Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

och har hittat mina främsta lärare inom den
traditionella musiken. Jag gick på Musikaliska
akademin i Stockholm ett enda år, när jag fyllt
trettio, och hade Eric Ericson och de andra
storfräsarna som lärare men är glad att jag
innan dess hade fått skapa min egen förståelse
för vad musik är och hur den kan fungera.
På Fjellstedtska skolan i Uppsala blev Anders
ombedd att leda skolkören och hade efter någon
tid halva skolan med i den. Det blev radioinspel<strong>ni</strong>ngar
och små turnéer. Sedan var Anders fast.
Då fanns <strong>inte</strong> Fjedur?
Jo, vi började sjunga i barnkören. Då var vi
<strong>inte</strong> Fjedur, men det var samma gäng, och
gemenskapen fortsatte. Namnet Fjedur dök
upp första gången, tror jag, den sommar jag
tog studenten. Fjedur är malungska för tjäder,
den spelgalne.
Fjedurs framväxt skedde i kyrkans famn.
Vi var med i ungdomskören allihop. Ett tag
hade vi ingen körledare och fick lov att
sjunga själva. Vi satte oss ner och improviserade.
Ur det växte gruppen fram.
När och hur kom engagemanget för Sydafrika
in?
Det kom i små droppar. Till exempel hade
Anders Åkerlund, som varit missionär i
Tanza<strong>ni</strong>a, med sig sånger därifrån. Vi bara
sög åt oss sådant. Vi tyckte vi kände igen
det. Det afrikanerna uttrycker är allmänmänskligt.
På somrarna fanns det afrikanska gäststudenter
på stiftsgården i Rättvik. De studerade i Östeuropa
och fick SIDA-pengar till några veckors semester
i Sverige. Anders Nyberg och hans kamrater
bad dem sjunga sina sånger. Jonas Jonson, som <strong>då</strong>
var föreståndare för stiftsgården, lät Fjedur ha
gården som repetitionsbas och tog 1978 i<strong>ni</strong>tiativet
till gruppens första resa till Sydafrika.
1978 måste det ha varit svårt att komma in i Sydafrika?
Ja, och det var heller <strong>inte</strong> opportunt. Jag följde
Axel-Ivar Berglunds tips och satte på mig vit
skjorta, slips och kostym, gick upp på legationen
och spelade blåögd svensk. Jag lyckades
tydligen så bra att vi fick visum. Resan blev för
oss genombrytande och mycket betydelsefull.
Anders menar att resan blev livsavgörande för
146 »<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong>