KLARSTRÖM - Svenska Klätterförbundet

incident 

svart höst 

blir senior 

matilda 

SvenSka klätterförbundet 

#152 december 2011 Pris: 50 sek. 

tema: is 

stora sjöfallet 

vettisfossen 

skrönor & tiPs 

KLARSTRÖM 

om mod, mentorer 

och buddha 

dolomiterna 

swiss route

innehåll 

december 2011 

12 Höstens olyckor 

14 Matilda Söderlund 

16 Vettisfossen 

18 Stora Sjöfallet 

22 Andreas Klarström 

31 Iran 

34 Tävlingshösten 

40 Swiss Route 

2 

David Hellner Andersson, 

och längre upp Per Larsson, 

på leden Normal route (grad D) 

på Southeast Face av Aresonraju 

(6025 m). Berget ligger i Quebrada 

Parón i Cordillera Blanca, Peru. 

Leden klättrades löpande, teamet 

vände dock ca 200 m från toppen. 

Foto: Per Forsberg 

BergSPort #152 · DeCemBer 2011

KvALitet 

oCH KvANtitet 

Dag Hagen, min kollega på 

den utmärkta norska tidningen 

Klatring ägnar ledaren 

i senaste numret åt att 

plädera för tätare bultning. 

Han resonerar på ett sätt 

helt logiskt: bultar, karbiner 

och slingor kan fallera. 

Summan av slack och reptöj 

är mycket större än vi ofta tror. Ryker den senast klippta bulten 

så går det illa. Och sport skall inte vara farligt. 

Men bultar lossnar inte, invänder jag. Tills jag i Rock&Ice 

läser om just en sådan olycka i USA. En bult i ett tak släpper 

medan klättraren firar av på den bulten, och han råkar ut 

för markfall. Och i Oslo lär en slinga ha brustit vid inomhusklättring. 

Så scenariot är realistiskt. 

Dag Hagen gör helt rätt i att sätta fokus på att sportklättring 

inte alltid är så säkert som man kan tro. Men när han argumenterar 

för bultning som är så tät att två placeringar var 

och en för sig kan förhindra markfall, så uppstår problem. 

Det uppenbara är kanske det rena ingreppet på berget. Vill 

vi ha bultmatriser som liknar inomhusgymmets? 

Men även om vi bortser från dessa estetiska/etiska invändningar 

- hur skulle en sådan uppgradering av skandinaviens 

sportturer gå till? Redan idag råder brist på människor som 

har tid och kunskap att underhålla de bultar som redan sitter, 

det är ju det som är grundproblemet. Att bulta befintliga 

turer tätare är i sig ett mastodontprojekt - att sedan underhålla 

kanske dubbelt så många bultar som idag är ogörligt. 

Steg ett borde vara att vi blir bättre på att sköta de bultar 

som sitter. Visst, som klättrare skall du ta eget ansvar och 

bedöma bultarnas kvalitet. Men hur många har kompetens 

att göra det? Och hur många kan göra det från marken? Väl 

på klippan har du ju sällan andra alternativ annat än att 

klippa bulten. 

Att kunna lita på de bultar som sitter är således A och O, 

där har Hagen helt rätt. Kan jag det, då kan jag själv bestämma 

om jag är beredd att klättra med glesa klipp. Hur 

får vi bättre bultning? Det kan nog diskuteras länge, men att 

alltid använda bästa material, att klubbar inventerar och 

underhåller sina sportklippor, att bultkommittéer rekryterar 

och utbildar kunnigt folk - det torde vara en bra start. 

BergSPort utgeS Av SveNSKA KLätterFörBuNDet 

reDAKtioNSADreSS Bergsport, Amalia Jönssons g 16, 

421 31 Frölunda, Tel. 031-743 21 71 

e-PoSt bergsport@brant.se 

reDAKtör John Liungman 

ÅterKommANDe Shawn Boye, Jonas Paulsson, Per-Ola Andersson, 

FotogrAFer Martin Arvidsson 

LAyout Lotta Bernhed, Zetterqvist Tryckeri 

PrePreSS Zetterqvist tryckeri 

ANNoNSBoKNiNg Jonas Svanström, 031-743 20 85, jonas@brant.se 

ProDuCerAS Av ZetterQvist Förlag AB, 031-743 20 80 

tryCK Zetterqvist Tryckeri, Göteborg 

ANSvArig utgivAre Pontus Axelsson, Svenska Klätterförbundet 

BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar ej för icke 

beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Bilder kan komma att beskäras. 

Åsikter i artiklar och debatt inlägg är författarens och inte redaktionens. 

omSLAgSBiLD 

Omslagsbild: 

Foto: Ulorna Per-Ola är antagligen Andersson / POA ett av Photography. Sveriges mest Johan natursköna Sundell forcerar klätter- överhangen på 

Vettisforsen, områden. Peter Norges Schön högsta frihängande lapar sol pÂ vattenfall. 7a+ intill Säkrar strandkanten. 

gör Ragnar Crona. 

Foto: POA www.poaphotography.com 

John Liungman 

ta klivet in i förbundet! 

Svensk klättring är inne i ett spännande skede just nu! Intresset för 

klättring ökar, både i form av fler utövare och i media. Svenska klätterförbundet 

arbetar för att ta tillvara alla klättrares intressen. Ibland 

är intressena väldigt specialiserade men oftast överlappar de, det vill 

säga många av oss har flera intresseområden inom klättringen. Oavsett 

vilket så arbetar Svenska klätterförbundet för att främja svensk klättring 

i sin helhet, både för elit och bredd, och för klättring som idrott 

respektive friluftsliv. 

För att kunna göra detta så har vi idag en stor skara människor som 

arbetar ideellt i både klubbar och i förbundet. Alla dessa individer 

brinner för klättring på ett eller annat sätt och vikten av deras insatser 

– stora som små – kan inte nog understrykas. Det gäller allt från tävlingsdomare 

på klubbnivå till accessmedarbetare på förbundsnivå, alla 

jobbar de för att utveckla svensk klättring. Vi är stolta över alla som gör 

en insats för svensk klättring! 

Du är säkert också en av de som brinner för klättring och nu har du 

möjlighet att hjälpa till att driva svensk klättring framåt. Det behöver 

inte betyda att du engagerar dig i någon av kommittéerna på regelbunden 

basis – även om det givetvis också är välkommet – det kan lika 

gärna handla om att bidra med din kunskap och ditt engagemang i 

specifika projekt. 

Under 2012 kommer vi att ta kontakt med folk för att skapa ett 

bredare nätverk av resurser, men vi har inte kontaktuppgifter till och vi 

känner inte hela klättersverige. Därför skulle vi bli mer än tacksamma 

om du hörde av dig till oss, antingen för att anmäla ditt eget intresse 

eller för att tipsa oss om någon som du tror är en perfekt person för 

utvecklingen av svensk klättring. Hör av dig till kansliet på 08-699 65 

20 eller skicka ett mail till kansliet@klatterforbundet.se. 

Svenska Klätterförbundets styrelse

nyheter 

Geir Söderin på 

sin första 8c+ 

gair Söderin rapporterar på sin blogg 

(watchmeflashit.blogspot.com) att han 

lyckats länka ihop La essencia de la 

resistencia (8c+) i terradets, Spanien. 

redan i februari var han på god väg att 

sätta den, men misslyckades med att 

länka ihop moven. ett halvår senare var 

han tillbaka. men efter tre klätterdagar 

på leden började tiden rinna ut. 

- Jag värmde pa en rätt jobbig 7a+ och 

sen tänkte jag dogga igenom leden for 

att få en bra uppvärmning pa de rörelser 

som gällde. Då satt den på en gång! 

endast Said Belhaj har klättrat hårdare 

än 8c+. 

fält på no Siesta 

David Fält har gjort en variant på No 

Siesta på grandes Jorasses. No Siesta 

(vi+; m8; e5 ) klättrades fritt 2003 av 

robert Jasper och markus Stofer. Fält 

hävdar inte en ren repetition, eftersom 

det är oklart exakt var originalet går, och 

vägvalet varierar med isförhållandena. 

mer i kommande nummer. 

Matilda avslutar 

starkt som junior 

matilda Söderlunds avslutning som 

junior i europacupsammanhang kunde 

nästan inte ha slutat bättre. i den avslutande 

tävlingen i Kranj knep matilda en 

fantastisk andraplats. Stort grattis! 

Det var felfri klättring både i kvalet och 

framför allt i finalen där hon gick in som 

4:a och med råge passerade Katherine 

Chong och maria Davis Sandbu. enbart 

årets suverän Dinara Fakhritdinova blev 

denna gång för svår. Nästa år går matilda 

in i seniorklassen och vi passar redan nu 

på att önska henne lycka till där. 

matilda lyckades under hösten också 

onsajta två 8a, Calabruix och rita del 

belvedere i montgrony. 

Slinga brast 

en ovanligt tillbud skedde nyligen på ett 

gym i oslo. en fast slinga brast då en 

klättrare föll under lead. enligt ett vittne 

var det ett normallångt fall. enligt Stein 

tronstad på norska klätterförbundet, 

som varit i kontakt med gymmet, berodde 

haveriet på mekanisk nötning mellan 

slinga och rep över tid. Pga bultens 

placering tryckte repet mot materialet. 

Nötningen hade noterats och slingan 

skulle ha bytts under en större översyn 

dagen efter. Klättraren hade tack och 

lov marginal nog att inte slå i golvet. 

Kruxmovet på La essencia de la reistencia 8c+: ett langt skick fran en gaston och ett 

undercling. Foto: watchmeflashit.blogspot.com 

Isaksson imponerar i alperna 

Alpinisten olov isaksson har med michel 

rüter klättrat vad som skulle kunna 

vara en ny variation på Pointe young 

på grandes Jorasses nordvägg i mont 

Blanc-området. turen, som gjordes i 

september, följer en linje i närheten av 

fler kända variationer, men isaksson 

hittade inga spår efter tidigare bestigare. 

turen gjordes simultant i ca fem 

replängder, med svårigheter som inte 

översteg m5. 

olov isaksson har också gjort Bonatti 

Direttissima på matterhorn. Det var i 

slutet av september som han tillsammans 

med Walter Hölzler lyckades 

klättra leden på en dag, trots att de bar 

med sig bivackutrustning. Bergschrund 

till topp tog ca 14 timmar. Direttissiman 

är ca 1200 m lång och graderad eD+. 

Leden gjordes solo vintertid av Walter 

Bonatti 1965, och har klättats på 7 timmar 

i år av Aufdenblatten och Lerjen- 

Demjen. 

Slutet på traverse of angels, Bonatti. Foto: 

olovisaksson.blogspot.com 

Internationell klätterträff i Sverige 

Svenska klätterförbundet har inlett arbetet med att arrangera en internationell 

klätterträff i Sverige 2013 (ja, 2013). Det är Accesskommittén som arbetar med 

projektet i samarbete med Bohusläns klätterklubb. träffen är alltså planerad att 

äga rum i Bohuslän, någon gång under 2013. temat för träffen kommer att vara 

”Klättring som resurs för regional utveckling, i balans med hållbar naturturism”. 

vill du vara en del av det här projektet och få möjlighet att träffa klättrare från 

andra delar av världen? Känner du att du kan bidra med engagemang, erfarenhet 

och kunskap för att göra träffen till en oförglömlig upplevelse? Då vill vi ha dig 

ombord! vi kommer att behöva folk som ingår i organisationen på många olika 

sätt, alltifrån specifikt ansvariga för logistik kring boende, mat mm, till klättrande 

värdar som tar med besökarna på klättring i området. ta kontakt med Accesskommitténs 

samordnare Jonas Paulsson på kansliet, 08-699 65 21, jonas.paulsson@ 

klatterforbundet.se. 

4 BergSPort #152 · DeCemBer 2011

nyheter 

Medicinska kommittén 

värdar för 

internationellt möte 

medicinska kommittén i SKF hade nöjet att vara värdar för 

uiAA medical Commissions möte i Åre i oktober. Kommittén 

valde att lägga mötet samtidigt med den internationella 

organisationen för fjällräddare, iKAr/CiSA:s möte, för att 

kunna ta del av den öppna delen av deras program. Dessutom 

inledde svenska Fjällräddningen mötet med en dag med 

föreläsningar. 

Svenska medCom lade fram de nu antagna riktlinjerna för 

sjukvårdsberedskap vid tävlingar på minst Sm-nivå som 

innebär att sjuksköterska eller läkare skall finnas närvarande. 

medCom överlämnade också riktlinjerna för förstahjälpenutbildning 

för instruktörer till utbildningskommitten och SKFs 

styrelse för godkännande, där kraven skärps framförallt för 

sport- klipp, och isklätterinstruktörer. Dessa måste från och 

med 2012 (dock med 3 års övergångstid) ha förstahjälpenutbildning 

med specifik inriktning på skador vid klättring 

och i terrängen. Detta kommer att erbjudas i samband med 

instruktörsseminarium. 

I anslutning till Keb Classic pratade jag med Krister Jonsson – en av 

Sveriges främsta alpinister – som har en kroppskonstitution vilken 

jag gärna skulle ha velat ha. Han har numera klättrat de 6 klassiska 

nordväggarna i alperna, varav Eiger solo på ca 9 timmar. 

Som han sa, i Frankrike skulle historiemedvetna klättrare nicka 

erkännande och tycka det var bra, men inte någon extrem prestation. 

Jag förstår det. På 1980-talet klättrade Christophe Prophet 

Nordväggarna på Eiger, Matterhorn och Grandes Jorasses inom 

24 timmar; 1989 klättrade Erhard Loretan 13 Nordväggar på 13 

dagar. Som Jonsson också sa, så visar det att hans prestation representerar 

toppnivå i Sverige bara hur akterutseglad svensk alpinism 

har blivit. 

Normalvägarna på de höga bergen och Seven Summits har sedan 

tidigt 90-tal förvandlats till väl tillrättalagda charterresor, med sina 

oräkneliga fotsteg och fasta rep - en prestationsmässig nedåtgående 

spiral. 

På Everest är den hittills enda självständiga svenska expeditionen 

den som i 1991 klättrade Japanska och Hornbein couloiren. 

Denna hade emellertid stort sherpastöd. Lasse Cronlund är hittills 

den enda svensken, som varit ensam på toppen, utan att det har noterats 

som en solo-bestigning (solo = solitude på åtminstone separat 

led). Cronlund är också den svenska Everestbestigare som haft 

den för sin samtid 

högsta klätterkapaciteten 

och 

väldokumenterad 

bakgrundserfarenhet 

med t.ex. klättring 

av Leaning 

Tower i Yosemite 

1980 (m Kenneth 

Westman) och ett 

försök på Stora 

Traversen i Kebne- 

Fasta installationer på östra leden, Kebnekaise. 

Foto: markus Andersson 

6 

uiAA medComs avgående 

ordförande Dr Buddha 

Basnyat och tillträdande 

Dr Dave Hillebrandt. 

otto Henrikssons föredrag om hypotermi under fjällräddningens dag. 

Den internationella delen av mötet handlade bland annat 

om köldskador och räddningsarbete, nya rön om höjdsjuka 

och användningen av dopingklassade läkemedel, och att det 

kommer att starta en kurs för Diploma of mountain medicine 

i Norge. vill du veta mer, se uiAA:s hemsida under ”medical”. 

Erik Gustafsson / MedCom 

debatt: 

Se SvenSka preStatIoner för vad de är 

kaisemassivet med Lasse Granquist, Anders Kamb och P-O Bergström 

vintertid. 

Sedan 1991 har vi varit utan klätterteknisk utveckling på Everest. 

Av svenska everestbestigare har jag trots allt respekt för de som 

nått toppen utan hjälp av höghöjdsherpas: Reuterswärd, Kihlborg 

och Cronlund. Emellertid når de här herrarna inte internationell 

nivå. Ni som 2006 såg Doug Scotts bilder minns säkert att Dougal 

Haston 1975 klättrade uppför Hillary Step utan fasta rep. Så 

var det även för Peter Boardman några dagar senare, när han som 

22-åring var världens dittills yngste att nå toppen (yngst är visst 12 

år numera). Hastighetsrekordet från bergschrund till toppen är ca 

nio timmar. Syrgasfria nyturer och extrema repetitioner gjordes på 

80-talet utan sherpas. Detta får senare svenska mediaexploatörer 

att likna Monty Pythons Silly Olympics. 

För egen del har jag inspirerad av mina internationella ideal inte 

nedlåtit mig att ta hjälp av sherpas eller syrgas högt på berget, eller 

efter K2 1993 klättra på fasta rep uppsatta av andra än den egna 

lilla självständiga expeditionen. Sherpas jämför jag med vårdens 

personliga assistenter, som jag kanske får behov av senare i livet. 

Nåja, trots allt har Sverige några riktigt klätterstarka kapaciteter. 

I år gjordes troligen inte mindre än fem nytursförsök från deras sida 

i Himalaya, utan sherpas. Vi får se hur det är med stilen för övrigt, 

men önskar dem lycka till och hoppas att de kommer tillbaka efter 

att ha fört svensk alpinism upp till nästa steg. 

Slutligen gäller det att även få media och allmänhet att uppmärksamma 

dem efter sina respektive prestationer och skilja på det 

som är mediokert eller värre, och det som är framsteg för svensk 

alpinism ur ett sportsligt perspektiv. Jag postulerar att ett antal 

mediakända personer fortsätter med att försöka sälja intrycket att 

deras prestationer är beaktningsvärda, likom när Scarlet O'hara i 

”Borta med vinden” sålde 3-sorterings virke till priset av 1-sortering! 

Media borde sluta köpa skiten. 

A Rafael Jensen 


LAUB PADDED FEMALE JACKET 

Material: 2-L Gore-Tex ® Performance Shell 

Foder: Primaloft ® Infinity 

Färg: 033 Mountain Rose, 099 Black, 

305 Chili Red, 511 Powder Blue 

Storlek: XS – XL 

Rek. pris: 3 999 sek 

LAUB FEMALE PANT 

Material: 2-L Gore-Tex ® Performance Shell 

Färg: 019 Yellow, 033 Mountain Rose, 

099 Black, 505 Turquoise, 

511 Powder Blue, 631 Lizard Green, 

901 Wheat White 

Storlek: XS – XL 

Rek. pris: 2 999 sek 

På vår nya hemsida hittar du alla produkter och återförsäljare: www.tierra.se

nyheter 

MISSa Inte... 

10 deceMber 

regional accessträff Skåne 

inbjudan har gått ut till de klubbar som har ett gemensamt 

geografiskt intresse av klättringen i den här delen 

av landet. Kontakt: jonas.paulsson@klatterforbundet.se 

eller 08-699 65 21. 

21 januarI 

Sverigecup i lead juniorer 

eskilstuna KK arrangerar årets första deltävling i Lead. 

mer information kommer på förbundets hemsida. 

21 januarI 

examination inomhus Stockholm 

Anmälan görs till nikki.hammarstrom@hotmail.com 

senast 31 december. invänta bekräftelse om plats 

innan betalning. 

4 februarI 

Sverigecup boulder junior 

Plats: Klätterlabbet göteborg. mer information 

kommer. 

24 februarI 

rjukan Ice festival 

Bla clinics för tjejer med Jen olson, tim emmet 

håller föredrag på lördagen. Kontakt: Jakob Fing, 

jakobfink@hotmail.com. 

7 MarS 

västsvenska klätterförbundet årsmöte 

För västsvenska klubbar. Anmälan och motioner 

skickas till Jesper gren på jegren@gmail.com 

10-11 MarS 

nM och jnM boulder i danmark 

Svenska klätterförbundet gör en gemensam 

anmälan. vill du delta anmäler du dig till 

kansliet@klatterforbundet.se senast 26/1 2012. 

10-11 MarS 

Isinstruktörsexamination trängslet 

Pris: 3000 kr. mer info på hemsidan. 

24-25 MarS 

förbundsmöteshelg Göteborg 

Svenska Klätterförbundets högsta beslutande organ. 

Alla klubbar får och bör skicka representanter. 

14 aprIl 

jSM i lead Solna 

På söndagen planeras ett öppet träningsläger att 

genomföras då chans finns att klättra lederna igen 

och få hjälp av erfarna tränare. 

omslagsfotograf i #151 

i stridens hetta glömde vi skriva ut vem som 

tog den fina bilden på ivan greene som syntes 

på omslaget till förra numret. Fotografen, vars 

alster ofta pryder tidningen, heter så klart 

martin Arvidsson, www.maphoto.se. 

8 

äventyr i pakistan 

magnus ericsson och martin Jakobsson nådde ca 5500 meter 

på sitt försök att klättra nordvästryggen på tahu ratum (6651 

m) i Pakistan. efter två push på den mycket lösa klippan tvingades 

de vända. istället upptäckte de en icke namngiven och 

eventuellt oklättrad topp i närheten. även här var klippan lös 

och mycket dåligt säkrad. Klättringen var på ca 600 m, mixgrad 

5/6, och toppen nåddes frampå eftermiddagen. De kallade 

berget Höstfjellet (ca 5400 m). ett längre reportage kommer 

att publiceras i Bergsport längre fram. 

elit- och utvecklingsplan för 

svensk klättring 

Svenska klätterförbundet ämnar prioritera och utveckla elit- 

och tävlingsverksamheten samt sträva efter att öka Sveriges 

konkurrenskraft internationellt. elit-/utvecklingsplanen är en 

central del av svensk klättring och förväntas fungera som ett 

styrdokument för att nå högsta idrottsliga nivå inom klättringens 

alla olika grenar samt beskriva grunderna i klätterträning. 

Den innehåller gren- och kravprofiler för alla de discipliner vi 

utövar i Sverige. Här ingår också utvecklingstrappan som beskriver 

en klättrares utveckling från nybörjare till internationell 

elit. Slutligen struktureras och definieras Svenska klätterförbundets 

modell för klätterträning. 

Som ett rF-anslutet förbund är vi ålagda att slutföra och 

presentera detta dokument senast i april 2012 och gör vi 

detta får vi pengar från regeringen och rF i form av bidrag, 

som då blir goda resurser till utvecklingen av svensk klättring. 

Denna elitplan är ett redigeringsbart dokument som kommer 

att författas och uppdateras kontinuerligt i takt med nyproducerad 

idrottslig forskning, nya erfarenheter och trender samt 

ändrade förutsättningar inom klättringens sfär i Sverige och 

internationellt. 

Projektgruppen efterlyser nu klättrare med kunskaper, 

erfarenheter och åsikter i frågor som rör klättring på elitnivå, 

och som vill hjälpa till i det här spännande och viktiga arbetet. 

vi vet att det finns mycket kunskap och driv i klättersverige, 

så du som känner att du kan bidra, nu har du chansen! 

ta kontakt med projektledare madelene Lidmalm på 0703-86 

77 71 eller madelene.lidmalm@gmail.com. 

accessfond bildas i vår 

Accesskommittén och styrelsen har under året arbetat med 

att bilda en svensk accessfond. Fondens syfte kommer 

(enligt nu liggande förslag) att vara att ”finansiera varaktiga 

åtgärder och projekt som främjar och säkrar tillgängligheten 

till klättring på klippor, berg och block i Sverige.” Klubbar 

kommer att kunna söka pengar ur fonden för att driva olika 

projekt på accessområdet. Förbundsmötet i vår kommer att 

ta ställning till tillägg i stadgarna för att möjliggöra fonden. 

Har du redan nu idéer på hur vi kan samla in pengar till 

fonden, tex med hjälp av privatpersoner, företag eller andra 

givare, så är du välkommen att kontakta accesskommittén. 

nättips för skadedrabbade 

Den norska sajten www.skadefriklatring.no erbjuder massor 

av läsning kring hur man förebygger skador inom klättring. 

Bakom sajten står landslagstränaren Stian Christophersen 

och sjukgymnasten Jørgen Jevne. 


förare 

för öSter- 

Götland 

Snart ute 

Nu kan du snart uppgradera din 

gamla Ågelsjöförare. För Fredrik 

Schlyter släpper inom kort sin 

splitternya Klättring i östergötland. 

Boken är på nästan 400 sidor och 

innehåller över tusen leder varav 

tre fjärdedelar är på andra klippor än 

Ågelsjön. Här finns också bouldering 

och isklättring med. 

en trevlig nyhet i genren är fyrfärgsbilder, 

vilket vi får tro att proffsfoto- 

grafen Schlyter utnyttjat till fullo. 

Boken ges ut på Calazo förlag och 

beräknas säljas för ca 349 kronor. 

uppdateringar kommer att kunna 

rapporteras och läsas via Facebook, sök på bokens titel! 

vill du vara med och 

säkra svensk klättring? 

en plats i förbundsstyrelsen ger dig möjlighet att få klättringen 

dit du vill! valberedningen söker kandidater som skall 

väljas på förbundsmötet i mars 2012. Då mötet sker med 

två års intervall skall samtliga platser till styrelsen, samt två 

suppleanter, utses. 

valberedningen efterfrågar medlemmar i SKF:s medlemsklubbar 

att nominera personer till SKF:s styrelse redan nu. 

Det går bra att komma in med sitt eget namn eller lyfta fram 

andra. 

valberedningen har i halvtid stämt av med styrelsen hur de 

ser på sitt arbete och ett fortsatt engagemang. Detta kommer 

följas upp av ytterligare samtal med styrelsens representanter. 

valberedningen kommer senast den 9 mars 2012 att meddela 

vilka kandidater vi föreslår inför kommande mandatperiod. 

Läs mer på www.klatterforbundet.se om arbetet i förbundsstyrelsen 

och om hur nomineringar går till, eller hör 

gärna av er till oss i valberedningen! 

Disa Hansson, Niklaes Nathén och Jim Wasmuth 

BergSPort #152 · DeCemBer 2011 

VÄLJ STORA 

MÅL - VÅGA 

MISSLYCKAS 

På Projektet... 

Kompisen: ”Kom igen nu, satsa allt, jag e me!” 

nyheter 

Klättraren: ”Ja, mmm, eller vi får se, Jag känner efter. Det är 

inte så viktigt, jag klättrar för att det är roligt!” 

Härom månaden gjorde Rasmus Elm ett fotbollsmål genom 

att direkt på hörna skruva bollen i mål. Osannolikt och därför 

fantastiskt. Han tog en chansning och även om den skulle 

misslyckas så hade det inte gjort något. Det slog mig då som 

så många gånger förr att många av oss lågnivåklättrare ofta 

söker just det läget av osannolikhet när vi klättrar, läget där 

ett misslyckande inte gör så mycket. Jag tror att vi helt enkelt 

är rädda för att misslyckas. 

Det brukar dock hävdas att genom att sänka sin ambition 

och nedvärdera sin chans så blir det lättare att hitta lugnet 

vilket i sin tur främjar klättringen. Men stämmer det verkligen? 

Går det att minimera betydelsen av det man gör och 

samtidigt ge sig in i processen fullt dedikerad? Personligen så 

tror jag inte på det i längden, även om jag är den förste att erkänna 

precis samma synd. För precis som med allt annat här 

i livet så är det mycket troligare att man genomför det man 

anser viktigt eller självklart än det man tycker är oviktigt 

eller för svårt. 

Jag tror att lugnet oftast ställer till det för en, i alla fall när 

man klättrar på gränsen av sin förmåga. När det plötsligt 

bränner till och man måste pusha på med tanken att det 

är möjligt även om det känns omöjligt så är det lätt att 

istället stanna upp och börja värdera sina chanser. Just i det 

ögonblicket förlorar man kampen mot sig själv och inte mot 

klättringen. 

Ta till exempel en straffspark där man får välja att slå den på 

ett mindre eller större mål, samma målvakt och omständigheter 

i övrigt. Det är betydligt mer mental press på att göra 

mål om man väljer det större målet men det i sig gör det ju 

inte lättare att göra mål på det mindre målet. 

Visst, klättring är inte viktigast i världen, du gör det för att 

det är kul och sända är bara EN del av det roliga. Men just då 

och just där, när skorna sitter på, händerna är vita av magnesium 

och du etablerar dig på startgreppen, då har du bestämt 

dig för att det är värt besväret. Att då inte ta i är ju lite som 

att svika dig själv. Så om du står nedanför ditt nästan länkade 

projekt och ska till att försöka bränna av skiten, lägg bollen 

på straffpunkten och välj det stora målet. 

Att vara nervös hör bara till och alla förstår att några stolpträffar 

är att vänta medan man finslipar tekniken. Använd 

nervositeten till att fokusera på klättringen istället för att 

föreställa dig utkomsten, den vet du inget om! Antagligen 

kommer det att öka möjligheterna att sända, och garanterat 

kommer det att kännas jävligt gött att ha gett allt! 

Carl Johan Svensson håller teknikkurser på 

Klätterlabbet i Göteborg och pluggar till läkare. 

9

nyheter 

förbundsmöteshelg 

i Göteborg 

göteborgs klätterklubb kommer att stå 

som värd för förbundsmöteshelgen 

2012. Förbundsmötet kommer att hållas 

24-25 mars och information kommer att 

gå ut till klubbarna i form av nyhetsbrev 

och via hemsidan. Du kan vara med 

och påverka svensk klättring. Se till att 

göra din röst hörd genom din klubb! 

Som annonseras på annan plats söker 

valberedningen personer som är intresserade 

att engagera sig i styrelsen. Det 

går bra att anmäla sig själv eller tipsa 

valberedningen om någon som du tror 

kan göra ett bra jobb för att föra svensk 

klättring framåt. 

dags förnya 

medlemskap 

Året börjar gå mot sitt slut och det är 

nu hög tid att förnya ditt medlemskap 

i klubben. medlemskapet ger dig en 

mängd möjligheter. Du får möjlighet att 

delta i klubbens aktiviteter och representera 

klubben vid tävlingar. Dörren 

öppnas också till SKF:s olika utbildningar. 

genom ditt medlemskap är du också 

försäkrad via vår medlemsförsäkring i 

Folksam. Du har som medlem dessutom 

möjlighet att teckna vår resetilläggsförsäkring. 

information om medlemskap 

och försäkringar hittar du på klatterforbundet.se. 

medlemskapet inkluderar 

också denna eminenta tidning, så betala 

ditt medlemskap idag. 

Sköna Slantar 

tIll 24 klubbar 

24 klätterklubbar har ansökt om statligt 

LoK-stöd för de aktiviteter de haft 1 januari 

– 30 juni 2011. Här är de klätterklubbar 

som fick mest bidrag för våren 2011: 

SolnA KK 28 480:- 

KARbIn KK 17 112:- 

SKellefTeå KK KfUM 16 488:- 

KfUM UMeå 13 912:- 

KVIbeRgS KK 11 392:- 

HAlMSTAd KK 8 632:- 

VäSTeRVIKS KK 8 056:- 

Bidrag kan sökas för åldersgruppen 7-20 

år. Bidraget är 24:-/sammankomst + 8:-/ 

deltagare. Ansökan 

görs i idrottonline 

två gånger per 

år, en som avser 

våren och en 

som avser 

hösten. 

10 

Jonas Paulsson på sprajlans grepp i ”rålis”. 

nya block i Stockholm 

Stockholmsklättringens senaste tillskott i klätterväg är de nya boulderblocken som 

ligger i rålambshovsparken på Kungsholmen. Blocken är belägna på östra sidan intill 

västerbrons fäste, bakom dagiset och teatern som ligger i parken. Blocken stod 

färdiga i mitten av november, vilket kanske kan tyckas vara lite sent på säsongen. 

Planen var att blocken skulle varit klara långt tidigare, men tydligen blev arbetet 

med att gjuta betongfundamentet försenat. Nu står i alla fall blocken där och de ser 

riktigt fina ut! Det är Kungsholmens stadsdelsförvaltning som ligger bakom projektet. 

enligt ännu obekräftade källor har arbete också inletts med liknande block i 

anslutning till tanto på Södermalm. 

barn- och unGdoMSSatSnInG 

utoMhuS 2012 

Svenska klätterförbundet har av organisationen 

Svenskt Friluftsliv fått bidrag 

för att satsa på barn och ungdomar och 

klättring utomhus 2012. vi kommer 

därför att under 2012 kunna erbjuda 

följande två olika möjligheter för att få 

ut barn och ungdomar på våra utomhusklippor: 

Bidrag till helgläger för barn och 

ungdom 

Svenska klätterförbundet har initierat ett 

projekt för att ge fler barn och ungdomar 

möjligheten att prova på klättring 

utomhus. under 2012 delar vi ut bidrag 

till klubbar som vill arrangera lokala 

barn-och ungdomsläger utomhus. tanken 

är enklare helgläger i närregionen, 

med minst en övernattning i tält. Lägret 

ska vara ett arrangemang där deltagarna 

inte bara får klättra, utan också lära sig 

leva friluftsliv och ha kul tillsammans. 

SKF prioriterar att lägren ska hålla en så 

låg kostnad som möjligt för deltagarna, 

för att så många som möjligt ska ha 

ekonomisk möjlighet att delta. till dessa 

läger kan klubbar söka upp till 15 000:- i 

bidrag från Svenska klätterförbundet. 

Bidraget är tänkt att i första hand finansiera 

utrustning och mat till deltagarna. 

På klatterforbundet.se hittar du ansökningsformulär 

och riktlinjer för ansökan. 

Ansökan ska vara kansliet till handa 

senast 27/1 2012. 

Nationella läger för ungdomar – 

arrangerande klubbar sökes 

SKF kommer också under 2012 att 

arrangera två nationella läger för ungdomar 

i åldrarna 16-20 år, även dessa 

finansierade genom Svenskt Friluftsliv. 

Båda lägren kommer, liksom de lokala 

klubblägren, att fokusera på klättring 

och friluftsliv. De nationella lägren kommer 

dock att vara i minst 5 dagar och de 

riktar sig som sagt till ungdomar mellan 

16 och 20 år. 

Det ena lägret kommer att ha ett 

alpint tema och det andra kommer att 

fokusera på klättring på klippa. Svenska 

klätterförbundet står bakom dessa läger 

ekonomiskt (inkl ersättning till ledare), 

men nu söker vi klubbar som är drivna 

och motiverade att stå som arrangör 

för ett sådant här arrangemang. om du 

vill eller vet att din klubb gärna står som 

arrangör för ett nationellt ungdomsläger, 

hör av dig till kansliet redan idag! ring 

oss på 08-699 65 20 eller maila till kansliet@klatterforbundet.se. 

Ansökan ska 

vara kansliet till handa senast 27/1 2012. 


Så kan förbundSMötet blI 

ännu bättre 

Följande är en kort sammanställning 

av en utvärdering som gjorts efter förra 

förbundsmötet. vi vill börja med att tacka 

alla de klubbar och individer som gjorde 

denna utvärdering möjlig genom att ta sig 

tid att besvara både enkätundersökningen 

och ställa upp på djupintervjuer. 

Svenska klätterförbundets förbundsmöte 

2010 drog kraftigt över utsatt tidsschema 

på grund av ett stort antal inkomna 

motioner. ett flertal representanter från 

olika klubbar var tvungna att lämna mötet 

innan avslut och flera klubbar klagade och 

efterfrågade förbättringar till nästa möte. 

Styrelsen beslutade därför 5 juni 2010 att 

göra en utvärdering av förbundsmötet. 

utvärderingen skulle ta fram lärdomar 

och leverera rekommendationer inför 

nästa förbundsmöte. utvärderingen 

skulle även behandla hur förbundet kan 

bli bättre på att tillämpa föreningsdemokrati. 

resultatet av enkäten och intervjuerna säger 

att 98% har förtroende för styrelsen 

och att 56% hade en positiv upplevelse 

av förbundsmötet. Däremot var de kritiska 

till att mötet drog ut på tiden och 

mötet ansågs inte demokratiskt eftersom 

alla inte kunde vara med till slutet och 

rösta i viktiga beslut. 

många som inte deltar i förbundsmötena 

har svarat att de inte har kunskap om 

syftet med ett förbundsmöte och förstår 

bohusläns kk 

bevakar Skälefjäll 

inte vikten av det som kan bli beslutat. 

inför nästa förbundsmöte kommer mer 

information spridas om vad ett förbundsmöte 

innebär och vad syftet är med det. 

Rekommendationer som inkommit för 

att förbättra nästa förbundsmöteshelg 

1. För att få bort tidstjuvar bör styrelsen 

förbereda och lyfta diskussioner med 

klubbar. 

2. Budgetera för att ta in proffshjälp (tex 

SiSu) för att få till ett bra program för 

helgen. 

3. tillsätta en projektgrupp som arrangerar 

förbundsmöteshelgen för att 

stötta 

valberedning och kansli. 

Beslut som togs på förbundsmötet 2010 

kommer underlätta en hel del inför 

kommande förbundsmöten då t.ex. datum 

för inlämning av motioner har 

tidigarelagts och kan förberedas på ett 

annat sätt. 

Artikeln är ett steg i det uppföljningsarbete 

som påbörjats och ska bli en presentation 

av det styrelsen åstadkommit under 

sin mandatperiod. 

Madelene Lidmalm, vice ordförande 

Idrottslyftet - 

snart dags att 

söka pengar igen! 

idrottslyftet år 5 för barn- och ungdomssatsningar 

är i full gång. Snart är det 

deadline för nästa ansökningsperiod. 

Senast 31 januari vill vi ha in er ansökan. 

Ansökan görs som vanligt via idrottonline. 

Nästa och sista datumet för bidrag 

år 5 är sedan 30 september 2012. 

information om idrottslyftet hittar du 

på klatterforbundet.se. 

Så får du hytt- 

rabatten i alperna 

Som vi berättade om i förra numret av 

Bergsport går det nu att beställa de kort 

som ger hyttrabatt i flera av länderna 

på kontinenten. Kortet kostar 500:- och 

ger dig 50% rabatt på boende under 

hela 2012. Beställer gör du genom att 

skicka ett mail till kansliet@klatterforbundet.se, 

där du anger namn, adress 

och klubbtillhörighet. Skriv ”hyttmärke” 

i ämnesraden så vi vet vad det rör sig 

om. Du måste också ha betalat ditt 

klubbemedlemskap för 2012 för att 

kunna köpa märket. 

vill du synas i 

kontakta jonas svanström 031-743 20 85 

Sedan Bohusläns Klätterklubb i oktober fick kännedom om att man 

planerar en s.k. blocktäkt i direkt anslutning till klippan Skälefjäll har 

klubbens accesskommitté engagerat sig i ärendet. man har tagit fram 

en text som kommer skickas som inlaga i den pågående samrådsprocessen 

och man har deltagit på ett möte som hållts av närboende vid 

Skälefjäll som oroas över täktplanerna. 10 december är deadline för 

inlägg i samrådsprocessen och klubbens inlaga kommer skickas till 

Lysekils kommun och företaget geoPro som utför den geotekniska 

undersökningen, liksom man kommer skicka en kopia till Länsstyrelsen. 

efter nyår planerar geopro att hålla ett öppet informationsmöte 

där man som intresserad kan komma och ställa frågor och bilda sig 

en egen uppfattning om konsekvenserna av täkten. Datum för detta 

möte är inte fastställt ännu. 

Kvadraten markerar det föreslagna området. 

bohusläns KK har begärt att följande aspekter utreds: 

• Konsekvenser för klättring på Skälefjäll till följd av den planerade verksamheten, 

inklusive när sprängning utförs om det befinner sig klättrare på berget? 

• Kan verksamheten och då i synnerhet sprängningarna, få ”geologiska 

konsekvenser” för Skälefjäll i form av sprickbildningar, nedfallande block och liknande? 

• Kan man garantera att blocktäkten endast kommer att hållas inom det område som idag utpekats? 


nyheter 

11

säkerhet 

IncIdenter höSten 2011 

Det här numrets incidentgenomgång innehåller ingen 

komplett sammanställning av de senaste incidentrapporterna. 

Den fokuserar istället på ett antal allvarliga 

olyckor under sommar och höst. ett par av dessa 

har medfört allvarliga skador samt ett dödsfall. 

beskrivningar av olyckorna 

kommentarer till olyckorna 

Incidentrapporten är mycket tydlig med att klättraren 

1 när han togs om hand på marken hade en avknuten slinga 

i selens central-loop med en 0,4 Camalot i andra änden. Vid hyllan 

varifrån klättraren föll satt en kil i klippan men utan karbin 

eller annat anslutet. Det är alltså tämligen klart att klättraren inte 

fullföljt standplatsbygget innan han ropat ”lägg av”. Enligt rapportörens 

bedömning är den spricka där Camalot troligen 0,4 satt 

i största laget för denna. Det har troligen räckt med en liten rörelse 

för att Camaloten skall vandra till ett läge där den inte längre sitter 

fast. Denna egenhet hos kamsäkringar - i synnerhet sådana med 

fyra kammar – att de kan vandra och på så sätt lossna bör betonas 

och beaktas. 

2 

Lossnade säkringar under förstemansklättring, än en 

gång. Klättraren har dock haft två (visserligen lossnade, 

men dock) säkringar mellan sig själv och marken. Turen är ansedd 

som svårsäkrad. Jag vill poängtera att man bör skilja på svårsäkrad 

(svårfunna eller svårplacerade lägen men tillräckligt gott om dem) 

och dåligt säkrad (ont om lägen) när turers eventuella farlighet diskuteras. 

Det är svårt att komma med en entydig slutsats av den här händelsen. 

Flera lagda säkringar som lossnar kan alltid tillskrivas bristfällig 

förmåga, överskattande av sin kapacitet, eller lättsinne. 

Å andra sidan: Turen är hård och omvittnat svårsäkrad. Klättraren 

var sannolikt mycket väl medveten om vad han gav sig in 

på. Det är alltså minst lika troligt att han tog en medveten risk. 

All klättring innebär att ta medvetna risker. Visserligen olika stora 

beroende på individ, men lika fullt risker. Här kan man möjligen 

börja närma sig en filosofisk idé om säkerhetstänkande där risktagande 

i sig är sunt och en av sportens essenser. Med den logiken blir 

endast omedvetna eller felaktigt bedömda risker - exempelvis på 

grund av okunskap, bristande hantverk etc. - fel. Lite flummigt re- 

12 

1 

2 

3 

25 m fall under standplatsbygge där den fallande bara var förankrad 

i en punkt som lossnade. Allvarlig skada. Klättraren är ännu 

inte återställd. 

Förstemansfall under hård trad-klättring då två säkringar lossnade 

vilket medförde markfall från 15 m höjd. Klättraren fick en mycket 

kraftig hjärnskakning, men har återhämtat sig väl. 

Förstemansfall pga. lossnat block under alpin klippklättring i de 

svenska fjällen. Klättrarna hade gått löpande och mitt i en svår 

passage övergått till säkrad ledklättring. ingen standplats riggades 

men repbroms kopplades in. Förstemannen placerar en mellansäkring, 

klättrar yttrligare 5 m och når ett större block där han 

förbereder nästa placering. Blocket släpper under belastning innan 

denna mellansäkring placerats och förstemannen faller. Bägge 

klättrarna blev hängande medvetslösa i en (1!!) kamsäkring. När 

förstemannen kvicknar till 8-10 m under den enda mellansäkringen 

är andremannen fortfarande medvetslös. Det har inte fullt ut kun- 

4 

5 

6 

nat klarläggas om andremannen förlorar medvetandet på grund 

av stenslaget eller om han dras iväg och in i klippan på grund av 

fångrycket då han ju inte var förankrad. eventuellt var det en kombination 

av dessa bägge förlopp. Klart är i alla fall att 5 av 8 kardeler 

i repet var av och att två av de resterande tre var rejält slitna. Lindrig 

resp. kraftig hjärnskakning. Bägge klättrarna har återhämtat sig 

väl. 

inomhusklättrare gör felaktig inknytning och faller under/efter 

klättring från 8-10 m höjd. Allvarlig ryggskada. ej återhämtad än. 

inomhusklättrare (instruktör under barnkurs) säkras av en relativt 

oerfaren person (en förälder) med grigri. Fall 4-5m ner i golv under 

okontrollerad nedsänkning. Återhämtar sig relativt väl. 

Klättrare faller ca 15 m under firning (firar som andra person) då 

hela ankaret fallerar pga. att de två ankarpunkterna (kil + kamsäkring) 

placerats bakom ett löst block. Dödsfall p g a allvarliga huvudskador 

vid nedslaget. 

sonemang kanske då begreppet ”medveten risk” klingar motsägelsefullt. 

Jag tror ändå att det är bra, inte minst ur säkerhetssynpunkt 

men även för själva nöjet och behållningen, att bejaka risktagandet 

som en central del i sporten. 

3 

Text: Ingemar Gråsjö, Säkerhetskommitten 

Klättringen påbörjas någon gång efter 04.15, vilket innebär 

att de hade gott om tid för turen. Klättrarna har ”gått 

löpande” i en flack och lätt inledning av turen, en OK metod i 

sådan terräng. Repet är totalt ca. 30m långt och bägge klättrare 

har ett antal kroppscoils så de har uppskattningsvis ca. 20m rep 

emellan sig. Förstemannen upptäcker lite sent mitt i en kruxigare 

sekvens att svårigheten underskattats och de börjar pitcha. Andremannen 

riggar inte någon stand eftersom förstemannen har hela 

racken. Det är väl inte helt lyckat och antagligen avgörande för 

det fortsatta förloppet. Eventuellt var andremannen dessutom illa 

placerad i fallinjen som konsekvens av replagets sviktande framförhållning. 

Jag tror dock att åtskilliga alpinister tagit motsvarande 

genvägar efter en felbedömning. Vad som däremot förvånar mig 

är att replaget nöjer sig med en enda mellansäkring i den här situationen. 

En mellansäkring totalt i repet är för lite även vid löpande 

i flack terräng och nu har de ju bestämt sig för att ledklättra, men 

utan riggad standplats. Därför borde förstemannen ha lagt två eller 

fler säkringar direkt eller i tät följd så att inte hela replaget såsom 

skedde blir hängande i en enda placering. 

Reflexioner och lärdomar: 

• Lös klippa är en realitet i sådan här terräng och måste alltid 

beaktas noga. 

• Ett förstemansfall blir i allmänhet cirka 3 gånger så långt som 

avståndet till den senaste mellansäkringen. 

• Jag kan inte låta bli att undra om replaget haft för bråttom trots 

att tidsplaneringen för den aktuella turen gav goda marginaler. Det 

florerar ibland en onödigt stressig attityd att det alltid är hyperbråt- 


tom när man klättrar alpint. På en sådan 

här tur bör man lägga ett antal minuter här 

och där på att värdera taktik och vägval. 

Gör man en felbedömning som här tar det 

bara ett par minuter (väl investerade sådana) 

att rätta till. Försteman kunde exempelvis 

kanske ha byggt stand där han valde att 

lägga replagets enda mellansäkring, ta hem 

tvåan, koppla in i stand och fortsätta pitcha 

lite mer ortodoxt. 

• På grund av ett antal lyckliga omständigheter, 

mobiltelefonkontakt och bra 

flygväder kommer de första fjällräddarna 

fram 3.5 timmar efter olyckan. Ytterligare 

4.5 timmar senare anländer de skadade till 

sjukhus. En räddning i denna miljö kan ta 

betydligt längre tid. 

• Övriga lärdomar som replaget gjorde 

var att 30m enkelrep är i minsta laget om 

man vill retirera. Dubbelrep kan också 

övervägas. Det underlättar reträtten, minskar 

repdrag och därmed stenslag i den brötiga 

terrängen samt erbjuder någon form 

av redundans om ett stenslag hugger av ett 

rep. Man fick också uppleva hur svårt det är 

att få en dunjacka utan hellångt blixtlås på 

en medvetslös person som är inknuten i ett 

rep. 

4 

Missad inknytning. En olyckstyp 

som figurerat några gånger på 

senare år och med allvarliga följder. Koncentration 

och kamratkontroll har onekligen 

fallerat här. I övrigt bör det betonas att 

SÄK fått in åtskilliga rapporter om tillbud 

– inte jättemånga olyckor, men tillbud – där 

missad inknytning figurerar men upptäcks 

vid kamratkontroll eller av uppmärksam 

omgivning. Det visar på vikten av kamratkontroll 

och också att denna ofta fungerar 

och räddar många farliga situationer. Det 

är svårt att säga om en sådan här olycka beror 

på lättsinne, okoncentration eller hallmiljön. 

Eller är det så banalt att tusentals 

klättrare knyter in sig tusentals gånger per 

år och någon gång på tio miljoner går det 

rejält snett? Enligt min mening måste man 

ha en inställning där det alltid är seriöst 

och potentiellt farligt att befinna sig högt 

över mark eller golv. Var uppmärksam på 

dig själv och din replagskompis. Tveka inte 

att säga till om något ser konstigt ut hos 

andra replag. Det är ditt liv och din hälsa 

det gäller och det måste du själv ta det yttersta 

ansvaret för. 

5 

Oerfaren säkrare, GriGri, okontrollerad 

nedsänkning. Den här 

olyckstypen är den mest typiska vid repsäkrad 

klättring inomhus med eller utan Gri- 

Gri och den drabbar även erfarna säkrare 

i förvånansvärd utsträckning. GriGri med 

sin skenbara fail-safe-funktion inte är en 


bra kompensation för bristande erfarenhet, 

snarare tvärtom. Vidare: att låta en oerfaren 

person säkra/sänka ner kan inte vara 

annat än ett stort NoNo. 

6 

Dödsolycka vid firning där hela 

firningsankaret lossnat. Medlemmar 

i Dansk Bjerg- & Klatreklub har gett 

ut en mycket bra rapport om denna händelse 

(se länk här intill) och en svensk slutrapport 

väntas inom kort. 

Det kan anses klarlagt att ankarets totalt 

två punkter som befann sig ganska nära 

varandra lossnat då klippan emellan dem 

utgjorts av ett löst block som gett vika. 

Punkterna var alltså inte oberoende. Man 

kan fundera över om de olika önskemål 

man har på ett skolmässigt jämviktat ankare 

kan riskera att komma i konflikt. Vid 

ett jämviktat ankare gjort av en långslinga 

brukar det poängteras att vinkeln i centralpunkten 

inte bör göras för stor. Därigenom 

kan man frestas att lägga punkterna nära 

varandra vilket kan äventyra oberoendet. 

Tvingas man välja är oberoendet självklart 

viktigare än vinkeln (inom vissa gränser naturligtvis). 

I övrigt kan flera slingor alternativt 

extra långa (längre än 120cm) slingor 

göra det lättare att förena oberoende punkter 

på större avstånd med måttlig vinkel i 

centralpunkten. 

Vidare: Tveka inte att sätta en tredje, 

fjärde . . . . punkt om du är det minsta tveksam. 

”If there are doubts, there are no doubts” 

är en bra regel. I stora berg kan man 

behöva spara på utrustning, men i små berg 

är det praktiskt taget aldrig nödvändigt, 

då de flesta replag har dubbla rack med till 

klippan. Vid standplatsbygge bör man inte 

tveka att inkludera repet i bygget om oberoendet/placedringskvaliteten 

kräver stora 

avstånd. I den specifika olycksfallet användes 

en 240-slinga och det fanns ett flertal 

bättre förankringspunkter med stabil klippa 

inom en radie av två meter från det fallerande 

ankaret. Detta faktum i kombination 

med att den förolyckade framförallt sysslat 

med sportklättring, leder till slutsatsen att 

ankarbyggets brister berodde på otillräcklig 

erfarenhet och uppmärksamhet vad gäller 

lösa block vid riggning med naturliga säkringar. 

Varför ankaret trots allt höll vid den första 

firningen är i skrivande stund ännu inte 

klarlagt. Klättraren avled p g a allvarliga 

huvudskador (intrakraniella blödningar, 

skallfraktur, neurologiska skador) ca 3 timmar 

senare. Att hjälm bars vid olyckstillfället 

hade ingen betydelse då fallet var fritt 

ca 15 meter och nedslagsplatsen bestod av 

grov blockterräng. 

säkerhet 

Pågående räddningsarbete på Kebnepaktes 

ostkam. Foto: Polisen 

Bilder tagna vid en rekonstruktion, på platsen 

där ankaret fallerade (incident #6). Den nedre 

bilden visar att hela blocket/flaket lossnade 

efter att man sparkat på det (alltså inte vid 

själva olyckan). ur olycksrapporten. Foto: 

Anders Strange Nielsen 

mer information 

Den danska olycksrapporten finns på: 

dklaf.dk/cms_userfiles/uheldKullenSBK.pdf 

13

söderlund 

MatIlda 

På sin sista europacuptävling för juniorer i november kom hon tvåa. men 

efter 6 år på den europeiska juniorscenen är det nu dags för matilda 

Söderlund att ta klivet upp till seniorerna och världscupen. Hur känns 

det att ta steget över till seniorklassen? vilka utmaningar väntar? vad kan 

vi andra förvänta oss av matilda under 2011 och framöver? Bergsport 

fick en pratstund med matilda hemma i Stockholm. 

Det är en strålande fin höstdag när jag träffar 

Matilda på Klätterverket i Stockholm. 

Tanken var att vi skulle åka ut och klättra 

tillsammans, men Matilda har egentligen 

vilodag, så vi beslutar oss för en kortare 

pratstund med trä och plast som inramning. 

Det är också den miljö som Matilda 

har mest erfarenhet från. Hon avslöjar att 

hon faktiskt har väldigt dålig koll på Stockholmsklättringen, 

bara en handfull klippor 

och leder har hon hunnit med på hemmaplan. 

Men meriterna från tävlingsarenan är 

desto längre. I Europacupen för juniorer har 

hon genom åren abonnerat på topp 5-placeringar 

och i de få seniortävlingar hon ställt 

upp så har det gått skapligt. 2010 blev det 

till exempel silvermedalj i Nordiska mästerskapen 

i bouldering. Bland svenska juniorer 

har hon under en tid saknat konkurrenter. 

På lead-SM tidigare i höstas ställde hon upp 

i herrarnas seniorklass och kom på tredje 

plats. 

Så vad kan klättersverige förvänta sig 

av Matilda framöver? Vad har hon själv för 

förväntningar? Matilda och jag slår oss ner 

i en soffa för en kort pratstund. 

Du blir senior från och med 2012. Hur 

ser dina mål och förväntningar ut för det 

kommande året, och på längre sikt? 

Det ska bli jättespännande att tävla som 

senior. Jag ser fram emot nya utmaningar. 

Samtidigt känns det lite sorgligt. Jag har ju 

tävlat mot samma personer i Europacupen 

för juniorer i sex år nu och flera av dem 

har ju blivit några av mina bästa kompisar. 

Flera av dem är ju från länder som redan 

har starka seniortrupper så flera av mina 

kompisar får det nog tufft att slå sig in i 

sina respektive landslag, tyvärr. Jag måste 

så klart höja mig ett par snäpp i den tuffare 

konkurrensen och jag räknar inte med 

några framskjutna placeringar under 2012. 

Det vore kul att nå final i en världscuptävling, 

men jag tror det blir en omställning på 

ett par år. Men på lite längre sikt hoppas jag 

på finalplats. 

Vad känner du själv att du behöver bli 

bättre på framöver? 

Jag kan ju förbättra allt egentligen, men David 

Macia, som jag tränade med i Spanien 

nyligen, tyckte framför allt att jag behöver 

bli starkare, att jag ska bouldra mer. 

Berätta lite om din Spanienresa nu i höstas. 

Du gick ju bland annat två stycken 

8a onsight! 

Det var en jättekul resa, där jag fick lära 

känna nya människor. Vi tränade inomhus 

under veckorna och så körde vi utomhus 

på helgerna. Vi var i Montgrony, som är 

ett fantastiskt ställe med jättefina leder. Jag 

klättrade bara onsight under hela resan och 

jag har faktiskt nästan aldrig satt slingorna 

själv på en led, så det kändes ovant och lite 

läskigt till en början. Men David är jättebra 

på att säkra och peppa så efter ett tag hade 

jag ingen tanke på att vara rädd. De två 

8a-lederna jag gjorde onsight gjorde jag på 

samma dag. Den första, Rita del belvedere, 

är en 15-20 meter lång, svagt överhängande 

och ihållande led. Senare samma kväll gick 

jag Calabruix, som är 35 meter lång och 

även den svagt överhängande. 

Vad är dina styrkor som klättrare? 

Jag är nog ganska teknisk i min klättring. 

Sen gillar jag att träna och pusha hårt. Jag 

har tränat friidrott tidigare, tills jag var elva 

år, så hård träning var inget nytt för mig 

Text & bild: Jonas Paulsson 

när jag började klättra. 

Matilda tävlar för Solna klätterklubb, 

där Carlos Cabrera är hennes tränare. Utöver 

klätterträningen så kör hon fysträning 

tillsammans med Malin Larsson. När vi 

träffas är det snart dags för årets sista tävlingsresor. 

Bland annat ska hon köra en seniortävling 

i slovenska Kranj (som Matilda 

sedan fick ställa in på grund av sjukdom 

reds anm) och sedan årets avslutande tävling 

i Europacupen för juniorer, även den i 

Kranj. 

Hur ser träningen inför tävlingarna ut? 

När det är ungefär tre veckor kvar brukar 

jag släppa lite på gasen och lägga fokus på 

kvalitet. Det brukar bli lite hårdare leder, 

men med längre vila emellan. Sen försöker 

jag klättra nära inpå tävlingen för att behålla 

känslan. 

Vilket är ditt starkaste klätterminne 

hittills? 

Junior-VM i Imst tidigare i år var häftigt. 

Det var ju mitt sista junior-VM någonsin. 

Tävlingen skedde utomhus och under kvalet 

var det jättevarmt. Sen slog vädret om 

totalt inför semifinalen. Det blev jättekallt 

så jag tappade känseln när jag klättrade. Jag 

trodde verkligen inte på final, men det gick 

ju vägen. Sen var det otroligt häftigt att 

klättra finalen. 

I finalen slutade Matilda på en fin femteplats. 

Några liknande placeringar ska vi 

kanske inte förvänta oss av Matilda nu när 

hon tar klivet in i seniorernas världscup, 

men vem vet hur det blir på sikt? Tekniken, 

drivet, talangen och viljan finns där, så nog 

finns det potential för framtiden! 



söderlund 

15

vettisfossen 

norGeS 

höGSta 

vattenfall 

Den 27:e februari 2010 var dagen då jag och 

Johan Sundell klättrade vettisfossen, europas 

högst frifallande vattenfall norr om Alperna. men 

det var också dagen då vår framstående klätterfotograf 

seriöst övervägde att satsa på studiofotografering 

istället. 

Text: Ragnar Crona 

Foto: Per-Ola POA Andersson 

Vettisfossen är en fantastisk ispelare, helt vertikal och 250 meter hög. 

Tack vare den extremt kalla vintern var den övre ispelaren helt ihopvuxen 

med den gigantiska konen i botten på isfallet, och vi kunde klättra den 

direkta linjen från botten till toppen utan att behöva traversera in vilket 

normalt sett är nödvändigt. Vi öppnade med två sträckta 60 meters repor 

upp över en ganska slät isvägg men med en brutal takpassage i början. 

Vår fotograf som hade hängt med till insteget fick några riktigt bra 

bilder från slänten bredvid fallet. Klättringen gick undan i början och 

POA som också ville ha bilder uppifrån blev lite stressad att han inte 

skulle hinna runt innan vi toppade ur. Svärande halvsprang han iväg mot 

toppen – en svettig och till mestadels anaerob språngmarsch på 3km och 

300 höjdmeter - med många kilo fotoutrustning och 100 meter statiskt 

rep. 

Men samtidigt på Vettisfossen hade jag och Johan hittat en häftig isgrotta 

där vi satt och myste över en kopp nyponsoppa. Ingen stress här 

inte! Vi kände att vi hade koll på läget och flera dygns pirr i magen började 

äntligen släppa. De följande replängderna var helt otroliga med gigantiska 

isformationer i alla riktningar. Vi klättrade inne i stora iskaminer 

och genomparaplyliknande tak. Att man inte pumpade ur fullständigt 

kan man tacka alla små isgrottor för, perfekta för en stunds reflektion. På 

ett ställe kröp jag flera meter in i en isgrotta och hittade ett fönster in mot 

den dånade fossen. Det var bara rädslan för att bli uppäten av Vettistrollet 

som fick mig ut i de exponerade överhängen igen. 

Efter fyra sträckta 60 meters repor samt 80 m solande upp för bottenkonen 

stod vi uppe i den horisontella delen av den frusna älven och 

njöt av solen. Jodå, POA hann runt och fick flera fina bilder även på de 

två sista reporna, svettig och trött men även han nöjd. Hans förslag att vi 

skulle fira ner och göra sista repan ytterliggare en gång till förmån för en 

ny fotovinkel avfärdade jag dock vänligt men bestämt. 

Förmodligen så peakade min isklätterkarriär denna dag, något som jag 

kan tacka den kalla vintern för, samt min genompositiva replagskamrat. 

Det här blir svårslaget! 

Johan Sundell leder på vettisfossen. 


tIpS: Så blIr du bättre på IS 

är inte du heller helt nöjd med dina prestationer efter förra issäsongen? övergreppar 

du? Får du kallpump? Dåligt ledpsyke? Kass uthållighet? ursäkterna är oftast 

fler än bra. Sluta skyll på nåt annat än dig själv och stå för den verklighet som du 

befinner dig i. Här nedan kommer några tips så att du slipper få samma käftsmäll 

som förra året. 

1. Försäsongsträning. Att ha framförhållning 

och tydliga mål är aldrig fel och det 

hjälper även till för att förbättra motivationen. 

När väl isarna har byggt på sig så vill man oftast 

bara klättra, klättra, klättra; men i själva 

verket är det i början som man bygger upp en 

lyckad säsong. Börjar du rätt, så kanske du får 

mer gjort innan våren kommer. 

Se still att du tränar regelbundet och har 

god grundläggande fysik. Träna helst både 

kondition, styrka samt klättring. Uthållighet 

är viktigare än maxstyrka. 

2. Utrustning. Gå igenom din utrustning 

och se till att du har bra blad och skärpa på 

både yxor och stegjärnen. Kontrolldra samtliga 

skruvar och muttrar så får du bättre kraftöverföring 

till isen när du hugger eller sparkar. 

Det allra viktigaste är att se till att stegjärnen 

verkligen sitter optimalt på dina storskor så att 

de inte flexar eller rör på sig när du sparkar och 

belastar fronttaggarna. Uppstår det metalliskt 

ljud när du sparkar så bör du verkligen se över 

passformen och förbättra inställningarna. 

3. Uppvärmning. Värm upp innan du börjar 

klättra - du presterar bättre och pumpar 

Milos Turek 1933-2011 

Svensk klättring har utvecklats genom inflytande från andra klättermiljöer. 

Under kortare tid eller genom permanent flytt till Sverige har 

klättrare förmedlat erfarenheter och inspiration från länder med en 

stor klättertradition. En sådan var Milos Turek som tillsammans med 

sin fru Eva kom från Tjeckoslovakien 1968 och som med dottern Dominica 

med familj nu är närmast sörjande. 

Milos hade redan en lång meritlista som klättrare när han kom till 

Sverige. Väl här tog han snart kontakt med stockholmsklättrarna och 

blev snabbt en uppskattad repkamrat. 

I Hohe Tatra i Tjeckoslovakien gjorde Milos i början av sextiotalet 

några av de turer han värderade högst: Lomnickytoppen, 2634m 

västväggen över Hokejka VI+; en av tre svåraste turerna i Tatra på den 

tiden, Ganek 2456m Galerian Stanislawsky kaminen VI+, en vinterbestigning 

med extremt svår klättring. En annan extremt svårt vintertur 

var Vysoka, 2565 m nordväggen via Stanislawskys led. Andra turer 

i Tatra var Javorovytoppen, nordväggen till östtoppen, Stanislawskys 

led V och Vysoka nordväggen via Superdirettisiman V+, en förstabestigning. 

I Juliska alperna besteg Milos Travniks nordvägg via Aschenbrenners 

led. Det var den första tjeckiska bestigningen. I Dolomiterna 

klättrade Milos nordväggen (Comici) på Grosse Zinne 1969. 

I Norge gjorde Milos 1971 tillsammans med Hans Hellström en ny 

led på Sukkertoppen i Narviksområdet V+ A2 (svårare än Comici på 

Grosse Zinne enligt Milos). I Kebnekaise klättrade Milos och Hans 

Hellström samma år en ny led (4-5) på Tuolpagornis sydostvägg. 

I Mongoliet gjorde han som förstabestigning sydpelaren på Delger 

inte ur lika snabbt. Noggrann uppvärmning 

leder oftast till bättre resultat. 

4. Topprepsklättra. Mycket. Under hela 

säsongen. Det är under trygga förhållanden 

som du utvecklas och bygger upp tilliten till 

dig själv och din utrustning. Se topprepsklättringen 

som ren träning och utmana dig själv. 

Tunn is, passera bulle, höga fotplaceringar, 

krångliga balansmoves, hooka, mantla på yxor 

etc. Var kreativ och underskatta inte topprepsklättring 

som träning. 

5. Fotarbete. Stå bättre, hugg mindre. De 

allra flesta förlitar sig alldeles för mycket på 

isyxorna, när det egentligen borde vara fötterna 

som arbetar. Detta gör att man blir trött 

i armarna långt innan benen och fötterna har 

givit upp. Topprepsklättra mycket i början av 

säsongen och se till att du litar på dina fötter 

och stegjärn. Klättra utan yxor, stäm mellan 

formationer, sänk tyngdpunkten, placera 

stegjärnen på formationer i stället för att sparka, 

klättra utan yxor eller med ögonbindel för 

att öka tilliten och balansen. 

6. Yxplaceringar. Precision och framförhållning. 

Var inte allt för ivrig, utan planera din 

Text: Martin Urby, isinstruktör 

klättring och sikta ordentligt innan du börjar 

hugga vilt omkring dig. Oftast är det yxhuggen 

som tröttar ut. Hooka hål och formationer 

så mycket som möjligt. Hugg inte för hårt 

och djupt, och glöm inte bort att provbelasta. 

Eftersträva att placera nästa hugg minst 70 cm 

över förra yxplaceringen - därmed är det bra 

om du kan flytta fötterna 3 gånger innan det 

är dags att hugga nästa gång så att man når 

”lite längre”. Med hög precision och skärpa 

sparar du kraft och tid. 

7. Placering av skruvar. Planera din klättring 

och undvik att hugga eller sparka i närheten 

av din blivande säkring. Se till att du 

står tryggt och bra innan du påbörjar arbetet. 

Tyngden på fötterna. Skruva under brösthöjd 

nära kroppen. Oftast är det bäst att matcha 

yxa och hålla i den andra handens yxa, så att 

tyngdpunkten flyttas närmare partiet man 

skruvar i. Öva själv nära marken och utvärdera 

och förbättra din teknik. 

8. Värme och energi. En kropp i balans 

trivs och presterar bättre. Slarva inte med hur 

du klär dig samt reglera klädseln allt eftersom. 

Undvik att svettas, undvik att frysa, byt handskar 

om de är blöta. Ät innan du blir hungrig, 

drick innan du är uttorkad. Varm dryck värmer. 

Du vet allt detta, men glöm inte bort det 

i stridens hetta… 

För fler tips se dokumentet Rekommenderade 

tekniker på www.klatterforbundet.se. 

Chan 3189 m V, och Gurundvar Spartakiad ca 3000m östkammen 

V. En förstabestigning av en obestigen topp. 

Milos klättrade också i centrala Kaukasus, Pik Scurovsky 4259 m 

grad 5b (rysk gradering-högsta grad) Nordväst väggen, Abalakovs 

led, Mizsirgi 4918 m nordpelare, 5b i Bezengiområdet och Mamison 

Choch 4350m Pelare i nordväggen, 5b. 

Milos besteg Huascaran i Peru och Kilimanjaro i Tanzania. 

Milos klättrade också på sandsten i Tjeckien och introducerade 

flera svenska klättrare i denna fascinerande 

klättring. I Stockholm var Milos förstabestigare av 

Vampyren i Runsa. 

I Sverige blev Milos en hängiven skridskoåkare 

och fick utlopp för sitt stora 

naturintresse genom turer i Stockholmstrakten. 

Han var en uppskattad ledare 

på klätterkurser i Kebnekaise och 

Häggsta. 

Med sin breda erfarenhet och kunskap 

inom många områden var Milos 

en stimulerande kamrat under 

långa regndagar i tältet och en trygg 

och förtroendeingivande repkamrat 

i andra ändan av repet. Vi som fått 

förmånen att dela rep med honom 

tackar honom och saknar honom. 

Hans Hellström, hedersmedlem SKF 

Foto: ewa Hellström 

BergSPort #152 · · DeCemBer 2011 17 

tips



Klättrare på Pelaren. Foto: marlene Ågerstrand 

Attans! Jag är 15 m från att toppa ur andra replängden på ”Adeln 

har kastat vatten” och har precis upptäckt att jag bara har en quickdraw 

kvar. Trots den långa väntan på senaste standplats så har jag 

missat att plocka av Jonas de två sista kortslingorna. Förmodligen 

var det dunjackor och rep som dolde dem på den halvhängande 

standen. På morgonen ”lightade” vi racket innan vi tog bilen bort 

till isfallet. Visa av de tidigare dagarnas snöpulsande gick vi den 

korta anmarschen upp till dagens, och för min del isklätterträffens 

sista, klätterinsats med snöskor och stavar. Vi kom upp strax efter 

Rick och Johan som skulle klättra samma fall. 

”Adeln har kastat vatten” har en respektingivande andra replängd. 

Färgen på fallet indikerar varför den har fått sitt namn. 

Efter rackandet kom båda replagen iväg ungefär samtidigt på första 

repan. Fallet är brett, men trots detta upptäckte jag och Johan 

snart att vi tagit sikte på samma svaga hörn på sistarepan. Efter 

att ha byggt standplats några meter från varandra kom Jonas och 

Rick upp. Rick kom först iväg och efter lite funderande bestämde 

jag och Jonas oss för att vänta på vår tur att klättra den planlagda 

rutten. Rick cruisade upp för blomkålsis, ett spännande hörn och 

vidare upp på ett brant och homogent parti. Det är där jag nu står 

och funderar på vart jag ska sätta min sista säkring. Då kommer 

några rep farandes ner bredvid mig och strax därefter Johan. Efter 

att ha blivit invigd i mitt dilemma klickar han fast några quickdraws 

på min sele och firar vidare. Jag klättrar vidare uppåt för att 

strax träffa på Rick som kommer nedfirandes med kameran i högsta 

hugg. Sedan är jag strax uppe, med betryggande antal isskruvar 

under mig, och kan njuta av utsikten och den alltid härliga känslan 

när man tagit sig an något som man själv tycker är utmanande. ’ 

Isträff i mars 

Adeln har kastat vatten är ett av flera maffiga isfall i Stora Sjöfallet. 

På några platser i Sverige finns det isfall med aktningsvärd 

längd och Stora Sjöfallet är det mest lättillgängliga av dem. Det 

egentliga Stora Sjöfallet, vattenfallet som en gång sades vara ett 

av de mest magnifika i Europa, var det huvudsakliga skälet till att 

området blev nationalpark 1909. Idag är vattenfallet en strimma 

av sitt forna jag på grund av vattenregleringen i området. Vägen 



res till norrland och klättra 

IS I SOLen 

Text: Anna Malou Petersson 

som gör isfallen så lättillgängliga är ett resultat av Suorvadammens 

upprättande. I goda snöförhållanden, eller om någon annan redan 

trampat upp en stig, tar det inte mycket mer än tjugo minuter att gå 

från parkeringen upp de isfall som ligger närmast vägen. 

Varje år brukar klättrarna i Gällivare organisera en isträff första 

helgen i mars. Årets träff tog för min del sitt avstamp på onsdagkvällen 

då jag hastigt packade ihop alla nödvändiga saker och satte 

fart över Bjørnfjell. Bjørnfjell ligger mellan Narvik och Riksgränsen 

och det är vanligtvis där som vägen stängs först när det börjar 

blåsa. Och blåst var spått! Efter att ha njutit av ett par riktigt spektakulära 

norrsken sov jag gott i bilen på en parkering i Jukkasjärvi. 

På morgonen tog jag en titt på utsidan av årets upplaga av ishotellet 

och körde sedan vidare söderut. På radion hörde jag att vägen inte 

var bara var stängd över Bjørnfjell utan också mellan Rikgränsen 

och Abisko. Lagom till att jag hunnit bygga om husbilen till en 

utsikt från toppen av Adeln. Foto: Anna malou Petersson 

19


vanlig bil igen så dunkade tåget in på Gällivare tågstation och jag 

hittade Marre, Jonas, Johan och Henrik. Vi tryckte in allt bagage 

i bakluckan och takboxen. Johan lyckades övertyga de andra om 

att han var längst och tog passagerarsätet fram medan de andra 

klämde in sig i baksätet. Efter vuxet övervägande åkte vi och pumpade 

mer luft i däcken innan vi var klara för vad som såg ut att vara 

en femveckors Europasemester. Istället styrde vi kosan mot Stora 

Sjöfallets turistanläggning. 

Knappt hade vi svängt av från E45:an in på ”Vägen västerut” 

förrän ”barnen” i baksätet började undra om vi inte var framme 

snart. Någon timme senare svängde vi in på turistanläggningen 

och kunde konstatera att det blåste rejält även här. Blåst har ju folk 

klättrat i förr så efter att ha tryckt i oss lite fika, packat säckarna och 

ifört oss lämplig mundering körde vi bort till Greven och Grevinnan, 

som ligger alldeles bredvid Adeln har kastat vatten. Efter en 

titt på klockan och vädret så tyckte vi att det ändå var lika bra att 

vi tog oss upp för Greven istället för att åka bort till Småfallen. Vi 

var ju inte i Stora Sjöfallet för att klättra enrepors. 

Is i solsken 

Min första kontakt med isfallen i Stora Sjöfallet var för flera år 

sedan. Jag och Petra satt som fastklistrade mot rutorna på bussen 

på väg mot Ritsem för att ta oss en skidtur genom Sarek. Petra 

hade tidigare under vintern invigt mig i isklättrandets ädla konst 

och vi hade hunnit hacka is på några olika ställen i Dalarna. Mest 

på topprep. Från bussen såg isfallen helt ointagliga ut och vi sa, 

nog utan att helt tro på det, att någon dag var det dags att komma 

tillbaks och klättra dem. Några år senare hade fallen gått från att 

vara skräckinjagande till inbjudande. Kanske var det bara avstån- 

Full rulle bland Småfallen. Foto: marlene Ågerstrand. 

20 

det, ofta ser ju saker och ting mindre brant ut när man kommer 

närmare. Greven och Grevinnan, som sägs ha blivit namngivna 

av dammbyggarna, är från vägen de mest iögonfallande isfallen 

med sina 250 respektive 300 meter höga is. De här fallen är så 

breda att det går fint att klättra flera replag samtidigt om man bara 

väljer parallella linjer. Det ligger som i sakens natur att man som 

isklättrare ofta håller till i skuggan. I Stora Sjöfallet är det dock så 

mörkt under vinterns första månader att fallen växer sig mäktiga 

på sydsidan. När solen åter visar sig kan man njuta av fantastiska 

mängder is i solen! ’ 

Femmannafirning 

Vi började pulsa upp mot fallen. Turligt nog hade några andra 

gått före oss men trots detta sjönk vi ner till låren här och var. 

Väl framme delade vi upp oss i två replag och satte fart uppöver. 

Även om vi sagt att vi skulle klättra så långt vi hann så var nog alla 

inställda på att vi skulle lyckas nå toppen av fallet innan det blev 

mörkt. Greven är ett lättsamt men ganska långt fall. Det är också 

mestadels flackt men man kommer inte undan en lite brantare passage 

på kanske 10 meter även om man tar lättaste vägen. Denna ligger 

på vad som brukar bli andra repan och sedan får man pulsa lite 

snö för att nå den övre och flacka delen. Här går dock att välja brantare 

vägar om man önskar större utmaning. Här träffade vi på Felix 

och Joakim på väg att fira ned vilka jag lustigt nog hade träffat på 

på samma fall första klätterdagen förra gången jag var på träffen. 

De fortsatte nedåt medan vi tog en ytterligare lång repa upp till 

vad vi ansåg vara högsta punkten på fallet värd att klättra till (det 

började även blåsa mer och en antydan till skymning gjorde sig påmind 

vilket kan ha påverkat våra värderingar). Vi organiserade en 


femmannafiring med fyra dubbelrep och efter en stund var vi nere 

på backen och knatade tillbaks till bilen i mörkret. 

Morgonen därpå blåste det fortfarande och vi bestämde oss för 

en tur på Grevinnan. Kvällen innan hade Rick anlänt och vi var 

nu en sex personer och tre replag stark trupp som pulsade upp mot 

fallet, inte att förglömma Felix och Joakim som var på väg upp åt 

samma håll för att göra en mixvariant mellan Greven och Grevinnan. 

Det var visserligen samma väg som dagen förut, men blåsten 

hade tillintetgjort större delen av spåren. Som tur var bestämde sig 

Jonas, precis som dagen innan, för att ta täten och trampa upp ett 

spår till oss andra. Efter det första branta partiet och en lite längre 

transportsträcka nådde vi den imponerande slutväggen. Nu hade vi 

definitivt kommit upp i blåsten. Vi delade upp slutväggen i två repor 

och sista biten var det lite bistert. Jag och Marre valde strategiskt att 

stanna innan sista bullen för att stå lite skyddat samt kunna fira ner 

hela väggen i ett svep medan grabbarna fick göra en extra abalakov 

(firningsankare i is). Vi sneddade ner till Greven via ett snöparti. Nu 

hade vi fått fint flyt på vår numera sexmannarapellering och stod 

snart på backen, denna dag i god tid innan mörkrets antågande. 

Så var vi framme vid min sista dag, vilken blev som pricken över 

i:et med den fina klättringen på Adeln har kastat vatten. När Jonas 

kommit upp för andrarepan började vi skruva en abalakov. Det 

är möjligt att fortsätta med lite bushwacking för att nå fler delar av 

Adeln men idag skulle vi ned igen eftersom jag skulle köra tillbaks till 

Narvik. Vi firade klätterdagen med att dricka glögg innan vi gick ned 

till bilen. Det ryktas att resten av gänget firade träffen med middag 

i turistanläggningens restaurang samma kväll och sedan avslutade 

bland Småfall på söndagen. Tack till alla som var där och förgyllde 

träffen, hoppas vi ses nästa år igen. Och tack till Jan Pemberton som 

utlyste träffen detta år men tyvärr inte själv kunde delta. 

populäraste fallen 

greven, Wi3, 250 m 

greven är mestadels ett flackt och snällt fall och en fin introduktion till 

området. Andrarepan bjuder dock på ett styvare parti även om man 

väljer lättaste vägen. Sedan är det bara att välja den mest inbjudande 

vägen och cruisa upp till toppen. ta sig ner gör man enklast genom att 

fira från abalakovs och träd. 

grevinnan, Wi4, 300 m 

grevinnan börjar med en brantare replängd som följs av ett flackt parti 

innan man kommer upp till den imponerande slutväggen. Fallet är graderat 

till Wi4, men det är inte omöjligt att den hade graderats till Wi5 i 

andra områden tack vare slutväggen. Här kan det löna sig att spana noggrannt 

efter det parti som har bäst is, eftersom iskvaliteten inte alltid är 

på topp. väggen klättras vanligtvis i två replängder men om man låter bli 

att gå över den sista knölen så kan man fira hela vägen ner till det flacka 

partiet på 60-meters dubbelrep. Sedan kan man skråa i snö snett nedåt 

(climber’s left) så att man hamnar ovanför nedersta delen av greven. 

Härifrån är det två firningar ner till backen. Kryssningen mellan greven 

och grevinnan öppnar också uppför möjligheten att linka nedre delen på 

greven (brantast på det fallet) med slutväggen på grevinnan. 

adeln har kastat vatten, Wi5, 100 m 

Som namnet antyder har fallet en gulaktig färg. Den första replängden är 

ganska flack. Den övre delen delen är betydligt brantare med intressant 

klättring. även detta fallet är så brett att det finns möjlighet att välja 

många olika vägar. 

småfallen 

Småfallen klättras i 1-2 replängder. Här finns fina möjligheter att topprepa 

och kan vara ett bra ställe att hålla till på vid sämre väder. Pelaren är 

en häftig formation som återfinns här. 

andra isfall 

Det finns fler isfall i Stora Sjöfallet och en mer utförlig förare skriven 

av rick mcgregor kan du hitta på http://kiwiclimber.se/iceclimbing/ 

iceguide/iceguide.pdf. i denna förare finns det information om isklättring 

runt gällivare, Abisko och Narvik. 

träffen 2012 sker den 1-4 mars, välkomna! 


malou på Adelns andra replängd. Foto: rick mcgregor 


malou nedanför Adeln har kastat vatten. Foto: Jonas eskilsson 

21

klarström 

SupeR- 

SVenSKen 

22 

Andreas Klarström är svensken som gjort sig 

ett namn på hård klättring på stora väggar, 

vinter som sommar. Han är psykologstudenten 

med järnpsyket. Han är frispråkig och drar 

sig inte för att säga det kontroversiella. Klart 

vi ville prata med honom. eftersom han är utvandrad 

till nordnorge sedan en tid skickade 

vi en annan norgesvensk klättrare att intervjua 

honom. Här är vad magnus ericsson 

kunde rapportera. 

Intervju: Magnus Ericsson 

För omkring fem år sedan knöt Andreas in sig i repet under den 

klassiska Umulius på Välseröd. 

”Det är dags att ta sig ur sjuplusträsket”, minns jag att han säger, 

utan minsta antydan till ironi. Han har klättrat i två år och vid 

denna tid var det få klättrare i Sverige som gick något svårare än 7+ 

onsight på egna säkringar i Bohuslän. 

Entusiasmen smittade av sig. Han flyttade snart till Norge och 

har med den inställningen under åren gjort sig känd som supersvensken 

utan nerver. Det har blivit dags för Bergsports läsare att 

stifta bekantskap med en av Skandinaviens hårdast stötande klättrare, 

som mjuknar under samtalets gång. 

Andreas, kan du börja med att berätta något om hur du kom in 

på klättring? 

Jag började klättra i träd när jag var liten. (Tystnad). 

Hmm. Ett ganska normalt beteende alltså, några långa susare? 

Inte vad jag kommer ihåg men mitt minne är dåligt. Pappa påstår 

att jag redan i ung ålder fallit långt ett par gånger och nästan tagit 

livet av mig. (Tystnad) 

Och sedan? 

Det var i snowboard och skidåkningsmiljön så kom jag i kontakt 

med klättring. Då var det en kul grej utan större ambitioner, unge- 

Klarström på Lipton (Wi6) i rjukan, solo. Bild: Santiago millan 


fär som bowling. Några år senare bestämde 

jag mig för att sluta åka bräda. 

Ok, varför? 

Det blev för farligt. Jag insåg att jag antagligen 

skulle dö om jag fortsatte. Riskerna 

på snowboard är så oöverskådliga. Det kan 

kännas helt safe men plötsligt är man mitt i 

en lavin. Jag blev istället besatt av klättring. 

Bowling var tyvärr inte lika "hippt" men 

det hade nog passat min fysik bättre. 

Kanske boule för mig då? 

Mmm. 

Du nådde ganska snabbt en relativt hög 

nivå inom flera olika discipliner. Kommer 

det sig naturligt eller genom hård 

träning? 

Naturligt är det inte för jag är en antitalang 

på klättring, fysiskt sett. Jag är samtidigt lat 

och har aldrig kunnat tvinga mig till regelbunden 

hård träning. Däremot har jag social 

talang. Jag har vågat kontakta och klättra 

med folk som är bättre än mig. När jag till 

exempel ville lära mig mer om isklättring 

så ringde jag Peter Värvell. Jag hade läst en 

artikel av honom och tänkte att han verkade 

intressant. Jag sparade flera års träning 

på att klättra med Peter. Mental styrka? Jag 

har varit villig att pressa mig och ta stora 

risker, vilket gör att man kan ta farliga genvägar 

i inlärningskurvan. 

Du har under många år varit bra på att ta 

med dig yngre klättrare ut på strapatser. 

Vad har du för syn på mentorskap? 

Jag har aldrig sett på mig själv som mentor 

för jag har inte haft så mycket kunskap att 

ge. Men jag har haft körkort och därmed 

möjlighet att ta med juniorer ut så det har 

varit helt naturligt. Den ungdomliga ivern 

smittar av sig vilket gagnat mig. Det har 

som oftast varit en win-win situation. 

Ah, och mer generellt? 

Bra mentorer är självklart viktigt, man sparar 

tid om man slipper uppfinna hjulet på 

nytt. Tyvärr är det svårt att finna bra mentorer 

i svensk klättring, det är en kunskapsfattig 

kultur. På gymmen hoppar folk runt 

på campusbrädor med tejpade fingrar och 

de certifierade mentorerna, instruktörerna, 

smyger längs väggarna och klagar på osymmetriska 

åttor. 

(Nu är han inte längre tillbakadragen, 

samtalet tar en oväntad riktning och jag 

blir nyfiken). 

Hur skulle du vilja ha det då? 

Om SKF hade kunnat satsa mer på utbildning 

hade det ökat kunskapen bland 

klättrare. Då pratar jag inte om utbildning 

av märkliga knopar och konstiga säkrings- 


Andreas på Arctandria, Blåmann. Bild: martin olslund. 

tekniker. Det jag pratar om är relevant kunskap 

som man kan förvänta av en mentor. 

Om de utbildningsansvariga till exempel 

skulle hyra in de experter som finns till sina 

instruktörsseminarium, då skulle kunskapen 

öka. Idag väljer dessa att förlita sig på 

sina egna gamla instruktörer som aldrig har 

kunnat klättra på en hög nivå. De bekräftar 

okritiskt sin egen förträfflighet och det dränerar 

hela klättermiljön på kunskap. 

Du, det där kommer nog sticka i ögonen 

på en del... 

Men hör här, jag hörde en SKF instruktör 

säga: "En 6:a klättrare kan också vara 

en bra instruktör." Det är självklart möjligt 

men osannolikt. SKF´s definition av bra instruktörer 

är nog annorlunda än min egen. 

För mig är en bra instruktör någon som har 

relevant kunskap och kan vara mentor. 

Ok, jag hör vad du säger. Vad är då relevant 

kunskap? 

Okej, några exempel på sådant jag lärt mig 

av M. Morstad och E. Grandelius: Andningsteknik. 

Hur man bör stretcha, skandinaviska 

klättrare är stelast i Europa. Vikten 

av att separera träning från tävling (prestation). 

Medvetenhet om ens kortsiktiga och 

långsiktiga målsättningar. Träningsmetoder. 

Hur man bör förhålla sig till sin kropp 

klarström 

och tänka långsiktigt. Att klättra utan för 

mycket analytiskt tänkande. Klätterrörelser 

är nämligen ofta för subtila och komplicerade 

för att kunna "tänkas ut". Tänkandet 

gör att man lyssnar mindre på sina känslor, 

vilket ofta är det bästa redskap man har. Nu 

försöker jag bli bättre på att lyssna på mina 

känslor, något jag borde ha strävat efter 

med en gång. Att klättra utan att ha tänkt 

ut beta, ett flytt i taget, tycker jag fungerar 

bra för det. 

Har du själv haft mentorer? 

Om det är något jag funderar på om klättring, 

min kropp eller om träning så ringer 

jag Marius Morstad. Han jobbar på idrottshögskolan 

i Oslo och är kanske den i Skandinavien 

som kan mest om klättring. 

Ibland kan jag känna mig tyngd av erfarenhet, 

liksom låst. Vad borde jag göra 

för att öka min progression? 

Progression när man är över 30!? Först 

måste man vara medveten om sina begränsningar 

så att man inte har orealistiska mål. 

Du är ofta skadad och jag tror det kommer 

av för hård träning. Explosiva moves är farligt 

när man är äldre och det är förbundet 

med lång restitutionstid. Försök att hitta ett 

mer skonsamt sätt att träna på. Tänk mer 

kreativt och självkritiskt i utrustningsval 

23

klarström 

och strategi. Ha som måtto att aldrig klättra med samma rack två 

gånger. Försök att pröva nya strategier. Klättra i tåg, följa på minitraxion, 

klättra löpande med tiblocs i standplatser. Det är kul och 

gör att man kan klättra snabbare. 

Lite mindre fyrkantig alltså? 

Ja. 

De senaste åren har du i Norge varit delaktig i, eller själv 

startat, flera olika debatter om stil och etik. Nu senast också i 

Sverige. Varför är dessa frågor viktiga för dig? 

För mig som är lättpåverkad är det viktigt att reglerna i leken klättring 

inte förändras till det sämre. Dåliga regler gör att klättring blir 

tråkigare. Därför säger jag ifrån när jag ser tendenser till att dåliga 

regler börjar ta form. Ofta är det eliten som styr hur reglerna ändras 

och oftast av egoistiska skäl. Det är typisk så att en person tänjer 

på etiken för att klara ett projekt genom till exempel genom chipping, 

doping, softa grader med mera. Om dessa personer får positiv 

uppmärksamhet, då blir deras strategier mer populära. 

Kan du nämna några av dina svåraste is och alpinturer? 

Det svåraste jag har gjort var ett misstag så det borde kanske inte 

räknas. Jag gick leden Kahty, 350m i Sibirien, solo, onsight, utan 

sele. Den har rysk grad 5A. Hade jag vetat att detta betydde ca 

grad 7, A0 så hade jag aldrig försökt. 

Det var nära alltså? 

Ja det kändes som det var nära döden på flera replängder. Hade jag 

kunnat vända så hade jag gjort det. Friklättringen var det läskigaste 

Andreas och Cristoph Dumarest på stand under nyturen på remember your´re a 

Buddha, 600m Wi6+, m7. mars 2009 vid rulten, Lofoten. Bild: Aymeric Clouet 

men A0 var också svårt psykiskt. Att hänga i en rysk handbankad 

borrbult (6mm tjock, 2-3cm lång) känns inte bra, speciellt utan 

sele. 

Andra turer då? 

Förstabestigningen av Febris 300m, 7c i Store Blåmann som antagligen 

var den första FA i Blåmann utan hammare. Förstabestigningen 

av Mardalsmysteriet 350m, WI6+ onsight solo (se norska 

årsboken Alpin Klatring för en redogörelse, reds anm). Kanske som 

den första personen i världen på denna grad? Förstabestigningen 

av Remember you are buddha, 600m WI6+, M7 på Rulten i Lofoten. 

Vad har du för framtidsprojekt? 

Det är så många linjer jag vill göra här i Norge att jag är helt förvirrad. 

Men för att nämna några: Friklättra Tsunami A4 på Kjerag; 

göra ett till försök på en mixled på Storpillaren; friprojekten på 

Storpillaren; vinterbestigning av Trollveggen; hela Mardalsfossen 

och Gudvangenprojektet. 

Och vad gäller planer utanför den branta världen? 

Mitt stora mål just nu är att lära mig hur människor fungerar, 

jag studerar till psykolog. Politiskt försöker jag bidra till vad jag 

tror är en bättre värld. Jag har vardagliga mål om att undvika övergrepp 

mot människor och andra djur, samt tänka på nästa generationer, 

äta ekologiskt, vara vegetarian och köra mindre bil. Jag är 

egentligen ett egoistiskt svin så varje dag är en jobbig kamp mot 

mina vanor. 


eMeMber 

you´re a 

buddha 

Tre barska georgier och en svensk landsflykting 

satt på bussen ut till Lofoten. Norsk Tindeklub 

hade styrt upp en alpin klätterträff och vi var på 

väg dit tillsammans. Stämningen var nervös och 

blyg, där vi satt och spejade efter linjer utan att 

kunna prata med varandra. Till en början var 

bergen låga och flacka vilket inte direkt bidrog 

till att muntra upp oss. Men ett par mil innan 

Svolvær dök det upp ett berg på andra sidan fjorden 

som såg fint ut. På frontväggen såg jag två 

fina linjer. Den vänstra såg helt klart möjlig ut 

medan den högra såg svår och skrämmande ut. 

När vi kom fram såg jag på kartan att berget hette 

Rulten. 

En vecka senare har vi ordnat med båtar så 

att en grupp fick en resa till Rulten. När de kom 

hem på kvällen berättade Marco Prezelj att han 

och Björn-Eivind Årtun hade gjort den vänstra 


Text & bild: Andreas Klarström 

Aymeric Clouet springer upp från 

den instabila snön- insteget till vad 

som skulle visa sig bli 600m Wi6+, 

m7, men ytterst osäkra stand. 

klarström 

25

Aymeric Clouet leder tunn is på förstabestigningen av remember 

your´re a Buddha. 

linjen. Jag frågade om han hade sett på den högra linjen. Marco var 

skeptisk och mina förhoppningar sjönk. 

Nästa dag åkte vi ut till Rulten. Jag, Christophe Dumarest, Aymeric 

Clouet och Ben Rosenberg skulle klättra tillsammans. Det var en 

hopplös strategi. Fyra klättrare på olika nivåer, en isvägg på 600 m, 

ingen konkret plan och begränsat med dagsljus. Jag insåg att detta 

bara skulle bli en trevlig tur i fjället. Men det är ju inte så illa det heller 

tänkte jag, det blir kul å klättra något lättare också. 

Halvvägs upp till insteget fick Ben ont i en fot och gick ner till båten 

igen. Tankarna började surra. Nu när vi är tre så kanske det kan gå 

ändå? Snön virvlade runt oss och vi såg inte själva väggen. Vi började 

diskutera planer när jag plötsligt kände en dov smäll, snötäcket sjönk 

samman och började glida. 

Det slutade glida efter en meter, och mina tankar var nu solklara. 

Jag ville sitta fast. Pulsen var hög när jag sprang upp till väggen, tog på 

mig selen och satte fast mig i väggen.”Puuh” Skönt med en standplats. 

Där stod vi vid den högra linjen, redo att klättra. 

Om jag där och då hade vetat att nästa pålitliga standplats var ca 

300 m upp, då hade jag nog tänkt annorlunda. Både Cristophe och 

Aymeric sa att detta inte kändes bra, att det såg för farligt ut. Men jag 

sa vad jag tänkte: 

- If we get stuck in a dead end we can always just get down. I’d rather 

fail here than slide around in some easy colouir the whole day. 

Jag hade fel men ingen av fransmännen kom på något bra motargument. 

Aymeric sa bara ok och började klättra. När jag kom upp till 

första ”standplats” började jag klaga på ankaret, i god svensk stil. Repet 

var bara fastknutet i isyxorna. Aymeric svarade inte utan log snett och 

klättrade vidare. När han var 20-30m högre upp sa Christophe till mig 

att jag måste sluta att vara så kritisk: 

- You have to trust your partners, Andreas, and relax. Aymeric is an 

experienced mountaineer. He’s doing the best he can and probably 

there was no other option. If you don’t trust him he will loose his confidence 

and he can fall. So don’t critizise his decisions. 

Han hade rätt. Jag tittade upp på Aymeric, han var ca 10 meter 

26 

Aymeric Clouet ovanför en nervös standplats. 

ovanför sista säkring och letade försiktigt efter is som var tjock nog att 

klättra på. Det sista jag ville nu var att förstöra hans självförtroende. 

Därefter höll jag mun. 

Nästa standplats var ännu värre. Yxorna var väl ungefär lika bra men 

nu var vi alla tvungna att hänga i ankaret på den vertikala väggen. Jag 

visste att konstant tryck på isyxorna gör att isen under dem smälter. Jag 

såg upp på nästa replängd. Den såg teknisk och livsfarlig ut. Situationen 

var långt bortom vad jag är komfortabel med. Jag satte i en yxa till 

i ankaret och prövade att slappna av. Som tur var kunde fransmännen 

klättra och vi kom oss vidare. Jag var nog mer van vid tunn is än de, 

men när vi kom upp till överhängen, då blev jag överraskad av deras 

kapacitet. De kunde avslappnat hänga i överhäng och leta efter säkringar. 

När vi diskuterade vägval så var det tydligt att de inte brydde 

sig om hur svår klättringen var, bara det fanns säkringar. 

Efter varje replängd som vi klarade steg självförtroendet. Så småningom 

började jag vänja mig vid situationen och började njuta av 

klättringen. För själva klättringen var fantastisk. Det var tunn is, långa 

run-outs, överhängande partier och mot slutet rimfrost. På de sista tre 

reporna var klippan täckt av 3-5 cm rimfrost. Yxorna satt överraskande 

gott i frosten och var lätta att få ut. ”Underbart!” tänkte jag men kom 

snart på att det här blir nog nervöst, jag kunde inte se några säkringar. 

Men klättringen var lätt så jag tog mig i alla fall uppåt. När jag närmade 

mig toppen blev jag som vanligt orolig för att hitta ett bra ankare, 

för jag vill ju inte få skit. Detta förbyttes snart i en befriande känsla, 

när jag insåg att de inte kommer kritisera mig även om jag bygger ett 

dåligt ankare. Med lätta steg kravlade jag mig upp på toppen, hoppade 

ned bakom en snödriva och säkrade upp fransmännen. 

På toppen var det mörkt och det hade slutat snöa. Det var bra för 

oss för nu kunde vi lätt hitta en väg ned till båten och tryggheten. 

Christophe lärde mig några franska tjuvknep på vägen ner, och medan 

vi firade simultant runt en pinnacle utbrast han plötsligt: 

”Remember you are buddha” is a good name don’t you think? 

Jag vågade inte vara kritisk till det pretentiösa namnet. 

- Yes that’s fine, sa jag och bet ihop. 


oskar Alexandersson och erik massih gjorde första fribestigningen 

av Slipset på gloppedalspillaren i rogaland i augusti. 

Linjen har tidigare gjorts som A3 6+. ”Klättringen var mestadels 

i 6:a registret men två replängder på mitten som gick 

fritt som lätta 8:or. mycket fin sprickklättring på bra klippa 

och mestadels välsäkrat” berättar erik. 

området bjuder för övrigt, som synes på den lilla bilden, på 

fin camping vid en sjö. Beach-liv och klättring på en gång! 

Leden passerar rakt igenom de högerlutande taken precis 

där molnet börjar. 

27

skarpladdat 

med månsken och några rejäla ficklampor kan man trotsa höstmörkret. getabergen, Åland. Foto: michael Collins 


skarpladdat 

skarpladdat 

29 BergSPort #152 · DeCemBer 2011 


29

skarpladdat 

Hanne riise klättrar den vackra De Fil en Aiguille 6C i Cuisinière Crête Sud, Fontainbleau, Frankrike. 


Till Iran i 

Sven Hedins bergsspår 

Att Demavend (på persiska: Damavand) är en vilande vulkan, Asiens 

högsta, innebär tekniskt lätta bestigningsleder, varav sydsidan bjuder 

på den lättaste. Höjden och ibland hårt väder gör ändå trippen lite 

utmanande. Den senare begränsningsfaktorn fick självaste Reinhold 

Messner att vända 1971 och den förra blev såväl Hedin som vår expedition 

varse. 

Demavend ligger bara knappt sju mil nordöst om Teheran. Närheten 

till även i forntiden bebyggda trakter och dess skepnad - en 

mäktig, snövit kon som totalt dominerar landskapet - gör berget såväl 

fysiskt som emotionellt lättillgängligt. Den ”vita demonen med fjättrade 

fötter” har sålunda en särskild plats i persisk mytologi. 

Hedin besteg berget från söder tillsammans med två lokala guider. 

Toppattacken skedde från ett läger under bar himmel 3 200 m.ö.h. 

Själv ingick jag i en rysk åttamannagrupp. Efter jeeptransport till 

trakten av Hedins läger vandrade vi till den hytta på drygt 4 100 me- 

iran 

Sven Hedin (1865 – 1952) är Sveriges störste äventyrare någonsin. en livslång och gränslös 

beundran för tyskland kom emellertid att göra honom mera känd för eftervärlden som Hitlers 

vän än som imposant upptäcktsresande. År 1890 var dock hans stjärna stigande: endast 25 

år gammal blev han tolk för en svensk kunglig delegation till Persien och passade då på att 

som förste svensk bestiga Demavend, västra Asiens högsta berg, 5 671 m. etthundratjugo 

år senare beslöt jag mig för att följa hans spår på berget. 

Text & foto: Bo Sunnefeldt 

Demavend, västra Asiens högsta berg. 


ters höjd som skulle bli vår startpunkt mot toppen. I Hedins berättelse 

om bestigningen som publicerades året därpå, beskrivs rutten 

och händelserna i detalj. Ändå är det svårt att följa spåren – och i vissa 

fall har författaren uppenbarligen blandat ihop fakta och fiktion. I 

ett samlingsverk om sina äventyr utgiven 40 år efter bestigningen är 

detta än mer påtagligt! Märkligt ovetenskapligt… Klättringen började 

i alla fall på samma sätt: i mörker och sval temperatur. Hedins 

beskrivning från 1891 duger än: ”Själfva toppen är betäckt med ett 

sammanhängande snötäcke, som likt en väldig sjöstjärna utsänder 

långa smalnande armar nedåt bergssidorna. Mellan dessa armar ligga 

kilformiga stenrösen, bestående af stora block av porfyr, tuff och 

andra vulkaniska bergarter. På somliga ställen sticker själfva fasta 

klippan fram i dagen med stora bisarra afsatser, och på andra vandrar 

man genom skarpkantigt grus, som gifver vika och glider utför vid 

hvarje steg man tager.” 

31

iran 

Min föregångares guider hette Ali och Tagi, våra Reza och Homayoun 

– alla uppenbara proffs. Däremot visade det sig nu att såväl 

Hedins som våra höjderfarenheter var begränsade. 

På 4 000 meters höjd började Hedin få känningar av höjdsjuka. 

I vårt gäng bröt en deltagare tidigt av samma skäl. Den uppgående 

solen ingöt dock värme och kraft i oss alla. Vid 14-tiden passerade 

den utmattade men ändå ständigt mätande och detaljregistrerande 

Hedin Mont Blancs höjd. ”Jag kände mig tillintetgjord af trötthet, 

led af hufvudvärk och brännande törst, samt frös ohyggligt, emedan 

temperaturen nu sjunkit till 3,5 grader och det blåste starkt.” Ungefär 

på samma höjd började unge Zhenia att sacka. Han var i Hedins dåvarande 

ålder, därmed yngst i vårt team och nog den fysiskt starkaste 

– på trivselhöjd alltså. Tillämpande den ytterst riskabla metoden att 

ersätta höjderfarenhet med envishet förstod eller accepterade han inte 

sin kropps signaler – och hjärnödemet var ett faktum. Reza och ännu 

en utmattad ryss vände tillbaka medan vi andra – och Hedin – stretade 

vidare. 

”Den förtunnade luften gjorde andningen mycket mödosam, man 

tyckte sig hafva ett blyharnesk, som tryckte på bröstet…” Hedin var 

nu så medtagen att han släpades upp av guiderna. Själv trött kände 

jag dock en kickgivande vittring av toppen – men också av svavel. Ur 

en liten gulfärgad krater, fotogenisk mot den vita snön, strömmade 

heta gaser. En dramatisk hälsning från Helvetet… Varför nämner inte 

min nitiskt noterande föregångare detta? Kanske hade kratern bildats 

sedan dess? Var ett nytt utbrott efter 7 000 år på gång? Visserligen 

möjligt enligt Murphys lag, men ängslighet är ju inget för en bergsbestigare. 

Mot den hägrande toppen! 

Tolv timmar efter starten stod Hedin på Västasiens tak. För oss, 

som börjat högre upp, tog det åtta. Men vyerna och känslorna var 

Bo Sunnefeldt blev bergtagen vid klätterkurs 

i Häggsta 1969. Åtskilliga bergsbestigningar 

och äventyrsresor över hela världen sedan 

dess: se www.vision127.se 

bergssport i iran 

vandring, klättring och utförsåkning är mycket populära bergssporter 

i iran. Landets cirka 250 klätterklubbar har tusentals medlemmar. 

Närheten till inte minst teheran gör att berg som mt tochal (3 960 

m) är ett av världens mest välfrekventerade med upp emot 50 000 

besökare per dag under högsäsongen! Demavend bestigs av 3-4000 

personer per år, varav 4-500 utlänningar. Säsong: mitten av mars till 

slutet av september, med möjlighet till skidbestigning från mars till 

mitten av maj. Några mumifierade får på toppen påvisar fördelarna 

med att anlita guide! mina var: reza www.pirvaly.com och Homayoun 

www.damawand.com 

”Den förtunnade luften gjorde andningen 

mycket mödosam, man tyckte sig hafva ett 

blyharnesk, som tryckte på bröstet...” 

desamma! I öster och väster väldiga bergskedjor som ”massiva stenarmar 

ända bort i ett försvinnande fjärran.” I söder Teheranslätten och 

i norr anades Kaspiska havet som en mörkblå strimma. Kanske skådade 

nordbor på vikingafärd vår gigantiska gråvita triangel från det 

hållet för ett millennium sedan… Slitets pris Stoltheten blandades 

emellertid med ödmjukhet: ”… man kände sig på samma gång som 

ett obetydligt stoftkorn i den vida värld, som på alla sidor omgaf betraktaren 

och nedtryckte honom genom sin oändliga storhet.” Med 

sin tryckhypsometer mätte Hedin toppens höjd till 5 716 m, vår 

GPS visade 100 meter lägre. Efter att ha snabbtecknat av toppen och 

druckit ur innehållet i sin spritlampa(!) för att höja kroppsvärmen, 

påbörjade Hedin nedfärden. Vi digitaliserade vyerna, skålade i syrgas 

på burk och följde i övrigt exemplet. 

Iran har ju ett styre som tillämpar stränga lagar mot dem som 

misshagar makthavarna och bryter mot det myckna förbjudna. När 

vi därför på nervägen mötte ett gäng bergsvandrande iranier av båda 

könen, var det med viss tvekan jag vågade tilltala de obligatoriskt beslöjade 

i sällskapet. Riskerade de att bli stenade och jag att få något 

avskuret? Men ängslighet är som sagt inget för en bergsbestigare – 

oavsett kön! Erfarenheten av detta och andra iranska möten: människornas 

nyfikenhet och vänlighet kontrasterade skarpt mot statsapparatens 

brutala teokrati. Åk dit och kolla själva – och missa inte 

landets kulturskatter! 

Hedins bestigning av Demavend låg till grund för hans tyska doktorsavhandling 

1892. Undertecknad får i alla fall äran att bli publicerad 

i Bergssport… I augusti 2014 är det 120 år sedan Hedin nådde 

imponerande 6 300 meters höjd under sina försök att premiärbestiga 

berget Muztagh Ata (7 546 m.ö.h.) i Pamir. Kanske man skulle..? 

undrar vad som sägs om 

Sevn Hedin här? 


I början av november hade vi på klätterförbundet den avstämning som 

görs med Riksidrottsförbundet (RF) en gång vartannat år. RF kallar 

dessa möten för specialidrottsförbundsdialog, och tanken är att varje 

förbund skall få möjlighet att träffa representanter för RF:s ledning och 

utbilda dem om vilka frågor som är viktiga för just sin idrott. 

Vi träffade bland annat RF:s marknadschef Camilla Hagman och 

berättade för henne om klättringens historia och klättringens discipliner. 

en viktig fråga som diskuterades var våra ambitioner att höja 

nivån på svensk klättring och vår konkurrenskraft internationellt. Vi 

berättade att vi är både ett idrotts- och ett friluftsförbund, om våra 

tävlingsdiscipliner sport, is och skidalpin och om alla sätt att klättra 

utan att tävla. Just den senare frågan är väldigt intressant. Den svenska 

idrottsrörelsen är lite gammaldags på det viset att vi inte får använda 

statliga medel avsedda för elitstöd till något annat än landslagsverksamhet 

som leder till fler medaljer på eM, VM och OS. 

Klättring och flera andra aktiviteter såsom snowboard, dykning 

med flera försöker påverka RF och på sikt få en acceptens för 

att det finns en världselit som aldrig kommer att vara intresserad 

av att tävla – som ibland är både duktigare och mer känd än den 

som vinner tävlingar – och att vi gärna vill satsa mer på den typen 

av klättring också. 

I dagsläget ligger dock fokus för RF tydligt på organiserad tävling 

och där ligger vi minsann inte på latsidan. I skrivandes stund pågår 

förberedelserna för JnM i bouldering för fullt. Tävlingen, som går 

3–4 december i Stockholm, hade när anmälningstiden gick ut 141 

anmälda deltagare från samtliga nordiska länder. enligt planeringen 

var det tänkt att Finland skulle arrangera tävlingen, men då finska 

klätterförbundet inte hade resurser tog Sverige över arrangemanget. 

utöver att tävlingen säkerligen kommer att bli en stor succé för 

deltagarna och alla besökare så sänds den för första gången live på klat- 

himalayafonden stödjer 

svenska bergsklättrare 

Daniel Bidner förolyckades under nedstigning från K2 tidigt 

på morgonen den 31 juli 1993. Så slutade ett klätterliv av 

osedvanlig lyskraft. För att hedra Daniel bildades Svenska 

Himalayafonden till Daniel Bidners minne. grundare var de tre 

föreningar som stod bakom Svenska mount everestexpeditionen 

1987, everest 91 och K2 1993. Kvarvarande medel från 

expeditionerna tillsammans med donationer från företag och 

privatpersoner skapade fondens resurser. 

Stiftelsens ändamål framgår av fondens stadgar: 

Stiftelsens ändamål är att stödja och befrämja i Sverige aktiva 

bergsklättrares utveckling mot ökad skicklighet, säkerhet och 

mångsidighet i krävande miljöer och klimat, särskilt genom 

stöd till bestigningsexpeditioner utan kommersiella syften 

med organiserade grupper till avlägsna klätterområden. 

Sammanlagt har femtioåtta stipendiater i nitton expeditioner 

fått fondens stipendier mellan åren 1998 till och med 2011. 

elva expeditioner har gått till Himalaya och andra berg i Asien, 

fyra till Anderna och fyra till grönland. Den sammanlagda 


ordföranden: 

ordförande 

elIt utoM tävlan 

terforbundet.se. när du läser det här vet vi hur många tittare vi fick. 

Vår förhoppning är naturligtvis att det här skall bli ett bra sätt både för 

förbundet att tillgängliggöra tävling på elitnivå för alla dem som vill 

följa med men som inte har möjlighet att resa till Stockholm och att 

det skall sprida budskapen om vår sport i lite större kretsar. 

I slutet av november presenterade naturvårdsverket den oberoende 

utredning som gjorts om allemansrättens framtid. en av de viktigaste 

frågorna är den om kommersiellt friluftsliv, där markägarintressen, 

med LRF i spetsen, lobbar för att allemansrätten inte skall omfatta 

kommersiella aktörer. Man har i debatten framför allt skjutit in sig på 

stora företag såsom bärplockningsföretag, men frågan rör allt friluftsliv 

vilket betyder att även klätterkurser och klätterläger kan påverkas i 

framtiden. naturvårdsverket har ännu inte tagit ställning till resultatet 

av utredningen, men säger man att man generellt ”inte tror på att utestänga 

kommersiella verksamheter från allemansrätten”. De kommer 

nu att samla in synpunkter på utredningen från viktiga aktörer och 

förbundets accesskommitté är en av de organisationer som engagerar 

sig i frågan. 

Avslutningsvis vill vi önska alla en härlig vintersäsong och påminna 

om att redan nu skriva in förbundsmötet 24–25 mars 2012 i vårkalendern. 

Mötet arrangeras i samarbete med Göteborgs Klätterklubb 

och kommer att hållas i Göteborg. Valberedningen arbetar hårt med 

att samla in kandidater till styrelsevalet som hålls på mötet. De söker 

dig som vill vara med och utveckla svensk klättring och som brinner 

för klättring och har erfarenhet av målinriktat och strategiskt arbete. 

Ring och berätta vad just du kan och vill göra för svensk klättring – 

mitt telefonnummer står längst bak i tidningen. 

Pontus Axelsson (medlem Bohusläns KK och Stockholms KK) 

För att läsa mer om styrelsens arbete, gå in på http://bit.ly/bergsport 

summan av alla stipendier 

för åren 1996 – 2011 

är 157 000 kr. 

Fondens styrelse består 

av fem personer med 

erfarenhet från grundarexpeditionerna 

och från 

svensk klättring. Fonden 

arbetar oberoende av 

klätterförbundet men 

har kontakter med dess Daniel Bidner. Foto: everest 91 

expeditionskommitté. 

vi kommer att fortsätta vara ett stöd för svensk expeditionsklättring. 

Den som är intresserad av fondens verksamhet och 

att söka stöd från fonden kan kontakta ordföranden Hans 

Hellström, email: hans-hellstrom@telia.com eller sekreteraren 

Håkan Bjerneld email: hakan.bjerneld@telia.com. 

Hans Hellström 

33

Hannes Puman, 

eskilstuna KK, 

vinnare pojkar 

96-97. 

resultat 

västervik 

pojkar födda 92-93 

1. Benjamin Linné ryn, göteborgs KK 

2. Wiktor Wiksell, Stockholms KK 

3. Filip Hofman. Solna KK 

flickor 92-93 

1. Stella Plantin, göteborgs KK 

2. Hanna Carlsson, Karbin KK 

3. Amanda Bergehl, Karbin KK 

pojkar 94-95 

1. vincent Janvid, Stockholms KK 

2. Jens Wallgren, Stockholms KK 

3. Fredrik Wallebo, Solna KK 

flickor 94-95 

1. Katrin Amann, eskilstuna KK 

2. Daniela Serlachius, Solna KK 

3. Johanna Sörbom, Solna KK 

pojkar 96-97 

1. Hannes Puman, eskilstuna KK 

2. Philip Samuelsson-Forsdik, Stockholms KK 

3. Jonathan Linné ryn, göteborgs KK 

flickor 96-97 

1. Kajsa rosén, Karbin KK 

2. ida Keckman, Solna KK 

3. Norea marceau, Karbin KK 

pojkar 98-99 

1. Fredrik Serlachius, Solna KK 

2. Fabian Förander, Karbin KK 

3. Harald rasmussen, västerviks KK 

flickor 98-99 

1. Silvia Köck, Karbin KK 

2. Sally Nilsson, västerviks KK 

3. Saga Jansson, västerviks KK 

pojkar 00- 

1. Samuel Wingårdh, Solna KK 

2. ymer Alber, Stockholms KK 

3. olof morsing, Kvibergs KK 

flickor 00- 

1. maja Hallgren, Kvibergs KK 

2. Alexandra gullberg, Kvibergs KK 

3. michelle ekberg, Stockholms KK 

34 

rekordMånGa 

junIorer på boulder- 

SM I väStervIk... 

Text: Jim Wasmuth / Foto: Daniel Abrahamsson 

Junior SM i Bouldering lockade rekordmånga barn och ungdomar till Västervik i novemer. 

”Kom igen, kom igen”, hörs det i klätterhallen från klättrare, ledare och föräldrar då de 

stödjer sina klättrande juniorer. Många kämpar för att ta sig upp för lederna. Stämningen 

och entusiasmen är på topp. Över åttio juniorer i flera klasser, både flickor och pojkar, 

håller på att göra upp om SM-medaljerna. Under två dagar har det varit både kval och 

finaler. 

- Det är otroligt vilket intresse det är att delta i JSM. Vi hade väntat oss ca 40 deltagare 

vilket det normalt brukar vara på våra tävlingar. Istället blir det ett rekordstort deltagande 

från elva klubbar, säger chefsledläggare Stefan Rasmussen. 

Han är även mycket nöjd med klätterlederna: 

- Det är svårt att bygga för så många tävlingsklasser, flickor, pojkar, långa, korta och på 

olika klätternivåer men lederna har varit utslagsgivande och givit tydlig spridning. 

Han berättar även att det nya formatet med åtta kvalleder fungerade bra och att det 

gjorde att även de som inte gick till final ändå fick klättra en hel del. Sex juniorer i varje 

klass gick till final där de fick klättra ytterligare fyra leder. 

- Jag gillar onsight-klättringen i finalen, det ger mer tävlingskänsla. Det var många bra 

och hårda boulderproblem med coola avslut. Det är roligt att komma till Västervik för det 

är alltid verkligen bra stämning på tävlingarna” säger Benjamin Linné Ryn från Göteborgs 

klätterklubb som segrade i klassen pojkar 92-93. 

Tomas Öberg, huvuddomare i tävlingen, säger: 

- Otroligt roligt med så många deltagare och en stor eloge till Västerviks Klätterklubb, 

som trots sin relativt lilla klätterhall ändå fick det att fungera så bra. Klubben är alltid en 

pigg arrangör. Hoppas tävlingsintresset fortsätter stimuleras ute i klubbarna i landet så att 

vi får se lika bra uppslutning på kommande förbundstävlingar. 

olle ringstedt 

Stockholms KK. 

Prisutdelning. 

ebba rasmussen 

västerviks KK. 

Benjamin Linné ryn på en av finallederna. 


Anna gärdsmo på finalleden i Sm i lead. 

erik grandelius, sverigemästare. Anna gärdsmo, sverigemästare. 

hård kaMp på 

boulder SM I GöteborG 

resultat 

klättercentret 

telefonplan 

damer 

1. Anna gärdsmo, Solna KK 

2. Daniela Serlachius, Solna KK 

2. Linda Hammarström, Stockholms KK 


5. Sara engquist, Solna KK 

tävling 

...och nya MäStare I lead 

Den 10 september arrangerade Kvibergs Klätterklubb Boulder SM som gick av stapeln på 

Klätterdomen i Göteborg. Ett starkt startfält med 20 tjejer och 36 killar slet hud på de 6 

kvalproblem som ledbyggarna skruvat upp. För både herrar och damer krävdes det fyra 

toppar för att ta sig vidare till finalen på kvällen. 

Med några timmars vila i kroppen samlades de sex finalisterna i de båda klasserna för att 

prestera inför den stora skaran publik som samlats. Efter att alla damer flashat det första 

problemet blev det sedan tuffare och till slut stod Daniela Ebler som segrare efter tre toppar, 

tätt följt av Anna Gärdsmo och Katrin Aman som även de toppade tre problem men 

på fler försök. 

Herrarnas final var en hård kamp. Efter att ha fallit av slutjuggen på ett tidigare problem 

var det helt jämnt fram till det sista problemet, då Daniel Andersson gick fram och var 

ensam om att flasha det och segern var hans med två toppar. Tvåa kom Erik Grandelius 

följd av Robert Rundin. 

Ett stort tack till alla funktionärer, domare, ledbyggare och Klätterdomen för en mycket 

lyckad tävling! 

Axel Hultqvist 


herrar 

1. erik grandelius , Skånes KK 

2. geir Söderin, östersunds KK 

3. Axel Hultqvist, Kvibergs KK 

(matilda Söderlund, Solna KK 3:a utom tävlan) 

resultat 

ungdom b pojkar 

1. Hannes Puman, eskilstuna KK 

1. Philip Samuelsson-Forsdik, Stockholms kk 

3. Fredrik Serlachius, Solna kk 

ungdom b flickor 

1. mikaela östling, eskilstuna kk 

2. ida Keckman, Solna kk 

3. olivia Höft, Solna kk 

yngre knattar pojkar 

1. ymer Alber, Stockholms KK 

2. olof morsing, Kvibergs kk 

3. Anton yakubenko, Solna kk 

yngre knattar flickor 

1. maja Hallgren, Kvibergs KK 

2. Alma momberg, Solna KK 

3. Agnes grudd, Stockholms KK 

resultat 

göteborg (kviberg) 

damer 

1. Daniela ebler, Solna KK 

2. Anna gärdsmo, Solna KK 


herrar 

1. Daniel Andersson, Solna KK 

2. erik grandelius, Skånes KK 

3. robert rundin, Solna KK 

35

eddtävling 

fredaGkväll I 

StorStan 

Den 28 oktober anordnades den 100:e upplagan av tävlingen Boulder open på 

Karbin i Stockholm. är det kanske världens mest återkommande klättertävling? och 

vad är förklaringen till framgången? Bergsport gjorde ett besök för att umgås med 

klätterstockholm. 

Det är fredagkväll i stan och utanför en industrilokal i förorten 

slingrar sig en lång kö. Är det en konsert eller en utställning på 

gång? Nån hemlig lagerutförsäljning? Nej, det är den hundrade 

upplagan av Boulder Open! 

Sista fredagen i månaden samlas klättrare från hela Stockholm 

(och även från övriga Mälardalen)på Karbin klätterhall för att umgås 

och klättra inom ramen för en lättsam klättertävling. Den här 

kvällen är speciell, då det är hundrade gången tävlingen äger rum. 

Uppemot 250 personer betalar inträde ikväll och alla ser fram emot 

att få klättra på de nyuppskruvade problemen. 

Sedan tio år tillbaka har Karbin klätterhall satsat på sitt tävlingskoncept, 

med en bouldertävling som lägger tonvikt på glädje 

och umgänge, där alla kan vara med. Tävlingskonceptet har fått 

uppföljare runt om i landet och Stefan Tannerskog, som basar för 

Boulder Open, kan inte dölja stoltheten. 

- Det är skitkul med så många klättrare som kommer hit och 

Fullt ös under Boulder open. 

Text & Foto: Jonas Paulsson 

jag undrar om inte Boulder Open är världens mest återkommande 

klättertävling. 

Med så många besökare i hallen den här kvällen så blir det trångt 

på väggarna och mattorna. Här testar 10-åringar och 70-åringar 

sina klätterfärdigheter, tillsammans och inte sällan på samma problem. 

Atmosfären är uppsluppen, även om det ibland blir lite huggsexa 

i det smått odefinierade kösystemet. Bland deltagarna märks 

också flera av landslagets klättrare, ytterligare ett bevis på att den 

här typen av tävlingar verkligen lockar alla typer av klättrare. Deltagarna 

testar problem, diskuterar hur grepp och steg ska användas 

på bästa sätt, ger tips till och peppar varandra, oavsett om det är 

bästa kompisen eller någon man aldrig träffat förut. På något sätt 

är det väldigt barnsligt, på ett positivt sätt. Människor som leker 

tillsammans, där leken är det centrala och den katalysator som skapar 

gemenskap. 

I hallen smyger också en kort man i mörkt hår och ett stort le- 

Jimmy Paladino, Boulder opens pappa. 

Stefan tannerskog, chefar för Boulder open idag. 


ende runt och myser. Det är långt ifrån alla i hallen som känner 

igen honom, men det är Jimmy Paladino, Boulder Opens ”pappa”. 

Jimmy är här för att ”se efter sin baby” och hänga lite med stockholmsklättrarna. 

Det var Jimmy som tyckte att det behövdes en 

tävlingsform som till största delen handlade om att träffas, klättra 

och ha kul tillsammans. 

- Vi började köra konceptet lite på prov på det gamla Klättercentret, 

som låg i Hammarbyhamnen. Första tävlingen på Karbin gick 

i mars 2002 och konceptet var samma då som det är nu: klättra så 

många problem du kan på ett antal timmar, bokför själv vad du 

gjort, lämna in ditt scorecard och var med i utlottningen av priserna 

i slutet av kvällen. Enkelt. 

Och enkelheten tror Jimmy är en av anledningarna till att tävlingen 

blivit så populär och långlivad. 

- Men jag hade faktiskt aldrig kunnat föreställa mig att tävlingen 

skulle bli en sån succé som den har blivit. Men det är väl ett bevis 

på att idén var bra. 

Jimmy själv fick dock inte vara med själv vid den allra första tävlingen. 

- Jag hade förberett allt, men sen kunde jag inte vara med då jag 

blev pappa samma kväll. Det gick ju bra ändå, med Chris Ellis vid 

rodret om jag inte minns fel. 

Idag är det som sagt Stefan Tannerskog som håller i trådarna. 

Även Stefan framhåller enkelheten som en framgångsfaktor. 

-Det vilar en anda av prestigelöshet och socialt mys över Boulder 

Open, som jag tror är extra lockande. Alla, oavsett nivå, ska kunna 

klättra tillsammans, känna sig välkomna och ha lika stor chans att 

vinna fina priser. 

Efterhand som timmarna går anar man att aktiviteten avtar något 

och det blir lite bättre utrymme på mattorna. Men när sista 

halvtimmen kickar in så anas en ökad intensitet igen. Man ska väl 

försöka klämma in några problem till innan poängkortet ska in! 

Den här kvällen har arrangörerna utökat konceptet med ett finalpass. 

Men först den sedvanliga utlottningen där några lyckliga – 

även undertecknad – får gå hem med fina priser. Jimmy tar tillfället 

i akt och berättar lite om tävlingens historia för de samlade deltagarna, 

där några faktiskt varit med vid de första tävlingarna. Stefans 

anspråkslösa stil vid prisutdelningen är densamma som alltid, 

och glädjen bland pristagarna går inte att ta miste på. Klätterskor, 

crashpads, presentkort med mera får nya ägare den här kvällen, 

precis som 99 gånger tidigare. 

Finalen blir sedan en drabbning mellan några av landets bästa. 

Vem som vann? Ganska ointressant en kväll som denna, där klätterglädjen 

stått i fokus. 

ingemar mellgard, en av många leksugna. 


breddtävling 

breddtävlingar framtiden 

för svensk klättring? 

Det populära konceptet med breddtävlingar för alla har spridit 

sig i landet. Är detta koncept en tänkbar lösning för SKF:s cuptävlingar? 

Eller är det snarare basen för ”riktiga” tävlingar, där 

breddtävlingarnas roll snarare är att locka folk till att testa på 

tävlingsklättring? 

Klätterverket i Stockholm var tidigt ute med breddtävlingar. 

Redan 1995 anordnade man Total Boulder, där deltagarna fick 

5 timmar på sig att klättra så många som möjligt av de 100 

problemen. Martin Leidebrant på ”Verket” var inte med på den 

tiden, men idag är han en del av den grupp som arrangerar Boulder 

Bash, som tävlingen heter idag. Klätterverket har profilerat 

sin tävling bland annat genom att varje gång avsluta tävlingen 

med en final. På så sätt får deltagarna både klättra själva, samtidigt 

som de får se en spännande final med de bästa ”på köpet”. 

Martin är tveksam till att ge den här typen av breddtävlingar 

Sverigecupstatus. 

- Vi ser vårt arrangemang som en social happening och marknadsför 

det som en ”icke-tävling”, så om man vill göra dessa tävlingar 

till en del av en Sverigecup så måste man i så fall acceptera 

att göra Sverigecupen till något av en plojtävling. Vi har vårt 

koncept och vill inte att det ska bli för seriöst, och vi har svårt 

att hitta tid och energi till att arrangera ytterligare tävlingar. 

Dessutom är det ju nästan uteslutande Stockholmare som deltar 

i vår tävling. Jag tror inte folk kommer vallfärda från andra orter 

bara för att det skulle bli en Sverigecup. 

Björn Pohl och Robert Rundin på Klättercentret i Stockholm 

anordnar 50 Fresh, en tävling som numera också inkluderar en 

final. Björn och Robert är ense om att svensk tävlingsklättring 

är på uppgång, men båda är tveksamma till att ge 50 Fresh Sverigecupstatus. 

- Många är med just för att det inte är en Sverigecuptävling. 

Vill man ha seriösa tävlingar så är det här grunden för dessa, 

men 50 fresh och andra liknande tävlingar bör inte ha den statusen. 

Det här är breddtävlingar helt enkelt, säger Robert. Björn 

fortsätter: 

- Man kan se 50 Fresh som en ingångsnivå som på sikt kan 

skapa tävlingsintresse hos fler klättrare. Vi försöker tänka ut en 

mellannivå som kan fungera som en brygga mellan den här typen 

av tävlingar och ett SM, men hittills har vi inget klart. 

Klätterdomen i Göteborg arrangerar sedan 2009 en liknande 

tävling, Domen Mega Boulder. De har också en avslutande final 

i varje tävling. Lars Högström på Domen är försiktigt positiv till 

att ge DMB Sverigecupstatus. 

- Själva formatet borde funka, men jag är osäker på om det 

skulle locka tävlande utanför regionen. 

Stefan Tannerskog på Karbin är till skillnad från de andra 

betydligt mer positiv till att ge den här typen av tävlingar cupstatus, 

fast mer av regional karaktär. 

- Det mest logiska vore att gymen i Göteborg, Stockholm, 

samt de andra stora spridda i landet har den här typen av tävlingar, 

där man efter kanske tre tävlingar utser nån slags regionmästare. 

Svensk mästare kan man däremot utse på SM. 

Stefan är också den som är mest positiv till att applicera ett 

liknande breddkoncept även på reptävlingar. Karbin har tidigare 

arrangerat ”Ropen” en reptävling för alla, men den ligger 

för tillfället i träda. Övriga intervjuade tror inte att konceptet 

går att applicera på repklättring. 

- Det är svårt att ta hand om samma mängd deltagare och all 

klättring, liksom ledbyggande, tar längre tid, säger Björn Pohl, 

som ändå ser positivt på framtiden för svensk tävlingsklättring. 

- Klättringen börjar mogna som idrott. Det har blivit mer 

mainstream och inte så extremt längre. Dessutom är det en bra 

show-sport, säger Björn. 

37

lättare 

vaSSare 

varMare 

PEtZL MICRO 

tRAxION 

Det lilla självlåsande 

blocket 

mini traxion har 

fått en lillebror. 

micro traxion 

väger bara 85 gram, 

nästan hälften av 

storebror. Den bygger 

på ett inkapslat 

kullager som skall ge 

minimal friktion. Klarar 

dock inte lika stor repdiameter 

som mini-modellen 

(8-11 mm istället för 8-13 

mm). För den som undrar vad 

den är bra till så handlar det om säckhissning, 

räddning och repklättring. Kommer 2012. 

Pris: ca 890 kr 

PEtZL LyNx 

Dessa nya stegjärn har fått en del fina 

recensioner. Framförallt är det passformen, 

som tycks fungera bra på många 

moderna skor, som gör den populär. 

Kommer med två varianter på bindning 

fram. Lite fakta: 14 taggar, passar storlek 

35-45 (sitter bra även i de små storlekarna), 

910-1080 g per par (beroende på antal 

fronttaggar, kladdplatta, osv). 


PEtZL REVERSO 4 

Den snart klassiska reverson fortsätter 

att evolvera. Det nya med fyran är att 

den väger bara 59 gram, 25% mindre än 

föregångaren. 


DMM DRAgON 

CAMS 0 OCH 00 

Draken har fått småttingar. Camalotdödaren 

från Dmm finns nu även 

i riktigt små storlekar. De kallas 

00 och 0 och täcker spannet 

13.6-22.5 mm respektive 

16-26.7mm. 


BLACK DIAMOND 

HALf DOME 

en annan klassiker som 

uppgraderats. Den nya 

versionen är 40 gram lättare 

än originalet, och har en ny 

justeringsskruv. 



CAMP tOuR NANOtECH 

Det här är några av de lättaste 

stegjärnen som finns, designade 

för skidbestigning och klättring där 

låg vikt är topprioritet. 10 taggar. 

tillverkade i Sandvik Nanoflex stål, 

vilket möjliggör tunnare gods. vikt: 

569 gram per par. 

Pris: ca 180 euro 

SALEwA PRO gAItER ALPINE BOOt 

iskängor med inbyggda damasker tycks vara på 

intåg. Salewas nya sko har en vattentät damaskdel 

med isolerande thinsulate. men den verkligt 

spännande nya utvecklingen på denna sko är att 

du likt vissa skidpjäxor kan ställa om den mellan 

”gå” och ”klättra”. Dvs i gå-läge blir skon mer 

flexibel - perfekt för de där långa anmarcherna. 

vikt: 1040 g. 

Våra fackmän 

utför inspektion, 

underhåll och 

montage på hög höjd 

Vi erbjuder även kurser 

som leder till internationellt 

gångbara auktorisationer 

inom Rope Access. 

Society of Professional Rope Access Tecnicians 

Nytänkande lösningar för arbete på hög höjd 

Läs mer på 

www.klatterservice.se 

39

dolomiterna 

tre ciMe 

bRanTa 

DRömmaR 

I DolomITeRna 

De är vackra att se på. Ljuset som fyller himlen kring tre Cime och konturerna jag 

ser på horisonten fyller mig med lust att klättra. Det är svårt att skönja tydliga linjer 

från dalen, allt jag ser är så inbjudande och på håll ser allt ut att vara möjligt att 

klättra. Från dalen har man inget riktigt perspektiv på väggarnas storlek och bergens 

oåtkomlighet. De ser bara lockande ut. Kanske är det denna illusion som gör 

att jag trots att jag intellektuellt sett vet att inget är lätt i stora berg ändå inbillar 

mig att bergen vill ha mig där. Från toppen ser allt litet ut och perspektiven 

förskjuts inte bara på grund av trötthet, brist på vatten och mat, utan 

kanske främst för att när man är på toppen har man så 

långt kvar, inte bara ner utan en mental evighetsprocess 

tar ny fart. För hur många gånger har jag inte 

sagt till mig själv: aldrig mer? 

Text & bild: David Fält 


BergSPort #152 · · DeCemBer 2011 

dolomiterna dirdalen 

tre Cime. Swiss route går upp genom överhanget och sedan 

upp i den markanta försvagningen mitt på väggen. 

41

dolomiterna 

Jag tror vi är många klättrare som utvecklar en relation till de berg 

vi har klättrat eller drömmer om att få klättra på. Jag har haft en 

lång kärleksrelation till Dolomiterna sedan jag var i Sella-passet 

och klättrade som instruktör på SKF:s ”Dollan-kurs” på tidigt 90tal. 

Jag var i hygglig form och solade Messner Fürer på andra Sella 

tornet (6a+/ 11 replängder på knappt två timmar) en eftermiddag 

efter att kursaktiviteterna var avslutade. När jag repeterade samma 

tur 2010 som andra etappen i en link up med Tempi Moderni (28 

replängder UIAA VII/A1 eller 7a+) på 24 timmar, så kändes det 

nästan surrealistiskt att jag solat turen nästan 20 år tidigare. Ung 

och dum. 

Alla gånger jag varit uppe på Marmoladas sydvägg har det känts 

som om det var den sista. Trots detta sitter jag här med den första 

snön utanför fönstret och tittar i mina förare över Marmolada och 

Tre Cime. Jag vet inte om jag är klar med Marmolada. Kan man 

någonsin bli klar med ett berg? Attraktionen som en gång tog en 

dit finns nog kvar även om man måste gräva djupt ibland. 

Däremot var jag helt säker på att jag skulle återvända till Tre 

Cime efter att ha klättrat med Hasse Brandler (600m 7a+) på Cima 

Grande. Av någon anledning tycker jag det är lättare att klättra i 

Tre Cime jämfört med Marmolada, kanske för att jag känner mig 

mindre utlämnad och för att turerna är kortare. Samtidigt är turerna 

i Tre Cime exponerade på ett sätt som man inte riktigt upplever 

på Marmolada. Jag kan inte riktigt förklara det men Tre Cime är 

ett område jag verkligen inte på långa vägar är klar med. 

Cima Grande West Face 

I juli i år hade jag och Johan Hansson bestämt att vi skulle klättra 

i Tre Cime men vad vi skulle klättra var mer oklart. Vädret såg 

inte direkt lovande ut och allt vi verkligen ville göra krävde stabilt 

och soligt väder. En plan var att värma upp med ISO2000 på Cima 

Grande och sedan göra Swiss route på Cima Ovest. Johan var helt 

besatt av Swiss route och ju mer jag tittade på den desto mer smittade 

Johans besatthet av sig. Men tjusningen med alpin klättring 

är kanske att det sällan går som man vill, och drömmar förblir 

just drömmar. Och som så ofta var det vädret som inte var sammarbetsvilligt. 

Helt lottlösa gick vi dock inte, utan tvärtom så fick vi en magisk 

dag i bergen. Med devisen ”ska man bara klättra när det är bra väder 

så får man inte klättra mycket” övertalade jag Johan att det var en 

bra idé att trotsa det miserabla vädret och ge sig upp på västväggen 

av Cima Grande och försöka göra Via Marco Zambelli Franz, 10 

replängder 7a. Det 

var total ”white 

out”, duggregn på 

anmarschen och 

det hade inte lättat 

när vi knöt in oss. 

Det gick bara att 

se vaga konturer 

av allt ovanför den 

första replängden. 

Men jag var så extremt 

sugen på att 

trotsa vädret så jag 

tog racket och gav 

mig upp i dimman 

på den fuktiga och 

svinkalla klippan. 

Miserabla förhållanden 

kan i vissa 

fall vara de vackraste 

stunderna. 

David Fält. 

Efter 4 timmar och 30 minuter kunde vi börja fira ner från toppen 

av turen. Vi fick ingen utsikt och vi fick inte klättra de turer vi ville, 

men så är det att klättra alpint. Det är så mycket som ska stämma 

för att det ska bli en tur. 

Swiss Route på Cima Ovest 

Eftersom Tre Cime vägrade uppenbara sig under min vistelse i 

juli så kunde jag inte titta närmare på Swiss Route (eller som vissa 

tycker den ska kallas Italo Swiss) på Cima Ovest men tanken på 

turen låg och gnagde i bakhuvudet på mig. Jag kunde inte sluta 

följa vädret i Tre Cime. Jag kände att jag måste återvända, och att 

det var Swiss route jag ville återvända till som en del i ett större 

projekt att försöka förverkliga en dröm. Jag ville lära mig mer om 

klättringen i Tre Cime och mer om hur jag ska träna för att kunna 

förverkliga ett större projekt där. Dolomiterna är speciellt för etiken 

är strikt och även de moderna turerna har ytterst sparsamt med 

fasta säkringar. Nästan alla leder etableras ”ground up”, och i de 

fall borrbult eller sprickbult sätts upp så sitter de ofta efter kruxen, 

så det krävs långa och ibland obehagliga utklättringar. Det är få turer 

man kan ge sig upp på utan normalt rack för storväggsklättring, 

dvs med kamsäkringar, kilar och de obligatoriska kevlarslingorna 

att trä in i sandur. 

Swiss route på Cima Ovest är en otroligt estetiskt tilltalande linje 

som går upp i den vänstra kanten på nordväggens otroliga överhäng. 

Hela nordväggen är överhängande men den centrala delen 

måste vara en av de brantaste väggarna i alperna. I taket går det tre 

leder som alla är ca 550 meter långa. Den lättaste är Swiss route, 

7b+. Bellavista 8c och Pan Aroma 8c är båda etablerade av Huberbröderna 

och de avviker inte från traditionen i området med få 

fasta säkringar och exponerad klättring. 

Hela turen för mig själv 

Johan kunde inte komma ner från Sverige och klättra så jag frågade 

Helen Manancourt om hon ville följa med. Helen är en jätteduktigt 

sportklättrare som också har gjort några turer i Dolomiterna 

och likt mig älskar Tre Cime. Hon gjorde dock klart för mig 

att hon inte på långa vägar kände sig redo att leda något på turen; 

så ville jag ha med henne var det upp till mig att leda alla replängder. 

Desperat att få klättra turen och med ett stabilt högtryck så 

tvekade jag inte att göra turen med Helen. Ibland vet man bara att 

det stämmer och att det kommer bli kul. Och jag har sällan känt 

mig så avslappnad och klättrat så bra som jag gjorde under turen. 

Självklart kände jag en viss press av att själv leda alla replängder, 

men det gav mig också energi och glädje att få hela turen för mig 

själv. Det är inte alltid jag känner så inför eller på en tur. För det 

mesta är det tvärtom - en av klättringens välsignelser att ha någon 

att dela jobbet med. Jag vill på intet sätt förringa Helenes insatser 

för teamet, tvärtom, utan henne hade jag aldrig gjort turen och 

utan henne hade det inte blivit en av de underbaraste turerna jag 

någonsin gjort. 

Hängande stand 

Min gradering av leden skiljer sig från guideboken som jag upplevde 

som lätt sandbaggad, men oavsett den subjektiva och högst 

personliga uppfattningen om graden så är det en otrolig led på 

många sätt. De första tre replängderna är branta men inte extrema, 

och kruxet på andra replängden är både fysiskt och tekniskt krävande. 

Efter att man har klättrat de tre första replängderna så är 

den allmänna uppfattningen att det inte går att vända, och den 

uppfattningen delar jag. Det är helt enkelt för brant för att kunna 

fira av turen. De följande replängderna tog oss genom det enorma 

taket och dom är alla väldigt ihållande och extremt exponerade. Jag 

har sällan upplevt så ihållande och brutal klättring i en så vacker 


Helen manancourt sitter med guideboken under väggen och memorerar linjen dagen innan vi börjar klättra. 


dolomiterna 

43

skarpladdat 

dolomiterna 

vänster övre: Helen på L3 (6c). vänster nedre: L5 (6c+). Höger: vid standen på L6 (7a+). 

miljö. När vi tittade bort åt höger såg vi slingorna på Bellavista som 

några klättrare från Slovenien jobbade på. Tänk om man klättrade 

8c... Då vet jag vad jag skulle göra! 

Första hyllan där man kan ta av sig skorna når man efter nionde 

replängden och då är allt svårt slut och man är sjukt trött. Alla 

standplatser upp dit är hängande och väldigt obekväma. Klättringen 

genom taket var helt magisk på bra grepp men bitvis lite 

löst och sparsamt säkrad. Jag hade med mig några ice scremers, 

dvs slingor som expanderar om det belastas vid ett fall. Dessa kan 

vara bra att använda i marginella säkringar eller i de första klippen 

efter standplatsen så att man minskar risken för att ta fall direkt i 

standen. 

Jag var fortfarande ganska pigg när vi nådde ledens tekniska 

krux som kommer efter att man klättrat genom taket och kommit 

ut på väggen. Vi hade gott om tid så vi passade på att vila, dricka 

och äta lite. Utsikten var helt enorm och mycket av exponeringen 

hade försvunnit. Men jag visste att man inte ska underskatta de 

”lätta” bitarna, så jag kände mig lite spänd på vad de följande replängderna 

efter kruxet skulle erbjuda. Ledens tekniska krux är en 

7b+ repa med väldigt dåliga steg och aviga grepp. 

Och visst besannades min fruktan för de följande replängderna. 

Kanske var jag trött, eller så är den 9e replängden bara marginellt 

lättare än kruxet, men jag behövde verkligen gräva djupt för att få 

till det. 

Egen värld 

Lång utklättring från standen på ett stort löst hörn säkrat med 

grön C3a och en gammal TCU i det lösa hörnet, hangel travers och 

upp på en bred list och vidare upp på en väldigt blank och svagt 

överhängande vägg. Långt flytt till höger från dålig crimp, får tag i 

ett riktigt skit grepp med vänster, ena foten åker av och jag skriker 

HÖGT till mig själv något i stil med ”fuck David, du är faktiskt 

ganska bra på det här, håll ihop det här nu”, samtidigt som jag får 

tag i en crimp, flaggar ut höger fot mer kontrollerat för att dyna till 

vad jag hoppas är en stor fin balja men som visade sig vara en slopig 

skitsak. Jag gör något flytt till, helt i min egen värld, nu nästan som 

om allt var svart för ögonen och jag ”vaknar upp” med ett stadigt 

tag om slingan jag klippt i - A0 och det kändes helt rätt. Helen 

ropar något uppmuntrande och jag inser att jag är ca 20 meter från 

standen och har min första riktiga säkring. Detta på en repa som i 

topon beskrivs som 6c+. 

Vid nästa standplats möts Bellavista och Swiss route vid en solid 

stand och på en för fötterna bekväm hylla. En jättefin Smiley gubbe 

ritad med krita ler mot mig. Jag ser framför mig hur Huber, Pau 

och andra stått där och gratulerat varandra för goda insatser. Själv 

känner jag mig bara trött och vet att det är ett par 6b repor kvar 

före scrambling ut på hyllan och exiten av väggen. Vi hade inga 

planer på att gå till den faktiska toppen. 

Ingen funktion 

Det tar ganska lång tid för oss båda att göra dessa repor så tiden 

går och när vi når hyllan där man kan traversera in på Cassin route 

så är jag helt tom och vattnet har Helen druckit upp… Jag tittar på 

klockan och konstaterar att vi kommer behöva klättra den lättare 

övre biten av leden i mörker och dessutom passera vattenfallet två 

gånger och hitta ner i mörker… Nu känner jag att det skulle vara 

skönt med två som kan dela på jobbet och beslutsfattandet. 

Jag vet att det ska vara ganska varmt under natten så valet mellan 

en torr och bekväm bivack på en relativt stor hylla och en liten 

hylla där vi eventuellt är blöta efter att ha traverserat vattenfallet 

blir ganska lätt att fatta. Vi stannar på hyllan mitt på väggen och 

njuter av solnedgången innan vi börjar frysa. Vi har en tunn Pata- 


vänster: bivack med en jacka att dela på. Höger: ledens sträckning. 

gonia Nano Puff jacka på ca 300 g att dela på, så vi har den på ca 40 

minuter vardera och den andra får hålla tillgodo med en ultralätt 

(120g) vindjacka i nylon ovan på en tunn fleecetröja. Natten blir 

lång men inte så kall. Jag hade inga vantar så jag öppnade mitt first 

aid kit och satte på mig latex handskar… Till middag blev det Clif 

Bloks med koffein. För Helen var detta den första bivacken på en 

vägg så för henne var det ganska emotionellt att dehydrerad och 

utan sömn se den magiska soluppgången. Plötsligt kändes det som 

vi blivit belönade av berget med en underbar natt på väggen, lite 

som om berget ville visa oss fler sidor än bara klättringen. 

Klättring fyller ingen funktion, trots detta så lyckas den trollbinda 

oss och i vissa fall också helt förblinda oss. Jag har perioder 

när jag inte kan sluta tänka på berg, eller snarare linjer på berg. Jag 

försvinner in i tankar om hur det skulle kännas att vara på turen. 

Jag visualiserar mig själv på turen, känner smärtan i fingrar och 

tår, för jag har känt den så många gånger förr och jag vet att det 

är en del av klättringen. Jag försöker bestämma mig för om det 

kommer vara värt mödan att få klättra på drömlinjen. Det är en 

evighetsprocess. 

För mig stärkte denna tur min övertygelse om att jag har en 

massa outrättade ärenden i Tre Cime. Jag känner en enormt stark 

känslomässig ”connection” med Tre Cime som närmast kan jämföras 

med kärlek eller en nästan religiös övertygelse om att Tre Cime 

kommer välkomna mig tillbaks och visa sig från sin bästa sida. 

Trots fortsatt bra förhållanden fick jag inte möjlighet att återvända 

under hösten och fortsätta med mitt projekt i Tre Cime, men 

jag vet vad jag ska göra nästa sommar. Jag har topon bredvid sängen 

och bilderna från Cima Ovest påminner mig om ett av mitt livs 

bästa turer i bergen. 

Tack till mina sponsorer. MOON Climbing, Patagonia, Clif Bar 

och Boreal. Tack Helen och Johan. 


skarpladdat 

fakta 

tre Cime di Lavaredo ligger i italienska Dolomiterna i trakten 

av Cortina dÁmpezzo, nästan på gränsen till österrike. 

Bolzano och innsbruck är närmaste flygplatser. tre Cime är 

en samling toppar på nästan 3000 m, med branta och delvis 

överhängande väggar. 

Swiss route går på Cima ovest (västra tornet). Leden klättrades 

första gången 1959 på aid och fick sin första fria repetition 

av Kurt Albert och g Sprachman i augusti 1987. Den första 

onsight-bestigningen gjorde mauro ”Bubo” Bole 1998. 

Ledens gradering är 7b+ men det är i mitt tycke helt fel att 

gradera turerna i tre Cime med fransk sportklättergradering. 

i föraren finns ett kompletterande sätt att gradera lederna 

som tar hänsyn till hur seriös leden är. Detta känns mer relevant 

trots att det kan vara svårt att relatera till utan erfarenhet 

av att klättra i området. min personliga gradering av 

turen så som vi klättrade den är något i stil med e7/6B eller 

5.12b r/X. om jag bryter ner de individuella replängdernas 

tekniska svårigheter så skulle jag säga att de kräver att man 

lätt kan klättra: L1 6B+, L2 7A+, L3 6C, L4 6C+, L5 6C+, L6 

7A+, L7 6B+, L8 7B+, L9 7A+/A0, L10 6C. 

Det bör poängteras att turen förutsätter goda kunskaper om 

hur man klättrar på säkringar man placerar själv. vissa standplatser 

har förstärkts med handknackade 8mm borrbultar, 

dock inte alla och några var inte i den bästa kondition så det 

är fundamentalt att inte falla på några av replängderna. På 

själva leden sitter det en hel del gammalt skit från förstabestigningen 

som gjordes artificiellt. Av de fasta säkringarna 

som sitter på leden var min bedömning att inte många skulle 

hålla för ett fall men de skulle bromsa farten, så jag klippte 

det mesta men jag litade nog bara på mina egna bitar och de 

enstaka nyslagna bultarna. Det är helt klart äventyrlig klättring 

som kräver lite marginal till graden för att det ska bli en 

säker och njutbar upplevelse. 

Leden är 500 m lång och kan göras i 17 replängder. 

45

klubbkontakt 

klubb kontaktPerson www mejl se hemsidor för info om medlemskaP 

alingsås kk www.akk.nu info@akk.nu 

billingens kk www.billingensklatterklubb.se info@billingensklatterklubb.se 

bohusläns kk www.bohuskk.se info@bohuskk.se 

borås kfuk kfum www1.idrottonline.se/boraskk-klattring johan.schollin@bredband.net 

bromma kfuk-kfum www.kfuk-kfum.se/bromma johanna.lofvenius@bromma.kfuk-kfum.se 

dalarnas kk www.dalaklatter.org ordforande@dalaklatter.org 

edsbruks if - robinn_johannaw@hotmail.com 

enköpings kk www.enkopingsklatterklubb.se inger.strid.andersson@gmail.com 

eskilstuna kk www.klattring.net info@klattring.net 

expedition altitud kf www.expidition-altitude.com info@expedition-altitud.com 

fagersta kk www.fagerstaklatterklubb.se david@fagerstaklatterklubb.se 

fjällframfart (skidalpint) www.fjallframfart.se info@fjallframfart.se 

Gällivare kk - 

Gästrike kk Patrick olander www.gkk.nu putteo@hotmail.nu 

Göteborgs kk www.gbgkk.nu info@gbgkk.nu 

Göteborg sports academy Peter sjöberg www.gbgsportsacademy.se peter@gbgsportsacademy.se 

halmstads kk www.hkk.nu info@hkk.nu 

helsingborgs kk www.helsingborgsk2.se ordforande@helsingborgsk2.se 

härjedalens kk - martin@finnmarken.info 

hexans kk - hexansklatterklubb@hotmail.com 

härnösands kk henrik Petré henrikpetre@hotmail.com 

höga kusten kk www3.utsidan.se/hkk ladanges@gmail.com 

höglandsklättrarna www.hoglandsklattrarna.se kenny.carlsson@dkbutiken.se 

jokkmokk kk - fagerstrom.b@gmail.com 

jönköpings kk www.jonkopingsklatterklubb.nu info@jonkopingsklatterklubb.nu 

jösse klättersällskap www.josseklatter.se d.alfredzon@gmail.com 

kalmar kk www.kalmarklatterklubb.se info@kalmarklatterklubb.se 

karbin kk richard eklind www4.idrottonline.se/default.aspx?id=546191 richard@eklind.me 

karlskrona bersportförening www.karlskronabergsport.se andreas.kraft@hotmail.com 

karlstads kk www.karlstadklatterklubb.se ordforande@karlstadklatterklubb.se 

kiruna kk www.kirunaklatterklubb.se ordforande@kirunaklatterklubb.se 

kk Granit - ursulas.aventyr@telia.com 

kvibergs kk www.kvibergsklatterklubb.se j.hogstrom2@spray.se 

linköpings kk www.linkopingsklatterklubb.se ordf@linkopingsklatterklubb.se 

luleklättrarna www.luleklattrarna.se isajantzer@gmail.com 

malmö kk www.climbing.nu mkk.svar@gmail.com 

malungs kk susanne hedh susanne.hedh@snf.scout.se 

nordingrå kk - swante@aventyrsmobilen.se 

norrköpings kk www.klatterhallen.com norrkopingsklatterklubb@hotmail.com 

norrtälje kk www.norrtaljekf.dinstudio.se nkf@norrtaljekf.dinstudio.se 

rådmansö kk klattring.wordpress.com johan.westerholm@norrtalje.se 

skellefteå kk kfum www.kfumskelleftea.se kfumskelleftea@telia.com 

skånes kk www.skaneskk.se info@skaneskk.se 

slagörnbergets kk home.swipnet.se/slagornberget munsen1188@hotmail.com 

slottskolans kk - stina.nilsson@skola.borgholm.se 

solna kk www.standplats.se info@standplats.se 

stockholms kk anna lindam www.klatterklubben.se info@klatterklubben.com 

stockholms kss www.skss.eu info@skss.eu 

stråssa Gf klättersektion www.klattersektionen.com klattersektionen@hotmail.se 

sundsvalls kk www.sundsvallsklatterklubb.se styrelse@sundsvallsklatterklubb.se 

söderköpings kk - bjorn_holst@hotmail.com 

tunabergs kk tunaberg.wordpress.com t.schultz@telia.com 

umeå kfum www.kfum.nu info@kfum.nu 

umeå khk www.ukhk.se kalle_narfstrom@hotmail.com 

uppsala kk www.ukk.nu styrelsen.ukk@gmail.com 

varbergs kk - marcus.gustafsson@gmail.com 

visby kk www.visbyklatterklubb.se visbyklatterklubb@gmail.com 

vännäs-bjurholm kk www.idkas.se/vbkk vbkk@live.se 

värnamo kk www.vk2.se dan@vk2.se 

västerviks kk www.vastervikclimbing.se jim@vkcenter.se 

västerås kk www.vkkclimbing.se tobbekack@gmail.com 

västkustens sportklätterklubb bjornstromberg@hotmail.com 

åredalens kk www.arekk.se info@arekk.se 

ölands kk home.swipnet.se/olandsklatterklubb stefanoland@hotmail.com 

örebro kk www.orebroklatterklubb.com info@orebroklatterklubb.com 

östersunds kk www.ostersundskk.se daniel.jacobs@ostersund.se 

östersunds skidalpina förening jocke.halvar@gmail.com 

hjälP oss Göra 

listan komPlett 

Genom att meddela 

kansliet er klubbs 

webbadress och/ 

eller mejladress!

att köPa från kansliet att köPa från författare 

Svensk klättring 

pionjärerna 

av Ewa Hellström. 

Klättringens historia. 

medlemspris 150 kr 

Ordinarie pris 200 kr 

topprepsklättring inomhus 

Kurskompendium av 

Rasmus Jansson. 



märKen 

SKf:s tygmärke 

ca 7,5×7,5 cm. 



skf:s kansli: karin Persson, generalsekreterare, karin.persson@klatterforbundet.se 

Gör på följande sätt: Betala in på Plusgiro 673265-5, skriv ditt namn och adress tydligt samt klubbtillhörighet. Skriv på 

inbetalningen vad du beställer. Om det inte får plats så skicka gärna uppgifterna med e-post till kansliet@klatterforbundet.se. 

OBS! På alla priser tillkommer frakt enligt nedan (gäller ej tygmärken). 

För beställning mot faktura tillkommer 50 kr i expeditionsavgift. 

Alla priser inkluderar moms. 

fraktpriser: 

1 st bok 55 kr, 2 st 60 kr, 3-4 st 150 kr, 5-10 st 250 kr 1 st kompendium 10 kr, 2 st 20 kr, 3-4 st 30 kr, 5-10 st 60 kr 

1 st loggbok 10 kr, 2 st 20 kr, 3-4 st 20 kr, 5-10 st 40 kr Topprep/ledkort >100 st=10 kr, 100-200=20 kr, 200-500=40 kr 

fler ex än 10 eller andra frågor? Kontaka gärna kansliet så hjälper vi dig med beställningen. Tel: 08-699 65 20 

BöcKer & KompenDier 

firning och Klättring 

Försvarsmaktens bok om firning, 

kamraträddning, laviner mm. 


ej medlem 750 kr 

Kebnekaiseförare del 1 

Kompendium, kopia av Rossipals. 



instruktörsmärke 

ca 5×8,5 cm. 

Pris 50 kr inkl ett 

kategori märke. 

fler kategorimärken 

(Klippa, Is, Inomhus) 

Pris 10 kr 

Klätterförbundets loggbok 

Skriv in dina klätterturer, kurser m.m. 



Kebnekaiseförare del 2 

Kompendium, leder 

efter 1952. 



SKf:s pins 

Liten pin att ha på jackan 

eller kavajen. 

Pris 15 kr 

oBS! 

Glöm inte att 

betala för frakten. 

topprep och ledkort 

Gröna kort för topprep 

Röda kort för ledklättring 

1-100 ex: 10 kr styck 

> 100 ex: 6 kr styck 

förbundsadresser 

Idrottens Hus 114 73 Stockholm e-post: kansliet@klatterforbundet.se Pg: 67 32 65-5 

Fiskartorpsvägen 15A tel: 08-699 65 20 webbsida: www.klatterforbundet.se Org nr: 889202-3063 

fUnKtion namn aDreSS/BoX poStaDreSS e-poSt telefon 

SKF:s kansli, generalsekreterare Karin Persson Idrottens Hus 114 73 Stockholm karin.persson@klatterforbundet.se 08-699 65 20 

SKF:s kansli, idrottskonsulent Jonas Paulsson Idrottens Hus 114 73 Stockholm jonas.paulsson@klatterforbundet.se 08-699 65 21 

Styrelse ordförande Pontus Axelsson Västmannagatan 47 113 25 Stockholm ordforande@klatterforbundet.se 0705-45 42 33 

Styrelse kassör Arne Kanth Letstigen 38 128 48 Bagarmossen kassor@klatterforbundet.se 070-690 26 48 

Styrelseledamot Peter Hermanson Bonnagårdsvägen 9 302 92 Halmstad peter.hermanson@klatterforbundet.se 0708-81 05 12 

Styrelseledamot Johan Larsson Tobaksspinnarg 1 117 36 Stockholm johan.larsson@klatterforbundet.se 08-698 67 12 

Styrelseledamot, vice ordförande Madelene Lidmalm Landsvägen 11 172 63 Sundbyberg madelene.lidmalm@klatterforbundet.se 0703-86 77 71 

Styrelseledamot Erik Massih Handelsvägen 28 122 32 Enskede erik.massih@klatterforbundet.se 0733-97 35 41 

Styrelseledamot Mikaela Rydberg Johannesbäcksgatan 56B 754 33 Uppsala mikaela.rydberg@klatterforbundet.se 0704-17 57 92 

Valberedning Disa Hansson Söndagsgatan 3 415 12 Göteborg disakatinka@hotmail.com 0706-02 39 63 

Redaktör Bergsport John Liungman Amalia Jönssons gata 16 421 31 Göteborg bergsport@brant.se 031-788 71 31 

Accesskommitté, ordf Christofer Urby Bollungen 109 747 91 Alunda christoferu@yahoo.se 070-329 11 61 

Alpinkommitté, ordf Björn Kihlström Folkungagatan 86a 2tr 116 22 Stockholm bjornkihlstrom@yahoo.se 073-651 08 20 

Förbundskapten Seniorlandslag (tillförordnad) Peter Hermanson Hemmansvägen 18 302 52 Halmstad peter.hermanson@halland.net 0708-81 05 12 

Förbundskapten Juniorlandslag Reino ”Nicki” Horak Bergsvägen 38 333 60 Sävedalen jfk@klatterforbundet.se 0705-22 61 22 

Förbundskapten Skidalpin Martin Persson Pumpmakargränd 18 83151 Östersund Martin_persa@hotmail.com 070-607 50 98 

Säkerhetskommitté, ordf Ingemar Gråsjö Stureplan 1 582 21 Linköping ingemargrasjo@gmail.com 073-418 11 71 

Tävling, tf ordf Björn Höft Östervägen 33 169 55 Solna bjorn@norrortspartyservice.se 0704-29 43 72 

Utbildning Trad Martin Urby Koltrastvägen 8 41507 Göteborg instruktor@mail.com 073-021 79 18 

Utbildning Tränare Jim Wasmuth Bergs backe 3 59396 Västervik jim@vkcenter.se 070-373 74 66 

Utbildning Sport/Inomhus Nikki Hammarström Friluftsvägen 1, lgh 1201 172 40 Sundbyberg nikki.hammarstrom@hotmail.com 073-685 50 58 

Anläggningskommittén Per Forsberg Lefflersgatan 19, 2tr 416 71 Göteborg anlaggning@klatterforbundet.se 0733-76 55 19 

Medicin Johan Holmgren Paradisvägen 10 19443 Upplands Väsby johanholmgren@hotmail.com 073-679 02 54 

Förbundsläkare Anders Söderlund Lillskogsvägen 13A 133 34 Saltsjöbaden anders.soderlund@proxima.se 070-491 70 43 

Expeditionsläkare Johan Holmgren Paradisvägen 10 19443 Upplands Väsby johanholmgren@hotmail.com 073-679 02 54 

UIAA anti-dopingkommission (ledamot) Anders Söderlund Lillskogsvägen 13A 133 34 Saltsjöbaden anders.soderlund@proxima.se 070-491 70 43 

UIAA medicinkommission (ledamot) Johan Holmgren Paradisvägen 10 19443 Upplands Väsby johanholmgren@hotmail.com 073-679 02 54 

UIAA accesskommission (corresponding member) Jonas Paulsson Idrottens Hus 114 73 Stockholm jonas.paulsson@klatterforbundet.se 08-699 65 21 

IFSC regelkommission (ledamot) Åke Nilsson Krukmakargatan 118 51 Stockholm geoscope@gmail.com 070-730 28 32 

Klätterförare 

Bohusförare 2002. beställes på www.bohusguide.tk, 

350 kr + frakt. SlUtSÅlD! 

fyrkantenområdet, 1997, älvsbyn-boden-niemisel-Piteå, 

120 kr. Pg 629 41 10-9, luleklättrarna 

Klättring i Göteborg, Göteborgs klätter klubb, 350 kr, 

beställes via www.gbg-guiden.info 

Jämtland, östersunds kk 

Sportklättring i Västervik, linköping och Höglandet, 1999, 150:- 

Pg 479 51 96-7 

Stegeborg och Söderköping 2001, björn holst, 

tel 0121-400 54 

Uppsala, uppsala klätterklubb 

Umeå, umeå klätterklubb 

Ågelsjön, 1995, 198:- Pg 476 11 16-5, fredrik schlyter 

Klättring i Kilsbergen med omnejd, örebro klätter klubb 2007. 

240 kr. Pg 49 11 39-2. www.orebroklatterklubb.com 

Klättring i Södermanland, 2007. 329 kr (inkl frakt). 

Pg 100 14 83-5. mer info på www.dangerzone.se 

KompenDier 

att klättra på väggarna – en handledning 

för inomhusklättring 

60 kr + porto, Pg 467 96 58-7, johan lindström, 

Godhems gatan 13, 414 68 Göteborg. e-post: johanuk@ 

spray.se 

Höghöjdsmedicinskt kompendium 

95 kr + porto, Pg 133 58 97-3, johan holmgren. meddela 

per epost: johanholmgren@hotmail.com. 

Daniel Bidnerfondens brevkort. tio olika brevkort med kuvert. 

unika fotomotiv. 140 kr (inkl porto 40 kr) Pg 97 05 64-1. 

47

ergsguiden 

Klätterprylar 

till bra priser! 

tel 0970-251 83 

Kurser i: 

klättring, fors, 

havspaddling 

samt 

överlevnad 

nästa nummer 

ute 15 mars 2012 

manusstopp 15 februari 

e-post: bergsport@brant.se 

leder dig till den bästa utrustningen 

och skönaste arrangemangen. 

KlätterbutiKen i uddevalla 

telefon 0522-101 50 www.uteguiderna.se 


tips: läs på smålänska så fattar du... 

Dä hä hännde på dänn tiin nä isyxskafta va rake, ja en del va te å 

mä jorde i trä. 

Såmm ni fösstår ä dä välditt länge sänn. För att di unge ska begripe 

hur förgrymmet länge sänn dä ä så va knappt ettera å tvåera 

påkomne, folke besto mässt å analåge noller. Männskera levde ett 

hårt å primmitivt liv, äller såmm dä säs blann di ällre på byggda : Dä 

va ett evitt mörker! 

Sänn kåmm ju alle frammstega: Hoockede yxer, Fränds, Kammalåtter, 

skruve mä vev, ja allt dä dä såmm jorde tevaron så mycke 

ljusere å lättere å åss själve så oerhört såfisstickerde. 

Nåväl, te saka, äller rättere sackt, te berättelsa. 

Långt inn i di djupe skogera bodde, blann di annre glesbyggdsborna, 

två klättrere, ja å mi kåmpiss Gusten. Vi hadde harve åmmkring i 

traktas mösige bärj ett par sässånge, dratt ner lömske, löse stene å fått 

öj’na fulle å jord såmm vi krafse ur sprickera. Välldanns 

rolitt, tyckte vi. 

Så fick Gusten för sä att ’an skulle prove på dä hä 

mä isklättring. Nä, dä ä inge fö mäj, ja förfryse 

mä bare, svarde ja på ’ans förfrågninge. Gusten 

lät sä dåck ente häjdes å dä. Drömmera 

åmm isklättring red ’an såmm e mare. Han 

ble så dässperat att ’an låckte ner ett antal 

erfarne yxsvingere frå Ståckålm, mä löfte 

åmm hemlie ise å nybestigninge. I sånnt 

sällskap to ’an sine förste stapplende steg 

mä järn på föttera, männ dä dröjde ente 

länge innan ’an dro hemske skröner åmm 

bedrifftera di jorde ut i skogeras isstup. 

Te sist, ätter ett par sässånge, så ga ja ätter för 

’ans tjat å hängde mä ut ett par gånge. Visst frös en 

en del i sine tunne läderkänger, männ rolitt va dä! 

Nässte sässång inledde vi, på sensommern, mä å åke 

runnt i ’ans gamle Saab å lete skuggige, mösige å blöte klippvägge. 

I sättember satt vi såmm barna på julaftna kring e stor kartång frå 

e påståderfirme. Ut trilla dubbelkänger i plast, Låve Footfängs, nye 

isyxer mä metallskafft, Chouinardskruve, mä mere, mä mere. Nu 

skulle dä uträttes stordåd! Här skulle klättres is frå höstas förste, immige 

iskristalle te senvinterns fete, sege å vattenglänsende svallise! 

Å såmm final, gräddklicka på mose, skulle vi åke te klassisk mark i 

Nårje å klättre redige fosse! 

Dä börjde bra, mä isklätterpremiär redan i slute av nåvämber. 

Dänn nye utrustninga jorde verklien skillnad! Frå e allmännt skaki 

upplevelse mä dässperate mjölksyranivåe i armera, bortdåmmnede 

fötter i sladdrie läderkänger å mä Alpenstock-liknende yxer skrapende 

högt ovanför hårfäste sammt glassiärjärna krafsende i unnerlage, 

te e lugn å nässtan kåntrållerd promenad uppför dä måttlitt lutende 

issvaet. Hänne va inge ko på isa! 

Tyvärr ble fortsättninga å vintern ganske ostadi å aktiviteta tämlien 

sporadisk. Vår förhåppning åmm å va vältränede, hungrie å vasse 

is-tigre mot slute å sässånga slo därrfö slinnt. Vi liknede mer ett 

par däste, halvfete å vinter-loje bonnkatter mä ovasse klor. Tuppkammera 

växer ente bra på bonnkatter i våre trakter å dä jorde ente 

våre häller. Kårrt sackt, dänn dä finalplana börjde kännes lite skräm- 


krönika 

Å spåne lite åmm å läre sä 

Text: Enok Ändman 

Månge sårter, 

kvallitéer å kånnstruktioner 

passerde 

revy, männ e sak hadde 

di jimensammt, di va like 

färske å opåverkte såmm 

e bulle en nyss draje 

ur ugna. 

mende. Di ä ju så fruktansvärt höge, di dä redige fossera! 

Va jöre? Gusten kåmm mä förslage å kånntackte nånn å dåmm 

såmm ’an lärt känne från huvvestan. Dä värkte ju va e strålende idé, 

å intråduceres å e erfaren gammel ringräv, såmm dässutom hadde 

lokalkännedom i Nårje. 

Tur såmm tokie, tyckte vi när e å dässe hårdinge sammtyckte. 

Gusten va mer än nöjd. ”Han ä mer i vår stil, ente så äxtrem, männ 

ha vatt mä länge å jort flere å fossera på trakta”. Ner mä bråten i ryggsäcka 

å iväg te Nårje! Nu va vi åtminstone tigerunge! 

Så satt vi då dä på hytta, mätte å däste ätter ett reditt skråvmål. Ä 

väl dax för Jånn Blunn, tänkte en. Å hacke sä opp för e foss ä ju’nte 

jort i e hannvänning, framför allt ente åmm dä ä tre hopbunnne i 

lage. 

Hårdingen, Jerry, hadde inge tanke åt dä hålle. Han hiva fram e 

pava wiski, tände e ny cigarill å blarrde på åmm sitt älsklingsämne, 

utrustning. En ä ju ente så ouppfostred 

att en sär näj när en blir bjudd, så dä dröjde innan 

en kåmm i bingen. Dä va e herrans masse doninge 

Jerry dro fram ur sin packning å höll 

låde åmm, mycke åsikter, å bestämde sånne, 

hadde ’an. Minnst två par yxer, dä ene pare 

värre än dä andre, männ bägge skinende 

nye. GårTäx-ställ, fliströjer, vante, mösser, 

långkallinge… Månge sårter, kvallitéer 

å kånnstruktioner passerde revy, männ e 

sak hadde di jimensammt, di va like färske 

å opåverkte såmm e bulle en nyss draje ur 

ugna. Di dä pärsedla hadde allri vare i närheta 

å blötkladdige måssklutte, dammende 

mösjord äller giftgröne cancerlave. Va dä ente te å 

mä prässväck på GT-stället? 

Då få vi väll stå opp i grisotta imörrn slängde ja ur mä, å 

nog tyckte ja att dä va unnlitt att ente di två mer erfarne sa nått åmm 

saka. Dä behövs ente sa Jerry, åtta räcker bra. Länge lå ja å försökte 

begripe hur vi skulle lyckes mä äckvasjonen, männ fick ente ihop 

räknestycket. 

På möra va all bråsske såmm bannlyst, sällan ha ja blitt så strässed 

å e så lugn å utdrajen frukost. Dä märklie va att när vi väl hadde 

kåmme åss ut ur stugvärma å baxe in åss själve å allt utstyr i bila så 

hitta ente Jerry rätt väg. Så månge väge fanns dä ju nu ente såmm 

ledde ut ur dänn hä lille nårske bynn! Ja slängde ett getöje på mi i 

förväg införskaffede karte å kunne raskt lotse åss inn på rätte spåre å 

te e bra utgångspunkt för anmarschen. 

En hadde ju begripe att en skulle få vade fram i djup snö, men dä 

hä va nårsk djup snö, ente smålännsk. Lätt pulversnö opp te midja! 

Å spåre va ett tungt arbete, svetta strömmde nerför rygga å lungera 

gick såmm blåsbälje. Gusten å ja byttes av i fronten, Jerry hadde fullt 

sjå å hänge mä änndå. Bare ’an ente faller ner å dör här å nu, tänkte 

ja nä ja kek på ’ans högröde annsickte å hörde di råsslende andetaga. 

Di dä ciggarillera å wiskin kåmmplätterdes tydlien ente mä kroppslie 

övninge så ofte. 

Ätter månge raste å mycke slit sto vi te sist ve fota å fossen. Dänn va 

ju i ärlihetens namn ente så falitt brannt, en fick ente ens känning å 

49

krönika 

att morron-gröten ville bege sä nånn annanstans. Männ, dä va tråtts 

allt tre långe reper te toppa å skulle en gå ätter ure va dä lunchdax 

redan. Inge ti å förlore allså, framm mä alle attiraljer, sele på, dra 

hjälma på skallen å veve ut repe. Jerry stirrde kritiskt å tvivlende på 

mi småtufsige 45meters-tross å unnrede åmm dä va ävverdraj. Nä, 

bräkte ja tebaks lite skamset. Sänn följde e längre föreläsning, i e 

uppfostrende å nedlåtende ton, åmm att en måste ha immprägnerde 

rep te isklättring, å åmm dä överhuvetage skulle gå å klättre så skulle 

vi få ett hällvette mä rep såmm frös te kable. Dä rer sä no, svarde ja å 

kännde mä okunni, ynkli å dumm. 

Allt färditt te sist. Vem leder, frågde ja å kek opp på mine kumpaner. 

Ente ja i allefall svarde Jerry te min store förvåning, även Gusten 

värkte helt överrasked å så plöttslitt oroli ut. Nähä, då ta väll du täta 

Gusten, sa ja ätter å ha hämte opp underkäken ner frå bringa. Han 

fick nå dimmitt i blicka, öjena ble store å runne å flackte hit å dit. 

Nä ja leder ente, mumlede ’an ätter e stunn. Dä räckte å se di dä två, 

kroppsspråke å blickera, för å inse att dä ente va lönt å tjate. 

Ja vre huve åt fossa å mätte möjlie kniviheter. Mi sammlede erfarenhet 

på å lede is va e sexmeterspuckel hemme i granskoga, i ett 

testånd å svår baksmälle. Bakfylleisen döptes skapelsa te. 

Att dänn store, vackre å stållte drömma åmm e redi foss skulle 

slute i e snöpli reträtt känndes helt enkelt omöjlitt. Går dä så går dä 

sa ’an såmm flöt ilann på järnspisa, tänkte ja å hörde mä sä: Då få 

väll ja lede då! 

Sju, åtta meter högre å senare tyckte ja att dä va dax för e mellis. 

Skruvera va ve dänn hä tiin jorde i betydlitt tjåckere gods än numer. 

Dä vill sä, en va tvungen å använne bägge arma för å få te et. Allså 

duncka ja rässolut inn yxera å hängde opp mä. Då hördes e ljudli 

suck nerifrån. Ja vännde mä unnrede åmm. Ska du säkre så åffte så 

kåmmer dä å ta ti, sa Jerry. 

Dä ska e hel del te för å rete opp mä, ja ä e fridens å tålihetens man, 

männ nu ble ja förbannad. Stå dä nere å kaxe sä ätter å ha balle ur 

stunna innan! Skruven åkte in snappt, vicke för övritt ente erbjö nåre 

store problem. Dä överste skale å bra is dålde ett skikt pulversnö å så 

lite is- å snögros längst inn. 

När kumpanera hadde annslute på förste stand va dä uppenbart 

att vi ente skulle hinne opp te topps. Vi kan travvärsere ut te dänn 

dä store grana ätter tjufem meter, sa Jerry, å fire å lite snett frå dänn 

så ä vi nere på e firning. Allti bra mä planer, å ente minnst ressärvplaner! 

Nånn såmm vill ta över å lede undrede ja, å jenasst ble dä 

välldans inträssant å skåde ut över byggda å se ut såmm en te fullo 

njöt å traktens skönhet å att naturens stillhet ente hadde störts å nå 

obehagli fråge. 

Videre oppåt allså! Nä ja va i höjd mä grana, sto ja ve fota å e 

branntere del å fossen, oppimot tie meter hög. Dä känndes gannske 

skönt å slippe lede dä oppsvinge jusst då, ännu skönere va att ja hittede 

ett reditt solitt parti is å säkre i. Ende nackdela va att dä dä så 

såmm bässt ut, va dä liksåmm e håle inn i isa. Gick ente å kåmme te 

mä e skruv allså. Såmm tur va bar en mä sä en del gamle reliker på 

selen, framm mä e isbult å så banke in en, kopple slinga å i mä repe. 

Därätter följde e mycke spännende travvärs, utförd mä långsamme, 

ballätt-liknende rörelser å kåntrållerd andning såmm skulle fått e 

kursette i pråffilacktisk andningstäcknik för barneföderske å bli grön 

Därätter följde e mycke spännende travvärs, utförd 

mä långsamme, ballätt-liknende rörelser å kåntrållerd 

andning såmm skulle fått e kursette i pråffilacktisk 

andningstäcknik för barneföderske å bli grön å avunn. 

å avunn, i brannt djup pulversnö ut te dänn räddende hylla mä grana. 

Tråtts dätte ble dä allri nåre panikattacker, ja hadde ju turens bässte 

mellis bakåm mä! 

Jerry va sist opp. När ’an kåmm te isbulten kek ’an, längs dä i e 

svag båge fritt hängende repe, ut mot åss, bortåt tie meter ifrå ’an 

å fastsurrede ve dänn tjåcke, trygge grana. En kann ente mä bässte 

villje i värda påstå att ’an så lyckli å tefreds ut. Ätter å ha strule mä å 

få ut isbulten i nåre minuter, unner allt mer högljudde eder å ramser, 

så brast dä totalt för’n. 

Hur i hällvette kan en va så jävla dumm att en sätter e säkring inne 

i e håle, ylde ’an, samtiditt såmm ’an to hammeryxa å mä full krafft 

slo besinningslöst på ishåle, slinga å bulta. Rene, rame bärsärkeriet! 

Sputtende å fräsende, mä gråta i halsa gick ’an lös på’at. E gång ä 

ingen gång, två gånge ä gång-gång, tänkte ja såmm ble förbannad 

ijänn. 

Nä vi firde åss ner hadde vi ett elände mä mi 45meters-tross såmm 

hadde blitt blöt å sänn fruse, vicke mäförde att en va tvungen å bryte 

na jenom firningsåtta. Dä ser ni! En ska allti lyssne på di gamle, 

hårde, garvede å erfarne! 

inte mycket som förändrats. ur Bergsport #8 anno 1975. 

tecknaren heter torbjörn Berg. 

50 BergSPort #152 · DeCemBer 2011 

F11_

F11_SuperAlpine_Bergsport_Sept.indd 1 30/11/2011 11:40:05

Alpinist JAcket & 

Alpinist pAnt 

Flagship oF our gorE-TEX® pro shEll 

linE, ThE alpinisT is EnginEErEd To 

EXcEl in ThE loFTiEsT, mosT unForgiving 

placEs on EarTh. 

It boasts incredibly rugged and breathable fabrics, state-of-the-art 

three-layer construction, and a ridiculous complement of technical 

features. 

This pant zips into our award-winning Alpinist jacket to create a 

bomb-proof alpine suit, but there’s much more to this expert piece 

of wearable technology than that. Stretch fabric and articulated 

legs provide huge range of motion, and three layer GORE-TEX® Pro 

Shell keeps you feeling dry and never clammy. The zip-off bib with 

suspenders is essential for deep snow. 

3-layer GORe-teX® pro shell 

• Meets the demands of outdoor professionals 

and serious enthusiasts 

• Engineered for extended and extreme conditions 

• Extremely tough, extremely breathable, 

durably waterproof and windproof 

svenska klätterförbundet, idrottens hus, 114 73 stockholm 

PosttidninG b 

Porto betalt 

Moisture vapor escapes 

Rain and wind stay out 

Outer material 

• A specific GORE-TEX® membrane is firmly 

bonded to a tough outer material and a robust 

inner lining for longer life under extreme tough 

conditions www.marmot.eu 

Hannes Mair 

GORe-teX® membrane 

protective layer

KLARSTRÖM - Svenska Klätterförbundet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?