Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

iståndsnämnd, Afrikagrupperna i Sverige,
Sydafrikakommittén ISAK, Svenska kyrkans
mission, Caritas Sverige, Diako<strong>ni</strong>a, Lutherhjälpen,
Global Fredstjänst och SEN, beslutade att
samarbeta i PEMSA – Fredsövervak<strong>ni</strong>ng i Sydafrika.
Varje orga<strong>ni</strong>sation är representerad i en
samord<strong>ni</strong>ngsgrupp, som har utsett en led<strong>ni</strong>ngsgrupp
på sex personer: Karl-Erik Svartberg,
Caritas, Margareta Ingelstam, GFT, Jan
Hodann, OPIC, Ove Johansson, SFN, Per
Knutsson, ISAK, och Rune Forsbeck, SEN.
Efter bl a en »fact finding mission<strong>«</strong> till Sydafrika
i augusti, i vilken SEN:s generalsekreterare
deltog, ingavs ansökan till SIDA, som
beviljade drygt 11 miljoner kronor till projektet.
Under hösten utannonserades platserna
som fredsövervakare, och intresset visade sig
vara oerhört stort. Den första utbild<strong>ni</strong>ngsveckan
hölls i december, och den första gruppen
svenska fredsövervakare kunde sändas till Sydafrika
i början av januari 1994.
En orga<strong>ni</strong>sation anslöt sig till PEMSA efter det att
denna verksamhetsberättelse skrivits.
Naturlig följd
Samarbetet i PEMSA var en naturlig följd av de
kontakter som förekommit tidigare. Sålunda
hade i början av 1990 flera orga<strong>ni</strong>sationer undertecknat
ett upprop om ett möte med Walter Sisulu,
som frigivits och väntades till Stockholm i slutet
av januari 1990 tillsammans med sju andra
nyfrigivna ANC-ledare. Där aktualiserades också
bildandet av en svensk kommitté för Nelson
Mandelas frigiv<strong>ni</strong>ng. För SEN:s ordförande, ärke-
biskop Bertil Werkström, var det självklart att
underteckna upprop av det slaget.
När det stod klart att fria och demokratiska val
skulle kunna bli en möjlighet i Sydafrika, gick
ISAK ut med ett upprop för stöd till väljarutbild<strong>ni</strong>ng
i Sydafrika. Också det ställde sig SEN:s led<strong>ni</strong>ng
bakom. Vi uppmanade våra medlemskyrkor,
samfund och orga<strong>ni</strong>sationer att stödja
uppropet och delta i det genom att engagera församlingar,
lokalgrupper och enskilda.
För att sedan göra en lång historia av informella
och formella kontakter, telefonsamtal, faxmeddelanden
och sammanträden kort:
Ett möte om projektsamarbetets möjligheter
och utform<strong>ni</strong>ng ägde rum den 15 ju<strong>ni</strong> 1993 på
OPIC. Kallelsen hade gått dels till svenska enskilda
orga<strong>ni</strong>sationer, dels till Network of Independent
Mo<strong>ni</strong>tors (NIM) i Sydafrika och EMPSA. I
mötet deltog en representant för NIM och två för
EMPSA. Det var nu viktigt att komma igång på
allvar före sommaren.
Utbild<strong>ni</strong>ng
I början av augusti presenterade Margareta Ingelstam
och Karin Nyberg-Fleisher ett förslag till
hur utbild<strong>ni</strong>ngen av de svenska fredsövervakarna
skulle läggas upp. De räknade med att komma
igång med den på hösten. Den för Sverige relativt
u<strong>ni</strong>ka resurs som våra folkhögskolor utgör skulle
tas till vara.
Rekognosering
Under en vecka i augusti gjorde Gunnar Andersson,
Polisförbundet, Jan Hodann, OPIC, Pelle
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 157