Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

Chikane, nu Mbekis allt i allo som chef för
presidentens kansli, »Terror<strong>«</strong> Lekota, som var
aktiv i alla möjliga sammanhang och numera
är försvarsmi<strong>ni</strong>ster, samt Cyril Ramaphosa,
fackföre<strong>ni</strong>ngsledaren, även om jag <strong>inte</strong> hade så
mycket med facken att göra. De kontakterna
skötte en av mina kolleger. Eric Molobi, som
nyligen dog, var också viktig, liksom en lång
rad ledare inom UDF och andra orga<strong>ni</strong>sationer.
Det känns nästan orätt att nämna en del
men <strong>inte</strong> andra.
Orga<strong>ni</strong>sationer och personer
Det gällde för Birgitta att hitta rätt orga<strong>ni</strong>sationer
och rätt personer och att söka försäkra sig om att
orga<strong>ni</strong>sationen i fråga <strong>inte</strong> var infiltrerad eller att
hon <strong>inte</strong> hade med en agent för den sydafrikanska
regeringen att göra. Orga<strong>ni</strong>sationerna skulle
byggas upp utan att män<strong>ni</strong>skor råkade illa ut.
Det här sättet att arbeta på var Birgitta Karlström
Dorph ganska ensam om.
Det blev så små<strong>ni</strong>ngom klart för mig att vi var
tvungna att ha en skala av orga<strong>ni</strong>sationer:
några som var okontroversiella för att också
kunna ha mer kontroversiella. Hela skalan
behövde vi ha. Den sydafrikanska regeringen
visste naturligtvis om att vi träffade motståndet,
men jag tror ännu i dag – och möjligen
är jag blåögd – att de <strong>inte</strong> insåg vidden av
vad vi gjorde. I så fall hade vi nog åkt ut.
Som framgår av redogörelsen för det stöd som
kanaliserades genom SEN var det både orga<strong>ni</strong>sationer
och personer som fick hjälp. Till det kom-
mer att SEN <strong>inte</strong> var ensam om att förmedla
pengar från Sverige.
Varje sak var u<strong>ni</strong>k. Dels hade Beyers – vi kallade
honom för ettan, vi hade kodnamn för en
del – idéer om vad vi skull kunna göra. Han
förstod också vår roll som legation. Jag fick
från början ett omedelbart och fullständigt
förtroende för honom. Utan honom hade vi
aldrig kunnat göra vad vi gjorde. Så små<strong>ni</strong>ngom
– och när han lärde känna mig bättre –
breddades mina kontakter,
och jag fick
också egna idéer. Jag
träffade en massa olika
män<strong>ni</strong>skor. Om jag var
tveksam gick jag alltid
tillbaka till Beyers. Då
kollade han via sina
kontakter. Han hade ett
u<strong>ni</strong>kt kontaktnät. Han
pratade aldrig om vilka
kontakterna var. Och jag pratade aldrig med
honom om vem jag hade talat med, men vi
jämförde, och han kom tillbaka och kommenterade.
»Det gällde att hitta rätt
personer och att söka
försäkra sig om att
orga<strong>ni</strong>sationen i fråga
<strong>inte</strong> var infiltrerad…<strong>«</strong>
Birgitta träffade fler och fler och försökte hitta
framkomliga vägar. Hon letade efter både orga<strong>ni</strong>sationer
och personer. När hon träffade någon
hon trodde på, kunde hon säga: Se vad du kan
åstadkomma som vi skulle kunna stödja. Det
kunde vara olika saker. Swelakhe Sisulu ville starta
en tid<strong>ni</strong>ng. Birgitta hörde sig för med folk i
branschen. Till Skotaville Publishers sade hon:
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 85