Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...

På egna ben…
flyttade med när vi flyttade. Sedan blev det
engelska skolor för barnen.
När vi efter några år kom till Bulawayo blev
barnen mobbade i den europeiska skolan för att
vi umgicks med afrikaner, och det blev problematiskt
också när vi kom tillbaka efter att ha
varit hemma i Sverige för min disputation. Då
pågick befrielsekampen. Vi kände till vad som
pågick, men mammorna talade om Rhodesia
som »the most peaceful country in the world<strong>«</strong>.
Vi fick ta den äldste pojken ur skolan för att han
<strong>inte</strong> skulle hamna i Smiths armé. Vi var svenska
medborgare, vilket <strong>inte</strong> hindrade att de skulle ta
ut mig till militärtjänst också. Det fanns ingen
svensk ambassad i landet. Vi var totalt utlämnade.
Missionärsantalet minskade.
När Harlins återvände 1973 efter Tords disputation
kom de till ett land präglat av krig. De lämnade
dock landet innan Ian Smith störtades som Rhodesias
premiärmi<strong>ni</strong>ster 1980. Av de brittiska kolo<strong>ni</strong>satörerna
var det de som kom efter andra
världskriget som blev de värsta rasisterna, menar
Tord.
102 »<strong>Gör</strong> <strong>ni</strong> <strong>då</strong> <strong>inte</strong> <strong>åtskillnad…</strong>?<strong>«</strong>