Landskapets karaktär och naturvärden - Tyresö kommun

BROBÄNKEN LANDSKAPSANALYS
Landskapets karaktär och naturvärden
2012-02-01

Beställning:
Tyresö kommun
Framställt av:
Ekologigruppen AB
www.ekologigruppen.se
Telefon: 08 – 556 026 80
2012 02 01
Huvudförfattare: Anna Seffel, Karin Görlin
Kvalitetsgranskning: Ulrika Hamrén
Godkänd av kunde: JA 2011-12-23
2

3
INNEHÅLL
Landskapsanalys 4
Naturvärden 8
Rekommendationer inför framtida planarbete 18
Bilaga 1. Metodik 19

Landskapsanalys
Planområdet för Brobänken etapp 10 & 15
består av ca 100 fastigheter och upptar totalt ca
46 hektar. Området är starkt kuperat och präglas
av en relativt naturlig karaktär med
hällmarkstallskog och blandskog.
Planområdet består av tomter av varierande
storlek, från 1500 kvm upp till tomter på 8600
kvm, varav de flesta är mellan 3000 och 4000
kvm. Exploateringen i området startade under
1930-talet då marken styckades upp i tomter för
fritidsbebyggelse. De stora tomterna i
kombination med småskalig bebyggelse har gjort
att stora delar av skogsmark och ursprunglig
vegetation har bevarats, vilket bidrar till
områdets tydliga skogskaraktär. Vartefter har
området kommit att successivt övergå till
permanent boende med större byggnadsenheter.
Karaktär och rumslighet
Området karaktäriseras av ett sprickdalslandskap
med stor brutenhet, vilket innebär branta
bergsryggar och smala dalgångar. Uppe på
höjderna är jordmånen tunnare och
vegetationen präglas av en torr och mager
hällmarkstallskog. I sprickdalarna återfinns mer
frodig blandskogsvegetation med ek, björk, tall,
gran etc. I området finns stora
sammanhängande naturområden, vilket bidrar
till en sammanhållen landskapsbild.
Den starkt kuperade terrängen sluttar norrut ner
mot Erstaviken och bidrar till tydligt avgränsade
landskapsrum (fig. 1). Inom området finns
höjdskillnader på upp till 60 m och de
skogbeklädda branterna i söder fungerar som
fond i landskapsbilden, både lokalt inom
området och sett på håll. Härifrån är utblickarna
över Erstaviken slående med Solsidan, Älgö och
Gåsö på andra sidan viken.
Figur 1. Utsikt över områdets siluett.
Bebyggelse och tomtmark
Den ursprungliga fritidsbebyggelsen är modest
och varsamt placerad i landskapet, vanligtvis
indraget från tomtgräns och vägar. Ett flertal av
byggnaderna är belägna högt upp för att på så
vis få en sjöglimt. Många av tomterna består till
stor del av skogsmark och här hittar man bland
annat hällmarkstallskog, blandbarrskog och
lövträddungar.
4
En del obebodda tomter har lämnats åt sitt öde
och har fått växa igen. En del av tomterna har
en mer utpräglad trädgårdskaraktär med klippt
gräsmatta, staket och trädgårdsväxter såsom
fruktträd, prydnadsbuskar och perennplanteringar.
En stor del av dessa kantas dock av
naturlig vegetation i tomtgränserna, både mot
väg och sinsemellan, framförallt i ”bakkant”.
Detta gör att den starka skogs- och naturkänslan
som präglar Brevikshalvön har bevarats och
siluetten har inte påverkats märkvärt.
I området står en hel del ståtliga träd, framförallt
äldre ekar och tallar, som bidrar till områdets
karaktär och därför bör bevaras. En del av dessa
har märkts ut under arbetet med denna rapport
på grund av det biologiska värdet som är
kopplat till trädet (fig. 9). Utöver dessa har
enstaka träd ej pekats ut eftersom det snarare är
helheten som är viktig för landskapsbilden och
karaktären.
På senare tid har ny och större bebyggelse
tillkommit och några av de nya enheterna har
kommit att påverka områdets karaktär negativt
med dess större skala och okänsliga placering. I
vissa fall har dessutom marken inom tomterna
bearbetats på ett sätt som gör att de inte längre
smälter in i det omgivande landskapet (fig. 2).
Det kan handla om sprängning av berg,
schaktning, terrasseringar eller avverkning av
vegetationsbestånd. Det finns dock även nyare
bebyggelse inom området som har utformats
med känsla för området på ett passande sätt och

Figur 2. Nybyggd tomt där all naturmark
tagits bort och gjorts om till anlagd gräsmatta.
som har integrerats väl i landskapet, trots en
större storlek på byggnaderna.
Inom området ligger ett tjugotal fastigheter
utmed stranden och näst intill samtliga har
brygganläggningar, av varierande storlek, inom
tomtmarken (fig. 3). En del har dessutom små
friggebodar, båt- eller strandhus i anslutning till
strandkanten. I övrigt finns det en stor variation
i hur själva strandkanten ser ut. På vissa ställen
har man byggt en närmast kajliknande kant,
andra har behållit en naturlig sand/stenstrand
och på vissa ställen har man låtit vegetationen
växa fritt. På ett flertal tomter har man låtit
någon typ av staket gå ända ner till strandkanten,
vilket ger ett uppstyckat intryck.
Figur 3. Brygga med friggebod vid
stranden.
Vägar och stråk
Vägsystemet inom området har utformats efter
topografin och vägarna följer till stor del
höjdkurvorna någorlunda för att undvika
kraftiga lutningar. På vissa ställen har det dock
varit svårt att undvika och man måste ta sig upp
för branta backar för att nå tomterna. Vägarna
är dock väl integrerade i landskapet. Undantaget
finner man längst upp på Domherrevägen där
man lite okänsligt har sprängt sig igenom en
bergsknalle för att kunna ta sig fram till tomten,
och därefter ”lagat” med någon slags cement
(fig. 4).
Detaljplaneområdet nås genom Bofinksvägen,
Grönsiskevägen eller Rödstjärtvägen. Dessutom
finns några stigar som leder genom skogen från
Breviksvägen. I området finns ett antal vägar
5
Figur 4. Bortsprängd bergsknalle som
lagats med cement.
som är sammankopplade, men också ett antal
återvändsgränder. Det finns ingen tydlig
väghierarki inom området, möjligtvis kan
Bofinksvägen ses lite som ”huvudstråk”. Det
finns inte heller några tydliga noder eller
knytpunkter inom området.
Vägarna kantas till stor del av naturlig vegetation
vilket ger ett tydligt avgränsat vägrum (fig.5).
Endast på ett fåtal ställen kan man från vägen få
en sjöglimt. Vägarna är relativt smala och
utförda i asfalt. Många infarter och parkeringar
till tomter består av grus, men vid de mer
nybyggda husen har de gjorts i asfalt eller med
annan markbeläggning.

Figur 5. Definierade vägrum längs
Bofinksvägen.
Allmänningar och målpunkter
I området finns ett antal allmänningar av olika
karaktär och status som är oerhört viktiga för
områdets karaktär och landskapsbild. Dessa
sammanhängande oexploaterade grönområden
stärker den naturliga skogskänslan i hela
området och innebär även möjlighet för de
boende i området att ta sig ut i skog och mark.
Några allmänningar ligger på höga höjder
varifrån man kan få vackra utblickar över
omgivningarna och vattnet.
Allmänningarna närmast vattnet tillgängliggör
Erstaviken och gör det möjligt att ta sig ner till
stränder, bad- och båtbryggor för dem som inte
har strandtomt. Även om allmänningarna är av
naturlig karaktär kräver de en viss skötsel för att
vara tillgängliga och användbara för rekreation.
På vissa ställen kan man se spår av
skötselåtgärder, som inte alltid har följts upp
vilket har medfört igenväxning och försämrad
tillgänglighet. Företrädesvis bör en form av
enklare skötselplan tas fram för områdets
allmänningar för att säkra de rekreativa
funktionerna i området och samtidigt gynna
områdets naturvärden.
Inom området ligger Tyresös gamla
ångbåtsbrygga från tidigt 1800-tal, Brobänkens
brygga (fig. 6). Bryggan ligger i förlängningen av
Brobänksvägen och är som en målpunkt inom
området. Idag fungerar platsen som
6
småbåtshamn, badbrygga och samlingspunkt för
närboende. Andra målpunkter inom området
utgörs främst av bad- och båtbryggor i
anslutning till allmänningar.
Figur 6. Brobänkens ångbåtsbrygga är en
tydlig målpunkt i området.

Figur 7. Landskapsanalyskarta med karaktärsgivande vegetation, allmänningar, målpunkter, branter och utblickar.
7

Naturvärden
Områdets övergripande naturvärden
Området är ett typiskt sprickdalslandskap med
branta höjdryggar och djupa dalgångar. På
höjdryggarna med tunn jordmån växer
hällmarkstallskog med senvuxna (tunna men
gamla) martallar. I sluttningarna, där jordmånen
är rikare, tar barrblandskogen över med påtagligt
inslag av gran. Såväl hällmarkstallskogen på
höjderna, som äldre barrblandskog i
sluttningarna, är värdefulla naturmiljöer (så
kallade värdekärnor) bland annat för fåglar och
insekter. De är variationsrika och hyser
värdefulla ekologiska strukturer, såsom
blocksamlingar, branter, död ved och hålträd
med bohål för fåglar. Dessa miljöer med gamla
träd är värdefulla för hela områdets biologiska
mångfald. Huvuddelen av de värdefulla
naturmiljöerna finns på områdets allmänningar,
men även insprängda på privat tomtmark. Se
vidare under avsnittet om värdekärnor.
I de smala dalstråken växer blandskog bestående
av tall, gran, ek, asp, björk, al, hassel och sälg.
Det finns även flera områden där lövträd
dominerar. Av lövträden är det främst ek som
växer inom området, men även tidigare nämnda
asp, al, björk och sälg. De rödlistade
ädellövträden alm och ask förekommer även
spritt i området, men i begränsad omfattning.
Stränderna består till större delen av hällar, grus
och sandstränder. Vid ett fåtal områden har
mindre vassbälten etablerat sig. Naturliga
stränder och vassbevuxna grunda
vattenområden utanför är värdefulla miljöer,
bland annat för fåglar och fisk. Vattenmiljöerna
har inte undersökts närmare inom ramen för
detta uppdrag.
”Vardagsnatur”
Eftersom tomternas karaktär skiljer sig vad
gäller bevarandet av naturmark i relation till
anlagd trädgård, har även områden med lägre
naturvärden, s.k. ”vardagsnatur” pekats ut på de
tomter som har mer trädgårdskaraktär. Detta är
områden som är starkt påverkade och därför
inte har den kontinuitet i markanvändningen
som är nödvändig för att uppnå samma
naturvärden som de utpekade värdekärnorna.
Områden med vardagsnatur rymmer exempelvis
yngre träd, som om de bevaras har god potential
att med tiden uppnå högre naturvärden. Dessa
områden har trots sina relativt låga naturvärden
redan idag en viktig roll i områdets ekologiska
samband och naturstråk.
Solitära träd
Utöver kärnområdena har även enskilda träd
med höga naturvärden pekats ut (inom
kärnområden står ofta flertalet gamla och
kraftiga träd, men där har endast de utmärkande
träden pekats ut) (se exempel, fig. 8 och 9).
8
Större delen av dessa träd utgörs av ekar. Inom
området står många vidkroniga ekar som vittnar
om områdets tidigare mer öppna karaktär. Flera
av ekarna har en diameter över 100 cm i
brösthöjd, vilket gör dem till så kallade
”jätteträd”. Några av dem har även håligheter
med mulm (trädmjöl). Gamla ekar generellt och
särskilt de med håligheter och mulm rymmer
stora värden för den biologiska mångfalden då
många insekter, fåglar och fladdermöss är
beroende av dem. Arter associerade med äldre
ekar gynnas generellt av att stå öppet och
solexponerat.
Många av de utpekade träden är tallar. Liksom
med ekar är det många arter som är beroende av
gamla solbelysta tallar, som till exempel den
rödlistade signalarten tallticka och insekten
reliktbock. Utöver tallar har även två solitära
granar och en solitär ask pekats ut.
Figur 8. Solitärek på tomtmark längs
Bofinksvägen.

Hotade arter
De hotade arterna alm (hotkategori VU, Sårbar),
ask (VU), ekticka (NT, Nära hotad) och tallticka
(NT) växer inom området. Den hotade mindre
hackspetten (NT) sågs även under
inventeringen.
Ekticka växer på äldre ek och är enligt
Artdatabanken på tillbakagång på grund av det
generationsglapp som finns hos ekpopulationen.
Genererationsglappet gör att äldre ekar, och
därmed växtsubstratet för ekticka, är en
bristvara trots att ekpopulationen i sin helhet
ökar. Det kommer att ta långt tid innan dagens
unga ekar uppnår den ålder som krävs för
ektickan.
Tallticka växer på äldre tallar. Arten minskar på
grund av kortare tider i skogsbruket, som
medför att tallarna aldrig uppnår den ålder som
tallticka kräver för att kunna växa på stammen.
Ask och alm minskar istället på grund av
askskottsjuka och almsjuka som orsakas av två
olika svampparasiter.
Den mindre hackspetten gynnas av löv och
blandskogar, särskilt äldre ädellövträd med god
tillgång på död ved.
Grönstråk och ekologiska samband
Områdets till större delen utpräglade
naturkaraktär medför att området spelar en
viktig roll för ekologiska samband. De gröna
stråken gör att växter har möjlighet att sprida sig
och djur kan röra sig genom området och hitta
livsmiljöer, såväl för födosök som för
fortplantning.
Arter som rör sig från norr ner mot Telegrafberget
i söder måste röra sig genom de bebyggda
områdena vid Brobänken, Nytorp och
Trinntorp eftersom Erstaviken och Kalvfjärden
utgör barriärer på var sida om dessa områden.
Det är därför viktigt att gröna stråk bevaras så
9
att bebyggelsen inte blir en barriär och de
ekologiska sambanden bryts.
Det är främst barrskogarna som bildar tydliga
naturstråk inom området (fig. 10). Stråket utgörs
främst av hällmarkstallskog. Även i
barrblandskogen och i viss mån blandskogen
finns inslag av hällmark. Hällmarkstallskogen är
även extra viktig för de ekologiska sambanden i
ett större perspektiv eftersom den kringliggande
naturen också utgörs främst av
hällmarkstallskog.
Sambanden för lövmiljöer är svagare och
betydligt mindre påtagliga inom det inventerade
området. Lövdominerade miljöer är både färre
och mindre i utbredning. Här utgörs sambanden
främst av utspridda partier i sluttningarna och av
enskilda träd. Här är därför de utpekade
solitärekarna av särskild betydelse.

Figur 9. Naturvärdeskarta med värdekärnor, ”vardagsnatur” och ekologiskt värdefulla träd. Observera att enskilda
värdefulla träd generellt sett inte är utpekade inom värdekärnorna.
10

Figur 10. Naturtypskarta. Barrskog har ett tydligt stråk från väst till öst medan lövskogsmiljöerna förekommer mer spritt.
11

Värdekärnor
Totalt har 48 olika värdekärnor av varierande
karaktär och storlek pekats ut inom det
inventerade området (fig. 9). Värdekärnor är
områden som bedömts ha påtagliga naturvärden
för områdets biologiska mångfald, som
livsmiljöer för såväl vanliga arter som för mer
sällsynta arter och hotade arter. Värdekärnorna
har klassats i en skala från 1 till 4, se metodik,
bilaga 1.
1. Hällmarkstallskog, klass 3, kommunalt värde
Hällmarkstallskog med senvuxna tallar och stor
blockighet. Markskiktet domineras, förutom av
berg i dagen, av mossa och lav med inslag av
ljung. I nordöstra hörnet står en gammal och
kraftig ek av klass 2, regionalt värde (se
punktskikt).
2. Ekbacke, klass 3, kommunalt värde
Ekbacke med en del äldre ekar, de största har en
diameter på ca 80-90 cm, en av dem har hålighet
med mulm vid stammens bas (fig. 11).
Fältskiktet utgörs mestadels av gräs och ris,
hällmark och block. Del av området är en
allmänning medan andra delen ligger på en tomt
med naturmark.
3. Lundmiljö med ek och hassel, klass 2, regionalt
värde
En liten ek-hassellundmiljö med tre kraftiga ekar
(av klass 1, nationellt värde) med en diameter på
100-120 cm. I området står även en kraftig gran
om 80 cm i diameter (klass 2, regionalt värde).
För de större trädens placering se punktskikt.
4. Hällmark, klass 4, lokalt värde
5. Gles hällmarkstallskog, klass 3, kommunalt värde
Gles hällmarkstallskog med senvuxna tallar.
Figur 11. Grövre ek i värdekärna nr 2.
Denna ek har även hålighet med mulm vid basen.
12
6. Hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde
Hällmarkstallskog med senvuxna tallar (fig. 12).
7. Hällmark med senvuxen tall, klass 4, lokalt värde
Hällmark med senvuxen tall-
Figur 12. Värdekärna 6. Bakom tomtmarker
med mer trädgårdskaraktär sträcker sig
hällmarkstallskogen in på tomterna.
8. Gles tallskog, klass 4, lokalt värde
Tomt med naturmark bestående av gles tallskog,
en och enstaka små granar. På området står även
en vidkronig ek med ca 100 cm i diameter. Eken
har även hålighet med mulm (trämjöl). Eken i
sig bedöms vara av klass 1, nationellt värde. I
fältskiktet växer främst blåbär och ormbunkar.
9. Barrblandskog, klass 4, lokalt värde
Naturtomter med barrblandskog. Södra delen
domineras av gran med inslag av mindre ekar.

Figur 15. Gammal ek med den rödlistade
arten ekticka inom värdekärna 13.
14. Björkbacke, klass 3, kommunalt värde
Del av allmänning. Gles ekbacke med block.
Området har inslag av gran, småekar, asp och
sälg. Sälg är mycket värdefullt som blommande
träd på våren då det finns få andra blommande
växter för nyvakna bin och humlor.
15. Slånsnår, klass 4, lokalt värde
Kraftigt slånsnår på allmänning. Slån är
värdefullt för insekter och fåglar.
16. Hällmarker, klass 3, kommunalt värde
Hällmarker med inslag av ek och gamla tallar. I
fältskiktet växer mossa, ormbunkar och ris.
17. Ekområde, klass 3, kommunalt värde
Tre något äldre ekar (50- 60 cm i diameter).
Området har ett samband med ekarna i
naturvärdesområde 16.
18. Blandskog, klass 3, kommunalt värde
Blandskog med inslag av gammal ek (80 cm i
diameter, klass 2, regionalt värde, fig. 16), äldre
tall (80 cm, klass 1, nationellt värde), stor ask
(100 cm, klass 1, nationellt värde), äldre aspar,
sälg och al. Här växer även nypon, en värdefull
växt för insekter och fåglar.
Informera gärna tomtägaren om att de har en
värdefull ask i området.
Rödlistade arter: ask, tallticka
19. Klippor med krattallar, klass 4, lokalt värde
Klippor ned mot vattnet med gamla krattallar
(smala men gamla).
20. Brynmiljö med ek och hassel, klass 4, lokalt
värde
Brynmiljö med medelålders ek (diameter 30-50
cm) och hassel.
14
Figur 16. Ek på tomtmark mellan värdekärna
18 och 19.
21. Grova tallar, klass 4, lokalt värde
Samling med grova tallar (diameter 40 cm) i
brant.
Rödlistade arter: alm
22. Hällmark, klass 3, kommunalt värde
Hällmark med solitärtall och tallticka.
Rödlistad art: tallticka
23. Brant med blandskog, klass 3, kommunalt värde
Brant med ek, tall, björk och hassel.
24. Brant med blandskog, klass 3, kommunalt värde
Brant mot Bofinksvägen med inslag av äldre asp,
tall och gran. Hålträd och död ved finns i
området.

25. Hällmark med gammal barrskog, klass 2,
regionalt värde
Figur 17. På hällmarken i värdekärna 25
står väldigt grova och gamla tallar.
Större allmänning centralt i området. Berg med
gammal barrskog, mestadels tall (fig. 17 och 18).
I branterna finns inslag av asp, hassel och björk.
I området finns rikligt med gamla tallar, bland
dessa områdets grövsta tall med en diameter
över 100 cm (tallen bedöms vara av klass 1,
nationellt värde), se figur 17. Här finns också
inslag av död ved, hålträd och block. I området
uppmärksammades flera fågelarter - mindre
hackspett, talltita och spillkråka.
Rödlistade arter: Tallticka, mindre hackspett
Figur 18. Bakom hustomterna höjer sig
hällmarkstallskogen i område 25.
15
26. Hällmarker med äldre tallar, klass 3, kommunalt
värde
Hällmarker med medelålders tallar, vissa äldre
krattallar. I området växer även asp, ek och
björk.
27. Blandskog, klass 4, lokalt värde
Blandskog med inslag av äldre tall och gran. I
området finns hålträd och inslag av död ved.
28. Häll med tallar, klass 4, lokalt värde
Hällmark med medelålderstall och enstaka
krattallar.
29. Lövdominerad blandskogssluttning, klass 4,
lokalt värde
Sluttning ned mot vattnet med lövdominerad
(asp, ask, sälg) blandskog. I områdets kantzon
står en tall som bedöms vara av klass 2, regionalt
värde. I området finns hålträd och inslag av död
ved.
Rödlistade arter: ask
30. Brant med gamla tallar, klass 3, kommunalt
värde
Brant med gamla tallar mot vattnet.
31. Hällmark med tall, klass 4, lokalt värde
Häll med mestadels yngre men även enstaka
äldre krattallar.

32. Höjd med tallar, klass 4, lokalt värde
Höjdplatå och sluttning med medelålders och
enstaka äldre krattallar (fig. 19).
33. Blockig brant med blandskog, klass 4, lokalt
värde
Blockig brant med tall, gran, asp och ek.
34. Blockig brant med blandskog, klass 4, lokalt
värde
Blockig brant med tall, gran, asp och ek.
Figur 19. Tomterna kring värdekärna 32 har
fått behålla sin naturmarkskaraktär.
35. Hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde
Hällmarkstallskog med inslag av äldre tallar.
36. Sluttning med ekar, klass 4, lokalt värde
37. Sluttning med ek och tall, klass 4, lokalt värde
Sluttning med ek (50 cm i diameter) och tall (50
cm i diameter). Området är blockigt med mycket
berg i dagen (fig. 20).
38. Hällmarkstallskog, klass 3, kommunalt värde
Höjd med hällmarkstallskog med stort inslag av
äldre träd. Död ved förekommer. Omrrådet är
solbelyst, vilket gynnar många vedlevande arter.
39. Hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde
Höjd med hällmarkstallskog med inslag av äldre
träd. Död ved förekommer sparsamt. Området
är solbelyst.
Figur 20. Värdekärna nr 37. På bildens syns
sluttningen med många block.
16
40. Sluttning med hällmarkstallskog, klass 4, lokalt
värde
Brant och sluttning med hällmarkstallskog med
inslag av gamla krattallar. Blockigt.
41. Barrblandskog, klass 4, lokalt värde
Barrblandskog i sluttning med inslag av gamla
tallar. Blockrikt (fig. 21).
42. Sluttning med blandskog, klass 4, lokalt värde
Sluttning med blandskog ner mot vattnet.
Området är grandominerat med mestadels yngre
träd och enstaka äldre tallar. I området står även
det inventerade området största ek, med en
diameter om 150 cm i diameter (eken är klass 1,
nationellt värde). Denna ek är mycket värdefull
och tomtägaren bör kontaktas för att ta bort
yngre granar som tränger trädet. Stranden utgörs
av naturstrand.
Figur 21. Tallar i värdekärna 41.

43. Sluttning med äldre asp, klass 4, lokalt värde
Sluttning i allmänning. I området står större
aspar (60 cm i diameter) och enstaka ek (60-80
cm i diameter). Hålträd förekommer. I
fältskiktet huvudsakligen gräs och blåsippor. (fig.
22)
Signalarter: blåsippa
44. Naturlig stenstrand, klass 4, lokalt värde
Naturlig stenstrand med små partier av
havsstrandäng med gåsört och salttåg (fig. 23).
Innanför stenstranden växer en albård med
yngre alar och inslag av ek (40 cm i diameter),
björk och sälg.
Figur 22. Till höger i bild syns
allmänningen, värdekärna 43.
45. Sluttning med barrblandskog, klass 3,
kommunalt värde
Allmänning. Sluttning med äldre barrblandskog,
främst äldre tallar. Området har inslag av död
ved och hålträd (fig. 24).
Rödlistad art: tallticka
46. Blockig hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde
Höjdplatå med branter och blockig
hällmarkstallskog med inslag av gamla tallar. I
sluttningen finns inslag av gran, ek, björk och
asp. Skogen är olikåldrig med god föryngring av
tall. Hålträd förekommer.
Figur 23. Naturlig stenstrand i värdekärna
44.
17
47 & 48. Vassbälten, klass 3, kommunalt värde
Del av allmänning. Naturstrand med vassbälten
som utgör viktiga lek- och skyddsområden för
fisk, sjöfågel och andra vattenlevande djur. Att
övriga strandpartier helt saknar vass gör att
dessa två områden är extra värdefulla för
variationen av vattenmiljöer.
Figur 24. I bergsbranten på värdekärna 45
växer tallar.

Rekommendationer inför
framtida planarbete
För att bevara områdets naturvärden, starka
karaktär och landskapsbild även i framtiden bör
kommande planer behandla följande.
Naturvärden och vegetation
• Prioritera bevarande av kärnområden med
högre naturvärdesklass, klass 2 och 3.
• Prioritera bevarande av enskilda utpekade
träd med högre naturvärdesklass. Dock bör
även vissa yngre ädellövträd sparas för att
säkra kontinuiteten på sikt. Dessa bör stå
solöppen och ljust.
• Undvika fällning av större och/eller äldre
träd inom värdekärnorna, framförallt ek
och tall med en diameter över 50 cm i
sluttningarna och i lägre partier. På
hällmarkerna bör man undvika att fälla
även mindre tallar och ekar med vid och
platt krona, då dessa kan vara mycket gamla
även om de är tunna.
• Informera områdets boenden om värdet av
gamla ekar och tallar (samt ädellövträd som
ask och alm), samt att dessa behöver stå
öppet och fritt från igenväxningsvegetation.
• För att bevara de rödlistade arterna ekticka
och tallticka inom området, är det viktigt
att gamla tallar och ekar sparas i möjligaste
mån. Det är inte heller lämpligt att avverka
de rödlistade trädslagen alm eller ask.
• Bevara sammanhållna stråk av områden
med barrskog. För lövmiljöer är enskilda
träd, framförallt äldre ädellövträd, viktiga.
• Allmänningarnas natur sköts och utvecklas
så att de biologiska värdena bevaras och
förstärks. Inslaget av död ved i
barrblandskog och på hällmarker, såväl
stående som liggande, bör öka – ”städa
inte”!
• Skogsområden kan gallras försiktigt så att
värdefulla träd (ek och andra ädellövträd,
samt gamla tallar) inte skuggas och nya har
möjlighet att komma upp. Vissa partier bör
dock behållas täta för variationens skull.
• Naturliga stränder bör i huvudsak bevaras
inom området och man bör vara restriktiv
med nya anläggningar. Eventuella nya
bryggor bör vara av mindre storlek och
anläggas ut från strand, inte längs med.
• Bevara vassbälten.
Karaktär och landskapsbild
• Undvika ingrepp i mark genom sprängning,
schaktning eller fyllning.
• Även ur landskapsbildsynpunkt bör man
undvika avverkning av stora träd och
skogsmark uppe på höjderna för att på så
18
vis undvika att öppen tomtmark blir synlig
på håll.
• Bebyggelsen bör placeras så att omgivande
terräng och skogsmark dominerar
landskapsbilden.
• Vegetation längs vägar bör behållas,
undantag kan göras för att röja för sikt.
• Tomtgränser bör utgöras av vegetation
(helst naturlig skogskaraktär), undantag kan
göras för att röja för sikt.
• Bebyggelsens utformning, såsom storlek,
höjd, taklutning, stil, färgsättning, etc., bör
anpassas till områdets skogs- och
skärgårdskaraktär.
• Altaner och terrasser kring bebyggelse bör
placeras i markhöjd och dess yta bör
begränsas.
• Allmänningar underhålls så att de kan
användas för rekreation – stigar, bryggor,
sittplatser etc.

Bilaga 1. Metodik
Metodik – Landskapsanalys
Landskapsanalysen har utförts genom
bedömningar vid platsbesök. Vid besöken har
allmänningar, vägrum och samtliga tomter
undersökts (förutom ett fåtal tomter som har
studerats utifrån på grund av grindar, staket eller
stängsel).
För att beskriva landskapet görs en analys över
området som beskriver strukturer i landskapet,
rumslighet och landskapsbild. Analysen grundar
sig på Kevin Lynchs metod och beskrivs genom:
• stråk
• noder
• barriärer
• sammanhängande områden
• landmärken
Dessutom beskrivs landskapets rumslighet med
hjälp av:
• vegetationsstrukturer
• bebyggelsestrukturer
• andra element i landskapet
• öppet/slutet
• höjdskillnader
Med denna information som grund kan man
beskriva landskapsbilden för området, både hur
det uppfattas på avstånd (siluetter) och inom
området (utblickar).
Landskapsanalysen avser även att beskriva
områdets karaktär och utmärkande kvaliteter. I
karta för landskapsanalys redovisas följande
aspekter:
• Karaktärsgivande vegetation –
vegetation som anses bidra till områdets
karaktär, kan vara hällmarkstallskog eller
blandskogsvegetation.
• Allmänningar – allmänna grönytor som
förstärker områdets skogskaraktär genom
sammanhängande naturområden.
• Målpunkter – platser inom området som
fungerar som målpunkter vid promenader
och aktiviteter, här främst allmänna
bryggor och badplatser
• Branter – dramatiska nivåskillnader som
skapar rumslighet och karaktär, ofta utgör
de fysiska barriärer för förflyttning
• Utblickar – platser med vackra utblickar
och där man kan få överblick över
området.
Metodik -Naturvärdesbedömning
En naturvärdesbedömning grundar sig främst på
vetenskapliga fakta om ekologiska samband och
förekomster av skyddsvärda arter. På kommunal
19
och lokal nivå är den lokala situationen viktig för
bedömningen, där värdefull natur relateras till
hur vanlig naturtypen är i kommunen eller
stadsdelen. På så sätt kan bristen på en värdefull
naturtyp rendera denna ett högre värde än
annars. Samtidigt innebär starka ekologiska
samband att värdet bedöms högre, eftersom
sådana samband stärker möjligheterna för
skyddsvärda arter att klara sig på lång sikt.
Naturvärdesbedömningen av värdekärnorna
grundar sig i huvudsak på en tregradig skala
enligt Naturvårdsverkets rekommendationer:
• klass 1: naturvärden av nationell betydelse
• klass 2: naturvärden av regional betydelse
• klass 3: naturvärden av kommunal
betydelse
Ekologigruppen AB använder dessutom
ytterligare en klass:
• klass 4: naturvärden av lokal betydelse
Med denna klass avses värden som är av
betydelse för kommundelens biologiska
mångfald. Denna värdeklass kan ofta vara den
svåraste att avgränsa då värdena i de mindre
värdefulla biotoperna kan vara mindre tydliga.
Klassen kan sägas representera värden som bör
uppmärksammas och om möjligt tas hänsyn till,
och kan också ses som värden som kan tas
tillvara som kvaliteter i planeringen.
Naturtypens kontinuitet har ofta stor
betydelse för bedömningen av värdet. En

gräsmark som varit öppen och hävdad under
lång tid, utan gödsling eller plöjning, har en lång
obruten historisk kontinuitet. Ett skogsområde
med gamla träd och död ved, som inte
kalavverkats, har också en lång historisk
kontinuitet, liksom en våtmark som inte
dränerats utan har en bevarad hydrologi.
Naturtyper med lång kontinuitet är mer ovanliga
än sådana som har störts på ett eller annat sätt.
De innehåller nästan alltid skyddsvärda arter.
Deras långa historia gör dem också svåra att
ersätta eller kompensera.
Biotopens storlek påverkar också bedömningen,
då en stor, obruten och sammanhängande
biotop oftast har bättre förutsättningar att hysa
en rik mångfald än en liten eller uppsplittrad
biotop.
Ekologiska samband mellan olika värdefulla
biotoper påverkar också värdet positivt. En
enstaka mindre biotop av t.ex. gammal barrskog
eller odikad våtmark kan i sig vara värdefull,
men har som ensamt och isolerat område små
möjligheter att på lång sikt bibehålla sin
artrikedom. Finns däremot en grönstruktur
mellan värdefulla biotoper, där arter kan spridas,
finns goda möjligheter till en positiv utveckling
av artrikedomen.
Ekologiska strukturer som bedöms som
värdefulla, är bl.a. förekomsten av död ved,
stora block, gamla och grova träd, träd med hål,
stenmurar, mossklädda berghällar, etcetera.
I det fall trädens tjocklek omnämns, avses
stamdiametern i brösthöjd.
Med rödlistade arter avses de som omfattas av
den svenska nationella rödlistan (ArtDatabanken
2010). Förkortningar beskriver de olika
hotkategorierna: NT missgynnad, VU sårbar,
EN starkt hotad, CR akut hotad. Med EU-arter
avses sådana arter som är upptagna i EU:s art-
och biotopdirektiv.
Signalarter är arter som med sin förekomst
signalerar goda förutsättningar för rödlistade
och andra skyddsvärda arter. Skogsstyrelsen har
presenterat ett urval av arter som fungerar som
signalarter. För ängs- och hagmarker används
här signalartslistor som använts vid
länsstyrelsernas ängs- och betesinventeringar,
dock med vissa kompletteringar.
Osäkerhet i bedömningarna
Området besöktes inom detta projekt vid tre
tillfällen under oktober - november 2011. En
viss osäkerhet i bedömningen finns därmed
eftersom viss vegetation och aktiviteter/
funktioner är lättare att kartlägga vid andra
årstider och kan ha förbisetts. Bedömningen
anses dock ge en god grund för det fortsatta
planarbetet.
20