Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

Frikyrkan hjälper/Diako<strong>ni</strong>a
Den 5 maj 1966 beslutade Sveriges frikyrkoråd
(SFR) – förmodligen utan att de som deltog i
beslutet insåg vidden av det – »att företa en
snabbaktion bland de till rådet anslutna samfunden
till förmån för de hungrande i
Indien<strong>«</strong>. I praktiken var därmed frikyrkornas
gemensamma hjälp- och
biståndsorgan bildat. Det fick namnet
Frikyrkan hjälper (FH). 1984
ändrades det till Diako<strong>ni</strong>a.
I livets tjänst
Diako<strong>ni</strong>as fyrtioåriga historia har
skildrats av Rachel Norborg Jerkeby i
boken »I livets tjänst<strong>«</strong>. I den finns rubriken »Sydafrika<strong>«</strong>
dels över kortare avs<strong>ni</strong>tt i kapitel ett och
två, dels över hela kapitel fem. Det mesta av det
följande är hämtat därifrån.
1971 besökte Olle Engström, <strong>då</strong> ledamot av
WCC:s centralkommitté, Beyers Naudé och KI i
Johannesburg. Vid hemkomsten tog han i<strong>ni</strong>tiativ
till att FH gav ekonomiskt stöd till KI. Det blev
upprinnelsen till FH/Diako<strong>ni</strong>as omfattande arbete
i solidaritet med Sydafrikas förtryckta.
Emellertid var det <strong>inte</strong> självklart för alla med-
»Inte självklart
för alla medlemssamfund
att ställa
sig bakom stödet
till Kristna
Institutet.<strong>«</strong>
lemssamfund i SFR att ställa sig bakom stödet till
KI. Tre av dem, FB, HF och SAM, hade mission i
Sydafrika och var rädda att deras missionärer
skulle kastas ut därifrån om de gjorde något som
den sydafrikanska regimen kunde
ogilla. Trots det föreslog SFR i ett uttalande
inför den ekume<strong>ni</strong>ska u-veckan
1973 att kyrkorna och allmänheten
skulle uppmärksamma den politiska
förföljelsen i Sydafrika och be för
bland annat KI. Fem år senare, 1978,
tilldelades KI och Beyers Naudé tillsammans
med Mouvement Social i
Libanon FH:s fredspris, instiftat 1977.
I fortsätt<strong>ni</strong>ngen kanaliserades FH:s kontakter
och insatser i Sydafrika via SACC, som FH inlett
samarbete med 1974. När våldet i landet tilltog,
ökade också stödet från FH, och 1986 placerades
Hanne och Ulf Södahl som volontärer i Sydafrika.
Därigenom blev det möjligt att vidga kontaktnätet
och ge stöd till fler orga<strong>ni</strong>sationer. Till
dem som fick stöd hörde SACC:s nationella katastroffond,
som sökte hjälpa enskilda med till
exempel juridisk hjälp, <strong>The</strong> Asinge<strong>ni</strong> Relief Fund,
som bistod män<strong>ni</strong>skor som råkat illa ut i sam-
134 »<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong>