8. Att acceptera eller inte acceptera risker

8. Att acceptera eller inte
acceptera risker
Inledning
Det moderna samhalet skapar riskermen ocksl medvetenhet om
dem, even om medvetenheten om riskema kommer med en viss
tidsfiirdr6jning. Men riskerna kan ockse upplevas h6gst olika av
olika menniskor och en polarisering uppkommer latt, dar uppfattning
star mot uppfattning, grupp mot grupp. fuskema i samhellet
kan uppfattas som reella eller ej; ingen fdmekar att o/on
infiir risker er utbredd och under alla f6rhellanden en r€alitet
som vi me$e leva med och ta haDsyn till i samhellets beslutsfattande.
Om man endast talar om vissa gruppers oro sA dskerar
man emellertid att snedvrida debatten. Man utger de gerna fren
att denna oro i sig ar oberettigad eller atminstone hdgst 6verdriven.
Den skall f6rklaras, gerna psykologiskt eller sociologiskt,
och genom lampliga strategier skall samhalet anpassa sina beslut
till den, Men dett tas inte pa allvar.
I sjelva verket kan man velja precis motsatt stendpunkt. I
st?ill€t fitr att f6rklara oron kan man f6rs6ka f6rklara den paradoxala
tryggh€t eller redtav anogans som man ibland kan f6rmerka
inf6rvamingarom miijliga risker. Asplund (1979) skriver
oln "den borgerliga fnysningen" (man kan dock stillsamt undra
om denna fnysning enbart er "borgerlig" - men det skall jag
bortse frAn) som han illustrerar med f6ljande anekdot:
"En borgarfru
sitter och leser i dagens tidning. Hon hittar en notis, enligt
vilken det drivmedel, som anvands i herspray, deodoranter m m,
i det langa loppet kan astadkomma allvarliga skador pa det
124

livsviktiga ozonlagret i jordens atmosfar. Borgarfrun laser upp
notisen f6rsin man. Mannen fnyser. Borgarfrun sAger:'Det arju
inte klokt'." (Asplund, 1979, sid 25.)
Hur skall "den borgerliga fnysningen" fiirklaras? Asplund
menar bl a att den beror pa att notisen inneheller en anklagelse,
som 9,6rlasaren illa beraird. Det ar ocksa en disproportion mellan
den till synes oskyldiga och vanliga anvandningen av sprayflas'
kor och en hotande katastrof av enorma dimensioner - sambandet
verkar ytligt sett mycket osannolikt. Sambandet ar ocksa svert
att fdfita. Den som framfiir misstanken om ett samband fdrefaller
derf6r som en svarmisk domedagsprofet. Sedana finns det
gott om, man ar van att inte lyssna till dem. "Vad skall dom hitta
pe hemest?"
Fnysningar infdr varningar om fdrestaende katastrofer har
sekert fdrekommit i alla tider, liksom domedagsprofete., som
varit ute i ogjort veder. Men katastrofer intraffar ibland. Vetenskapen
kan inte ge oss en absolut saker kunskap om de allt stiirre
krafter och allt mer komplicerade tekniska system som vi tar i ver
tjenst. Det kan inte vara enbart rationellt att endast rycka pa
axlarna infdr farhegor om de riskersom den tekniska utvecklingen
kan medfiira.
Ax€lryckningar och fnysningar tycks darfttr krAva sria psyko"
logiska fdrklaringar likaval som den till synes iiverdrivna oron
kan g6ra det. Att rycka pa axhrna inf6r alla vamingar och
farhegor a. lika kanslomassigt som att sdndigt "mela fan pA
vaggen". Det er en annan typ av emotionell reaktion, men lika
fullt ar d€n emotionell.
Det finns ingen definitiv kunskap om riskerna med t ox kernkraften.
Den tillgangliga informationen kan tolkas pe olika sett
och olika antaganden kan g6.as t ex om manniskors satt att
fungera i krissituationer eller effekten av en framtida ekonomisk
standardsenkning pe kvaliteten i underhellsarbetet pe existerande
anleggningar. Det ar oundvikligt att dessa osek€rhete. leder
till skilda uppfattningar i sakf.agorna, intebara i varderingarna.
Det torde vara utsiktsl6st att fiirs6ka ltisa kodflikter genom att
"ftirklara
bort" d€n ena sidans uppfattning som irrationell och
beroende av psykologiska eller sociologiska faktorer. Vad som
beh6vs ar en annan sorts konfliktliisnine. De metoder som fiire-
125

slagits, och delvis anvents, fiir sedan konfliktliisning skall diskuteras
i detta kapitel.
Att avgii.a om en risk ar acceptabel skal har ses som ett
sarnh?illsproblem och inte som en t€knisk frega om att mata dess
storlek. D€t ar klart att data om riskens storlek ar en viktig del,
kanske den viktigaste, av all den information som beh6vs fiir att
ta stiillning till acaept€rbarhet. Men risken maste alltse ses i ett
samhalleligt sammanhang dar olika uppfattningar och vArderingar
existerar sida vid sida.
Tre metoder fiir att bestemma skels acc€pterbarhet
Fischhoff m fl (1980) har giort en omfattande genomgeng av
riskers acc€pterbarhet. Jag skall her i stor utstrackning bygga pa
deras f.amstelning. De skiljer m€llan tre klasser av m€toder, fiir
att bestamma om err risk iir accepterbar: expeatomddmen, metoder
f6r bestamning av riskjamvikt (kallade "bootstrapping"metoder
av Fischhoff m fl rned en oiiversettlig ordlek) samt formella
metoder, fremst kostnads/intekhanalys och beslutsanalys.
Nar de tre metodtyperna utverderas skall vi her betrakta fragan
om riskers accepterbarhet som ett beslutsproblem; alltsa i
sammanhang med att man avgiir vilket handlingsalternativ man
biir valja. Vissa definitionsfregor av stor betydelse uppkommer
de och de skall fiirst diskuteras,
Problemdefinitionen kan vara en fiitsta stiitesten dar parlema
skiljer sig ohjnlpfgt at. Riskbeslut vexer ofta fram kontinuerligt
i sme steg, snarare an som avspegling av en genomtenkt be6lutsproc€ss
vid en viss tidpunkt. Ner besl6ts om vefi nuvarande
oljeberoende? Bediimningen av risknivaerna beror naturligtvis
ockse pa hur mycket och vilken typ av kunskap vi har om dem.
Om man anvender sig av forskningsresurser fiir att undersdka
karnkraftens risker leder detta oundvikligen till att dessa dsker
uppmarksammas blde i massmedia och i vetenskaplig debatt
mera an andra risker, t ex med fossila briinsl€n, som kanske inte
utforskats lika intensivt. Riskerkan ockse definieras pe ofika siitt.
Om man vill definiera riskema med kernkraft med hensynstagande
bara till den civila kamkraften fer man en risknive, men
tar man hensyn ockse till den militera anviindningen av kem-
126

kraft fer man en annan riskniva. Hlr man definierar risk€tna
beror naturligtvis i sin tur pa vilken prcblemdefinition man upp_
stAllt for sig. Det har visat sig svart att beddma hur fullstendig en
problembeskrivning iir: man bortser latt fran luckor i b€skrivmngen.
Andra definitionsproblem ha. att gdra med definitionen av
varde och f6rstik att hAlla iser verde och fakta hos risker. Det ar
val kant fran mAnga psykologiska stodi€r hur sven det ar att
s€parera dessa tve aspekter fian varandra. Man kan ock$ frega
sig vilka viirderingar som dverhut'udtag€t skall beaktas vid beslutsfattandet.
Besluten kan vara helt f6rutbestamda genom valet
av varderingar.
Ekonomiska verden er uppenbart av b€tydelsevid bediimning
av accepterbarhet liksom va.det av liv och heba. Men mAnga
andra aspekter kan ockse nemnas, t ex vidare sociala effekter av
en viss teknologi, effekter pe miljiin, intemationella relationer,
psykologiskt velbefinnande, etc. En mycket besverliS fregestalning
16r varderingar av hindelser som inheffar i en avlegsen
framtid och som kanske framfiir allt kommer att d.abba framtida
gen€rationer. Hur skall sadana verden beaktas vid beslutsfattan_
det? Varderingar ar ocksA olika moraliskt acceptabla. Man kan
aldrig tala varmt till fiirmen fdrekonomiska varden nAr motsttrn_
daren hela tiden legger betoningen pe risker for liv och heba.
Man framster de som cynisk. Samtidigt kanske man ende int€ vill
ge upp sina ekonorniska varderingar och sdker se att sega dolda
och ogenomskinliga vagar att fdrespreka dem.
Att ha och anvanda ett varde kan synas enkelt. Det er det inte
alltid. Att fiir€stalh sig en hendelse som inte har intraffat kan
vara serskilt svaft. vi vet egentligen daligt hur vi kan komma att
reagera pe en katastrof. Del tycks som om manga tror att katastrofer
latt leder till panik, men panik tycks faktiskt vara siillsynt.
Det ar ockse vanligt att verdesystem iir inkonsistenta - vi har
inte velat €ller orkat tenka igenom sldana sv6ra frlSor som
menniskoliv kontra ekonomi (Fischhoft Slovic & Lichtenstein,
1980). Inkonsistensen medf6r att vi blir osekra pe vad vi egentligen
fdredrar; vi later oss suggerems av grupptryck, ledande fragor
i opinionsunders6kningar, €tc. Ordvalet kan ha ett subtilt
(ibladd inte rd subtilt) inflytande; t ex om vi talarom "sakerhets'
t27

analys" eller "riskanalys". Den ordning man steller fraSor i kan
ha ett stort inflytaflde. I en undersiikning (Fischhoff m fl' 1978)
fann man att tekniska system beddmdes som mera acceptabla ur
risksynpunkt om man f6rst fett bediima deras nytta. Det kan
ocksa ftnnas avseviirda skillnader mellan vilka verden man sjelv
har och vilka man vill att folk i allmenhet skall ha.
Licht€nstein m fl (1978) studerade bed6mning av d6dsrisker.
Man erhdll ett starkt samband mellan faktisk och bediimd risk.
Dock dve$kattades sma risker medan st6rre risker underskattades.
Dessutom 6verskattades .isken med sedana hiindelser som
var speciellt sensationella och omskrivna (t ex mord). Samma
resultat €.h5lls av Combs och Slovic (1979) vid en undersdkning
av riskerna med tekniska system. De teknologier som fatt mera
massmediabevakning dverskattades ur risksynpunkt.
Vard€lingar och faktadsikter er svera aft skilja et vardering_
arna styri h6g grad vilka Problemsituationer vi veljer att b€kymra
oss om, tex ti gengen pa energi eller inte Vairderingama
paverkar ocksA ver beditmning av fakta niir det galler att ta
stallning till de olika handlingsaltemativen. En tillkommande
sverighet er att niir det galld utvardering av risker er sannolik_
hetema i allmanhet mycket sme. Man har funnit att ju stdrre
konsekvenserna iir, desto mindre ar sannolikheterna. Bestemning
av mycket sme sanflolikheter ar tekniskt svArt att g€nomf6ra
vilket inte minst debatten om karnkraftens risker visar. Spelrum'
met fatr olika esikter beheffande riskema 6kar naturligtvis ner
den vet€nskapliga kunskapen er dmligen oseker och det er ju
ofta fallet med sma risker.
Andra svlrigheter vid utvardering av beslutsmetoder har att
gdra med bed6mningar. B€diimningar ar ofta n6dvandiga fiir att
man skallfeen uppfattning om hur stora dskerna er. Menmensk_
liga beddmningar iir felbemengda. Det er ofta svert aven fiir
experter att f6rste osekerheten i de egna bed6mningarna och
vilka fijrutsiittningar de bygger pe. Manskligabeddmare tenderar
att 6verskatta sakerheten i sina egna omd6mon. Vissa eifekter av
t ex luftfdroreningar eller rdkning er ockse mycket sve.a att
studera, av det skalet att effektema upptreder f6rst sent. Und€r
d€n Hnga tid som gett sedan man exponerades fiir en viss miljiifdrorening
kan man ha genomgatt skiftand€ iiden. Det kan vara
128

mycket svert eller rentav oftiijligt att i efterhand utreda vad som
egentligen fdrorsakat en sjukdom.
Om en viss risk skulle vara kand ganska val, t ex risken f6r en
temperaturfiirhiijning i atmosftiren pl grund av luftfdroreningar
uppstar fragan om vilka vidare konsekvenser en sadan effekt
egentligen far. Del er svert fiir bade experter och lekm?in att
genomskada alla de vidare konsekvenser som kan uppkomma till
fitljd av sedana hendelser.
En intressant tendens iir att man upplever jusl ,tig ljdlv som
trygg. Svenson (1981) fann att de flesta bilf6rare beddmde sig
sjalva som battre en genomsnittet. De fl€sta tror att det ar mera
sannolikt att just de blir minst 80 Ar gamla en vad fallet er f6r folk
i allrnanhet. Man vet att bilbelten vesentligt minskar konsekvensema
vid en trafikolycka men anvender dem ofta inte, kanske
just derfiir att man kenner sig trygg och kompetent som fdrare.
Expert€rs bed6mningar visar pa samma felkAllor som ickeexperters,
men naturligtvis kan dessa tendenser motverkas genom
att experter anvender sig avrationella analysmetoder fdr att
b$tamma riskstorlek. En hakei detta sammanhang er dock att de
rationella metoderna i allmenhet bara tar hiinsyn till en del av
den totala riskproblematiken (se kapitel 6). Menskliga felhandlingar
er svera att f6rutse; komplexa system er svtra att iiverblicka.
En i och f6r sig positiv etgerd som borde leda till itkad
siikerhet kan motverkas av att den skapar en larrk av sekerhet
som i sin tur iikar m?inniskors risktagande sa att den totala
risknivan inte senks se mycket som man hoppats, eller rentav
hiijs. Exernpel: Dubbdeck kan modfiira att bilf6rare dkar farten
pa hala vagar vilket i sin tur motverkar den 6kade sekerhet som
dubbdacken innebar.
Kenslighetsanalys kan anvendas f6r aft fe en id6 om hur mycket
slutsatsen av en beslubanalys paverkas av osekerhet i sannolikhetoch
varderingar - men man fdr den vagen bara en begrensad
insikt i hur mycket slutsatsen beror av miijlig variation i
"input".
Riskmetning ar i h6g grad b€roende av hur man tar
stellning till mycket ovanliga observationer, s k "outlie.s", och
detta eri sin tur ofta tamligen godtyckligt. Om helt olika metoder
och analyser leder till liknande resultat borde man kunna lita pe
den slutsatsen i st6rre grad - men frdgan ar altid just llr/
t29

oberoende d€ skilda analyserna ar. Bygg€r de pA samma teori och
metodik, kansket o m delvis pesammadau, er det int€ underligt
att de ger liknande resultat och ver tilltro till slutsatsema b6r
knappast dka avsevad.
Om ett system f6r b€slDtsfattande fungerar vel eller ej ar alltsa
inte sa latt att ta reda pe. Nar del gatler att ta $elning till risker
kan man gdra tva fel: acceptera en fiir hdg risk eller fdrkasta en
risk som faktiskt ar s{ liten att den ar acc€plabe!. Att fel fiirekornmer
er i och fiir sig bara att vanta sig. Bn noggrann analys av beda
typ€rna av fel meste g6ras innan man kan ta stalning. I utprovning
av nya produkt€r far man t €x information om sadana som
sleppts igenom men visat sig farliga meil salbn om dem som
awisats trots att de ej skulle ha visat sig vara farliga.
Att yiljs beslutsmetod - €tt metabeslut
Det finns alltsa tre huvudklasser av motoder f6r att avg6ra om en
risk ar accepterbar: expertbed6mning, jamviktsmetoder och for_
mellametoder. Hurkanman veljamellan dem? Ett antal kriterier
som kan laggas till Srund fitr ett val nemns av Fischhofl m fl
(1980), nemligen:
I Releva s ed avseende pd problemet. Det at uppenbart att de
vasentliga aspekterna pa avgtirande i risksituationer meste tas
upp av metoden. Osekerheten i data meste erkennas liksom
svarigheten att bestamma verderingar. Nya fakta ma$e kunna
tas in i beslutet. Riskens accepterbarhet maste ses som besluts_
problem.
2 Begeppslig gillighet Det riicker ej med att alla televanta aspekter
nemns i problembeskrivningen. Det mAste ockse finnas
en metod f6r att na en slutsats. Metoden meste vara tillfiirlitlig
och dess rimlighet meste kunna pavisas. Den mAste passa just
riskproblem och den maste vara opartisk.
3 Praktisk anvAndbafiet. Metoden meste giv€tvis vara acceptabel
och anvendbar i praktiska situationer. D€tta innebar att
man miste kunna anvenda den pa verkliga problem, med
verkliga rnenniskor och med begransade resurser' Det me$e
finnas personer med kompetens att anvenda den.
130

4 Ti gAnglighet fii utvardeirg. Allm?inheten har ratt ati fe svar
pe fregor om metodens antaganden, vilka varderingai den
bygger pe, vilka data som anvends och hur osakra resultaten
a.. Utverdering fiirsvaras givetvis om en metod ar deligt defl_
nierad och bygger mera ptr intuition en beg.eppslig klarhet.
5 Politisk accepterbarhet. En metod kan vala politiskt oaccepta'
bel av menga skal, bl a begreppslig oklarhet. En metod f6r att
avg6ra riskers accept€rbarhet blir med slor sannolikhet kritiserad
om den leder till slutsatser som gAr emot vrssa gruppers
vitala intressen. En beslutsmetod meste ocksa ge alla pattel ett
inflytande 6ver slutsatsema. I gynnsamma fall kan den bidra
till att man l6ser konflikter mellan grupper som inte kan kom_
ma iiverens i riskfregor.
6 Funktion inom rcmen fi;r existerande organisationer. En metod
fer inte awika alltf,6r mycke! fran de rutiner som vanligen
anvands. Man meste dock se upp med att en metod inte alltfdr
vel ansluter sig till stelnade rutiner som int€ langre fungerar
val. En del metoder leter sig ganska latt manipuleras se att
deras resultat passar till serintressen.
7 Fdtmdga att bidra t hngsiktig effehi|iter' Det finns ofta en
konflikt mellan att pekortsikt finna en l6sningtill €tt specifikt
riskproblem och att bidratill lengsiktig kunskap om hur risker
biir behandlas. En metod bdr tilhta att man dokumenterar dess
titlernpning i varje serskilt fall se vel att man kan samh ungsiktigt
anvdndbar kunskap. En metod biir bidra till att man
debatterar och handskas med risker pa ett mera rationellt satt.
8 Ner man vafjer beslutsmetod vill man ofta vata rutionell.lnom
beslutsteonn finns olika f6rsiik att ange mela specifikt vad som
skall menas med rationalitet. Jag skall ej her eterge dessa
fiirsdktilt defrnitioner (se vidare Prawitz & Sjdberg, 1978) utan
niijer sig med att pepeka att det inte finns negot definitivt svar
pa fragan; olika d€linitioner kan passa b€roende pe odst?indighetema.
Var och en av de tre klasserna av metoder diskuteras i det fitljan_
de med avseende pahurval de kan l6sa problemen inom dskomrtrdet
och hur de ter sig ur kriteriernas synpunkt.
131

Expertbediimning
I allmAnhet beddms dsker av experter; dtminstone innan en
allman debatt tagit fart. Andra en €xperter, tex politiker, er
givetvis beroende av dessa f6r belysning av sjSlva sakfrAgorna -
och dessa ar i sin tur ofta ytterst komplic€rade och aven inom
expertugret kontroversiella. Tenk bara pa alla detaljfrrgor som
debattendes med stor hetta mellan experer inf6r folkomrtistningen
om karnkraften !
Expertema ar ofta missndjda med rollen som b€slutsfattare i
skfregor. Deras utbildning tar mera sallan fasta pe hur risk och
nytta ska vegas mot varandra. De ser sig sjilva som probl€ml6sare
sna.are an beslutsfattarc. Exp€tterna lar sig dock vissa specifika
rutiner fijr beslutsfattadde under sin yrkeserfarenhet; vilka
risker som er acceptabla och vilka som inte ar del. Etiska regler
fiir olika yrkesgrupper kan ocksa vara i viss man vagledande.
Olika system ftir att ange standardkvalitet eller teknisk kvalitet
finns. De artillkomna som en fiiljd av lengvarig och omfattande
erfarenhet. Myndigheter steller ocksa upp sakerhetskrav. Ofta
galler dock att de slutgiltiga besluter i d€t liipande dagliga arbetet
fattas av experter med inslag av subjektiv tolkning och personligt
omd6me. Hur fungerar expertomdomet som en metod fiir att
faststala acceptabla nsker?
Exp€rten arbetar givetvis ofta inom en ram och problemdefi_
nition som beslutas av uppdragsgivare. Risknivaerna styrs av den
ramen - t ex hur mycket resurser man ar villig att satsa pe iikad
sekerhet. Det kan inte experten avg6ra, even om han kanske
ibland kan paverka det, genom sin forskning och genom att delta
i debatten. Varderingar kan dock paverka aven expertens omd6_
me, bl ai fragan om vilketproblem som egentligen ska liisas. Och
var ger grensen fdr den egna expertkompetensen? Vi har sett
(kapitel 4) att man ofta 6verskattar sina egna kunskaper. Det er
frestande att ga dver gransen, att gdra uttaland€n som ar mindre
nyanserade och eterhallna en de st.engt taget borde vara.
Experten meste genom erfarenhet lera si8 g6ra b€ddmningar
och fatta beslut. Det racker inte med att studera facklitteraturen.
Men vad man egentligen ldr sig genom edarenhet er oklart (Breh_
mer, 1980). Det ar svart att lera si8 av erfarenhet, nerinformatio-
t32

nen er omfattande och oseker och ner resultaten av besluten
likase iir svertolkade och fiirdrdjda. Man har faktiskt i fraga om
flera expertgrupper funnit att erfarna beddmare och nyb6rjare
gijr lika bra (elle. lika daliga) beddrnningar. Det Ar dessutom
troligare att man fer information om att man tagit en fdr storrisk
en om att man va t 6verdrivet fiirsiktig och darigenom €konomiskt
ineffektiv. Detta f6rhrllande fdrcvalar )4terligare inlerningen.
Det er alltid sarskiltsvert att liisa problem utanfdr det tekniska
och naturvetenskapliga omredet; kunskaperna om manskliga
och sociala fenomen erju sa mycket mindre. Det finns darfdr en
risk att dessa problem negligeras. Man liigger tyngdpunkten pe
det tekniska. En annan tendens er att man inte lar ut till operat6rertillrackligt
ingaende hur de ska handla om systemet drabbas
av allvarliga felfunktioner - Harrisburgolyckan gav €xempel pe
den tendensen.
Expertbed6mningar er svrra att utvardera. De geller ofta uni_
ka problem och ar menga genger ofullstiindigt dokument€rade.
Engangskarakteren hos probleml6sningen gdrockse att man sellan
har "kofltrollfall". En lekare kafl observera att patient€n blir
frisk efter behandlingen, men vad skulle ha hant om han gett en
annan behandling, eller ingen alls? Logiken bakom kravet pa
kontrollerade studier av behandling inom t ex mentalsjukvarden
iir oawislig; att aqumentera mot kravet med hjelp av klyschor
som "positivism" eller "naturvetenskapsimiterande forskning" er
bara att sprida dimma 6ver problemet. Dessutom har vi en tendens
att i efterhand alltid finna ursakter fdr misstag som begatts
och att i h6g grad 6verskatta vilken giltighet vAra en geng &iorda
prognosersedan visatsigha. Vi minns fel, intalar oss att vi kund€
fiirutse framtiden bra mycket bettre iin vi faktiskt kunde (se
vidare kapitel 4). Manniskor har en stark lendens att se orsakverkafl-relationer
och ordning even i slumpmassiga skeenden
eller i skeenden som styrc av helt andra faktorer an de man antar
er de verksamma.
Det ar mera sellan man utverderar risker: i stellet s6ker man att
minimera dem med de resurser som man har tillgiingliga. Men iir
detta minimum gott nog9 Det kan finnas en tendens att man
alltfdr lett intalar sig att sa er fallet. Fischhoff m fl ( 1980) nemner
133

att man inte n?lgonsin avbrutit ett st6rre dammbygge i USA som
ett tecken pl en sadan tellderls atl "se det bAsta som gott nog";
,dgo, gang, tycks Fischhoffm fl mena, borde man vel ha sagt si8
att uppgiften visade sig oliislig med tanke pA den information
som under hand framkommit om markf6rhallanden m m. Kan_
ske expertrollen kraver att man intalar sig sjalv en h6g grad av
tilltro till de egna liisningarna. Hur mycket osakerhet orkar man
egentligen leva med? Det finns nog en grans och den er fdrmodligen
sarskiltlag ner deetgerd€r man ansvararfdrArav b€tydelse
fiir liv och haka - bed€ andras och egna.
Experter bediimer alltsa sallan pe ett uttalat sett om en risk er
acceptabel. Kanske har de heller inte uppdrag att g6ra det. M€toden
bearbetar riskproblemen endast underf6rstett.
Exp€rtbeddmning utnyttjar givetvis den existelande kunskapen
och tillater en skapande attityd; ett sdkande efter nya l6s_
ningar. Varderingar hos experterna kan dock peverka besluten
pa ett icke dnskvart satt. Man vill ogema ta pa sig, eller erkAnna
att man tar pa sig, rollen som samhallets varderare, den som
satter priset pa ett manniskolivs varde. Nar man ande fungerar i
en sadan roll sker det ibland pa ett satt som inte redovisas dppet.
Expertb€ddmningar ar givetvis en praktiskt fungerande metod
; beslut fattas och etgarder vidtas. Ofta ar processen snabb och
relativt billig. D:iremot arbed6mningarna ofta svera att ftirklara
tydligt; experten utnyttjar ett visst matt av intuition. Politiskt ar
expertema icke sellan ute i blasvader- De kritiseras ratt allment;
man vill ha beslut som kan redovisas pe ett tydligare sett och dar
varderingama kan bringas under kontroll av demokratiskt grundade
prioriteringar. I en (kanske inte alltfiir) avlegsen framtid
skymtar annars ett elitvelde der experter styr hela samhallet. Dit
vill vi inte komma.
Experter verkar inom de existerande fdretagen och myndighetema;
deras dat utfdrda bedomningar er den normala rutinen fdr
att fe underlag fdr att fatta beslut. Expertens kompetens byggs
hela tiden upp genom forsknings- och utvecklingsarbete och av
utbildningsinstitutionema oln de pe ett komPetent satt tar upp de
nya kunskaper som forskningen skapat, lar ut d€m och konlrollerarelevemas
kunskaper. Detta ser imponerande ut pe paPperet
men det fdrutsatter en vilja och f6rmega hos utbildningsinstitu-
t34

tionerna att $elh krav pa den eSna lerarkeren att aktivt tillagna
sig ny kunskap, samt att lerama i sin iur ste er krav pe elevemas
prestationer. En ambivalent instellningtill expertet kan nog vara
en av fdrklaringarna till att man inom delar av svensk universi
tetsutbildning staller lega krav. Det kan emellertid knappast vara
ett fiimuftigt sdtt att handskas med frAgan hur exp€riema skall
fungera i ett demokratiskt samhalle att man skapar betingelser
som minskar deras grad av expeftkunnande,
Lengsiktigheten i det vetenskapliga f6retaget Peverkas dock
knappast av Badana lokala fenomen som universitetspolitiken i
enskilda lender. Lat oss skilja mellan tva slag av lAngsiktighet.
Fdr det f6rsta har vi vetenskapen som sedan, och dar ska inte
lbras negon diskussion i detta sammanhang. Kunskapstillvexten
sker hela tidefl, om an int€ kontinue igt utan sprangvis, i penoder
av "normal science" och "revolutioner" (Kuhn, 1962). Men
f6r det andra harvi, som ett mera aktu€lltproblem, frigan om hur
man tillgodogiir sig utfallet av beslut i .iskfragor och dar ar det
mera tveksamt om erfarenheten har en se tydlig, gynnsam effekt
som man skulle 6nska. Jag har tidigare i d€tta avsnitt berdrt
fregan om erfarenhetens roll fiir att fiirbattra kvaliteten pa exper_
terc bedbmningar och beslut: Det at iflgalunda sakert att man fer
en k.aftig fiirbattring till fitljd av erfarenhet. Fiir att fiirbattring
skall ske meste man tillse att vissa krav uppretthells pl bl a
dokurnentation av vidtagna etgarder och utverd€ringar av fattade
beslut med pAfiiljande etgarder.
Bestiimring aY riskjiimvikt
Dessa metoder utnyttjar erfarenhet som samlats under leng tid'
En acceptabel kombination av risk och nytta antas vaxa fram
gradvis. Processen kan vara kulturell och kanske ta en generation;
den kan ocksa vara biologisk och galla utvecklingen av en
art i balans m€d sin ekologi. Om man kan faststalla vilken jemvikt
som har utvecklats tidigar€ bordeman enligt metoden direkt
kunna fiirutsiiga vilken risknive som er acc€Ptabel fdr erl ny
teknologi.
I Risklistor. Man antar - med viss ratt - att de flesta har en
ganska delig uppfattning om vilkarisker som faktiskt existerar
135

och i synnerhet om hur stora de er. Genom att presenten data
om dddsrisk per person och tidsenhet hoppas man kunnage en
mera realistisk uppfattning och "tivertala" allmenheten om att
en teknologi med Ug uppmett risknive ockse biit vara acceptabel.
Man finner i allmanhet att sedana listor inte otdnat
riskerna pe ett sett som sammanfalle. med den uppm?irksamhet
de far i massmedia och allmen debatt. Skalen till att massmedias
bevakning av risker ej helt fiiljer d€ssas storlek er ett
viktigt amne att diskutera, se riskrapporterna 2-76,5-77,
9-17, 15-77 och l'7 -77,
2 Cenom att silrrdera existeronde risknivAer i samhiillet hoppas
man fe en uppfattning om vilka risker som ar acceptabla.
Risknive brukar settas i relation till nyttan med den verksamhet
detgeller; man finnerdaattju st6rre nytta, desto stiirre risk
tycks godtas (Star, 1969, 1972). Star fann bl a att riskerna
minskade iiver tid samt att frivilliga aktiviteter tycks vata fiirenade
med hiigre risknivaer. Metoden antar att existerande
risk€r er acceptabla. Den setter risk i relation till nytta, grad av
frivillighet och teknologins alder.
3 Natu iga risknivder. He. antar man att menniskan under ertus€ndena
utvecklats f6r att leva i €n viss miljii t ex ner det
gallerjoniserande $relning. Vi biiralltsa kunna levai en sadan
naturlig milj6. Dennametod ledertill hdgst olika konsekvenser
fitr skilda typer av sadan miljiipaverkan som det moderna
samhellet ansvarar fdr. I vissa fall (stralning) ar de natu.liga
bakgrundsvardena varierande och ibland relativt hiiga; i and.a
(svaveldioxid) ligger vi ofta i moderna milj6er Ungt iiver det
naturliga verdet. Id6n er vid ett f(irsta pAseend€ attraktiv men
otillracklig bl a f6r att ta st lning till kombinationer av awikelser
som kanske vaa fdr sig er sme men som kan ha en
drastisk effekt i samverkan even oln sedana samverkanseff€kt€r
ar svara att belagga. Och hur ska man ta sEllning till helt
nya emflen; nya kemiska emnen framstalls standigt i mycket
h6g takt. Det v€rkar val drakoniskt att utan vidare st6lla sig
awisande till allt som inte funnits i vertidigare naturliga miljii.
Problemen Ined riskjemviktsmetoderna er seledes menga- Vilka
risker skall studeras? Urvalet spelar avsevard roll fdr resultaten,
136

liksom hur brett eller smalt man definierar riskema, Hur skall
riskniveeroch n],ttametas? I trafiksammanhang kan man anvanda
frekvensen olyckor per tidsenhet eller per tillryggalagd stracka;
flygets risknive framstAr som mycket olika i de tve fallen.
Nar det geller arbetsmiljii har det fiireslagits atl risk skall settas
i relation till produktion. Valet av riskmatt har tydligen pa ett
oklart satt att gdra med vilken malsettning man har med en
verksamhet. Vilken fiirfluten tidsperiod bdr veljas? Ju langre tid
desto sekrare blirdatai snmening men desto stdrreblirdsken att
reella f6rskjutninga. i risknive intrAffat under den studemde
perioden.
Jamviktsmetoderna antar att vi har n|tt en acceptabel risknive,
en jamviktsnivd. Hu. vet man det? Kan vi inte inom vissa riskomraden
vaIa pa v:ig att minska riskema trots att de funnits
ganska lange? Detta kan (hoppas jag) gela privatbilism€ns risker.
Vissa data tyder dock pa att riskerna kan vara pe vag att ttka
Iangsamtfiiren del grupper i vesterlandet (se kapirel2). Riskjamviktsmetodik
tycks vidare anta att man er val medveten om
riskniveer, men detta ga erju i allmanhet ej.
Jamviktsmetodema antar vidare att vi accepterar de ftirhAllanden
som varit redande. Se behiiyer ju inte alls vara fallet. Den
ekologi som manniskor levt i under den stdrre delen av artens
historia har erbjudit ett liv fylltavfysiskt slit, sjukdomar och tidig
diid. Vill vi verkligen ha tillbaka det tillstendet? Eller, med ett
annat exempel, ar det acceptabelt att vissa arbetargrupper er
villiga att ta risk€r?Vilka ar deras altemativ? Ar de medvetnaom
riskema? Och ner det galler nyttan med riskfylld aktivitet kan vi
frega oss vem som tillgodogdrsig den och vem som tar dsken. Det
ar inte alltid samma personer. Riskjamlikhet ar en aspekt som
jamviktsmetodema inte tar upp.
Risklistor f6rutsetter att man pe ett meningsfullt sett kan tolka
sme sannolikheter eller andra abstrakta statistiska mett, som
f6rventad livslangdsminskding. Som vi sett (kapitel 4) ar detta
inte en realfutisk f6rutsattning.
Rent empiriskt har jamviktsmetoderna troligen misslyckats.
Kiimkraftsmotstendet tycktes knappast minska av att man visade
hurlegriskniven ansegs vara i fiirhalhndetill nyttan. M€todiken
ar dve.fdrenklad. Man antaratt risk kan metas pe ettokontrover-
t37

siellt sett; att alla er 6verens om vilken nytta de er ute efter.
Bjsklistor och naturliga risknivler Ar otilrecktga ocksA av det
skalet att de ej alls tar hansyn till nyttan. Ska vi fatta beslut mast€
vi rimligtvis ta in bade risk och nytta i vera dvervaganden. Meto_
derna anvender ockse alltfiir enkla matt bdde nar det Seller risk
och nytta. En fiirdel med jemviktsmetoderna Ar att de tar hansyn
till en mangd risker samtidigt och efteffhevar en konsistent syn
pA riskerna.
Jemviktsmetoderna er svera att anvenda om man steller krav
pe goda data. vilka risknivler har menskligheten under fdrhisto_
risk tid varit utsatt fiir? Fregan ar nashn hoppldst svlr att besvara.
Och ende er den viktig om vi ska bestamma vilken som ar var
biologiskt naturliga riskniva.
Jemviktsmetodema anvands ibland okritiskt. Aven om alla
antaganden och problem presenteras se kan man undra hut
hjiilpt man er av det. Metodema ar sa sk6ra att det ar svert att veta
vad man ska ta sig till med resultatet av erl viss analys. Om de er
politiskt acceptabla beror i h6g grad peomman staller upp pa att
samhallet befinner sig i en acceptabel balans mellan dsk och
nytta som det ser ut i dag. I det avseendet ar uppfattningama
olika. Jamviktsmetodema er ganska lite anvenda men desto mela
diskuterade. En styrka ar att jemviktsm€todema bygger pa data
som samlats dver tid; man ftirs6ker att systematiskt utnyttja
erfarenheter. Slutsatsen om jiimviktsmetoderna blir dock 6verva'
gande negativ. Den oklara teonn och de manga antagandena i
dataanalyserna gdr fletoderna suspekta.
Formella metoder
De viktigaste formella metodema er kostnads,/intaktsanalys och
beslutsanalys. Man biirjar, vid anvendning av dessa metodet,
med att rakna upp handlingsalternativen och deras miijliga kon_
sekvenser. Att beskriva konsekvenser kraver ofta en ingeende
modellanalys. Varjekonsekvens meste utvarderas i pengar (kostnads/indktsanalys)
eller nytta (beslutsanalys). Slutligen berak'
nas forvantad nettoinkomst eller nytta f6r varje handlingsalter_
nauv.
138

Fragan ar hur dessa berakningar ska relateras till problemet
med riskens accepterbarhet. Ar den risk accepterbar som er f6r_
knippad med det, enligt analysen, basta handlingsalternativet?
Eller krevs en ny beddmning - och hur ska den i sa fall gitBs?
vanligen anser rnan att en ny beddrtning inte kravs.
vid kostnads/intiiktsanalys tar man huvudsakligen hansyn till
ekonomiska aspekter pa alternativen. I den man andra asPekter
inger meste de utverderas ekonomiskt; man maste tex mata
manniskolivs vatde i pengar. Vi har sett att sadana matningar ar
moraliskt belastande och dessutom svara att g6ra. Att meta sadana
aspekter som naturupplevelse i pengar ar ockse krasst och
nastan helt godtyckligt. Vad arverdet, i pengal' av attkunnasitta
och meta (kvicksilverfria) abborrar en stilla sommarkvall vid en
insjit ?
Rowe (19?7) tanker sig att man bdrjar m€d en kostnads,/
intektsanalys f6r ett visst handlingsaltenativ. Om resultatet ar
Dositivt tar man mera informellt hansyn till icke-ekonomiska
aspekter; d?irefter gar man eventuellt vidare och fdrs6ker avg6ra
om risken kan reduceras till en acceplabel nivl utan att kostnaden
blir alltfdr stor - frAgan el dock hur man kan veta vad som
ar en acceptabel risk, respektive kostnad Till slutjamfiirs risken
med andra risker, enligt en riskjemviktsfilosofi. Hur det ska ga till
ar ockse ganska oklart. Rowes bok ger dock en intressant expos6
6ver riskproblematiken.
Beslubanalysen bygger pa matematisk beslutsteo . Detta ar en
normativ teori i axiomatisk form Om man accepterar axromen
b6r man ockse handla i enliShet med teorin. Teorin passar dock
daligt som en beskrivning av hur manniskor faktiskt fattar beslut
(Sjijberg, 1978, kapitel 2). Detta ar onekligen ett memento f.6r
beslutsanal)'tikema. Hut ska man tolka detta fitrhellande? Ar
beslutsteorin olamplig eller b6r man f6rs6ka "upplysa" besluts_
fattaha om att de beter sig pa "fel" settl
Beslutsanalys liknar tatt mycket kostnads/intektsanalys Vissa
viktiga skillnader finns dock. I beslutsanalys fdrsdker man mera
konsekvent ta hensyn till alta asp€kter; alltse inte bara till dem
vars varde kan matas i pengar. Det g6r man med hjalp av metoder
f(ir att mata nytta.
139

Sedan nyttoverdena faststiillts eterstar att bestAmma de subiek_
tiva sannolikheterna fdr de skilda utfall, som kan f6lja pa handlingsalternativen.
Mark att detta aterigen ger oss ett problem att
meta en subjektiv variabel: inte oltisligt, kanske, men svert.
Negra allment accepterade psykologiska matmetoder fdr sadana
variabler som nytta och subjektiv sannolikhet existerar
knappast annu. Vissa forskare har dock funnit att miitvardena
kan vara ganska felbemangda och andA anvandbara; felen behiiver
inte helt snedvrida slutsatserna av analysen. Man kan ofta
bestamma rangordningar mellan subjektiva storheter utan alltfiir
mycket besver; man kan ockse ofta fe en god uppfattning om
rangordningen mellan skillnadema mellan de subjektiva storhetema.
Har man kommit sa langt er man pe god veg att l6sa
metproblemet.
Beslutsanalysen tilleter att man inkluderar ett samsDel mellan
varden och sannolikheter. Om beslutsfattaren vill undvika risker
kan man ta heflsyn till det i bestemningen av nytbverdena. Man
bestamme. se dll slut den (subjektivt) fttrventade nyttan fdr vart
och ett av handlingsalternativen. Tanken ar givetvis att det alternativ
som ur denna synpunkt ar best ockse skall velias.
Cenom sarskilda analyser kan man la reda p6 om vissa ar
antagandena paverkat slutsatsen pa ett avgiirande sett eller om
den er temligen oberoende av fel i antagandena. Om man 1inner
att det fdreligger en i denna mening betydande osekerhet i ett
antagande kan man g6ra en se.skild analys fiir att se om det
skulle laina sig att skaffa battre information i det avseendet.
Ett krux med beslutsanalys ar afi de subjektiva verdena, nytta
och sannolikhet, meste baseras pa nagon p€rsons uppfattning;
rnan maste ha en identifierbar beslutsfattare. Antag att man i
stellet har grupper i konflikt med varand.a. Den formella analy_
sen kan eventuellt visa att man "borde" ha samma preferenser _
om nernligen etminstone en part fran b6rjan haft preferenser som
ej kunnat fiirklaras utifran hans varden och sannolikheter (den
parten biir enligt teorin vara villig att endra sina preferenser).
Fragan ar dock om man accepterar en sedan slutsats. Ar det inte
troliga.e att det, i ett sadant fall, finns verden sorn man inte vill
eller kan avsliija och som styrens handlande i hitg grad? Och far
man inte stiid ftir sina preferenser i beslutsanalysen verkat det
I40

trolisast att man fdrkastar analysen snarare an sina omhuldade
orefirenser! (Sl smlningom ler man sig f6rmodligen att "anvania"
analysen pl ett smidigare sett; fortfarand€ utan att behdva
avsliija aita sina vardeni det galler egenttiSen bara att man lillskriver
det alternativ man vill ha tillrackli$ mycket av offentligt
acceDtabla varderingar.)
Formella metoder upprnuntrar till en fullstiindig problemanalysi
speciellt geller dena beslutsanalysen' Den tar ju pa elt natur_
iigi.dr, rran.in an.n ,ill icke-ekonomiska aspektcr' Att fakta ofta
Eiosiiken k?inda ?ir ocksa nagot man tar hansyn till i de formella
metodema. Kostnads/intAktsanalys arbetar i allmanhet med f6r_
utsettningen att i neSon meninS objektiva sannolikheter er kan_
da. Beslu-tsanalysen iir mera flexibel i detta avseende l menga
situationer tvingas man ju arbeta med subjektiva snarare en
obiektiva sandoiikheter. Flexibiliteten kiips fdrstes till ett visst
o.is. Bedomninga. av subjektiva sannolikheter erju' som vi sett'
svera att gijra. Manga felkallor pev€rkar sAdana beddmningar'
Varden'a som utnyttjas i beslutsanalys€n ar ofta instabila och
flvtande. Man vetinte riktigt vad man vill' vad man varderar och
i ;ilken utstrackning. Beslutsanalysens fiirdel framfdr kostnads/
intektsanalys kan darfiir vara illusorisk
iue.igh"i".nn -.d att mata ett livs vard€ har vi nemnt flera
cinser.-Variationen i amerikanska resutlat ligger i omredel I -20
irili-oner k ronor. Detta kan tyckas vara en slor varialion men den
ka; vara lillr?ickliet liten fdr atl inte allvarligt pAverka slutsatserna
av en formell analys-
Ett annat problem 16r vard€t hos framtida hendelser' Enligt
ibland filrekommande ekonomiskt tankande diskonteras dessa
till nuverdet enligt negon antagen rantesats' Fr'gan er vilken
riinta man ska riiina med. Man har ockse ifr'gasatt det rimliga
i att diskontera vardet hos framtida manniskoliv (man kan inte
satta in liv pA bankenl. Om nagon omkommer om 50 er dll fiiljd
av ett riskbeslut taget i dag (t ex att bygga ett hus fied en viss dsk
att rasa om 50 er) sa er hans liv i dag vart knappt I procent av nu
levande manniskors liv (riinta : 10 0/o) R€sonemanget er obe_
haqligt. Framlida generationer har samma rett till trySgbet som
"i.-ftl""n u.rn ska detala deras trygghet? Skall vi btra alla riskkonsekvenser
av vera egna etgerder och darvid ge samma verde
141

It framtida liv som et vara egna? Pe mig verkar detta vara ett
rimligt krav. Men de kan man inte langre diskontera verdet av
framtida liv.
JemlikhetsfrAgorna ar svara att ta hansyn till i de form€lla
metoderna. Ett dilemma er att riskjemlikh€t iir ofiirenlig med
undvikande av stora katastrofer. Bada d€ssa aspekter av risker Ar
i allmenhet iinskverda. Man vill ha lika fiirdelning av isker och
man vill undvika katastrofer.
Riskattityder kan, som vi sett, inkorporeras i beslutsanalysen
men mera sellan f5rc6k€r man g6ra det i kostnads/intektsanalys.
Emellertid kan man sega att den som faltar beslut fdr andras
rakning ej biir siika eller undvika risker i sig utan i stellet mini"
mera fdrvantade antalet olyckor.
Formell analys fdrutsetter rationella beslutsfsttsre. Kostnads/intektsanalys
fdrutsatter rationella konsumenter; att marknadskraftema
skapat priser som troget f6ljer manniskors dnskemel
och prioriteringar, och att d€ priser som vaxt fram at€rger
negorlunda stabila fdrhallanden. Detta ar kontrovemiella antaganden.
Beslutsanalysen utger fian vad man seger sig vilja ha och vad
man tror i de sakfregor som dr av betydelse f6r vilket utfall som
kan fdlja pe ens handlingar. Inget garanterar att man faktiskt vet
vad man beh6ver €ller hur varlden faktiskt iir beskaffad. Det
finns dock skel att tro att attityder, eller verderingar, negorlunda
vel ansluter sig till handlandet om de er tillrackligt tydliga och
konkreta (Ajzen & Fishbein, 1977).
Niir det galler utverdering av en formell analys uppstar sverigheter
vid uppskattning av osakerheten i de metningar som anv?inds.
Kenslighetsanalyser har ockse sina begrZinsningar. Hur
fulktAndigt man analyserat problemet iir i allm?inhet mycket
svert att beddma; sarskilt svaft ar det naturligtvis fdr analytikern
sjelv att giira bediimningen.
De formella metoderna tar upp de viktiga probl€men till behandling,
even om de inte l6ser dem. De ar begreppsligt starka.
Praktiskt har de emellertid manga problem kvar att liisa. De iir
tidskravand€ och dyrbara. De ar dock genom sin tydlighet miijliga
att diskutera och kdtisera, even om en sedan debatt forutsetter
vissa f6rkunskaper. Detta i sin tur gdr de formella analyserna
r42

svera atl anvenda fiir politiskt beslutsfattande. Man kan hysa
farhAgan att beslutsfattandet f6rbehells en elit om formella beslutsmetoder
fer spela alltfiir stor roll. V:irden kan de "smyga in
bakvagen". Data ar ofta mindre objektiva en de kan verka vid en
fdrsta anblick. Det er ocksa viktigt att demokratiskt fdrankrat
inflytande peverkar besluten; i ett st6rre sammanhang kan detta
vara viktigare an att varje €nskilt beslut fattas pA ett se vel undetbyggt
sett som miijligt.
Fontrella analyser har fed en ganska stor utbr€dning i existerande
myndigheter och fdretag, etminstone i USA. De er dock
dyrbara och fragan er hur mycket deras anvandning kan komma
att expandera. Dessutom er det en sak att g6ra en analys och en
annan att anvenda den. Analysen for Htt med sig en airavcynism
och kenslokylasom gdr den sver att f6rsvara. Eftersom se mycket
i de form€lla analysema er Sppet redovisat ar de ocksa serbara.
Man kan ofta ifregasath snart sagt va{e detalj i en sedan analys
om man ar ti rackligt skicklig. Om formell analys bidrar till
langsiktig effektivilet beror f6r$es pa om den kommer till stor
anvandning eller ej; orn den kan modifieras se att farheSorna om
elitvelde kan giiras oberattigade och om resultaten fortsk dande
utvArderas.
Formell analys har som fiirdel att den kan redovisas 6ppetoch
att den bygger pe en ingdende analys av de beslutsproblem som
fragan om riskers accepterbarhet innebar. Nackdelen er framst
att det latt kan bli se att viktiga delar av beslutsproblemet negligeras.
Jimfiirelse mellan metoderna
Uppenbarligen er ingen av metodema idealisk. Vilken er best?
Hur bra er den besta metoden?
Formella metoder er flexibla och tar upp beslutsproblemet
mera fullstandigt an de 6vriga metode.na. Experter er mera
bundfla till sina f6rkunskaper och rutiner fiit probleml6sning.
Jamviktsmetodema er temtgen godtyckliga och sniiva.
Formella metoder och expertb€diimningar inneber val. Detta
96r ej jamviktsmetoder. De vill "bara" svara pe fregan om vad
143

som Ar accepterbart. Om deta ar hela fragestiillningen ar det
dock orattvist att kritisera dem f6r att de inte seger mer.
Den begreppsliga grunden fiir de formella rnetoderna ar ganska
vel genomarbetad och har ett visst stdd, even om de ingalunda
ar fria fran problem. F6rj?imviklsmetoderna ar legetsamre. Hela
id€n om jamvikt er otydligt relaterad till data ochteori, och deras
rekommendationer baseras ockse pa tveksamma antaganden.
Den mest primitiva metoden av alla ar givetvis risklistmetoden.
Expertbedijmningar fungerar praktiskt; problemen reduc€ras
till en form som gar att hantera. Detsamma gdllerjemviktsmeto'
derna. Dock kdps deras praktiska varde till priset av 6verfdrenk-
Iing.
Expertbed6mningar ar svara att fe insyn i och darf6r svara att
utverdera. Formella metoder och jamviktsmetoder er battre ur
den synpunkten. Att ta stellning till dem kraver endock en viss
kunskap. De som studerat metoderna ingAende har lart kenna
deras menga antaganden och begransningar.
Politiskt fungerade lenge expertbediimningar bra. Dock har
sedan ett antal ar en allt starkare opposition mot dem gjort sig
h6rd. Aven om experterna vill lyssna och tahansyntill oppositionen
er det svert f6r dem att visa att de faktiskt har gtort det.
Jamviktsmetodema kan diskuteras och justeras ur teknisk syn_
punkt m€n inte djupare iin sa. Sjalva de grundlaggande antagandena
fiir jemviktsfilosofin iir svera att andra om metoderna ska
behalla sin karakar. Kostnads/intiiktsanalys er ocksd en expertmetod.
Man litar till marknadskrafterna pa ett satt som inte alla
parter alltid acc€pterar. Beslutsanalys tilleter en mera dppen
beslutsprocess.
Expert€rna fungerar inom ramarna f6r debestaende institutio_
nerna. Formella analyser har fatt en lot innanfiir ddrren. Jamviktsmetoderna
har inte kommit sa langt ennu. Expertbeddmningar,
jAmviktsmetoder och kostnads/intaktsanalys synes garantera
en viss konsewativ trdghet i beslutsfattandet. Beslutsana_
lysen ar oberoende av konservativa tendenser. Allt beror har pA
vilkaverden och esikter man veljer att mata in i analysen. Expertbeddmninga.
er svara att vidareutveckla. De bidrar ej heller till
att h6ja den allmanna debattniven. Har er jamviktsmetoder och
formella metoder dverlegsna.
144

Vilken metod man till slut valjer beror givetvis pa vilka malen
ar. Praktiskt och institutionellt fungerar exp€.tbediimningar
best; formella metod€. har den be$a begreppsanalysen. Jemviktsmetoderkan
ej konkurrera framgengsrikt med formella metoder.
Expertbediimningar er speciellt dverlegsna ner det geller
menga "sma" rutinartade beslut. I negot av ett science-fictionperspektiv
kan man fantisera om att even dessa beslut i framtiden
ibland kan komma att fattas med hjalp av mikrodatorer och
beslutsanalys. F6rstik i den vAgen har redan &iorts, bl a vid medicinskt
beslutsfattand€. BAde experter och klienter kan dock
vantas bromsa en sadan utveckling. Nardet geller de stora besluten
som t exja eller nej till karnkmft ster framstjamviktsmetoder
mot formella metod€r. Jemviktsmetoderna er onekligen enklaatt
f6rsta ; de arbetar med ett klart accepterande eller f6rkaslande av
hela teknologier. Som vi se er denna enkelhet f6rredisk. Metodproblemen
er menga. Fo[nella metoder er battre for denna typ
av problem.
Slutsatser
Det finns uppenbarligen ingen kungsveg till att avgdra vad som
ar en acceptabel dsknive. Negraslutliga iiverveganden kan dock
vara till hjalp. En viktig iakftagelse er at ilet i te Ji ns agon
risknivd som i absolut mening iir acceptabel-Vad som accepteras
beror bl a pa verksamhetens nytta och dskens moraliska innebatrd.
Verderinga. peverkar hur problemet d€finieras och avgransas.
Valet av beslutsmetod paverkar vera miijligheter att ta in
skilda vardedngar. Jemviktsmetoder legger t ex sto. vikt vid hur
nuleget ar beskaffat.
En sammanfattande bediimning av det slag som ges vid anvendning
av formella metoder (nettoinkomst, f6rventad nytta) ar
ibland fatrvillande. Den har en tendens att ge analysen €n karaktar
av fullstiindighet och slutgiltighet som den nestan alltid i
sjalva verket saknar.
Beslut fattas i almanhet stegvis. Det er sellan som samhellet
stalls infiir ett delinitivtja eller nej till en viss teknologi. Att man
undviker sedana klara beslutspunkter var ockse tydligt i den
t45

svenska folkomriistningen om kamkraft. En strat€gi der man tar
sma steg och anpassar sig till resultat€n ?ir givetvis ofta mycket
rimlig. Om det daremot ar €tt fdrsiik att "skedmata" en ovillig
allmanhet med tekniska l6sningar som den egentligen inte vill ha
ar det nairmast frlga om en cyniskt manipulerande attityd.
Expertrollen har vi kommenterat ganska utfdrligt. Det fitrtjii_
nar att upprcpas att experter ibland 6verskattar grenserna fdr sin
fitrmaga; att det ar tveksamt vem som egentligen er "experl" nar
det geller beslutsfattande om risker. Det er viktigt att samla
erfarenhet om hur sedana beslut kan och b6r fattas.
"Allmenhe_
ten" ar ockse ett tvetydigt begrepp. Asikterna vaderar, aven
bland icke-experter, i d€ flesta fraSor av negon vikt. D€ som ar
mest engagerade ar inte alltid de som iir mest ber6rda av eller
mest insatta i en frtga. Ett intressant exempel utgor befolkningen
i en liten stad i Oregon, USA. HAr finns ett lager fdr n€rvgas som
vid en olycka kan orsaka katastrof. Oppositionen mot lagret hal
dock kommit frAn r€sten av delstaten utanfb st^den ddt la8Iet
finns. BT-Kemi-debatten i Sverige ger exempel pe motsatsen;
den lokala oppositionen spelade her en avgiirande roll fiir fragans
veckande,
Formell analys er ofta upplysande, men det kravs att den g6rs
€xplicit och av en kunnig pefion. I debatten om Problemformuleringen
ster det f6rsta slag€t. Her definieras vissa handl ingsalter_
nativ bort. Vissa icke-ekonomiska konsekvenser kan ignoreras
fdr att de ar "omatbara". Det som pe ett tidigt stadium ignoreras
har bara en liten chans att tas upp pa allvar senare. Man biir
derfiir arbeta fiir aft fe en bred problemdefinition, aven om den
maste g6ras till priset av en viss )tlighet och svera matproblem.
Att klart ange vilka mitjligheter som ir,€ beaktas kan vam mycket
upplysande. Eftersom problemdefinitionen er $ avg6rande er
det klokt att investera en stor del av resursema dar. "Brainstor_
ming" kan vara av varde; manga typer av manniskor kan bidra
har.
Opinionsundersiikningar spelar en stor roll inom riskomradet.
Har beh6vs en utveckling av fdrsteelsen av vad svaren pa intervjufragor
egentligen betyder. Rigordsa samplingsprocedurer ar
nog bra, m€fl metodutvecklingen far inte stanna dar. Det kan
ibland vara battre att arbeta med ett mindre, informellt utvalt
146

stickprov, om man nemligen de har ekonomiska miijligheter att
ge mera pa djupet i intervjuerna. Ett ex€mpel pa en sadan under_
siikning inom energiomradet ges av Sjiiberg, Torell och Adrianson
(1978).
'allmenhelen
Man bdr inte bara studera
utan ?iven grupper i
ansvarig $elhing: tekniker, administrat6rer, politiker. Vad vet
de om risker? vad tror de om allmenhetens esikter? Intressanta
skillnader har framkommit i t ex studier giorda vid IAEA i Wien
mellan allmen opinion i kernkraftsfregor och de uppfattningar
som ledande administratiirer hade om den allmenna opinionen.
Administrat6rema underskattade allmenhetens bekymmer iiver
karnkraftens risker. Vilka varden som b€slutsfattare get uttryck
fdr i riskbeslut iir ett omrede av stort intresse i si8 (men sakert
svart att studera).
Hur ska man kunna utv€ckla medinfl)'tande i riskfragor? Problem
av olika slag uppster fiirmodligen om det riir t ex arbetsmiljit
eller lokalisering av en viss industn till en kommun. Exem_
plet fren staden med nervgaslagr€t visar att medinflytande kan
vantas ge olika resultat beroende pa vilka grupper som far inflytande
6ver besluten.
Det er sveri att avgiira om en risk er accepterbar. Riskdebatter_
na tycks pe kort sikt salbn ledatill kompromissel som allaparter
kan acceptera- Men debattema kan lbradetgodamed sigattman
i allt hijgre grad gar in fiir att pA litet langre sikt minska riskerna,
bede vad det geller sadnolikhet och konsekvenser. Debatterna
bidrartill att skapa en ny viljeinriktning den t€kdiska utvecklingen,
t47