Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

Delegation med och utan förhinder
I februari 1986 inbjöd Beyers Naudé, generalsekreterare
i SACC, SEN att sända en delegation
till Sydafrika. Inbjudan accepterades, och SEN:s
medlemmar utsåg representanter att ingå i delegationen.
Lämplig förberedelselitteratur valdes
ut, och de som skulle åka fick tillfälle att i Stockholm
möta Frank Chikane från ICT och Rudolph
Meyer från Pretoria Council of Churches i januari
respektive februari 1987.
Tiden för delegationen var tänkt 19 februari – 6
mars 1987. De sydafrikanska myndigheterna förhalade
beskedet om visa för delegationen. Samma
dag vi skulle ha åkt kom meddelandet om avslag.
Vår beredskap att åka några dagar senare än vi
uppgivit – ifall vi skulle få visum i sista stund – var
av noll och <strong>inte</strong>t värde. Legationen i Stockholm
försåg oss däremot med tid<strong>ni</strong>ngsartiklar och
annat som den ansåg vi borde ta del av.
Till Sverige i stället
I det läget anhöll SEN hos SIDA om medel för att
i stället inbjuda en delegation från Sydafrika och
Namibia att komma till Sverige. Jag kunde börja
planera för denna delegation tillsammans med
Beyers Naudé, SACC, och Abisai Shejavali, CCN,
under en konferens i Lusaka i början av maj 1987.
Gruppen skulle bestå av tolv personer, sex från
Sydafrika och sex från Namibia.
Delegationen var i Sverige 5‒20 december 1987,
delades in i tre grupper om fyra och for till olika
platser för besök i kyrkor och församlingar, skolor
och u<strong>ni</strong>versitet, före<strong>ni</strong>ngar och orga<strong>ni</strong>satio-
ner. På programmet stod också informationssamlingar
och seminarier, <strong>inte</strong>rvjuer och
presskonferenser. Det blev goda tillfällen att sprida
information om förhållandena i Sydafrika och
Namibia och att knyta personliga kontakter. I
delegationen fanns representanter för elev-, ungdoms-,
kvinno- och fackföre<strong>ni</strong>ngsorga<strong>ni</strong>sationer
samt lärare och kyrkoledare.
En grupp besökte Stockholm och Uppsala
första veckan och Örebro och Kristinehamn den
andra, en annan Malmö och Lund och sedan
Göteborg, den tredje Sundsvall och Västerås. De
lokalt ansvariga grupperna lade ner stor omsorg
på programmet. Besöken observerades och skildrades
i lokalpressen.
Inkvarteringen löstes delvis genom att besökarna
bodde i privathem, vilket hade det goda
med sig att personliga kontakter knöts men
tyvärr också betydde att sydafrikanerna och
namibierna fick färre tillfällen att tillsammans
reflektera över vad de mötte och upplevde.
En av deltagarna – jag vill minnas att det var
ICT:s styrelseordförande Sipho Masemola –
berättade glädjestrålande för mig vid återsamlingen
i Stockholm att han lärt sig det svenska
ordet morfar. Han hade blivit något av en morfar
för familjen han bodde hos.
Besöket inleddes och avslutades i Stockholm.
Under dagarna där mötte delegationen representanter
för SEN, UD, SIDA, ISAK och AGIS. Vi
kunde också visa »<strong>The</strong> Cry of Reason<strong>«</strong>, filmen
om Beyers Naudé.
42 »<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong>