Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ... Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

liberationafrica.se
from liberationafrica.se More from this publisher
26.09.2013 Views

små grupper och fick en skriftlig »Code of Conductong>«ong>. Själv kom jag att arbeta med en schweiziska och en irländare. Samtliga grupper hade en lokal vägledare som hjälpte till att knyta kontakter, i vårt fall Dan Nkopodi, pastor i den afrikanska metodistkyrkan. Var placerades du, och hur arbetade du som fredsövervakare? Från Johannesburg åkte vår grupp i flera timmar med bil till staden Rustenburg i Transvaal. Därifrån reste vi sedan omkring, hörde vilka problem och farhågor mänong>niong>skor upplevde sig ha inför valet och försökte hjälpa till att lösa problemen. Så många som möjligt skulle kunna använda sig av sin rösträtt. Till vårt arbetsområde hörde även Bophuthatswana (Bop), en samling hemlandsterritorier. Dess president Mangope förhindrade med polisvåld all politisk verksamhet. Vår kontaktperson Dan Nkopodi hade fullt program för oss. Första dagen tog vi emot den lokala EMPSA-kommittén bestående av pastorer från de olika kyrkorna. Våra första besök skedde hos SAP i Rustenburg och därefter det lokala Home Office. Det hade ansvar för valdeltagarnas ID-handlingar. Snart hade vi också presenterat oss för de lokala ledarna för politiska partier. Vår vardag började och slutade ofta med bilresa i flera timmar. I stort sett blev det samma mönster i varje stad vi besökte: efter polisbesöket tog vi oss till stadens township, där vi mötte en samling pastorer. De var väl förtrogna med orsakerna till den oro inför valet som fanns hos deras församlingsmedlemmar. Sedan mötte vi politiskt engagerade i »the civic associationong>«ong>, oftast unga mänong>niong>skor. Vi fick presentera oss vid gudstjänsterna och förklara att vi hade vår uppgift som opartiska vittnen. Eventuella orättvisor i samband med valet skulle få ong>inteong>rnationell uppmärksamhet. Vi hjälpte dem som behövde ID-handlingar. Vid Home Office skulle det ha behövts mycken övertid för att få slut på de långa köerna. Mobila enheter skulle serva industriarbetarna. Gruvarbetarna hade aldrig möjlighet att uppsöka myndigheterna. Jordbruksarbetarna levde isolerade. Somliga arbetsgivare förklarade att en röst på NP ingick i arbetsvillkoren. Vi drack te hos vita bondeledare, lyssnade till deras dröm om en egen vit stat och lyckades åstadkomma att arbetarna skulle få samlas och undervisas av opartiska valinformatörer. AWB hade aldrig anslutit sig till National Peace Accord, och tre gånger stämde vi möte med dess ledare Eugene Terre-Blanche – bara för att i sista stund få veta att han ong>inteong> kunde träffa oss. Hela tiden dokumenterade vi våra aktiviteter och rapporterade till Johannesburg. Två av oss hade engelska som modersmål, men alla var med och skrev rapporterna. Hur såg du på uppdraget när du åkte iväg? Det var svårt att förutse vad som väntade. Vi hade hört om faror och våld, och det mötte vi också. Vi kom att resa mycket, träffa många mänong>niong>skor och engagera oss i de problem vi »ong>Görong> ong>niong> ong>dåong> ong>inteong> ong>åtskillnad…ong>?ong>«ong> 163

lev anförtrodda. Framför allt gällde det att lyssna men ofta också att hjälpa till att hitta lösong>niong>ngar. Ibland kunde man höra skilda versioner av samma händelse. Då gällde det att hålla sig neutral. Finns det tilldragelser du minns särskilt? Svarta mänong>niong>skor hade tidigare aldrig fått använda Rustenburgs idrottsstadion när denna den 30 januari blev utlånad till ANC för ett möte med Nelson Mandela som huvudtalare. Polisen höll låg profil med bara några få civilklädda vid ingången. Medan de kontrollerade insläppet till stadion verkade deras viktigaste insats vara att lugna ANC:s ordong>niong>ngsvakter när dessa uppträdde alltför bryskt! Annars var vita mänong>niong>skors närvaro begränsad till ett fåtal övervakare och journalister runt podiet. Vi befarade att Bop-polisen vid den närliggande gränsen skulle hindra mänong>niong>skor att komma till mötet och for snabbt dit. Vi kunde dock konstatera att folk passerade utan svårigheter. En dag fick vi hastigt ge oss iväg till Klerksdorp, där en bomb hade förstört fackföreong>niong>ngskontoret. Av säkerhetsskäl hindrade polisen tillträde till platsen och bemötte med tålamod anklagelser från oförstående föreong>niong>ngsmedlemmar. Vår insats, tror jag, bestod i att ge tröst – och visa stöd genom att ha rest två timmar för att vara där. Det som gör episoden mest minnesvärt var dock den varma hälsong>niong>ngen mellan Dan Nkopodi och kapten Steyn vid SAP, särskilt när vi förstod att Dan hade suttit på Robben Island efter kaptenens falska vitt- nesmål. Denne hade bett Dan om ursäkt för detta, och de var nu vänner. Hur såg du på uppdraget när du kommit hem? Vi arbetade trevande i början men hårt hela tiden, och jag tror att vi gjorde nytta. I alla fall välkomnades vi av alla utom folket längst ute på högerkanten. Vi blev till och med hejdade av främlingar på gatan som tackade för att vi hade kommit. Vilka minnen, tankar och känslor fyller dig drygt tolv år efteråt? Det var underbart att vara med i händelser så betydelsefulla för hela Afrika. Två saker beträffande Afrika imponerar mest på mig. Den ena är styrkan hos kvinnorna där. Den andra är förmågan till förlåtelse. Här har Afrika mycket att lära oss andra. När jag deltog i en kvinnokonferens i Kina kom en svart kvinna fram till mig och frågade om jag var i Sydafrika före valet. När jag svarade jakande sade hon »Jag såg dig därong>«ong>! FW de Klerks och Mangosuthu Buthelezis roller i samband med Sydafrikas frigörelse kommer att diskuteras länge. 164 »ong>Görong> ong>niong> ong>dåong> ong>inteong> ong>åtskillnad…ong>?ong>«ong>

små grupper och fick en skriftlig »Code of<br />

C<strong>on</strong>duct<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />

Själv kom jag att arbeta med en schweiziska<br />

och en irländare. Samtliga grupper hade en<br />

lokal vägledare som hjälpte till att knyta k<strong>on</strong>takter,<br />

i vårt fall Dan Nkopodi, pastor i den<br />

afrikanska metodistkyrkan.<br />

Var placerades du, och hur arbetade du som fredsövervakare?<br />

Från Johannesburg åkte vår grupp i flera timmar<br />

med bil till staden Rustenburg i Transvaal.<br />

Därifrån reste vi sedan omkring, hörde vilka<br />

problem och farhågor män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor upplevde sig<br />

ha inför valet och försökte hjälpa till att lösa<br />

problemen. Så många som möjligt skulle<br />

kunna använda sig av sin rösträtt.<br />

Till vårt arbetsområde hörde även Bophuthatswana<br />

(Bop), en samling hemlandsterritorier.<br />

Dess president Mangope förhindrade med<br />

polisvåld all politisk verksamhet.<br />

Vår k<strong>on</strong>taktpers<strong>on</strong> Dan Nkopodi hade fullt<br />

program för oss. Första dagen tog vi emot den<br />

lokala EMPSA-kommittén bestående av pastorer<br />

från de olika kyrkorna.<br />

Våra första besök skedde hos SAP i Rustenburg<br />

och därefter det lokala Home Office. Det<br />

hade ansvar för valdeltagarnas ID-handlingar.<br />

Snart hade vi också presenterat oss för de lokala<br />

ledarna för politiska partier.<br />

Vår vardag började och slutade ofta med<br />

bilresa i flera timmar. I stort sett blev det<br />

samma mönster i varje stad vi besökte: efter<br />

polisbesöket tog vi oss till stadens township,<br />

där vi mötte en samling pastorer. De var väl<br />

förtrogna med orsakerna till den oro inför<br />

valet som fanns hos deras församlingsmedlemmar.<br />

Sedan mötte vi politiskt engagerade i »<strong>the</strong><br />

civic associati<strong>on</strong><str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, oftast unga män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor.<br />

Vi fick presentera oss vid gudstjänsterna och<br />

förklara att vi hade vår uppgift som opartiska<br />

vittnen. Eventuella orättvisor i samband med<br />

valet skulle få <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ell uppmärksamhet.<br />

Vi hjälpte dem som behövde ID-handlingar.<br />

Vid Home Office skulle det ha behövts mycken<br />

övertid för att få slut på de långa köerna.<br />

Mobila enheter skulle serva industriarbetarna.<br />

Gruvarbetarna hade aldrig möjlighet att uppsöka<br />

myndigheterna. Jordbruksarbetarna levde<br />

isolerade. Somliga arbetsgivare förklarade att<br />

en röst på NP ingick i arbetsvillkoren. Vi drack<br />

te hos vita b<strong>on</strong>deledare, lyssnade till deras<br />

dröm om en egen vit stat och lyckades åstadkomma<br />

att arbetarna skulle få samlas och<br />

undervisas av opartiska valinformatörer.<br />

AWB hade aldrig anslutit sig till Nati<strong>on</strong>al<br />

Peace Accord, och tre gånger stämde vi möte<br />

med dess ledare Eugene Terre-Blanche – bara<br />

för att i sista stund få veta att han <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> kunde<br />

träffa oss.<br />

Hela tiden dokumenterade vi våra aktiviteter<br />

och rapporterade till Johannesburg. Två av<br />

oss hade engelska som modersmål, men alla<br />

var med och skrev rapporterna.<br />

Hur såg du på uppdraget när du åkte iväg?<br />

Det var svårt att förutse vad som väntade. Vi<br />

hade hört om faror och våld, och det mötte vi<br />

också. Vi kom att resa mycket, träffa många<br />

män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor och engagera oss i de problem vi<br />

»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 163

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!