December 2010 Tidskrift för Föreningen för Fjällbacka

Då Håkebackenskolan skall byggas om till bostäder återutger vi en text från Fjällbacka-Bladet 1976,
nedtecknad av Ketty Christiansson omkring 1950 och sammanställd av Inger Rudberg.
Minnen från Håkebacken då seklet var ungt
Där Håkebackens skola nu ligger, var det i början av 1900-talet en
stor äng som delvis tillhörde mina föräldrars fastighet. Där gick
Axel i Bräckes häst, Svarten, och betade. Gräset var högt och vi
små. Så en dag då min lekkamrat och jag gick där och plockade
blommor, fick vi plötsligt se hästens ben bredvid oss, och då blev
det fart därifrån.
Skolan byggdes och togs i bruk höstterminen 1904, och där gick
jag två och ett halvt år. I samband med skolan byggdes också Föreningsgatan.
Innan dess gick vägen upp till Håkebackarna mellan
Reichenbergs och Conrad Berggrens och ovanför vårt hus. (Kaserngatan,
backen före Föreningsgatan från S. Hamngatan. Red. anm.) Gatan
slutade med en grind strax bortom vårt hus. Där passade vi ungar på
att öppna för de bönder som kom körande med sina djur till Anderssons
slakteri i det stora magasinet vid Karlshöjd. Somliga av kärrorna
var även lastade med säd som kördes för att malas i de två kvarnarna,
som fanns på Kvarnberget. Ibland fick vi då någon femöring.
Ketty Andriette Christiansson föddes på Håkebacken 23 januari 1897.
Modern Elisabeth var född i Svenneby 1867 och fader Johan, senare
med efternamnet Joelsson efter sin far, var född i Fjällbacka 1870.
Ketty bodde senare delen av sitt liv i Stockholm och hjälpte Nordiska
Museet med berättelser dop, bröllop och begravningar i Bohuslän,
men även denna text blev förevigad. Ketty gick bort 1987.
Berättelsen är ett axplock ur innehållet i Inger Rudbergs stora bok om
människor och miljöer i Fjällbacka, ” De levde på Fjällbacka Strand,
Öarna och Mörhult” vilken beräknas ligga på diskarna 2011.
Kettys son Rune på Håkebacken omkring 1930. Det ljusa huset var Kettys barndomshem.
Rensa brunnen och skölja tvätt
Strax utan för grinden fanns en brunn med mycket och gott
vatten. Ett rödmålat tak täckte den och genom en lucka fick
man med en hink hämta upp vatten. Varken el-ljus eller
vattenledningar fanns då i Fjällbacka.
Någon dag under sommaren samlades några män från
grannhusen och rensade brunnen. Det var då spännande
att se hur en man gick ned på en stege och hämtade upp
ålar och stora grodor vilka förvarades i en balja med vatten
för att släppas ned i brunnen igen då den blivit rengjord.
Djuren skulle rena vattnet ansågs det.
På våren kom kvinnorna till brunnen med sin tvätt för
att skölja den. De medförde pankpallar och klappträn och
dunkade på tvätten som om det varit deras värsta fiender.
Därefter bars kläderna upp till ”stenmalen” under berget
där den breddes ut för tork och blekning.
FJÄLLBACKA-BLADET • December 2010 • Nr 109
22