Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

hjälp som gavs till och genom Asinge<strong>ni</strong>fonden.
Den startades efter Soweto-upploppen 1976.Med
stöd av SIDA blev Lutherhjälpen en av dess största
bidragsgivare. Fonden användes i första hand
för att ge rättshjälp. Det var också medel därifrån
som gjorde undersök<strong>ni</strong>ngen av den mördade
Steve Bikos kropp möjlig.
Gunnar Helander
Jag ber Björn Ryman: Berätta om Gunnar Helander!
Han måste ha varit en väldigt
stark personlighet. Han for ut
1938 till Sydafrika som tjugotvåårig
pastor. Han mötte i
sin utbild<strong>ni</strong>ng i England en
indisk advokat som betydde
mycket för honom. När han
kom till Sydafrika upptäckte
han att han <strong>inte</strong> ens kunde
dricka kaffe med denne man. Då väcktes hans
vrede. Han blev mycket tidigt oppositionell
både mot apartheidsystemet, hur det fungerade,
och inom missionsorga<strong>ni</strong>sationen. Han
kunde <strong>inte</strong> förstå att de afrikanska prästerna
<strong>inte</strong> var inbjudna till de träffar som hölls med
de vita.
Gunnar Helander skrev ett tjugotal böcker.
De flesta kom ut på Svenska kyrkans diako<strong>ni</strong>styrelses
bokförlag, och de blev bestsellers. Han
gjorde sig obekväm för den sydafrikanska regimen
och sågs förmodligen som sådan också
inom SKM. När han var hemma 1956 var frågan
om han skulle återvända. Han tänkte göra
»Tingsten har tillskrivit
Helander en mycket stor
roll i den tidiga
opi<strong>ni</strong>onsbild<strong>ni</strong>ngen mot
apartheid.<strong>«</strong>
det. Han var <strong>då</strong> känd som författare och hade i
Sydafrika tagit emot Herbert Tingsten, DN:s
chefredaktör. Denne var känd som statskyrkokritiker
och upplät DN:s spalter för Ingemar
Hede<strong>ni</strong>us. Den så kallade tro och vetandedebatten
handlade <strong>inte</strong> bara om tro och vetande.
Tingsten och Hede<strong>ni</strong>us angrep såväl de
statsfinansierade teologerna som statskyrkan.
Men Tingsten, och särskilt fru Tingsten,
genomgick enligt Helander nästan en omvändelse
i Sydafrika, när gruvarbetarnas kör sjöng
i gudstjänsterna. Tingsten gav i
kollekt den berömda tusenlappen
från en svensk hed<strong>ni</strong>ng, som han
själv skrev.
Helander blev inbjuden att skriva
i DN och skrev i sina artiklar
om Sydafrika och annat. Han
deltog i Tingstens umgänge med
Hede<strong>ni</strong>us och Lagercrantz och andra och menade
att Tingsten tystade ner dem när till exempel
Hede<strong>ni</strong>us började håna och ifrågasätta. Tingsten
har tillskrivit Helander en mycket stor roll i den
tidiga opi<strong>ni</strong>onsbild<strong>ni</strong>ngen mot apartheid. Pik
Botha, som sedan blev Sydafrikas utrikesmi<strong>ni</strong>ster,
kom vid den här tiden till den sydafrikanska legationen
i Stockholm, och han har sagt att det
största problemet de hade, det var Helander.
Blev han <strong>då</strong> förbjuden att åka till Sydafrika?
Nej, det blev han <strong>inte</strong>, men ett uppträde som Pik
Botha och han hade vid legationen ledde till att
Helander bestämde sig för att vara kvar i Sverige.
Då hade han inget jobb. Han fick <strong>inte</strong> betalt
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 109