Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

Bannlyst
<strong>The</strong> shrill ringing of the telephone jolted Beyers
Naudé out of his sleep on Wednesday, 19
October 1977. It was 5.30 a.m. as he hurried
into his small study to still the piercing noise.
He heard a woman’s voice. She did not identify
herself, but said in a whisper: »<strong>The</strong>y are raiding
us. Be prepared. <strong>The</strong> end has come.<strong>«</strong> <strong>The</strong>
phone was silent. He had been expecting such
a call for weeks, and he felt afraid.
Så inleder Colleen Ryan sin berättelse om bannlys<strong>ni</strong>ngen
av Naudé. Denna kom att vara till den
16 september 1984, alltså
»…massakern i nästan sju år, och innebar
ett värre straff än man
Sharpeville 1960 först tänker sig. Den som
drabbades av det upphörde
strängt taget att existera,
i varje fall för omvärlden.
Det var det som var
det berättigade i
me<strong>ni</strong>ngen.
Beyers Naudé föddes
1915 i Roodepoort i Transvaal
men växte upp i Kapstaden. Som son till en
av grundarna av Broederbond (ett hemligt manligt
sällskap som betydde mycket för utform<strong>ni</strong>ngen
av apartheids ideologi och praxis) blev han
tidigt inskolad i det rasistiska tänkandet. Han
gick i sin fars fotspår och läste teologi. En av hans
lärare vid Stellenboschs u<strong>ni</strong>versitet var HF Verwoerd,
som skulle bli Sydafrikas premiärmi<strong>ni</strong>ster.
Vid tjugofem års ålder blev Beyers Naudé Broederbonds
yngste medlem. Vid den tiden gifte han
sig också och flyttade med sin Ilse till Wellington
ledde till att han på
allvar ifrågasatte
apartheidsystemet.<strong>«</strong>
för sin första pastorstjänst i den holländska reformerta
kyrkan.
Under tjugo år tjänstgjorde sedan Beyers
Naudé som pastor i olika församlingar. Politiskt
sympatiserade han med NP, men massakern i
Sharpeville 1960 ledde till att han på allvar ifrågasatte
det berättigade i apartheidsystemet. Av flera
skäl hade han börjat göra det tidigare. Bland
annat hade han fun<strong>ni</strong>t det svårt att teologiskt förklara
och försvara systemet vid resor i Europa. På
grund av ställ<strong>ni</strong>ngstaganden och uttalanden han
gjorde sattes han under allt hårdare press av det
afrikandiska etablissemanget.
Kristna institutet
1962 accepterade Beyers Naudé redaktörskapet
för en nystartad tidskrift, Pro Veritate, och 1963
var han med om att grunda det ickerasistiska och
ekume<strong>ni</strong>ska Kristna institutet (KI). Syftet var att
tjäna Kristi kyrka på allt sätt och att främja dess
enhet. Denna strävan skulle vara grundad i Guds
ord och medlemskapet öppet för varje kristen.
1963 lämnade Naudé också Broederbond och tog
ett helt avgörande steg i september det året när
han en söndag i sin predikan fördömde
apartheid.
Han lämnade boerkyrkan, som i sin tur tog
fullständigt avstånd från honom, och slöt sig till
en svart församling i Alexandra, kåkstaden i
Johannesburg. Han sade till sin fru: »Vad som än
händer skall vi vara tillsammans och Gud med
oss.<strong>«</strong>
Beyers Naudé tvingades sluta som pastor och
fortsatte att arbeta som ledare för KI. 1977 stäng-
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 89