Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

hela gruppen. Oerfarna men öppna och receptiva
kom de dit med musikens språk, på många plan
det vanliga språket överlägset. Med det kunde de
komma män<strong>ni</strong>skor nära.
Hur många var <strong>ni</strong> gruppen?
Vi var <strong>ni</strong>o. Vi skulle ha haft konsert i Soweto
redan första kvällen men kom i stället till Durban.
Vi hamnade ute i bushen i KwaZulu och
fick möta en otrolig värme, medmänsklighet
och musikalitet. När vi sjöng våra sånger, sade
det bara pang på en enda gång.
Fjedur hade med sig både afrikanska och svenska
sånger, ofta från Malung. Åhörarna kunde relatera
till den rytmiska musiken och förstå texterna
när de översattes. Men det var när Fjedur sjöng
sina afrikanska sånger som det exploderade i
konserterna.
Jag minns en av de första konserterna <strong>då</strong> en av
deras körer först skulle sjunga för oss. Det var
en stor kör som halvfalskt sjöng några europeiska
verk och bara såg trött och olycklig ut. Jag
fick en hädisk tanke: De här män<strong>ni</strong>skorna är
<strong>inte</strong> vackra. De blev för mig en bild av förtryck.
Någon puttade upp mig och sade: Säg
någonting! Och vi hade en sång som hette Sa<strong>ni</strong>
bona. Jag visste att det var något slags häls<strong>ni</strong>ngsfras,
så jag sade det – och fick ett enormt
gensvar. Och så sjöng vi sången Sa<strong>ni</strong> bona. Då
förvandlades hela skaran till lysande, vackra
män<strong>ni</strong>skor. När de såg att vi var intresserade av
deras sånger, uppstod ett möte med dans och
djup gemenskap. Från den stunden fanns en
resonans som jag levt med och därigenom hittat
en djupare del av mig själv.
Färden gick vidare till Port Elizabeth och därifrån
till Kapstaden. Landet visade sin skönhet men
också det omänskliga system som kallades apartheid.
Kontrasten mellan Dalarna med dess jämställdhet
och jämlikhet – där har det <strong>inte</strong> fun<strong>ni</strong>ts
några herrar – och dess absoluta motsats gick <strong>inte</strong>
att skaka av sig.
Såg <strong>ni</strong> tecken på att regimen kollade vad <strong>ni</strong> hade för
er?
Jag tror det gick tämligen bra den resan. På
senare resor har jag haft folk som hängt på och
följt med. Vi var väl för okända och naiva, men
hade de vetat vad vi skulle göra, hade de nog
stoppat oss.
Blev det fler resor för Fjedur till Sydafrika?
Inte till Sydafrika. Hans Engdahl, som <strong>då</strong> var
ungdomspräst i Kapstaden, frågade två av oss
om vi ville komma tillbaka året därpå som
volontärer. Åke Edvinsson sade nej, men jag
svarade ja och for ner tillsammans med Lasse
Parkman. Vi var där ett år, 1980–81. Det var
svårt att skiljas från Fjedur. Samtidigt kände
jag att det var en god investering att åka. Jag
fick fördjupa mina kunskaper om landet och
dess musik. Jag var stationerad i Kapstaden
men jobbade mest ute i en svart kåkstad med
ungdoms- och musikarbete. Jag spelade in
mycket och samlade material. Det använde vi
sedan i Fjedur när jag kom hem. Vi bestämde
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 147