Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

hjärtat. Efter något år blev
känslan: Det är <strong>inte</strong> bara
Sydafrika som är förtryckt.
Också vi i Sverige behöver
befrias. Det blev drivkraften,
och vi såg män<strong>ni</strong>skor
befrias till rörelse och till
glädje, till gemenskap.
Efter ytterligare några år
blev tanken: Det är jag
som behöver befrias.
Vi måste se både våra
egna behov och den
andres. Kan jag se mina
egna, kan jag också se dina.
»Länge leve livet!<strong>«</strong> – en av Fjedurs
mest sjungna sånger.
Bertil Högberg, som du känner, lyfter ofta fram
sångens och musikens betydelse för antiapartheidrörelsen.
Nu när jag talar med dig förstår jag ännu
bättre vad han menar.
Många har missat styrkan i sången och musiken.
Genom sång och musik fick antiapartheidrörelsen
ett emotionellt innehåll. Intellektuella
eller vänsterradikala eller högt uppsatta
kyrkliga personer kan ha en teoretisk förståelse,
och den kan driva en rörelse långt, men <strong>inte</strong>
med den kraft som sången och musiken förmår.
Jag har sett dess betydelse i Sydafrika. Folket
där hade <strong>inte</strong> kunnat gå igenom vad det
har gått igenom, om <strong>inte</strong> sången hade fun<strong>ni</strong>ts
där. Och jag kan se en parallell i Sverige. Upplägget
av våra häften utgår ifrån att det finns en
mental och etisk förståelse också: det här är
<strong>inte</strong> rätt. Den känslomässiga förståelsen och
identifikationen – med och i lidandet och med
och i glädjen – ger hela rörelsen en helt annan
kraft. Vår sång samlade otroliga skaror. Körsången
är en missuppskattad kraft i folkrörelsesverige.
Nästan var tionde svensk sjunger i
kör.
En av den kristna församlingens stora kraftkällor
är ju det faktum att vi knappast har gudstjänst
eller möte utan att sjunga. Vi använder detta som
ett språk och vet att många sånger når in i män<strong>ni</strong>skor
som ingen predikan gör hur god och teologiskt
välunderbyggd den än är. – Men tillbaka till Fjedur!
Hur länge fanns gruppen? Fungerar den fortfarande?
Vi har firat tjugofemårsjubileum, kan man
säga. Bland det första jag gjorde när jag kom
tillbaka 1981 var att åka till körstämman i
Skinnskatteberg. Nu var vi där igen 2006.Vi
har gjort några sådana återkomster, men som
grupp upphörde vi, egentligen, mot slutet av
80-talet.
Vad gör du i dag?
Jag är frilansande musiker. Jag har ett hus i
Dala-Floda och ett i Johannesburg – ett stort
vackert hus, som tidigare ägdes av Fräls<strong>ni</strong>ngsarmén,
i ett slumområde. Vi driver kör- och
konsertverksamhet och har kurser. För femton
år sedan var området helvitt men är nu till 95
procent svart. Av de 95 procenten är majoriteten
invandrare från övriga Afrika, många illegala.
Det är ett tufft område med många problem.
Också där har sången och musiken en
stor roll att spela.
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 149