Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

Andra konferensen
När NECC såg att den första konferensens krav
<strong>inte</strong> skulle vara uppfyllda till slutet av mars, kallade
den till <strong>The</strong> Second National Education Conference.
Den hölls i Durban 29–30 mars 1986.
Kommitténs viktigaste uppgift blev därefter att
söka åstadkomma en bred folklig undervis<strong>ni</strong>ng
och utbild<strong>ni</strong>ng i stället för den som formades av
apartheid.
NECC kunde konstatera, att de flesta av de
krav som framförts i Johannesburg <strong>inte</strong> hade tillmötesgåtts.
COSAS var fortfarande förbjuden.
Avskedade lärare hade <strong>inte</strong> fått tillbaka sina tjänster.
Fängslade studenter hade <strong>inte</strong> släppts. Det
fanns fortfarande <strong>inte</strong> fri tillgång till undervis<strong>ni</strong>ngsmaterial.
Armén kontrollerade ännu de
svartas bostadsområden, och fler och fler män<strong>ni</strong>skor
dödades. Krisen började märkas också i de så
kallade hemländerna. Förtrycket var brutalt.
Konferensen i Durban mötte motstånd från
flera håll. Tre u<strong>ni</strong>versitet i Natal vägrade att upplåta
lokaler och utrust<strong>ni</strong>ng för den. Säkerhetspolisen
i Natal låg bakom. Zuluhövdingen Gatsha
Buthelezis Inkatha Impis anföll konferensen.
Några av deltagarna fick sina bussar eller bilar
demolerade. En bil brändes ur helt och hållet. Två
personer dödades. Trots dessa uppenbara försök
att förhindra konferensen genomfördes den, fast
programmet förkortades.
Konferensen bevistades av mer än 1.200
ombud för cirka 200 föräldra-, student- och lärarorga<strong>ni</strong>sationer
i Sydafrika. Också observatörer
från ambassader, u<strong>ni</strong>versitet och olika riksorga<strong>ni</strong>sationer
fanns på plats. Temat var »People’s
Education for People’s Power<strong>«</strong>, och inled<strong>ni</strong>ngsanföranden
hölls av Beyers Naudé och Swelakhe
Sisulu.
Konferensens beslut rörde mest strategier för
vidare åtgärder. Eleverna uppmanades att återvända
till skolan. Villkoret var dock att någon
form av sann folkundervis<strong>ni</strong>ng kom till stånd,
och en kommitté tillsattes för att arbeta med
denna fråga. Fackföre<strong>ni</strong>ngar, medborgarorga<strong>ni</strong>sationer
och andra ombads stödja eleverna i
deras kamp. Den hittills tillämpade strategin att
bojkotta skolorna vidgades till landsomfattande
arbetsvägran. Skolbojkotter skulle kombineras
med arbetsnedläggelser. Då den 16 ju<strong>ni</strong> utgjorde
tioårsdagen efter Soweto-upproret utlystes en
massaktion i form av en landsomfattande »stayaway<strong>«</strong>
16–18 ju<strong>ni</strong> 1986. Det <strong>inte</strong>rnationella samhället
kallades att <strong>inte</strong>nsifiera sina sanktioner
mot Sydafrika. Konferensen sade vidare att Inkatha
var folkets fiende snarare än befriare. Dess
syfte och metoder måste komma till <strong>inte</strong>rnationell
kännedom.
Besök och stöd i Sverige
I maj 1986 gästades svenska myndigheter och
orga<strong>ni</strong>sationer av en tremmanadelegation från
NECC. De tre besökte SEN:s kansli och presenterade
sitt arbete och sina planer. Deras ögonvittnesskildringar
av händelser i Sydafrika var skakande.
NECC strävade efter att förankra sitt arbete
brett och djupt i det sydafrikanska folket, att ta
folkets egna traditioner och kunskaper till vara
och att på ett korrekt sätt skriva hela folkets
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 57