Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

ment en nationell mottag<strong>ni</strong>ngskommitté, National
Reception Committee (NRC), som också fick
regionala subkommittéer.
Syftet med NRC:s arbete var att ordna ordentlig
mottag<strong>ni</strong>ng för ledarna. Det omfattade dels
arbete på det personliga planet, med hem, säkerhet
och medicinska arrangemang, dels officiella
kontor, mottag<strong>ni</strong>ngscentra och transporter. Vidare
ingick det i kommitténs arbete att admi<strong>ni</strong>strera
och arrangera möten och storsamlingar och att
sköta kontakterna med massmedia.
SEN:s ansökan till SIDA är daterad den 12
februari 1990, dagen efter det att Nelson Mandela
hade promenerat ut ur sitt fängelse.
Händelseförloppet i Sydafrika blev nog snabbare
än mottag<strong>ni</strong>ngskommittén kunde förutse.
Bidraget till kommittén var angeläget, <strong>då</strong> de frisläppta
ledarna, framförallt Nelson Mandela, snarast
måste ges goda möjligheter att kunna verka
för en politisk lös<strong>ni</strong>ng och lägga grund för de förhandlingar
om ett demokratiskt Sydafrika som
mer och mer syntes möjliga.
När jag lämnade in ansökan till SIDA skrev jag
också till statsmi<strong>ni</strong>ster Ingvar Carlsson och utrikesmi<strong>ni</strong>ster
Sten Andersson. Jag påminde om
ANC:s kyrkliga förankring och uttalade förhopp<strong>ni</strong>ngen
att denna på något sätt skulle få komma
till synes i samband med Nelson Mandelas besök
i Sverige. Jag gav några exempel på hur det skulle
kunna ske.
Inte vet jag vad detta brev betydde. I vilket fall
som helst firades en ekume<strong>ni</strong>sk solidaritetsgudstjänst
med tal av Nelson Mandela i Uppsala
domkyrka tisdagen den 13 mars 1990. Den började
kl. 18, pågick i drygt en timma och sändes i
oavkortat skick i TV 2 kl. 21. Efter gudstjänsten
ägde en mottag<strong>ni</strong>ng rum i Kyrkans hus, och
säkerhetsfolket höll på att få fnatt när Mandela
gick fram till ett av fönstren för att vinka till den
entusiastiska folkskara som var samlad nere på
gatan.
Intervju med Birgitta Karlström Dorph
»Diamanter skapas under tryck, och i Sydafrika
skapades många diamanter under jorden men
också över jorden. Det var ett privilegium att få
arbeta med och för de män<strong>ni</strong>skorna.<strong>«</strong>
Birgitta Karlström Dorph
Birgitta Karlström Dorph har arbetet för UD i
mer än fyrtio år. Efter att ha handlagt handelsfrågor
med inrikt<strong>ni</strong>ng på u-länder och arbetat som
diplomat i Kenya och Angola – därmed också i
Uganda, Rwanda, Burundi och Seychellerna –
kom hon 1982 till svenska legationen i Pretoria.
Hon säger:
Jag var där i över sex år. Det var under en riktigt
svår period. 1982 hade motståndet mot
regimen börjat växa sig starkare. Efter skolupproren
i Soweto 1976 ströp regimen till, och
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 83