UTVÄNDIG KORROSION PÅ FJÄRRVÄRMERÖR - Svensk Fjärrvärme

UTVÄNDIG KORROSION PÅ
FJÄRRVÄRMERÖR
Göran Sund, Det Norske Veritas
Forskning och
Utveckling
FOU 2002:80

UTVÄNDIG KORROSION PÅ
FJÄRRVÄRMERÖR
Göran Sund, Det Norske Veritas
ISSN 1402-5191

I rapportserien publicerar projektledaren resultaten från sitt
projekt. Publiceringen innebär inte att Svenska Fjärrvärmeföreningens
Service AB tagit ställning till slutsatserna och
resultaten.
02-12-09 © 2002 Svenska Fjärrvärmeföreningens Service AB

UTVÄNDIG KORROSION PÅ FJÄRRVÄRMERÖR
SAMMANFATTNING
Korrosionsskador på medierör i fjärrvärmenätet kan förekomma både utvändigt och invändigt.
Syftet med föreliggande arbete har varit att kartlägga yttre korrosionsskador på medierör, samt
att försöka korrelera dessa till jordars och vattnets korrosivitet.
För analysen har Svenska Fjärrvärmeföreningens nätstatistik utnyttjats. Nätstatistiken har visat
att kostnader för korrosionsskador är höga och att medierör av stål med en hög ålder löper stor
risk för korrosion.
Den kunskap om korrosion som gäller för stålpålar i jord, nedgrävda rör- och vattenledningar går
ej direkt att tillämpa på utvändig korrosion av fjärrvärmeledningar i stål. Stålpålar som grävts
ned i jord har en låg allmän korrosionshastighet.
Korrosionshastigheten på fjärrvärmeledningar i stål kan vara höga, ibland upp till 0,5 mm/år.
Mekanismen för denna typ av korrosion är något olik den mekanism som gäller för stålpålar i
jord. Dels är temperaturen högre, vilket ökar korrosionshastigheten och dels indunstar
föroreningar genom att vägsalt, innehållande klorider, droppar på medieröret, vilket också ökar
korrosionshastigheten. Vid en nominell godstjocklek av 5 mm innebär det mindre än tio år innan
medieröret går till brott.
Antalet korrosionsskador på medierör av koppar är begränsat. Det som framförallt är
bestämmande för koppars korrosion i vatten är pH-värdet och föroreningar i form av klorid och
sulfat.
Rostfritt stål av typen SS-stål 2333 eller motsvarande kan ej användas som medierör, eftersom
risken för lokal korrosion är betydande, högre legerade stål med molybden och med högre
kromhalter bör i så fall väljas.
Det sker bevisligen stora driftsavbrott p g a utvändig korrosion på medierör. Detta medför
betydande ekonomiska konsekvenser och som vid andra omständigheter kan leda till
personskador. För att kunna göra så optimala beslut och åtgärder som möjligt bör detta
riskanalyseras.

EXTERNAL CORROSION OF PIPES IN DISTRICT HEATING SYSTEMS
SUMMARY
Corrosion damages of pipes in district heating systems can occur both external and internal. The
aim with this work has been to clarify external corrosion damages of pipes, and try to correlate
the damages to the corrosivity of different soils and waters.
For the analysis the Swedish District Heating Association’s district heating system statistics has
been used. The district heating system statistics shows that the cost for corrosion damages is
high, and pipes older than 20 years have increased risk for corrosion.
The knowledge about corrosion concerning steel poles and water pipes in soils can not be
applied to external corrosion of steel pipes in district heating systems. The corrosion rate of steel
poles in soils has a low corrosion rate.
The corrosion of steel pipes in district heating systems can locally give high rates, up to 0,5
mm/year. The mechanism for this type of corrosion is different compared to the corrosion
mechanism of poles in soils. The temperature is higher and aggressive water, with road-salt and
chloride content, falls in drops on the steel pipe, and impurities evaporate on the steel surface.
These factors increase the corrosion rate. If the material thickness is 5 mm, fracture can occur in
the pipe within ten years.
The number of copper pipe corrosion damage is limited. The most determining corrosion factors
of copper pipes are pH-value and impurities as chloride and sulphate in the water.
Stainless steel pipes of type 304 can not be used in soils due to the risk of local corrosion. Higher
alloyed stainless steels, with molybdenum and higher chromium content should be used.
It is concluded that failures can occur due to external corrosion of steel pipes. This failure is
expensive and can lead to human damage. One way to eliminate failures of steel pipes is to carry
out risk analysis.
Key-words: District heating systems, external corrosion, pitting corrosion, steel pipes, copper
pipes, soils, water, impurities.

Innehållsförteckning Sida
1. INLEDNING ................................................................................................................ 1
2. NÄTSTATISTIK.......................................................................................................... 1
3. KORROSION I JORD OCH VATTEN....................................................................... 4
3.1 Jämn och lokal korrosion ............................................................................................. 4
3.2 Allmänt om korrosion av stål i jord.............................................................................. 5
3.3 Korrosionsbestämmande faktorer i omrörd jord .......................................................... 6
3.4 Korrosion av koppar i jord ........................................................................................... 6
3.5 Korrosion av rostfria stål i jord .................................................................................... 8
3.6 Korrosion av stål i vatten.............................................................................................. 8
3.7 Korrosion av koppar i vatten ........................................................................................ 9
4. KORROSION AV FJÄRRVÄRMELEDNINGAR ................................................... 10
4.1 Korrosion genom inträngande grundvatten................................................................ 10
4.2 Korrosion genom droppande vatten ........................................................................... 10
4.3 Korrosion på kopparrör .............................................................................................. 11
4.4 Korrosion på rostfritt stål ........................................................................................... 11
5. SKADEFALL OCH PRAKTIKFALL....................................................................... 11
5.1 Korroderade koppartuber i Varberg ........................................................................... 11
5.2 Betongkulvert i Malmö .............................................................................................. 11
5.3 Betongkulvert i Västerås ............................................................................................ 11
5.4 Sprinklersystem i rostfritt stål .................................................................................... 12
5.5 Korrosion i kompensatorenhet ................................................................................... 12
6. DISKUSSION ............................................................................................................ 13
6.1 Korrosion av fjärrvärmeledningar i stål ..................................................................... 13
6.2 Korrosion av fjärrvärmeledningar i koppar................................................................ 13
6.3 Korrosion av fjärrväremeldeningar i rostfritt stål....................................................... 13
6.4 Riskanalys .................................................................................................................. 14
7. SLUTSATSER ........................................................................................................... 14
8. REFERENSER........................................................................................................... 14
SKADEFALL-BILDBILAGA ............................................................................................16-21
i

1. INLEDNING
Livslängden hos ett vattenledningsnät påverkas av såväl den yttre som den inre miljön. I ett
fjärrvärmenät representeras den inre miljön närmast av vattenkvalitet, inre tryck och temperatur.
Den yttre miljön utgörs främst av omgivande jordarter och vatten.
Korrosionsskador på medierör i fjärrvärmenätet kan förekomma både utvändigt och invändigt.
Hur utvändig korrosion 1 kan relateras till olika jordarter och vattenanalyser har aldrig tidigare
undersökts. Av stort intresse är att ta reda på hur korrosionen ser ut i olika jordarter och på vilka
ställen i Sverige korrosionshastigheten är som störst.
Syftet med föreliggande arbete har varit att kartlägga yttre korrosionsskador på medierör och hur
de ser ut, samt att försöka korrelera dessa till jordars och vattnets korrosivitet. Studien skall ge
vägledning för hur korrosionsskador uppkommer utvändigt på medierör i vatten och jord.
Studien har ej omfattat invändig korrosion.
2. NÄTSTATISTIK
En begränsad del av Fjärrvärmeföreningens nätstatistik från 1999 har granskats. Antalet
rapporterade skador som har behandlats har uppgått till 350. Kostnaden för korrosionsskadorna
under året är ca 12 miljoner och utgör cirka hälften för skadekostnaderna, se figur 1. Åldern hos
fjärrvärmeledningen har stor betydelse uppkomsten av en korrosionsskada. Fjärrvärmeledningar
med en högre ålder än 20 år, under fukt, löper stor risk att drabbas för korrosion, se figur 2.
Äldre fjärrvärmeledningar har heller inget larmsystem.
Kostnad [MSEK]
15
10
5
0
Kostnad
korrosion Övriga skador
Typ av skada
Figur 1. Kostnader för korrosion och övriga skador i fjärrvärmeledningar under 1999 för 350 st
energiverk.
The costs for corrosion damage and other failures in district heating systems during 1999, for
350 energy companies.
Korrosion 1 = Angrepp på ett material genom kemisk eller elektrokemisk reaktion med ett omgivande media.
Med korrosion menas en medelfrätning på materialet av minst 0,1 mm/år.
1

Figur 2. Korrosionsskador och ålder.
Corrosion damages and time dependence.
Av statistiken framgår även att vissa energiverk har fler korrosionsskador i sina nät än andra, se
figur 3. Detta kan bero hög åldern hos fjärrvärmeledningarna. Vanliga fel i moderna nät är
larmfel, skarvfel och grävskador. Notera att endast ett begränsat antal fjärrvärmeverk finns med i
figur 3.
Antal
45
40
35
30
25
20
15
10
Antal
140
120
100
80
60
40
20
0
Ålder [år]
Totalt antal
Antal med korrossionskada
0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 60-69
Totalt antal 83 103 120 39 3 1
Antal med korrossionskada 4 15 54 24 2 0
5
0
Fjärrvärmeverk
A C E I K M O Q S U X Z Ä AA AC AE AG
Figur 3. Antalet korrosionsskador år 1999 för ett begränsat antal energiverk. Energiverken har
kodats med bokstäver.
The number of corrosion damages during 1999 for a limited number of power plants. The energy
companies have been coded with letters.
2
Totalt antal
Antal med korrossionskada

Materialet i medierören består antingen av stål eller koppar. Korrosion på stålrör är vanligt
förekommande. Observera att andelen medierör i koppar i näten endast är 10 %. Det är endast i
undantagsfall korrosion erhålls på kopparrör, se figur 4.
Antal
300
250
200
150
100
50
0
Media rör
Totalt antal
Antal med korrossionskada
Totalt antal 64 285
Antal med korrossionskada 7 92
Figur 4. Antal korrosionsskador av totalt antal skadade stål- och kopparrör.
The numbers of corrosion damage compared to the total number of failed steel – and copper
pipes.
Med största sannolikhet innehåller vattenmiljön höga föroreningar utanför medieröret i dessa
fall.
Isoleringsmaterialet runt medieröret synes även påverka korrosionen. Figur 5 visar som väntat
att mineralull runt röret inverkar negativt på röret ur korrosionssynpunkt.
Antal
250
200
150
100
50
0
koppar stål
Totalt antal
Isolering
Antal med korrossionskada
Mineralull PUR
Totalt antal 96 234
Antal med korrossionskada 48 40
Figur 5. Inverkan av isoleringsmaterial på korrosionsskador.
The influence of insulating material on corrosion damage.
De flesta korrosionsskadorna inträffar i normal mark, vilket även figur 6 visar. Procentuellt sett
är korrosionsskadorna flest där ledningarna ligger i ytlig mark nära tung trafik. Skadorna kan där
orsakats av vatten innehållande vägsalt som droppat på medieröret. Den tunga trafiken kan ha
givet upphov sättningar i marken, vilket medfört att fogar har släppt eller spruckit.
Korrosionsskadorna är på dessa ställen även dyrbara.
3

Antal
350
300
250
200
150
100
50
0
Markförhållande
Totalt antal
Antal med korrossionskada
Normal Tung trafik Våt mark
Totalt antal 291 12 25
Antal med korrossionskada 76 5 8
Figur 6. Korrosionsskador i olika markförhållanden för år 1999.
Corrosion damage in different soils conditions during 1999.
3. KORROSION I JORD OCH VATTEN
Nedan följer riktlinjer för korrosionshastigheten för stål och koppar i olika jordarter, samt
faktorer som påverkar korrosionshastigheten.
3.1 Jämn och lokal korrosion
Korrosionen kan indelas i jämn och lokal korrosion. Jämn korrosion avser den genomsnittliga
avfrätningen på stålet och antas ske med ungefär samma hastighet på hela ytan, medan lokal
korrosion sker med särskilt stor hastighet inom begränsade områden på metallytan. Gropfrätning
är lokal korrosion som resulterar i klart åtskilda frätgropar på stålytan, se figur 7.
Figur 7. Olika korrosionsangrepp utvändigt på metalliska legeringar.
Different corrosion attacks outside metallic pipes.
Gropfrätning som också ibland kallas för punktfrätning eller punktkorrosion, leder till ett
angrepp med ringa utbredning men ofta med betydande djup
Korrosionshastigheten avseende massminskning per exponerad area och exponeringstid vid jämn
korrosion brukar anges i enheten g/m 2 år eller m/år. Vid utvärdering av lokal korrosion mäts
frätdjupet med nålmikrometer.
4

3.2 Allmänt om korrosion av stål i jord
I Ref [2] visas att en stor undersökning av korrosionen hos stålpålar har utförts i USA av
National Bureau of Standards. De undersökta pålarna har varit utsatta för mycket skiftande
jordförhållanden och exponerats mellan 6 och 50 år. Man fann att korrosionen hos stålpålarna
var obetydlig och inte beroende av faktorer som pH-värde, resistivitet och kemisk
sammansättning hos jorden. Den korrosion som förekom var oftast lokaliserad kring
grundvattennivån och vid markytan och utgjordes av gropfrätning. Korrosionen var dock så liten
att reduktionen av godstjockleken var försumbar. Enda fallet med kraftig korrosion iakttogs på
en påle som exponerats 23 år i jord som till 90 % bestod av aska och slagg.
För horisontella konstruktioner, typ rörledningar, är korrosionsförhållandena helt annorlunda än
för pålar. Rörledningar och andra konstruktioner som grävs ned kommer att exponeras för
omrörd jord (störd jord). Dessa konstruktioner uppvisar stora skillnader i korrosionshastighet
beroende i vilken jord de exponeras. Däremot är korrosionshastigheten i stort sett densamma för
olika typer av vanliga järn- och stålmaterial i samma jord.
Sandegren, ref [3], har visat att korrosionen hos stålpålar är låg. Korrosionshastigheten ligger
omkring 0,01 mm/år och överstiger ej 0,05 mm/år.
Korrosionsinstitutet (KI) och Statens geotekniska institut (SGI), ref [1] har fältexponerat
stålpålar under lång tid i ett antal typiska svenska jordar. Stålpålar med längden 2,5 m slogs ned i
lera och gyttjig lera samt över respektive under grundvattenytan i sand. Stålpålarna exponerades
på fem olika provningsplatser i Sverige. Jorden på varje ställe består av en representativ svensk
jordart. Jordarterna är lera (Enköping, glacial lera och Sollentuna, postglacial lera), postglacial
gjyttjig lera (Göteborg och Stockhom) och sand (Linköping). Vid provningsplatsen i Linköping
(sand respektive grusig sand) har stålpålar slagits ned, en över och en under grundvattenytan, på
närliggande platser på ca 100 m avstånd från varandra. Vid provningsplatserna Enköping,
Sollentuna och Stockholm finns grundvattennivån på djupet 0,7 m eller ännu närmare markytan
under drygt halva året. Från djupet ca 1,5 m är jorden alltid vattenmättad vid provningsplatserna
i lerjord. Vid provningsplatsen i Linköping finns grundvattennivån på ca 8 – 9 m djup under
ursprunglig markyta. Exponeringen i sand sker således i den omättade zonen, medan
exponeringen i grusig sand, på botten av en nedlagd grustäkt, sker i vattenmättad zon. Hitills har
två intag med utvärdering gjorts, dels efter 5 år och dels efter 9 år. Resultatet från utvärderingen
av dessa stålpålar visas i figur 8.
Av figuren framgår att korrosionshastigheten (medelavfrätningen) varierade mellan 0,5 och 8
m/år efter 9 års exponering med den högsta korrosionshastigheten i gjyttjig lera. En jämförelse
mellan korrosionshastigheterna efter 5 och 9 års exponering tyder på en minskande
korrosionshastighet med tiden vid provningsplatserna Enköping och Stockholm. Vid övriga
provningplatser var korrosionshastigheten praktiskt taget oförändrad. Den högsta lokala
korrosionshastigheten (250 m/år) uppmättes på pålen från Linköping i sand över
grundvattennivån. Det var endast på denna påle som det fläckvis förekom egentlig gropfrätning
tillsammans med mera utbredd lokal korrosion. Övriga stålpålar hade ett jämnt
korrosionsangrepp jämte lokala korrosionsangrepp. Den största lokala korrosionen uppstod i
allmänhet på den översta halvmetern av pålen med två undantag: Enköping med de största
angreppen 0,5 – 1 m från skarvplattan och i den omättade sanden i Linköping med de djupaste
angreppen 1,25 – 1,5 m från skarvplattan. Resultatet av undersökningen har visat att lokala
korrosionsangrepp med djupa frätgropar gynnas av god luftning av jorden. För att luftningsceller
ska uppkomma och att betydande lokala korrosionsangrepp ska uppstå krävs att en del av pålen
befinner sig väl luftad jord under en längre tid.
5

Figur 8. Jämn och lokal korrosion på stålpålar vid olika provplatser [1].
General and local corrosion on steel poles at different testing places [1].
3.3 Korrosionsbestämmande faktorer i omrörd jord
Jorden är komplex som korrosionsmedium betraktad och det är därför svårt att förutsäga en viss
jords korrosivitet. Erfarenhetsmässigt vet man att korrosionen i jord varierar inom vida gränser.
Det finns t ex rörledningar som perforerats inom ett år, medan gamla fynd av järnföremål har
bevarats under århundraden i jord.
3.4 Korrosion av koppar i jord
Korrosionskuponger av koppar har legat nedgrävda ovan och under grundvattennivån i
provgropar på sju provplatser runt om i Sverige, ref [4]. Jorden på varje plats har bestått av en
relativt renodlad jordart representativ för svensk geologi. Jordarterna har varit lera (två typer),
gyttjig lera (två typer, varav den ena är kloridrik), sulfidrik lera, sand och torv. Jordarterna har
noggrant karakteriserats genom bestämning av åtskilliga kemiska och geotekniska parametrar.
Provplatsernas jordarter och kännetecken beträffande kemisk sammansättning framgår av
nedanstående tabell 1.
6

Tabell 1. Provplatsernas jordarter och kännetecken beträffande kemisk sammansättning [4].
The characteristic chemical composition of soil at different testing places and positions [4].
Provplats Provnivå Jordart Hög halt av
1. Enköping Övre Styv lera
-
Nedre Mkt styv lera -
2. Sollentuna Övre Styv lera
Sulfat
Nedre Styv lera
Sulfat, sulfid
3. Kramfors Övre Siltig lera
Sulfid (svartmocka)
Nedre Siltig lera
Sulfid (svartmocka)
4. Göteborg Övre Gyttjig lera Sulfat, klorid
Nedre Gyttjig lera Sulfat, klorid
5. Stockholm Övre Gyttjig lera Sulfat
Nedre Gyttjig lera Sulfat, klorid
6. Laxå Övre Lågförmultnad torv Org.beståndsdelar
Nedre Mellantorv
Org.beståndsdelar
7. Linköping Övre Styv lera
-
Nedre Mkt styv lera Karbonat
Den allmänna korrosionshastigheten för varje provplåt efter ca 1, 3 och 7 års exponering
utvärderades. Efter 7 års exponering var den maximala allmänna korrosionshastigheten 3,9
m/år. Den maximala gropfrätningen var ca 21 m/år, se nedanstående figur 9.
Figur 9. Korrosion hos koppar i jord vid olika provplatser [4].
The copper corrosion rate in soils at different testing place [4].
7

Av fältundersökningen av koppars korrosion i svenska jordarter har följande slutsatser dragits:
- Koppar har god korrosionshärdighet i jord och efter sju års exponering var den jämna
korrosionen maximalt 3,9 m/år och den lokala korrosionen maximalt 21 m/år.
- Ingen gropfrätning har uppkommit av den typ som kan uppkomma i kopparrör i
vattenledningar.
- I de fall hastigheten för den lokala korrosionen var hög efter ett års exponering hade
korrosionshastigheten avtagit markant efter sju års exponering.
- Den jämna korrosionen var i stort sett konstant under hela exponeringstiden.
- De högsta korrosionshastigheterna förekom i luftade jordar, främst lerjordar med hög halt av
organiskt material och med förhöjd halt av sulfid, sulfat, klorid och lågt pH-värde.
3.5 Korrosion av rostfria stål i jord
De erfarenheter vad gäller rostfria rörsystem i jord är att rostfritt stål av typen SS-stål 2333 eller
liknande ej kan användas på grund av risken för lokal korrosion, tex gropfrätning. Om rostritt
stål skall användas under mark bör stålet vara legerat med molybden. Vanligtvis kan SS-stål
2343 eller högre legerade stål användas i jord. Under kapitel 5 nämns dock ett fall där korrosion
erhållits på ett rörsystem i SS-stål 2343, men i detta fall har vägsaltkoncentrationen i marken
varit ovanligt hög.
3.6 Korrosion av stål i vatten
Stålets korrosion i vatten kontrolleras i huvudsak av katodreaktionen, dvs vanligen av
syretillförseln, men också vattnets förmåga att fälla ut skyddande kalkbeläggning inverkar. De
faktorer som har störst inverkan på korrosionshastigheten hos stål i vatten är syrekoncentration,
temperatur och flödeshastigheten. I syrehaltigt söt- eller havsvatten sker den jämna korrosionen
ofta med en hastighet av 50 – 150 m.
Vid rumstemperatur i neutrala eller så gott som neutrala vattenlösningar, är löst syre i vattnet
nödvändigt för att orsaka korrosion hos stål. I luftmättat vatten kan korrosionshastigheten bli hög
till en början, för att sedan klinga av. Detta beroende på att en oxidfilm bildas som utgör ett
spärrskikt mot vidare syrediffusion mot stålytan. I stationärt tillstånd är diffusionshastigheten
proportionell mot syrekoncentrationen, vilket medför att stålets korrosionshastighet är
proportionell mot syrekoncentrationen i vattnet. Till en början ökar korrosionshastigheten med
ökad syrekoncentration i vattenlösningen, men vid en viss kritisk syrekoncentration sjunker avtar
korrosionshastigheten. Den minskade korrosionshastigheten beror på att syre passiverar stålytan.
Närvaro av kloridjoner (halogenjoner) i vattnet försvårar bildningen av en skyddande oxidfilm
på stålytan och en ökning av syrehalten i vattnet medför en ökad korrosionshastighet.
En temperaturökning med 30 C i vattenlösningen vid en given syrekoncentration, kommer att
fördubbla korrosionshastigheten på stålet, förutsatt att korrosionsprocesen är kontrollerad av
syrediffusion. Korrosionshastigheten kommer att öka med temperaturen upp till ca 80 C, för att
sedan sjunka till en lägre nivå vid kokpunkten, se figur 10. De låga korrosionshastigheterna vid
temperaturer över 80 C, beror på att syrets löslighet i vatten minskar när temperaturen ökar.
I ett slutet system där syret ej förbrukas ökar korrosionshastigheten med temperaturen, figur 10.
8

Figur 10. Inverkan av temperaturen på korrosionshastigheten för stål i syrehaltigt vatten.
Korrosionshastigheten 0,01 IPY motsvarar korrosionshastigheten 0,25 mm/år, ref [8].
Effect of temperature on corrosion in water containing dissolved oxygen, ref [10].
När korrosionen i vattenlösningar understöds av vätgasutveckling, fördubblas
korrosionshastigheten vid en temperaturökning av 30 C. Då stål korroderar i saltsyra fördubblas
korrosionshastigheten vid en temperaturökning av 10 C.
Sulfater i vattnet ökar dels den allmänna korrosionen och dels benägenheten för gropfrätning.
Korrosionshastigheten är beroende av pH-värdet mellan 4 och 8 i vattenlösningar. Låga pHvärden
ger en krafig ökning av utlöst järn, ref [6].
Legeringssammansättning och värmebehandlingar hos olika stålkvalitér påverkar ej
korrosionshastigheten i olika vattenlösningar.
För att minska problemen med korrosionen har livsmedelsverket rekommenderat ett begränsat
pH-intervall: 7,5–9,0, i vatten som lämnar vattenverket och 7,0-9,0 vid tappställe, ref [5].
Livsmedelsverket påpekar att pH bör väljas nära kalk-kolsyra jämvikts-pH samt att det ska vara
stabilt. Beträffande alkalinitet rekommenderas ett värde över 60 mg HCO3 - /l för att minska
risken för korrosionsangrepp. För vattnets innehåll av kalcium görs en motsvarande
rekommendation. Önskvärd kalciumhalt bör vara 20 –60 mg/l i vatten som lämnar vattenverket.
3.7 Korrosion av koppar i vatten
Den korrosionstyp som främst drabbar koppar är gropfrätning. Denna korrosionstyp leder till
angrepp med ringa utbredning, men ofta med betydande djup. I de distrubitionsledningar av
hårddraget kopparrör, som är vanligast i Sverige, är gropfrätningsfrekvensen liten.
Undersökningar har visat att gropfrätning endast förekommer i vatten med lågt pH-värde och
lågt karbonat/sulfatförhållande. I sådant vatten bildas antingen inga beläggningar alls eller också
beläggningar, som påskyndar gropfrätning. I vatten med pH-värde 7,5 eller högre och ett
karbonat/sulfatförhållande lika med 1 eller högre har risken för gropfrätning visat sig vara liten.
9

Vatten, som har benägenhet att framkalla gropfrätning i kopparrör, kan således göras mindre
korrosivt genom höjning av pH-värdet och bikarbonathalten. I praktiken kan detta uppnås genom
en lämplig tillsats av soda, dvs natriumkarbonat. Tillsats av kalk är också gynnsamt till följd av
den pH-ökning som uppkommer. Sammanfattningsvis skall följande parametrar uppfyllas enligt
tabell 2, för att undvika korrosionsskador på kopparlegeringar i vatten.
Tabell 2. Rekommenderad vattensammansättning för vattensystem innehållande komponenter av
koppar och mässing, från ref [7].
Recommended water composition in water systems containing components of copper and brass
[7].
Parameter Rekommenderat värde
pH-värde 7,5 – 9,0
Alkalinitet, mg/l HCO3 -
Minst 70, alkaliniteten bör ej överstiga 300
[HCO3 - ] / [SO4 2- ] (halterna i mg/l) Större än 1
[HCO3 - ] / [Cl - ] (halterna i mg/l) Så stor som möjligt
Sulfathalt (halt i mg/l) Mindre än 100
Kloridhalt (halt i mg/l) Mindre än 100
4. KORROSION AV FJÄRRVÄRMELEDNINGAR
4.1 Korrosion genom inträngande grundvatten
Korrosion på medieröret i stål kan uppkomma genom att grundvatten tränger in och når
medieröret. Oftast är grundvatten inte lika korrosivt som droppande ytvatten. Grundvattnet har
ett högre pH-värde och innehåller ej lika stor andel föroreningar såsom klorider. Enligt ref [9]
kan i en sådan miljö korrosionshastigheten uppgå till 0,4 mm/år vid temperaturen 80 C. Oftast
är denna korrosionsform av allmän karaktär och sker ej som lokal korrosion.
4.2 Korrosion genom droppande vatten
Dagens fjärrvärmerör är oftast skyddat med ett plasthölje och i äldre fall ligger de i en
betongkulvert. För att korrosion på medieröret i stål skall inträffa måste vatten eller fukt tränga
in under plasthöljet eller penetrera genom betongen. Så gott som alltid är det skarvarna som är av
dålig kvalité och där kan vatten tränga in. I betongkulvertar är det känt att läckage kan
uppkomma genom dilatationsfogen och nå medieröret. Det som framförallt påverkar
korrosionshastigheten är föroreningar i vattnet och vattnets temperatur. Vägsalt innehållande
höga kloridhalter i vattnet kan ge lokalt höga korrosionshastigheter på medieröret. Även
föroreningar i jorden kan påverka korrosionshastigheten. Marken rör sig där tung trafik finns.
Det gör att fogar kan släppa, spricka upp och dela på sig. Vatten kan senare droppa ned på
medieröret och orsaka korrosion. Oftast är temperaturen på medieröret på framledningen i
storleksordningen ca 90 C och på retursidan är temperaturen ca 50 C. Genom indunstning av
kemikalier kan höga föreningshalter uppkomma på de ställen där vattnet träffa medieröret. Om
temperaturen på medieröret är över 100 C föreligger mindre risk för korrosion, eftersom vattnet
kokar bort, då det träffar metallytan. Som framgår av figur 9 är korrosionshastigheten i vatten
högst vid ca 80 C. Korrosionshastigheten vid droppande vatten är betydligt högre än 0,4 mm/år,
som gäller för stillastående vattenlösning, ref [9]. Vid en nominell godstjocklek av 5 mm innebär
det mindre än tio år innan medieröret går till brott. Innehåller vattnet även föroreningar, i form
av vägsalt, kan korrosionshastigheten bli högre.
10

4.3 Korrosion på kopparrör
Lokal korrosion, oftast i form av frätgropar, kan uppkomma på kopparrör i fjärrvärmeledningar.
Först sker en missfärgning av kopparrören som senare utvecklas till korrosion. Föroreningar i
jorden och vattnet, samt lågt pH-värde ger upphov till korrosion på fjärrvärmeledningar i koppar.
4.4 Korrosion på rostfritt stål
De korrosionstyper som kan uppkomma på rostfritt stål i fjärrvärmeledningar är gropfrätning och
spänningskorrosion. Dessa korrosionstyper är av lokal natur och kan medföra höga
korrosionshastigheter. Temperaturen och mängden föroreningar i vattnet och jorden, såsom
kloridhalten, är bestämmande för korrosionshastigheten.
5. SKADEFALL OCH PRAKTISKA ERFARENHETER
Bilder till skadeundersökningar finns i SKADEFALL –BILDBILAGA, längst bak i rapporten.
5.1 Korroderade kopparrör i Varberg
Denna skada visar korroderade kopparrör med genomgående frätgropar. Medierören har
innehållit fjärrvärmevatten vid temperaturen 70 till 90 C. Skadan upptäcktes genom att det kom
ånga upp ur marken. Fjärrvärmeröret har legat i marken i ca 10 år. Mineralull har använts som
isolermaterial. Ovanför fjärrvärmeröret har 60 cm täckning använts. Det mest troliga
skademekanismen på kopparrören är avlagringskorrosion, bild 1 och 2. Från början har
missfärgning skett av kopparytan som varit i kontakt med vatten. Missfärgningen beror på
inverkan av luftningsceller vid vatteninneslutningarna. En anodisk oxidation sker på kopparytan
under bildning av mörk kopparoxid (Cu2O) som missfärgar ytan. Samtidigt reduceras syre till
hydroxidjoner. Efter hand har missfärgningen övergått till avlagringskorrosion. Avlagringarna
har erhållits från mineralullen och från kopparrörets korrosionsprodukter. Korrosionen har
fortsatt på kopparröret tills genomgående hål erhållits, i form av frätgropar. Analysen visar att
korrosionsprodukterna innehåller höga halter av järn. Erfarenhetsmässigt vet man att järn på
koppar ökar korrosionshastigheten, eftersom mikroanoder och – katoder initierar korrosion.
Vattenanalysen visar på flera korrosiva faktorer för koppar. pH-värdet (6,5) i vattnet är lågt och
det tillsammans med ämnen som klorid och sulfat kan ge upphov till korrosion.
5.2 Betongkulvert i Malmö
Nästa skada kommer från en betongkulvert i Malmö. Kulverten är byggd 1974 och ligger mitt i
Malmö Stad under en cykelbana. Under en längre tid har det legat vatten i kulverten.
Larmssytem har ej funnits i kulverten utan i angränsande kammare. Korrosionsskadan har
uppkommit genom godsförtunning huvudsakligen genom galvanisk korrosion på den halva av
medieröret som legat längst ned i kulverten, se bild 3 och 4. Analyser av beläggningar och
korrosionsprodukter har visat höga halter av klorider och koppar. Kloriderna kommer från
vägsaltet och kopparn kommer från tunna kopparband som har till uppgift att fästa
mineralullsisoleringen.
5.3 Betongkulvert i Västerås
Denna skada ägde rum som ett plötsligt haveri av en betongkulvert under mark och delar av en
motorväg fick stängas av under flera timmars tid. En framledning med diametern ca 500 mm och
temperaturen ca 85 C hade sprungit läck. Vid genomgång av skadorna upptäcktes
godsförtunning på ovansidan av medieröret i stål, se bild 5, 6 och 7. Godsförtunningen har
orsakats av korrosion. Vatten innehållande salter, främst natriumklorid, har droppat på
11

medieröret under en längre tid, tills godset blivit så pass tunt att det inre övertrycket har orsakat
en fläkning av röret. Vatten har kommit in genom dilatationsfogen mellan betongelementen.
5.4 Sprinklersystem i rostfritt stål
Läckage har inträffat i en markförlagd rörledning som var planerad att förse ett nyinstallerat
sprinklersystem med vatten. En materialundersökning genomfördes för att fastställa orsaken till
läckaget. Rörledningen är tillverkad av austenitiskt rostfritt stål, SS-stål 2343. Rören har en
diameter av 304 mm och en godstjocklek av 2,0 mm. Montageskarvar har utförts genom manuell
metallbågsvetsning med tillsatsmaterial OK 63.20.
En handfull rundskarvar granskades utvändigt på platsen. Angrepp i form av frätgropar observerades
i anslutning till flera av skarvarna. Majoriteten av angreppen ligger vid smältgränsen
mellan svetsgods och värmepåverkad zon, där huvuddelen av gropen är förlagd till den värmepåverkade
zonen, se bild 8. Angrepp påträffades i omkretsled runt hela röret och axiellt upp till
70 mm från svetsen. De största groparna är djupa och har branta kanter. Vid granskning i
stereomikroskop observerades rikligt med kristallina partiklar i groparna.
För att närmare studera frätgroparnas karaktär preparerades ett tvärsnitt genom tre av de största
groparna, se bild 9. Tvärsnitten undersöktes i metallmikroskop. Snitten visar att samtliga tre
gropar nästan penetrerat hela rörväggen. Groparnas utbredning bekräftar att det i huvudsak är
värmepåverkat grundmaterial som avverkats under korrosionen. Normalt innebär svetsning av
austenitiskt rostfria stål en marginell försämring av korrosionshärdigheten i den värmepåverkade
zonen. En mindre mängd svetsgods har även angripits. Groparna visar en tydlig tendens att vidga
sig under ytan och får därmed en grottliknande form. Utseendet är typiskt för punktkorrosion i
austenitiskt rostfria stål. Läckaget har uppstått på grund av utvändig gropfrätning i rörledningen.
Orsaken till korrosionsangreppen står sannolikt att finna i hög kloridhalt i omgivande mark
Senare undersökningar bekräftade att marken där det rostfria röret legat har använts som
lagringsplats för vägsalt.
5.5 Korrosion i kompensatorenhet
En kompensatorenhet har erhållit läckage, se bild 10. Kompensatorenheten ingår i en
processledning som är nedgrävd i marken. Diametern på röret är 273 mm. Mediet som finns i
processledningen är vatten. Själva kompensatorenheten är ansluten till röret och utformad som
en bälg med diametern 450 mm. Bälgmaterialet utgörs av fem stycken bockade plåtar av rostfritt
stål SS-stål 23 37 (Wst 1.4541) som sitter tätt ihop. Varje plåt har godstjockleken 0,4 mm.
Läckan i kompensatorenheten upptäcktes genom att ånga kom upp ur marken.
Kompensatorenheten är dimensionerad för trycket 16 bar och temperaturen 180 C. Enligt
uppgift har drifttemperaturen endast varit 95 C.
Tydliga sprickor kunde ses utifrån på bälgen, se bild 11. Även korrosionsskador i form av
gråsvarta håligheter iakttogs.
Sprickorna i bälgen har börjat utifrån. De sprickor som har upptäckts är typiskt för transkristallin
spänningskorrosion, se bild 12. De uppkommer genom samtidig inverkan av mekaniska
spänningar och ett korrosivt korrosionsmedium.
Med största sannolikhet har läckan i kompensatorenheten kommit utifrån, så att ånga kommit
upp ur marken. Ett större antal sprickor har hittats och dessa finns framförallt på bälgens utsida.
Däremot har inte skadan hittats där det har läckt, men det är osannolikt att läckaget härrör från en
dålig svets eller är ett materialfel. Kompensatorenheten är på vissa ställen kraftigt korroderad
utvändigt både på rör och på bälgen. Korrosionsskadorna indikerar att jorden där bälgen legat var
mycket korrosiv. Med största sannolikhet innehåller jorden höga kloridhalter.
12

Transkristallin spänningskorrosion förekommer mest i koridhaltiga miljöer. I praktiken inträffar
ibland spänningskorrosion i samband med lokal kloridanrikning på varma ytor till följd av
indunstning. Hög temperatur är väsentlig för transkristallin spänningskorrosion. Oftast
uppkommer sprickorna över 60 C. Transkristallin spänningskorrosion kan inträffa hos
austenitiska rostfria stål men härdigheten tilltar med nickelhalten, så att legeringar med 40 %
nickel eller mer kan betraktas som praktiskt taget helt beständiga. Ferritiska kromstål med låga
halter av andra legeringsämnen anses vara beständiga mot denna typ av angrepp. Stål med ferritaustenitisk
struktur är i allmänhet mindre känsliga än rent austenitiska stål. För att undvika
spänningskorrsion kan ett stål med ferrit-austenitisk struktur väljas, tex SS-stål 23 27 eller SSstål
2304.
6. DISKUSSION
6.1 Korrosion av fjärrvärmeledningar i stål
Syftet med studien har varit att försöka kartlägga yttre korrosionsskador på medierör och hur de
ser ut, samt att korrelera dessa till jordars och vattnets korrosivitet. Av undersökningen att döma
är korrosionen utvändigt på medierör av lokal natur och ej beroende av jordens korrosivitet.
Däremot kan aggressivt ytvatten påskynda korrosionen hos medierör.
Den kunskap om korrosion på stålpålar i jord, nedgrävda rör- och vattenledningar går ej direkt
att tillämpa på utvändig korrosion av fjärrvärmeledningar i stål. Stålpålar som grävts ned i jord
har en låg allmänkorrosionshastighet och i undantagsfall kan lokala frätgropar bildas med en
korrosionshastighet i storleksordningen 250 m/år.
Korrosion på fjärrvärmeledningar i stål kan ha betydligt högre korrosionshastigheter, ibland upp
till 0,5 mm/år. Mekanismen för denna typ av korrosion är något olik den mekanism som gäller
för stålpålar i jord. Dels är temperaturen högre, vilket ökar korrosionshastigheten och dels
indunstar föroreningar genom att vatten innehållande vägsalt droppar på medieröret, vilket också
ökar korrosionshastigheten.
6.2 Korrosion av fjärrvärmeledningar i koppar
Undersökningar har visat att koppar har goda korrosionsegenskaper i svenska jordarter. Den
jämna korrosionen överstiger ej 10 m/år och den lokala korrosionen är maximalt 30 m/år. De
högsta korrosionshastigheterna förekom i luftade jordar, främst lerjordar med hög halt av
organiskt material och med förhöjd halt av sulfid, sulfat, klorid och lågt pH-värde. Det som
framförallt är bestämmande för koppars korrosion i vatten är pH-värdet och föroreningar i form
av klorid och sulfat. Den tidigare kunskap som finns om koppars korrosion i vatten och jord kan
användas för koppars korrosion i fjärrvärmeledningar.
Kopparrör lämpar sig väl som material i fjärrvärmeledningar. Antalet korrosionsskador på
koppar per år, enligt nätstatistiken, understiger tio. I dessa fall har sannolikt vatten eller fukt
kommit i kontakt med mediaröret och miljön har innehållit höga halter av föroreningar.
6.3 Korrosion av fjärrvärmeledningar i rostfritt stål
Rostfritt stål av typen SS-stål 2333 eller motsvarande kan ej användas i jord, eftersom risken för
lokal korrosion (gropfrätning) är betydande. Däremot kan SS-stål 2343 användas i de flesta fall.
För att lokala korrosionsangrepp skall uppkomma krävs en viss kloridhalt i det korrosiva mediet.
Något tröskelvärde kan inte anges, eftersom även andra faktorer inverkar. I många fall föreligger
också i praktiken möjligheten till lokala koncentrationsändringar. Vad beträffar olika
legeringsämnens inverkan på härdigheten mot lokal korrosion i kloridlösningar, vet man med
13

säkerhet endast att krom och molybden har en entydig positiv inverkan. Risken för gropfrätning i
kan anges med PRE-värdet enligt följande legeringssamband:
PRE = 1 x % Cr + 3,3 x % Mo.
Vid ett PRE-värde överstigande 26 hos rostfria stål föreligger minimal risk för gropfrätning i
jord.
6.4 Riskanalys
Utvändig korrosion på fjärrvärmeledningar är ett reellt ekonomiskt och personsäkerhetsmässigt
problem, vilket denna studie har visat, se t ex haverier på medierör i Västerås och Malmö. Hur
utvändig korrosion på fjärrvärmerör skall hanteras är inte självklart, många alternativa åtgärder
kan bli aktuella. För att hantera detta på ett strukturerat sätt rekommenderas riskanalys med
avseende både på ekonomi och säkerhet, där relevanta specialist kompetenser bör medverka.
Denna studie tillsammans med kompletterande analyser bör fungera som ett bra underlag för en
riskanalys avseende personsäkerhet och ekonomi.
7. SLUTSATSER
Nätstatistiken har visat att kostnader för korrosionsskador är höga och att medierör av stål
med en hög ålder löper stor risk för korrosion. Procentuellt sett är korrosionsskadorna flest
nära tung trafik, dvs där risk föreligger för sättningar i marken och vägföroreningar.
Den kunskap om korrosion som gäller för stålpålar i jord, nedgrävda rör- och vattenledningar
går ej direkt att tillämpa på utvändig korrosion av fjärrvärmeledningar i stål.
Korrosionshastigheten på fjärrvärmeledningar i stål kan lokalt vara höga, ibland upp till 0,5
mm/år. Mekanismen för denna typ av korrosion är något olik den mekanism som gäller för
stålpålar i jord. Dels är temperaturen högre, vilket ökar korrosionshastigheten och dels
indunstar föroreningar genom att vägsalt droppar på medieröret, vilket också ökar
korrosionshastigheten.
Antalet korrosionsskador på medierör av koppar är begränsat. Det som framförallt är
bestämmande för koppars korrosion i vatten är pH-värdet och föroreningar i form av klorid
och sulfat.
Rostfritt stål av typen SS-stål 2333 eller motsvarande kan ej användas som medierör,
eftersom risken för lokal korrosion är betydande. Högre legerade stål med molybden och
med högre kromhalter bör väljas.
Utvändig korrosion på medierör kan leda till driftavbrott som medför betydande ekonomiska
konsekvenser. För att kunna göra så optimala beslut och åtgärder som möjligt bör detta
riskanalyseras.
8. REFERENSER
[1] Vinka, T-G & Bergdahl, U & Camitz, G. Korrosion på stålpålar i jord. Nordisk
korrosion, Nr 1, årgång 5, sid 10, 2001.
[2] Carre´ G, Jordkorrosion–orsaker och mätmetoder. En litterturstudie. Korrosionsinstitiutet,
Bulletin nr 83, 1977, 22 s.
[3] Sandegren, E, Korrosion på stål–vertikalt orienterade i jord. Statens Järnvägars
Centralförvaltning. Geotekniska kontoret. Meddelande nr. 34. Stockholm 1974.
14

[4] Camitz, G & Vinka, T-G, Korrosion på koppar i svenska jordarter. KI Rapport 1993:4,
Korrosionsinstitutet, 1993.
[5] Korrosion i vattenledningsnät och–installationer, Tema Nord 1996:632. Januari 1997.
[6] Joahnsson, E & Hedberg, T, Om korrosion på järn, koppar och zink i sura vatten,
Chalmers Tekniska Högskola. Institutionen för vattenförsörjnings- och avloppsteknik.
Publ. 2:88, 1988.
[7] Mattsson, E, Tappvattensystem av kopparmaterial. Svensk Byggtjänst, 1990.
[8] Jones, D, Principles and prevention of corrosion. Macmillan Publishing Company , 1992.
[9] Kim, JG, Kang, M-C, Corrosion detection system for thermally insulated pipeline buried
in soil, Materials Performance (USA), vol.39, no7, pp72-76, July 2000.
15

SKADEFALL-BILDBILAGA
Bild 1 x 0,9
Korroderade kopparrör. Hos det mittersta kopparröret har beläggningar avlägsnats.
Corroded copper pipes. Oxide layers have been removed from the outer surface of the copper
pipe in the middle.
Bild 2 x 0,9
Utvändig korrosion på kopparrör. Korrosionsprodukterna är svarta.
Copper pipes external corrosion. The corrosion products are black.
16

Bild 3
Utvändig korrosionsskada på medierör i betongkulvert.
Steel pipes external corrosion of concrete district heating systems.
Bild 4
Utvändig korrosionsskada på medierör i betongkulvert. Uttagen bit från medierör i bild 3.
Vägsalt har påverkat korrosionshastigheten.
Steel pipe external corrosion damage in concrete district heating systems. A sample has been cut
out from the steel pipe in figure 3. The salt from the road has affected the corrosion rate.
17

Bild 5
Godsförtunning på ovansidan av medierör på grund av korrosion. Det inre övertrycket har
orsakat en fläkning av röret, där det varit tunt.
Decreased wall thickness of the upper side of the steel pipe due to corrosion. The internal
pressure has split the pipe.
Bild 6
Samma som i bild 5, men i högre förstoring. Notera den tunna godstjockleken på ovansidan.
From figure 5, but at a higher magnification. Notice the thin wall in the upper side of the steel
pipe.
18

Bild 7
Samma skada som i bild 5, men medieröret har exponerats i luft en längre tid. Notera den
rostbruna ovansidan.
The damage in figure 5, but the steel pipe has been exposed a long time in air. Notice the rustcoloured
spot on the top.
Bild 8
Rostfritt rör som legat i jord. Rundsvets med stora frätgropar vid svetsen.
Stainless steel pipe exposed in soil. Large corrosion pits closed to the circular weld.
19

Bild 9 x 10
Rostfritt rör som legat i jord. Tvärsnitt av frätgrop från bild 8.
Stainless steel pipe exposed in soil. Metallographical cut of a corrosion pit, from figure 8.
Bild 10
Bild av bälg som legat i jord, med anslutning till rör. Bälgen är tillverkad av rostfritt stål. Vissa
sidor av bälgen är rödrostig.
Picture of a bellows exposed in soil, connected to a pipe. The bellows is made of stainless steel.
Some side of the bellows has red rust.
20

Bild 11
Närbild av materialet i bälgen från bild 10. Sprickor och korrosionsangrepp kan tydligt noteras.
Close up of the bellows in figure 10. Noticed cracks and corrosion attacks.
Bild 12 x 400
Metallografiskt snitt från provbit i bälgen, från bild 11. Etsat i kungsvatten. Transkristallin
spänningskorrosion.
Metallographical cut from the sample in figure 11. Etched in king water. Trangranular stress
corrosion cracking.
- o0o -
21

Rapportförteckning
Samtliga rapporter kan beställas hos Fjärrvärmeföreningens Förlagsservice.
Telefon: 026 – 24 90 24, Telefax: 026 - 24 90 10, www.fjarrvarme.org
Nr Titel Författare Publicerad
2002-12-09
FORSKNING OCH UTVECKLING - RAPPORTER
1 Inventering av skador på befintliga skarvar med CFC-blåsta
respektive CFC-fria fogskum
Hans Torstensson maj-96
2 Tryckväxlare - Status hösten 1995 Bror-Arne Gustafson
Lena Olsson
3 Bevakning av internationell fjärrvärmeforskning Sture Andersson
Gunnar Nilsson
maj-96
maj-96
4 Epoxirelining av fjärrvärmerör Jarl Nilsson sep-96
5 Effektivisering av konventionella fjärrvärmecentraler
(abonnentcentraler)
6 Auktorisation av montörer för montage av skarvhylsor och isolering
Former och utvärdering
Lena Råberger
Håkan Walletun
okt-96
Lars-Åke Cronholm okt-96
7 Direkt markförlagda böjar i fjärrvärmeledningar Jan Molin
Gunnar Bergström
8 Medierör av plast i fjärrvärmesystem Håkan Walletun
Heimo Zinko
9 Metodutveckling för mätning av värmekonduktiviteten i
kulvertisolering av polyuretanskum
Lars-Åke Cronholm
Hans Torstensson
dec-96
dec-96
dec-96
10 Dynamiska värmelaster från fiktiva värmebehov Sven Werner mars-97
11 Torkning av tvätt i fastighetstvättstugor med fjärrvärme H. Andersson
J. Ahlgren
12 Omgivningsförhållandenas betydelse vid val av strategi för
Sture Andersson
ombyggnad och underhåll av fjärrvärmenät. Insamlingsfasen Jan Molin
Carmen Pletikos
13 Svensk statlig fjärrvärmeforskning 1981-1996 Mikael Henriksson
Sven Werner
14 Korrosionsrisker vid användning av stål- och plaströr i
fjärrvärmesystem - en litteraturstudie
15 Värme- och masstransport i mantelrör till ledningar
för fjärrkyla och fjärrvärme
16 Utvärdering av fuktinträngning och gasdiffusion
hos gamla kulvertrör ”Hisings-Backa”
maj-99
dec-97
dec-97
Peeter Tarkpea dec-97
Daniel Eriksson
Bengt Sundén
dec-97
Ulf Jarfelt dec-97
17 Kulvertförläggning med befintliga massor Jan Molin
Gunnar Bergström
Stefan Nilsson
dec-97
18 Värmeåtervinning och produktion av frikyla - två sätt att öka
marknaden för fjärrvärmedrivna absorptionskylmaskiner
Peter Margen dec-97
19 Projekt och Resultat 1994-1997 Anders Tvärne mars-98

Nr Titel Författare Publicerad
20 Analys av befintliga fjärrkylakunders kylbehov Stefan Aronsson
Per-Erik Nilsson
21 Statusrapport
Trycklösa Hetvattenackumulatorer
22 Round Robin
test av isolerförmågan hos fjärrvärmerör
02-12-09
Mats Lindberg
Leif Breitholtz
mars-98
maj-98
Ulf Jarfelt maj-98
23 Mätvärdesinsamling från inspektionsbrunnar i fjärrvärmesystem Håkan Walletun juni-98
24 Fjärrvärmerörens isolertekniska långtidsegenskaper Ulf Jarfelt
Olle Ramnäs
25 Termisk undersökning av koppling av köldbärarkretsar till
fjärrkylanät
juni-98
Erik Jonson juni-98
26 Reparation utan uppgrävning av skarvar på fjärrvärmerör Jarl Nilsson
Tommy Gudmundson
27 Effektivisering av fjärrvärmecentraler – metodik, nyckeltal
och användning av driftövervakningssystem
juni-98
Håkan Walletun apr-99
28 Fjärrkyla. Teknik och kunskapsläge 1998 Paul Westin juli-98
29 Fjärrkyla – systemstudie Martin Forsén
Per-Åke Franck
Mari Gustafsson
Per-Erik Nilsson
30 Nya material för fjärrvärmerör. Förstudie/litteraturstudie Jan Ahlgren
Linda Berlin
Morgan Fröling
Magdalena Svanström
juli-98
dec-98
31 Optimalt val av värmemätarens flödesgivare Janusz Wollerstrand maj-99
32 Miljöanpassning/återanvändning av polyuretanisolerade fjärrvärmerör Morgan Fröling dec-98
33 Övervakning av fjärrvärmenät med fiberoptik Marja Englund maj-99
34 Undersökning av golvvärmesystem med PEX-rör Lars Ehrlén apr-99
35 Undersökning av funktionen hos tillsatser för fjärrvärmevatten Tuija Kaunisto
Leena Carpén
maj-99
36 Kartläggning av utvecklingsläget för ultraljudsflödesmätare Jerker Delsing nov-99
37 Förbättring av fjärrvärmecentraler med sekundärnät Lennart Eriksson
Håkan Walletun
38 Ändgavlar på fjärrvärmerör Gunnar Bergström
Stefan Nilsson
39 Användning av lågtemperaturfjärrvärme Lennart Eriksson
Jochen Dahm
Heimo Zinko
40 Tätning av skarvar i fjärrvärmerör med hjälp av material
som sväller i kontakt med vatten
Rolf Sjöblom
Henrik Bjurström
Lars-Åke Cronholm
maj-99
sept-99
sept-99
nov-99

Nr Titel Författare Publicerad
41 Underlag för riskbedömning och val av strategi för underhåll
och förnyelse av fjärrvärmeledningar
42 Metoder att nå lägre returtemperatur med värmeväxlardimensionering
och injusteringsmetoder. Tillämpning på två fastigheter i Borås.
43 Vidhäftning mellan PUR-isolering och medierör. Har blästring
av medieröret någon effekt?
44 Mindre lokala produktionscentraler för kyla med optimal
värmeåtervinningsgrad i fjärrvärmesystemen
02-12-09
Sture Andersson
Jan Molin
Carmen Pletikos
dec-99
Stefan Petersson mars-00
Ulf Jarfelt juni-00
Peter Margen juni-00
45 Fullskaleförsök med friktionsminskande additiv i Herning, Danmark Flemming Hammer
Martin Hellsten
feb-01
46 Nedbrytningen av syrereducerande medel i fjärrvärmenät Henrik Bjurström okt-00
47 Energimarknad i förändring
Utveckling, aktörer och strategier
Fredrik Lagergren nov-00
48 Strömförsörjning till värmemätare Henrik Bjurström nov-00
49 Tensider i fjärrkylenät - Förstudie Marcus Lager nov-00
50 Svensk sammanfattning av AGFWs slutrapport
”Neuartige Wärmeverteilung”
51 Vattenläckage genom otät mantelrörsskarv Gunnar Bergström
Stefan Nilsson
52 Direktförlagda böjar i fjärrvärmeledningar
Påkänningar och skadegränser
Heimo Zinko jan-01
Sven-Erik Sällberg
Gunnar Bergström
Stefan Nilsson
jan-01
jan-01
53 Korrosionsmätningar i PEX-system i Landskrona och Enköping Anders Thorén feb-01
54 Sammanlagring och värmeförluster i närvärmenät Jochen Dahm
Jan-Olof Dalenbäck
feb-01
55 Tryckväxlare för fjärrkyla Lars Eliasson mars-01
56 Beslutsunderlag i svenska energiföretag Peter Svahn sept-01
57 Skarvtätning baserad på svällande material Henrik Bjurström
Pal Kalbantner
Lars-Åke Cronholm
okt-01
58 Täthet hos skarvar vid återfyllning med befintliga massor Gunnar Bergström
Stefan Nilsson
Sven-Erik Sällberg
okt-01
59 Analys av trerörssystem för kombinerad distribution av
fjärrvärme och fjärrkyla
Guaxiao Yao dec-01
60 Miljöbelastning från läggning av fjärrvärmerör Morgan Fröling
Magdalena
Svanström
jan-02
61 Korrosionsskydd av en trycklös varmvattenackumulator
med kvävgasteknik – fjärrvärmeverket i Falkenberg
Leif Nilsson jan-02
62 Tappvarmvattenreglering i P-märkta fjärrvärmecentraler för
villor – Utvärdering och förslag till förbättring
Tommy Persson jan-02

Nr Titel Författare Publicerad
63 Experimentell undersökning av böjar vid kallförläggning
av fjärrvärmerör
02-12-09
Sture Andersson
Nils Olsson
jan-02
64 Förändring av fjärrvärmenäts flödesbehov Håkan Walletun
Daniel Lundh
jan-02
65 Framtemperatur vid värmegles fjärrvärme Tord Sivertsson
Sven Werner
mars-02
66 Fjärravläsning med signaler genom rörnät – förstudie Lars Ljung
Rolf Sjöblom
mars-02
67 Fukttransport i skarvskum Gunnar Bergström
Stefan Nilsson
Sven-Erik Sällberg
april-02
68 Round Robin test II av isolerförmågan hos fjärrvärmerör Ture Nordenswan april-02
69 EkoDim – beräkningsprogram Ulf Jarfelt juni-02
70 Felidentifiering i FC med ”flygfoton” – Förstudie Patrik Selinder
Håkan Walletun
juni-02
71 Digitala läckdetekteringssystem Jan Andersson aug-02
72 Utvändigt skydd hos fjärrvärmerörsskarvar Gunnar Bergström
Stefan Nilsson
Sven-Erik Sällberg
73 Fuktdiffusion i plaströrsystem Heimo Zinko
Gunnar Bergström
Stefan Nilsson
Ulf Jarfelt
sept-02
sept-02
74 Nuläge värmegles fjärrvärme Lennart Larsson
Sofie Andersson
Sven Werner
sept-02
75 Tappvarmvattensystem – egenskaper, dimensionering och komfort Janusz Wollerstrand sept-02
76 Teknisk och ekonomisk jämförelse mellan 1- och 2-stegskopplade
fjärrvärmecentraler
77 Isocyanatexponering vid svetsning av fjärrvärmerör Gunnar Bergström
Lisa Lindqvist
Håkan Walletun okt-02
Stefan Nilsson
okt-02
78 Förbättringspotential i sekundärnät Lennart Eriksson
Stefan Petersson
Håkan Walletun
okt-02
79 Jämförelse mellan dubbel- och enkelrör Ulf Jarfelt dec-02
80 Utvändig korrosion på fjärrvärmerör Göran Sund dec-02

Nr Titel Författare Publicerad
02-12-09
FORSKNING OCH UTVECKLING – ORIENTERING
1 Fjärrkyla: Behov av forskning och utveckling Sven Werner jan-98
2 Utvärdering av fjärrkyla i Västerås. Uppföljning av Värmeforsk rapport
nr 534. Mätvärdesinsamling för perioden 23/5 – 30/9 1996.
3 Symposium om Fjärrvärmeforskning på Ullinge Wärdshus i Eksjö
kommun, 10-11 december 1996
4 Utvärdering av fjärrkyla i Västerås. Uppföljning av Värmeforsk rapport
nr 534. Mätvärdesinsamling för period 2. 1/1 – 31/12 1997.
5 Metodutveckling för mätning av värmekonduktiviteten
i kulvertisolering av polyuretanskum
Lars Lindgren
Conny Nikolaisen
jan-98
Lennart Thörnqvist jan-98
Conny Nikolaisen juli-98
Lars-Åke Cronholm
Hans Torstensson
sept-99

Svenska Fjärrvärmeföreningens Service AB och Statens Energimyndighet
bedriver forskningsprogram inom området fjärrvärme
hetvattenteknik och fjärrkyla.
SVENSKA FJÄRRVÄRMEFÖRENINGENS SERVICE AB
101 53 STOCKHOLM
Besöksadress: Olof Palmes Gata 31, 6 tr
Telefon 08 - 677 25 50, Telefax 08 - 677 25 55
Förlagsservice, beställning av trycksaker:
Telefon 026 - 24 90 24, Telefax 026 - 24 90 10
FOU 2002:80