Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

De kyrkor som hade sina rötter hos kolo<strong>ni</strong>satörerna
var <strong>inte</strong> lika beroende som vi av pengar
utifrån. De hade kyrksamma vita som medlemmar,
vi fattiga afrikaner. När de europeiska
kyrkorna började få afrikanska medlemmar
uppstod spän<strong>ni</strong>ngar. Vi hade inga europeiska
medlemmar utom missionärerna. Vi sågs
ibland som förrädare av rasistiska européer.
Det hårdnade med tiden. De som kommit efter
andra världskriget var rädda för att förlora sin
position.
Det fanns en apartheidteologi också i Zimbabwe.
Jag undersökte detta bland mina elever.
Vi hade elever vid vårt lärarseminarium från
flera kyrkor, också katolska. DRC hade sitt eget
seminarium. Där hade de apartheid som sitt
system.
De hade sina rötter i Sydafrika. Med stigande
ålder blev de <strong>inte</strong> mer och mer sekulariserade
utan tenderade att byta en evangelikal håll<strong>ni</strong>ng
mot traditionell afrikansk religion och en
antieuropeisk håll<strong>ni</strong>ng, medan de andra blev
mer och mer sekulariserade och toleranta. De
såg skillnaden på vit och vit.
De katolska biskoparna kunde vara mycket kritiska
mot regimen men kom utifrån. De var <strong>inte</strong> en
del av det europeiska etablissemanget i Rhodesia.
Sålunda fick de problem med sina egna europeiska
församlingar men stöttades av Vatikanen. Det
svåra för regeringen var att deras kritik <strong>inte</strong> gärna
kunde avfärdas som kommu<strong>ni</strong>stisk. Den stämpeln
sattes annars gärna på WCC och de ekume<strong>ni</strong>ska
råden i Rhodesia, det nationella och det i
Bulawayo. Dessa gjorde nu och <strong>då</strong> regimkritiska
uttalanden och var därför påpassade.
Mugabe
1980 kom Robert Mugabe till makten. Tord Harlin
lämnade Rhodesia 1975 och träffade Mugabe i
Genève 1976. Han berättar:
Rhodesia-förhandlingarna pågick. Jag sökte
upp Mugabe för att prata med honom om kyrkans
roll i Rhodesia. Han sade: Efter dig nu
kommer en berömd svensk. Jaha, vem <strong>då</strong>? Jo,
Olof Palme. Jag tog kort på de två herrarna.
Det tragiska med Mugabe är att han <strong>inte</strong>
tycks tro på förlåtelse. Han kan <strong>inte</strong> förlåta de
engelska kolo<strong>ni</strong>satörerna. Han kan <strong>inte</strong> förlåta
den afrikanska oppositionen för att ha röstat
emot honom. Och han tror <strong>inte</strong> att han själv
kan bli förlåten. Därför måste han gardera sig
med alla medel och hålla stånd så länge som
möjligt. Till det kommer att han är synnerligen
<strong>inte</strong>lligent.
1977 var han är i Sverige. Då överraskade
han oss när vi skulle äta på Guldtuppen. Hans
partisymbol är en tupp. När vi skulle sitta ner
för att äta sade han: Shouldn’t we say the blessing?
Hans mamma var katolik, men själv har
han inga kyrkliga anknyt<strong>ni</strong>ngar.
Mugabe är över åttio år, och det är en del av
förklaringen till hans makt. I Afrika betyder
åldern oerhört mycket. Han är dubbelt så gammal
som medelåldern i landet. Han är äldre än
Mbeki. Det har stor betydelse. Samtidigt
använder han sin <strong>inte</strong>lligens till att behålla det
politiska förtrycket.
»<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong> 103