Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

från hela landet. Det blev en ettårig folkhögskolekurs
i Sigtuna, och halva året tillbringade
vi hos den lutherska kyrkan i södra
Zimbabwe. Syftet var att sätta fokus på södra
Afrika som helhet. Hade det gått hade vi åkt
med kursen till Sydafrika. Nu tog vi det
närmsta grannlandet och befann oss på gränsen
till Sydafrika. Vi gjorde studiematerial och
föreläs<strong>ni</strong>ngsunderlag och använde det när vi
kommit hem. Inom ett år hade vi gjort femhundra
program i kyrkor och församlingar i
Sverige. Vi försökte informera brett om situationen
och missionen i södra Afrika. I uppfölj<strong>ni</strong>ngen,
»Bli kamrat med Sverige<strong>«</strong>, kom en
grupp ungdomar från Zimbabwe hit.
Om de ungdomar från Zimbabwe som deltog i
kursen vet Mats idag <strong>inte</strong> mer än att de flesta av
dem haft det svårt. För de svenskar som deltog
gav kursen bestående intryck och har i flera fall
varit avgörande vad gäller livsinrikt<strong>ni</strong>ng och
yrkesbana.
Andra omgången
När Olof Lövestam kom till Sigtuna folkhögskola
1989 hade två kamratprojekt genomförts.
Nummer två, 1985–86, gällde Swaziland. 1989
kom turen till Zimbabwe igen, och Olof blev
ansvarig. Syftet från svensk sida var i hög grad att
hämta kunskap och förståelse för kampen mot
apartheid. De elever som kom från Zimbabwe
och de svenskar som sändes dit delades upp i
grupper och sändes ut till olika platser. Ett problem
var att deltagarna från Zimbabwe var färre
än de svenska. I fyra månader fick dock svenskarna
leva i olika församlingar och delta i det zimbabwiska
vardagslivet. Det går <strong>inte</strong> att vara artig
mot varandra i fyra månader. Tillfällena till konflikter
och konfliktlös<strong>ni</strong>ng var många. En grundläggande
fråga var om det gick att mötas över
kulturgränserna.
Vi fick göra vad som var möjligt. Alternativet
hade varit att <strong>inte</strong> göra något alls. Man måste
försöka. Samtidigt måste man vara så öppen
som möjligt och samtala om vad som händer.
Kursen visade hur svårt det är för två kulturer
att mötas. Den metod vi använde kan öppna
för nya kunskaper och dialog. Försöken att
göra det jämlikt behöver finnas, men också
insikten att det kanske är omöjligt.
Omorientering
Jag ber Mats Hermansson reflektera över teologins
betydelse i anslut<strong>ni</strong>ng till södra Afrika. Han
säger:
Under 1970-talet bestämdes det att SKM skulle
finnas med vid några av världens brytpunkter,
och södra Afrika var en av dem. Där fanns vi
visserligen sedan länge, men nu ville vi ha dialog
med teologer som kunde stå för ett återflöde
och vidgade perspektivet till ett kulturutbyte.
Vid brytpunkterna var det nödvändigt att
omläsa evangeliet, ompröva arbetsformerna.
Svenska kyrkan ville lära av det genom att ha
missionärer på plats. Det behov av teologisk
reflektion som därigenom uppstod gjorde det
naturligt att till exempel Allan Boesak och Desmond
Tutu kom till Sverige, liksom latiname-
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 105