Arbetet i ambulans - Akademiska sjukhuset

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap 

Vårdvetenskap 

Arbetet i ambulans 

Sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter prehospitalt 

Författare: Handledare: 

David Stenlund Ulrika Pöder 

Vårdvetenskap 30p Examinator: 

D-uppsats 15p Helena Lindstedt 

Vt-2009

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

SAMMANFATTNING 

ABSTRACT 

1. INLEDNING 1 

1.1 Den moderna prehospitala vården 1 

1.2 Ambulanssjuksköterskans yrkesroll 2 

1.3 Ambulanssjuksköterskans förhållningssätt 3 

1.4 Den prehospitala arbetsmiljön 4 

1.5 Svårigheter prehospitalt 5 

1.6 Problemområde 6 

1.7 Syfte 7 

1.7.1 Frågeställningar 7 

2. METOD 7 

2.1 Design 7 

2.2 Urval 7 

2.3 Datainsamlingsmetod 8 

2.3.1 Intervjufrågor 8 

2.4 Tillvägagångssätt 8 

2.5 Analys 9 

3. RESULTAT 10 

3.1 Omvårdnaden prehospitalt 10 

3.1.1 Kategori : Hur sjuksköterskans upplever sin yrkesroll 11 

3.1.1.1 Göra egna bedömningar är viktigt 11 

3.1.1.2 Ett speciellt förhållningssätt mot patienten 11 

3.1.1.3 Den kliniska blicken är nödvändig 12 

3.1.1.4 Att ha det medicinska ansvaret 13 

3.1.1.5 Variationen i yrket är stimulerande 13 

3.1.2 Kategori: Situationer då sjuksköterskan upplever 

svårigheter i sitt yrkesutövande 13 

3.1.2.1 Otillräcklighet i akuta situationer 14 

3.1.2.2 Rädsla att göra fel vid läkemedelsbehandling 14 

3.1.2.3 I vissa situationer kan bedömningar och 

beslut vara svårt 14

3.1.2.4 Den prehospitala arbetsmiljön kan vara 

hot och riskfull 15 

3.1.2.5 Omhändertagande av sjuka barn berör 

på ett personligt plan 16 

3.1.2.6 Missbruk av resurser skapar frustration 16 

3.1.2.7 Svåra patientkontakter i det vardagliga arbetet 17 

3.1.3 Kategori: Sjuksköterskan behöver stöd prehospitalt 17 

3.1.3.1 Hjälp av behandlingsriktlinjer är nödvändigt 17 

3.1.3.2 Ett bra samarbete med kollegan och/eller 18 

läkare behövs 

3.1.3.3 Mental förberedelse skapar ordning i 18 

kaotiska situationer 

3.2 Yrket kräver specifika kunskaper och kompetens 18 

3.2.1 Kategori: Sjuksköterskans personliga egenskaper 18 

3.2.1.1 behålla ett lugn och vara stresstålig 19 

3.2.1.2 Vara flexibel inför nya förutsättningar 19 

3.2.1.3 Känna empati för den utsatte patienten 20 

3.2.1.4 Ha ett människointresse och social kompetens 20 

3.2.2 Kategori: Sjuksköterskan bör ha en bred och god 

medicinsk kompetens 20 

3.2.2.1 Breda medicinska och tekniska kunskaper 20 

3.2.2.2 Sjukhuserfarenhet ökar den medicinska 

kompetensen prehospitalt 21 

3.2.2.3 Ambulansyrkeserfarenhet och fortbildning 

är kompetenshöjande 21 

3.3 Ambulanssjuksköterskors förkunskaper vid nyanställning 22 

3.3.1 Kategori: Sjuksköterskans förkunskaper 22 

3.3.1.1 Tillräckliga medicinska kunskaper 22 

3.3.1.2 Introduktionsutbildningen är bra men kan förbättras 23 

3.3.1.3 Ambulanssjukvårdarerfarenhet ger inte 

tillräckliga kunskaper 23 

3.3.1.4 Otillräcklig ambulansspecifik kunskap 23

4. DISKUSSION 24 

4.1 Resultatdiskussion 24 

4.2 Metoddiskussion 27 

4.2.1 Studiens betydelse 29 

4.3 Slutsats 29 

REFERENSER 

Bilaga 1. Tillfrågan om deltagande i studie 

Bilaga 2. Intervjuguide 

Bilaga 3 Tillstånd till studien

SAMMANFATTNING 

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter kring sin profession, deras syn på 

vad som är karaktäriserande för omvårdnaden prehospitalt, vilken kompetens och färdighet 

yrket kräver och att beskriva om sjuksköterskorna anser sig ha haft relevanta förkunskaper för 

yrket innan sin anställning. Metod: Åtta män och sju kvinnor, med olika lång erfarenhet av 

ambulanssjukvård, deltog i studien. Kvalitativa intervjuer genomfördes och data analyserades 

med innehållsanalys. Resultat: Sex kategorier identifierades: Sjuksköterskans yrkesroll (5 

underkategorier), Svårigheter prehospitalt (7), Stöd prehospitalt (3), Sjuksköterskans 

egenskaper (4), Sjuksköterskans kompetens (3) och Sjuksköterskans förkunskaper (4). 

Sammanfattning: Ambulanssjuksköterskan arbetar självständigt och använder ett öppet 

förhållningssätt och sin erfarenhet för att som medicinskt ansvarig, fatta korrekta be- 

dömningar och ta beslut. Sjuksköterskan behöver stöd från riktlinjer, kollegor och läkare i sin 

yrkesutövning. Sjuksköterskan bör vara stresstålig, flexibel och ha en empatisk och social 

förmåga. God medicinsk kunskap och erfarenhet från sjukhusvård är viktigt. Slutsats: Det 

saknas utbildning kring ambulansspecifika moment. Det är viktigt att den nyanställda 

sjuksköterskan arbetar tillsammans med erfarna ambulanssjukvårdare eller sjuksköterskor 

med erfarenhet av de ambulansspecifika uppgifterna. 

Nyckelord: Prehospital, ambulanssjuksköterska, yrkesroll, kompetens, kvalitativ 

innehållsanalys

ABSTRACT 

Aim: The aim was to describe registered nurses’ experiences regarding their professional 

role, their view of what characterises prehospital care, what competence and quality the 

function demands, and if nurses thought that their knowledge prior to their employment were 

relevant. Method: Eight men and seven women, with different lenght of experience in the 

ambulance service, participated. Data from qualitative interviews were analysed with content 

analysis. Result: Six categories were identified: Nurse’s function (5 subcategories), 

Difficulties in the prehospital field (7), Support in the prehospital field (3), Nurse’s quality 

(4), Nurse’s competence (3) Nurse’s prior knowledge (4). Summary: The nurse in the 

prehospital field performs independently and uses an open mind and her /his experiences to 

make correct assessments and decisions. The nurse seeks support from guidelines, colleagues 

and physicians in their professional role, in order to handle difficulties within the field. The 

nurse should be able to stand stress, be flexible and have an empathic- and a social ability. 

Good medical knowledge and experience from hospital care is important. Conclusion: 

Education about ambulance practicalities is lacking. Newly employed nurses should work 

with experienced paramedics or nurses with experience of ambulance practicalities. 

Key word: prehospital, ambulancenurse, professional role, competence, qualitative content 

analysis

1. INLEDNING 

Dagens ambulanssjukvård har utvecklats från den militära sjukvården då sårade trans- 

porterades från slagfältet till sjukhus. I början av 1900-talet togs de första motordrivna 

ambulanserna i bruk. Fram till 50-talet var den prehospitala sjukvården en renodlad transport- 

verksamhet. Prehospital vård kan definieras som omhändertagandet av patienter med akuta 

sjukdomstillstånd, av hälso- och sjukvårdspersonal utanför sjukhus (Mulder, 2002). I denna 

studie används begreppen prehospitalt och sjukvård i ambulans synonymt. 1990 hade ut- 

vecklingen lett till att ambulanssjukvården omfattades av samma krav som övrig hälso- och 

sjukvård vad gäller kvalitet, säkerhet och kompetens. För drygt tio år sedan fastställdes att 

besättningen i en ambulans ska bestå av ambulanssjukvårdare och en sjuksköterska (Suserud, 

2005). Den kompetenshöjning som skett och sker inom ambulanssjukvården har lett till en 

kvalitetsförbättring inom verksamheten. Införandet av sjuksköterskor inom ambulans- 

sjukvården har medfört att kunskaperna om bland annat sjukdomslära och farmakologi ökat. 

Kvalitetsförbättringen har även medfört ökade kunskaper inom psykologi och etik (Melby & 

Ryan, 2005). Den senaste större förändringen inom ambulanssjukvården var när de generella 

delegeringarna att få administrera läkemedel för ambulanssjukvårdarna togs bort. Detta 

innebär att det krävs minst sjuksköterskelegitimation för att få ge läkemedel. Ambulans- 

sjukvården är under ständig utveckling och i dags dato ska varje akutambulans på sikt 

bemannas med en specialistutbildad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2004). Det framtida 

kravet på specialistutbildad sjuksköterska inom ambulanssjukvården innebär ytterligare 

förbättringar i omhändertagandet av den kritiskt sjuke patienten och en tydligare yrkesroll för 

sjuksköterskan i ambulans (Suserud, 2005). På några Universitet har Högskoleverket emeller- 

tid riktat kritik mot specialistutbildningen inom ambulanssjukvård. Utbildningarna tydliggör 

bland annat inte vad omvårdnad inom ambulanssjukvården innebär, det vill säga vad yrkes- 

rollen omfattar (Högskoleverket, 2008). 

1.1 Den moderna prehospitala vården 

Kompetenshöjningen och utvecklingen inom ambulanssjukvården har bland annat lett till 

avsevärda förbättringar i omhändertagandet av vissa patientgrupper. Ambulanssjukvården kan 

korta ned fördröjningstiden från symtomdebut till behandling, genom att inleda botande be- 

handling (Mosley et al, 2007; Vermeulen et al, 2008). Aktuell forskning inom det prehospitala 

området omfattar bland annat införandet av prehospital nedkylning. Behandlingen innebär att 

ambulanspersonalen startar nedkylning, vid till exempel hjärtstopp, med kall intravenös

vätska, för att förbättra patientens prognos (Kampmeyer & Callaway, 2009). I framtiden kan 

den prehospitala vården ytterligare utökas till att omfatta uppföljande möten med vissa 

patientgrupper. Bremer, Dahlberg och Sandman (2009) intervjuade patienter som drabbats av 

hjärtstopp där ambulanspersonalen lyckats med återupplivningen. Författarna fann att 

patienterna hade ett stort behov att få händelsen bearbetad för att uppnå en känsla av psykiskt 

välmående. Författarna menar att här kan ambulanspersonalen hjälpa dessa patienter med 

stödjande samtal under deras bearbetningsfas, för att kunna återgå till sitt normala liv. 

1.2 Ambulanssjuksköterskans yrkesroll 

Omvårdnad kan definieras som en handling som syftar till att hjälpa en individ att förbättra, 

återställa och bevara sin hälsa samt även förebygga ohälsa (Norberg, 1997). Inom akut- 

sjukvården är många gånger den viktigaste och primära omvårdnadshandlingen att rädda liv. 

Men med det sagt ska akutpersonal i möjligaste mån även ta hänsyn till och se patienten som 

en helhet och inte enbart se till det fysiska akuta besväret (Wiman & Wikblad, 2003). 

Gentil, Ramos och Whitaker (2008) påvisade i en studie sjuksköterskors uppfattningar om 

vilken kompetens yrket kräver. Författarna hävdar att kompetensområden som är särskilt 

viktiga för yrket är att kunna fatta beslut, ha en mental förberedelse och mental snabbhet samt 

att kunna arbeta under stressiga förhållanden. 

Ambulanssjuksköterskan (i denna studie vidare benämnd sjuksköterska) ska kunna vårda 

patienter i alla åldrar med medicinska, kirurgiska, ortopediska och psykiatriska sjukdomar, 

dessutom ibland i akuta skeenden och ogynnsamma miljöer prehospitalt. Sjuksköterskans 

specialområde och övergripande funktioner beskrivs av Socialstyrelsen (SOSFS 1997:18). 

Förutom kompetensbeskrivningen för allmän sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005) ska dess- 

utom den specialiserade sjuksköterskan inom ambulanssjukvård kunna ansvara för tre huvud- 

områden. 1. Omvårdnad, undersökningar och behandlingar: Sjuksköterskan ska bedriva 

vård i samråd med patient och närstående, stötta patienter och anhöriga i kris, samt om- 

händerta patienter på ett flexibelt och kreativt sett, i skiftande miljöer och ibland med be- 

gränsade resurser. Sjuksköterskan ska kunna bedöma patientens fysiska och psykiska status 

och omedelbara behov. Han/hon ska även kunna identifiera och bedöma effekter av läkemedel 

dess biverkningar, identifiera och bedöma komplikationer hos den gravida kvinnan och/eller 

fostret. Vidare ska sjuksköterskan inom området förekommande medicinsk teknisk apparatur 

och med hjälp av denna bedöma behovet och utföra undersökningar och behandlingar för att 

upprätthålla vitala funktioner (andning, puls, blodtryck). 2. Information, undervisning,

handledning, forsknings- och utvecklingsarbete: Sjuksköterskan ska ha en informativ roll 

om nya rön inom området till medarbetare och studenter, ha en handledande funktion samt 

bedriva, utveckla och leda utvecklingsarbete. 3. Planering, ledning och katastrofberedskap: 

Sjuksköterskan ska planera och leda sitt arbete i samråd med medarbetare och personal från 

andra områden inom vården och andra myndigheter som socialtjänst och polis. Sjuk- 

sköterskan ska dessutom fungera som medicinsk ledning på ett skadeområde och kunna utföra 

prioritering av skadade (SOSFS 1997:18). 

Socialstyrelsens beskrivning om sjuksköterskans arbetsuppgifter prehospitalt (SOSFS 

1997:18) är omfattande och mer forskning kring den relativt nya yrkesrollen behövs. Vilken 

kompetens och erfarenheter sjuksköterskorna anser yrket kräver är också outforskat. 

1.3 Ambulanssjuksköterskans förhållningssätt 

Enligt flera studier verkar yrkesrollen till stor del handla om olika bedömningar och beslut 

(Wireklint-Sundström, 2005; Gunnarsson & Warren-Stomberg, 2008). Forskning kring 

yrkesrollen som helhet är viktig men saknas däremot. Wireklint-Sundström (2005) beskriver i 

sin avhandling fenomenet bedömning inom ambulanssjukvård som en erfarenhetsbaserad 

kunskap. Författaren fann att personalen förberedde sig för sina uppdrag på två olika sätt. 

Först skapades en mental förberedelse som går ut på att en handlingsplan skapas. Det vill säga 

att vårdarna förbereder sig, på väg ut till patienten, utifrån information personalen fått från 

SOS Alarm. Personalen har även en öppen hållning inför uppdraget i vetskap, av egen 

erfarenhet, att det kan innehålla vad som helst och kanske inte stämmer med den givna 

informationen från SOS (Wireklint-Sundström, 2005). Suserud och Haljamäe (1997) 

intervjuade ambulanssjuksköterskor och fann att öppenhet och lyhördhet samt erfarenhet var 

viktiga komponenter i yrket. Sjuksköterskan var öppen och lyhörd för att kunna samla 

information kring patienten. Denna information ledde i sin tur till en bedömning av vad som 

ska göras för patienten. Erfarenhet i studien beskrevs som att ge patienten optimal vård istället 

för maximal. 

Bedömningen leder till någon form av beslut. Ofta försvåras beslutsfattandet av en rad olika 

faktorer. Gunnarsson och Warren-Stomberg (2008) beskrev i sin studie att graden och 

omfattningen av svårigheter i själva utryckningsuppdraget är avgörande hur bedömningen 

görs. Författarna fann att yttre faktorer som osäkerhet i den prehospitala miljön (hot, olycks- 

risk), förväntningar och press från anhöriga försvårade beslutsfattandet i den akuta situa-

tionen. Andra faktorer eller egenskaper hos sjuksköterskan som var avgörande för besluts- 

fattandet var erfarenhet. Resultatet visade att erfarna sjuksköterskor fattar kvalitativt bättre 

beslut än den oerfarne sjuksköterskan. En annan studie visar att praktisk träning och 

fortbildning ytterligare förbättrar beslutsfattandet prehospitalt (Cooper et al. 2004). 

Inom ambulanssjukvården är korta, snabba möten mellan vårdgivare och svårt sjuk eller 

skadad patient vanligt. Elmqvist, Fridlund och Ekebergh (2008) studerade detta möte och fann 

att med livräddande behandling, det vill säga upprätthållandet av fysiska parametrar som 

andning, puls och blodtryck, finns ur patientens perspektiv en existentiell del som är viktig att 

ambulanspersonalen tänker på. Patientens möte med ambulanspersonalen tar plats i en ofta 

kaotisk miljö, patienten är svårt sjuk eller skadad och erfar känslor av hjälplöshet och av- 

saknad av autonomi. Den existentiella bekräftelsen från vårdgivaren sker genom närhet och 

fysisk kontakt. 

1.4 Den prehospitala arbetsmiljön 

Den prehospitala miljön är till skillnad mot en vårdavdelning omfattande och varierande. Fler 

studier kring vad det innebär att arbeta prehospitalt behövs för att tydliggöra yrkesrollen. 

Suserud, Blomkvist och Johansson (2002) beskriver att omkring 80 % av ambulans- 

personalen upplevt våld eller hot om våld i sitt arbete. Begreppet PTSD (posttraumatiskt 

stressyndrom) innebär att ha upplevt något psykiskt traumatiskt som individen inte har 

kapacitet eller försvarsmekanismer att hantera. Syndromet uttrycker sig vanligen som åter- 

upplevande och undvikande samt psykisk spändhet (Cullberg, 2006). Hochwälder, Ivarsson 

och Widell (2002) hävdar att 91 % av den ambulanspersonalen upplevt något som de upp- 

fattar som psykiskt traumatiskt i sitt arbete. Majoriteten av informanterna i deras studie upp- 

gav larmuppdrag med barn som mest psykiskt påfrestande. Sterud, Ekeberg och Hem (2006) 

utförde en systematisk litteraturgenomgång och fann att prehospital personal i hög ut- 

sträckning drabbas av psykiska och fysiska besvär, till exempel utbrändhet, PTS (symtom på 

posttraumatisk stress) samt rygg och nacksmärtor. 

En studie som undersökte sjuksköterskors negativa upplevelser av uppdrag med olycksfall så 

fann Jonsson och Segesten (2003) att informanterna beskrev sex faktorer av negativa upp- 

levelser. På olycksplatsen: Mötet med det oförväntade och meningslösa. Informanterna gavs 

ingen eller mycket lite tid att förbereda sig mentalt, och ofta var patienterna redan avlidna 

eller avled alldeles efter personalens ankomst till olycksplatsen. En del patienter var skadade

för livet. Fokusering. Sjuksköterskan var så koncentrerad på uppgiften att hjälpa patienten så 

han/hon distanserade sig från omgivningen. Medkänsla. Sjuksköterskan kände starka känslor 

av engagemang och empati med patienten och dess anhöriga samtidigt som känslor av makt- 

löshet fanns i de situationer då det stod klart att inget fanns att göra för att ändra utgången av 

olyckan. Identifikation. Informanterna beskrev att det var lätt att identifiera sig med patient- 

erna vilket försvårade det professionella omhändertagandet. Efter olyckan: Svårigheter att gå 

vidare. Informanterna beskrev att det ofta var omöjligt att lämna händelsen bakom sig samt att 

påträngande minnen av olyckan spontant gjorde sig påminda. Förståelse. För att kunna lämna 

händelsen bakom sig kände informanterna behov av att samtala om det inträffade. Man 

behövde få bekräftelse från kollegor att man agerat rätt i omhändertagandet av patienten. 

Behov fanns också för uppföljning hur det gått för patienten (Jonsson & Segesten, 2003). 

Förekomst av arbetsrelaterad oro hos sjuksköterskor studerades av Svensson och Fridlund 

(2008). Situationer som skapade oro var till exempel då sjuksköterskorna upplevde att de inte 

klarade att hantera den akuta situationen eller då sympati känslor med patienten uppstod. 

Upplevelser av oförbereddhet, då uppdraget var mycket allvarligare än vad man befarat, samt 

vid känslor av oerfarenhet samt uppdrag med barn inblandade skapade oro. Arbetsmiljöfrågor 

som egen säkerhet samt när medicinskteknisk utrustning havererade gav oro samt även vid 

avsaknad av förtroende för kollegan och från arbetsledningen. Strategier för att minska denna 

oro gjordes genom att självreflektera samt samtala med kollegor. Informanterna ansåg att med 

ökad erfarenhet i yrket och med ökad teoretiska kunskaper kunde dessa känslor minska. 

1.5 Svårigheter prehospitalt 

Som inom den slutna sjukvården kan även ambulanspersonalen ställas inför svåra situationer. 

Sandman och Nordmark (2006) identifierade i sin studie flera etiska områden eller situationer 

som sjuksköterskan kan ställas inför. De slutsatser författarna drog var att skillnader i etiska 

dilemman gällande hospital och prehospital vård till stor del liknade varandra. Skillnader som 

man fann var att sjuksköterskan ställs inför etiska dilemman som inom den hospitala vården 

läkare ställs inför, att till exempel avbryta eller att avstå behandling. Wiese et al (2009) visade 

i sin studie att upptill 3 % av ambulansuppdragen innebär transport av patienter i livets slut- 

skede. Informanterna i studien upplevde i dessa fall osäkerhet i det medicinska omhänder- 

tagandet, det vill säga vilken behandling patienten skulle få. Informanterna upplevde även 

osäkerhet i det psykosociala omhändertagandet av patienten och anhöriga.

Ett annat förhållandevis outforskat område inom den prehospitala sjukvården är utnyttjandet 

av ambulanssjukvård när det inte finns något vårdbehov (Kawakami, Oshige, Kubota & 

Tochikubo, 2007; Karlsten & Elowson, 2004). Palazzo, Warner, Hanon och Sadana (1998) 

fann i sin studie att omkring 50 % av uppdragen bedömdes som inte motiverade av ambulans- 

personal. I Hjältes, Suseruds, Herlitz och Karlbergs studie bedömdes att omkring 42 % av 

ambulansuppdragen som rena transportuppdrag. Majoriteten av dessa 42 % hade dessutom 

inget behov av en liggande transport utan hade kunnat ta sig till/från sjukhus själva, enligt 

författarna (Hjälte, Suserud, Herlitz & Karlberg (2007). 

Långt ifrån alla larmuppdrag leder till att patienten följer med ambulansen till sjukvårds- 

inrättning. Av olika anledningar kan patienter ibland lämnas kvar i hemmet. Shaw et al. 

(2006) fann att patienten ibland kan ”botas” i hemmet, efter bedömning av sjuksköterskan 

eller att patienten inte vill följa med. Vidare fann författarna att de främsta anledningarna till 

att patienterna inte transporterades till sjukvårdsinrättning var: inga eller lindrigt skadade 

patienter (till exempel vid fall), färdigbehandling i hemmet, övervakning i hemmet av 

anhöriga, eller egen transport till sjukhus. Endast ett fåtal patienter i studien ville själva inte 

transporteras till sjukhus. 

I den prehospitala miljön kan sjuksköterskan ställas inför svåra situationer av både etisk och 

annan karaktär (Shaw et al, 2006; Herlitz& Karlberg, 2007; Palazzo, Warner, Hanon och 

Sadana, 1998). Relativt få studier har undersökt detta problem och framförallt saknas 

kunskaper kring vilka strategier eller stöd sjuksköterskan behöver i sin yrkesroll. 

1.6 Problemområde 

Den prehospitala forskningen som idag finns är till stor del fokuserad på omhändertagandet av 

specifika patientgrupper och väldigt lite på sjuksköterskans yrkesroll/omvårdnadsarbete som 

helhet. Det saknas kunskap generellt vad yrket innebär, både ur en omvårdnadssynpunkt och 

vad det innebär att arbeta prehospitalt. Mer kunskap om vilken kompetens yrket kräver be- 

hövs. Det saknas även kunskap om sjuksköterskor inom ambulansen har tillräckliga kun- 

skaper för yrket vid nyanställning. En följd av detta är som tidigare nämnts Högskoleverkets 

kritik mot vissa universitets specialistutbildningar där man bland annat haft svårt att tydlig- 

göra ämnet omvårdnad (yrkesroll) i utbildningarna (Högskoleverket, 2008). Kunskap om vad 

yrkesrollen omfattar kan tas tillvara och integreras i specialistutbildningen till ambulans- 

sjuksköterska. På så sätt kan specialistutbildningen förbättras och yrkesrollen utvecklas.

1.7 Syfte 

Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser om sin profession och vad de 

anser är karaktäriserande för omvårdnaden prehospitalt, samt beskriva deras upplevelser om 

vad yrket kräver för kompetens och färdigheter. Syftet var också att beskriva om sjuk- 

sköterskorna anser sig ha haft relevanta förkunskaper för yrket innan sin anställning. 

1.7.1 Frågeställningar 

1. Vad karaktäriseras omvårdnaden av prehospitalt? 

2. Vilka personliga egenskaper, vilken kompetens och erfarenhet anser sjuksköterskan att det 

krävs för att arbeta inom yrket? 

3. Upplever sjuksköterskan ha tillräckliga förkunskaper för att utöva yrket på ett 

professionellt sätt när de inledde sin yrkesbana? 

2. METOD 

2.1 Design 

Studien är deskriptiv med kvalitativ design (Malterud & Aschehoug, 1997). 

2.2 Urval 

I länet finns fyra huvudstationer och två satellitstationer med omkring 110 stycken 

sjuksköterskor anställda med eller utan vidareutbildning. Satellitstationerna bemannas med 

personal från huvudstationerna. Femton ambulanssjuksköterskor, åtta män och sju kvinnor, på 

fyra av ambulansstationerna deltog i studien. Informanterna valdes ut strategiskt. Detta 

gjordes av den anledningen att ett någorlunda jämnt fördelat urval önskades gällandes kön, 

antal år i yrket, specialistutbildade inom ambulanssjukvård/ej specialistutbildade. 

Kontaktuppgifter hämtades från ambulanssjukvårdens interna kontaktbok. Alla tillfrågade 

tackade ja till att delta i studien. Åldersvariationen var 26-52 år (Md=37 år). Antal år i yrket 

som sjuksköterska i ambulans varierade mellan 0.3-19 år (Md= 3 år). Alla informanter utom 

en hade erfarenhet som sjuksköterska på sjukhus. En person arbetade halvtid på sjukhus, två 

stycken arbetade extra på sjukhus. Fem informanter hade erfarenhet av ambulansyrket som 

ambulanssjukvårdare 2-20 år (Md=8 år) innan sin anställning som sjuksköterska. Två

informanter var specialistutbildade inom ambulanssjukvård, en informant i intensivvård och 

en inom anestesisjukvård. Två informanter hade två specialistutbildningar, i 

ambulanssjukvård och anestesisjukvård samt anestesisjukvård och intensivsjukvård. Vid 

datainsamlingen studerade fyra deltagare till specialister inom ambulanssjukvård. 

2.3 Datainsamlingsmetod 

Data insamlades med semistrukturerade intervjufrågor. För att vid behov klargöra, förtydliga 

informanternas svar användes följdfrågor (bilaga 2). Intervjuerna spelades in på band. Den 

kvalitativa intervjun är en lämplig metod att använda när man vill undersöka eller utveckla 

kunskap om ett fenomens egenskap och karaktär (Malterud & Aschehoug, 1997). För att 

erhålla ett användbart och rikt material med kvalitativ intervjumetod är det viktigt att in- 

formanten känner sig trygg och väl omhändertagen under intervjun. Intervjuarens förhåll- 

ningssätt bör vara att lyssna med öppet sinne för att kunna uppfatta nya och oväntade fenomen 

(Malterud & Aschehoug, 1997). 

2.3.1 Intervjufrågor (bilaga 2) 

1. Beskriv vad det innebär för dig att arbeta som sjuksköterska i ambulans? 

2. Vilka egenskaper och vilken kompetens krävs enligt dig för att arbeta som sjuksköterska i 

ambulans? 

3. Beskriv hur du upplever att dina förkunskaper för yrket räckte till när du började din 

anställning? 

2.4 Tillvägagångssätt 

Innan studien inleddes gavs muntligt tillstånd till studien av verksamhetschefen, för 

ambulanssjukvården i det aktuella länet. Studien tog sin början med att två provintervjuer på 

författarens arbetsplats utfördes. Då provintervjuerna avlöpte väl enligt författaren, samt att 

provinformanterna uppfattade frågorna väl, behölls ursprungsfrågorna enligt projektplanen. 

Provinformanternas upplevelser inkluderas i studien. Till de första informanterna (fyra 

personer) skickades missivbrev (bilaga 1) ut via e-mail och därefter tog författaren kontakt per 

telefon efter några dagar. Det visade sig att inga av informanterna hade läst det utskickade 

missivbrevet. Av den anledningen ändrades därefter rekryteringsförfarandet. Tre av infor- 

manterna fick sitt missivbrev utdelat i sitt postfack. Därefter togs kontakt antingen per- 

sonligen eller via telefon. Resterande åtta informanter rekryterades därefter via personlig

kontakt och gavs muntlig information om studiens syfte. De som önskade fick därefter till- 

gång till den skriftliga informationen om studien (tre personer). 

Tretton av intervjuerna skedde på centralortens ambulansstation. Inför intervjuerna bokades 

enskilda grupprum så att intervjuerna kunde genomföras ostört. En informant valde att ha 

intervjun i sitt hem, och en annan på ett bibliotek. Tre av informanterna var i tjänst vid 

intervjutillfällena. Intervjuerna kunde trots det genomföras ostört. Intervjuerna utfördes 

mellan 090127-090324 och varade omkring 20 minuter. All data behandlades konfidentiellt 

och efter att intervjuerna transkriberats raderades de. 

2.5 Analys 

Insamlat data analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman 

(2004). Den kvalitativa innehållsanalysen kännetecknas av att man på ett systematisk sätt 

strukturerar data för att på så sätt urskilja kategorier och eventuellt teman. Den kvalitativa 

innehållsanalysen är en överskådlig metod och kan på så sätt bidra till studiens tillförlitlighet 

(Long & Johnson, 2000). 

Tolkningsprocessen genomgick flera steg (Graneheim & Lundman, 2004). Först lyssnades 

intervjuerna igenom och transkriberades ordagrant. När utskrifterna var klara lyssnades 

inspelningsbandet igenom ytterligare en gång samtidigt som författaren följde med i det 

transkriberade materialet. I steg två lästes intervjuerna igenom för att skapa en övergripande 

förståelse för innehållet. I nästa steg noterades meningsbärande enheter som överensstämde, 

enligt författaren, med studiens syfte och frågeställningar. Därefter kondenserades enheterna 

och gavs lämpliga koder. Enheterna abstraherades ur analysenheten och grupperades med 

koder från andra intervjuer som liknade varandra, i en av författaren skapad datamall. Efter 

detta bildades underkategorier. Slutligen, underkategorier med sammanhängande 

övergripande mening bildade tillsammans huvudkategorier. Analysen var en dynamisk 

process i den mening att författaren gick tillbaka till tidigare utförda analyser, och till viss del 

gjorde om analysprocessen när en ny subkategori eller kategori skapades. Se tabell 1 för 

exempel på analysprocessen. Författarens handledare hade inblick i kodningsprocessen och 

bidrog med råd under arbetets gång. En medbedömare, Johan Lingsarve, med erfarenhet av 

kvalitativ innehållsanalys och ambulanssjukvård granskade delar av analysprocessen.

En förutsättning vid kvalitativ forskningsmetod är att forskaren har en viss förförståelse för 

ämnet som skall studeras. Med förförståelse avses forskarens kunskaper om fenomenet, er- 

hållna antingen genom egna erfarenheter eller förberedande teoretiska studier. I kvalitativa 

metoder påverkar forskarens förförståelse studiens analys och resultat. Författaren till 

föreliggande studie har fem års erfarenhet från ambulanssjukvården. Forskaren bör vara 

medveten om denna förförståelse under forskningsprocessen (Malterud, 1997). 

Tabell 1. Exempel på analysprocessen med meningsbärande enhet, kondensering, kod och 

underkategori 

Meningsbärande 

enhet 

Det är ju också det här 

att man inte vet vad 

som händer.. man vet 

aldrig vad man kan 

förvänta sig riktigt.. 

utan.. för det kan vara 

en svårighet ibland. 

Man ska ta hand om 

den sjuke.. eller ta hand 

om patienten.. det är 

den som står i centrum. 

3. RESULTAT 

Kondenserad enhet Kod Underkategori Kategori 

Man kan veta vad som 

ska hända och vad man 

kan förvänta sig. Det 

kan vara svårt. 

Man ska ta hand om 

patienten. Det är den 

som står i centrum. 

Känner svårigheter 

inför det oförväntade 

vilket försvårar 

bedömningarna. 

Beslutsfattning/ 

Bedömning. 

Svårigheter 

prehospitalt. 

Patienten i centrum. Förhållningssätt. Sjuksköterskans 

yrkesroll. 

I dataanalysen skapades sex kategorier. För tydlighetens skull redovisas kategorierna under 

respektive frågeställning med översiktlig tabell, förklarande text samt med citat. 

3.1 Omvårdnaden prehospitalt 

Analysen av datamaterialet gällande frågeställning nr 1 resulterade i tre kategorier (tabell 2) 

och femton underkategorier.

Tabell 2. Informanternas upplevelser av omvårdnaden prehospitalt 

Kategori Hur sjuksköterskan 

upplever sin 

yrkesroll 

Underkategori Göra egna bedömningar 

är viktigt. 

Ett speciellt 

förhållningssätt mot 

patient. 

Den kliniska blicken är 

nödvändig 

Att ha det medicinska 

ansvaret. 

Variationen i yrket är 

stimulerande 

Situationer då sjuksköterskan 

upplever svårigheter i sitt 

yrkesutövande 

Otillräcklighet i prehospitala 

situationer. 

Rädsla att göra fel vid 

läkemedelsbehandling. 

I vissa situationer kan beslut och 

bedömningar vara svårt. 

Den prehospitala arbetsmiljön kan 

vara hotfull. 

Omhändertagande av sjuka barn 

berör på ett personligt plan. 

Missbruk av resurser skapar 

frustration. 

Svåra patientkontakter. 

3.1.1 Kategori: Hur sjuksköterskans upplever sin yrkesroll 

Sjuksköterskan 

behöver stöd 

prehospitalt 

Hjälp av 

behandlingsriktlinjer är 

nödvändigt. 

Ett bra samarbete med 

kollegan och/eller läkare 

behövs 

Mental förberedelse bringar 

ordning i kaos 

Den här kategorin handlar om informanternas upplevelser av vad yrkesrollen omfattar, på 

vilket sätt sjuksköterskan möter patienten prehospitalt och utför sitt arbete. Denna kategori 

innehåller fem underkategorier. 

3.1.1.1 Göra egna bedömningar är viktigt 

Informanterna upplever att yrkesrollen till stor del handlar om att självständigt fatta beslut och 

göra egna bedömningar i mötet med patienten prehospitalt. I yrket möter man en stor variation 

av patienter och sjukdomstillstånd. Beslut och bedömningar anser informanterna är en stor del 

av yrkesrollen. 

”Det är viktigt att man försöker finna dom orsaker till att patienterna mår dåligt.. göra många 

bedömningar.” Informant 14 

”Mycket ligger ju i ens egen bedömning man får göra egna bedömningar helt enkelt.” Informant 4 

3.1.1.2 Ett speciellt förhållningssätt mot patienten 

Resultatet visar att sjuksköterskan i den prehospitala miljön går in i mötet med patienten med 

ett öppet sinne. Detta förhållningssätt är viktigt då uppgifterna från utalarmeringen ibland inte 

stämmer med verkligheten och att miljön runt patienten ibland kan vara kaotisk. Sjuk- 

sköterskan bildar sig alltså en egen uppfattning om patientens tillstånd med larm- 

informationen som ett stöd i omhändertagandet. Att ha en patient åt gången upplevs positivt

då sjuksköterskan helt kan fokusera på patienten. Detta att jämföra med då en sjuksköterska 

på en vårdavdelning ofta ansvarar för flera patienter samtidigt. 

”Fördelen med ambulansen är att jag har en patient i taget.. det gör att jag kan ge mer till varje patient 

än jag kan göra på en akutmottagning där jag har fler patienter samtidigt.” Informant nr3 

”Man måste ju tänka stort och gå till mindre, man tänker brett först o sen försöker man luska ut å ta 

reda på vad det är för fel.” Informant nr 2 

Informanterna upplever att det är viktigt att ge patienten bra omvårdnad. Det innebär att ge 

grundläggande omvårdnad och att vara professionell samt att få patienten att känna sig väl 

omhändertagen både fysiskt och psykosocialt. Bemötande och skapande av lugn under den 

relativt korta vårdtiden är en betydande del av förhållningssättet prehospitalt. 

”Man måste måna om patienten.. att prata med dom.. pyssla om dom, lägga över den här extra filten, 

liten kudde bakom huvet.. det behövs inte så mycket för att dom ska må bra.” Informant nr 8. 

”Ibland är dom mycket sjuka men oron är ofta mycket stor.. Å där gäller det att du får ner dom på 

jorden.” Informant nr 7 

”Om man i slutändan kan hjälpa människan ifråga på ett vettigt sätt. Det kan va alltifrån att man ger 

mediciner till att man stöttar, pratar.” Informant 6 

3.1.1.3 Den kliniska blicken är nödvändig 

Denna underkategori handlar om sjuksköterskans förmåga att identifiera varje patients 

enskilda vårdbehov. Det innebär inte nödvändigtvis att ställa en exakt diagnos utan mer att 

identifiera och behandla ibland livshotande symtom. I mötet med patienterna använde sjuk- 

sköterskan sin kliniska blick för att snabbt identifiera och åtgärda problem kring patienten, 

både vid livshotande tillstånd men även vid uppdrag av mindre allvarlig karaktär. 

”Alla är unika å har olika behov.. men... att försöka tillgodose dom behoven så mycket som 

möjligt. Att identifiera vårdbehovet i varje enskild situation.” Informant 4 

”Man tar snabba beslut.. utan att liksom.. man måste välja ut dom här man lärt sig under alla 

år.. russinen ur kakan..” Informant 1.

3.1.1.4 Att ha det medicinska ansvaret 

Sjuksköterskan har den högsta medicinska kompetensen i ambulansen och är därför medi- 

cinskt ansvarig. Att ha ansvaret för bedömningarna upplever informanterna stimulerande och 

som en del av yrkesrollen. 

”Det kan ju innebära tillexempel om det behövs behandling.. medicinsk behandling så har jag ansvar 

för det eftersom vi normalt sett i besättningen har en ambulanssjukvårdare och en sjuksköterska å det 

fallet är det väl jag då.” Informant 6 

”Ja, man har ju ansvar.. medicinskt ansvar för ambulansuppdraget.. så vilka beslut som än fattas som 

rör patientens medicinska tillstånd så har man ju ansvar för det oavsett vem som faktiskt vårdar.” 

Informant nr 2. 

3.1.1.5 Variationen i yrket är stimulerande 

Majoriteten av informanterna upplever en stor variation i sin yrkesutövning, då patienterna är 

av varierande ålder och med olika sjukdomstillstånd. Arbetsbelastning är också väldigt 

varierande, från inga uppdrag alls vissa dagar till att ha inte ha tid att komplettera utrustning 

mellan uppdragen. Den här variationen av arbetsbelastning upplever informanterna som 

karaktäriserande för omvårdnaden prehospitalt. 

”Det kan vara lite pirr när man åker ut. Man vet inte alltid vad man möter för nåt. Det är mycket 

stimulerande.” Informant 6 

”Från att sitta o köra transporter mellan sjukhus eller att inte alls ha en ända körning till att man kan få 

stå ute på trafikolyckor i flera timmar eller att få övertid, man hinner inte ens till station för att fylla på 

saker, det är skoj.” Informant 11 

3.1.2 Kategori: Situationer då sjuksköterskan upplever svårigheter i sitt yrkesutövande 

Resultatet i den här studien visar att informanterna upplever en betydande frekvens av 

svårigheter i sin yrkesutövning. Den här kategorin visar sig innehålla flest variationer av hur 

svårigheter upplevs av informanterna i studien.

3.1.2.1 Otillräcklighet i akuta situationer 

Informanterna upplever svårigheter i akuta situationer. Man beskriver en känsla av att inte 

räcka till samt en känsla av utsatthet och ensamhet jämfört med hur akutsjukvård bedrivs på 

sjukvårdsinrättning. Sådana situationer kan vara när patienten är mycket sjuk och sjuk- 

sköterskan behöver utföra fler saker samtidigt eller när ambulansbesättningen är långt från 

sjukhus och inga ytterligare ambulanser finns att tillgå. 

”När det handlar mellan liv å död.. visst då lastar man å kör.. men.. man önskar ibland att man vore 

bläckfisk eller att det var en bil till på plats..så.. då kan man känna sig lite maktlös.. att man..då är man 

faktiskt ganska ensam där bak i bilen.” Informant nr 1 

”Man vet att man inte har en annan ambulans i närheten på flera mil å sen man kanske står där med ett 

hjärtstopp.. å bara en bil. Då känns det lite jobbigt, då känner man sig ensam” Informant nr 11. 

”Ja, att kanske vara lite ensam.. att bara vara två på plats, man är två som ska lösa uppgiften.” 

informant 15 

3.1.2.2 Rädsla att göra fel vid läkemedelsbehandling 

Svårigheter vid läkemedelsbehandling i den prehospitala miljön finns också. Svårigheterna 

handlar främst om en rädsla för att göra fel, det vill säga att felbehandla i akuta situationer 

eller/och att oförväntade effekter av given behandlingen ska ske. Det upplevs tryggare av 

informanterna att administrera läkemedel på sjukhuset där högre medicinsk kompetens 

snabbt finns att tillgå. 

”Och sen kan jag känna ibland.. ja rädslan att göra fel.. även fast man inte gör det.. man följer ju våra 

pm å man kan ju inte göra så mycket annat än.. man får ju gå efter ABCD om man har en dålig patient. 

Å gör man det så gör man ju egentligen inte fel.. men ändå så finns det ju där.. liksom.. 

läkemedelshantering till exempel.” Informant 8 

”Det kommer alltid nya läkemedel.. som man kanske inte har använt förut då kan man ju känna sig lite 

osäker.. det hade ju varit lite skönt att få prova det på en avdelning där du har en doktor i ryggen.” 

Informant 1. 

3.1.2.3 I vissa situationer kan bedömningar och beslut vara svårt 

Svårigheter vid beslutsfattning/bedömning prehospitalt anges av informanterna. Det rör sig 

om situationer där sjuksköterskan ska bedöma och fatta beslut kring patientens behandling, till 

exempel hur pass allvarligt sjuk patienten är, vilken vårdinstans som är den rätta för patienten 

och hans tillstånd samt vilken behandling som behövs. Det upplevs svårt att bedöma och be- 

sluta kring patienter i svåra, kaotiska situationer. Det kan upplevas som svårt att som att göra 

en egen bedömning efter att patienten redan blivit bedömd av högre medicinsk kompetens.

”Avgöra rätt vårdinstans kan vara svårt.. dom fallen som är gränsfall.. alltså alla klara fall.. liksom 

tydliga .. typ det här är bröstsmärta.. Kol.. liksom.. det är ju ganska lätt att identifiera. Men det är ju.. 

folk som är multisjuka å kanske har nåt... ja MS eller någon sån diagnos som försvårar bedömningen.. 

då är det knepigt tycker jag. ” Informant 4 

”Att man tror att en patient har en viss åkomma som gör att man, man kan gärna bli ledd av.. av 

remisser till exempel. Att en läkare har bedömt att det är si och så. Då snöar man lätt in på det, fast 

egentligen kanske det är ytterligare en sak.. att man kanske har lätt att fokusera bara på en sak.” 

Informant 12. 

3.1.2.4 Den prehospitala arbetsmiljön kan vara hot- och riskfull 

Upplevelser av svårigheter i den prehospitala miljön är vanligt förekommande. Det kan röra 

sig om den fysiska arbetsmiljön men vanligast är den psykosociala miljön. Svårigheter i den 

fysiska arbetsmiljön handlar om tunga oergonomiska lyft, arbete i ogynnsamma geografiska 

miljöer vid till exempel trafikolyckor eller uppdrag i hotfullfulla miljöer Andra arbetsmiljö- 

problem är konflikter vid samarbete med andra yrkesgrupper till exempel Polis och 

Räddningstjänst. 

”Det är ju aldrig roligt att stå i ett vattenfyllt dike på en trafikolycka” Informant 5. 

”Det kan vara mycket runt omkring.. det är ju inte bara en patient det är som sagt.. det kan va 

folkmassor, det kan va chockade anhöriga om dom är svårt skadade sen kan det va stressade anhöriga 

fast patienten inte är speciellt sjuk..också.” Informant 1 

”Ja, ligger dom väldigt tokigt å man måste bära och bubba jättelångt. Det orkar man ju inte.” 

Informant 3. 

Svårigheter i den psykosociala arbetsmiljön handlar om sjuksköterskans arbete i till exempel 

miljöer där han/hennes personliga säkerhet äventyras som vid hot- och våldsamma situationer. 

Andra svårigheter är frustration över patienters och anhörigas hemsituationer som sjuk- 

sköterskan upplever i sitt yrkesutövande. 

”Det är ju liksom.. du kan ju komma till en familj där det är mycket våld och sånt här.. det kan vara 

såna saker, och å dom kan ha mycket i botten psykiska och andra problem.” Informant 3 

”Man kan bli satt i situationer som man inte trivs med. Hotfulla situationer trivs man inte med. Stökiga 

krogar.” Informant 5 

”Man ser misär.. dåliga familjeförhållanden. När det kanske är gränsfall om man borde anmäla till Sos 

till exempel.. eller hur man ska göra.. hur man.. när man blir frustrerad, när man ser att man kan inte 

hjälpa till.” Informant 11.

3.1.2.5 Omhändertagande av sjuka barn berör på ett personligt plan 

Informanterna anger omhändertagande av sjuka barn som speciellt svårt. Svårigheterna består 

av två aspekter. Dels så är uppdrag med barn förhållandevis ovanliga, vilket leder till en 

oerfarenhet som skapar oro och osäkerhet hos sjuksköterskan och dels så berör uppdrag med 

akut sjuka barn också på det personliga planet. Man upplever känslor av vanmakt inför det 

akuta sjuka eller skadade barnet vilket beror en känsla av att det är ”onaturligt” att barn blir 

svårt sjuka eller dör. En annan påfrestning är att man känner ett större ansvar för barnets 

anhöriga än vid omhändertagande av vuxna patienter. 

”Svårt sjuka barn.... är.... lite mer påfrestande än svårt sjuka vuxna för att barn ska ju inte va sjuka, 

barn ska leva tills de blir gamla. Man har ansvar för barn inför föräldrarna., så svårt sjuka barn kan jag 

nog tycka är lite svårare”. Informant 2 

”Barn är ju ett klassiskt problem. Det är sällan vi hanterar barn.” Informant 6 

”Det jag kan tycka är svårt är barn.. det tycker jag är jättesvårt, därför det är så känsloladdat. Dels har 

man barn själv.. sen föräldrarna att at hand om.. och allt runtomkring. Det kan jag tycka vara rätt tufft 

faktiskt.” Informant 12 

3.1.2.6 Missbruk av resurser skapar frustration 

Informanterna upplever svårigheter i situationer där man anser att uppdraget inte är befogat i 

den bemärkelsen att patienten inte är akut sjuk, enligt sjuksköterskornas bedömning, och inte i 

behov av ambulanssjukvård. Detta missbruk beror på att, anser informanterna, att SOS 

felprioriterat uppdraget som mer akut än vad det i verkligheten är. 

”Spontant, så trodde jag det skulle vara mera action.. mera sjuka patienter. Å när man kommer från 

intensivvårdsmiljö.. så har man sett mycket sjuka patienter.. dom är inte så sjuka våra patienter.. det är 

mycket transporter” Informant 15 

”Folk som ringt ambulans, så kommer dom ut o möter oss med rocken på och säger ”kör in mig till 

sjukhus”. Då blir jag inte bara upprörd utan mer därtill och tycker det är ett svineri.” Informant 7

3.1.2.7 Svåra patientkontakter i det vardagliga arbetet 

Denna underkategori handlar om mer allmänna svårigheter i yrkesutövningen. Situationerna 

handlar inte om omhändertagande av specifika patientgrupper i sig utan mer om upplevda 

vardagliga problem som är svåra att hantera. Det kan vara etiska problem där sjuksköterskan 

upplever etiska konflikter med till exempel andra vårdgivare. Andra svårigheter är till ex- 

empel, när patienter inte vill ta emot vård mot sjuksköterskans inrådan eller att under den 

relativa korta vårdtiden kunna se till helheten hos patienten. Det kan även vara situationer då 

sjuksköterskan upplever det svårt i prioriteringssituationer, både vid mindre och större 

uppdrag, exempelvis vid trafikolyckor. 

”Patientfall där inte saker är självklara hur man ska bete sig. tex om det är en jättegammal dam som 

behöver hjälp å hon kanske håller på och dör.. å sen kommer man till akuten med patienten åsso blir 

dom irriterade för att man kommer, dom tycker kanske att man skulle låtit henne varit på boendet för 

att dö.” Informant 11. 

”Det svåra är kanske på den här korta stunden man träffar patienten att se helheten till exempel.” 

Informant 12 

”Och sen så är det naturligtvis..svårt.. visst stora olyckor till exempel, bestämma vad som är viktigt 

just nu” Informant 6 

3.1.3 Kategori: Sjuksköterskan behöver stöd prehospitalt 

Informanterna i studien är beroende av olika stöd vilka i sitt yrkesutövande för att lösa pro- 

blem och svårigheter i sitt yrkesutövande. Vid analysen framkom fyra underkategorier till 

kategorin Stöd prehospitalt. 

3.1.3.1 Hjälp av behandlingsriktlinjer är nödvändigt 

Informanterna anger ambulanssjukvårdens behandlingsriktlinjer för olika diagnoser och 

symtom som ett bra stöd i sitt yrkesutövande. Det upplevs som en trygghet att kunna använda 

riktlinjerna vid svåra situationer eller när sjuksköterskorna inte är helt på det klara vad man 

ska göra. 

”Vi har ju våra vårdprogram... dom följer man ju” Informant 3 

”Sen har vi behandlingsriktlinjerna. Det är det första stödet man tar när man åker på uppdrag.” 

Informant 9.

3.1.3.2 Ett bra samarbete med kollegan och/eller läkare behövs 

Majoriteten av informanterna anger att det viktigaste stödet i svåra situationer är att diskutera 

med kollegan man arbetar med. Informanterna upplever att ambulanssjukvårdarna har en hög 

reell kompetens och erfarenhet av det prehospitala arbetssättet. Informanterna upplever att 

trots att sjuksköterskan har det medicinska ansvaret så handlar det prehospitala arbetet mycket 

om ett teamarbete mellan sjuksköterskanv och ambulanssjukvårdaren. Ett annat viktigt stöd är 

möjligheten till läkarkontakt. 

”Man har ju kollegan med sig.. som antingen är ambulanssjukvårdare eller sjuksköterska. Många av 

ambulanssjukvårdarna i den här organisationen har ju jobbat väldigt länge så dom är väldigt duktiga 

dom är mycket bra..” Informant 9 

”Är det något annat medicinskt svårt kan jag också konsultera läkare, min kollega eller annan 

besättning på plats.” Informant 7. 

3.1.3.3 Mental förberedelse skapar ordning i kaotiska situationer 

Ett par informanter anger att ett annat viktigt stöd i yrkesutövandet är att förbereda sig mentalt 

för uppdraget. Förberedelsen går ut på att man går igenom sina teoretiska kunskaper för sig 

själv och med kollegan. Men förberedelsen går även ut på att planera och dela upp arbets- 

uppgifterna innan man kommer fram till patienten. 

”Då försöker jag tänka tillbaks på kurser som jag gått o lärt mig, typ PHTLS, hur man undersöker 

patienter, ja helt enkelt använder det jag lärt mig.” Informant 10 

”Arbetsschemat vi har ABC.. är ju grunden i allt så det är ett stöd.” Informant 9 

3.2 Yrket kräver specifika egenskaper och kompetens 

Analysen av datamaterialet gällande ovanstående frågeställning resulterade i två kategorier 

och sju underkategorier (tabell 3) 

Tabell 3. Översikt av informanternas åsikter kring kompetens och färdigheter 

Kategori Sjuksköterskans personliga 

Underkategori 

egenskaper 

Behålla ett lugn och vara 

stresstålig. 

Vara flexibel inför nya 

förutsättningar. 

Känna empati för den utsatta 

patienten. 

Ha ett människointresse och 

social kompetens. 

Sjuksköterskan bör ha en bred och 

god kompetens 

Breda medicinska och tekniska kunskaper. 

Sjukhuserfarenhet ökar den medicinska 

kompetensen prehospitalt. 

Ambulansyrkeserfarenhet och fortbildning 

är kompetenshöjande.

3.2.1 Kategori: Sjuksköterskans personliga egenskaper 

Denna kategori beskriver sjuksköterskors uppfattningar om vilka personliga egenskaper 

sjuksköterskan bör ha för att vara lämplig att arbeta prehospitalt. Till kategorin skapades fyra 

underrubriker. 

3.2.1.1 Behålla ett lugn och vara stresstålig 

I mötet med patienterna anser informanterna att det är viktigt att kunna behålla ett lugn och 

visa ett lugn utåt, även om man upplever sig stressad. Detta för att lugna ner en redan stressad 

patient/anhörig. Att fungera, och i viss mån trivas, i stressiga miljöer/situationer är en 

egenskap man anser viktig. 

”Man ska nog tycka om utmaningar och vara en person som.. som vill.. ja, trivs i kaos.. ja.. en 

organisatör.. ”Informant 2. 

”Det som är viktigt att man behåller ett lugn.. att man har en hög stresströskel.” Informant 7 

3.2.1.2 Vara flexibel inför nya förutsättningar 

Flertalet informanter anger att flexibilitet är en personlig egenskap som är viktig för att kunna 

utföra yrket på ett professionellt sätt. Flexibiliteten är en fördel då situationer plötsligt kan 

förändras, patienter kan bli sämre men även som tidigare nämnts så kan förhands- 

informationen om uppdraget inte stämma med verkligheten. Flexibiliteten handlar även om att 

kunna ändra sina beslut om situationen kräver det samt att ha en öppen hållning för det 

oväntade. Flexibilitet är också användbart i mötet med patienten då sjuksköterskan anpassar 

sig till patientens situation. 

”Vara flexibel o ändra mitt beslut efter vad situationen kräver av mig just då. Jag ska inte stirra mig 

blind på en sak.” Informant 10 

”Flexibel naturligtvis, i och med att du inte vet vilka situationer du hamnar i så du måste ju va 

flexibel” Informant 9

3.2.1.3 Känna empati för den utsatta patienten 

Ytterligare egenskaper som är nödvändiga enligt informanterna är förmågan att kunna känna 

empati. Att ha förståelse och kunna sätta sig in i patientens situation, oavsett vilken typ av 

människa patienten är, är en förutsättning för att kunna ge en god vård prehospitalt. 

”Mycket viktigt att du har empati och en känsla för den enskilda människan.” Informant 7 

”Du måste visa empati.. du måste ju ha förståelse för och du måste tänka dig in i patienten.” 

Informant 3 

3.2.1.4 Ha ett människointresse och social kompetens 

I sitt yrkesutövande möter sjuksköterskan en stor variation av människor, i olika sociala 

miljöer och kulturer. Informanterna i den här studien anser därför social kompetens som en 

viktig egenskap. Speciellt då dessa möten sker i mer eller mindre akuta situationer med ibland 

stressade anhöriga. Vissa larmuppdrag med till exempel droger inblandade eller misshandel 

kräver denna egenskap då sjuksköterskan behöver kunna lugna till exempel en upprörd 

patient. Sjuksköterskan bör även ha ett människointresse och trivas med variationen av 

människor i varierande sociala miljöer. 

”Tycka om att jobba med andra människor antar.. jag. Annars har man valt fel bransch, det är alltså.. 

man måste tycka om barn, gamla å allt runt omkring med anhöriga.. och olika folkslag.” Informant 1 

”Man måste kunna ta människor på rätt sätt... tycker jag. Man träffar ju på väldigt många typer av 

människor... i många olika situationer liksom.. i deras liv.. så det.. man måste på något sätt.. hantera.. 

ta människor. Informant 4” 

3.2.2 Kategori: Sjuksköterskan bör ha en bred och god medicinsk kompetens 

Förutom de personliga egenskaperna som informanterna anser viktiga för yrket bör 

sjuksköterskan även ha tillräcklig kompetens. Till denna kategori skapades tre stycken 

underkategorier som beskriver olika typer av kompetens yrket kräver. 

3.2.2.1 Breda medicinska och tekniska kunskaper. 

Informanterna upplever att en viktig kompetens för att arbeta inom ambulanssjukvården är att 

ha goda medicinska kunskaper/utbildning. Kunskaperna ska vara breda för att på ett 

tillräckligt sätt möta kraven som ställs prehospitalt. Sjuksköterskan kan behöva 

specialistutbilda sig för att ytterligare öka kompetensen. Sjuksköterskan behöver vidare ha 

tillräckliga medicinsktekniska kunskaper, då man i yrket använder en hel del sådan utrustning.

”Men nu när jag läser vidareutbildningen så kan jag tycka att.. Jag tror att man behöver den. Jag tror.. 

Man får grunden när man går grundutbildningen.. men! Man får så mycket mer när går en 

vidareutbildning. Å jag tror faktiskt att det är det som behövs.” informant 12. 

”Bred medicinsk kunskap.. om sjukdomar och symtom.. ja allt från.. det är ju alla sjukdomar och 

symtom.. händelseförlopp hur sjukdomarna utvecklar sig.” Informant 1 

3.2.2.2 Sjukhuserfarenhet ökar den medicinska kompetensen prehospitalt 

Samtliga informanter utom en har tidigare erfarenhet av arbete på sjukhus som sjuksköterska. 

Samtliga anser att sjukhuserfarenhet är mycket värdefullt, och att den ökar sjuksköterskans 

kompetens prehospitalt. Vanan av omhändertagande av patienter och anhöriga från sjukhuset 

ger en trygghet prehospitalt, där sjuksköterskan är mer utsatt. Informanterna nämner att ta an- 

ställning som nyutexaminerad sjuksköterska till ambulansen som olämpligt. Vissa anser att 

rotationstjänstgöring, till exempel halvtidsarbete på en akutmottagning och halvtidsarbete i 

ambulans som värdefullt. Informanterna anser akutmottagningen som en lämplig arbetsplats 

för att skaffa sig nödvändig erfarenhet, då den i stort omfattar samma patientkategorier, till 

skillnad mot vårdavdelningar som kan vara väldigt specialiserade. 

”Jag tycker det är viktigt att ha jobbat på sjukhus med akutsjukvård.. just för att se flödet av patienter, 

ha många patienter och svårt sjuka i många olika patientkategorier och det får man ju bäst på en 

akutmottagning.” Informant 3. 

”Har du inte jobbat på sjukhus har du ingen susning vad som händer när du kommer in. Det är viktigt 

att kunna förmedla den tryggheten till patienten.” Informant 12 

3.2.2.3 Ambulansyrkeserfarenhet och fortbildning är kompetenshöjande 

Informanterna anser att arbetslivserfarenhet inom ambulansen ökar kompetensen. För att vara 

en kompetent sjuksköterska så krävs det att man arbetat ett tag inom verksamheten. Vidare 

anser informant att interna kurser som erbjuds är kompetenshöjande och att sjuksköterskan 

har ett eget ansvar att hålla sig uppdaterad på nya forskningsrön och ny utrustning samt 

läkemedel. 

”Man är lite försiktig i början. Så är det ju.. Sen blir man mer och mer luttrad. Man blir tuffare att ta 

vissa beslut. Det kommer med tiden.” Informant 12 

”Kompetens handlar om… erfarenhet tror jag.. alltså det tror jag är en stor del.” Informant 4

3.3 Ambulanssjuksköterskors förkunskaper vid nyanställning 

Analysen av datamaterialet gällande ovanstående frågeställning resulterade i en kategori samt 

fyra underkategorier. Se tabell 4. 

Tabell 4. Översikt kategori och underkategorier 

Kategori Sjuksköterskans förkunskaper 

Underkategori 

3.3.1 Kategori: Sjuksköterskans förkunskaper 

Tillräckliga medicinska kunskaper. 

Introduktionsutbildningen är viktig men 

kan förbättras. 

Ambulanssjukvårdarerfarenhet ger inte 

tillräckliga förkunskaper. 

Otillräcklig ambulansspecifik kunskap. 

Informanterna beskriver under denna kategori i vilken omfattning förkunskaperna för yrket 

var tillräckliga och vilka kunskaper som saknades vid nyanställning. 

3.3.1.1 Tillräckliga medicinska kunskaper 

Då de allra flesta av informanterna har tidigare sjukhuserfarenhet som sjuksköterska så 

upplever informanterna att den medicinska förkunskapen för yrket prehospitalt var tillräckligt. 

Informanter nämner nyttan av att ha sett sjuka patienter tidigare inne på sjukhuset och att de 

medicinska förkunskaperna var i stort sett bra. 

”Jag hade jobbat på infektion i sex år å jag tyckte det faktiskt var ganska bra. Infektion har faktiskt 

mycket bredd i sig.. man har stött på mycket allt från barn till gamla, och så är det mycket akuta 

situationer. Det var ju bra.” Informant 11 

”Det rent teoretiska.. tyckte jag kändes tryggt!” Informant 5 

”Medicinskt så var det bra, jag kände att jag hade.. jag hade inte nåt problem med svårt sjuka..Jag 

hade inte svårt att identifiera dom som var svårt sjuka.. det kände jag verkligen från början.. Jag var 

förvånad att det inte var svårare på det sättet..” Informant 2

3.3.1.2 Introduktionsutbildningen är bra men kan förbättras 

Informanterna nämner introduktionsutbildningen, som alla nyanställda i aktuellt län deltar i 

vid nyanställning, som en viktig del till introduktionen i yrket. De flesta av informanterna är 

nöjda med introduktionen de fick och tycker den omfattar det som är nödvändigt. 

Informanterna upplever dock att vissa brister i utbildningen finns. Bristerna handlar om för 

kort inskolning, avsaknad av ett mentorskap samt för stort fokus på den medicinska biten och 

för lite på de praktiska momenten i yrket. 

”Jag saknade en större dubbelgång alltså, mer tredjemanpass. För att kunna se olika.. fall..” Informant 

7 

”Introduktionen tyckte jag var bra, jag var nöjd helt enkelt. Jag kände mig redo att börja jobba.” 

Informant 4 

3.3.1.3 Ambulanssjukvårdarerfarenhet ger inte tillräckliga förkunskaper 

Informanterna med tidigare erfarenhet som ambulanssjukvårdare anser att hoppet till sjuk- 

sköterska rent arbetsmässigt inte var så stort, förkunskaperna var tillräckliga på grund av att 

många ambulanssjukvårdare för bara några år sedan utförde de behandlingar som idag sjuk- 

sköterskan gör. Det man däremot saknar, som informanterna nämner är kunskaper eller 

erfarenheter kring det formella medicinska ansvaret. 

”I och med att jag jobbat som ambulanssjukvårdare och fått gjort ganska mycket innan delegeringarna 

försvann så.. den biten saknade jag väl inte.. faktiskt. Det är mer ansvarsbiten som jag inte riktigt 

tyckte jag hade.” Informant 12 

”Det var ju rollen.. att vara.. det kan jag dra mig till minnas att man chefade helt plötsligt.” 

Informant1 

3.3.1.4 Otillräcklig ambulansspecifik kunskap 

Informanterna, upplever att det saknades kunskap kring de mer specifika, praktiska upp- 

gifterna inom yrket. Det rör sig om till exempel radiokommunikation, agerande vid stora 

olyckor, bilkörning och kartläsning, det vill säga arbetsuppgifter som normalt inte förknippas 

med sjuksköterskeyrket. 

”Det är så många bitar som ska funka, kartor, kommunikation. Bilen, det är tankning, kolla olja..” 

Informant 13

”Trauma ute på plats, hur man gör, stora trafikolyckor... kommunikation.. hela runt, inte bara 

patienten, räddningsledare. Det var mycket nytt att lära sig.” Informant 11 

4. DISKUSSION 

Resultatet visar att sjuksköterskan i sin yrkesroll arbetar självständigt och använder ett öppet 

förhållningssätt mot patienten och sin kliniska blick, för att som medicinskt ansvarig fatta 

korrekta bedömningar och beslut i varierande prehospitala miljöer. Den prehospitala vården 

karaktäriseras av en del svårigheter och av att sjuksköterskan är beroende av olika stöd i sin 

yrkesutövning. Resultatet visar också att sjuksköterskan bör vara stresstålig, flexibel och ha 

en empatisk och en social förmåga. Studien visar att en god medicinsk utbildning samt 

erfarenhet från sjukhusvård också är viktigt. Informanterna i studien anser sig ha haft 

relevanta medicinska förkunskaper för yrket, men att man saknade viss kunskap kring 

ambulansspecifika moment som till exempel bilkörning, kartläsning och 

radiokommunikation. 

4.1 Resultatdiskussion 

Yrkesrollen och omvårdnaden för sjuksköterskan karaktäriseras av att självständigt fatta 

beslut och göra bedömningar, ibland i stressiga situationer. Att som medicinskt ansvarig stå 

för, och ansvara för bedömningarna och besluten, anser många informanter i denna studie som 

stimulerande och utmanade. Sjuksköterskan intar en öppen hållning i mötet med patienten för 

att skapa sig en egen bild av patienten och situationen, trots given information vid utalarm- 

eringen. Flera studier pekar på att detta förhållningssätt är typiskt kännetecknande för om- 

vårdnaden prehospitalt (Suserud & Haljamäe, 1997; Wireklint-Sundström, 2005). In- 

formanterna i denna studie anser att den kliniska blicken är viktig och den handlar om att 

sjuksköterskan använder sina tidigare erfarenheter för att kunna bedöma patientens tillstånd. 

Andra studier styrker vikten av personal med erfarenhet från ambulanssjukvård för att 

bedömningen ska vara optimal (Gunnarsson & Warren-stomberg, in press). Ett fynd i denna 

studie var att en del informanter anser att den grundläggande omvårdnaden är speciellt viktig, 

till exempel att skapa ett lugn, samtala, samt måna om patientens fysiska bekvämlighet. Detta 

är intressant då sjuksköterskor inom ambulanssjukvården ofta ställs inför akuta situationer och 

korta möten där det av olika skäl kan vara svårt att hinna med något annat än det medicinska 

omhändertagandet. Detta fynd överensstämmer även med Elmqvists, Fridlunds och Ekeberghs

(2008) resultat, att det akuta omhändertagandet inbegriper något mer än de rent medicinska 

insatserna, det vill säga att sjuksköterskan ser till patienten som en helhet och inte bara till 

patientens akuta besvär. 

Den stora variationen av miljöer, patientkategorier och arbetsbelastning som sjuksköterskan 

ställs inför i sin yrkesutövning anser informanterna karaktäristiskt för yrket. Det faktum att 

den prehospitala vården ur flera aspekter är varierande, gör att det är svårt att definiera 

omvårdnaden prehospitalt tydligare och mer precist än vad Socialstyrelsen gör (SOSFS 

1997:18). En bidragande orsak till att några Universitet förlorat sin examensrätt 

(Högskoleverket, 2008) kan vara att det är svårt att definiera och bedriva utbildning inom ett 

yrke som är förhållandevis varierande och omfattande. Resultatet i denna studie visar att 

kompetens i hög grad handlar om erfarenhet. Erfarenheten hjälper sjuksköterskan att 

förbereda sig på att handskas med variationsrika situationer. 

Resultatet i denna studie visar vidare att sjuksköterskan ofta ställs inför svåra situationer i sin 

yrkesutövning. Som tidigare nämnts så upplevde informanterna bedömnings- och besluts- 

situationer som stimulerande och som en del av yrkesrollen, men resultatet visar också att 

många informanter även upplevde en svårighet i att fatta beslut, samt att bedöma hur pass sjuk 

en patient är och vilka åtgärder som krävs. Att ta beslut i kaotiska situationer upplevdes som 

svårt vilket även andra studier också påvisat (Gunnarsson & Warren-stomberg, 2008). Ett 

fynd i denna studie är att förvånansvärt få informanter har upplevt psykiska svårigheter 

relaterat till sin yrkesutövning. Informanterna angav att uppdrag där barn var inblandade som 

psykiskt belastande, vilket stämmer överens med tidigare studier (Hochwälder, Ivarsson & 

Widell, 2002). Andra studier visar en hög grad av förekomst av arbetsrelaterade psykiska 

besvär, med känslor av otillräcklighet och ensamhet, hos ambulanspersonal (Svensson & 

Fridlund, 2008; Jonsson & Segesten, 2003). Visserligen har informanterna i denna studie 

angett upplevda svåra situationer som känslor av otillräcklighet, ensamhetskänslor. Detta 

skulle kunna tolkas som psykiskt betungande, men är att det handlade mer om att infor- 

manterna upplevde dessa situationer som medicinskt svåra snarare än psykiskt påfrestande. 

Informanterna angav även den psykosociala arbetsmiljön som påfrestande. Informanter i 

föreliggande studie beskrev inte upplevda kvarstående psykiska besvär vilket andra studier 

rapporterat som vanligt förekommande (Suserud, Blomkvist & Johansson 2002; Sterud, 

Ekeberg & Hem 2006).

Informanterna denna studie angav upplevelser av att missbruk av ambulansresurser 

förekommer. En orsak till det kan vara, att informationen som når larmcentralen är andra- 

hands och ibland till och med tredjehands uppgifter. Sällan är det patienten själv som ringer. 

Detta kan vara en av anledningarna till att ambulanspersonal ibland bedömer vissa uppdrag 

som onödiga (Karlsten & Elowson, 2004). En annan orsak skulle kunna vara att den 

kompetensutvecklingen som skett inom ambulanssjukvården bidrar till att öka uppfattningen 

av detta missbruk. I och med att kompetensen inom ambulanssjukvården ökar så kan detta 

bidra till att ”mindre åkommor” bedöms som negligerbara i högre utsträckning av en 

välutbildad person än vad en person med lägre utbildning skulle göra. Detta kan vara en 

förklaring till sjuksköterskors upplevelser av den höga andelen patienter som överutnyttjar 

ambulanssjukvården (Pallazzo, Warner, Hanon & Sadana, 1998; Hjälte, Suserud, Herlitz & 

Karlberg, 2007). Å andra sidan borde en ökad kompetens öka förståelsen av komplexiteten i 

yrkesrollen i med det öppna förhållningssättet som sjuksköterskan har (Wireklint-Sundström, 

2005) och sjuksköterskan borde därför inte negligera några patienters tillstånd. 

Att utsättas för etiska konflikter, till exempel att avstå från att ge behandling till en patient i 

livets slutskede, samt att ibland bli ifrågasatt för att ge för mycket vård till samma patient- 

kategori, angav informanterna i den här studien som relativt vanligt. Andra studier påpekar att 

konflikterna prehospitalt till stor del handlar om att avstå eller avbryta behandling (Sandman 

& Nordman, 2006). 

I sitt yrkesutövande är sjuksköterskan beroende av olika stöd, som han/hon tar till för att lösa 

svåra situationer. Resultatet visar också att arbetet prehospitalt i hög grad är beroende av ett 

väl fungerande samarbete i ambulansbesättningen. I den förhållandevis utsatta situationen 

sjuksköterskan befinner sig i så är det viktigt att detta samarbete fungerar bra. Trots sjuk- 

sköterskans formella kompetens är han/hon i behov av att förankra och diskutera sina beslut 

med ambulanssjukvårdaren i besättningen. Möjligheten att kunna ringa och få råd eller stöd 

av läkare angavs av de flesta informanter som mycket viktigt. Ett annat stöd i yrkesutövandet 

är den mentala förberedelsen som informanterna beskriver. Denna process kan vara svår och 

det är av den anledningen sjuksköterskan är i behov av ovanstående stöd för att kunna utföra 

arbetet tillfredställande anser författaren. 

Enligt informanterna bör sjuksköterskan vara stresstålig och flexibel för att kunna möta 

patienten prehospitalt. Detta är egenskaper som kan anses självklara då man funderar på 

begreppet prehospital akutsjukvård. Gentils, Ramos och Whitakers (2008) studies resultat om 

vilka färdigheter sjusköterskor anser att yrket kräver, överensstämde också med dessa per-

sonliga egenskaper. Ett annat intressant och positivt fynd i studien är de personliga 

egenskaper som krävs för yrket, social- och empatisk förmåga. Dessa egenskaper är kanske 

inte lika självklara när man tänker på prehospital akutsjukvård. Detta talar för att 

sjuksköterskan, trots det förmodade intresset för det akuta omhändertagandet, även upplever 

det sociala samspelet som viktigt. 

Förutom tillräckliga medicinska kunskaper anser informanterna att sjukhuserfarenhet är 

viktigt för yrkesrollen. Erfarenhet från sjukhuset upplevs viktigt för att kunna ha beredskap 

för den variation av patienter man ställs inför och de beslut och bedömningar som görs. Detta 

resultat betonar vikten av tidigare erfarenhet innan man börjar sin anställning inom ambulans- 

sjukvården. Arbetsgivarna har ett ansvar i detta, informanterna upplever sig i de flesta fall ha 

tillräckliga medicinska kunskaper vid anställning, men att man saknade praktisk kunskap om 

ambulansyrkets specifika delar som till exempel bilkörning och kartläsning. Introduktions- 

och specialistutbildningarna bör till stor del vara inriktade på dessa praktiska moment och om 

man tillser att de sökande har tillräcklig stor erfarenhet så kan delar av den medicinska utbild- 

ningen till viss stå tillbaka för de praktiska delarna. Naturligtvis måste en balans mellan dessa 

delar finnas då yrket även kräver goda teoretiska kunskaper. 

4.2 Metoddiskussion 

Då syftet med föreliggande studie var att beskriva människors upplevelser och erfarenheter 

kring ett fenomen så ansåg författaren kvalitativ intervjumetod som lämplig. Vid kvalitativ 

forskningsmetod används begrepp som giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet som hjälp 

för att bedöma en studies trovärdighet. Giltigheten (intern validitet) i en studie, styrks om 

författaren ger exempel på hur analysprocessen gått till samt använder en medbedömare för 

granskning av koder och kategorier. En studies tillförlitlighet (reliabilitet) handlar bland annat 

ifall samma resultat skulle uppnås om studien gjordes om på en liknande grupp. Överför- 

barhet (generaliserbarhet) handlar om i vilken utsträckning resultatet är giltigt för andra 

grupper av människor och miljöer. För att kunna bedöma en studies överförbarhet är det 

viktigt att författaren noggrant beskriver sin urvalsgrupp, datainsamling och analys 

(Graneheim & Lundman, 2004). 

Författaren valde strategiskt ut ett brett urval av informanter med olika lång erfarenhet och 

utbildning och anställningsort. En spridning på informanternas bakgrund kan bidra till att ge 

ett rikt material och ökar möjligheten att beskriva ett fenomen ur flera aspekter. Detta bidrar

på så sätt till att öka studiens tillförlitlighet då flertydiga svar reducerar risken för förhastade 

slutsatser och tvingar författaren att ta noggrann ställning till vilket svar som bäst motsvarar 

frågeställningarna (Malterud, 1997). 

De flesta av informanterna i studien bodde i länets centralort, men en del pendlar till sitt 

arbete på en ytterstation. Av bekvämlighetsskäl utfördes därför de flesta av intervjuerna i 

centralorten. Författaren hade ingen personlig relation till informanterna. Studieinformanterna 

rekryterades från länets övriga stationer, där författaren inte är verksam, för att undvika en för 

nära relation mellan författaren och informanterna. Att ha personlig kännedom om 

informanterna kan uppfattas både positivt och negativt. Det positiva är att författarens 

kännedom om informanterna har gjort det möjligt att göra ett lämpligt urval av informant. 

Nackdelen skulle kunna vara att informanterna blir begränsade i sina svar. Författaren 

bedömer den risken som liten på grund av att frågornas karaktär inte kan anses som känsliga. 

Det fanns inga etiska konflikter och studien följde de etiska riktlinjerna för rapportskrivning 

(Bell, 2006). 

I ett led att öka studiens trovärdighet testades frågeguiden innan studiens början. Efter utförda 

provintervjuer diskuterades frågornas innehåll, samt författarens intervjuprestation mellan 

författaren och provinformanterna. Provinformanterna ansåg att frågorna var tydliga och lätta 

att förstå. Provinformanternas svar visade sig överensstämma med studieinformanterna och 

ingår därför i studien. Studieintervjuerna skedde i en avskild och ostörd miljö och samtliga 

utfördes av författaren. Önskvärt var att informanterna inte tjänstgjorde när intervjuerna 

utfördes. Av olika skäl var ett fåtal av informanterna (n=3), trots det, i tjänst vid 

intervjutillfällena. Även fast intervjuerna inte blev avbrutna, och att författaren inte uppfattade 

det så, finns möjligheten att informanterna känt sig stressade och på så sätt inte lämnade ett 

lika rikt material som de kanske skulle ha gjort om de inte varit i tjänst. Intervjutiden visade 

sig bli kortare än beräknat. Trots det anser författaren att informanterna svarade uttömmande 

och att frågeställningarna blev ordentligt besvarade. En nackdel, som till viss mån kan ha 

påverkat resultatet var författarens oerfarenhet i intervjuteknik. Detta faktum var ytterligare 

ett skäl till att provintervjuer valdes att utföras. Annat som styrker studiens trovärdighet är att 

efter den tionde intervjun tillkom inga nya underkategorier/kategorier. Under analysprocessen 

diskuterades kodning- och kategoriseringsförfarandet med författarens handledare. En med- 

bedömare tog del av materialet och gjorde en oberoende bedömning av materialet som till 

största del överensstämde med författarens tolkningar.

Författarens förförståelse inom området är relativt omfattande och har varit till hjälp att få en 

inblick i/och förståelse för informanternas upplevelser. Det är möjligt att en annan person med 

en annan förförståelse skulle tolka informanternas berättelser annorlunda och kommit fram till 

ett annat resultat. I den här typen av studier är vanligtvis överförbarheten låg. Syftet med den 

här typen av studie är inte att försöka förklara ”sanningen” utan att ge en beskrivning av hur 

olika individer upplever det studerade fenomenet. 

4.2.1 Studiens betydelse 

Den här studiens resultat kan tillsammans med annan forskning inom området belysa yrkes- 

rollen då detta som tidigare nämnts är relativt outforskat och omfattande. Studiens resultat kan 

vara användbart i specialistutbildningen till ambulanssjuksköterska samt i ambulansorg- 

anisationernas introduktionsutbildningar. Specifikt skulle det kunna vara att utbildningarna 

innehåller mer praktisk utbildning, till exempel kartläsning och radiokommunikation, än vad 

som finns idag. Då resultatet visar att en stor del av yrkesrollen handlar om bedömningar kan 

den teoretiska utbildningen vara inriktad mot undersökningsteknik av patienter med olika 

sjukdomstillstånd i större utsträckning. 

Resultatet i den här studien visar att bedömning/beslut är en stor del av yrkesrollen. Det skulle 

vara intressant att studera det fenomenet mer ingående. 

4.3 Slutsats 

Yrkesrollen och omvårdnaden prehospitalt är ett självständigt arbete som till stor del handlar 

om att utifrån erfarenhet fatta beslut och göra bedömningar. Prehospitalt ställs sjuksköterskan 

inför svårigheter, ofta i just beslut och bedömningssituationer. Sjuksköterskan är i behov av 

stöd i olika former. Som nyanställd sjuksköterska finns även ett behov av stöd i ambulans- 

specifika kunskaper som till exempel vid arbete vid olycksplats, kartläsning mm. Intro- 

duktionsutbildningarna bör till stor del vara praktiskt inriktade, samtidigt som det naturligtvis 

är viktigt att tillgodose tillräckliga medicinska kunskaper. Dilemmat är att det är svårt att 

teoretiskt förbereda en heltäckande utbildning inför de situationer man kan ställas inför 

prehospitalt, vilket gör att specialistutbildningen är svår att ”skräddarsy”. Därför är lämp- 

ligheten av erfarenhet från arbete på till exempel akutmottagning viktig. Den praktiska 

erfarenheten fås genom att arbete inom ambulanssjukvården. Det är viktigt att, under den 

första tiden som nyanställd sjuksköterska, arbeta tillsammans med ambulanssjukvårdare eller 

sjuksköterskor med lång erfarenhet av de ambulansspecifika uppgifterna. Upprättande av 

mentorskap kan också vara en fördel. Mentorn, den erfarne sjuksköterskan kan fungera som

ett bollplank åt den oerfarne, och bistå med sin erfarenhet i svåra situationer och på så sätt 

hjälper den mer oerfarne sjuksköterskan att utvecklas i sin yrkesroll. 

REFERENSER 

Bell, J. (2006). Introduktion till forskningsmetodik (4: e rev uppl.) Lund: Studentlitteratur 

Bremer, A., Dahlberg, K., & Sandman, L. (2009). To survive out-of-hospital cardiac arrest. A 

search for meaning and coherence. Qualiatative Health Research. 19;(23) DOI: 

10.1177/1049732309331866. 

Cooper, S., Barrett, B., Black, S., Evans, C., Real, C., Williams, S., & Whright, B. (2004). 

The emerging role of the mergency care practioners. (2004). Emergency Medical Journey. 

21(5):614-618. doi: 10.1136/emj.2003.011247 

Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Kultur och Natur. 

Elmqvist, C., Fridlund, B., & Ekebergh, M. (2008). More than medical treatment: The 

patients first encounter with prehospital care. International Emergency Nursing. 16; 185-192. 

doi:10.1016/j.ienj.2008.04.003 

Gentil, R., Ramos, L., & Whitaker, I. (2008). Nurses training in prehospital care. Revisto 

Latino-American. Enfermagen. 16(2). Doi:10.1590/S0104-11692008000200004 

Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: 

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 

105-112. Hämtad från pubmed. 

Gunnarsson, B., & Warrén-Stomberg, M. (2008). Factors influencing decision making among 

ambulance nurses in emergency care settings.International Emergency Nursing. 

Doi:10.1016j.ienj.2008.10.004 

Hochwälder, J., Ivarsson, A-K., Widell, J. (2002). Posttraumatiska stressfaktorer hos 

ambulanspersonalen inom Jämtlands läns landsting. En explorativ studie. 

Stockholm:Samhällsmedicin. Enheten för psykisk hälsa. Stockholms läns landsting. 

Hjälte, L., Suserud, BO., Herlitz, J. & Karlberg, I. (2007). Why are People without medical 

needs transported by ambulance? A study of indications for pre-hospital care. European 

Journal Of Emergency Medicine,14(3)151-6. 

Högskoleverket, (2008). Uppföljning av ifrågasättandet av rätten att utfärda 

specialistsjuksköterskeexamen vid Uppsala Universitet. 2008-12-02. Reg nr 643-4504-08. 

Stockholm: Högskoleverket 

Jonsson, A., &Segesten, K. (2003). The meaning of traumatic events as described by nurses in 

ambulance service. Accident and Emergency nursing, 11,141-152. doi:10.1016/S0965- 

2302(02)00217-5

Kampmeyer, M., & Callaway, C. (2009). Method of cold saline storage for prehospital 

induced hypothermia. Prehospital Emergency Care. 13(1)81-84. Doi: 

10.1080/10903120802471956 

Karlsten, R., & Elowson, P., (2004). Who calls for the ambulance: implications for decision 

support. A descriptive study from a Swedish dispatch centre. European Journal of Emergency 

Medicine. 11;(3):125-9 

Kawakami, C., Ohshige, K., Kubota, K., & Tochikubo, K. (2007). Influence of 

socioeconomic factors on medically unnecessary ambulance calls. BMC Health Research. 

7:120. doi: 10.1186/1472-6963-7-120 

Long, T., & Johnson, M. (2000). Rigour, reliability and validity in qualitative research. 

Clinical effectiveness in Nursing:4: 30-37. Tillgänglig Internet 2008-12-01. 

Malterud, K. & Aschehoug, T. (1997). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. (I. 

Almqvist övers.) Lund : Studentlitteratur. (orginalarbete publicerat 1996) ISBN 91-44-00553- 

9 

Melby, V., & Ryan, A. (2005). Caring for the older people in the prehospital emergency care: 

Can nurses make a difference? Journal of clinical Nursing.14(9) 1141-1150. 

Mosley, I., Nicol, M., Donnan, G., Pattrick, I., Kerr, F., &Dewey, H. (2007). The impact of 

ambulance practise on acute stroke care. Stroke.38 (10) 2765-70. hämtad från pubmed 

Mulder, K. (2002). Medicinsk kompetens i ambulansalarmering. Stockholm: Norsteds 

Norberg, A. (1997). Omvårdnadens mosaik. En modell. Stockholm: Liber 

Palazzo, F.F., Warner, O.J., Hanon, M. & Sadana, A. (1998). Misuse of the London 

ambulance service: How much and why? Journal of Accident and Emergency Medicine, 

15(6):368-70. 

Sandman, L. & Nordmark, A. (2006). Ethical conflicts in prehospital emergency care. Nurs 

Etichs. 13; 592-607. doi: 10.1177/0965733006069694 

Shaw, D., Dyas, J., Middlemass, J., Spaight, A., Briggs, M., Chrisopher, S. & Siriwardena, N. 

(2006). Are they really refusing to travel? A qualitative study of prehospital records. BMC 

Emergency medicine. 6(8). doi:10.1186/1471-227X-6-8 

SOSFS 1997:18 (M). Socialstyrelsens allmänna råd. Ändring i allmänna råd om 

kompetensbeskrivning för sjuksköterskor och barnmorskor 1995:5 Stockholm: 

Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen. (2004). Svensk ambulanssjukvård 2003. Socialstyrelsens meddelandeblad. 

Artikelnummer 2004-1-7. Stockholm: Socialstyrelsen 

Socialstyrelsen, (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Artikelnummer 

2005-105-1. Stockholm: Socialstyrelsen.

Sterud, T., Ekeberg, Ö., Hem, E. (2006) Health status in the ambulance services. A systematic 

review. BMC Health Service Research. 6:(82) DOI: 10.1186/1472-6963-6-82 

Suserud, B-O., Haljamäe, H. (1997). Role Of Nurses in Pre-Hospital Emergency Care. 

(1997). Accidtent and Emergency Nursing, 5, 145-151 

Suserud, B-O., Blomquist, M., Johansson, I. (2002) Experiences of threats and violence in the 

Swedish ambulance service. Accident and Emergency Nursing, 10(3): 127-35 

Suserud, B-O., (2005). A new profession in the pre-hospital care field. – The ambulance 

nurse. Nursing in critical care, 10, 269-271 

Svensson, A.,& Fridlund, B. (2008). Experiences of and actions towards worries among 

ambulance nurses in their professionel life: A critical incident study. Internationel Emergency 

Nursing 16; 35-42. Hämtad från Science direct. 

Vermeulen, R., Jaarsma, T., Hanenburg, F., Nannenberg, J., Jessurun, G., Zijlstra, F. (2008). 

Prehospital diagnosis in STEMI patientstreated by primary PCI: the key to rapid reperfusion. 

Netherlands Heart Journal, 16;5-9. Hämtad från Pubnmed. 

Wiman, E. & Wikblad, K. (2003). Caring and uncaring encounters in nursing in an emergency 

department. Journal of Clinical Nursing. 13,422-429. Hämtad från pubmed. 

Wiese, C., Bartels, U., Ruppert, D., Marung, H., Luiz, T., Graf, B., & Hanekop, G. (2009). 

Treatment of palliative care emergencies by prehospital emergency physicians in Germany: 

An interview based investigation. Palliative Medicine feb 27. (Epub ahead of print). 

Wireklint-Sundström, B. (2005). Föreberedd på att vara oförberedd: En fenomenologisk 

studie av vårdande bedömning och dess lärande i ambulanssjukvård. Doktorsavhandling, 

Växjö Universitet, Sweden: Växjö University Press.

Bilaga 1 

Tillfrågan om deltagande i studie 

Hej! 

Jag heter David Stenlund och jag studerar Vårdvetenskap D på Uppsala universitet. Som en 

del av kursen ingår att skriva en uppsats och jag hoppas att Du vill medverka i studien jag 

planerar att genomföra. 

Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om sin profession. Syftet är 

också att beskriva vilka färdigheter och kompetens man anser yrket kräver samt om man 

tycker att man har haft tillräckliga förkunskaper innan man inledde sin yrkesbana. 

Om Du vill delta i studien innebär det att jag vid ett tillfälle kommer att intervjua Dig. 

Intervjun spelas in på band och beräknas ta omkring 30 minuter. 

Naturligtvis är Ditt deltagande frivilligt och all information behandlas konfidentiellt. Efter att 

intervjuerna skrivits ut kommer de att raderas från banden. Du kan också avbryta din 

medverkan när som helst om Du så önskar. 

Jag kommer inom några dagar kontakta Dig för eventuell bokning av en intervju. Har du 

några frågar kan Du naturligtvis kontakta mig innan dess. 

Med vänliga hälsningar! 

David Stenlund Handledare: Ulrika Pöder 

Ambulanssjuksköterska Sjuksköterska, klinisk adjunkt 

David.Stenlund@akademiska.se Ulrika.Poder@pubcare.uu.se 

Tel: 0705-648165. Tel: 018-4713509

Bilaga 2 

Intervjuguide och protokoll 

Studie: Ambulanssjuksköterskans profession. - Hur utförs och upplevs den? 

Datum: 

Plats för intervju: 

Intervjunummer: 

Demografisk data 

Man ___ Kvinna ___ 

Ålder: ___ 

Hur länge har Du arbetat inom ambulanssjukvården? _____ år. 

Har du en specialistutbildning? _______ Vilken?__________ 

Vilket år avslutade Du din specialistutbildning? _______ 

Frågeområde 1. 

Beskriv vad det innebär enligt dig att arbeta som sjuksköterska i ambulans? 

Kan du beskriva dina arbetsuppgifter? 

Kan du beskriva ditt ansvarsområde? 

Kan du berätta vad det är som gör att du trivs med ditt arbete? 

Upplever du några svårigheter med yrket?


Vilka egenskaper och vilken kompetens krävs enligt dig för att arbeta som sjuksköterska i 

ambulans? 

Vilka personliga egenskaper anser Du vara viktiga i din yrkesutövning? 

Kan du beskriva vad som kännetecknar en kompetent sjuksköterska i ambulansen? 


Beskriv hur du upplever att dina förkunskaper för yrket räckte till när du började din 

anställning? 

Beskriv hur det kändes att vara ny i yrket? 

Upplevde du att du saknade några förkunskaper när du började din anställning? Vilka? 

Hur inhämtade/skaffade du den kunskap du upplevde att du saknade?

Arbetet i ambulans - Akademiska sjukhuset

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?