Landskapets karaktär och naturvärden - Tyresö kommun
Landskapets karaktär och naturvärden - Tyresö kommun
Landskapets karaktär och naturvärden - Tyresö kommun
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
BROBÄNKEN LANDSKAPSANALYS<br />
<strong>Landskapets</strong> <strong>karaktär</strong> <strong>och</strong> <strong>naturvärden</strong><br />
2012-02-01
Beställning:<br />
<strong>Tyresö</strong> <strong>kommun</strong><br />
Framställt av:<br />
Ekologigruppen AB<br />
www.ekologigruppen.se<br />
Telefon: 08 – 556 026 80<br />
2012 02 01<br />
Huvudförfattare: Anna Seffel, Karin Görlin<br />
Kvalitetsgranskning: Ulrika Hamrén<br />
Godkänd av kunde: JA 2011-12-23<br />
2
3<br />
INNEHÅLL<br />
Landskapsanalys 4<br />
Naturvärden 8<br />
Rekommendationer inför framtida planarbete 18<br />
Bilaga 1. Metodik 19
Landskapsanalys<br />
Planområdet för Brobänken etapp 10 & 15<br />
består av ca 100 fastigheter <strong>och</strong> upptar totalt ca<br />
46 hektar. Området är starkt kuperat <strong>och</strong> präglas<br />
av en relativt naturlig <strong>karaktär</strong> med<br />
hällmarkstallskog <strong>och</strong> blandskog.<br />
Planområdet består av tomter av varierande<br />
storlek, från 1500 kvm upp till tomter på 8600<br />
kvm, varav de flesta är mellan 3000 <strong>och</strong> 4000<br />
kvm. Exploateringen i området startade under<br />
1930-talet då marken styckades upp i tomter för<br />
fritidsbebyggelse. De stora tomterna i<br />
kombination med småskalig bebyggelse har gjort<br />
att stora delar av skogsmark <strong>och</strong> ursprunglig<br />
vegetation har bevarats, vilket bidrar till<br />
områdets tydliga skogs<strong>karaktär</strong>. Vartefter har<br />
området kommit att successivt övergå till<br />
permanent boende med större byggnadsenheter.<br />
Karaktär <strong>och</strong> rumslighet<br />
Området <strong>karaktär</strong>iseras av ett sprickdalslandskap<br />
med stor brutenhet, vilket innebär branta<br />
bergsryggar <strong>och</strong> smala dalgångar. Uppe på<br />
höjderna är jordmånen tunnare <strong>och</strong><br />
vegetationen präglas av en torr <strong>och</strong> mager<br />
hällmarkstallskog. I sprickdalarna återfinns mer<br />
frodig blandskogsvegetation med ek, björk, tall,<br />
gran etc. I området finns stora<br />
sammanhängande naturområden, vilket bidrar<br />
till en sammanhållen landskapsbild.<br />
Den starkt kuperade terrängen sluttar norrut ner<br />
mot Erstaviken <strong>och</strong> bidrar till tydligt avgränsade<br />
landskapsrum (fig. 1). Inom området finns<br />
höjdskillnader på upp till 60 m <strong>och</strong> de<br />
skogbeklädda branterna i söder fungerar som<br />
fond i landskapsbilden, både lokalt inom<br />
området <strong>och</strong> sett på håll. Härifrån är utblickarna<br />
över Erstaviken slående med Solsidan, Älgö <strong>och</strong><br />
Gåsö på andra sidan viken.<br />
Figur 1. Utsikt över områdets siluett.<br />
Bebyggelse <strong>och</strong> tomtmark<br />
Den ursprungliga fritidsbebyggelsen är modest<br />
<strong>och</strong> varsamt placerad i landskapet, vanligtvis<br />
indraget från tomtgräns <strong>och</strong> vägar. Ett flertal av<br />
byggnaderna är belägna högt upp för att på så<br />
vis få en sjöglimt. Många av tomterna består till<br />
stor del av skogsmark <strong>och</strong> här hittar man bland<br />
annat hällmarkstallskog, blandbarrskog <strong>och</strong><br />
lövträddungar.<br />
4<br />
En del obebodda tomter har lämnats åt sitt öde<br />
<strong>och</strong> har fått växa igen. En del av tomterna har<br />
en mer utpräglad trädgårds<strong>karaktär</strong> med klippt<br />
gräsmatta, staket <strong>och</strong> trädgårdsväxter såsom<br />
fruktträd, prydnadsbuskar <strong>och</strong> perennplanteringar.<br />
En stor del av dessa kantas dock av<br />
naturlig vegetation i tomtgränserna, både mot<br />
väg <strong>och</strong> sinsemellan, framförallt i ”bakkant”.<br />
Detta gör att den starka skogs- <strong>och</strong> naturkänslan<br />
som präglar Brevikshalvön har bevarats <strong>och</strong><br />
siluetten har inte påverkats märkvärt.<br />
I området står en hel del ståtliga träd, framförallt<br />
äldre ekar <strong>och</strong> tallar, som bidrar till områdets<br />
<strong>karaktär</strong> <strong>och</strong> därför bör bevaras. En del av dessa<br />
har märkts ut under arbetet med denna rapport<br />
på grund av det biologiska värdet som är<br />
kopplat till trädet (fig. 9). Utöver dessa har<br />
enstaka träd ej pekats ut eftersom det snarare är<br />
helheten som är viktig för landskapsbilden <strong>och</strong><br />
<strong>karaktär</strong>en.<br />
På senare tid har ny <strong>och</strong> större bebyggelse<br />
tillkommit <strong>och</strong> några av de nya enheterna har<br />
kommit att påverka områdets <strong>karaktär</strong> negativt<br />
med dess större skala <strong>och</strong> okänsliga placering. I<br />
vissa fall har dessutom marken inom tomterna<br />
bearbetats på ett sätt som gör att de inte längre<br />
smälter in i det omgivande landskapet (fig. 2).<br />
Det kan handla om sprängning av berg,<br />
schaktning, terrasseringar eller avverkning av<br />
vegetationsbestånd. Det finns dock även nyare<br />
bebyggelse inom området som har utformats<br />
med känsla för området på ett passande sätt <strong>och</strong>
Figur 2. Nybyggd tomt där all naturmark<br />
tagits bort <strong>och</strong> gjorts om till anlagd gräsmatta.<br />
som har integrerats väl i landskapet, trots en<br />
större storlek på byggnaderna.<br />
Inom området ligger ett tjugotal fastigheter<br />
utmed stranden <strong>och</strong> näst intill samtliga har<br />
brygganläggningar, av varierande storlek, inom<br />
tomtmarken (fig. 3). En del har dessutom små<br />
friggebodar, båt- eller strandhus i anslutning till<br />
strandkanten. I övrigt finns det en stor variation<br />
i hur själva strandkanten ser ut. På vissa ställen<br />
har man byggt en närmast kajliknande kant,<br />
andra har behållit en naturlig sand/stenstrand<br />
<strong>och</strong> på vissa ställen har man låtit vegetationen<br />
växa fritt. På ett flertal tomter har man låtit<br />
någon typ av staket gå ända ner till strandkanten,<br />
vilket ger ett uppstyckat intryck.<br />
Figur 3. Brygga med friggebod vid<br />
stranden.<br />
Vägar <strong>och</strong> stråk<br />
Vägsystemet inom området har utformats efter<br />
topografin <strong>och</strong> vägarna följer till stor del<br />
höjdkurvorna någorlunda för att undvika<br />
kraftiga lutningar. På vissa ställen har det dock<br />
varit svårt att undvika <strong>och</strong> man måste ta sig upp<br />
för branta backar för att nå tomterna. Vägarna<br />
är dock väl integrerade i landskapet. Undantaget<br />
finner man längst upp på Domherrevägen där<br />
man lite okänsligt har sprängt sig igenom en<br />
bergsknalle för att kunna ta sig fram till tomten,<br />
<strong>och</strong> därefter ”lagat” med någon slags cement<br />
(fig. 4).<br />
Detaljplaneområdet nås genom Bofinksvägen,<br />
Grönsiskevägen eller Rödstjärtvägen. Dessutom<br />
finns några stigar som leder genom skogen från<br />
Breviksvägen. I området finns ett antal vägar<br />
5<br />
Figur 4. Bortsprängd bergsknalle som<br />
lagats med cement.<br />
som är sammankopplade, men också ett antal<br />
återvändsgränder. Det finns ingen tydlig<br />
väghierarki inom området, möjligtvis kan<br />
Bofinksvägen ses lite som ”huvudstråk”. Det<br />
finns inte heller några tydliga noder eller<br />
knytpunkter inom området.<br />
Vägarna kantas till stor del av naturlig vegetation<br />
vilket ger ett tydligt avgränsat vägrum (fig.5).<br />
Endast på ett fåtal ställen kan man från vägen få<br />
en sjöglimt. Vägarna är relativt smala <strong>och</strong><br />
utförda i asfalt. Många infarter <strong>och</strong> parkeringar<br />
till tomter består av grus, men vid de mer<br />
nybyggda husen har de gjorts i asfalt eller med<br />
annan markbeläggning.
Figur 5. Definierade vägrum längs<br />
Bofinksvägen.<br />
Allmänningar <strong>och</strong> målpunkter<br />
I området finns ett antal allmänningar av olika<br />
<strong>karaktär</strong> <strong>och</strong> status som är oerhört viktiga för<br />
områdets <strong>karaktär</strong> <strong>och</strong> landskapsbild. Dessa<br />
sammanhängande oexploaterade grönområden<br />
stärker den naturliga skogskänslan i hela<br />
området <strong>och</strong> innebär även möjlighet för de<br />
boende i området att ta sig ut i skog <strong>och</strong> mark.<br />
Några allmänningar ligger på höga höjder<br />
varifrån man kan få vackra utblickar över<br />
omgivningarna <strong>och</strong> vattnet.<br />
Allmänningarna närmast vattnet tillgängliggör<br />
Erstaviken <strong>och</strong> gör det möjligt att ta sig ner till<br />
stränder, bad- <strong>och</strong> båtbryggor för dem som inte<br />
har strandtomt. Även om allmänningarna är av<br />
naturlig <strong>karaktär</strong> kräver de en viss skötsel för att<br />
vara tillgängliga <strong>och</strong> användbara för rekreation.<br />
På vissa ställen kan man se spår av<br />
skötselåtgärder, som inte alltid har följts upp<br />
vilket har medfört igenväxning <strong>och</strong> försämrad<br />
tillgänglighet. Företrädesvis bör en form av<br />
enklare skötselplan tas fram för områdets<br />
allmänningar för att säkra de rekreativa<br />
funktionerna i området <strong>och</strong> samtidigt gynna<br />
områdets <strong>naturvärden</strong>.<br />
Inom området ligger <strong>Tyresö</strong>s gamla<br />
ångbåtsbrygga från tidigt 1800-tal, Brobänkens<br />
brygga (fig. 6). Bryggan ligger i förlängningen av<br />
Brobänksvägen <strong>och</strong> är som en målpunkt inom<br />
området. Idag fungerar platsen som<br />
6<br />
småbåtshamn, badbrygga <strong>och</strong> samlingspunkt för<br />
närboende. Andra målpunkter inom området<br />
utgörs främst av bad- <strong>och</strong> båtbryggor i<br />
anslutning till allmänningar.<br />
Figur 6. Brobänkens ångbåtsbrygga är en<br />
tydlig målpunkt i området.
Figur 7. Landskapsanalyskarta med <strong>karaktär</strong>sgivande vegetation, allmänningar, målpunkter, branter <strong>och</strong> utblickar.<br />
7
Naturvärden<br />
Områdets övergripande <strong>naturvärden</strong><br />
Området är ett typiskt sprickdalslandskap med<br />
branta höjdryggar <strong>och</strong> djupa dalgångar. På<br />
höjdryggarna med tunn jordmån växer<br />
hällmarkstallskog med senvuxna (tunna men<br />
gamla) martallar. I sluttningarna, där jordmånen<br />
är rikare, tar barrblandskogen över med påtagligt<br />
inslag av gran. Såväl hällmarkstallskogen på<br />
höjderna, som äldre barrblandskog i<br />
sluttningarna, är värdefulla naturmiljöer (så<br />
kallade värdekärnor) bland annat för fåglar <strong>och</strong><br />
insekter. De är variationsrika <strong>och</strong> hyser<br />
värdefulla ekologiska strukturer, såsom<br />
blocksamlingar, branter, död ved <strong>och</strong> hålträd<br />
med bohål för fåglar. Dessa miljöer med gamla<br />
träd är värdefulla för hela områdets biologiska<br />
mångfald. Huvuddelen av de värdefulla<br />
naturmiljöerna finns på områdets allmänningar,<br />
men även insprängda på privat tomtmark. Se<br />
vidare under avsnittet om värdekärnor.<br />
I de smala dalstråken växer blandskog bestående<br />
av tall, gran, ek, asp, björk, al, hassel <strong>och</strong> sälg.<br />
Det finns även flera områden där lövträd<br />
dominerar. Av lövträden är det främst ek som<br />
växer inom området, men även tidigare nämnda<br />
asp, al, björk <strong>och</strong> sälg. De rödlistade<br />
ädellövträden alm <strong>och</strong> ask förekommer även<br />
spritt i området, men i begränsad omfattning.<br />
Stränderna består till större delen av hällar, grus<br />
<strong>och</strong> sandstränder. Vid ett fåtal områden har<br />
mindre vassbälten etablerat sig. Naturliga<br />
stränder <strong>och</strong> vassbevuxna grunda<br />
vattenområden utanför är värdefulla miljöer,<br />
bland annat för fåglar <strong>och</strong> fisk. Vattenmiljöerna<br />
har inte undersökts närmare inom ramen för<br />
detta uppdrag.<br />
”Vardagsnatur”<br />
Eftersom tomternas <strong>karaktär</strong> skiljer sig vad<br />
gäller bevarandet av naturmark i relation till<br />
anlagd trädgård, har även områden med lägre<br />
<strong>naturvärden</strong>, s.k. ”vardagsnatur” pekats ut på de<br />
tomter som har mer trädgårds<strong>karaktär</strong>. Detta är<br />
områden som är starkt påverkade <strong>och</strong> därför<br />
inte har den kontinuitet i markanvändningen<br />
som är nödvändig för att uppnå samma<br />
<strong>naturvärden</strong> som de utpekade värdekärnorna.<br />
Områden med vardagsnatur rymmer exempelvis<br />
yngre träd, som om de bevaras har god potential<br />
att med tiden uppnå högre <strong>naturvärden</strong>. Dessa<br />
områden har trots sina relativt låga <strong>naturvärden</strong><br />
redan idag en viktig roll i områdets ekologiska<br />
samband <strong>och</strong> naturstråk.<br />
Solitära träd<br />
Utöver kärnområdena har även enskilda träd<br />
med höga <strong>naturvärden</strong> pekats ut (inom<br />
kärnområden står ofta flertalet gamla <strong>och</strong><br />
kraftiga träd, men där har endast de utmärkande<br />
träden pekats ut) (se exempel, fig. 8 <strong>och</strong> 9).<br />
8<br />
Större delen av dessa träd utgörs av ekar. Inom<br />
området står många vidkroniga ekar som vittnar<br />
om områdets tidigare mer öppna <strong>karaktär</strong>. Flera<br />
av ekarna har en diameter över 100 cm i<br />
brösthöjd, vilket gör dem till så kallade<br />
”jätteträd”. Några av dem har även håligheter<br />
med mulm (trädmjöl). Gamla ekar generellt <strong>och</strong><br />
särskilt de med håligheter <strong>och</strong> mulm rymmer<br />
stora värden för den biologiska mångfalden då<br />
många insekter, fåglar <strong>och</strong> fladdermöss är<br />
beroende av dem. Arter associerade med äldre<br />
ekar gynnas generellt av att stå öppet <strong>och</strong><br />
solexponerat.<br />
Många av de utpekade träden är tallar. Liksom<br />
med ekar är det många arter som är beroende av<br />
gamla solbelysta tallar, som till exempel den<br />
rödlistade signalarten tallticka <strong>och</strong> insekten<br />
reliktbock. Utöver tallar har även två solitära<br />
granar <strong>och</strong> en solitär ask pekats ut.<br />
Figur 8. Solitärek på tomtmark längs<br />
Bofinksvägen.
Hotade arter<br />
De hotade arterna alm (hotkategori VU, Sårbar),<br />
ask (VU), ekticka (NT, Nära hotad) <strong>och</strong> tallticka<br />
(NT) växer inom området. Den hotade mindre<br />
hackspetten (NT) sågs även under<br />
inventeringen.<br />
Ekticka växer på äldre ek <strong>och</strong> är enligt<br />
Artdatabanken på tillbakagång på grund av det<br />
generationsglapp som finns hos ekpopulationen.<br />
Genererationsglappet gör att äldre ekar, <strong>och</strong><br />
därmed växtsubstratet för ekticka, är en<br />
bristvara trots att ekpopulationen i sin helhet<br />
ökar. Det kommer att ta långt tid innan dagens<br />
unga ekar uppnår den ålder som krävs för<br />
ektickan.<br />
Tallticka växer på äldre tallar. Arten minskar på<br />
grund av kortare tider i skogsbruket, som<br />
medför att tallarna aldrig uppnår den ålder som<br />
tallticka kräver för att kunna växa på stammen.<br />
Ask <strong>och</strong> alm minskar istället på grund av<br />
askskottsjuka <strong>och</strong> almsjuka som orsakas av två<br />
olika svampparasiter.<br />
Den mindre hackspetten gynnas av löv <strong>och</strong><br />
blandskogar, särskilt äldre ädellövträd med god<br />
tillgång på död ved.<br />
Grönstråk <strong>och</strong> ekologiska samband<br />
Områdets till större delen utpräglade<br />
natur<strong>karaktär</strong> medför att området spelar en<br />
viktig roll för ekologiska samband. De gröna<br />
stråken gör att växter har möjlighet att sprida sig<br />
<strong>och</strong> djur kan röra sig genom området <strong>och</strong> hitta<br />
livsmiljöer, såväl för födosök som för<br />
fortplantning.<br />
Arter som rör sig från norr ner mot Telegrafberget<br />
i söder måste röra sig genom de bebyggda<br />
områdena vid Brobänken, Nytorp <strong>och</strong><br />
Trinntorp eftersom Erstaviken <strong>och</strong> Kalvfjärden<br />
utgör barriärer på var sida om dessa områden.<br />
Det är därför viktigt att gröna stråk bevaras så<br />
9<br />
att bebyggelsen inte blir en barriär <strong>och</strong> de<br />
ekologiska sambanden bryts.<br />
Det är främst barrskogarna som bildar tydliga<br />
naturstråk inom området (fig. 10). Stråket utgörs<br />
främst av hällmarkstallskog. Även i<br />
barrblandskogen <strong>och</strong> i viss mån blandskogen<br />
finns inslag av hällmark. Hällmarkstallskogen är<br />
även extra viktig för de ekologiska sambanden i<br />
ett större perspektiv eftersom den kringliggande<br />
naturen också utgörs främst av<br />
hällmarkstallskog.<br />
Sambanden för lövmiljöer är svagare <strong>och</strong><br />
betydligt mindre påtagliga inom det inventerade<br />
området. Lövdominerade miljöer är både färre<br />
<strong>och</strong> mindre i utbredning. Här utgörs sambanden<br />
främst av utspridda partier i sluttningarna <strong>och</strong> av<br />
enskilda träd. Här är därför de utpekade<br />
solitärekarna av särskild betydelse.
Figur 9. Naturvärdeskarta med värdekärnor, ”vardagsnatur” <strong>och</strong> ekologiskt värdefulla träd. Observera att enskilda<br />
värdefulla träd generellt sett inte är utpekade inom värdekärnorna.<br />
10
Figur 10. Naturtypskarta. Barrskog har ett tydligt stråk från väst till öst medan lövskogsmiljöerna förekommer mer spritt.<br />
11
Värdekärnor<br />
Totalt har 48 olika värdekärnor av varierande<br />
<strong>karaktär</strong> <strong>och</strong> storlek pekats ut inom det<br />
inventerade området (fig. 9). Värdekärnor är<br />
områden som bedömts ha påtagliga <strong>naturvärden</strong><br />
för områdets biologiska mångfald, som<br />
livsmiljöer för såväl vanliga arter som för mer<br />
sällsynta arter <strong>och</strong> hotade arter. Värdekärnorna<br />
har klassats i en skala från 1 till 4, se metodik,<br />
bilaga 1.<br />
1. Hällmarkstallskog, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Hällmarkstallskog med senvuxna tallar <strong>och</strong> stor<br />
blockighet. Markskiktet domineras, förutom av<br />
berg i dagen, av mossa <strong>och</strong> lav med inslag av<br />
ljung. I nordöstra hörnet står en gammal <strong>och</strong><br />
kraftig ek av klass 2, regionalt värde (se<br />
punktskikt).<br />
2. Ekbacke, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Ekbacke med en del äldre ekar, de största har en<br />
diameter på ca 80-90 cm, en av dem har hålighet<br />
med mulm vid stammens bas (fig. 11).<br />
Fältskiktet utgörs mestadels av gräs <strong>och</strong> ris,<br />
hällmark <strong>och</strong> block. Del av området är en<br />
allmänning medan andra delen ligger på en tomt<br />
med naturmark.<br />
3. Lundmiljö med ek <strong>och</strong> hassel, klass 2, regionalt<br />
värde<br />
En liten ek-hassellundmiljö med tre kraftiga ekar<br />
(av klass 1, nationellt värde) med en diameter på<br />
100-120 cm. I området står även en kraftig gran<br />
om 80 cm i diameter (klass 2, regionalt värde).<br />
För de större trädens placering se punktskikt.<br />
4. Hällmark, klass 4, lokalt värde<br />
5. Gles hällmarkstallskog, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Gles hällmarkstallskog med senvuxna tallar.<br />
Figur 11. Grövre ek i värdekärna nr 2.<br />
Denna ek har även hålighet med mulm vid basen.<br />
12<br />
6. Hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde<br />
Hällmarkstallskog med senvuxna tallar (fig. 12).<br />
7. Hällmark med senvuxen tall, klass 4, lokalt värde<br />
Hällmark med senvuxen tall-<br />
Figur 12. Värdekärna 6. Bakom tomtmarker<br />
med mer trädgårds<strong>karaktär</strong> sträcker sig<br />
hällmarkstallskogen in på tomterna.<br />
8. Gles tallskog, klass 4, lokalt värde<br />
Tomt med naturmark bestående av gles tallskog,<br />
en <strong>och</strong> enstaka små granar. På området står även<br />
en vidkronig ek med ca 100 cm i diameter. Eken<br />
har även hålighet med mulm (trämjöl). Eken i<br />
sig bedöms vara av klass 1, nationellt värde. I<br />
fältskiktet växer främst blåbär <strong>och</strong> ormbunkar.<br />
9. Barrblandskog, klass 4, lokalt värde<br />
Naturtomter med barrblandskog. Södra delen<br />
domineras av gran med inslag av mindre ekar.
Mot branten i norr går området över till mer<br />
talldominans <strong>och</strong> block. I fältskiktet växer<br />
främst ormbunkar, ris <strong>och</strong> gräs.<br />
10. Gles tallskog, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Gles tallskog med enstaka björkar. De största av<br />
tallarna har en diameter om 80 cm (dessa klassas<br />
som klass 2). Fältskiktet utgörs av ris <strong>och</strong> gräs.<br />
11. Hällmarksbrant, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Hällmarksbrant (fig. 13) med medelålders<br />
blandskog <strong>och</strong> inslag av äldre tall. Detta är ett av<br />
få områden som rymmer död ved (värdefullt för<br />
många arter). Fältskiktet domineras, förutom<br />
berg i dagen, av blåbär, mossa <strong>och</strong> ljung. En<br />
myrstack finns i området.<br />
Figur 13. Mot tomternas baksida tar<br />
hällmarkstallskogen vid<br />
Området angränsar till hällmarkstallskog av klass<br />
2 som ligger strax utanför tomterna (precis<br />
utanför tomtgränsen växer en exempelvis en<br />
äldre tall med den rödlistade signalarten<br />
tallticka).<br />
12. Gles ekskog, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Allmänning i sluttning ned mot Erstaviken med<br />
gles ekskog med många fina ekar (två stycken<br />
bedöms vara av klass 1, nationellt värde) <strong>och</strong><br />
någon enstaka sälg (fig. 14). Områdets trädskikt<br />
har utsatts för kraftig urglesning <strong>och</strong> har därför<br />
på vissa håll mer av en hygges<strong>karaktär</strong>.<br />
Urglesningen har orsakat omfattande slyuppslag<br />
av framförallt asp, björk <strong>och</strong> al. Föryngring av<br />
ek saknas dock helt. Fältskiktet är relativt artrikt<br />
med förutom gräs bl.a. smultron, stinknäva <strong>och</strong><br />
ormbunkar.<br />
En mindre bäck rinner genom området, vilket<br />
tyder på rörligt markvatten som kan vara<br />
värdefullt för vissa lövträd <strong>och</strong> områdets flora.<br />
Områdets skötsel bör ses över.<br />
13<br />
Figur 14. Ekar i värdekärna 12. I<br />
bakgrunden skymtas Erstaviken.<br />
13. Barrblandskog, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Del av allmänning. Barrblandskog med gamla<br />
träd av bl.a. ek (fig. 15), asp <strong>och</strong> tall. Området<br />
har inslag av hällmarks<strong>karaktär</strong>. I buskskiktet<br />
växer en del en. Död ved förekommer liksom<br />
spår av hackspettshack i trädstammar.<br />
Rödlistade arter: Ekticka
Figur 15. Gammal ek med den rödlistade<br />
arten ekticka inom värdekärna 13.<br />
14. Björkbacke, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Del av allmänning. Gles ekbacke med block.<br />
Området har inslag av gran, småekar, asp <strong>och</strong><br />
sälg. Sälg är mycket värdefullt som blommande<br />
träd på våren då det finns få andra blommande<br />
växter för nyvakna bin <strong>och</strong> humlor.<br />
15. Slånsnår, klass 4, lokalt värde<br />
Kraftigt slånsnår på allmänning. Slån är<br />
värdefullt för insekter <strong>och</strong> fåglar.<br />
16. Hällmarker, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Hällmarker med inslag av ek <strong>och</strong> gamla tallar. I<br />
fältskiktet växer mossa, ormbunkar <strong>och</strong> ris.<br />
17. Ekområde, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Tre något äldre ekar (50- 60 cm i diameter).<br />
Området har ett samband med ekarna i<br />
naturvärdesområde 16.<br />
18. Blandskog, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Blandskog med inslag av gammal ek (80 cm i<br />
diameter, klass 2, regionalt värde, fig. 16), äldre<br />
tall (80 cm, klass 1, nationellt värde), stor ask<br />
(100 cm, klass 1, nationellt värde), äldre aspar,<br />
sälg <strong>och</strong> al. Här växer även nypon, en värdefull<br />
växt för insekter <strong>och</strong> fåglar.<br />
Informera gärna tomtägaren om att de har en<br />
värdefull ask i området.<br />
Rödlistade arter: ask, tallticka<br />
19. Klippor med krattallar, klass 4, lokalt värde<br />
Klippor ned mot vattnet med gamla krattallar<br />
(smala men gamla).<br />
20. Brynmiljö med ek <strong>och</strong> hassel, klass 4, lokalt<br />
värde<br />
Brynmiljö med medelålders ek (diameter 30-50<br />
cm) <strong>och</strong> hassel.<br />
14<br />
Figur 16. Ek på tomtmark mellan värdekärna<br />
18 <strong>och</strong> 19.<br />
21. Grova tallar, klass 4, lokalt värde<br />
Samling med grova tallar (diameter 40 cm) i<br />
brant.<br />
Rödlistade arter: alm<br />
22. Hällmark, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Hällmark med solitärtall <strong>och</strong> tallticka.<br />
Rödlistad art: tallticka<br />
23. Brant med blandskog, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Brant med ek, tall, björk <strong>och</strong> hassel.<br />
24. Brant med blandskog, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Brant mot Bofinksvägen med inslag av äldre asp,<br />
tall <strong>och</strong> gran. Hålträd <strong>och</strong> död ved finns i<br />
området.
25. Hällmark med gammal barrskog, klass 2,<br />
regionalt värde<br />
Figur 17. På hällmarken i värdekärna 25<br />
står väldigt grova <strong>och</strong> gamla tallar.<br />
Större allmänning centralt i området. Berg med<br />
gammal barrskog, mestadels tall (fig. 17 <strong>och</strong> 18).<br />
I branterna finns inslag av asp, hassel <strong>och</strong> björk.<br />
I området finns rikligt med gamla tallar, bland<br />
dessa områdets grövsta tall med en diameter<br />
över 100 cm (tallen bedöms vara av klass 1,<br />
nationellt värde), se figur 17. Här finns också<br />
inslag av död ved, hålträd <strong>och</strong> block. I området<br />
uppmärksammades flera fågelarter - mindre<br />
hackspett, talltita <strong>och</strong> spillkråka.<br />
Rödlistade arter: Tallticka, mindre hackspett<br />
Figur 18. Bakom hustomterna höjer sig<br />
hällmarkstallskogen i område 25.<br />
15<br />
26. Hällmarker med äldre tallar, klass 3, <strong>kommun</strong>alt<br />
värde<br />
Hällmarker med medelålders tallar, vissa äldre<br />
krattallar. I området växer även asp, ek <strong>och</strong><br />
björk.<br />
27. Blandskog, klass 4, lokalt värde<br />
Blandskog med inslag av äldre tall <strong>och</strong> gran. I<br />
området finns hålträd <strong>och</strong> inslag av död ved.<br />
28. Häll med tallar, klass 4, lokalt värde<br />
Hällmark med medelålderstall <strong>och</strong> enstaka<br />
krattallar.<br />
29. Lövdominerad blandskogssluttning, klass 4,<br />
lokalt värde<br />
Sluttning ned mot vattnet med lövdominerad<br />
(asp, ask, sälg) blandskog. I områdets kantzon<br />
står en tall som bedöms vara av klass 2, regionalt<br />
värde. I området finns hålträd <strong>och</strong> inslag av död<br />
ved.<br />
Rödlistade arter: ask<br />
30. Brant med gamla tallar, klass 3, <strong>kommun</strong>alt<br />
värde<br />
Brant med gamla tallar mot vattnet.<br />
31. Hällmark med tall, klass 4, lokalt värde<br />
Häll med mestadels yngre men även enstaka<br />
äldre krattallar.
32. Höjd med tallar, klass 4, lokalt värde<br />
Höjdplatå <strong>och</strong> sluttning med medelålders <strong>och</strong><br />
enstaka äldre krattallar (fig. 19).<br />
33. Blockig brant med blandskog, klass 4, lokalt<br />
värde<br />
Blockig brant med tall, gran, asp <strong>och</strong> ek.<br />
34. Blockig brant med blandskog, klass 4, lokalt<br />
värde<br />
Blockig brant med tall, gran, asp <strong>och</strong> ek.<br />
Figur 19. Tomterna kring värdekärna 32 har<br />
fått behålla sin naturmarks<strong>karaktär</strong>.<br />
35. Hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde<br />
Hällmarkstallskog med inslag av äldre tallar.<br />
36. Sluttning med ekar, klass 4, lokalt värde<br />
37. Sluttning med ek <strong>och</strong> tall, klass 4, lokalt värde<br />
Sluttning med ek (50 cm i diameter) <strong>och</strong> tall (50<br />
cm i diameter). Området är blockigt med mycket<br />
berg i dagen (fig. 20).<br />
38. Hällmarkstallskog, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Höjd med hällmarkstallskog med stort inslag av<br />
äldre träd. Död ved förekommer. Omrrådet är<br />
solbelyst, vilket gynnar många vedlevande arter.<br />
39. Hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde<br />
Höjd med hällmarkstallskog med inslag av äldre<br />
träd. Död ved förekommer sparsamt. Området<br />
är solbelyst.<br />
Figur 20. Värdekärna nr 37. På bildens syns<br />
sluttningen med många block.<br />
16<br />
40. Sluttning med hällmarkstallskog, klass 4, lokalt<br />
värde<br />
Brant <strong>och</strong> sluttning med hällmarkstallskog med<br />
inslag av gamla krattallar. Blockigt.<br />
41. Barrblandskog, klass 4, lokalt värde<br />
Barrblandskog i sluttning med inslag av gamla<br />
tallar. Blockrikt (fig. 21).<br />
42. Sluttning med blandskog, klass 4, lokalt värde<br />
Sluttning med blandskog ner mot vattnet.<br />
Området är grandominerat med mestadels yngre<br />
träd <strong>och</strong> enstaka äldre tallar. I området står även<br />
det inventerade området största ek, med en<br />
diameter om 150 cm i diameter (eken är klass 1,<br />
nationellt värde). Denna ek är mycket värdefull<br />
<strong>och</strong> tomtägaren bör kontaktas för att ta bort<br />
yngre granar som tränger trädet. Stranden utgörs<br />
av naturstrand.<br />
Figur 21. Tallar i värdekärna 41.
43. Sluttning med äldre asp, klass 4, lokalt värde<br />
Sluttning i allmänning. I området står större<br />
aspar (60 cm i diameter) <strong>och</strong> enstaka ek (60-80<br />
cm i diameter). Hålträd förekommer. I<br />
fältskiktet huvudsakligen gräs <strong>och</strong> blåsippor. (fig.<br />
22)<br />
Signalarter: blåsippa<br />
44. Naturlig stenstrand, klass 4, lokalt värde<br />
Naturlig stenstrand med små partier av<br />
havsstrandäng med gåsört <strong>och</strong> salttåg (fig. 23).<br />
Innanför stenstranden växer en albård med<br />
yngre alar <strong>och</strong> inslag av ek (40 cm i diameter),<br />
björk <strong>och</strong> sälg.<br />
Figur 22. Till höger i bild syns<br />
allmänningen, värdekärna 43.<br />
45. Sluttning med barrblandskog, klass 3,<br />
<strong>kommun</strong>alt värde<br />
Allmänning. Sluttning med äldre barrblandskog,<br />
främst äldre tallar. Området har inslag av död<br />
ved <strong>och</strong> hålträd (fig. 24).<br />
Rödlistad art: tallticka<br />
46. Blockig hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde<br />
Höjdplatå med branter <strong>och</strong> blockig<br />
hällmarkstallskog med inslag av gamla tallar. I<br />
sluttningen finns inslag av gran, ek, björk <strong>och</strong><br />
asp. Skogen är olikåldrig med god föryngring av<br />
tall. Hålträd förekommer.<br />
Figur 23. Naturlig stenstrand i värdekärna<br />
44.<br />
17<br />
47 & 48. Vassbälten, klass 3, <strong>kommun</strong>alt värde<br />
Del av allmänning. Naturstrand med vassbälten<br />
som utgör viktiga lek- <strong>och</strong> skyddsområden för<br />
fisk, sjöfågel <strong>och</strong> andra vattenlevande djur. Att<br />
övriga strandpartier helt saknar vass gör att<br />
dessa två områden är extra värdefulla för<br />
variationen av vattenmiljöer.<br />
Figur 24. I bergsbranten på värdekärna 45<br />
växer tallar.
Rekommendationer inför<br />
framtida planarbete<br />
För att bevara områdets <strong>naturvärden</strong>, starka<br />
<strong>karaktär</strong> <strong>och</strong> landskapsbild även i framtiden bör<br />
kommande planer behandla följande.<br />
Naturvärden <strong>och</strong> vegetation<br />
• Prioritera bevarande av kärnområden med<br />
högre naturvärdesklass, klass 2 <strong>och</strong> 3.<br />
• Prioritera bevarande av enskilda utpekade<br />
träd med högre naturvärdesklass. Dock bör<br />
även vissa yngre ädellövträd sparas för att<br />
säkra kontinuiteten på sikt. Dessa bör stå<br />
solöppen <strong>och</strong> ljust.<br />
• Undvika fällning av större <strong>och</strong>/eller äldre<br />
träd inom värdekärnorna, framförallt ek<br />
<strong>och</strong> tall med en diameter över 50 cm i<br />
sluttningarna <strong>och</strong> i lägre partier. På<br />
hällmarkerna bör man undvika att fälla<br />
även mindre tallar <strong>och</strong> ekar med vid <strong>och</strong><br />
platt krona, då dessa kan vara mycket gamla<br />
även om de är tunna.<br />
• Informera områdets boenden om värdet av<br />
gamla ekar <strong>och</strong> tallar (samt ädellövträd som<br />
ask <strong>och</strong> alm), samt att dessa behöver stå<br />
öppet <strong>och</strong> fritt från igenväxningsvegetation.<br />
• För att bevara de rödlistade arterna ekticka<br />
<strong>och</strong> tallticka inom området, är det viktigt<br />
att gamla tallar <strong>och</strong> ekar sparas i möjligaste<br />
mån. Det är inte heller lämpligt att avverka<br />
de rödlistade trädslagen alm eller ask.<br />
• Bevara sammanhållna stråk av områden<br />
med barrskog. För lövmiljöer är enskilda<br />
träd, framförallt äldre ädellövträd, viktiga.<br />
• Allmänningarnas natur sköts <strong>och</strong> utvecklas<br />
så att de biologiska värdena bevaras <strong>och</strong><br />
förstärks. Inslaget av död ved i<br />
barrblandskog <strong>och</strong> på hällmarker, såväl<br />
stående som liggande, bör öka – ”städa<br />
inte”!<br />
• Skogsområden kan gallras försiktigt så att<br />
värdefulla träd (ek <strong>och</strong> andra ädellövträd,<br />
samt gamla tallar) inte skuggas <strong>och</strong> nya har<br />
möjlighet att komma upp. Vissa partier bör<br />
dock behållas täta för variationens skull.<br />
• Naturliga stränder bör i huvudsak bevaras<br />
inom området <strong>och</strong> man bör vara restriktiv<br />
med nya anläggningar. Eventuella nya<br />
bryggor bör vara av mindre storlek <strong>och</strong><br />
anläggas ut från strand, inte längs med.<br />
• Bevara vassbälten.<br />
Karaktär <strong>och</strong> landskapsbild<br />
• Undvika ingrepp i mark genom sprängning,<br />
schaktning eller fyllning.<br />
• Även ur landskapsbildsynpunkt bör man<br />
undvika avverkning av stora träd <strong>och</strong><br />
skogsmark uppe på höjderna för att på så<br />
18<br />
vis undvika att öppen tomtmark blir synlig<br />
på håll.<br />
• Bebyggelsen bör placeras så att omgivande<br />
terräng <strong>och</strong> skogsmark dominerar<br />
landskapsbilden.<br />
• Vegetation längs vägar bör behållas,<br />
undantag kan göras för att röja för sikt.<br />
• Tomtgränser bör utgöras av vegetation<br />
(helst naturlig skogs<strong>karaktär</strong>), undantag kan<br />
göras för att röja för sikt.<br />
• Bebyggelsens utformning, såsom storlek,<br />
höjd, taklutning, stil, färgsättning, etc., bör<br />
anpassas till områdets skogs- <strong>och</strong><br />
skärgårds<strong>karaktär</strong>.<br />
• Altaner <strong>och</strong> terrasser kring bebyggelse bör<br />
placeras i markhöjd <strong>och</strong> dess yta bör<br />
begränsas.<br />
• Allmänningar underhålls så att de kan<br />
användas för rekreation – stigar, bryggor,<br />
sittplatser etc.
Bilaga 1. Metodik<br />
Metodik – Landskapsanalys<br />
Landskapsanalysen har utförts genom<br />
bedömningar vid platsbesök. Vid besöken har<br />
allmänningar, vägrum <strong>och</strong> samtliga tomter<br />
undersökts (förutom ett fåtal tomter som har<br />
studerats utifrån på grund av grindar, staket eller<br />
stängsel).<br />
För att beskriva landskapet görs en analys över<br />
området som beskriver strukturer i landskapet,<br />
rumslighet <strong>och</strong> landskapsbild. Analysen grundar<br />
sig på Kevin Lynchs metod <strong>och</strong> beskrivs genom:<br />
• stråk<br />
• noder<br />
• barriärer<br />
• sammanhängande områden<br />
• landmärken<br />
Dessutom beskrivs landskapets rumslighet med<br />
hjälp av:<br />
• vegetationsstrukturer<br />
• bebyggelsestrukturer<br />
• andra element i landskapet<br />
• öppet/slutet<br />
• höjdskillnader<br />
Med denna information som grund kan man<br />
beskriva landskapsbilden för området, både hur<br />
det uppfattas på avstånd (siluetter) <strong>och</strong> inom<br />
området (utblickar).<br />
Landskapsanalysen avser även att beskriva<br />
områdets <strong>karaktär</strong> <strong>och</strong> utmärkande kvaliteter. I<br />
karta för landskapsanalys redovisas följande<br />
aspekter:<br />
• Karaktärsgivande vegetation –<br />
vegetation som anses bidra till områdets<br />
<strong>karaktär</strong>, kan vara hällmarkstallskog eller<br />
blandskogsvegetation.<br />
• Allmänningar – allmänna grönytor som<br />
förstärker områdets skogs<strong>karaktär</strong> genom<br />
sammanhängande naturområden.<br />
• Målpunkter – platser inom området som<br />
fungerar som målpunkter vid promenader<br />
<strong>och</strong> aktiviteter, här främst allmänna<br />
bryggor <strong>och</strong> badplatser<br />
• Branter – dramatiska nivåskillnader som<br />
skapar rumslighet <strong>och</strong> <strong>karaktär</strong>, ofta utgör<br />
de fysiska barriärer för förflyttning<br />
• Utblickar – platser med vackra utblickar<br />
<strong>och</strong> där man kan få överblick över<br />
området.<br />
Metodik -Naturvärdesbedömning<br />
En naturvärdesbedömning grundar sig främst på<br />
vetenskapliga fakta om ekologiska samband <strong>och</strong><br />
förekomster av skyddsvärda arter. På <strong>kommun</strong>al<br />
19<br />
<strong>och</strong> lokal nivå är den lokala situationen viktig för<br />
bedömningen, där värdefull natur relateras till<br />
hur vanlig naturtypen är i <strong>kommun</strong>en eller<br />
stadsdelen. På så sätt kan bristen på en värdefull<br />
naturtyp rendera denna ett högre värde än<br />
annars. Samtidigt innebär starka ekologiska<br />
samband att värdet bedöms högre, eftersom<br />
sådana samband stärker möjligheterna för<br />
skyddsvärda arter att klara sig på lång sikt.<br />
Naturvärdesbedömningen av värdekärnorna<br />
grundar sig i huvudsak på en tregradig skala<br />
enligt Naturvårdsverkets rekommendationer:<br />
• klass 1: <strong>naturvärden</strong> av nationell betydelse<br />
• klass 2: <strong>naturvärden</strong> av regional betydelse<br />
• klass 3: <strong>naturvärden</strong> av <strong>kommun</strong>al<br />
betydelse<br />
Ekologigruppen AB använder dessutom<br />
ytterligare en klass:<br />
• klass 4: <strong>naturvärden</strong> av lokal betydelse<br />
Med denna klass avses värden som är av<br />
betydelse för <strong>kommun</strong>delens biologiska<br />
mångfald. Denna värdeklass kan ofta vara den<br />
svåraste att avgränsa då värdena i de mindre<br />
värdefulla biotoperna kan vara mindre tydliga.<br />
Klassen kan sägas representera värden som bör<br />
uppmärksammas <strong>och</strong> om möjligt tas hänsyn till,<br />
<strong>och</strong> kan också ses som värden som kan tas<br />
tillvara som kvaliteter i planeringen.<br />
Naturtypens kontinuitet har ofta stor<br />
betydelse för bedömningen av värdet. En
gräsmark som varit öppen <strong>och</strong> hävdad under<br />
lång tid, utan gödsling eller plöjning, har en lång<br />
obruten historisk kontinuitet. Ett skogsområde<br />
med gamla träd <strong>och</strong> död ved, som inte<br />
kalavverkats, har också en lång historisk<br />
kontinuitet, liksom en våtmark som inte<br />
dränerats utan har en bevarad hydrologi.<br />
Naturtyper med lång kontinuitet är mer ovanliga<br />
än sådana som har störts på ett eller annat sätt.<br />
De innehåller nästan alltid skyddsvärda arter.<br />
Deras långa historia gör dem också svåra att<br />
ersätta eller kompensera.<br />
Biotopens storlek påverkar också bedömningen,<br />
då en stor, obruten <strong>och</strong> sammanhängande<br />
biotop oftast har bättre förutsättningar att hysa<br />
en rik mångfald än en liten eller uppsplittrad<br />
biotop.<br />
Ekologiska samband mellan olika värdefulla<br />
biotoper påverkar också värdet positivt. En<br />
enstaka mindre biotop av t.ex. gammal barrskog<br />
eller odikad våtmark kan i sig vara värdefull,<br />
men har som ensamt <strong>och</strong> isolerat område små<br />
möjligheter att på lång sikt bibehålla sin<br />
artrikedom. Finns däremot en grönstruktur<br />
mellan värdefulla biotoper, där arter kan spridas,<br />
finns goda möjligheter till en positiv utveckling<br />
av artrikedomen.<br />
Ekologiska strukturer som bedöms som<br />
värdefulla, är bl.a. förekomsten av död ved,<br />
stora block, gamla <strong>och</strong> grova träd, träd med hål,<br />
stenmurar, mossklädda berghällar, etcetera.<br />
I det fall trädens tjocklek omnämns, avses<br />
stamdiametern i brösthöjd.<br />
Med rödlistade arter avses de som omfattas av<br />
den svenska nationella rödlistan (ArtDatabanken<br />
2010). Förkortningar beskriver de olika<br />
hotkategorierna: NT missgynnad, VU sårbar,<br />
EN starkt hotad, CR akut hotad. Med EU-arter<br />
avses sådana arter som är upptagna i EU:s art-<br />
<strong>och</strong> biotopdirektiv.<br />
Signalarter är arter som med sin förekomst<br />
signalerar goda förutsättningar för rödlistade<br />
<strong>och</strong> andra skyddsvärda arter. Skogsstyrelsen har<br />
presenterat ett urval av arter som fungerar som<br />
signalarter. För ängs- <strong>och</strong> hagmarker används<br />
här signalartslistor som använts vid<br />
länsstyrelsernas ängs- <strong>och</strong> betesinventeringar,<br />
dock med vissa kompletteringar.<br />
Osäkerhet i bedömningarna<br />
Området besöktes inom detta projekt vid tre<br />
tillfällen under oktober - november 2011. En<br />
viss osäkerhet i bedömningen finns därmed<br />
eftersom viss vegetation <strong>och</strong> aktiviteter/<br />
funktioner är lättare att kartlägga vid andra<br />
årstider <strong>och</strong> kan ha förbisetts. Bedömningen<br />
anses dock ge en god grund för det fortsatta<br />
planarbetet.<br />
20