Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

versitetsstudier, vara politiskt aktiva och ha en
skriftlig rekommendation från lämpligt sammanhang.
SKM började
SEN övertog programmet från SKM 1984. Det
hade börjat 1981 med ett tiotal »stipendier för
bannlysta<strong>«</strong>. Första namn på listan var <strong>då</strong> Beyers
Naudé. I ett brev 1981 uttryckte han sin stora
tacksamhet. Han var sedan 1977 bannlyst av den
sydafrikanska regimen, vilket gjorde det omöjligt
för honom att arbeta och utföra den tjänst han
kände sig kallad till. I den belägenheten betydde
stipendiet mycket för honom.
Programmet möjliggjordes av SIDA. Ett brev
dit från Tore Bergman vid SKM i slutet av 1983
ger bakgrunden:
Förtryck och förföljelse av motståndare till
regimen i Sydafrika har ökat under senare år.
De åtgärder som vidtas mot dessa är ofta sådana
att deras möjligheter att tjäna till uppehälle
försvåras eller förhindras helt. ... Ofta är personerna
i fråga ... ansvariga för en familj. – För
några år sedan fick SKM kontakt med ett antal
personer i denna situation och gjorde upp ett
program för att lämna visst ekonomiskt stöd
till dessa i form av ett stipendium för de studier
flertalet bedrev. Då det var svårt, och förenat
med personlig risk för de enskilda personerna
att i detalj och fortlöpande informera om individuella
behov, fastställdes ett schablonbelopp
på R 1000 per kvartal att utbetalas i form av ett
stipendium till var och en.
Strax därefter meddelade emellertid den svenska
legationen i Pretoria, att den ansåg att stipendieprogrammet
borde övertas av SEN, och så skedde.
Växte hela tiden
I början av 1984 omfattade programmet fjorton
men växte undan för undan. I slutet av 1985 gällde
det trettiofem personer. Sedan var det dags att
utöka en av tjänsterna på SEN:s kansli för att ett
program om femtio stipendiater skulle kunna
admi<strong>ni</strong>streras.
Då och <strong>då</strong> fick vi brev från stipendiater som
redogjorde för sina studier, uttryckte sin glädje
över möjligheten att utbilda sig och sin tacksamhet
över stipendiet. I maj 1986, till exempel, skrev
en av dem så:
»I also take this opportu<strong>ni</strong>ty to thank the Swedish
Ecume<strong>ni</strong>cal Council for having granted
me this bursary. As a family man it was proving
progressively difficult to continue with
my studies. However, with the Council’s grant
I should be able to complete this year of study
and am looking forward to doing an (oläsligt)
degree in 1987.<strong>«</strong>
Det kom många brev av det slaget. I ett av dem,
skrivet från fängelset i oktober 1988, tackade
UDF:s generalsekreterare Popo Molefe och informationssekreterare
»Terror<strong>«</strong> Lekota, som båda
var anklagade för högförräderi, för det stöd och
den hjälp de fått från Sverige, Lekota också för det
stipendium han fått via SEN. Internationellt uppmärksammade
blev sedermera de brev Lekota
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 47