8. Att acceptera eller inte acceptera risker
8. Att acceptera eller inte acceptera risker 8. Att acceptera eller inte acceptera risker
4 Ti gAnglighet fii utvardeirg. Allm?inheten har ratt ati fe svar pe fregor om metodens antaganden, vilka varderingai den bygger pe, vilka data som anvends och hur osakra resultaten a.. Utverdering fiirsvaras givetvis om en metod ar deligt defl_ nierad och bygger mera ptr intuition en beg.eppslig klarhet. 5 Politisk accepterbarhet. En metod kan vala politiskt oaccepta' bel av menga skal, bl a begreppslig oklarhet. En metod f6r att avg6ra riskers accept€rbarhet blir med slor sannolikhet kritiserad om den leder till slutsatser som gAr emot vrssa gruppers vitala intressen. En beslutsmetod meste ocksa ge alla pattel ett inflytande 6ver slutsatsema. I gynnsamma fall kan den bidra till att man l6ser konflikter mellan grupper som inte kan kom_ ma iiverens i riskfregor. 6 Funktion inom rcmen fi;r existerande organisationer. En metod fer inte awika alltf,6r mycke! fran de rutiner som vanligen anvands. Man meste dock se upp med att en metod inte alltfdr vel ansluter sig till stelnade rutiner som int€ langre fungerar val. En del metoder leter sig ganska latt manipuleras se att deras resultat passar till serintressen. 7 Fdtmdga att bidra t hngsiktig effehi|iter' Det finns ofta en konflikt mellan att pekortsikt finna en l6sningtill €tt specifikt riskproblem och att bidratill lengsiktig kunskap om hur risker biir behandlas. En metod bdr tilhta att man dokumenterar dess titlernpning i varje serskilt fall se vel att man kan samh ungsiktigt anvdndbar kunskap. En metod biir bidra till att man debatterar och handskas med risker pa ett mera rationellt satt. 8 Ner man vafjer beslutsmetod vill man ofta vata rutionell.lnom beslutsteonn finns olika f6rsiik att ange mela specifikt vad som skall menas med rationalitet. Jag skall ej her eterge dessa fiirsdktilt defrnitioner (se vidare Prawitz & Sjdberg, 1978) utan niijer sig med att pepeka att det inte finns negot definitivt svar pa fragan; olika d€linitioner kan passa b€roende pe odst?indighetema. Var och en av de tre klasserna av metoder diskuteras i det fitljan_ de med avseende pahurval de kan l6sa problemen inom dskomrtrdet och hur de ter sig ur kriteriernas synpunkt. 131
Expertbediimning I allmAnhet beddms dsker av experter; dtminstone innan en allman debatt tagit fart. Andra en €xperter, tex politiker, er givetvis beroende av dessa f6r belysning av sjSlva sakfrAgorna - och dessa ar i sin tur ofta ytterst komplic€rade och aven inom expertugret kontroversiella. Tenk bara pa alla detaljfrrgor som debattendes med stor hetta mellan experer inf6r folkomrtistningen om karnkraften ! Expertema ar ofta missndjda med rollen som b€slutsfattare i skfregor. Deras utbildning tar mera sallan fasta pe hur risk och nytta ska vegas mot varandra. De ser sig sjilva som probl€ml6sare sna.are an beslutsfattarc. Exp€tterna lar sig dock vissa specifika rutiner fijr beslutsfattadde under sin yrkeserfarenhet; vilka risker som er acceptabla och vilka som inte ar del. Etiska regler fiir olika yrkesgrupper kan ocksa vara i viss man vagledande. Olika system ftir att ange standardkvalitet eller teknisk kvalitet finns. De artillkomna som en fiiljd av lengvarig och omfattande erfarenhet. Myndigheter steller ocksa upp sakerhetskrav. Ofta galler dock att de slutgiltiga besluter i d€t liipande dagliga arbetet fattas av experter med inslag av subjektiv tolkning och personligt omd6me. Hur fungerar expertomdomet som en metod fiir att faststala acceptabla nsker? Exp€rten arbetar givetvis ofta inom en ram och problemdefi_ nition som beslutas av uppdragsgivare. Risknivaerna styrs av den ramen - t ex hur mycket resurser man ar villig att satsa pe iikad sekerhet. Det kan inte experten avg6ra, even om han kanske ibland kan paverka det, genom sin forskning och genom att delta i debatten. Varderingar kan dock paverka aven expertens omd6_ me, bl ai fragan om vilketproblem som egentligen ska liisas. Och var ger grensen fdr den egna expertkompetensen? Vi har sett (kapitel 4) att man ofta 6verskattar sina egna kunskaper. Det er frestande att ga dver gransen, att gdra uttaland€n som ar mindre nyanserade och eterhallna en de st.engt taget borde vara. Experten meste genom erfarenhet lera si8 g6ra b€ddmningar och fatta beslut. Det racker inte med att studera facklitteraturen. Men vad man egentligen ldr sig genom edarenhet er oklart (Breh_ mer, 1980). Det ar svart att lera si8 av erfarenhet, nerinformatio- t32
- Page 1 and 2: 8. Att acceptera eller inte accepte
- Page 3 and 4: slagits, och delvis anvents, fiir s
- Page 5 and 6: analys" eller "riskanalys". Den ord
- Page 7: oberoende d€ skilda analyserna ar
- Page 11 and 12: att man inte n?lgonsin avbrutit ett
- Page 13 and 14: och i synnerhet om hur stora de er.
- Page 15 and 16: siellt sett; att alla er 6verens om
- Page 17 and 18: Sedan nyttoverdena faststiillts ete
- Page 19 and 20: It framtida liv som et vara egna? P
- Page 21 and 22: som Ar accepterbart. Om deta ar hel
- Page 23 and 24: svenska folkomriistningen om kamkra
Expertbediimning<br />
I allmAnhet beddms dsker av experter; dtminstone innan en<br />
allman debatt tagit fart. Andra en €xperter, tex politiker, er<br />
givetvis beroende av dessa f6r belysning av sjSlva sakfrAgorna -<br />
och dessa ar i sin tur ofta ytterst komplic€rade och aven inom<br />
expertugret kontroversiella. Tenk bara pa alla detaljfrrgor som<br />
debattendes med stor hetta mellan experer inf6r folkomrtistningen<br />
om karnkraften !<br />
Expertema ar ofta missndjda med rollen som b€slutsfattare i<br />
skfregor. Deras utbildning tar mera sallan fasta pe hur risk och<br />
nytta ska vegas mot varandra. De ser sig sjilva som probl€ml6sare<br />
sna.are an beslutsfattarc. Exp€tterna lar sig dock vissa specifika<br />
rutiner fijr beslutsfattadde under sin yrkeserfarenhet; vilka<br />
<strong>risker</strong> som er acceptabla och vilka som <strong>inte</strong> ar del. Etiska regler<br />
fiir olika yrkesgrupper kan ocksa vara i viss man vagledande.<br />
Olika system ftir att ange standardkvalitet <strong>eller</strong> teknisk kvalitet<br />
finns. De artillkomna som en fiiljd av lengvarig och omfattande<br />
erfarenhet. Myndigheter st<strong>eller</strong> ocksa upp sakerhetskrav. Ofta<br />
galler dock att de slutgiltiga besluter i d€t liipande dagliga arbetet<br />
fattas av experter med inslag av subjektiv tolkning och personligt<br />
omd6me. Hur fungerar expertomdomet som en metod fiir att<br />
faststala acceptabla nsker?<br />
Exp€rten arbetar givetvis ofta inom en ram och problemdefi_<br />
nition som beslutas av uppdragsgivare. Risknivaerna styrs av den<br />
ramen - t ex hur mycket resurser man ar villig att satsa pe iikad<br />
sekerhet. Det kan <strong>inte</strong> experten avg6ra, even om han kanske<br />
ibland kan paverka det, genom sin forskning och genom att delta<br />
i debatten. Varderingar kan dock paverka aven expertens omd6_<br />
me, bl ai fragan om vilketproblem som egentligen ska liisas. Och<br />
var ger grensen fdr den egna expertkompetensen? Vi har sett<br />
(kapitel 4) att man ofta 6verskattar sina egna kunskaper. Det er<br />
frestande att ga dver gransen, att gdra uttaland€n som ar mindre<br />
nyanserade och eterhallna en de st.engt taget borde vara.<br />
Experten meste genom erfarenhet lera si8 g6ra b€ddmningar<br />
och fatta beslut. Det racker <strong>inte</strong> med att studera facklitteraturen.<br />
Men vad man egentligen ldr sig genom edarenhet er oklart (Breh_<br />
mer, 1980). Det ar svart att lera si8 av erfarenhet, nerinformatio-<br />
t32
Change language