som 

varande ingenjörer, genom sina studier hade stängts in i en alltför trång tankeram. Om 

de emellertid hade kunnat göra detta så skulle det idag varken ha funnits dieselmotor 

eller propeller. Båda dessa framdrivningsmedel kommer också att försvinna igen 

eftersom ingen skepps- eller flygplansbyggare längre kommer att kunna försörja sig på 

dessa resultat av en fullkomligt vilsegången teknik sedan forellmotorns hemlighet har 

blivit avslöjad. Likaså kommer raketer och jetplan, V-projektiler och artilleripjäser 

överhuvudtaget att försvinna en dag, ty genom omkastningen av 

ämnesomsättningsprocessen, genom den kalla oxidationsprocessen, kan man frigöra 

oerhört mycket mer av utvecklingsfrämjande, framåt- och uppåtdrivande krafter än vad 

som är möjligt genom vår tids varma oxidationsprocesser, vilka endast förorsakar 

nedbrytnings och rekylkrafter. 

Alla rörelsemedel på land, till sjöss och i luften, som har sin framdrivningskraft från den 

"varma oxidationsprocessen", kommer framdeles att hamna i museerna, som ett 

avskräckande exempel på vad som fanns i en tid med eldsprutande vidunder. Samma 

öde kommer att drabba alla ång- och explosionsmotorer, dynamos och turbiner av 

liknande typ, vilka då har blivit värdelösa för tekniken och för allmänt praktiskt bruk 

och som kommer att utställas vid sidan av den mörkaste medeltidens tortyrinstrument. 

Undervattensbåtarna, havens nuvarande skräck, kommer att avlösas av flygande 

undervattensfarkoster och det kommer inte heller att finnas några bilar eller andra 


Forellmotorns hemlighet

stationära eller rörliga vidunder till maskiner av dagens konstruktion som rör sig framåt 

med buller, och utspridande av giftgaser. 

Finanspolitikerna, industriledarna, vetenskapsmännen inom skogs-, lantbruks-, vatten- 

och energihushållningen, medicinarna, de lärda till höger och vänster, politikerna som 

gör historia och kyrkofurstarna av alla grader och schatteringar kommer att få uppleva 

överraskningar. På den "kalla oxidationens" väg kan maskinkraft utvinnas så gott som 

gratis och blir ju först då verkligt värdefull. Livsmedel, råvaror, drivmedel etc. kommer 

att finnas i överflöd. 

Med hjälp av den negativa jonkoncentrationen, den s.k. specifika läkemetoden, kommer 

människorna att dragas bort ur medicinens och läkemedelsindustrins inflytande och 

kommer ändå att in i hög ålder behålla sin fulla kraft och obekymrat kunna njuta av 

livets glädjeämnen. 

Vem kommer då att i våra skolor vilja plåga sig med intetsägande ekvationer när man 

funnit den högsta ekvationens lösning som gör alla hittillsvarande skenbara värden 

värdelösa och alla dagens fysikaliska och kemiska kunskaper måste ge vika för de nya 

biofysikaliska och biokemiska upptäckterna - kort sagt för de "metafysiska" 

kunskaperna och upptäckterna. Det var tack vare sådana kunskaper som våra förfäder en 

gång i forntiden kunde åstadkomma sina sagolika skördar och kunde skapa de stora 

kulturerna. 

Det kommer inom kort ej längre att finnas några dagsverkare och de sociala problemen 

kommer endast att tillhöra historien. Med hjälp av den kalla oxidationsprocessen, den 

"kalla strömningsvägen", kommer man att på maskinell väg kunna utvinna 

uppbyggnads- och uppdriftsämnen i deras urtillstånd, i vilka mängder och kvaliteter som 

helst, vilka sedan, korsade med impulsgivande ämnen, kommer att häva varje brist på 

råvaror och drivmedel. Det kommer heller inte att finnas några näringsbekymmer mer 

för människorna. 

Därmed förlorar nutida krigsorsaker och efterkrigsproblem sin betydelse. 

Tvångsarbetsläger och ockupationstrupper kommer att försvinna. Varje förnuftig, 

tänkande människa kommer att hastigast möjligt uppsöka sin hembygd där hon känner 

sig bäst tillfreds p.g.a. blodbetingade orsaker, för att där redan under livstiden nå största 

möjliga tillfredsställelse och lycka. Jordhunger, rövande av länder och liknande 

företeelser i vår förfärande, utvecklingslösa maskinålder kommer inte heller att finnas 

mer, eftersom man genom naturriktigt kopierade högkällor kan framställa det ädlaste 

vatten även på de högsta berg och detta allt helande modervatten - som Sven Hedin 

berättar om i Stora Hästens flykt - kommer sedan att leda i underjordiskt löpande, 

slingrande kanaler ut till törstande ängar och fält. På detta sätt kan också den torraste 

sandöken åter bli blomstrande och försörjas med näring av ädlaste kvalitet. Så kan de nu 

endast i sagorna berättade gamla kulturtiderna åter bli verklighet, emedan orsaken till 

allt liv och den ursprungliga rörelsens uppkomst nu har återfunnits. Återupptäckandet av 

den lagbundenhet som styr uppbyggandet av kvalitetsbildande ämnen låter alla dessa 

uppräknade förutsägelser bli verklighet. 



Dessa kvalitetsämnen i sitt urtillstånd - negativa jonkoncentrationer av geosfäriskt 

ursprung - är de egentliga uppbyggnads- och uppdriftsatomerna. De kan framställas i 

varje önskad mängd och kvalitet på maskinell väg av bakteriofaga livsrester i luft och 

vatten med hjälp av den "cykloida rymdkurverörelsen", på samma sätt som forellen, där 

han står blickstilla utan en rörelse i det forsande källvattnet, med hjälp av sin 

kroppsform och inställningen av sina gälar åstadkommer detta endast genom att han 

låter friskt källvatten med geosfärisk spänning (laddning) flyta genom sina gälar. 

I varmt och med positiva joner överladdat vatten, i vilket patogena och livsfarliga 

bakterier uppstår, kan forellen ej hålla sig stilla i strömmen. I ett så laddat vatten pågår 

de oxidationsprocesser som dagens teknik omedvetet använder. Därmed skadar de en 

fortsatt utveckling och dennas produkter ju mer omfånget och intensiteten ökar hos detta 

mänskliga självbedrägeri. Förklaringen till denna skadeverkan är enkel: 

Syret, här (biotekniskt) kallat befruktningsämne, frigöres vid + 44° C, blir enpoligt och 

aggressivt. 

Kolsyra, här (biotekniskt) kallat fruktämne, blir koindicerat och inaktivt vid samma 

nämnda temperatur. 

Syret, den befruktande solens avfallsprodukt, binder följaktligen kolsyran, detta jordens, 

med motsatt tecken laddade, uppdrifts- och uppbyggnadsämne, som emellertid inte 

längre (vid denna temperatur) exakt kan fastställas i jordatmosfären, eftersom det genom 

den cykloida rörelsen hos jorden redan antagit eterisk karaktär eller energiform. Därför 

är t.ex. de kolsyreblåsor som bildas vid värme återbildningsprodukter av tidigare eter- 

eller energibildning. 

Om man däremot för in gasrika och med bipolärt laddade ämnen (Geschiebestoffe) 

anrikade luft- och vattenmassor i en cykloid rörelse under isolering från ljus och värme, 

så kommer de fasta beståndsdelarna att först bli flytande och sedan övergå i gasformiga 

tillstånd och slutligen övergå i energiform. Därvid måste man också ta hänsyn till 

katalysatoriska och liknande omständigheter, som senare kort skall beröras. 

Vid denna kvalitetsuppbyggnad (tillväxt) förtäres värme och därför försiggår 

ämnesomsättningsprocesserna allt effektivare ju mer fruktämnesbildningar 

(kolsyreföreningar) genom tilltagande avkylning, antar diffusionsform (zerstreut 

werden). Slutligen når de den relativt högsta expansionsgraden - det nyssnämnda 

energitillståndet - och i detta fria, enpoliga och högaktiva tillstånd bindes (förtäres) 

solens avfallsämne (syret). Förutsättningen är att det genom avkylningen koinciderade 

och nu inaktiva syret, bringas till diffussion på mekanisk väg (dosiert und zerstreut 

werden). 

I detta fall kan underhaltiga och reaktionströga uppbyggnads- och uppdriftsämnen 

byggas om och förädlas till högvärdiga kvalitetsämnesprodukter via den nämnda 

förädlingsvägen. 



Diesel uppnådde övervinnandet av underhaltiga (omogna) grundämnens oförmåga till 

reaktion på fullständigt omvänt sätt. Därför skördade han också motsatt resultat mot i 

den process som ovan beskrivits. Istället för naturliga uppbyggnads- och 

uppdriftsämnen, uppträdde i hans process nedbrytande krafter och repellerande effekter. 

Om nämligen genom ett högt insprutningstryck, mekaniskt förgasade kolväten (olja) 

bindes av syre som blivit aggressivt och enpoligt genom den värme som alstras vid 

kompression, så utlöses bildandet av en giftig avfallsprodukt som hämmar utvecklingen. 

Effekten hos de på detta sätt bildade explosionsprodukterna är mycket liten jämfört med 

de högexpansiva kvalitetsprodukter (som uppkommer vid den förut beskrivna 

processen.) I senare fallet har vi att göra med en utjämning av laddningar hos kompakta 

koncentrationer av energi (vid den cykloida processen ö.a.). 

Vilken viktig roll förgasandet av solens kalla avfallsämne, syret, har för fruktämnen som 

redan uppladdats av jordens "cykloida rörelse", visar de vippande grenarna i den väl 

blandade och i brokigt huller om buller avtrappade naturliga storskogen. Där denna 

"fördelare" saknas, som t.ex. i den konstgjorda monokultiverade skogen, får de högre 

luftmassorna ingen lämplig näring. Sådana skogar har en tryckande och osund atmosfär. 

Förutsättningen för goda klimatförhållanden är en god växtlighet genom förtärandet av 

mekaniskt fördelade (sönderdelade) syremängder, solens avfallsprodukt. 

Också i ett vattendrag, där t.ex. den "cykloida rymdkurverörelsen" fattas, blir vattnet 

varmt, trött, bakterieinfekterat, med fadd smak, strandförstörande och fattigt på fisk. 

Men ett vattendrag som kan svänga åt höger eller vänster, i naturligt anlagda 

spiralkurvor, förblir friskt, levande, stranduppbyggande och fiskrikt, trots solens 

brännande strålar. 

Överfört på människans och djurens organism, förklaras betydelsen av den naturriktiga 

blodrörelsen av sig själv. Blodets kvalitet beror på arten hos blodets rörelse, och i denna 

i sin tur återigen av blodets egen kvalitet. Trötthet, blodförfall etc. är biologiska följder 

av störd ämnesomsättning vilken genast framkallar en störd cirkulation. I ett naturriktigt 

reglerat vattendrag har tyngdkraften förlorat sin betydelse hos det nedför bergen rusande 

vattnet, liksom kroppsvikten är oväsentlig för en sund organism, hos människa eller 

djur. 

Detta gäller också för energilagen, som ej existerar i detta fall, eftersom en växande 

kropp självständigt skapar den nödvändiga energimängd som behövs för att kompensera 

den tilltagande kroppsvikten. Ändras hälsotillståndet d.v.s. alstrar ett osunt blod för litet 

av bärande och transporterande krafter, så går energiuppbyggnaden tillbaka och i detta 

fall kan organismen ej längre övervinna den egna kroppsvikten. Formeln E = ( m * v ) / 

2 har endast giltighet när en naturlig rörelseform reglerar den labila vatten-, blod- och 

safthastigheten på ett naturriktigt sätt. En onaturlig rörelseform kan totalt förstöra ett 

vattendrag. Likaså kan också ett vattendrag sjunka och den naturliga rörelsen förstöras 

om de oxidationsprocesser ändras som försiggår i vattnet. Samma gäller blod- och 

saftströmmen. Naturriktigt upptagande av näring, som betingas av näringstillförselns 

naturriktiga rörelse (i blodet ö.a.) bildar förutsättningen för hälsa och energi i överskott. 



I en sund kropp spelar alltså energilagen inte längre någon roll. Lika oriktig är lagen om 

att rörelsens motstånd växer med tilltagande hastighet. Det är istället så att ett tilltagande 

motstånd mot en rörelse är ett tecken på att rörelsens form är felaktig, onaturlig. 

När fullmånens ljusstrålar i riktig infallsvinkel påverkar ett vatten starkt överladdat med 

negativa joner, växer uppdriftskraften hos sådant vatten så att det räcker med endast små 

impulsrörelser från en under lektiden högimpulsiv forell för att denna skall sväva uppför 

fritt fallande vattenfall. Regleringen av den kroppsliga tyngdkraften blir alltså här en 

fråga om vattnets, blodets och safternas inre beskaffenhet. Bortsett från rörelsen hos rätt 

närda organismer så är deras förmåga att bära sin vikt och förflytta sig, också beroende 

av solens och månens inflytande. Om t.ex. månen ej fanns så skulle heller ej den tunga 

jorden egenmäktigt kunna sväva omkring i sin på kvalitetsämnen rika omgivning. 

En organisms, t.ex. ett vattendrags, rörlighet beror alltså av dessa sidopåverkningar. 

Starkt solljus kan göra både ett vattendrag och en människa slapp. Omvänt börjar 

flytgods med högre specifik vikt än vattnet att flyta under nätter med fullmåne, men 

sackar efter och blir liggande när solen skiner på vattnet. Det är alltid ändring av 

ämnesomsättningsprocesserna som ändrar rörelsens art, likaväl som den absoluta och 

specifika vikten. Detta förklarar också oföränderligheten hos ett vattendrags hastighet 

också vid de största fallhöjder - om det är i ordning. 

Den utbalanserande verkan beror mindre av mängden av närvarande drivmedel än av 

godheten och kvaliteten hos detta. Effekten hos sprängvatten som blixtsnabbt övergår 

från flytande till gasformigt tillstånd belöper sig t.ex. i genomsnitt till ca: 2000 atö. 

Denna expansionskraft kan emellertid mångfaldigt förstärkas om man stegrar den inre 

koncentrerade spänningen genom en kvalitativt verkande uppladdningsrörelse, utan att 

man behöver tillsätta ytterligare energibärare. "Rörelse" betyder dels en fysikalisk, dels 

en mekanisk fördelning av bipolära grundämnen. I ett riktigt strömmande vatten måste 

grundämnet (kolet) bli fritt och uppbyggnadsämnet (syret) förtärt för att bär- och 

släpkraften skall kunna byggas upp. Inträder det motsatta fallet, så blir genom för starkt 

solinflytande det förutnämnda näringsämnet för den inre kraftuppbyggnaden frigjort. 

Detta uppbyggande fruktämne blir då passivt, emedan det mekaniskt fördelas av det 

genomströmmande vattnet och i detta tillstånd förtärs (bindes) av det aggressiva 

befruktningsämnet. 

I detta fall inträder som sista följdverkan av denna omkastade ämnesomsättningsprocess 

ett förfall hos vatten, safter och blod. Därpå följer utvecklandet av patogena bakterier 

och slutligen döden hos den förstörda organismen. 

En teknik som ej beaktar dessa reglerade ämnesomsättningsprocesser, utan med 

beräkning på maskinell väg producerar dessa utvecklingsstörande krafter och ständigt 

stegrar dessa i omfång och intensitet, kan endast vänta sig allmän ekonomisk och 

finansiell nedgång. 

Diesel- och Ottomotorerna förbränner de värdefullaste fruktämneskoncentrationer 

(kolväten ö.a.). 



Vattenbyggnadstekniken förstör med sin uträtning av vattendragen systematiskt den 

uppbyggande rörelsearten. 

Skogstekniken med sin monokultur förhindrar på löpande band alstringen av 

uppbyggnads- och uppdriftskrafter (för växandet ö.a.). Den använder gallring och 

kalhuggning och tvingar underhaltiga, reaktionströga ämnen till reaktion. Resultatet är 

svampartade, underhaltiga träprodukter. 

Masugnslagg, s.k. konstgödning, piskar jorden till skördar och urladdar den. 

Kräftgång utefter hela linjen! Så länge som ingen ändring inträder ifråga om dessa 

grundläggande frågor kan ingenting inom ekonomin väntas bli bättre, på lång sikt. 

Anrikar man vanlig luft genom inbyggnad av negativa kvalitetsämnen med hjälp av en 

repulsiv rörelse inom naturriktiga utvecklingsformer (äggformen ö.a.) så räcker redan ett 

centrifugalt glidtryck (t.ex. i en motorkolv ö.a.) för att alstra elementära 

utjämningskrafter. I detta fall inträder förutsättningen för varje kraftuppbyggnad: 

fördelningen av centrifugerande befruktningsämnen genom centrifugal påverkan av och 

fördelning av fruktämnet. 

Varje annan rörelseart alstrar tilltagande och expanderande värmeformer som i sin tur 

alstrar omvända ämnesomsättningsprocesser och därmed också bakvända produkter av 

dessa (giftiga ämnen). Vissnande och inflammation är följden. Retarderad utveckling 

och sönderfall är de biologiska konsekvenserna av denna ämnesomsättningsprocess 

utlöst genom naturvidriga värmepåverkningar. Denna utlöser nu en rörelseart som 

givetvis måste mötas av ett motstånd som tilltager med kvadraten på den tilltagande 

hastigheten. 

Fanns inte denna bromslag så hade den nutida tekniken för länge sedan gjort slut på vår 

värld. De bedrövliga förhållandena inom ekonomien är därför den broms som en på 

vansinnigt vis våldförd natur sätter för denna utveckling. En dag tar det dock slut på 

råvaran för dessa förbränningsprocesser och så blir det ett slut på hela detta spökeri. 

Nu några exempel på hur man skulle gå tillväga naturriktigt och praktiskt om den 

nödiga insikten fanns. Men den tycks inte komma förrän sönderfallet och förfallet i 

slutlig allmän anarki satt en naturlig gräns för sig själva. 

Detta allmänna förfall kan dock endast botas genom en på maskinell våg åstadkommen 

näringstillförsel av ädelämnen. Med detta menas stegringen av den naturliga 

vattentillväxten. Rätt konstruerade repulsatorer anrikar då hela landområden som nu är 

fattiga på kvalitetsämnen. Principen för denna anrikning av ädelämnen i livsförmedlaren 

vattnet är förhållandevis enkel att förstå om man betraktar den tidigare nämnda 

strålningen som den relativt högsta expansionskraften, vilken frigör de uppbyggande 

fruktämnesbildningarna och gör dem nästan enpoliga. De blir då så högaktiva att de 

förtär de mekaniskt fördelade befruktningsämnena, som annars verkar förstörande om 



de blir spänningsrika och aggressiva, d.v.s. påverkas av stigande och expanderande 

värmeformer. 

Bio-centrifugerat vatten, som riktigt blandats med ädelsalter och liknande tillsatser, 

omvandlar bipolära ämnen till högexpansiva strålningsarter under ljus- och 

värmeisolering. Ju högre varvtalet är hos biomaskinerna, ju större räckvidd får 

strålningen från de alstrade kvalitetsämnena. 

Dessa knippen av strålning från fruktämnen av detta slag är vågformade och går vågrätt 

utmed markytan. Korsar sig dessa strålar med solens diffusa ultrastrålning, så byggs 

grundvatten upp och därmed förtärs en farlig värmeform. Jordens groddzon (rotzon ö.a.) 

där fruktämnet blir fritt och högaktivt söker utjämning med befruktningsämnena som 

blivit fördelade och passiva genom den centrifugala inverkan. 

En lätt rörelseimpuls genom en av vinden i rörelse satt trädrot är nog för att en 

urladdning skall ske av laddningsöverskottet i rotprotoplasman. Man kan bara studera de 

saftiga ängarna där olika arter av fruktträd med olika kron- och rotsystem ger dessa 

impulser. Allmodern Jorden kvitterar detta med en överflödande växtlighet. Allt som 

"växt" har kommit till genom en för varje art speciell rörelseart. Också ifråga om den 

minsta impuls måste denna rörelse vara naturriktigt avstämd. En enda blick kan verka 

tändande men också försvaga hängivelsen. En retningsimpuls kan verka skakande i det 

rätta ögonblicket. På detta sätt kan man främja varje slag av växande. Det är nödvändigt 

med en naturriktig alstringsrörelse (cykloid rymdkurva), i vilken de utstrålande 

ansatserna till fruktämne tvingas förena sig med de fördelade och fint doserade 

befruktningsämnena för att ädla växtprodukter skall födas. 

Vad som gäller för sådana växtprodukter har också giltighet för frambringandet av 

kvalitetsämnen (av annat slag), en oktav högre. Där är en specifikt förtätande tryck - 

sugkombination utslagsgivande. Alltså en starkt koncentrerad anhopning av energiämne, 

bipolära ämnen på gränsen till materia, vid vilka det räcker med de minsta 

rörelseimpulser för att de skall reagera med varandra med elementär kraft. (Se vad som 

förut sagts om sprängvatten.) Det är här endast fråga om specifikt förtätade bärare av 

energi i ett latent tillstånd, vid vilka det är tillräckligt med den minsta impuls för att 

antingen en elementär uppbyggnadsprocess eller en förintande explosion skall utlösas. 

Så måste man också uppfatta uppkomsten av solljuset. Detta bildas då på stora höjder, 

vid där härskande låga temperaturer och genom expansivt verkande köldpåverkningar, 

specifikt förtätade uppbyggnadselement rusar fram med enorm hastighet. 

Om solen, som primitiva tänkare påstår, vore en glödande gasboll, så skulle solljusets 

alstrare, fruktstoffbildningarna bli reaktionströga och deras motsatser högaktiva på sin 

utvecklingsväg. Följden av en sådan reaktionsprocess skulle bli ett kallt ljus och en 

värmeform som skulle avta i intensitet med avståndet från källan. Som bekant är det 

tvärtom. Alltså måste det här röra sig om motsatta funktioner och 

ämnesomsättningsprodukter (mot vad man antagit ö.a.). 



Så kan också förklaras värmekraften hos fallande och koncentrerande värmeformer. På 

vintern avtager denna när jorden närmar sig solen men ljusets intensitet tilltager. 

Motsvarande försök gav automatiskt konstruktionen av naturriktiga ljusgeneratorer. 

Dessa alstrar fallande och koncentrerande ljusknippen som på sin väg sprider sig och 

ökar sin reaktionsförmåga. Som följd av tilltagande hastighet splittrar de i detta tillstånd 

de motfallande befruktningsämnena och därigenom uppkommer ett intensivt ljussken. 

På grund av dessa försök är det möjligt att nästan utan kostnad kopiera dagsljuset. Då 

torde det bli ett slut på de nu använda utvecklingsskadliga ljusmaskinerna som också 

skadar synen. 

Genom den enkla omkastningen av ämnesomsättningsprocessen i uppbyggande mening 

kan ett välstånd skapas av hittills aldrig skådad omfattning. Det kommer då tider då 

människorna kommer att se sig tillbaka och säga: "Det fanns en gång idioter som 

verkligen på allvar trodde att det var möjligt att forcera fram en teknik, byggd på en 

nedbrytande princip, och sedan med denna tekniks hjälp skapa kultur". På detta sätt 

utvecklas istället en latent ämnesomsättningssjukdom (på alla områden ö.a.) för vilken 

ingen yttre medicin finns, och som blir allt farligare ju mer värt arbete i stort och smått 

styrs av vårt naturvidriga tänkande. 

Nu i korthet något om en del inflytanden vid sidan om som funktionellt verkar 

understödjande på rörelsen hos den rytmiskt förlöpande ämnesomsättningsprocessen. 

Här har redan talats och skrivits mycket om väsen och funktioner hos de s.k. 

spårelementen. Man har dock ännu ej fått klart för sig deras egenskaper som 

understödjare och drivande kraft vid uppkomsten av sug- och tryckkraften. Om vi 

studerar t.ex. ett vattenfall som strömmar genom en öppning som koniskt vidgar sig i 

strömriktningen så kan vi inte undgå att se en vitskimrande kanal inne i vattnet, vilken 

är sammanträngd motströms. Vi ser den i de sig spiralformigt vridande vattenmassorna 

som en slangartad bildning. Denna återföringskanal återför specifikt förtätade 

energiprodukter vilka genom den cykloida rörelsen ledes mot strömmen. De reglerar 

hastigheten hos det framströmmande och nedfallande vattnet. 

Hur skulle det annars vara möjligt att tömma urinblåsan som ju saknar sprund. När 

dessa återströmmande energiprodukter kommer in i det varma blåsrummet så förvandlas 

de hastigt till gaser som trycker ut all vätska. Om emellertid, i vattnet, dessa 

återströmmande bildningar kommer framför munnen på forellen så breder de ut sig 

kalkformat eller som en tromb. Det uppstår ett uppåtsug av samma slag som i 

cyklonerna. Som följd av en motreaktion slits vattenströmmen av och det uppstår i 

strömningsaxeln ett tomrum som vidgar sig kalkartat uppåt. Vattnet som strömmar 

genom forellens gälar reagerar genast med differensämnen i det "gamla" vattnet 

omkring forellen. Den droppformade fiskkroppen omges av detta neutrala element som 

av en mantel. Det bildas juvenilt vatten som har en annan slags laddning än det 

omgivande "gamla" vattnet och därför ej kan blanda sig med detta. Följden av detta är 

uppkomsten av ett tryck på fiskkroppen i längsaxelns riktning och fisken trycks uppåt 

strömmen av krafter som verkar som på en kil. 



De förutnämnda sugkrafterna och just nu nämnda eftertryckskrafterna som verkar på en 

gemensam axel i samma riktning, förklarar forellens fenomenala rörelse mot strömmen. 

Om man låter en tunn vattenstråle under starkt tryck strömma ut genom ett munstycke, 

utan egenvridning, så uppträder vågräta spänningsfenomen. Leds de in i ett 

vakuumpumpat glasrör där de bromsas på lämpligt sätt uppstår ett starkt pulserande 

mörkrött sken på rörets inre periferi. 

Om man däremot, under samma förutsättningar låter vattenstrålningen strömma i 

"cykloida rymdkurvor" så uppstår i en evakuerad glasbehållare, som hålles ovanför 

längsaxeln, ett grellt ljus som utfyller hela rummet och som visar sig vara helt stabilt. 

Samtidigt känner man tydligt en uppströms, resp. en kylig, uppåt trombartat utvidgande 

luftström. 

Ju mer behållaren är evakuerad, ju skarpare bär det dagsljusliknande, nästan färglösa 

och helt temperaturlösa ljuset. Det är en konstgjord sol, det bästa och billigaste 

konstgjorda ljus som överhuvudtaget finns. 

Så förklaras, om man för dessa försök vidare på olika områden, orsaken till blodets, 

vattnets och safternas kretslopp, vars utjämningsventil är hjärtat. Hjärtat får inte anses 

som någon pump, utan det är blodet som rör hjärtat. Om blodets labila temperatur 

ändras genom sjukdom eller blodinfektion så ändrar sig genast hjärtats och pulsens slag. 

Om hjärtat vore en blodpump i vanlig mening så skulle det fungera i samma rytm vare 

sig blodet var friskt eller sjukt. 

Överfört på biotekniken så fås här konstruktionsunderlagen för en biopump. Den får 

sina inre sug- och tryckkrafter på ungefär liknande sätt som hjärtat får dessa av blodets 

inre rörelseimpulser som verka i samma axelriktning. 

På detta sätt är det möjligt att transportera vatten i stora mängder med oerhörd hastighet 

till vilka höjder som helst, nästan utan drivmedel. På den högre nivån kommer detta 

vatten fram förtätat som sötvatten, fullkomligt bakteriefritt och kan användas som kallt 

dricksvatten. Repulsivt kan det också förädlas och ytterligare kvalitativt förbättras. 

Forellmotorns hemlighet är därför det förgrenade gittret i gälarna. I detta finns inlagt de 

förut nämnda spårelementen som på impulsiv väg löser ut "il primo movere", (den 

ursprungliga rörelseformen ö.a.) d.v.s. startar den en oktav högre liggande 

sammanfogningen av materia på ett "naturriktigt" rörelsemässigt sätt. 

Fortplantningsfenomenet utspelas enligt liknande principer. Dessa genom inre 

rörelseimpulser utlösta uppbyggnadsprocesser av rörelse utspelas i starkast effekt i 

lodrätt uppåtströmmande och trombartat utbredande cykloner. 

Det skulle här föra för långt om man skulle beskriva alla de olika försök och experiment 

som var nödvändiga för att finna den riktiga formen för användandet av dessa 

elementära framåt- och uppåtdrivande krafter för flygplans- och ubåtsdrift. Det räcker 

med att nämna att dessa försök, som betyder undergången för dagens maskinålder, 



lyckades. Två olika modeller för olika ändamål kan nu, efter många försök och 

samlandet av erfarenheter, konstrueras och byggas. 

Ytterligare kommentar är väl överflödiga efter vad som ovan sagts. Utan tvivel kommer 

detta att förefalla varje tekniker som en utopi som här berörts. Dock skall än en gång 

betonas: Den som använder bakvända oxidationsprocesser måste framkalla brist och 

livsmedelsnöd liksom brist på råvaror och drivmedel. Med den kalla 

oxidationsprocessen däremot måste, som följd av de uppbyggande och utvecklande 

följdprocesserna, rent logiskt det motsatta inträffa, nämligen absolut frihet från 

näringsbekymmer, ett överflöd på högvärdiga näringsmedel. Likaså till absolut frihet att 

röra sig på land, till sjöss och i luften. 

Därmed är det slut på den nutida tekniken som trodde sig kunna bygga en kultur med 

hjälp av förintande värme som i naturen endast tjänar utlösningen av 

upplösningsprocesser och oväder. 

Översättning ur IMPLOSION nr. 15 

av O. Alexandersson 

Originalets titel: Das Geheimnis des Forellenmotors. 

Leonstein i juni 1945 



Implosionsmaskinen 

Presidentkonferensen inom Österrikes lantbrukskammare tog nyligen ställning till 

situationen inom träförsörjningen. I en resolution heter det: "Österrikes skogsbruk står 

idag inför två motsatta krav. Å ena sidan fordrar man en radikal inskränkning av 

utnyttjandet (av skogen) å andra sidan kräver man en rikligare försörjning av 

träindustrin, särskilt pappersindustrin. Men skogsbruket kommer att gå den riktiga 

vägen utan att låta sig förvillas, d.v.s. högsta möjliga produktion samtidigt som skogens 

struktur strängt bevaras, import av pappersvirke, förstärkt återplantering, skogsgödsling 

och tillräckliga träpriser." 

Praktiskt ser det emellertid ut på det viset att vi, om vi fortsätter på denna väg som anses 

riktig, kommer att ha utrotat våra äldsta skogsbestånd om 6-7 år. Återväxten är knappast 

något att alls hoppas på eftersom denna är angripen av kräfta p.g.a. för stark 

uppvärmning och belysning av kalhuggnings- och gallringsytorna. Om detta inte sker i 

denna generation så blir det obetingat så i nästa. De biologiska följderna av 

klimatförändringen i rotområdet på de ytterst ljus- och värmekänsliga skuggträdarterna 

är en brist på kvalitetsämnen som stoppar hela fortplantningen hos skogen och hindrar 

dess vidareutveckling. 

Dör skogen så urartar, fördärvas och sinar vattnet emedan det helt enkelt kvävs. Detta 

skall förklaras närmare i ett annat avsnitt. Inom lantbruket bedriver man en liknande 

strutspolitik. Runt hälften av nuvarande lantbruksprodukter är genetiskt sjuka. De 

vissnar redan innan de är skördemogna och den ständiga tillväxten av skadedjur är en 

självklar följd (av dessa odlingsmetoder, ö.a.). 

Hur ser det då ut inom energihushållningen? Här räcker ett ord: katastrofalt! Om man 

utlöst kortslutningen inom medierna luft, jord och vatten redan genom för stark 

belysning och värme och genom "kallbrand" utlöst kräftprocessen, så har man med 

atomsprängningen tänt en brand vars avfall kommer att utsläcka livet på jorden. Därför 

sade också nyligen en reporter: "Ja, nu har vi det här strålande otyget här och därmed 

bekymret för hur vi skall kunna skydda oss mot dessa dödsstrålar som genomslår det 

starkaste blypansar." Också det vansinne som vill utnyttja atomkraften för fredliga 

ändamål kommer att bli av lika kort varaktighet som ångern kommer att bli lång. 

Därmed har vi praktiskt taget nått slutet på den felaktiga väg vi valt att gå. Den började 

då man istället för naturens planetära rörelseart med dess uppbyggande verkan började 

praktisera den förstörande explosions- och oxidationstekniken. Det karakteristiska 

kännetecknet på den planetära dubbelrörelsen, som är den nuvarande vetenskapen 

fullkomligt okänd, är ett tryck- och värmefall som, exakt mätbart, utlöser ett undertryck 

som den världsbekante och berömde kirurgen prof. Sauerbruch upptäckte 1908 (i 

lungsäcken, ö.a.). Ändå upptäckte han inte att det biologiska vakuum som uppkommer 

mellan lungan och lungsäcken utlöses av blodets planetära rörelse. Detta vakuum suger 

sedan in diffunderat syre, d.v.s. gör andningen möjlig. Denna andning stryps om man 

leder jordens blod, det äkta grundvattnet på ett tryck- och värmestegrande sätt eller 


Implosionsmaskinen

utsätter (normalt, ö.a.) hermetiskt inneslutna safter eller blodarter för direkt solpåverkan. 

När de får för mycket ljus eller/och värme utlöses decentrerande reaktionskrafter som är 

cellsprängande. Detta är den oupphörliga kräftgången, vatten-, blod- och saftrötan mot 

vilken, som bekant, ingen hjälp finns när den nått framskridet stadium. 

Implosionsmaskinerna drivs av vatten eller luft. I ett reduktionsförlopp i kyla bindes 

syret och volymen hos mediet minskar. På denna iakttagelse bygger konstruktionen av 

denna maskin. På samma sätt som då, vid förbrännings- eller oxidationsmaskinerna, det 

centrifugala trycket växer med kvadraten på den decentrerande omloppshastigheten 

avtager tryck och temperatur i denna maskin med ökande varvtal. Vid 

förbränningsmaskinen uppstår övervägande bioelektricitet, förstadiet till reaktionstryck i 

atomområdet. Vid implosionsmaskinen däremot uppkommer till 90 procent en 

biomagnetism som är en till- och insugande andningskraft. Den ger både livsmotorn och 

implosionsmotorn atomära sug- och tryckkrafter av en relativt högsta verkningsgrad. De 

ovan nämnda 90 procenten koncentrerande reaktionskrafterna tjänar uppbyggnad och 

uppdriftfunktion. De resterande 10 procenten decentrerande krafterna tjänar till 

utdrivande av slagg och fäkalier som raskt måste avskiljas vid denna reduktions- och 

reningsprocess om en självförgiftning skall undvikas. 

Implosionskraften är upptäckt. Den nuvarande teknikens förstörelsekrafter kommer vi 

snart att få märka i all deras hårdhet. Livet är i fara och det blir ungdomens sak att med 

implosionsmaskinernas hjälp trygga sin framtid. 



Originalets titel: Die Implosionsmaschine. 

Linz i januari 1955 


Implosionsmaskinen

Ett nytt slag av syntesström genom rymdkraftgenerator 

Precis som efter första världskriget vet man sig ingen annan råd vid den nuvarande 

bristen på kol, än att hugga ner skogarna för att få bostadsvärme under kommande 

vinter. Därmed: 

1. blir värdefull folkegendom ytterligare förstörd på ett meningslöst sätt 

2. utlöses en ny kedja av ekonomiska skadeverkningar 

3. uppnås ingen praktisk nytta. 

Om vi antar att man lyckas fälla så stora trädmassor som behövs, så är man liksom 

under första världskriget - p.g.a. brist på dragdjur och drivmedel ur stånd att få dessa 

tunga, råa brännvedmassor till järnvägen och från denna till de från denna långt avlägsna 

förbrukningsorterna. Det som man där får levererat efter ett halvt år är knappt brännbart 

eftersom brännved ju - som bekant - också måste torkas. Samtidigt alstrar man med 

denna ved en hälsofarlig och bakteriefrämjande värmeform. 

Knappast någon lär väl begripa denna nya värmearts väsen men ändå skall ett försök 

göras att på detta sätt vinna intresse (för metoden, ö.a.). 

Det är känt att nere i jorden blir det varmt om vintern och kyligt om sommaren. Orsaken 

till denna temperaturväxling är förändringar i grundämnenas struktur. Denna förorsakas 

delvis av jordens "cykloida rymdkurverörelse". Naturen löser detta problem genom inre 

och yttre rörelseändringar i så motto att den förlänger utvecklingsvägen (solens ökade 

avstånd från jorden om sommaren), ökar solstrålningens intensitet och på vintern 

försvagar denna genom att solen kommer närmare jorden. På det sättet kommer - helt 

allmänt sett - tätare syremängder in i jorden. Det är som i en motor vid kyligt väder. De 

förtär resterna av de produkter som de med hjälp av sin cykloida rymdkurverörelse 

alstrar ur jordiska kvarlevor från döda livsformer. 

Saftströmning och safter är de biologiska följderna av denna nämnda intensitetsväxling 

genom vilken alla rörelseprocesser uppstår vilka sedan - i sin tur stegrar sina (egna) nya 

intensitetsprocesser. Endast på det sättet kan man förstå det kvalitetsämne om vars 

avfallsämne det hela rör sig och som också alstrar de reaktiva och fallande - och därmed 

koncentrerande värmeverkningarna. Utan dessa är ingen växtlighet möjlig. Dessa 

fallande och koncentrerande värmeformer som här närmast intresserar oss och som raskt 

och enkelt kan lösa det mest trängande problemet, är cirka 90 gånger effektivare än 

vanliga former av förbränning eftersom de ju uppstår ur kvalitetsämnesavfall och därför 

räcker till för att alstra utvecklingsformer av högsta till lägsta art. 

Man kan därför spara mycket av material, tid och utrymme genom denna naturriktiga 

uppvärmningsmetod. Trä och kol blir då så gott som överflödiga. I naturen försiggår 


Ett nytt slag av syntesström genom rymdkraftgenerator

ingenting omedelbart utan allt förlöper endast medelbart. Därför kan ingen uppbyggnad 

och ingen vinst ske utan förlust. 

Konsten är att vid nuvarande bränsleproblem lära sig använda det avfall som alstrar de 

fallande och koncentrerande värmestrålarna. Det är de som värmer uppifrån-nedåt, så 

som solen också värmer jorden. 

För detta behövs en klimator. Vad är en klimator? Ingenting annat än ett slags dynamo 

som alstrar fallande och koncentrerande värmestrålning och naturligt stigande och 

expanderande former av kyla. Den senare är hälsofrämjande och bakteriedödande. 

Klimatorn består i huvudsak av tre speciella beståndsdelar: 

1. av en liten vanlig värmekropp som befinner sig i mitten av ett slags selencell som är 

omsluten av en massa. I denna befinner sig - som i en naturlig levande cell (- 

liknande protoplasma) alla huvud- och biformer av grundämnena i allotrop 

tillståndsform. Här finns alltså alla allotropa frukt- och befruktningsämnen, 

oligodynamiska (sönderfallsfrämjande) och katalysatoriska 

(uppbyggnadsaccelererande) impulsämnen. 

2. Omkring denna naturtroget kopierade miniatyrform av jorden, som är placerad på en 

stillastående längsaxel, löper nu aggressorn. 

Vidare består klimatorn av en blomkalksliknande, i sig själv (geschachtelte) 

svängningsform som är så konstruerad att genomströmmande massor, som vatten och 

luft, kan bli biocentrifugerade. 

Genom centripeterande och centrifugerande hastighetsökning som hittills aldrig har 

uppnåtts, (inom tekniken, ö.a.) uppkommer därigenom ömsesidigt kvadrerande tryck- 

och dragstegrande verkan. Det uppstår ett förfall av luft och vatten, till en restlös 

förrivning (sönderdelning, ö.a.) av de minsta molekyler (geschiebemolekülen) och 

därigenom till en uppbyggnad av en hittills okänd syntesprocess. Denna alstrar två 

längsaxligt riktade inåtlöpande och spiralformade strömmar: en uppåt- och en 

nedåtriktad ström. 

3. Klimatorn har en liten generator vars ankare står stilla och med roterande stator. 

Den primära syntesprodukten - en biomagnetisk uppbyggnads- och uppdriftström, skall 

inte närmare beröras här eftersom vi här närmast bara är intresserade av den sekundära 

nedåtgående eller bakströmmen för lösning av det naturliga uppvärmningsproblemet. 

Denna är en spänning (alstras av en spänning, ö.a.) med vilken det är möjligt att så 

uppvärma en bostad uppifrån och nedåt som sker genom solen. Det är en värmestrålning 

som värmer hela rummet likformigt. 

Om man emellertid minskar intensiteten hos det lilla elektriska värmemotståndet och 

samtidigt ökar aggressatorns varvtal så fyller man rummet med en likformigt fördelad, 

diffus, stigande, expanderande och fjälluftartad friskluft. Så alstras de reaktiva 



temperaturformerna nästan gratis vilka låter det naturliga dalvärmeklimatet leva upp. 

Det är ett höglandsmikroklimat. 

Klimatorn är den mest primitiva formen för utveckling av de naturliga 

rörelsegrundkrafterna vid vilken man måste skilja mellan: 

1. de metafysiska, inifrån och utåt verkande krafterna 

2. de fysiska (fysikaliska, ö.a.) utifrån-inåt verkande komponenterna. 

Dessa båda högre tryck- och sugformer ger den "originella" (ursprungliga, naturliga, 

ö.a.) rörelsearten, genom vilken det högre inflytande uppkommer som i sin tur alstrar 

den ökande och kvalitativt stegrade rörelsekraften. 

Denna originalalstring av de naturliga uppbyggnads- och uppdriftkrafterna upptäcktes 

vid studiet av ståndforellerna som kan stå blickstilla i forsande vatten och vid fara 

blixtsnabbt fly upp mot strömmen. Därvid måste han övervinna, inte bara sin egen vikt 

utan - fritt svävande - därtill också de motströmmande vattenmassorna. Tidigare var 

detta beteende oförklarligt, vetenskapligt sett. 

Hemligheten med detta gåtfulla övervinnande av tyngdkraften är den här förut beskrivna 

hittills obekanta syntesströmmen, som löses ut av den kalla 

ämnesomsättningsprocessen. Den nuvarande vetenskapen vet inget om detta eftersom 

den endast känner den varma oxidationsprocessen varigenom den motsatta arten av 

ström löses ut. Men denna är den farligaste strömarten som överhuvudtaget finns. 

Vetenskapen använder denna förintelseström för uppbyggnad av sin maskinkraft och för 

uppvärmning av bostäder. Men nedbrytning av livsströmmen betyder nedbrytning av 

livskraften, sjukdom och för tidig död. 

Vid sökandet efter syntesströmmen och livskvaliteten kommer man endast vidare när 

alla ämnen sätts i en inåtspolande rörelse. Jorden som rör sig cykloidiskt visar oss detta 

varje dag (men) det var forellen som visade det för mig. 

Med klimatorn, repulsatorn och repulsinen får vi alltså den första atombomb som stiger 

till skillnad från den som föll. Med den sista har väl den nära restlösa förintelsen med 

hjälp av den verksammaste förbränningsprocessen nått sin kulmen och därmed är väl 

den länge efterlängtade vändpunkten nådd. 

För djupare kan vi sannerligen ej komma. 



Leonstein 25 augusti 1945. 



Originalets titel: Neuartiger Synthesenstrom durch Raumkraftgenerator - 

Wohnraumheizung mit reaktiven Värmeformen. 



Repulsinen 

Vad är den för något? Vilket ändamål tjänar den? Vad säger vetenskapen? 

Dessa tre frågor återkommer ständigt. De skall därför besvaras, först allmänt, sedan 

utförligare. Det verkliga svaret måste emellertid var och en, som förstår själva 

problemet, ge sig själv. 

Repulsinen är en maskin som alstrar fröämne för utveckling (Keimstoff) och som kan 

återföra mänskligheten till det paradis varifrån den drivits ut med eld och svärd av 

bärarna av kaftan, kåpa och talar. 

Jag har ej frågat talarbärarna och vetenskapen om deras mening om detta. Men de bör 

anklagas oavsett om de är medvetet eller omedvetet skyldiga. Den frågan får de själva 

utreda. Anklagelsen lyder emellertid: medskyldiga i förbrytelsen mot livskraften. 

Det rör sig, helt allmänt uttryckt, om förhindrandet av utvecklingen av kvalitetsämnen, 

om att på konstgjord väg utlösa brist på livsmedel och en tilltagande andlig svaghet, för 

att därmed få livsmedelsgeschäftet att evigt blomstra och att mot god betalning föra 

fåren i bet på en hed som blir allt torrare genom en tro som ej motsvarar verkligheten. 

Just strypandet av uppbyggnaden av kvalitetsämnen var förutsättningen för det 

smutsigaste geschäft som någonsin funnits och ännu existerar. 

Den nuvarande vetenskapen föredrar att driva sina maskiner medelst en 

oxidationsprocess - eller ämnesomsättningsprocess - som förtär oxygenet (luftens syret 

och det naturliga andningsämnet oxydul (ett slags metallkalk), fastän i detta göms 

viktiga förutsättningar för utveckling och som bildar det geosfäriska uppbyggnadsämnet. 

Man kallar denna ämnesomsättning för "den vanliga förbränningsprocessen" och har 

den felaktiga uppfattningen att genom denna också bärande, dragande och orienterande 

krafter uppstår i vår egen organism och ger liv och rörelse åt vår kropp. 

Denna "vanliga" förbränningsprocess, denna spänningsprodukt från nedbrytningsförlopp 

som tjänar förintandet av det för utveckling odugliga i naturen: utlöses genom att syret - 

genom tillförd värme - blir aggressivt vid omkring + 40° C och sedan alltmer frigjort 

och farligt ju mer temperaturen stiger. Därigenom orsakas ett förfall hos blod, safter, 

vatten och luft. Därmed orsakas också ett upphörande av alla slags livsfunktioner hos 

allt som lever, växer och rör sig av sig själv. 

Orsaken ligger i att vid värme blir oxydulen alltmer inaktiv ju mer den "vanliga" 

temperaturen ökar. Slutprodukten av denna förlamning av det naturliga 

uppbyggnadsämnet är elden som förintar. Spänningsprodukten av denna 

ämnesomsättningsprocess är den "vanliga" stigande, expanderande, bromsande formen 

av värme. Den tjänar endast till vissnande och förintelse av det som är odugligt för 

utveckling och allt som har missat den ursprungliga utvecklingsvägen. 


Repulsinen

Mot denna utvecklingshämmande kraft står den fallande och koncentrerande 

värmeformen. Den har uppgiften att göra det möjligt för allt liv att existera. 

Den tryggar tillväxten och förbättrandet (förädlandet) av råmaterialet. 

Detta kylande inflytande har uppgiften att skilja det mindervärdiga från det högvärdiga i 

högre utvecklingszoner och att av det högvärdiga skapa det som ger allt levande dess 

hemlighetsfulla livs- och rörelsekraft. För detta "högre infall" finns hittills ännu inget 

namn. Det är en energiform som är verksam i allt, i människor, djur, växter, vatten, luft 

och varje annan organisk existens. Den ger dem kroppslig och andlig tillväxt, förmågan 

att fortplantas och utvecklas, förökar råsubstansen och dennas vidare andliga utveckling. 

Denna organiska syntesprodukt har hittills varit okänd. Den kallas så eftersom den ger 

allt levande förmågan att utvecklas mot högre nivå. Den har hittills ej varit känd - just 

för att man ej kände till den rörelseart genom vilket allt omkring oss har uppkommit. 

Denna säregna rörelseart kallas här "cykloid". Denna cykloida rörelse använder blodet i 

ådrorna, saften i växterna och det vatten som fått vara ifred i sitt naturliga tillstånd i 

vattendragen. Denna speciella rörelseart tjänar ursprunget till källan för 

kvalitetsämnena. Den är orsak till och kriteriet på allt levande. Den är det levande och 

rörliga föreningsbandet som Moder Jord väver i sitt sköte - som Goethe kallade denna 

funktion. 

Denna energiform förtärs t.ex. om ett vattendrag uppvärms och därigenom blir trött och 

får fadd karaktär. I detta tillstånd uppkommer ur bakteriofaga gränsvärden det farliga 

bakterieliv som står i tjänst hos fördärvet. 

Om man däremot vrider den "vanliga" ämnesomsättningsprocessen helt om så uppstår 

istället med hjälp av den "cykloida" rörelsearten en motsatt spänningsprodukt. Den är 

den impulsgivare som Leonardo da Vinci kallade "il primo motore" och som tjänar en 

högre utveckling. Den är det livselixir som Paracelcus kallade "det helande" - kort sagt: 

den är hemligheten i allt liv och all rörelse som allt på denna jord har att tacka för sitt liv 

och sin rörelse. 

Allt levande och det som kan röra sig själv har alltså denna "cykloida rörelseart" att 

tacka för sin tillvaro. Förlamas denna så är det fysiska livet till ände. Nu börjar den 

metafysiska utvecklingsperioden, uppbyggandet av det utvecklingsmässigt äldre livet, 

uppbyggandet av kvalitetsämnet eller "det högre inflytandet". 

Vetenskap och teknik ler åt och bespottar en med naturen förbunden man som gör allt 

på annat sätt än dem, en man som kastar om den utvecklingsskadliga 

ämnesomsättningen och därmed logiskt uppnår den syntesprodukt som främjar 

uppbyggnad av kvalitetsämnet. 

Denna vetenskap har ingen aning om att det uppbyggande fruktämnet reagerar på 

centrifugala krafter och det befruktande ämnet - för högre utvecklingsprodukter - på 


Repulsinen

centripetala. Med hjälp av den cykloida rörelsearten följer en rörelseanalytisk 

avskiljning av det kvävda (livlösa) fruktämnet från det livgivande syret. 

Vetenskapen har heller ingen aning om att med hjälp av "högre" temperaturpåverkan 

uppkommer en total spänningsförändring och ompolarisering sker av de inre 

karaktärsegenskaperna. Därvid skall beaktas att genom samtidiga medverkande 

katalytiska och oligodynamiska inflytanden blir det uppbyggande sötämnet (vätet, kolet) 

högaktivt och det nedbrutna syret inaktivt. 

Efter samtidigt uppnådd avskiljning av det dittillsvarande bärande ämnet åstadkommes 

en motsatt syntesprodukt. Det är kvaliteten i sitt ursprungsfrö, det uppbyggande fröet 

som nu förtär det tyngande motståndet mot en utveckling uppåt och därigenom kan växa 

till den urkraft för uppbyggnad som är det egentliga levitationsämnet. Mot denna finns 

ingen tyngdkraft - d.v.s. det lyfter uppåt med elementär urkraft. 

Vetenskapen och tekniken utlöser de omvända ämnesomsättningsprocesserna - bygger 

alltså i sitt anletes svett upp en förstörande energiform medan bioteknikern utlöser en 

naturriktig ämnesomsättningsprocess. Han alstrar den livs- och rörelsefrämjande 

motsatta kraften. 

För maskinell alstring av detta frö till levitation behövs en löjligt liten effekt, 1/4 hk. 

Denna impulskraft, förblir, med mycket små variationer, konstant. Med växande 

rörelsekraft alstras allt mer av befruktningsämne (ompolariserat motståndsämne) och 

därigenom blir det annars verkande motståndet overksamt. 

Förutsättningen för denna helt omkastade ämnesomsättning är att oxygenet blir inaktivt 

och oxydulen blir högaktiv. 

Denna ompolarisering uppnås genom temperaturpåverkan - en fallande och 

koncentrerande värmeverkan samtidigt med en stigande och koncentrerande kylverkan. 

Ju starkare dessa "högre" inflytanden verkar, ju mera aggressivt och angreppsvilligt blir 

oxydulet, samtidigt som oxygenet blir inaktivt. 

Principen bakom denna upptäckt - att maskinellt alstra uppbyggnadsämnet - ligger i en 

naturlig ompolarisering av den vanliga temperaturpåverkan till motsatta reaktiva 

funktioner. 

Den nyttiga användningen av denna upptäckt revolutionerar hela det ekonomiska livet 

och därmed är denna maskin, som ompolariserar de funktionella hjälpkrafterna, ett 

organ som tillför den utvecklingsfrämjande ämnesomsättningen organiska grundämnen 

för utvecklingen. 

Om man följer upp denna tankegång och binder detta maskinellt alstrade 

uppbyggnadsämne i olika medier (vatten, luft, jord) så svindlar tanken inför vad som här 

kan åstadkommas ifråga om av sig själv växande produkter. Ty i detta moment börjar 

allt som är inbyggt i kvalitetsämnet att växa och fortplantas. Det börjar öka kvantitativt 

och även förädlas. Det är självklart att mänsklighetens fysiska och andliga nivå därmed 


Repulsinen

också påverkas indirekt och att levnadsstandarden börjar stiga rapidartat. Den ökande 

mängden av levitationsämnen som nu tillförs näringen kommer också med denna att 

tillföras människan. Också metaller, mineraler, organismen vattnet, luften etc. börjar 

blomma och växa och förädlas, som om de vidrörts av en trollstav. Detta är ingen fabel 

utan experimentellt bevisat. Därmed ändrar sig alla nuvarande ekonomiska, sociala och 

kulturella förhållanden. En sak skall här påpekas alldeles särskilt: enheten av ande, själ 

och kropp får här sin bekräftelse från en helt ny aspekt. 

Lika viktigt är emellertid att strypningen av kvalitetsuppbyggnaden genom de nuvarande 

lärarna på tankelivets område ej var någon tillfällighet, utan ett raffinerat tilltag - 

eftersom det endast på det sättet var möjligt att behärska massorna. 

Nu blir det också begripligt varför man är så avvisande och hätsk mot alla nya idéer. Det 

rör sig ju om det hela och man kommer naturligtvis att säga att det som här refererats är 

för osannolikt för att vara verkligt. Men lika osannolikt måste det ha låtit i öronen på 

Goethes samtida då han påstod att människor en dag skulle kunna flyga. (Nu är vi där) 

men ändå kommer vi först att verkligen kunna flyga hädanefter (efter VS:s upptäckter, 

ö.a.). Det som man kallar flygning idag kommer man snart att skratta hjärtligt åt. 



Originalets titel: Die Repulsine 

Wien i januari 1944 


Repulsinen

Åstadkommande av organiska synteser 

Efterföljande teoretiska resonemang kommer att vara svårt att förstå. Den tekniskt 

skolade människan av idag har avlägsnat sig så långt från naturen att hon ej längre 

förstår vad som menas med begreppen "organisk syntes" och "plasmolytiska krafter". 

Ändå är det följande (teoretiska) resonemanget nödvändigt för att tjäna som ett 

kunskapsunderlag för senare praktisk bevisföring. Ingen skulle annars lära sig begripa 

de erforderliga apparaterna och anordningarna eller kunna kopiera dem. Istället skulle 

samma sak kunna inträffa som idag skett med elproduktionen. Denna genomföres nu i 

stor skala utan att en människa vet vad som menas med "elektricitet" och därför känner 

heller inte en människa till de yttersta verkningarna av denna kraft som skapar värme i 

ett motstånd och i denna tillstånds- och energiform ger betingelsen för nedbrytande 

processer. Vi har alltså i det fallet givit oss in på en resa som vi inte vet var den slutar. 

I motsats till den nedbrytande, sönderdelande "elektriciteten" alstrar "bioelektriciteten", 

levande liv, alltså uppbyggnad. 

Det rör sig alltså här om extrema skillnader och om anordningar och apparater som 

förvandlar organiska rester av liv till en bio-ström. Det är en liknande process som då 

t.ex. växtfrukter som vindruvor, dåliga äpplen eller sura päron kan förvandlas till 

alkohol via temperaturskillnaderna i en jäsningsprocess. 

Genom ombyggnad och uppbyggnad av livsrester från människa, djur och växt utlöses 

en omvänd ädel förmultningsprocess, eller bättre sagt, en metafysisk 

vidareutvecklingsprocess. Detta är obegripligt utifrån dagens världsbildsföreställning 

och världsåskådning. 

Vad som här skall diskuteras är, i mera vidsträckt mening, en praktiskt användbar 

atomomvandling (ej atomsprängning) genom användningen av biomotorer som alstrar 

en bioström eller livsström och som inte endast kan stegra växtligheten efter behag utan 

också efter önskan kan, nästan utan kostnad, möjliggöra framställningen av maskiner 

och drivmedel av alla slag. Bristen på livsmedel kommer då snart att tillhöra ett 

skräckinjagande och grymt förgånget. Energi kommer att kunna framställas kostnadsfritt 

och därför förlora sitt nuvarande värde. 

Dessa tankar förefaller idag ännu vara utopiska, och detta så mycket mer som det är 

oerhört svårt att skilja på nuvarande begrepp och de begrepp som här blir nödvändiga att 

använda (i denna nya teknik, ö.a.). För de senare existerar (ännu, ö.a.) inga konstgjorda 

och fackuttryck. Därför måste tills vidare den nuvarande använda terminologin 

användas, men satta inom anföringstecken har dessa definitioner och begrepp då en helt 

annan betydelse. Jag kan inte ändra på detta. Framdeles måste dock för dessa nya 

begrepp uppfinnas nya och andra uttryck. 

Den felaktiga världsbilden 


Åstadkommande av organiska synteser

I varje större bostadsområde finns en skola och en kyrka. I skolan bereder läraren den 

uppväxande ungdomen, som egentligen är längre kommen i utveckling än de äldre, för 

deras framtida yrkesarbete. Men eftersom han ej har något begrepp om den högre 

kvalitetsuppbyggnaden så gör han arbetet naturvidrigt, d.v.s. felaktigt. 

I kyrkan verkar prästen. Mer eller mindre bereder han de i utveckling yngre, d.v.s. den 

äldre generationen, på döden, den stora förvandlingsprocessen. Även han gör detta på ett 

naturvidrigt sätt, alltså felaktigt. 

Båda, läraren och prästen, tjänar ett stort anlagt geschäft, som endast är möjligt att driva 

så länge som livsmedelsbrist och andlig tungroddhet härskar. Båda dessa är 

förutsättningen för handeln med kroppar och själar, konjunkturförutsättningen. 

Finesserna i denna gemenhet är så svåra att förklara och förstå eftersom man intalar 

arbetsoxarna i skola och kyrka att denna ordning är instiftad av Gud. 

Ingen av dessa båda, läraren och prästen, kan förklara tillvarons mening och ändamålet 

med uppbyggandet av en kropp. Båda handlar blint efter de gammal- och 

nytestamentliga påbuden och - Gud vet - tror sig väl därmed föröva en rituell handling. 

Av denna orsak är det på tiden att äntligen nyktert förklara livets mening och ändamål. 

Det gäller att tänka efter hur det kan ske att människans råvara, kroppen, sedan hennes 

livsenergi släckts ut, vilken tjänar hennes orienteringssinne och övervinnandet av 

tyngdkraften, nu förvandlas till gasformig (Geist) på samma sätt som ett äpple eller 

päron under jäsningen (i vinkällaren). Vad det rör sig om är alltså hur det går till då - 

efter utsläckandet av det subjektiva själslivet, alltså den underordnade 

andekraftfunktionen - den till jorden återbördade döda kroppen med hjälp av jordens 

cykloida rörelse byggs om och byggs upp till en metafysisk jäsningsprodukt. 

Genom denna process uppstår först markspänningen och den geosfäriska frekvensen 

(hos denna?, ö.a.). Ur denna utvecklar sig sedan i efterföljande steg luften, atmosfären, 

med sin frekvens och klimat. Mellan dessa båda metafysiska, alltså högre energiladdade 

mellanutvecklingszoner funktionerar en utjämningsrörelse som vi här kan kalla "den 

plasmolytiska tryck- och sugtrafiken". Denna utjämningsrörelse skall senare beskrivas 

mera noggrant. Det är genom denna som den oupphörligt pågående ombyggnaden och 

uppbyggnaden av råvaru- och kvalitetsämnen utlöses. 

Viktigare är emellertid att denna trafik, detta utbyte av ämnen i denna gränszon (denna 

ombyggnad, uppbyggnad, syntes, ö.a.) kan ske med hjälp av speciellt utformade 

apparater som kopierar naturen varigenom en naturriktig arbetsmetod är möjlig att 

utforma som nästan efter önskan säkrar erforderlig tillförsel av livsmedel, vidare skapar 

maskinkraft nästan gratis och därigenom gör det skapande arbetet till en lust istället för 

en börda. 

Det är alltså inte här fråga om en naturfilosofisk betraktelse, utan om klara praktiska 

tillämpningsmöjligheter för reglering av växtprocesserna, för återställning av en nära 

nog absolut näringstillförsel och om biotekniska maskiner som säkerställer en nära nog 



absolut rörelsefrihet i trafiken till lands, sjöss och i luften och vidare en nästan 

kostnadsfri energiproduktion. Dessutom rör det sig om stabila (stationära? ö.a.) 

maskiner för produktion av elektricitet. Inom parentes skall vidare nämnas, att det med 

dessa metoder också är möjligt att nästan efter önskan öka mängden och kvaliteten hos 

metaller. 

Det rör sig alltså här på allvar om reglering av allt det som vi ser och kan förnimma 

omkring oss, om ett främjande av den universella utvecklingen och om den naturtrogna 

kopieringen av allt vad utvecklingsprodukter heter som människan behöver för sitt liv 

och bekvämlighet och för sin artegna råvaruförsörjning. 

I första ögonblicket verkar allt detta som nu sagts som fantasier, eller som en sjuk 

hjärnas idéer. Men just så är det, nyktert och realistiskt, om man lärt sig genomskåda 

den fysiska och metafysiska utvecklingsprocessen. Var och en som ägnar sig åt deduktiv 

eftertanke har det (emellertid, ö.a.) alltid svårt, emedan varje metafysisk 

vidareutveckling lämnar kvar spår på sin väg som deformerar hjärnvindlingarna. Därför 

måste t.o.m. en sund tanke ofta spåra ur och den efter oändlighetslinjen och i en 

vågform tänkta tanken kan ej tänkas till slut. Den kolliderar och kastas ur spår och 

stelnar genom uppträdande värmeutveckling. 

Växandet och fröproduktionen som naturligt utvecklingsmål 

Varje rörelse har en början och ett slutmål. Målet är i sin tur början på ett slut utan slut. 

En rörelse utan mål är meningslös. Om det å andra sidan ej vid detta mål åter fanns en 

ny början skulle det betyda död och stelnande. 

Detta gäller särskilt för den "plasmolytiska rörelsen". Förståelsen av denna är 

nödvändig, oundgängligen nödvändig, för förståelsen av definitionen "växande". 

Växandet är kort sagt produkten av stelnade (materialiserade, ö.a.) energiformer av 

högre kvalitet vilka har för låg egenspänning. De kan ej längre följa med i en ytterligare 

högre ombyggnad och uppbyggnad utan stelnar under inflytandet av ljus och solvärme. 

Så som tankar, som gått varma, förkalkas så blir materialiserade energier synliga som 

växtprodukter. 

Naturnära läkare kallar den åskådligt och begreppsmässigt, med stor svårighet 

återgivbara och föreställbara, utvecklingskurvan för livsspiralen. Här kallar vi den 

"cykloid rymdkurva". I denna "cykloida" livsbana uppstår liknande tryck- och sugkrafter 

som vi känner till från reaktionen mellan könen, i det sexuella umgänget. Dessa energier 

utstöter raketartade ämnen som ej är fullständiga. Det verkar då som om den flytande 

sperman stöttes ut. I verkligheten rör det sig emellertid om en osynlig framrusande 

energistöt som på sin väg förlorar högvärdiga ämnen som dock ej är helt kompletta. 

Energin kastar så att säga av sig sin barlast för att själv kunna stegra sin hastighet och 

genomslagskraft. Det är denna rörelse och energi som blodet byggs upp med. Skillnaden 

är endast den, att det här rör sig om en vridande bioström som rör sig om sin egen axel. 

Som följd av helt materialiserade, ofullständiga, ämnen på blodkärlens insida uppstår ett 

slags dubbelspiral, sådan som vi ännu kan se här och var i bäckar och strömmar som 

lämnats i naturtillståndet. 



Om man kopierar detta i ledningsrör och -kärl på ett naturriktigt sätt, så blir vatten som 

ledes genom dessa kallt, friskt, energirikt och gasfattigt. Det uppstår en högvärdig 

energikoncentration. 

Om man för in vatten eller luft eller andra flytande eller gasformiga ämnen i "cykloida" 

högvarviga svängningar så uppkommer en energi eller kvalitetsämnesuppbyggnad som 

leviterar med oerhörd kraft och som tar den form som skapat den med på släp. 

Om man tänker denna tanke till dess naturriktiga slut så får man här den ideala flygande 

anordningen eller den ideala undervattensbåten som nästan utan drivmedel allt efter 

önskan stiger uppåt eller, som undervattensbåt, dyker och stiger. Allt utan praktiskt taget 

varje drivmedel eftersom rörelsen ej är en börda utan en lust. 

Den "plasmolytiska kraften" utlöses genom en rörelse utifrån och inåt i ett omlopp som 

har sin början i periferin och sin verkan i längsaxelns riktning. Det är alltså fråga om 

rymdkrafter eftersom de utfyller hela rummet. Det är produkten av en skruvrörelse i 

vilken tryck och sugning verkar på en gemensam utvecklingsaxel. Den "plasmolytiska" 

rörelsen är en fröalstrande rörelse och utvecklas ur en protoplasma i starkt 

retbarhetstillstånd. Därvid utlöses det fysiska fröämnet genom en längsaxlig (upp och 

ned) gående retningsrörelse (impuls, ö.a.) under det att vid en metafysisk energifödelse 

en tväraxlig retningsrörelse är verksam. Därvid är den från materiaaxeln utgående 

rörelsearten och den inifrån och utåt verkande explosionskraften en förstörande och 

nedbrytande kraft. Den utifrån och inåt verkande kraften är däremot uppbyggande och 

livsfrämjande. 

Uppbyggande och nedbrytande syntesprocesser 

I detta kapitel förklaras för första gången den enorma skillnaden mellan teknik och 

bioteknik. 

Tekniken löser ut rörelseimpulser som tjänar en förstörande nedbrytning av ett 

utvecklingsämne (materia, komplex, ö.a.), biotekniken däremot utlöser en 

utvecklingsfrämjande uppbyggnad. M.a.o.: Den nuvarande tekniken, fysiken, kemin etc. 

alstrar impulser som ger produkter som skadar uppbyggnad och vidareutveckling. 

Bioteknik, biofysik, biokemi etc. alstrar impulser som skapar produkter vilka tjänar 

uppbyggnad och vidareutveckling. 

Både teknikern och bioteknikern utlöser energiimpulser. De startar utvecklingen i den 

ena eller andra riktningen. Teknikern ger en värmeimpuls - bioteknikern en kylimpuls. 

Bioteknikern bygger upp, d.v.s. han skapar en utvecklingsprocess uppåt. Teknikern 

däremot ger det i utveckling varande ämnet en stöt som sedan oupphörligt tvingar det 

nedåt mot den lägsta utvecklingsgraden. Därför måste teknikern, kemisten och fysikern 

betraktas som utvecklingsförstörare, men bioteknikern, biokemisten och biofysikern 

som utvecklingsfrämjare. Bioteknikern uppnår nästan kostnadsfritt en uppbyggnad av 

ekonomi och hushållning, teknikern däremot den oundvikliga katastrofen för all 

ekonomi och hushållning. 



En högvärdig syntesprodukt skapas då geosfäriska, fria, högaktiva och enpoliga ämnen, 

som kemin inordnar under kolgruppen förtär och binder motströmmande graviterande 

befruktningsämnen (syre, ö.a.). 

I detta fall uppstår den negativa, högfrekventa, sig vågrätt utbredande markspänningen. 

Den är det egentliga uppbyggnadsfundamentet för utvecklingsfrämjande växtprodukter. 

Vi kallar denna zon för groddzonen, en utvecklingens mellanzon mellan den positivt 

laddade atmosfären och den negativt laddade geosfären. Den befinner sig i all 

vegetations rotzon. 

Vi kan nu på maskinell väg anrika denna zon så att de uppbyggande växtprocesserna 

automatiskt försiggår på löpande band. Det behövs bara de minsta impulser för att 

uppnå en obegränsad mängd av produkter som tjänar fortplantning och utveckling. 

Dagens tekniker, kemist och fysiker gör precis tvärtom. Med ett oerhört uppbåd av 

förarbete och slöseri med utrymme och råmaterial, utlöser han impulser som resulterar i 

en omvänd syntesprocess. I detta fall kommer de befruktande ämnena att förtära eller 

binda det egentliga uppbyggnadsämnet, fruktämnet. 

Varje temperaturstegring hos t.ex. vatten förminskar dess kvalitet. I ett sådant vatten har 

den felaktiga oxidationsprocessen utlösts. I reglerade vattendrag, där också för det mesta 

även den skyddande strandväxtligheten fattas, går miljonvärden av energi förlorad som 

skulle ha tjänat uppbyggnaden av vegetationen. 

Teknikern är därför parasiten, eller djävulen som förstör skapelsen. Bioteknikern 

däremot uppfyller skapelsens vilja. Genom hans verksamhet blir plötsligt varje slag av 

livsmedelsbrist och mänskligt slavarbete ett minne blott. Människan blir oavhängig och 

fri och får tid att uteslutande syssla med utvecklingsorganisation som motsvarar hennes 

anlag. Var och en, mer eller mindre begåvad, måste på det sättet bli en konstnär i sitt 

fack. Genom denna allmänna lyftning av den totala arbetsproduktionen skall och måste 

den allmänna levnadsstandarden höjas. 

Den kommande människan kommer att helt behärska materien och ur denna härleda en 

rörelseteknik för framställning av kvalitetsämne och blir därigenom både naturens förste 

tjänare och dess herre. Otroliga skördar försörjer henne med högvärdig näring och 

samtidigt kommer hon att åtnjuta nära nog absolut rörelsefrihet på land, till sjöss och i 

luften som ett skapelsens tack för god tjänst och därmed gudstjänst. 

Därmed upphör klasskampen, livskampen, kampen för existensen och framförallt varje 

krig om näring och råvaror av sig självt. Freden kommer att tryggas i hela världen 

genom denna riktiga impulsutlösning, emedan ingen tar brödet från den andre. Den som 

tjänar en annan är aldrig dennes fiende. 

Den nuvarande tekniken gör alltså ett grundfel däri att den utan vidare använder sig av 

tryck- och sugkrafter som verkar radialt. Den visa naturen använder helt motsatta 

rörelsekrafter som alltid verkar axialt. 



Med denna impulsutlösning kan man åstadkomma varje slag av värme eller kyla för 

nästan ingen kostnad, alltså också för uppvärmning eller avkylning av bostäder. Man 

kan pumpa upp eller avsänka vatten och alla maskiner av idag, vad de än må heta och 

vilket ändamål de än må tjäna, kommer spårlöst att försvinna. Redan den nästa 

generationen kommer med rysning att tänka tillbaka på den tid då deras föräldrar och 

deras föräldrar i sin tur, alltså de i utveckling yngre, betjänade sig av maskinvidunder 

som i hela världen förorsakade jäkt, oro, sorg och bekymmer. 

Också det medicinska området kommer att få erfara förändringar i grunden. Det 

kommer att bli verklighet vad Paracelcus anade: det kommer att finnas ett specifikt 

grundämne som kväver varje sjukdom i dess linda. Människorna kommer ej att veta om 

några sjukdomar längre och därför bli mera levnadsglada. Tillräckligt med utrymme 

kommer att finnas för var och en som genom sin livsinsats tjänar uppbyggnaden av 

råvaror utefter hela utvecklingslinjen. 

Öknarna kommer åter att bli fruktbara markområden. Där länderna en gång flöt av 

mjölk och honung har människan genom sitt vettlösa ha-begär skapat öde länder från 

vilka vattnet flydde. Vattnet kunde ej längre, fastän det är all utvecklings ursprung, 

varken fortplanta sig eller vidareutveckla sig, kunde varken föröka sig eller höja sin 

kvalitet. Därför måste det istället förändra sig till det farligaste av arvegods. Fälten blev 

öknar, den ädlaste storskogen, den naturlige givaren av friskt blod, måste långsamt men 

säkert dö. 

Oriktig och dålig hushållning 

Dagens tekniker, fysiker och kemister, vetenskapen, som har övertagit sina lärosatser 

och dogmer från rent spekulativa och intuitionslösa människor, har gått i en dålig skola. 

De tjänar alla den sönderdelande och analyserande principen, upplösningens princip. De 

har varit tvungna att pröva än det ena än det andra och kommer med denna trevande 

millimeterstrategi ej framåt utan bakåt. 

Den visa naturen gör tvärtom. Den känner endast medelbara utvecklingsvägar. Därför 

måste teknikens verksamhet föra till de svåraste utvecklingsskador. 

Redan med detta konstaterande störtar hela världens vetenskapsbyggnad samman. 

Samtidigt kan man emellertid göra det tragiska konstaterandet att den andliga 

vetenskapens läror ej är mindre farliga, ty genom dessa blev det egentliga ändamålet 

med kropparnas uppbyggnad feluppfattat eller kanske avsiktligt feltolkat. 

Teknik är avlett från det gammalgrekiska ordet "technao". Det kan översättas med 

självbedrägeri. Mer behöver inte tilläggas. Vad som nedan följer är mera en hänvisning 

om hur man skall förfara naturriktigare och måste göra en dag, om det överhuvudtaget 

skall gå framåt. Blir detta klart för mänskligheten som varit offret, kommer hela 

spökeriet att upphöra av sig självt. 

Värmeekvivalenten 



En av de farligaste felaktiga slutsatserna, såvida det inte är en avsiktlig villfarelse, var 

lagen om energins konstans och värmeekvivalenten som formulerades av Robert Mayer. 

Värmeuppbyggnad sker alltid på bekostnad av livskraft och värme kan alltid endast 

uppkomma i större omfattning genom att omkastade syntesprocesser försiggår, d.v.s. att 

"befruktningsämnet" syret av någon orsak blir fritt, aktivt, enpoligt och därmed 

aggressivt. Genom värmets inverkan blir då "fruktämnet", kolet, inaktivt och bindes 

lättare. 

Värmeuppbyggnad sker på bekostnad av livets uppbyggnad. För att värma upp en 

kubikmeter vatten 0,1 grader krävs en effekt av 42.700 kgm. Kanske man kan förstå av 

detta vilka energimängder som går förlorade om de ej bindes i organiska 

syntesprocesser. 

Där levitationskraften saknas dominerar tyngdkraften. Där denna reagerar ensam fattas 

den "impuls" som skapar den mekaniska rörelsen, den naturriktiga "starten". Därför är 

också tyngdkraften endast nödvändig och intressant då det gäller utlösningen av den 

utvecklingsviktiga energiuppbyggnaden. Bibehållandet av impulsen betyder alltså 

bibehållandet, upprätthållandet av den uppbyggande livskraften, varvid 

säkerhetsventilen, "bromsen", ej får saknas. Det alltför starka värmet är därför naturens 

förintelsevilja som allt det faller offer för som är sjukt och obrukbart för en vidare 

utveckling. Helvetet är den bästa symbolen för den plats där de syndiga själarna, de som 

är livsodugliga, evigt måste brinna. 

Livsödet är en utvecklingsfråga. Denna i sin tur är en fråga om organisation av de båda 

syntesprocesserna som man kan reglera genom den cykloida rörelsen sedan man rätt 

doserat det medium det gäller. Människan har alltså i sin hand att ge den önskade 

impulsen. T.ex. måste bloduppbyggnad och blodsönderfall regleras så att det uppstår 

som lämpar sig för högre ombyggnads- och uppbyggnadsprocesser, under det att det 

övriga, som misslyckats av någon anledning på den ursprungliga utvecklingsvägen, 

måste gå om igen. 

Vetande och vetenskap 

Västerlandets filosofi har utan tvivel fått sin starkaste drivkraft ur fysiken som 

visserligen bygger på grundsanningar, men endast stöder sig på deras symptom, ej på 

deras orsaker. Med orsaker kan man skapa fakta om man känner till den ombyggnads- 

och uppbyggnadsprocess ur vilka fysiska fakta uppkommer. Att dessa f.n. ej uppstår på 

ett naturriktigt sätt är följden av en felaktig fysisk (mekanisk) rörelseform. 

Goethe riktade de svåraste anklagelser mot vetenskapen för att den försummade (att ta 

hänsyn till, ö.a.) tingens innersta kärna, de vises sten, omkring vilken allting rör sig. 

Denna inre kärna kan utvecklas på olika sätt allt efter som man vrider den (sätter den i 

rörelse, ö.a.). Därför sade Goethe: "Av detta känner man den lärde herrn - vad han ej 

gripa kan är honom miltals fjärran". 



All genialitet kommer ur en skapande fantasi och en död fantasi får ingen sparv att trilla 

från taket. Impuls är energi i status nascendi (urtillståndet, ö.a.). Den kan tjäna antingen 

uppbyggnad eller nedbrytning. Orsak och verkan är en följd av en cykloid 

rymdspiralrörelse ur vilken liv och död springer fram. Konsten är bara att organisera de 

båda syntesprocesserna. De måste båda ständigt verka och vara på plats för att tjäna det 

som är nyttigt och skada det som är skadligt. Fantasin är alltså utlösningen av en 

fantastisk impuls. 

Det är självklart att man inte med ett enda hugg kan fälla den falska kunskapens träd 

eftersom det har förgrenat sig så på näringslivets alla områden, att man ej längre kan 

skilja en ranka från fruktgrenar eller vattenskott. Hela den nuvarande ordningen skulle 

f.ö. rasa samman med ett enda hugg om den rensande yxan skulle hanteras så 

oförsiktigt. Om inte övergången organiseras på lämpligt sätt i förväg så kommer inte 

bara penningväsendet utan också alla kommunikationer att råka i fullständig oordning. 

Det skulle uppstå ett kaos av oanad omfattning. 

Det gångna kriget var en god läromästare för att förstå Goethe: "Här står jag nu en 

stackars dåre och är ej klokare än förr". Kriget och efterkrigstiden har låtit oss få 

uppleva verkningar av en död vetenskap så hastigt att samma generation fått lära sig 

både orsak och verkningar. Tidigare kunde först senare generationer få spåra följderna 

av egna felaktiga handlingar men orsakerna visste de inget om. Blev inte denna 

vetenskap och detta krig en anledning att efterforska orsakerna till de verkningar man i 

så hastig följd själv fick uppleva? 

Naturriktigt arbete 

Det slags arbete som utvecklas ur den "plasmolytiska" utlösningen av tryck- och 

sugämnen tar med sig allt i släptåget som hittills varit än så trögt och dimmigt för att 

begripa att den enes fördel också tjänar den andres och att en allmän kärlek till nästan 

måste uppstå av ren drift att tjäna sina egna intressen. 

Till detta hör också att slöjan avlägsnas från den hemlighetsfulla urkraft som Goethe 

kallade "det evigt kvinnliga". Till detta hör också att "det starka könet" blir medvetet om 

sin svaghet och därmed blir något försiktigare. 

Vi får inte blint tro allting eller låta oss föreskriva lagar som ej finns eftersom det endast 

är rytmen som reglerar detta utvecklingsskeende. Detta gör den stark som lever 

naturriktigt och rör sig så att också den andliga kraften tilltager vid sidan av 

muskelkraften. Utom kroppslig sport är också andlig sport nödvändig - varmed här 

menas den livsbejakande arbetsart som i första hand tjänar vården av källan till 

kvalitetsämnet - det fysiskt förstfödda - vattnet. 

Vetenskapligt går det inte att förklara denna källa till kvalitetsämnet som är så viktigt 

för alla näringsgrenar. Man kan inte ens ge en beskrivning av den eftersom det finns så 

mycket i det färglösa, smakfria, luktfria och gestaltlösa vattnet - och detta i så labil form 

att endast en liten impuls räcker för att utlösa det goda eller dåliga - eller medelmåttiga. 



Denna känslighet hos detta bestämmande innehåll av gränsämnen (ämnen som befinner 

sig på gränsen mellan energi och materia, ö.a.) har vi att tacka för att vi hittills har klarat 

oss undan halvvägs från stora katastrofer. Dessa ämnen befinner sig i ett 

jämviktstillstånd. De kan varken gå fram eller tillbaka och som bakteriofaga 

mellantillstånd står de mellan liv och död. Därmed var det överhuvudtaget möjligt att 

något överhuvudtaget kunde växa (under nuvarande tid, ö.a.) eftersom inte ens den 

exakta vetenskapen kunde fuska sig in överallt och sakkunskapen har här dragits vid 

näsan av den visa naturen. 

Ett kapitel för sig blir de patenträttsliga frågorna sedan alla problem beträffande de inre 

processerna i vatten och luft slutgiltigt har utforskats. Detta därför att - enligt § 1 i 

patentlagen - en "teknisk utvärdering" vore allt annat än på sin plats (eftersom) vem som 

helst kan efterapa det som är till egen fördel och man egentligen borde separat patentera 

§ 26, mom. 1 (gamla patentlagen) för att man överhuvudtaget skulle kunna bedriva 

några affärer och patentlagen ha någon mening. 

Det som vem som helst kan efterapa kan inte effektivt skyddas för spekulation eller 

allmän plagiering. 

Problemet med den naturriktiga arbetsarten (tekniken) löser sig alltså av sig själv p.g.a. 

patenträttsliga svårigheter. Alla människor tvingas därmed av - i högsta grad - eget 

intresse att forska på djupet. 

Goethe som biolog 

Att betrakta dikten om Faust och Goethes naturbetraktelser som den bästa sortens 

biologi är svårt för en tekniker, kemist och fysiker. Men om man fattar livets mening 

som uppgiften att återställa en liten bit jord i dess naturliga skick så kommer den 

övertygande intuitionen ifråga om biologisk uppfattning hos denna tyske diktarfurste att 

utan vidare bli begriplig. Att återställa en liten bit av jorden betyder ju endast att sätta ett 

litet oansenligt "gränsvärde" i rörelse som fortfarande har så mycket kvar av egen 

spänning att det kan övervinna sin egen vikt - men ej levitera. 

Vad som alltså fattas är endast det levande bandet för att praktiskt utlösa detta naturliga 

återställande. Det fattas endast den cykloida rörelsearten för att praktiskt göra detta 

möjligt och låta den plasmolytiska "fröbildningen" (Keimstoffgebilde, ö.a.) springa 

fram. Denna lagrar sig sedan i vertikal riktning och förökar den näst högre 

utvecklingsprodukten kvantitativt och förbättrar den kvalitativt. 

Ur detta växer det upp en värld av nya kunskapens träd (av vilka här endast två kan 

behandlas). (Men) dessa två kunskapens träd räcker för att rycka upp rötterna på 

nuvarande teknik och vetenskap. Men för den som ej känner ett ljus uppgå efter 

genomläsning av följande kapitel, för den finns inget hopp. 

— o — 



Impuls- och expulsskapande genom den cykloida rörelsen 

Allt liv uppstår som bekant genom rörelse. Då allting är bipolärt finns det också två 

skilda rörelseslag. En av dem för direkt till himlen och den andra till helvetet. Mellan 

dessa ytterligheter finns ett biologiskt, labilt, jämviktstillstånd - den renande skärselden. 

De höga teologerna var alltså utmärkta biologer när de utformade mässans gång så att 

det ej är någon större konst att dra ytterst praktiska slutsatser ur denna lära. Eftersom 

tryck och sugning verkar på samma axel samtidigt (biologiska axel) behöver man bara 

omvandla det symboliska skeendet i mässan i nykter praxis för att t.ex. få vatten att 

flyga i luften. Därmed har man fått ett idealiskt drivmedel för kolvmotorer som är 

betydligt bättre och framförallt naturriktigare än alla tekniska tryck- och 

explosionsskapande medel idag. 

I varje slags vatten finns bipolära gaser. Det är s.a.s. en fysisk gränssfär i vilket alla 

slags intressanta bakteriofaga ämnen i mellantillstånd håller till, alla bipolära. Dessa 

"den vises stenar" kan knappast förnimmas. Om man nu låter ett sådant helt vanligt 

vatten, som är gasrikt och energifattigt, men som man kan anrika, komma i svängning i 

cykloida rörelseformer, så kastas alltsammans om i en repeterad plasmolytisk 

uppbyggnad av sug- och tryckämnen till förmån för en utarmning på gaser och en 

rikedom på energi. Så uppstår ett tillstånd med fysikaliska gränsfenomen där endast ett 

ringa värmetryck, t.ex. från en kombination av mekanisk och fysikalisk påverkan är nog 

för att en sådan diffusionsartad koncentration av dessa gränsbildningar skall förvandlas i 

närmast högre form, den luftformiga. Man måste då tillföra syre genom dysor. Då 

uppstår blixtsnabbt en "nyluft" med hög spänning och frekvens som samtidigt skapar en 

mångfald av högt organiserad, bärande materia för att ha den nödiga barlasten så att inte 

det hela genast hamnar i Nirvana, någonstans i höjden. Denna barlast hjälper jordens 

massa att balansera den levitationskraft som senare skall beskrivas. Den s.k. 

tyngdkraften är alltså ett mycket relativt begrepp, som i och för sig är fullkomligt 

ointressant och utan betydelse så snart man endast fortsätter den cykloida rörelsen av en 

helt vanlig luftmassa. Då förtäres nämligen det sista kraftämnet, tungan på vågen eller 

den sista motvikten faller bort och det finns ingen pardon mer för vilken tyngd som 

helst. Då finns det heller inte något "till hälften drog hon honom till sig, till hälften 

sjönk han mot henne". Det finns endast nu ren levitation. Därför gäller det att med allra 

största försiktighet umgås med denna diktatoriska uppdriftkraft. 

Men nu åter till den naturriktiga utlösningen av den ljudlösa, rökfria expansionskraft 

som egentligen praktiskt sett endast tjänar utlösningen av den cykloida rörelsen och 

s.a.s. endast löser ut förspelet. Den är alltså blott ett praktiskt hjälpmedel för denna 

urkraftutlösning. I nästa kapitel beskrivs andra slag av användning. 

Fysik och metafysik 

Det har redan betonats att för metafysiken finns inga konst- och fackuttryck ännu. Då 

ingen exakt terminologi står till förfogande är det nödvändigt att ta till besvärliga 

omskrivningar för att beskriva högre rörelse- och gestaltningsorsaker. 



Fysiken använder för rörelse kolvar, ämnen och andra mekaniska (fysiska) eller 

fysikaliska krafter. Metafysikern använder i princip liknande, men en oktav högre 

stegrade rörelsekrafter. I varje fall använder han endast sådana som tjänar förädlingen av 

den substans som sätts i rörelse. Metafysikern vet att alla naturprocesser utmynnar i den 

fysiska (mekaniska) rörelsen. 

Dessa mekaniska eller fysiska krafter hos kropparna använder han emellertid endast som 

i ringa grad nödvändiga impulskrafter genom vilka han löser ut de plasmolytiska 

huvudkrafterna. Dessa stegrade krafter använder metafysikern för att oupphörligt utlösa 

en ny ämnesväxlingsprocess och så uppnås en växande rörelseenergi, en så stark inre 

spänning att den söker att utjämnas relativt de omgivande, motsatt laddade 

energikoncentrationerna. Det uppstår då rörelsekrafter och rörelsehastigheter som 

dagens tekniker eller fysiker ej kan göra sig en föreställning om, emedan han tänker rent 

logiskt och ej biologiskt och därvid använder sig av direkta arbetsmetoder som ger ringa 

verkningsgrad men ändå tillfogar den allmänna utvecklingen de svåraste skador. 

Sofisten av idag har givit vår världsbild en ny prägel och utbrett den åskådningen att en 

bestämd energimängd förblir konstant samt att en oföränderlig gravitationskraft 

motverkar denna energi. 

Om man idag knappast talar mer om denna tyngdkraft och försöker att med olika medel 

uppehålla och stegra impulskrafter så är detta tecken på att man börjar söka andra och 

bättre vägar. Man kan emellertid ej finna dessa emedan årtusendes deduktivt tänkande 

har deformerat tankevägarna varför varje infall och ny idé spårar ur på den inkörda 

tankegatan. 

Den mänskliga organismen kan liknas vid en högtryckspanna i vilken, efter 

överskridandet av det maximalt tillåtna trycket, detta slår över i ett medeltryck. Därvid 

blir det så starka avlagringar av pannsten att denna ångpanna till sist endast kan 

användas för detta medeltryck. Verkningsgraden sjunker allt mer och 

pannstensavlagringen ökar oupphörligt. Översatt på metafysiskt språk betyder detta att 

man på den naturriktiga, spänningsuppbyggande, vägen inte endast uppnår högvärdig 

råvaruframställning i s.k. växtprodukter för livsmedelstillverkning, utan också en 

mineral- och metalltillväxt i kvalitativt och kvantitativt ökad omfattning. Dessutom 

uppnår man en växande, uppbyggande rörelsekraft genom vilken närings- och 

råvarubekymmer såväl som drivmedelsproblem tillhör det förgångna. 

Vid naturriktig spänningsutlösning och riktig stegring av de grundläggande processerna 

för spännings- och materieförändring faller allt vad förut nämnt avfall heter alltid ett 

trappsteg uppåt. Hela utvecklingshemligheten ligger alltså i denna, under normala 

förhållanden automatiskt självreglerande, impuls- och expulsstegring. Detta ligger i 

livets rytm och målet är evolutionen. 

Dagens vetenskapsmän övertog tanklöst stelnade läro- och grundsatser och förklarade 

dem som dogmer. Han övertog dem av en grupp människor som ej har något intresse av 

en ökning och kvalitativ stegring av näringsmedel och andra konsumtionsvaror av 



samma slag. Framförallt hade de inget intresse av en tillväxande andlig kraft eftersom 

detta ej var gynnsamt för deras härskarplaner. 

Följden blev ett allt mer växande arbete. I allt högre grad motverkade detta (den sig 

annars ömsesidigt uppgungande) impuls- och expulsförstärkningen. I högtryckspannan 

jorden gick trycket, spänningen, tillbaka som följd av förminskning av förädlingen av de 

ämnen som ger impuls och uppdrift. I samma ögonblick förminskades också kvaliteten 

och kvantiteten hos det expulsiva utfallet, d.v.s. det uppstod allt mindre och allt 

värdelösare pannsten. M.a.o., det uppstod allt mindre av råvaror (växtprodukter) av 

metallisk, mineralisk och vegetabilisk art och samtidigt förminskades kvaliteten hos 

dessa materialisationsbildningar, vilka, som redan sagts, är råvarorna för en högre 

spänningsuppbyggnad. 

Den biologiska följden var livsmedelsbrist och samtidigt en katastrofal återgång hos den 

andliga skapande kraften. Så uppnådde man det blomstrande livsmedelsgeschäftet som 

följd av denna brist på högvärdiga urladdningsprodukter. Samtidigt också en fattigdom 

på högspänd intuition och andliga produkter. Slutligen trodde de stackars fattiga 

arbetsoxarna, att lönen för sin livsmöda och sina bekymmer skulle de först få i himlen. 

Det största bedrägeriet 

Filo var filosofins grundare. Den klassiska fysiken är inget annat än tillämpad filosofi. 

Först med hjälp av de bittraste erfarenheter blir man så klok att man undanber sig 

hjälpen av detta slags vetenskap. 

Frågan om vad rörelse egentligen är, varför t.ex. hjärtat rör sig, förargar varje läkare; 

mekaniker eller fysikprofessorer blir rasande om man endast frågar vad mekanik och 

fysik egentligen är, eller vilka skillnader det är mellan dem. Ingen av dem kan heller 

tyvärr besvara frågan. Visste de skillnaden, visste de vad som gömmer sig i begreppet 

"rörelse" och behövde inte lära sig fysik och teknik. Om denna fråga, "vad är rörelse" 

restlöst blevo förklarad behövde de inte utöva sitt yrke mer. 

Rörelse är produkten av spänningsskillnader som har fysiskt eller metafysiskt ursprung. 

Det är därvid av avgörande betydelse om utlösningen av rörelsen sker i riktning utifråninåt 

eller inifrån-utåt. Mellan dessa skillnader finns det emellertid ytterligare skillnader. 

Man t.ex. röra en sten utifrån inåt på fysisk eller metafysisk väg, d.v.s. ge den en spark 

eller ett slag eller sätta den i rörelse eller splittra den genom ljud. Så gick det med 

murarna i Jeriko som splittrades av trumpetstötarna. Något sådant kan man inte förklara 

idag eftersom man ej tar hänsyn till rörelserytmen - eller i föreliggande fall - den inåt 

verkande dragkraft som kan utlösas genom en stöt utifrån. Genom en sådan uppstår en 

svängning som blixtsnabbt förklarar begreppet "rörelse" och som bokstavligen talat kan 

splittra hela vetenskapen i atomer och sedan av dessa analysprodukter bygga upp en ny 

vetenskap om livet. 

Detta vetande är nu så förslösat att ingen längre kan säga vad liv egentligen är, varifrån 

det kommer eller vart det går. Ingen vet längre, att livet, eller den suveräna rörelsen, är 

produkt av en svängningsrörelse i svängning och en rörelse i rörelsen. Denna rytmiska 



ytmrörelse uppstår då de båda komponenterna tryck och sug, hit och dit, upp och ned 

och ut och in samtidigt och på en gemensam utvecklingsaxel röres i tre fjärdedelstakt i 

samtidig höger- och vänsterrörelse. Det positivt laddade bör då betraktas som tryck och 

det negativt som sugning, eller det förstnämnda som graviterande och det sistnämnda 

som leviterande. M.a.o., man måste röra det attraherande och det repulserande i omvänd 

axelriktning. 

Utan att man ser en praktiskt arbetande modell är denna rörelse omöjlig att föreställa 

sig. Produkten av denna ursprungsrörelse är "det omvända", den bakteriofaga, 

indifferenta dimma, som utbildar sig mellan vara och icke-vara och som i detta ords 

omkastade mening är LIV (tyska Nebel = dimma, blir omvänt Leben = liv, ö.a.). 

Levnadskonstnärerna i kåpa och kaftan (präster och vetenskapsmän, ö.a.) behövde alltså 

endast genom den klassiska fysiken och mekaniken underbinda den naturliga trafiken 

hos de grundämnen som tjänar utvecklingen, för att det biologiskt måste bli en strypning 

av källan för kvalitetsämnena och därmed en ökande livsmedelsbrist, näringsbrist, med 

tillhörande andlig utarmning. Sista resten av människovärdet som nu hamnat på 

utvecklingens lägsta trappsteg, hotas nu att helt trampas ner i en kollektivism och det är 

högsta tid att förbereda en helomvändning. 

Uppkomsten av materiens råvara och den förädlade produkten 

Varje slag av materia bär i sig fröet till förökning och förädling i sin grundform (till 

ökning av den högre formens mängd och en höjning av dess kvalitet). 

Den fysiska korpuskularkraften, tyngdkraften, tjänar endast som utlösare av de inre 

ämnes- och spännings- (laddnings- ?, ö.a.) växlingsprocesserna, vilka i sammanfattning 

kan skiljas i två fundamentala metafysiska rörelsegrupper: 

1. de metafysiska tryckämnesgrupperna 

2. de metafysiska sugämnesgrupperna. 

Om t.ex., som förklarats på föregående sidor, ett högfrekvent vatten urladdas, så sker 

normalt en uppbyggnad både till tryck och mängd, av ett högspänt lufttryck, som i sin 

tur tjänar infallandet av befruktningsämnet (syret, ö.a.). Om ett kolvformat motstånd 

sätts emot denna expansionskraft så åstadkommes en elementär rörelse hos kolven och 

därmed en naturlig och nästan ljudlös rörelsestöt. Den avlastande ventilen är i detta fall 

maskinkolven. Om ett högfrekvent, med metalliska eller mineraliska materieansatser 

respektive materiegrundbildningar, övermattat vatten urladdas, p.g.a. inverkan från 

diffus (diffunderande ?, ö.a.) solenergi (syre, ö.a.) vid samtidig hermetisk inneslutning 

gentemot atmosfären och lätt uppvärmning, så uppkommer ett centriskt verkande 

värmetryck. Samtidigt följer emellertid också en urladdning i dess inre av högaktiva 

fruktämnen vilka då stelnar, materialiseras, i jon- och elektronkoncentrationer. Det 

uppstår en tillväxt av metaller och mineral varvid dock den ursprungliga 

moderlösningen ej avtager i vikt, liksom varje kvinnligt väsen ju heller ej avtager i vikt 



efter en förlossning, ej heller i volym, eftersom varje födelse skapar förutsättningen för 

nya födslar. 

Om ett högfrekvent vatten ej urladdas, d.v.s. om den rörelseprocess som tjänar 

uppbyggandet av högfrekvensen, oupphörligt fortsättes, så uppstår ett vågrätt riktat och 

negativt laddat utfall av grundbildningar (Keimstoff), d.v.s. en utstrålning av dessa jon- 

och elektronartade grundbildningar med negativ laddning. Därigenom bygges geosfären 

upp som utbreder sig parallellt med jordytan och noga följer dennas nivåförändringar. 

Jordytan i sig själv kan anses vara materialiserad geosfär. Geosfären är den del av 

jordmassan som är sluten mot omgivningen, atmosfären, genom protoplasmahuden den 

havande Moder Jords jungfruhinna. 

Om dessa vågformiga laddningar träffas av befruktningsämnets diffusa, ljusfria, och allt 

genomträngande spetsenergier, solens s.k. ultra- (katod-) strålar, sker uppbyggnaden av 

ett negativt överladdad grundvatten. Detta grundvatten är en sekundär syntesprodukt, 

som efterhand binder de fortsatt inkommande energierna (Fruchtstoffgebilde) varigenom 

ett ständigt höjande och sänkande av grundvattenmassan följer. Eftersom grundvattnet 

oupphörligt urladdar sin uppbyggda energi i vegetationens rotspetsar, växlar 

uppladdning och urladdning i rytmiska intervaller. Så uppstår pulsen hos jordens blod. 

Denna urladdning av grundvattnet i rotspetsarna (rotprotoplasman) korsar sig nu åter 

med urladdningarna från solens katodsystem. Produkten av denna utjämningsprocess är 

den organiska växtligheten, det koncentrerade bristämnesutfallet. 

I dessa bildningar finns alla element som är nödvändiga för en organisk helhet, 

befruktnings-, frukt- och impulselement, d.v.s. vid sidan av huvudgrundämnena finns 

också de katalysatoriska rörelse- och utjämningsfrämjarna. Dessa ger de egna impulsen 

till fortplantning och förädling på evolutionens väg för att nå fullkomligheten. 

Motsvarande förutsättningar måste alltid finnas, t.ex. förhållandet mellan mängden 

råmaterial, isoleringen mot atmosfären och de nödvändiga motstånden, genom vilka 

sker värmeurladdning och uppbyggande av den för uppbyggnaden viktiga kylan. 

Naturen bygger upp kyla genom förtärandet av befruktningsämnet. I naturens stora 

kylskåp förtärs det manliga och det fullgör därmed sin egentliga mening. 

De metafysiska tryckämnena omfattar tre möjligheter: 

1. det nästan kostnadsfria skapandet av en impulsrörelse genom repulsatorer och 

repulsiner (ämnes- och laddningsväxlingsturbiner) 

2. det stegrade katalysatorväxandet, som kan ökas efter önskan, tillväxandet av 

högvärdiga metaller och mineral 

3. ökandet och förädlandet av den organiska växtligheten. 

Dessa metafysiska tryckämnesgrupper tjänar alltså den nästan efter behag reglerbara 

näringstillförseln (Nährfreiheit). Som sidoområden för användningen av dessa 



tryckämnesgrupper kan vidare nämnas: temperaturbildning och -reglering, skapande av 

värme och is, den biotekniska höjdtransporten av vatten, drivmedel för maskiner av alla 

slag, drivmedel för kroppar som skall röra sig isolerade från luft, t.ex. undervattensbåtar. 

De metafysiska sugämnesgrupperna 

Om man sätter en vanlig luftblandning i rörelse enligt den cykloida metoden varvid man 

naturligtvis för stegrande av den metafysiska produkten kan anrika i likhet med vanligt 

vatten, så uppstår primära syntesprodukter, efter en föregående uppspaltning av de i 

luften ingående indifferenta svävämnena. Det uppstår en ombyggnad och uppbyggnad 

av atmosfäriska laddningar till negativt laddade energibildningar som är nästan utan 

massa, och som kastar av alla dittills medsläpade korpuskulära bildningar (rester av 

atmosfäriskt vatten) och sedan stiger suveränt uppåt som rena levitationsämnen. Alla 

rörelsehindrande motstånd, t.ex. den flygande kroppen själv, tas med i släptåg, emedan 

det före dessa bildande organiska vakuumet, ett rum- och gestaltlöst kvalitetstillstånd, 

nästan fullständig lufttomhet, har en dragande funktion, under det att de åt sidan 

slungade luftmassorna (avfallsmassorna) som trängs bakåt, endast långsamt kan komma 

till en utjämning med de omgivande luftmassorna. På en droppformad flygkropp uppstår 

därigenom ett kiltryck och därmed ett eftertryck som verkar i längsaxeln. Forellen 

demonstrerar detta för oss i ett naturligt vattendrag och hans pilsnabba flykt mot 

strömmen gör våra fysikers ansikten allt längre. 

Styrningen sker genom en i halskotleden sittande del, ett repulsinhuvud, så att denna 

ideala flygande kropp endast behöver små stabiliseringsytor, (lik de flygande fiskarnas) 

och endast större svansfenor för att röra sig blixtsnabbt i luften, på och under vattnet. 

Aktionsradien är obegränsad eftersom de inbyggda repulsatorerna för impulsen till den 

cykloida, den plasmolytiska rörelsen (alstrarna av vatten med hög energi 

"Frequenzstoffwasser") bygger upp drivmedlet i gränslösa mängder av det omgivande 

vattnet och luften. 

Samma dragkraft (svävkraft) kan alltså nästan kostnadsfritt skapas och utan möda, som 

bär jorden och vrider den kring sin axel. Orienteringen och styrningen sker genom 

styrmannen som har sin orienteringsförmåga och fysiska kraft att tacka samma cykloida 

rörelse i sitt blod, ur vilken de för uppehållandet av hans liv nödvändiga bärande, 

dragande och orienterande hjälpkrafterna kommer. 

Så sker en allmän utjämning vid vilken varje art återfinner sina metafysiska rester av 

sina förfäder och så tjänar allt skaparviljan på en gemensam utvecklingsaxel. Allt tjänar 

den allomfattande fortplantningen och utvecklingen, uppbyggnaden och nedbrytningen, 

råvaruuppbyggnaden och förädlingen, men också stegrandet av de nedbrytande krafterna 

för den som av någon anledning kommit bort från denna utvecklingsväg. 

Just dessa nedbrytande krafter stegrar dagens vetenskap, varigenom den bromsar den 

ursprungligt planerade utvecklingen, åstadkommer ett utvecklingsstillestånd och inleder 

sammanbrottet för den västerländska kulturen. 



Värmens och eldens inverkan hör till de farligaste utvecklingshämmande 

syntesprodukterna. 

Allmän förklaring till den "plasmolytiska rörelsen" 

För att få en aning om blod- och saftuppbyggnaden måste man studera växternas 

vattenberedningsanläggningar. Vilka vattenmängder som (genom dessa) tillförs den 

atmosfäriska vattenuppbyggnaden, framgår av detta att en stor björk under en sommar 

avger ungefär 7 000 liter vatten till atmosfären som avfallsämne vid saftuppbyggnaden. 

Den transporterar denna vattenmängd genom sina blad till den omgivande luften. Eller 

rättare sagt: de primära syntesprodukterna tar med sig denna vattenmassa i mikropaket i 

släptåg och avger dem som levitationsämnen till luften. 

Naturen har utrustat varje växt med en speciell vattenproduktionsanläggning och varje 

växt bereder sitt eget slag av vatten. I detta byggs de primära syntesprodukter in som på 

detta sätt i viss mån släpar med sig sitt framtida bostadshus för den kortfristiga tillvaron 

i det atmosfäriska luftrummet. Detta förklarar varför ett positivt laddat ämne med (hög, 

ö.a.) frekvens kan framkomma ur den negativt laddade atmosfären, som i förening med 

den tunga, stelnade jordmassan, motverkar de högre utvecklingsskiktens 

levitationskraft. 

I enstaka fall förekommer det att de övermäktiga, primära syntesprodukterna, ej bindas 

tillräckligt av det motfallande ljus- och värmeinflytandet och i kala höga bergstrakter ej 

kan föra med sig nödigt barlaststoff. På sådana platser flammar de s.k. 

kulblixtfenomenen upp, stora S:t Elmseldar av äggformigt utseende, som man, mest mot 

middagen, kan se ovanför trädspetsarna. De knastrar som lysande döpelseljus och 

slocknar hastigt igen. Molnartade kondensstrimmor, sådana som man kan se utbilda sig 

bakom i snäva kurvor flygande flygplan, är då det säkraste tecknet på att om några 

timmar kommer ett starkt åskväder. 

I höga berg och särskilt i gletscherspalter bildas plötsligt virvelvindar som stiger uppåt 

och som med oerhörd kraft kan slita med sig stora snömassor. T.o.m. isblock kan slitas 

loss och föras högt upp i luften. Detta är ett tecken på att de motbelastande 

befruktningsämnena (tyngdkraften) var ur stånd att eliminera kraften från de leviterande 

uppdriftämnena. Det fattas då för det mesta tillräckligt av ljus och värme, vilka - liksom 

i uppvärmt vatten - inaktiverar energi-fruktämnena. De återbildade levitationsämnena 

blir då synliga som glittrande kolsyrepärlor, främst där ljus- och värmeinfallet är 

starkast. Dessa återbildningsprodukter är de egentliga gränsvärdena som genast 

fortplantar sig och vidareutvecklas om man för in sådant vatten i en cykloid rörelse 

under isolering från luft och ljus, varvid t.ex. nyvatten uppstår i ett lodrätt stigrör, som 

inte mer lyder gravitationslagen utan svävar fritt trots det belastande lufttrycket. En lätt 

beröring med en metallnål räcker för att detta vatten skall urladdas och blixtsnabbt falla 

samman. 

Så kan förklaras att de tunga syremassorna, med de däri fint fördelade stora atmosfäriska 

vattenmassorna, svävar fritt med de i denna komposition gömda, exakt obestämbara 

högfrekventa och primära syntesprodukterna från jorden i fri energiform. De gör också 



högkällvattnet specifikt tungt, kyligt och med stor täthet. Högkällornas vatten har 

uppdriftkraft och, så länge det rör sig om högvärdiga kallkällor, är det fråga om 

springkällor. Denna process använde de gamla kulturfolken för att befordra oerhörda 

mängder friskt vatten till vilken höjd som helst. Man måste dock i sådana fall utforma 

stigrören på samma sätt som ett blodkärl, d.v.s. man måste bygga in cykloida 

rymdkurvor i dem. 

Ur alla dessa betraktelser får vi den riktiga världsbilden. I denna simmar som ett 

befruktat ägg i sin fosterhinna, energikoncentrationerna i centrum. Det är samma 

utvecklingsprocess i stort som den som utspelas dagligen i det ruvade hönsägget. Men 

det är också samma process som utspelas i ett orört, naturligt vattendrag, i vars 

längdaxel uppstår en energiämneskoncentration, då i cykloid rörelse, på biocentrifugens 

reagerande urämnen till materia fritt får utbilda sig. De kretsar sedan runt och binder de 

befruktningsämnen som avsöndras i flodaxeln. Resultatet av denna förening är då den 

blomkalkartade eller trombliknande energiåterbildning som i sin tur löser ut den 

underbara dubbelbroms som minskar ned hastigheten hos råvattnet som flyter fram på 

det lutande planet. 

I denna virvel eller flodbroms kan forellen stå alldeles stilla. När den sedan med hjälp av 

sina cykloida gälkurvor förstärker ombyggnadsprocessen i vattnet - slungas den 

blixtsnabbt uppför strömmen. Åter en fingervisning om hur man skall kunna blixtsnabbt 

röra naturriktigt konstruerade flygplan och undervattensbåtar. 

Varje växt är en högproduktiv vattenproducent och absolut ingen vattenkonsument. 

Rotspetsarna på alla slag av växter är hermetiskt tillslutna genom en 

protoplasmabildning som inte ens låter gasformiga bildningar passera. Genom denna 

hygieniska bortfiltrering av alla fysiska råämnen (fasta, flytande, gasformiga) är 

överhuvudtaget uppbyggnaden, förädlingen av råämnena möjlig. Om emellertid, t.ex. 

genom konstgödning denna protoplasma etsas, förstörs helt eller blir porös, störs denna 

förädlingsprocess. Då kan mindervärdiga ämnen dras upp i växten och utlösa ett 

cancerartat förfall som börjar i stammens nedre del vid träden och fortsätter som svarta 

grenar som dör vid stamfästet ända in i märgen. Detta är en fingervisning för den 

uppmärksamme skogsmannen att blandningsförhållandena i skogen och därmed den 

geosfäriska markspänningen försiggår naturvidrigt eller är störd. 

Varje cell bygger suveränt upp sin egen protoplasmakärna. Varje protoplasmabildning 

bygger upp nya protoplasmakrafter åt sig själv. Detta förklarar hur t.ex. ett stort 

kastanjeträd utan möda bär sin väldiga last av tontals blad och frukter. I en sådan 

trädgemenskap samverkar miljoner av de minsta krafter för att uppehålla bärkraft, 

släpkraft och orienteringskraft, d.v.s. livskraften. 

Så förklaras också det förmenta stigandet av saften i ofta hundra meter höga träd, som 

inte är något annat än en rytminverkan, vilken de från all natur skilda människorna 

motarbetar i sitt anletes svett. 

Varje synlig företeelse, likgiltigt om det rör sig om en fast, flytande eller gasformig 

växtprodukt, eller om vatten, blod eller safter, är en återbildningsprodukt av primära 



syntesprodukter. Den är ett utfall av bristfälliga ämnen som har för liten egenspänning 

för att ej stelna vid genomströmningen av ljus och värme. Tack vare den cykloida 

rörelsen hos jorden alstrar de fysiska sädesämnen, som tjänar den egna fortplantningen 

och dör som färdiga råvarubildningar då de plasmolytiska krafterna slocknar. Då de 

fallit tillbaka i jorden hamnar de i isolering från ljus, luft och värme. 

Svängningsprocesser från en analytisk rörelse sönderdelar dem och preparerar dem för 

uppbyggnad av en metafysisk, energirik markspänning. 

Människors, djurs och växters döda kroppar faller ej sönder i stoft och aska utan de är 

sädeskornen för uppbyggande av en värld av högre ordning (feinstofflich) från vilken 

högre impulser stammar. Genom markens laddning, markspänningen, kommer de vid 

näringsupptagandet in i olika organismer och gestaltar de individuella livs- och 

formkrafterna. 

Denna i grova drag skisserade, sig evigt - i ständigt växlande former - återupprepande 

ombyggnad och uppbyggnad, eller denna spänningsväxling (laddningsväxling, ö.a.) 

måste vi kopiera. För detta behöver man protoplasmaliknande, naturriktigt legerade kärl 

för den högvarviga, i växlande rytmer löpande, svängningen. Därmed är bevisat att den 

gestaltuppbyggnad som tjänar den naturliga utvecklingsgången är den riktiga. 

För skapelsens krona är därmed vägen fri att bli förste tjänare åt denna skapelses Herre 

och därmed ledare av ett grandiost utvecklingsarbete. Kanske är det förbehållet vår tids 

människa, som balanserar sig fram på den smala kammen mot höjden med den ständiga 

faran att störta ner i en bottenlös avgrund, att få engångschansen att bli gudaliknande. 

Den som behärskar omvandlingsprocesserna i uppbyggande mening och utövar denna 

konst får Skaparens egenskaper men den som behärskar och utövar de nedbrytande 

processerna är verktyg och tjänare åt djävulen. Denne åligger förstörelsens hantverk. 

Slutkommentar 

Här följer nu några exempel som visar vilken kraft som göms i blod och safter. Därvid 

måste beaktas att grund- och förädlingskrafterna inte bara summerar sig, utan också 

kvadreras. Först så blir de elementära drag- och släpkrafter förklarliga som är styrbara i 

miniatyrmaskiner genom reglering av varvtalet. 

En vinstock som skärs av ca: 80 cm över marken, blöder som alla växter. Saften pressas 

då ut med ett tryck som motsvarar 112 mm kvicksilverpelare. Ökenväxter utvecklar 

"plamolysa" tryck- och sugkrafter som motsvarar mer än 100 atö. Därvid rör det sig inte 

om den vanliga uppdriften hos något slags näringslösning, utan om pulserande, 

skapande och nedbrytande effekter. Med varje pulsslag produceras en bildning av 

primär ordning. Ju högre detta anslag är, ju kraftigare blir det spänningstryck som 

utlöses av detta primära spänningstryck. Slutligen polariseras det om i högfrekvens 

varvid ständigt ädlare syntesprodukter av sekundär ordning uppstår. De understödjer 

varje upprepad om- och uppbyggnad så att ur den ursprungliga tendensen uppstår en 

känsla och ur denna en ström som alstrar den gåtfulla möjligheten att övervinna den 

egna tyngden och som ger den tillhörande livskraften. 



Så kan också fåglarnas flykt förklaras som försiggår nästan helt utan arbete. I varje 

vingpenna sitter vid dess rot en liten motor i form av en energisäck (protoplasma) som 

vid den minsta impulsrörelse (vingslag) förser varje del av vingen med leviterande 

ämnen. Fågeln flyger inte, den flygs. Inte heller fisken simmar, utan den "simmas" fram. 

Med sina fenor styr den, som vi med våra fötter, riktningen, så som en ung och sund 

människa inte heller känner något belastande tryck på sina fötter, utan endast styr sin 

önskade gångriktning med dem. Om man skadar den förmenta "simblåsan" hos en fisk, 

eller hos fågeln denna blåsa omkring fjäderroten, så är det förbi både med simmande 

och flygande trots att både fenor och vingar finns kvar. Det är förbi med gåendet hos 

också om det inte längre finns några bio-volt och bio-ampere i våra blodbanor. 

Detsamma gäller också för alla sinnen som har sin drivkraft, från vad Leonardo da Vinci 

kallade "il primo movere", från den "plasmolytiska" motorn. 

Konstruktionsunderlagen finner vi i ett välformat hönsägg vars skalform innehåller 

samtliga konstruktionslinjer. 

Ett mycket intressant åskådningsexempel ger Sven Hedin i sin bok Stora Hästens flykt. 

Han beskriver där kanaler, genom vilka det var möjligt att odla de ädlaste sädesslag i 

den vattenlösa öknen. Dessa rester av gamla kulturfolk kände alltså ännu på den tiden 

nödvändigheten av en cykloid rörelse hos jordens blod, vattnet. Men de blev också, som 

Sven Hedin säger, inkallade till krigstjänst och utrotade. Som under årtusenden före oss 

vakar än idag de "invigda" över att den stora hemligheten med all utveckling förbehålles 

dem som har intresse av att de stora folkmassorna förblir utan förbindelse med naturen. 

Inte utan anledning säger Schiller om ynglingen som i övermäktigt kunskapsbegär rev 

bort slöjan från sanningens beslöjade bild: "Där vid Isis fot fann prästerna honom dagen 

därpå. Hans tunga kunde aldrig avslöja allt vad han där hade sett och erfarit." 

Människan är vad hon äter och hon förblir ett djur så länge uppbyggnaden av 

kvalitetsämnen är strypt. Så sluter sig cirkeln: förpestat vatten kan ej bygga upp en sund 

näring. Förpestat vatten och förgiftad näring kan ej bygga upp ett friskt blod. Självklart 

är att de andliga funktionerna då heller ej kan utvecklas och att den sjunkande kvaliteten 

också via generna slår över på de följande generationerna. 

Den västerländska människan är ett offer för en nedbrytande livs- och energiprincip. 

Hon har förlorat sitt högsta goda, intuitionen. Därigenom har hon förvandlats till en 

meningslöst arbetande, under djuren stående varelse och totalt förlorat sin orientering i 

en årtusendelång retarderad utveckling. 

Naturen behöver ej alls några arbetande människor. Vad naturen behöver är endast den 

sista och finaste regleringen av de impulser med vilka man kan starta och reglera hela 

näringsuppbyggnaden. 

Om denna vilja åter kan väckas och om impulserna sedan potenseras med hjälp av 

biotekniska anordningar så kommer på en jämförelsevis kort tid återverkningarna av den 

hittillsvarande nedgångstiden att upphävas. 



Allt utvecklingsdugligt faller trappvis uppåt. Omvänt faller allt mindervärdigt och 

obrukbart trappvis nedåt. Ju mera obrukbart ett ting är, ju flera trappsteg faller det i 

djupet till dess det nått dit där alla onaturliga syntesers krematorieeld glimmar. Där den 

mörka elden flammar hamnar allt det som nått den lägsta utvecklingen för att brytas ner 

av högaggressiva befruktningsmedel (syre). Kloka präster kallade den platsen för 

helvetet för de fördömda. 

Vad de kallar himlen är i verkligheten en energikoncentration, liknande modersäcken i 

det befruktade hönsägget som håller sig svävande och långsamt rör sig om sin egen axel 

under inflytande av temperaturväxlingarna. Därvid utmatas en stilla livsström i impulser 

som gör den spetsiga delen av ägget kall och den runda varm om man känner efter med 

fuktig tunga. Om denna livsmotor genom förstärkta temperaturinverkningar, genom den 

ruvande hönan eller genom solen, får varvtalet ökat, så börjar i protoplasman, som är 

isolerad genom ett grov- och ett finskal, ett hemlighetsfullt vävande och flätande. Det 

sker ett moderligt (negativt polariserat, ö.a.) expanderande och en omfattande 

kärleksbetonad rörelse som för till ett förtärande av det som byggts in av en strävan, 

omöjlig att hejda och väntad i längtan. 

Man måste läsa Goethe för att förstå allt som utspelar sig. Man måste också läsa de stora 

tyska diktare som hade känsla för naturen, för att förstå och nyktert fatta det 

hemlighetsfulla skeendet och utgrunda den yttersta sanningen. Annars kan man, som 

Schiller säger, "besinningslös och blek hamna vid Isis fötter" då sanningens bild, steg 

för steg avslöjas. 

Man måste förstå Shakespeare, som kallar livet en saga som hittills upplevts och 

formats av vansinniga. Under sökandet efter intuitivt begåvade människor stöter vi på 

de stora målarna, bildhuggarna, musikerna, som obetingat förblev trogna mot det "evigt 

föränderliga" i naturen och hörde dennas inre röst. De förmår ännu utlösa impulser. 

Så uppstod också den flammande blixt som lyste om dagen. Därmed kom också 

kunskapen som tände denna blick och utlöste den impuls som kan vända den nedgång 

vilken uppstått ur ett enda missgrepp. 

Översättning ur IMPLOSION nr. 22. 


Originaltitel: Verfahren und Einrichtungen zur Durchführung organischer Synthesen mit 

Hilfe tropfbar flüssiger oder gasförmiger Körper. 

(Enstaka satser som ej har betydelse för sakinnehållet har uteslutits, ö.a.)

VIKTOR SCHAUBERGERS

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?