katalog 77 - Svenska Antikvariatföreningen

MATS REHNSTRÖM
katalog 77
M ODERNiTETER

1. BARTHEL, SVEN. Cykloncentrum. Teckningar av Roland
Svensson.
Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1940. 188, (3) s. Ljusblått linnebd
med vinröd titeletikett i skinn (Leonard Gustafssons bokbinderi).
Omslaget medbundet. Dedikation till ”Erik Asklund från vännen Sven
Barthel” och en egenhändigt tecknad vinjett av Roland Svensson signerad
”och vännen Roland.” Med Stefan Anderssons exlibris. *1500
2. DiKTONiUS, (ELMER). Min dikt.
Stockholm, Svenska bok­ och tidningstryckeriet, 1921. 151 s. Hklbd
med titeletikett i skinn. Omslaget medbundet. Dedikation: ”Till J. Sundberg
kamratligt från författaren 3. 3. 26.” *9000
Författarens sällsynta debut, utgiven av Bokförlaget Lyrik i Stockholm.
Dedikationens mottagare är sannolikt Julius Sundberg (1888–1931)
som 1921–25 var ansvarig redaktör för Arbetarbladet i Helsingfors där
Diktionius medarbetade.
3. DiKTONiUS, ELMER. Jordisk ömhet.
Helsingfors, Centraltryckeriet, 1938. 99 s. Prydligt pappbd med brun
titeletikett i skinn. Omslaget medbundet, det bakre med blyertsanteckningar.
Dedikation till ”Skalden Bo Bergman vars lyrik gett mig mycket.
Förf.” *2500
4. GJELLERUP, KARL. Richard Wagner i sin trilogi Nibelungens
ring. Auktoriserad öfversättning af Fr. Vult von
Steijern.
Stockholm, Kôersners boktryckeri­aktiebolag, 1899. (2), iv, 254 s. Praktfullt
grönt marokängbd i jugendstil med upphöjda bind, rik gulddekor
på rygg och pärmar, inlagda detaljer i röd marokäng och helt marmorerat
guldsnitt (Hedberg). Pärmarnas insidor och för­ och eftersättsbladen
klädda med sidentyg. I lätt nött filtfodrad och skinnskodd pappkassett.
Ryggen obetydligt blekt och med några smärre nötningsmärken. Med
Fredrik Vult von Steijerns förgyllda pärmexlibris samt längre tillskrift
från denne till Halvar Lagerqvist daterad 1916. *6000
Vult von Steijern var en stor Wagnerbeundrare och ägde en ansenlig
samling Wagneriana, av vilken merparten donerades till Kungliga biblioteket.

5. LAGERLÖF, SELMA. Ur Gösta Berlings saga. Berättelse
från det gamla Värmland. Belönad med högsta priset vid
Iduns större pristäfling år 1890. Presentupplaga.
Stockholm, Gernandts boktryckeri­aktiebolag, 1891. 67 s. Häftad i
mörkgrönt omslag med guldtryck. Ryggen med prydlig lagning överst.
*4000
När Selma Lagerlöfs syster Gerda på våren 1890 föreslog att hon skulle
sända in något till Iduns novellpristävling hade hon ingenting klart av
romanen som hon redan arbetat på under lång tid. In i det sista filade
Lagerlöf på de fem kapitel hon till slut skickade in. Bidraget belönades
med högsta pris, 500 kronor, och trycktes i tidningen Idun samt i denna
särskilda ”bokupplaga om endast ett par hundra exemplar, afsedd att
utdelas till hrr tidningsutgifvare och litteraturgranskare”. Prispengarna
användes genast till att betala av på ett lån och Selma Lagerlöf gladdes
över att, som Elin Wägner påpekar, ”en uteslutande manlig prisnämnd
uttalat sig om tävlingsskriftens ovanliga förtjänster ’som ställde
den långt framför det mesta av vad inhemsk litteratur på länge haft
att bjuda’.”
4.

6. LAGERLÖF, SELMA. Gösta Berlings saga. I–II.
Stockholm, Gernandts boktryckeri, 1891. (4), 287, (1) + (4), 296 s. Två
blåsvarta marokängbd med upphöjda bind, hela marmorerade guldsnitt,
gulddekorerade pärmkanter och inre denteller. Pärmarnas insidor
med infällda speglar av vinröd marokäng, vilka är försedda med rik
dekor i form av blommor och blad i guld (Hedberg, 1912). Försättsbladen
klädda med siden. De svarta omslagen medbundna, inklusive ryggar.
Oerhört elegant exemplar i skinnskodd och filtfodrad kassett. Med
ägarstämpel: ”S. Fredr. Ofson Dir. General adjoint e.o.” på titelbladens
baksidor. Med Thore Virgins guldpressade pärmexlibris. *20000
I Från Gutenbergbibeln till Gösta Berlings saga, J. Viktor Johanssons beskrivning
av Thore Virgins omfattande boksamling, apostroferas detta
”praktexemplar med bevarade omslag […] i svarta marokängband
dubblerade med röd marokäng.”. Mannen bakom den kryptiska ägarstämpeln
hette egentligen Sven Olsson (1882–1944), men använde sig
av en oöverskådlig uppsjö alias.
7. LAGERLÖF, SELMA. Herr Arnes penningar. Berättelse.
Illustrerad af Alb. Edelfelt.
Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1904. 8:o. 150, (1) s. Mörkbrunt
skinnbd med rik dekor på främre pärmen i läderplastik bestående av
titel och därunder blomster inramade av knivar och törnen, som växer
upp ur en dödskalle som vilar på en förgylld penninghög (Eva Mannerheim­Sparre,
pärmdekoren signerad ”S.L.”). Helt guldsnitt. Rygg
och frampärm något blekta. Liten reva i s. 13–14. Med Thore Virgins
namnteckning daterad 1910 och hans exlibris. *15000
Sjätte tusendet. Utställd dels på konstindustriutställningen i Stockholm
1909, dels på svenska konstnärinnors utställning i Kungliga akademien
för de fria konsterna 1911 där den hade nummer 489 och kostade
150 kronor. Sannolikt har Thore Virgin skrivit fel årtal. Enligt Marketta
Tamminens katalog till Eva Mannerheim­Sparre­utställningen på
Borgå museum 1997 är bandet gjort 1908. Eva Mannerheim­Sparre
(1870–1958) med sina praktfulla jugendband räknas som en viktig pionjär
för det konstnärliga bokbinderiet i Finland, och var tillsammans med
sin make konstnären Louis Sparre betydelsefull för det finska konstindustrihantverkets
utveckling.

8. MARTiNSON, HARRY. Aniara. En revy om människan i
tid och rum.
Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1956. 218, (5, 3 blanka,1) s. Bunden
i svart etiopisk oasis med blått papper på pärmarna, gulddekor i
form av stjärnbilden Karlavagnen på främre pärmen och övre guldsnitt,
övriga snitt endast putsade (Erik Heijer, Bonniers bokbinderi). Omslaget
medbundet. Ryggen med liten repa liksom främre pärmen. Dedikation
till ”Björn von Rosen från Harry Martinson God Helg MCMLVI”
och en tecknad blomma. Några marginalmarkeringar i blyerts. Med
Björn von Rosens exlibris. *9000
Av en bibliofilupplaga på bättre papper omfattande 125 exemplar numrerade
I–XXV respektive 1–100 är detta nummer ”IXX”! Harry Martinson,
hans hustru Ingrid och deras barn bodde från 1950­talet granne
med familjen von Rosen i Gnestatrakten i Södermanland och Björn von
Rosen och Harry Martinson gav tillsammans ut Bestiarium 1964. Brita
von Rosen har berättat att ”den magre och okokligt sege hanen” som
omnämns i Aniaras 40:e sång, ursprungligen var en höna, som avåts i
ett kök i Gnesta. Om tillkomsten av Aniara har hon berättat: ”Harry
arbetade hårt, ibland ångestfullt, långt in på nätterna. Ingrid och jag
brukade sitta i ett rum intill och sticka och prata lite lågmält. Ibland
blev Harry hungrig, ibland sugen
på kaffe och vi såg till att han fick
dessa mycket rimliga önskningar
uppfyllda. Det hände då och då
att han läste ett nyskrivet stycke
och vi lyssnade noga, men sade
ingenting. Harriet Löwenhjelm
har sagt en gång att en författare
alltid måste tänka sig en publik
om den så bara fanns på månen.
Jag tror att Ingrid och jag var just
en sådan månpublik. Våra röster
störde inte; vi hade övergivit
stickningen och övergått till att
spela canasta och vi smågrälade
på ett lågmält, knappt hörbart
vis, som Harry fann avkopplande.
Det hände någon gång när han
läste upp något nyskrivet, att han
frågade: ’Du gillar inte det här, eller
hur?’ Och då gällde det att ge
ett ärligt svar. Det fanns nämligen
flera tänkta slut på den stolta goldonderns
färd mot undergången.
Han ville så gärna att de människor
som var utan skuld eller nästan
helt fria från den skulle skonas,
att de skulle finnas en plats
utan atombomber och biologiska
stridsmedel.”

9. MARTiNSON, HARRY. Gräsen i Thule.
Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1958. 107, (6) s. Hfrbd av etiopiskt
kobraskinn (Erik Heijer, Bonniers bokbinderi). Övre guldsnitt. Omslaget
medbundet. Med Björn von Rosens exlibris. *8000
Nummer 7 av den numrerade bibliofilupplagan på bättre papper som
trycktes i femton exemplar. Harry Martinson, hans hustru Ingrid och
deras barn bodde från 1950­talet granne med familjen von Rosen i
Gnestatrakten i Södermanland och Björn von Rosen och Harry Martinson
gav tillsammans ut Bestiarium 1964.
10. MARTiNSON, HARRY. Vagnen.
Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1960. 130, (11) s. Hfrbd av etiopiskt
kobraskinn (Erik Heijer, Bonniers bokbinderi). Övre guldsnitt.
Omslaget medbundet. Med dedikation till ”Björn von Rosen med
vänskapsblomster från förf.” och en tecknad blomma. Med Björn von
Rosens exlibris. *9000
Bibliofilupplaga på bättre papper försedd med en tryckt teckning av
författaren samt en dikt i manuskriptfaksimil, tryckt i 120 exemplar
numrerade I–XX respektive 1–100. Detta är nummer XIV. Harry Martinson,
hans hustru Ingrid och deras barn bodde från 1950­talet granne
med familjen von Rosen i Gnestatrakten i Södermanland och Björn
von Rosen och Harry Martinson gav tillsammans ut Bestiarium 1964.
11. MARTiNSON, HARRY. Dikter om ljus och mörker.
Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1971. 134, (1) s. Häftad och ouppskuren.
Med dedikation till ”Herbert Lindgren med stor beundran och
ett varmt tack för ett i allo enastående omslag, tillgivnast Harry Martinson”.
*7000
Bibliofilupplaga på bättre papper i 25 numrerade exemplar varav detta
är nummer 8. Som framgår av dedikationen var det bokbindaren och
formgivaren Herbert Lindgren som utformade bokens omslag.
12. MUSSET, ALFRED de. Premières poésies 1829–1835.
Paris, Imprimeries réunies, 1906. (4), 394 s. & 2 planscher. Gulbrunt
skinnbd med blindpressad rygg, pärmarna med mittovaler och vertikalt
linje­ och blommönster som målats ljusrött samt inre förgyllda denteller
(Eva Mannerheim­Sparre). Främre pärmens oval med silhuettporträtt
och bakre med blomsterkorg. För­ och eftersättspapper akvarellerat
med strödda rosor och mittbukett. Helt guldsnitt. Ryggen obetydligt
solkig. Med Thore Virgins exlibris, dennes anteckning på försättsbladet
och sista bladet samt stämpel från Bibliotheca Qvarnforsiana. *10000
Nummer 490 på svenska konstnärinnors utställning i Kungliga akademien
för de fria konsterna 1911 och kostade där 125 kronor. Bifogat är
ett följebrev till Thore Virgin av Eva Mannerheim­Sparre daterat den 4
april 1910 (feldaterat – ska vara 1911, vilket även framgår av poststämpeln)
till leveransen av denna bok och Herr Arnes penningar av Selma
Lagerlöf, vilka Virgin köpt på ovan nämnda utställning. Mannerheim­
Sparre passar där på att nämna att det till denna bok ”finnes en aldeles
liknande parbok nämligen ’Poésies nouvelles’ af samma författare.” I

12.

Marketta Tamminens katalog till Eva Mannerheim­Sparre­utställningen
på Borgå museum 1997 upptas systerboken i verkförteckningen,
men ej denna. Eva Mannerheim­Sparre (1870–1958) med sina praktfulla
jugendband räknas som en viktig pionjär för det konstnärliga bokbinderiet
i Finland, och var tillsammans med sin make konstnären Louis
Sparre betydelsefull för det finska konstindustrihantverkets utveckling.
13. NiLSSON PiRATEN, FRiTiOF. Bombi Bitt och jag. Barndomsminnen.
Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1932. 271 s. Sandgult klbd med
tegelfärgad titeletikett i skinn (Nordiska bokhandeln). Omslaget medbundet.
Titeletiketten med obetydlig fläck. Liten limfläck på titelbladet
samt enstaka småfläckar. Dedikation till ”Carl Martin Öhman från hans
vän författaren. Gbg den 25/10 32.” *5000
Författarens debut. (Carl) Martin Öhman (1887–1967) var operasångare
och god vän med Fritiof Nilsson Piraten under dennes tid som
advokat i Tranås.
14. OViDiUS. Elskovskunsten af Publius Ovidius Naso. Indledet
og oversat af Walt Rosenberg. Med originallitografier,
udfördt paa Japanpapir samt vignetter af Axel Salto.
(Köpenhamn), Chr. Christensen, (1917). 3–137, (1) s. Illustrerad med inklistrade
litografier i texten. Utsökt gult marokängbd med stilfull ryggoch
pärmdekor i guld och blindtryck samt gulddekorerade pärmkanter
och övre guldsnitt (Henrik Park, Esselte, 1954). Omslaget medbundet. I
papplåda med grön klotrygg och initialerna ”EW” blindpressade i fylld
guldcirkel på locket. Lådans rygg med trasiga falsar och dess lock lite
solkigt och med en liten fuktfläck. Ur Erik Wettergrens och senare Nils
Bonniers bibliotek. *20000
Tryckt i 350 numrerade och av konstnären signerade exemplar, varav
detta är nummer 157. Bandet är komponerat av Henrik Park, bundet av
W. Kimström och förgyllningsarbetena är utförda av K. Svensson. Det
ställdes ut på 10:e triennalen i Milano 1954, där det tilldelades diplome
d’honneur, och senare på Nationalmuseum 1956 och är avbildat i deras
utställningskatalog 235.
15. Puss. Nr 1–24.
Solna, Williamssons offset, 1968–72 respektive Sala, Ågren & Holmbergs
boktr. AB, 1973. +
Puss. [Prenumerationserbjudande].
(Solna?, ca 1969?). (4) s. +
Puss international.
U.o., u.å. (16) s. Klammerhäftade. De tre avslutande numren tryckta på
tidningspapper i tabloidformat och vikta. Nr 12 med adressetikett, nr 13
och 14 med adresstämpel. Mycket fin och överkomplett svit! *12000
Allt som utkom av denna mytomspunna publikation. Den drivande
kraften och en av de flitigare bidragsgivarna var Lars Hillersberg. Bland
övriga medarbetare kan nämnas bl.a. Lena Svedberg, Ulf Rahmberg,
Carl­Johan De Geer, Öyvind Fahlström, Lars Norén och en blott 13årig
Gunnar Lundkvist som bidrar med en serie i nummer 20.

14.

16. SJÖBERG, BiRGER. Fridas bok. Småstadsvisor om Frida
och naturen, om döden och universum. Ord och toner.
Stockholm, Centraltryckeriet, 1922. xii, 100 s. Nött rött marokängband
med upphöjda bind, guldornerad rygg och helt guldsnitt. Något bågnade
pärmar. Främre omslag medbundet. Dedikation till ”John Gustaf
[Christensén] från Fridas orolige författare med varmaste tacksamhet.
Päta.” Trevligt associationsexemplar! *12500
Författarens debut. Journalisten John Gustaf Christensén (1873–1925)
hade 1906 skaffat Birger Sjöberg plats på Stockholms dagblad, där Birgers
bror Gösta redan arbetade. När Christensén senare flyttade till
Helsingborg för att ta över som redaktör för Helsingborgs-posten lockade
han med sig Birger Sjöberg. De två utvecklade en livslång nära vänskap
och företog bl.a. ett par längre resor i Europa tillsammans. ”Päta” var
Birger Sjöbergs smeknamn.
17. SJÖBERG, BiRGER. Fridas bok. Småstadsvisor om Frida
och naturen, om döden och universum. Ord och toner.
Stockholm, Centraltryckeriet, 1922. xii, 100 s. Häftad och obetydligt
nött. Minimal pappersförlust nederst på ryggen. Dedikation till ”Vännen
Henry Nilsson med hjärtlig tillägnan från Birger Sjöberg”. *7500
Författarens debut. Henry Nilsson var medarbetare på Helsingborgspostens
redaktion där Birger Sjöberg arbetade från 1907.
18. SJÖBERG, BiRGER. Fridas bok. Småstadsvisor om Frida
och naturen, om döden och universum. Ord och toner.
Stockholm, Centraltryckeriet, 1922. xii, 100 s. +
SJÖBERG, BiRGER. Fridas andra bok.
Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1929. 118, (1) s. Häftade och obetydligt
nötta. I elegant box med guldornerad ljusbrun marokängrygg, i
marokängkantad pappkassett (Knut Hässlers bokbinderi). Första arbetet
med dedikation till ”löjtnant Thore Virgin med vänliga hälsningar
från Frida och Lilla Paris genom Birger Sjöberg.” Boxen med Thore
Virgins förgyllda pärmexlibris. Mycket bra exemplar! *10000
Det första arbetet är författarens debut. Den andra boken utkom postumt.
Tre recensioner och en minnesartikel är bilagda i urklipp.

18.

18.

19.

19. SJÖBERG, BiRGER. Kvartetten, som sprängdes. Förstakorrektur.
Daterat 14–31 oktober 1924.
(Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1924). (2) s., 492 spalter. Pergamentbd
med sparsamt guldornerad rygg, upphöjda bind och övre
guldsnitt (Lundins). Gulddekor i form av cello på främre pärmen. Korrekturarken
monterade i tvåspalt. Korrekturmarkeringar i blyerts och
med gul­ och blåkrita, signerade ”H E”. *90000
Försedd med ett särskilt titelblad med den upplysande texten: ”Denna
bok innehåller första korrekturavdrag efter manuskriptet till romanen,
innan densamma av författaren omarbetades och förkortades. Det är
sålunda det enda exemplaret av arbetet i dess ursprungliga form. Avdraget
har sammanförts i bokform som en minnesgåva till civilingenjör
Ivar Kreuger”. I ett ofta citerat brev berättar Gösta Sjöberg för sin bror
om mötet då han lämnade in dennes mycket omfattande manuskript till
romanen Kvartetten som sprängdes, eller ”Den sprängda kvartetten” som
den kallades i det skedet:
Besökte Bonnier.
Åke: Hur är den?
Jag: (Beskrifver den).
Åke: Hur lång?
Jag: 1000 sidor.
Åke svimmar. Åke kallar in pappa.
Pappa: Hur är den?
Jag: etc. som ofvan.
Pappa svimmar. Pappa kallar in Tor.
Tor som ofvan.
Tor svimmar.
Gem. yttrande: Farligt med så lång bok.
Efter samtal upptäckes att ohyggligt tråkiga långa böcker gjort succes.
Nytt gemensamt yttrande:
Är boken bra så är det bra att den är lång. Men den kommer att kosta
20 kronor.
I en oerhörd spekulationsupphetsning och med lysande ögon mottaga
alla 3 manuskriptet.
De läsa det varsin dag. Måndag ha de läst det.
Uppenbarligen tyckte herrarna Bonnier att boken var tillräckligt bra,
och skickade den till sättning trots att alla inblandade var medvetna om
att en hel del finputsning återstod. Tiden var knapp om boken skulle
hinna komma ut före jul. Innan romanen nådde bokhandelsdiskarna
genomförde Birger Sjöberg, med hjälp av Gösta, en hel del ändringar,
bland annat ströks ett helt kapitel ”Vårbäckens maning och vårfågelns
rop” (här kapitel 10). Den slutgiltiga texten skiljer sig avsevärt jämfört
med föreliggande förstakorrektur.
Det är kanske inte en tillfällighet att Kreuger, den främsta av aktiespekulanter,
fick denna volym, med tanke på romanens framträdande
aktiespekulationstema.

20. SJÖBERG, BiRGER. Kvartetten, som sprängdes.
I–II. Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1924. 370, (2) + (4), 373–750,
(2) s. Två häftade volymer. Lätt snedlästa och med svaga läsveck längs
ryggarna. Dedikation till Henry Nilsson. *8000
Henry Nilsson var medarbetare på Helsingborgs-postens redaktion där
Birger Sjöberg arbetade från 1907.
21. SJÖBERG, BiRGER. Kriser och kransar.
Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1926. 170 s. Häftad. Lätt snedläst
och med minimal reva överst i ryggen. Dedikation till ”Henry Nilsson
från Päta 1926”. *6500
Henry Nilsson var medarbetare på Helsingborgs-postens redaktion där
Birger Sjöberg arbetade från 1907. ”Päta” var Birger Sjöbergs smeknamn.
22. (STRiNDBERG, AUGUST) Hermione. Sorgspel. Af författaren
till ”I Rom” och ”Den fredlöse”.
Stockholm, I. Marcus, 1871. 95, (1) s. Något nött och solkigt rött hklbd.
Främre omslag medbundet. Omslaget och titelbladet med fläckar. Svaga
fläckar på s. 55. Med skådespelaren och teaterdirektören Fredrik W.
Hedlunds exlibris med teatermotiv och Björn Mattséns stämpel. Dedikation
till ”August Dörum från August Strindberg, den tacksamme
författaren.” *25000
Zetterlund I:3. Omslagsvarianten utan författarangivelse. Strindberg
sände i januari 1870 ett drama i antik grekisk miljö, med titeln Det
sjunkande Hellas till Dramatiska teatern. Detta drama refuserades och
återsändes, varpå författaren genomförde en betydande omarbetning
resulterande i föreliggande pjäs som utgavs på Adolf Bonniers förlag,
men som aldrig blev uppförd. Tragediens huvudperson, Hermione får
uppdraget att mörda Filip II, vars arméer hotar Aten, men förälskar sig
istället i honom, misslyckas med sitt uppdrag och orsakar atenarnas
egen härs undergång. Skådespelaren August Dörum (1841–80) var anställd
på Dramaten och spelade Orms roll i Den fredlöse 1871. I ett brev
där han instruerar Dörum inför det uppförandet visar Strindberg att han
redan tidigt hade ett utvecklat sinne för hur man tillfredställer en publik:
”men bli inte arg om jag säger så här: spela inte för mycket! Förstå mig
– åskådaren är en lathund som vill ha allt klart för sig med ens – han
ids inte tänka långt för sig – behöfver han det så gäspar han och det är
tråkigt! Men han är road af antydningar – ty så här går det till – gör du en
liten gest en obetydlig nuance i minspelet så förstår han det godt – bara
han behöfver tänka litet – då blir han förtjust öfver sin egen qvickhet i
uppfattningen och det är då han vänder sig till sin granne med en knuff
i sidan – (om du har observerat din publik) hvilken knuff skall betyda
’förstod du det der’ – och så smickras hans fåfänga och så får han roligt.”
23. [Strindberg] (LEiXNER, OTTO von) Anvisning att på 60
minuter blifva konstkännare. Öfversättning.
Stockholm, J. W. Holm, 1877. 16 s. Häftad med laxrosa omslag. Lätt
nött. Bakre omslaget med fläckar och med bläckkorrigering av den
tryckta prisangivelsen. Lagd i en låda med marokängrygg med upp­

höjda bind och rik guldornering. Med Svante Svedlins guldpräglade
pärmexlibris på främre pärm. *14000
Ej i Zetterlund. Enligt Arvid Vikströms anteckning på sitt exemplar är
den lilla skriften översatt av August Strindberg. Det har till och från hävdats
att Strindberg i själva verket skulle vara dess författare, något som
Teddy Brunius kunnat vederlägga genom att leta upp det tyska originalet
som utkom i Berlin 1877. I texten driver författaren med konstkännarnas
pretentiösa manér: ”Besynnerligt, sällsamt – uttalas mycket långsamt
med armarne i kors och ögonbrynen sammandragna”. Strindberg
verkade själv vid den här tiden bland annat som konstkritiker.
24. STRiNDBERG, AUGUST. I vårbrytningen. Ungdomsarbeten.
I–II.
Stockholm, I. Marcus’ boktryckeri­aktiebolag, 1880–81. (2), 216 + (2),
32, 1–94, 1–52, 1–174, 1–74, (1) s. Något nött enkelt grönt hklbd. Häftesomslagen
medbundna, dock med smärre skavanker och lagningar.
Stycket Hermione med fint lagad reva i marginalen på s. 13, och s. 33–50
ersatta från ett annat exemplar. Namnteckning ”Wrangel” på ett av omslagen
och signatur i samma handstil på ett annat. Olof Lagercrantz
namnteckning på försättsbladet. *7500

Zetterlund III:1. Innehåller bl.a. första trycken av Anno fyrtiåtta och
prosaversionen av Mäster Olof samt första utgåvan i bokform av Den
fredlöse. De två titelbladen med titlarna ”I vårbrytningen. Ungdomsarbeten.
I. Skizzer och uppsatser” och ”II. Dramatiska arbeten”. Omslagen
med motiv av Carl Larsson, föreställande ett porträtt av Strindberg
bland tussilago och vårblommande trädgrenar kommer liksom titelbladen
från den ursprungliga häftesupplagan. Titelbladet och innehållsförteckningen,
vilka är bundna sist i föreliggande exemplar, var tänkta
att kombineras med en dekorerad klotpärm som fanns att beställa från
förlaget. Ett par år senare försågs upplagan med nya omslag och titelblad,
stuvades om lite grann och utgavs som separata böcker med ”I
vårbrytningen” degraderat till serietitel. Den Wrangel som skrivit sitt
namn på ett par av omslagen är förmodligen Olof Lagercrantz farmors
bror Herman Wrangel, denne kom senare i kontakt med Strindberg i
samband med en av de insamlingar som 1895 genomfördes efter att
ryktet om Strindbergs fattigdom och miserabla situation i Paris nått
hem till Norden. Ett upprop av Knut Hamsun uppfattades av en ursinnig
Strindberg som ”moralisk misshandel” och ledde till en brytning
mellan honom och den norska författarkollegan. En andra insamling,
igångsatt av bl.a. Birger Mörner, Jonas Lie, Pehr Staaff och F. U. Wrangel,
anslog en försiktigare ton och smög sig under Strindbergs stolthetsradar.
F. U. Wrangels bror Herman som var legationssekreterare i Paris
fick uppdraget att sköta överlämnandet av de ihopsamlade pengarna.
25. STRiNDBERG, AUGUST. Gillets hemlighet. Comedi i fyra
akter.
Stockholm, Central­tryckeriet, 1880. (4), 132 s. Häftad. Lätt snedläst
och obetydligt nött. I fodrad pappkassett med guldornerad marokängrygg
och upphöjda bind. Titelbladet med E. Hillbergs stpl, omslaget
med Eric Zachrisons stpl och kassetten med Svante Svedlins guldpräglade
pärmexlibris. Dedikation till ”Broder Emil Hillberg vänskapsfullt
fr. förf.” *25000
Zetterlund I:15. Detta Strindbergs 1400­talsdrama om konkurrerande
byggmästare och färdigbyggandet av Uppsala domkyrka har lästs som
en allegori över Strindbergs position i den nordiska litteraturvärlden.
Dramat blev ingen publiksuccé trots en del gillande recensioner, och
Strindberg hävdade senare att han skrivit dramat mest för att skapa en
roll åt sin hustru. Siri spelade mycket riktigt den kvinnliga huvudrollen.
I Tjänstekvinnans son skriver Strindberg: ”Som man icke går på teatern

för att höra filosofi, så föll stycket, tyst och stilla som det kommit, men
begrovs under lovsång av en del gamle, som i detsamma sett något
mycket skönt, och ett löfte om bättring från den ryslige författaren till
Röda rummet”. Skådespelaren Emil Hillberg (1852–1929) spelade rollen
som Jacques vid uruppförandet av Gillets hemlighet på Dramaten 1880.
När pjäsen sattes upp på Svenska teatern 26 år senare spelade han rollen
som dennes åldrade fader. Strindberg verkar inte ha varit helt nöjd med
Hillbergs insats. I ett brev till teaterns direktör Erik af Edholm i samband
med ett tänkt återupptagande av pjäsen i november 1880 föreslår han att
Hillberg ska bytas ut ”och styckets öfverflödiga tyngd aflägsnas derigenom.”
När det 1884 åter var tal om att sätta upp pjäsen var Strindberg
mycket tveksam: ”ty jag är numera öfvertygad om att stycket är omöjligt
för teatern!”. Till den tilltänkta regissören August Lindberg skriver han:
”Vill du emellertid hjelpa saken, som ändå är ohjelplig, så stryk, stryk
utaf helvete, långa kakor! […] Och en hufvudsak, som du bestämdt
kan arrangera! Låt hela stycket gå i ett raskt tempo. Inga Hillbergska
gäspningar!” Hillberg fick emellertid sin revansch genom att göra stor
succé som Gert Bokpräntare i Mäster Olof året därpå.
26. [Strindberg] Klubbens handlingar. Första kapitlet. 23 november
1880–1881.
Stockholm, Central­tryckeriet, 1881. (12) s. +
(STAAFF, ERiK) Strindberg och ”Klubben”. Ur Pehr Staaffs
efterlämnade papper.
Tidningsurklipp ur Dagens nyheter den 25 augusti 1918. (3) s. Lätt nött
rött halvmarokängband med upphöjda bind och övre guldsnitt (Knut
Hässlers bokbinderi). Främre omslag medbundet. Tidningsurklippet,
monterat i tvåspalt på tre sidor efter huvudarbetet, har orsakat viss
missfärgning av sista sidan av trycket. Med Lars A. Lindgrens exlibris
och Svante Svedlins förgyllda pärmexlibris. *15000
Ej i Zetterlund. Det ”eviga och glänsande” sällskapet Klubben, vars
”synliga ändamål” enligt stadgarna var ”nöjet”, stiftades hösten 1880
av Strindberg. Det bestod ursprungligen av 17 medlemmar. August
och Siri Strindberg delade på sekreterarsysslan och deras skämtsamma
”halfårsberättelse” återfinns på s. (9). I Erik Staaffs artikel avslöjas bland
annat det alkoholbemängda ”Ceremoniel vid receptionerna” som i boken
representeras av en tom sida med noten: ”Får icke tryckas”. Den
likaledes med en tom sida markerade ”Klubbens hemlighet” förblir dock
förborgad.
27. STRiNDBERG, AUGUST. Svenska folket i helg och söken,
i krig och i fred, hemma och ute eller ett tusen år af svenska
bildningens och sedernas historia. Med illustrationer af Carl
Larsson m.fl. I–II.
Stockholm, Central­tryckeriet, 1881–82. (4), 500, (2) + (4), 480 s. 14 häften.
Det första häftets främre omslag med riss och en reva i nederkanten
samt nött rygg. Näst sista häftet med liten reva i ryggen. Sista häftet med
skadad rygg. I sober svart klotkassett med marmorerade pärmpapper
(Beck & son). Mycket ovanligt skick. *15000

Zetterlund I:19. En artikel om verket av Knut Lundmark ”När Strindberg
skrev svensk kulturhistoria” från Göteborgs handelstidning 1931 är
bifogad i monterade urklipp. Strindberg lovades rikligt betalt av Fritzes
bokhandel för detta påkostade verk, ett rikt illustrerat panorama över
Sveriges kulturhistoria, ett slags dåtidens ”coffee­table book”. I en anmälan
på det bakre omslaget till det första utgivna häftet gick Strindberg
till angrepp mot Geijers historieskrivning, vilket uppfattades som
ett helgerån och skapade upprörda reaktioner. ”Jag har slagit omkull en
gammal afgud (Geijer) och nu vill folket stena mig” skrev Strindberg i
ett brev till Alexander Kielland. På de andra och tredje häftenas omslag
går Strindberg till frejdigt motangrepp. Ett axplock: ”Herr Montelius
tar sina små åsigter såsom fakta, och han har åsigter, med hvilka han
ännu står alldeles ensam”, ”Att bli klandrad af tidningen Lunds veckoblad
har alltid ansetts som en heder. Denna heder har vederfarits mig
i stor måtta.” Denna underhållande, på häftesomslagen förda, polemik
är mycket sällan bevarad i exemplar av boken och tillhör de svåraste
Strindbergstexterna att få i originaltrycket.

28. [Strindberg] Förteckning öfver en boksamling som tillhört
litteratören August Strindberg och hvilken säljes å Stockholms
bokauktionskammare (Riddarholmen n:o 12) lördagen
den 13 mars, f.m. från kl. 11. [= rubrik].
Stockholm, I. Marcus’ boktryckeri­aktiebolag, 1886. 12 s. Något nött
hfrbd med rikt guldornerad rygg, dubbla svarta titeletiketter och marmorerade
snitt (Östermalms bokbinderi). *3500
Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 4927. Större delen av det bibliotek
som Strindberg lämnade i Sverige när han flyttade utomlands
1883 såldes på den här auktionen. Boksamlingen bestod av 718 volymer
och försäljningen inbringade 743 kr.
29. STRiNDBERG, AUGUST. Qvinnosaken enligt evolutionsteorin.
Særtryk af ”Ny jord”. Maj hefte I.
Köpenhamn, Hoffensberg & Trapp’s etablissement, 1888. 19 s. Enkelt
rött mönstrat pappbd med titeletikett i skinn. Omslaget medbundet. Titeletiketten
obetydligt nött. Med Stellan Lindskogs exlibris och Svante
Svedlins pärmexlibris. *5000
Zetterlund VI:354. Ett för författaren föga smickrande inlägg i kvinnosaksdebatten.
Artikeln innehåller en rad slående exempel på Strindbergs
förmåga att dra bergsäkra slutsatser av vetenskapliga rön som han själv
har en i bästa fall mycket liten kunskap om. Slagkraftiga formuleringar
ur innehållet är till exempel: ”Huru skulle nu enligt evolutionsteorin
tidens sträfvan att göra könen ’jemlika’, då de äro så olika, bli dömd?
Som ett försök att höja negrerna till européens höga ståndpunkt. Detta
kan icke ske”, eller: ”att vara qvinna, är att vara ett sjukt barn hela lifvet.”
30. STRiNDBERG, AUGUST. Antibarbarus I oder die Welt für
sich und die Welt für mich.
Berlin, Lewent’sche Buchdruckerei, 1894. (2), 78 s. Samtida gult hklbd
med lätt nött grön titeletikett. Marmorerade snitt. Tyvärr bunden utan
omslag. Med Thore Virgins namnteckning daterad 1949 på främre
pärmens insida och dedikation från författaren till G. Mittag­Leffler på
titelbladet. Dedikationen skuren överst med obetydliga textförluster.
*15000
Zetterlund I:59. Allt som utkom. Utgavs av Bibliographisches Bureau
som även publicerade översättningar av bl.a. En dåres försvarstal och
Tjänstekvinnans son vid samma tid. Första svenska utgåvan kom 1906.
I början av 1890­talet intresserade sig Strindberg mer och mer för naturvetenskapliga
frågor. Under sin Paristid 1894–95 kom han i kontakt
med några av de främsta företrädarna för den ”moderna alkemin”. Han
genomförde en lång rad experiment bl.a. efter hypoteserna att antalet
grundämnen var betydligt färre än den etablerade vetenskapen hävdade
och att man i laboratoriet kunde förvandla ett grundämne till ett annat
och t.ex. skapa guld. Strindberg var mån om att sprida sina alkemiska
spekulationer i vetenskapliga kretsar. Gösta Mittag­Leffler var framstående
teoretisk matematiker och verkade mycket för internationellt
samarbete inom sin disciplin, bl.a. genom grundandet och utgivandet av
tidskriften Acta matematica. Han umgicks även tillsammans med sin sys­

ter Anna Charlotta Leffler i Stockholms konstnärs­ och författarkretsar.
August Strindberg hade lärt känna honom personligen 1891–92. Samma
år som Antibarbarus gavs ut upptäckte engelska kemister grundämnet
argon. De hade utgått från iakttagelsen att kvävgas som utvanns
ur kväveföreningar var lättare än kvävgas framställd ur luften. Detta
förhållande hade även Strindberg intresserat sig för. I ett brev till Birger
Mörner den 21 maj 1895 nämner han att ”Prof. Leffler var i Oxford
när argon creerades och var nog patriot upplysa att en svensk luktat
på ämnet tre månar förut.” Detta syftar på Antibarbarus tredje kapitel
där Strindberg redovisar sina teorier om kvävet. Senare bedömare har
tillskrivit Strindbergs naturvetenskapliga skriverier ett visst konstnärligt
och poetiskt värde, men knappast något vetenskapligt. Själv var han av
en annan uppfattning.
31. STRiNDBERG, AUGUST. Egenhändigt skrivet och undertecknat
brevkort adresserat till Hugo Gebers förlag i Stockholm
omfattande 7 rader och daterat den 28 juni 1904 samt
poststämplat Furusund den 29 juni 1904.
9 x 14 cm. (1) s. & adressida. Skrivet i svart bläck. Hålslaget nedtill.
Överstruket med ett blyertsstreck och försett med blyertsnoteringen
”not”. *8000
Ej i ”Strindbergs brev”. Brevet rör Samlade dramatiska arbeten som var
under utgivning på Gebers förlag. Strindberg tillbringade sommaren
1904 i Furusund och ber att författarexemplaren av den senast utkomna
delen ska få ligga på förlaget tills han återkommer till stan, ”dock såge
jag gärna att ett exemplar sändes hit till Furusund”.
32. STRiNDBERG, AUGUST. Direktörens prolog vid Intima
teaterns öppnande den 26 november 1907.
Stockholm, Victor Swanström boktr., 1910. (4) s. Klammerhäftad och
insatt i ett något nött styvt grönt omslag med handskriven titel och
Gustaf Drakes namnteckning. Gott skick. *16000
Zetterlund I:121. Tryckt på Lessebo bikupan­papper i 30 numrerade
exemplar, varav detta är nummer 17. Drömmen om en egen teater,
där han kunde sätta upp sina pjäser och göra verklighet av sina dramatiska
visioner följde Strindberg under större delen av hans verksamma
liv. Efter misslyckandet med Forsøgsteatret i Köpenhamn på 80­talet
dök planerna upp igen i såväl Berlin som Paris. 1906 hade tiden blivit
mogen. Hans dramatik hade börjat röna framgångar ute i Europa, och
hemma i Sverige hade den unga regissören och skådespelaren August
Falck vågat sätta upp Fröken Julie. Uppsättningen blev en succé och
Strindberg kontaktade Falck för att diskutera sina planer på en mindre
teater i Stockholm efter kontinental förebild. Resultatet, Intima teatern,
öppnade vid Norra bantorget året därpå med Falck som direktör. Falck
berättar om premiären i sin bok Fem år med Strindberg: ”Föreställningen
öppnades med en Strindbergsprolog, […]. Jag hade fått lov om att få
manuskriptet dagen innan, men jag fick istället en biljett: ’Br. F. / Sofvit
illa! Kunde ej gå ut! / Inställ prologen. / Jag kommer på generalrep! /
Aug. Sg.’. Strindberg hade också vid ett tillfälle varit av den åsikten att

premiären måste misslyckas, eftersom vi spelade Pelikanen. Han hade
själv varit med om att välja stycket men ångrat sig, dock för sent för att
någonting skulle kunna ändras. Först en stund innan ridån gick upp,
kom prologen i min hand.”
33. STRiNDBERG, AUGUST. Människans rättigheter i ett civiliserat
och kristet samhälle. (Ur Social­demokraten).
Stockholm, R. W. Statlanders boktryckeri, 1912. 10,(2 blanka) s. Klammerhäftad.
Gott skick. *9000
Jfr Zetterlund VI:1430, som inte kände till denna separatutgåva. Artikeln
trycktes ursprungligen i Socialdemokraten på Strindbergs födelsedag den
22 januari 1912. Strindberg argumenterar här för avskaffande av hinder
i befordringsgången inom statliga verk och militär. Han beklagar att
tjänare, arbetare och hantverkare, oumbärliga för ”de övres” dagliga liv,
inte får betalt efter förtjänst. ”’Om arbetet skulle betalas efter förtjänst,
skulle industrin upphöra’ har någon sagt. Må den ramla då, när den är
byggd på så orättfärdig grund eller på missbjudande, eller på missbruket
av en medmänniskas nödställda belägenhet.”
34. [Taube] JUNGSTEDT, KURT. Originalteckning med dansande
par till Evert Taubes ”Flickan i Havanna”. Signerad
”K.j.” 1921. 14,5 x 18 cm.
Tecknad med tusch och rödkrita. Lite snett monterad på grå pappskiva.
Löst bakstycke bigogat. *6000
Illustrationen återfinns på s. 10 i Flickan i Havanna och ett par visor till,
1922 med texten: ”Ringen kostar femton pund! / Stanna du – en liten
stund. / Jag är vacker! / Du är ung! / Sjung, av hjärtat, sjung!” På det
löst bifogade bakstycket till bilden sitter en lapp skriven av konstnären
som informerar om att bilden var en gåva från Kurt Jungstedt till Konstnärsklubbens
femårskommitté, vars arbete skulle komma att utmynna i
instiftandet av stiftelsen Konstnärernas hjälpfond.

Omslaget: Bokband, katalognummer 7.
Beställ gärna antikvariatets nyhetsbrev på vår hemsida
www.matsrehnstroem.se
Då och då dyker där även upp en modernitetsavdelning!
Mats Rehnström Rara böcker & handskrifter
Jakobsgatan 27 b, nb (mitteningången)
Box 16394, se-103 27 Stockholm, Sweden
tel. 08-411 92 24, fax 08-411 94 61, e­post: rehnstroem@svaf.se
www.matsrehnstroem.se
Plusgiro 336514-5, Bankgiro 5336-6282
Medlem i Svenska Antikvariatföreningen. Member of ilab.