Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

I Sverige kom debatten om bojkott, aktier och investeringar.
Hur förhöll <strong>ni</strong> er i HF till den?
Vi var <strong>inte</strong> med i någon bojkott. Det hade varit
märkligt att ha missionärer i Sydafrika som
uppmuntrade lantbrukare och egenföretagare i
deras verksamhet och att samtidigt stödja en
bojkott. Vi hade aktier ifrån sydafrikanska staten
– de betalade för sjukhuset i Shongwe –
och var <strong>inte</strong> observanta på det men sålde dem
när vi upptäckte att vi hade dem.
Fanns det någon opposition inom samfundet mot
ert ställ<strong>ni</strong>ngstagande?
Helt naturligt. Missionärerna var duktiga kommu<strong>ni</strong>katörer
och skrev brev och artiklar i vår
tid<strong>ni</strong>ng. De reste också i Sverige. Många i samfundet
tyckte vi var osolidariska med våra missionärer.
Men vårt ställ<strong>ni</strong>ngstagande möttes
också med respekt.
SAM genomförde en ompröv<strong>ni</strong>ng av samfundets
inställ<strong>ni</strong>ng. Har något motsvarande skett i HF?
Nej, de gick mer grundligt tillväga. Vi hade
under resans lopp möten med sydafrikaner
från våra systersamfund tillsammans med
SAM och FB. När vi önskade att de skulle
samarbeta i Sydafrika, frågade de oss hur
mycket vi samarbetade i Sverige.
Vi har mött mycket kärlek, respekt och välvilja
från våra syskonsamfund i Sydafrika. Men
vi måste fråga oss hela tiden: Varför älskar de
oss? Är det för att de får pengar av oss? För att
vi hjälpt dem? Är det för att de är artiga? Jag
tror att det också är rätt att svara att det sker av
tacksamhet. Det finns de som vi har räddat till
livet.
Hur blev er reaktion när Nelson Mandela frigavs?
Den var positiv över hela linjen. Både missionärskåren
och kyrkostyrelsen hälsade det med
glädje. Med facit i hand önskar jag ibland att vi
skulle ha handlat annorlunda, <strong>inte</strong> minst <strong>då</strong>
apartheidsystemet godkändes 1948 och framåt.
Samtidigt är jag glad att kunna säga att missionärerna
<strong>inte</strong> har handlat själviskt utan i kärlek
till det folk de har kallats till.
Jag vill betona min respekt för våra missionärers
hängivna, helhjärtade insats. Men vi
hade kunnat ta klarare ställ<strong>ni</strong>ng 1948.Som
Arne Bengtson säger: Det hade kanske varit en
ära att få en missionär utvisad. Å andra sidan
var missionärsgruppen stor och stark och väl
sammanhållen, så det hade <strong>inte</strong> varit lätt för
den missionär som gått emot. Det finns dock
de som skrivit och rapporterat om hur de tyckte
det var helgalet.
Arne Bengtsson är en av HF:s evangelister.
Hans bok är utgiven på vårt förlag. Han är i
den kritisk mot missionen men också mot sig
själv. Det är en av bokens styrkor.
Fribaptistsamfundet
Fribaptistsamfundets första missionärer var Amy
Bull och Matilda Andersson, som i ju<strong>ni</strong> 1892 kom
till Durban. De hade haft kontakt med Emelie
Häggberg och reste vid framkomsten till den
norska missionsstationen Ekutandane<strong>ni</strong> för att
studera zulu. I sin första rapport hem kunde de
berätta om arbete bland såväl barn och ungdomar
som kvinnor.
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 127