Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

långvariga och konsekventa motstånd mot apartheidregimen,
skrev i ett upprop i januari 1990:
<strong>The</strong> 1990s must be the decade which finally
sees freedom in South Africa and the destruction
of apartheid. All the signs are that early in
1990 we shall see the release of Nelson
Mandela. His release is bound to have a profound
impact on the course of the freedom
struggle in South Africa. It will also be an occasion
to celebrate for all those who have campaigned
for his release.
Det visade sig – som alla vet – finnas anled<strong>ni</strong>ng
att glädjas och fira. Det började vända. Samtidigt
blev uppgiften att ta ansvar för framtiden allt
större. Många sydafrikaner hade oklara föreställ<strong>ni</strong>ngar
om demokrati. Män<strong>ni</strong>skor behövde utbildas
för att kunna delta i fria och rättvisa val. En
betydande svårighet var det överallt lurande våldet.
Det var bakgrunden för EMPSA och PEMSA
och liknande i<strong>ni</strong>tiativ.
EMPSA betydde <strong>The</strong> Ecume<strong>ni</strong>cal Mo<strong>ni</strong>toring
Programme in South Africa, i<strong>ni</strong>tierat och övervakat
av WCC. Det hade sin upprinnelse i en konsultation
i Kapstaden i oktober 1991, där WCC
varit representerat. I maj 1992 uttalade sig politiker
och kyrkoledare tillsammans för <strong>inte</strong>rnationella
åtgärder mot det tilltagande våldet i Sydafrika.
De tyckte sig se tecken på att den sydafrikanska
säkerhetstjänsten låg bakom händelser
med inslag av våld.
Massakern i Boipatong den 17 ju<strong>ni</strong> 1992 och
ANC:s avbrytande av förhandlingarna med den
sydafrikanska regeringen föranledde FN:s säker-
hetsråd att uppmana generalsekreteraren att utse
en särskild representant med uppgift att föreslå
åtgärder mot våldet. Uppdraget gick till Cyrus
Vance, som gjorde ett tio dagars besök i Sydafrika
i juli 1992.
FN
I augusti 1992 utsåg FN:s generalsekreterare en
grupp observatörer att övervaka den generalstrejk
som ägde rum <strong>då</strong>. Det skedde på vädjan
från Nelson Mandela.
Kyrkor och frivilligorga<strong>ni</strong>sationer i Sydafrika
menade dock att de övervak<strong>ni</strong>ngsinsatser som
FN eller andra <strong>inte</strong>rnationella organ kunde stå
för behövde kompletteras. Det kunde ske genom
såväl observatörer från frivilligorga<strong>ni</strong>sationer i
andra länder som genom representanter för sydafrikanska
nätverk. I augusti 1992 kom brev från
Barney Pityana i WCC: »This is to inform you
that the Ecume<strong>ni</strong>cal Mo<strong>ni</strong>toring Programme in
South Africa has now been established.<strong>«</strong>
EMPSA skulle hålla våldet under uppsikt, följa
den politiska övergångsprocessen och övervaka
de stundande valen. En grupp av så kallade »Ecume<strong>ni</strong>cal
Eminent Persons<strong>«</strong> lanserade programmet
i september 1992. I samförstånd med det
Påvliga rådet för rättvisa och fred fick det sitt
admi<strong>ni</strong>strativa centrum hos WCC i Genève. Det
upprättades också ett sydafrikanskt kontor i
Johannesburg. Arbetet hade djupa rötter i sydafrikansk
tradition. Kyrkor och män<strong>ni</strong>skorättsorga<strong>ni</strong>sationer
där hade länge ägnat sig åt observation
och rapportering av övergrepp och andra
missförhållanden.
152 »<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong>