Bilaga (pdf) - Barometern

Fredags 

NÖJET 

Kent varumärke 

Tillbaka till samtiden med nytt sound 

12 oktober 2007 • Nummer 237,5 

Alla fordon är 

roliga i PROJECT 

GOTHAM RACING 

Vi hälsar på i studion 

hos KIM STRANNE 

OCH KOLLEKTIVET 

ALEXANDER BARD 

i tombolan: 

”Jag är snäll”

Fredag 12 oktober 2007 

Gathania sjunger 

The Ark? – Det 

kan bara bli fel 

Måns Zelmerlöw behöver inte 

söka till SVT:s nya dokusåpasatsning, 

Tv-stjärnan. Han skulle 

kunna köra sin egen talkshow 

redan nu. När jag satt och zappade mellan 

Lilla Melodifestivalen och Idol förra veckan 

blev jag fullständigt knockad av Zelmerlöw 

i rollen som programledare. Kan den killen 

göra precis allting? Charmig och inte ett 

dugg nervös tävlade han i samma division 

som Peter Jihde på konkurrenten. 

Redan nämnda Tv-stjärnan presenterades 

i tisdags. SVT gör givetvis allt för att hitta 

botemedel mot Idols tokhöga tittarsiffror. 

Det lite för seriösa försöket att låta politiska 

broilers tävla mot varandra i Toppkandidaterna 

förra året blev en rejäl flopp, så nu 

hakar SVT på alla vill stå på scen i tv-grejen 

och drar igång en tävling för att vaska fram 

nya programledare. Initiativet lär garanterat 

bli en succé. Men frågan är vad som är läskigast? 

Att sjunga falskt inför Peter Swartling 

eller drillas i programledarrollen av Kristian 

Luuk och Janne Josefsson? Nja, själv har jag 

nog för mycket respekt för Luuk och Josefsson 

för att våga göra bort mig inför dem. 

Vad Swartling tycker skiter jag i. Och vem vill 

vinna en egen talkshow förresten? Gud 

vilken ångest! 

Tv-stjärnan börjar att sändas våren 2008. 

Ganska snabba puckar kan tyckas. Men 

Kanal 5 är ännu snabbare. Deras motdrag 

för att roffa åt sig av Idol-kakan heter Hitmakers 

och drar igång redan i höst. Fem representanter 

från stora skandinaviska skivbolag 

är på jakt efter hitlåtar. Låtskrivarna 

får själva framföra sina låtar framför en jury, 

och domen kommer direkt. Antingen åker 

man ut eller får man sin låt inspelad. 

I kväll rullar Idol vidare med filmmusik, och 

låtlistan gör att jag redan ser mig själv sätta 

kudden för ansiktet när Gathania Holmgren 

ska sjunga. Hon är inte dålig, men The Arks 

Calleth you, cometh I …? Söt, lite mesig tjej 

gör grym Ola Salo – nja, det kan bara bli helt 

fel. Hoppas Andreas Sjöberg visar 

alla vad skåpet ska stå med You 

say it best. ”Du ser inte ut som 

du vet vad kärlek är”, sa Swartling 

förra veckan. Skäms Peter! 

Tack och lov finns det fortfarande 

många som skippar 

talangfabrikerna helt. 

Läs om Kalmarbandet Kim 

Stranne & Kollektivet på 

sidorna 4–5. Alexander Bard 

är en annan snubbe som 

alltid gått sin egen väg. Själv 

tror han att resan slutar i helvetet. 

Missa inte Intervjutombolan 

på sidorna 8–9. 

CARIN JANEFRID 

carin.janefrid@barometern.se 

Fredags 

NÖJET 

Victoria Beckham springer mellan 

olika modevisningar i Paris. 

FOTO: HADJ/SIPA/SCANPIX 

Veckan på Facebook 

1. Bästa application: 

Catbook 

2. Bästa grupp: 

Blekinge – Vi som vill veta mer och vi som 

vill krossa okunskapen. 

3. Roligaste application: 

Vibrating hamster 

4. Ta bort skiten: 

Zombies, varulvar och annat bitande trams. 

Ansvarig utgivare: 

Gunilla Andreasson 

gunilla.andreasson@barometern.se 

Redaktör: Carin Janefrid, 0480–591 35 

carin.janefrid@barometern.se 

Layout: Emelie T Lund 

Omslagsfoto: Scanpix 

Bloggaren Posh stressar i Paris 

STOCKHOLM 

Fashionistan Victoria 

Beckham stressar 

för tillfället 

omkring på 

modeveckan 

i Paris. Däremellan 

hinner 

hon med att blogga 

om de vackra ting 

hon sett. 

På sin hemsida, dvbstyle.com, 

skriver den 

modeintresserade fotbollsfrun 

om sin hektiska 

vardag. 

Fotbollsfrugan, designern 

och Spice Girlsmedlemmen 

Victoria 

Beckham kan numera 

även titulera sig modebloggare. 

För tillfället bloggar hon 

från den franska huvudstaden 

Paris, där hon 

befinner sig för att springa 

på modevisningar och 

träffa vänner. 

Och vänner tycks hon 

Theron sexigaste kvinnan 

Kändisar. Charlize Theron är världens 

sexigaste kvinna. Det tycker den 

amerikanska herrtidningen Esquire, 

som varje år prisar en kvinna med 

denna hedersbetygelse. 

Den 32-åriga sydafrikanska 

Oscarsvinnaren får utmärkelsen 

eftersom hon kombinerar skönhet 

med en härlig attityd och skarpt 

intellekt, skriver tidningens redaktörer 

i det senaste numret som 

kommer i nästa vecka. 

Esquire verkar gilla skådespelerskor. 

Förra året gick utmärkelsen 

till Scarlett Johansson och 

året innan fastnade Esquire för 

Jessica Biel. (TT Spektra) 

Charlize Theron är världens 

sexigaste kvinna. 

ha många. I sitt senaste inlägg hinner 

hon nämna några namn ur sin 

imponerande kompisskara. Artisten 

Dita von Teese och designerna 

Roberto Cavalli, Marc Jacobs och 

Giambattista Valli omnämns alla 

som Poshs polare. 

Fått sko uppkallad efter sig 

”Jag har haft fullt upp i Paris. 

Jag gick på öppningen av den nya 

Cavallibutiken i torsdags, och det 

var fantastiskt. Så mycket vackra 

kläder! Jag gick på Chanelvisningen 

i fredags och satt bredvid 

min vän, den underbara Dita 

Von Teese”, berättar fru Beckham 

i bloggen. 

Hon har också hunnit med att 

träffa designerkompisen Giambattista 

Valli, som har designat 

en våldsamt högklackad sko och 

smickrande nog döpt den till The 

Victoria shoe. 

”Jag måste bara lära mig att gå i 

dem först, de är så högklackade!”, 

våndas Posh. 

Söndagskvällen tillbringade Victoria 

Beckham på en kändistät 

middagsbjudning anordnad av 

designern Marc Jacobs. Där fick 

David Hasselhoff på 

sjukhus efter återfall 

Kändisar. Baywatch-stjärnan 

David Hasselhoff, som kämpar 

mot sitt alkoholmissbruk, har 

drabbats av ett återfall. Skådespelarens 

taleskvinna, Judy Katz, säger 

till TMZ.com att Hasselhoff självmant 

valt att söka läkarhjälp efter 

återfallet och att han skrev in sig 

på ett sjukhus i tisdags. 

”The Hoffs” alkoholproblem uppmärksammades 

i pressen i maj när 

en hemmagjord videofilm hamnade 

på villovägar. I filmen syntes 

en kraftigt berusad Hasselhoff 

sitta med bar överkropp på golvet 

i sitt hem. Skådespelaren försökte 

med stor möda äta en hamburgare, 

medan dottern Taylor, som höll 

i filmkameran, vädjade om att han 

skulle ta tag i sin situation. 

– Du kastar bort dtt liv genom att 

dricka. Lova mig att du kommer att 

sluta, bad den 17-åriga dottern. 

Efter att filmen nått pressen medgav 

Hasselhoff att han drabbats 

av ett återfall. Videosnutten 

Redigering: Emelie T Lund, Pelle Johansson, 

Carin Janefrid, Therese Danielsson 

Annonser: Telefon 0480–591 00 

Adress: Nöjet, Barometern-OT, 391 88 Kalmar 

Besöksadress: Södra Långgatan 33 

E-post: nojet@barometern.se 

www.barometern.se 

hon tillfälle att utvidga kontaktnätet 

ytterligare, när Jacobs presenterade 

henne för skådespelerskan 

och regissören Sofia Coppola, som 

enligt Posh ”var fantastisk”. 

Tackar för fansens stöd 

Ingen rast, ingen ro. Dagen efter 

middagen begav sig Victoria Beckham 

till en fotografering för amerikanska 

Elle. 

Brittiskan har fått äran att pryda 

magasinets omslag till ett kommande 

nummer av magasinet, 

och av bloggen att döma blev bilderna 

bra. 

”Kläderna jag har på mig är 

underbara. Nu måste jag snart 

sluta eftersom de behöver mig för 

fotograferingen”, skriver hon. 

Innan hon loggar ut hinner hon 

med att tacka alla sina och sin 

fotbollsspelande makes fans för 

deras stöd när David Beckhams 

far nyligen drabbades av en hjärtattack: 

”Det uppskattades mycket under 

en väldigt svår tid.” (TT Spektra) 

THERESE NYBERG 

resulterade i att han tillfälligt förlorade 

vårdnaden om sina två döttrar, 

som han har tillsammans med 

exhustrun Pamela Bach. 

Trots detta vann David Hasselhoff 

i juni den långa vårdnadstvisten 

mot sin exhustru, och fick ensam 

vårdnad om barnen. 

Huruvida skådespelarens senaste 

återfall påverkar domarens beslut 

återstår att se. (TT Spektra) 

Madonna byter bolag och gör miljardklipp 

Musik. Efter nästan 25 år på samma 

skivbolag lämnar Madonna Warner 

Music för att istället skriva på för 

USA:s största konsertarrangör Live 

Nation. 

Avtalet är ett tecken på att musikindustrin 

på grund av illegal ned- 

Skådespelaren David Hasselhoff 

har än en gång drabbats av ett 

återfall. FOTO: SCANPIX 

laddning lägger allt mindre tonvikt 

på skivförsäljning och att konserter 

och kringförsäljning av prylar och 

kläder blir allt viktigare. 

Madonnas nya kontakt är sammanlagt 

värt drygt trekvarts miljard 

kronor. (TT Spektra) 

Innehåll 

2 • Välkommen 

3 • Nöjesnytt 

4–5 • Kim Stranne 

6 • Guiden & krönika 

7 • Ladies Only, Titta på tv 

8–9 • Alexander Bard 

10 • Kent 

11 • Mingel 

12 • Spel 

13 • Dvd 

14–15 • Cd-recensioner 

16 • Dödskallemode

Nära ett genombrott. Kalmarbandet Swedish for 

beginners har mycket på gång just nu. Mest ser 

sångaren Johan Signert fram emot en spelning 

i Storbritannien. 

”Det känns fantastiskt”, säger sångaren Johan Signert om bandets framgångar. FOTO: MIKI ANAGRIUS 

Manchesterfestival nästa 

Swedish for beginners enda svenska bidraget på In the city … 

KALMAR 

Det är en hektisk höst som 

väntar Kalmarbandet Swedish 

for beginners. Festival 

i Manchester, spelning på 

Sticky fingers i Göteborg och 

deltagande i tävlingen Bodog 

Battle of the bands på Debaser 

i Stockholm. 

Det föranleder naturligtvis en 

sportklyscha. 

Hur känns det? 

– Det känns fantastiskt. Vi 

hade vår första spelning för 

bara drygt ett år sedan. Jag 

har hela tiden känt att musiken 

håller, men det är viktigt 

att komma ut och synas och 

få rätt ingångar i branschen, 

säger Johan Signert, sångare 

och låtskrivare. 

Närmast väntar branschfestivalen 

In the city i Manchester 

nästa helg där Swedish 

for beginners som enda svenska 

band ska köra en trettiominuters-spelning. 

Totalt kommer 

60 osignade band från 

fram förallt Europa och Nordamerika 

uppträda under tredagarsfestivalen. 

I samband 

med Manchesterfestivalen deltar 

Swedish for beginners även 

i The Radar Festival. Vilket 

innebär att de kommer få en 

gratis promotionvideo gjord 

med produktionsbudget. 

– Det är en unik chans för oss. 

Personligen rankar jag Manchesterfestivalen 

som det viktigaste 

som händer för oss i höst, 

därefter kommer EMA Telstargiget 

i Göteborg och lite längre 

ner Bodog Battle of the bands, 

säger Johan Signert. 

Möts redan på Debaser 

Som vinnare av Livegiget på 

Allears.se kommer Swedish for 

beginners, tillsammans med 

ett annat Kalmarband, Tones 

of Home, spela på Göteborgsklubben 

Sticky fingers den 

21:a november. Men de två 

banden kommer att mötas 

redan innan dess i Bodog Battle 

of the bands på Debaser. Det 

är en internationell tävling som 

arrangeras av det amerikanska 

företaget Bodog, med deltävlingar 

i flera europeiska städer. 

Den slutgiltiga vinnaren får ett 

kontrakt på en miljon dollar. 

Ett lyft för Kalmars popscen 

Men det slutar inte där, den 

femte december spelar Swedish 

for beginners tillsammans med 

Tones of home på Corehouse 

i Kalmar. Johan Signert säger 

att de planerar att göra ett litet 

lyft för popscenen i stan. 

– Vi tänker bjuda in lite gästartister 

så att det blir mer av ett 

event. Jag tycker det är kul att 

det rör sig i Kalmars popvärld, 

annars är det väl en allmän 

uppfattning att musikscenen 

är dålig här. Men det kanske 

håller på och sker en förändring 

nu, säger han. 

Slutligen har bandet även 

spelat in sin EP som kommer 

att mixas inom några veckor. 

Och att Johan Signert är full av 

framtidstro är svårt att missa. 

– Förhoppningsvis gör allt bra 

och roligt som händer nu att vi 

får ut skivan, att låtarna spelas 

på radio. Och då är vi safe, då 

är vi hemma, jag är så säker på 

det. Bara på de senaste två-tre 

dagarna har vi haft lika många 

Myspaceträffar som vi normalt 

har på en månad. Situationen 

är minst sagt lite märklig just 

nu, avslutar han. 

… och sedan väntar Sticky Fingers med Tones of home 

Kalmar. – Det är en märklig 

slump egentligen. Men det 

händer mycket för deras del 

och det är verkligen skitkul att 

det är två band från Kalmar, säger 

Erik Sellgren från Tones of 

home. 

För det är inte bara Swedish 

for beginners som är på gång. 

Tones of home ska också vara 

med och spela på Livegiget 

i Göteborg och de ska också 

vara med och slåss om en miljon 

dollar i Bodog battle of the 

bands. 

– Det är mycket pengar, va? 

säger Erik Sellgren och skrattar. 

Men vi siktar inte på det. Vi 

tycker bara att det är kul att få 

komma och spela på Debaser, 

det ska ju vara landets bästa 

klubb. Det är häftigt. Målet för 

oss är att få visa upp sig och få 

erfarenhet av att spela på ett 

sådant ställe. 

De fick tips om tävlingen, 

anmälde sig med en låt och såg 

till att vänner och fans röstade 

på dem. Sedan valde en jury ut 

ett 20-tal band och bland dem 

fanns Tones of home. 

Bandet ska också spela på 

Sticky Fingers i Göteborg 

DONNY 

HEDLUND 

0480–591 00 

donny.hedlund@barometern.se 

i november, tillsammans med 

Swedish for beginners. 

– Vi har lärt känna dem och vi 

har pratat om att försöka göra 

något ihop till våren. Om två 

band som är på gång hör av 

sig till arrangörer kanske det är 

lättare att få spelningar. Men 

det är bara lösa planer än så 

länge, säger Erik Sellgren. 

PELLE JOHANSSON 

FREDAGSNÖJET 3 

BAROMETERN-OT | Fredag 12 oktober 2007 

SKIVTOPPEN 

Album vecka 41 

1. (2) Bruce Springsteen 

Magic 

2. (1) Lars Winnerbäck 

Daugava 

3. (3) Peter LeMarc 

Kärlek i tystnadens tid 

4. (6) Paul Potts 

One chance 

5. (Ny) John Fogerty 

Revival 

6. (Ny) Ola 

Good enough 

7. (Ny) Thorleifs 

Våra bästa år 

8. (5) Peter Jöback 

Människor som du … 

9. (4) Nightwish 

Dark passion play 

10. (14) Luciano Pavarotti 

Pavarotti forever 

Singlar vecka 41 

1. (3) Magnus Uggla 

Pärlor åt svin 

2. (1) Martin Stenmarck 

100 år från nu (Blundar) 

3. (9) Dede featuring Pras 

Michel Turn you on 

4. (2) Kent 

Ingenting 

5. (7) Jonah 

Summer high 

6. (4) Danny feat. Therese 

If only you 

7. (5) Ola 

SOS 

8. (Ny) Mange Schmidt 

Jag talar ut 

9. (8) Michel Fuentes 

Anything 

10. (6) Winnerbäck/Miss Li 

Om du lämnade mig nu 

Lättraggat på Sandra 

med hjälp av färger 

Uteliv. Ikväll blir det lätt som en 

plätt för de som vill flirta och 

spana in tänkbara pojk- och 

flickvänner på Sandra 

i Kalmar. Club 

Maze 16/18 år kör 

nämligen ett Traffic 

Light Party där 

trafikljusens 

färger symboliserar 

om man är 

upptagen eller 

inte. Alla 

som passerar 

entrén till 

diskot får välja på 

tre klisterlappar. 

De gula signalerar 

att du är flexibel, singlar väljer 

gröna och de röda är till för 

upptagna personer. Kanske ett 

koncept att ta efter för fler ställen? 

Vad enkelt allt skulle bli. 

(Barometern-OT) 

Britneys album 

kommer tidigare 

Musik. Britney Spears har tidigarelagt 

utgivningen av sitt 

kommande album Blackout. 

Superstjärnan nya platta kommer 

nu den 30 oktober i USA, 

två veckor tidigare än planerat, 

uppger nyhetsbyrån AP. 

Det är ännu oklart om skivsläppet 

blir två veckor tidigare även 

i Sverige, men det är det troliga 

scenariot. 

Anledningen till tidigareläggandet 

är att låtar från plattan 

har läckt ut på internet. 

(TT Spektra)

4 FREDAGSNÖJET 

Fredag 12 oktober 2007 | BAROMETERN-OT | Redaktör: Carin Janefrid 0480–591 35 | E-post: nojet@barometern.se | Fax: 0480–864 06 

Anci Hjulström och Simon Ljungman 

underhöll på Soppscenen. 

FOTO: PATRIK GUNNAR HELIN 

Soppa, vind 

och vatten 

på teatern 

NÖJET SPANADE IN | 

Solutgång – Ted Gärdestad 

med Anci Hjulström och 

Simon Ljungman, Soppscenen, 

Kalmar Teater, 

lunch- och kvällsföreställning 

– Min Ted Gärdestad-favorit? 

Himlen är oskyldigt blå, 

säger Simon Ljungman från 

sångensemblen Amanda. 

Det var tio år sedan Ted 

Gärdestad gick ur tiden, 

men på Soppscenen uppstod 

han för en kort stund 

under torsdagen. 

– Men det är inte därför vi 

spelar. Vi började redan för 

tre år sedan. Intresset för 

hans låtar är stort och både 

jag och Anci gillar Ted, så det 

Min Ted 

Gärdestadfavorit? 

Himlen 

är oskyldigt 

blå. 

SIMON LJUNGMAN 

föll sig 

naturligt, 

säger 

Simon 

Ljungman.Tillsammans 

med sin kollega Anci Hjulström, 

båda från sångensemblen 

Amanda med 

bas i Göteborg, har de under 

åren som gått gjort snart 

100 föreställningar med Ted 

Gärdestad-material. Solutgång 

kallar de föreställningen, 

och elva låtar hinner de 

med. Allt från klassiker som 

Jag vill ha en egen måne och 

Satellit till extranumret 

I den stora sorgens famn och 

Universum med textraden 

Universum, finns det plats 

för mig. Vilket det förstås 

gör, förmiddag, fisksoppa, 

kaffe och Ted Gärdestad. 

Själv är jag något svalt 

inställd till Ted Gärdestad. 

Han tar upp en försvinnande 

liten del i mitt musikbibliotek. 

Men när Anci Hjulström 

och Simon Ljungman 

drar igång Satellit märker 

jag förvånat att jag börjar att 

klappa takten, och nästan, 

bara nästan, börjar att sjunga 

med. Men jag låter bli och 

lämnar den uppgiften till de 

paranta damerna vid mitt 

bord, De gör det ändå så bra. 

– Värt varenda krona, säger 

en av damerna innan hon 

försvinner i en taxi. 

DONNY HEDLUND 

donny.hedlund@barometern.se 

Kärlek och politik är hans melodi 

KALMAR 

Inget skivbolag, inget distributionsbolag. 

Men gott om vänner. Så ser det ut när Kim 

Stranne och Kollektivet spelar in och ger ut 

sin debutskiva. 

Tiden i studion norr om Kalmar börjar 

lida mot sitt slut. Kim Stranne och Kollektivet 

har slitit för att få dagarna och timmarna 

att räcka till. Studiotid kostar pengar 

ur egen ficka när man inte är uppbackad av 

något skivbolag. Just nu är det precis så Kim 

Stranne vill ha det. 

– Vi bekostar det helt och hållet själva och 

gör så bra vi kan utan stor budget. Men vi har 

fått och får mycket hjälp, berättar han där 

han sitter i fikarummet utanför studion. 

– Skivomslaget, till exempel, det får vi hjälp 

med av en vän till mig som gjort omslag 

till The Soundtrack of our lives och Broder 

Daniel, han har jobbat med stora artister. 

Han hjälper oss även med trycket. 

Kollektivets basist, Jens Eklinder Frick har 

pluggat music management-program och 

besitter på så sätt kunskaper i marknadsföring. 

Det känns som att Kim Stranne har planen 

klar för sig. Något stort skivbolag vill han inte 

hamna på. 

– Om SonyBMG skulle höra av sig? Då 

skulle jag vilja veta hur mycket de skulle lägga 

sig i. Risken är att de skulle göra om musiken 

till lättsam radiopop och det vill jag inte. 

Finns det något bolag du litar på då? 

– National. Där Stefan Sundström ligger, 

bland annat. Jag känner ingen där, men jag 

har starkt förtroende för dem. De låter artisterna 

bestämma hur det ska låta, det är deras 

affärsidé, kan man säga. 

Svaren kommer alltid snabbt, som om Kim 

Stranne aldrig behöver betänketid. Han är 

vältalig, retorisk och resonerande med argument 

som tycks sakna logiska brister. Att 

intervjua honom innebär pennföring på 

gränsen till kramp i handen. Allt han säger 

verkar ha samma tyngd, vara lika viktigt 

i helheltsbygget. Han brinner för det här, om 

klyschan ursäktas. 

Kärlek och politik temat på nya skivan 

Albumet, som förmodligen kommer att 

heta Svart på vitt, ska innehålla tio eller elva 

låtar, inte färre poängterar Stranne. Han 

sammanfattar temat som ”kärlek och politik” 

och säger i samma andetag: 

– Fast egentligen är ju allt politik. Men det 

är väldigt ärliga texter som på ett uppkäftigt, 

men med en stor portion ödmjukhet, för- 

medlar budskap om hur världen ska kunna 

bli lite mer medmänsklig att leva i. Jag tycker 

det känns som att klimatet hårdnar hela 

tiden. Man är rädd för att bli sjukskriven 

eller arbetslös. Texterna är väldigt mycket 

i centrum och jag vill peka på hur man 

i sin omgivning kan tänka ”Hur gör jag den 

här dagen till den bästa i mitt, eller någon 

annans, liv?” 

Han säger att han har svårt att skriva neutral 

musik, texter som inte har ett budskap. 

– De måste beröra mig, de måste säga 

något. Det finns andra som är jättebra på att 

skriva texter som inte handlar 

om något. 

Till exempel? 

– Jimmy Jansson, då. Men med 

det menar jag inte att han är 

dålig, han är jättebra på det han 

gör. 

Om det är så mycket politik 

i texterna, känner du det som att 

du står och agiterar på scen? 

– Jag måste tona ned det, säger 

Kim Stranne. Det är inte så att jag 

står på barrikaderna, men när 

man säger något och publiken 

ger gensvar då är det svårt att låta bli. Men 

vi bjuder inte in till något politiskt möte, vi 

bjuder in till en musikupplevelse. Jag är inte 

bunden till något partis politik, men de åsikter 

jag har är starkast på vänsterkanten. 

Målet är inte att leva på musiken 

Vi pratar om att kunna leva på musiken, det 

ständiga problemet för band av mindre storlek. 

Det visar sig att Kim Stranne och Kollektivet 

inte har det som mål. ”Vi kommer att 

ha våra jobb kvar tills vi fyller Globen”, säger 

Stranne. Och om skivan säljer bra, genererar 

spelningar vill han att det ska vara lagom 

många. 

– Jag blev pappa den femte augusti och 

även om jag ville vara hemma mycket förut, 

vill jag det ännu mer nu. Ett par spelningar 

i månaden skulle vara lagom. Världsskändis 

i Kalmar med omnejd kan man ju bli. Jag har 

inte som mål att spela för att leva på det, jag 

vill att folk ska höra låtarna. Tänk att gå förbi 

ett öppet fönster och höra att den här skivan 

spelas på förfesten. 

Hur ser er publik ut? 

– Den är jätteblandad, den är ungefär som 

Kaj Carlssons publik. Några är i vår ålder, 

30 och yngre, några är 40-talister. På den 

här skivan kommer det att finnas låtar som 

tilltalar folk som gillar Lundell och traditionell 

svensk folkrock. Men också dem som 

”De som bara är med för tillfället är ordinarie medlemmar i bandet”, säger Kim Stranne. I studion 

sitter Hanna Söderling, Andreas Magnusson, Kim Stranne, Jens Eklinder Frick och Göran Nilsson. 

FOTO: LARS JOHANSSON 

Om SonyBMG 

skulle höra av sig? Då 

skulle jag vilja veta 

hur mycket de skulle 

lägga sig i. Risken är 

att de skulle göra om 

musiken till lättsam 

radiopop och det vill 

jag inte. 

KIM STRANNE 

gillar Thåström. Jag skriver ju låtarna och det 

är den musik jag själv gillar bäst. Sedan är 

jag gammal hårdrockare också, så det finns 

faktiskt med ett hårdrocksriff i en låt. Lite åt 

Rage against the machine-hållet. 

I somras blev Kim Stranne och Kollektivet 

inbjudna att spela på Tipi-festivalen i Skåne. 

En liten festival, med bara speciellt inbjudna 

band och gäster. Kim Stranne åkte dit med 

förhoppningar om att träffa branschfolk, 

som sades vara på plats. 

Hur gick det? 

– Vi gjorde bra ifrån oss, vi fick många posi- 

tiva kommentarerefteråt. Det 

var ett vansinnigt mysigt ställe, 

den bästa festival jag har varit 

på. Men var branschfolket var 

vet jag inte. Det var inte som 

jag hade hoppats på, men jag 

måste nog bara lära mig att 

man inte ska gå så mycket på 

vad folk säger. 

Lite besviken är han, 

det erkänner han. Besviken 

är han också för att bandet, 

som lovades få spela förband 

åt Jens Lekman i Jönköping, 

inte fick det. En dubbelbokning var anledningen. 

Skriver de bästa låtarna på 20 minuter 

Men besvikelser verkar inte vara något 

som hänger kvar länge hos Kim Stranne. Vi 

kommer snabbt in på Svart på vitt igen. 

– Jag tror att vi kommer att få fler spelningar 

än vad vi klarar av. Vi är driftiga allihop och 

söker spelningar, vi sitter inte bara och väntar 

på att någon ska ringa oss. 

Det kanske är ett utslag av driftighet – Kim 

Stranne skriver sina bästa låtar på 20 minuter 

eller mindre. 

– Elton John jobbar visst på samma sätt, 

säger han och skrattar. Det kanske är en 

överdrift, men säg att det tar en timme som 

mest. Då blir det bra låtar. Jag fastnar för en 

textrad och går och funderar, sedan sätter jag 

mig och skriver. Just nu har jag raden ”Och så 

rullar de vita gässen över Kalmarsund.” Den 

vill jag bygga vidare på. Det händer saker 

över hela världen och samtidigt rullar de vita 

gässen över Kalmarsund. 

Hur funkar det egentligen, är du och 

Kollektivet ett band eller är de ditt kompband? 

– När vi startade, det började med att jag 

skulle spela in lite låtar hemma hos Göran 

(Nilsson, trummis). Det var bara jag och ackustisk 

gitarr, men Göran tyckte att det var 

musik som skulle funka bra med fullt komp 

på. Jag sa att visst, vi provar, men då måste vi 

ha ett namn först. Göran sa att det var mina 

låtar och att det skulle heta Kim Stranne och 

någonting. I den här genren är det lika vanligt 

som att stava ett dansband med z. Stefan 

Sundström och Apache, Lars Winnerbäck 

och Hovet… 

Så det är du som bestämmer? 

– Vi är ett väldigt demokratiskt band. Alla 

får tycka och ha åsikter. Ser jag att alla tittar 

på mig ogillande, då vet jag. Men visst, det är 

mina låtar så jag har väl sista ordet, antar jag. 

Vi trivs väldigt bra ihop och vi skulle absolut 

inte låta såhär om det inte var vi. 

En gitarrslinga ska läggas och Andreas 

Magnusson provar att sätta den i stället för 

Stranne som sitter upptagen i intervjun. Men 

han är inte nöjd, så vi rundar av. Kim Stranne 

greppar gitarren och kör ackorden till Är 

det så du vill. En av de tio, eller elva, låtarna 

på Svart på vitt. 

PELLE 

JOHANSSON 

0480–592 17 

pelle.johansson@barometern.se 

Foto 

LARS 

JOHANSSON 

0480–592 71 

lasse.johansson@barometern.se 

”Världskändis i Kalmar med omnejd kan man ju bli”, säger Kim Stranne. 



Därför var ”Jens” 

från Emmaboda 

hos Babben 

KALMAR/STOCKHOLM 

– Emmaboda är roligt, de har en 

väldigt kul dialekt, säger skådespelaren 

Omid Khansari. 

Under förra 

lördagens program 

av Babben 

& Co. porträtterade 

han 

revykungen 

Jens Nilsson 

från Emmabodarevyn. 

Förtydliga, 

vad är det som 

är kul med 

Emmabodadialekten? 

Omid Khansari. 

– Ja, man pratar 

lite speciellt där, med en viss 

typ av röst. Lite klämt sådär men 

ändå tydligt. Det är lite unikt på 

något sätt. Men visst, jag är inte 

helt hundra på att dialekten kommer 

därifrån. 

Emmaboda även i Raggadish 

Omid Khansari kommer ursprungligen 

från Växjö och har 

tidigare medverkat i tv-program 

som Raggadish och Bingo Royale, 

utöver det har han även sysslat 

med radio och film. Karaktären 

Jens Nilsson som så gärna 

poängterar att han är från Emmabodarevyn 

har hängt med sedan 

tiden på Raggadish, även om han 

då kallades Markus och led av för 

tidig utlösning. 

Omid Khansari valde Emmaboda 

för att det kändes väldigt lokalt 

och är en ort som inte alla känner 

till. Det faktum att revyn i Emmaboda 

varit avsomnad sedan länge 

spelade också in. Omid Khansari 

kollade till och med upp så att det 

inte fanns någon i Emmaboda vid 

namn Jens Nilsson. 

– Jag vill ju inte hoppa på någon 

person. Jag tänkte att jag skulle 

göra en komiker som i andras 

ögon inte är så rolig. En antihumoreffekt. 

Dålig koll på ITT Flygt 

Inför programmet gjorde han 

även lite research och googlade 

upp namnet på Emmabodas 

kommunalråd, Ann-Marie Fagerström 

(s). Men när Fredagsnöjet 

ber honom svara på tre frågor om 

Emmaboda blir svaren genast lite 

tveksamma. 

Vilken är Emmabodas mest 

kända festival? (Rätt svar: Emmabodafestivalen/Rasslebygdsfestivalen) 

– Emmabodafestivalen, det är 

väl rätt? 

Vad heter sjön i Emmaboda? 

(Rätt svar: ER-sjön) 

– Ingen aning, Emmabodasjön? 

Vilket är det största företaget 

i Emmaboda? (Rätt svar: ITT 

Flygt) 

– Vafan (skratt), jag har tyvärr 

ingen aning? 

– Jag vet egentligen inte så mycket 

om Emmaboda utöver att jag 

varit där när jag var liten, ursäktar 

han sig efter det svaga resultatet. 

Jens Nilsson kommer nog finnas 

med ett tag till tror Omid Khansari. 

Men just nu ligger allt fokus på 

hans medverkan i uppsättningen 

av Ebberöds bank på Teater 

Tribunal i Stockholm. 

DONNY HEDLUND


Fredag 12 oktober 2007 | BAROMETERN-OT 

Guiden 

Tipsa Guiden. Mejla ditt evenemang 

till nojet@barometern.se. Varje vecka 

presenterar Fredagsnöjet ett urval av 

nöjesevenemangen i länet. 

Konserter 

12/10 Slagsmålsklubben, Palace, 

Kalmar, nattklubb med start 22:00. 

12/10 Frifot – Ale Möller- Lena Willemark 

och Per Gudmundsson, Algutsrums 

kyrka, kl 19. Arrangör: Kulturföreningen 

Karneval-Musik i samverkan 

med Svenska Kyrkan i Algutsrum. 

13/10 Damkören Ladies Only med 

kapellmästaren Magnus Hasselgren, 

Folkets Park, Oskarshamn. 

19/10 Jens Winther European Quintet, 

Jazzklubben Kalmar Nyckel, First Hotell 

Witt, Kalmar, kl 19.30. 

Scen 

12/10 Urpremiär, In i det röda med 

Måttlösa hjärta, höstens vuxensatsning 

på Byteatern. En djupröd passionerad 

Buskis 

helkväll i kärlekens tecken, kl 19. Spelas 

tis– lör tom 1:e december. 

12–13/10 Hemsöborna – väldigt fritt 

efter Strindberg. Med bland andra Siw 

Carlsson, Kalmar salen. Claes Månsson 

och Kent Vickell, Kalmarsalen. 

17/10 Vad ska morsan säga, Gullaskruv, 

kl 19. 

19/10 Jonas Gardell, Tillfällig gäst i ditt 

liv, Kalmarsalen kl 19. 

20/10 Direktsändning från Dramaten, 

Dödsdansen med Stina Ekblad och 

Örjan Ramberg i huvudrollerna, Emmaboda 

Folkets Hus, kl 1 

21/10 Herr Grönkvist och fjärilsorkestern, 

barn- och familjeföreställning, 

Emmaboda Folkets Hus, kl 14. 

Uteliv 

12/10 Release Party Monica and the 

Explosion, live Söderports café och 

restaurang, Kalmar, kl 21. 

12/10 Nattklubb Ernesto in Totale, 

Kalmar, dj Labbe, 20 år. 

12/10 Nattklubb Harrys, Kalmar, öppet 

till 02. 

12–13/10 Cornelisafton, Felicias 

Hemsöborna på besök i Kalmar. 

Läs recensionen och skådespelarintervjuer på 

Barometern.se Oskarshamnstidningen.se 

SVT:s relativt nya satsning 

Videokväll hos 

Luuk är ett väldigt bra 

tv-koncept. En gäst 

med fem musikvideor till låtar 

som har betytt något ges en 

timmes odelad uppmärksamhet 

– herr Luuk och hans frågor 

borträknade – i snygg studio 

i retrostil. Mona Sahlin valde 

och sjöng med i Madonnas 

Like a virgin och berättade om 

traumatiska händelser på högstadiediscon, 

Fredrik Lindström 

skämdes över videon till 

Judas Priests Breaking the law 

och jag undrar vad jag hade 

valt, för att inte tala om hur jag 

hade betett mig och vad jag 

hade pratat om, om jag plötsligt 

och mot all förmodan hade 

funnit mig själv sittande 

i Kristian Luuks lila fåtölj mittemot 

en man med högt hårfäste. 

Jag har ingen vidare koll på 

musikvideor. Här hemma införskaffades 

en digitalbox först ett, 

kanske två, decennier efter res- 

ten av befolkningen, och inte 

ens när jag som trettonåring 

snubblade in i tonårsvärlden 

visste jag vad ZTV var för något. 

”Är det en sportkanal?” undrade 

jag i skolkorridoren. Pinsam 

tystnad uppstod. 

Till mitt försvar kan jag berätta 

att jag i alla fall lyssnade på NRJ 

på radion och hjälpligt kunde 

delta i diskussioner om Shakira. 

Jag ägde en Absolute Music 

5 423 någonting och en singel 

med Las Ketchup och det var 

allt. Jag tyckte att musik var 

överskattat. 

Den första skivan som jag 

faktiskt köpte för musikens 

skull, var The Celtic Circle 2. Jag 

var 13 år gammal, kunde säga 

”var hälsad, jag heter Matilda” 

på såväl alviska som orchiska 

och var ständigt djupt försjunken 

i vadsomhelst författat av 

J. R. R. Tolkien. Skivans avslutande 

spår – Evenstar av Shane 

McDonnell – spelades medan 

Alla höstens evenemang 

I kväll fredag, och lördag kommer, Hemsöborna på besök till Kalmarsalen. Nöjet 

recenserade föreställningen vid premiären på Vallarna i somras och du hittar 

recensionen och intervjuer med skådespelarna på Barometern.se. I rollen som 

bruden Madam Flod ses Alstermos Siw Carlsson och Kent Vickell från Nybro ses 

som drängen Norman. ”Kent Vickell har aldrig varit bättre”, skrev Nöjets recensent 

Pelle Johansson. ARKIVFOTO: DANIEL JOHANSSON 

Barometern.se Oskarshamnstidningen.se 

drängar, Rosenlundska källaren, 

Kalmar. 

12/10 Disko på Apollo, karaoke i Pub 

Cecil, Oskarshamn. 

12/10 Club Maze 16/18, Traffic light 

party, Sandra, Kalmar. 

13/10 Arvingarna – Hela huset svänger, 

Sandra, Kalmar, kl 21-02. 

13/10 Party i puben, Harrys, Borgholm. 

13/10 Nattklubb Ernesto in Totale, Kalmar, 

dj Cesar, 23 år. 

13/10 Nattklubb Harrys Kalmar, öppet 

till 02. 

13/10 Nattklubb Fula fisken, Kalmar, 

från kl. 22.00, 25 år. 

13/10 Sensation white – dansevent, 

Palace, Kalmar, kl 22-02, 22 år. 

13/10 Disko på Apollo, vinylbar i Pub 

Cecil, Oskarshamn. 

13/10 Dans till Roger Lindbloms, Kristallen, 

Nybro. 

13/10 Nostalgikväll, Eringsboda brunn, 

kl 20.30–01. 

17/10 Premiär för Karaokekväll på 

O’Learys, Kalmar. 

19/10 Club Tropical, dansa salsa på 

Söderport, Kalmar. Arr: Salsa Latina. 

19/10 Dans till Kindbergs orkester, Folkets 

park, Oskarshamn. 

19/10 Thoréns – Fredagsmys för oss 

över 40, Sandra, Kalmar. 

20/10 Perikles – Hela Huset Svänger, 

Sandra, Kalmar, kl 21-02 

20/10 Dansbandskväll med Tonix på 

Harrys, Borgholm. 

Film 

Biostaden i Kalmar: 

The Kingdom, Stardust, Resident Evil: 

Extinction, Härmed förklarar jag er 

Chuck och Larry, Supersugen, Elias och 

kungaskeppet, Familjen Robinson 

(Sv. tal) Harry Potter och Fenixordern, 

Shrek den tredje (sv tal) 

Saga i Kalmar: 

Järnets änglar 

Saga i Oskarshamn: 

13/10 Babel, kl 15.30, arr: Filmstudion 

Övrigt 

12/10 Harmoni – Hälsomässan i Kalmar, 

Kalmar Slott kl 12-20. 

Konserter på G 

23/10 Waterloo – The ABBA Show. 

24/10 Christer Sjögren med Sonja 

Aldén, Kalmarsalen. 

Aragorn mejade ner orcher 

i Peter Jacksons filmatisering av 

Tolkiens Sagan om de Två Tornen, 

och var också det perfekta 

soundtracket till min nördiga 

tillvaro. Evenstar får därför äran 

att bli den första låten jag visar 

hos Luuk. 

När min bästa kompis i åttan 

färgade håret knallrött, kletade 

svart kring ögonen och gjorde 

hål i basketkängorna, hakade 

jag villigt på. Mitt favoritband 

på den tiden var H.I.M; ett 

finskt rock/pop-band, vars så 

kallade ”love metal” jag handlöst 

föll för. Melankoliska låten 

Funeral of hearts och dess 

musikvideo har en given plats 

hos Luuk, då den låten liksom 

sammanfattar min fjortisperiod 

och halvdana tonårsrevolt. Vi 

satt längst bak i kyrkan under 

konfirmationsundervisningen, 

klottrade i psalmböcker och 

lyssnade på snäll, satanistisk 

pop. Jag vill nästan konfirmera 

mig igen. 

Slagsmålsklubben kommer till Kalmar i dag, 

fredag. FOTO: EMI 

När Sverige blev 

bitet av tv-spelspop 

HELGTIPS. Bitpop. Ja, det hade länge bubblat 

underground innan musikgenren steg mot 

ytan. Bitpop, det var något som tyska 

datanördar tävlade i under 1980-talet. 

Sedan hände det något. Bitpopen började 

presenteras för den breda massan. Det var 

pajjigt och studentikost att dansa till något 

som lät som ett 8-bitars Nintendo. 

Slagsmålsklubben var det band som skilde 

ut sig från mängden – främst live. De var 

alltid röjjiga och lite för fulla. I nyktert tillstånd 

gav de knasiga intervjusvar, startade 

skivbolag och flyttade till Berlin. 

Där hände det något. Plötsligt satsade bandet 

seriöst och med en hel genre på sina 

axlar släppte de i våras mer techno-orienterade 

albumet Boss for leader. Och ta mig 

tusan om inte genren i samma veva börjades 

tas seriöst också. 

Det finns många bitpopband. Men SMK är 

störst. I kväll spelar de på Palace. 

Musikredaktör 

EMELIE 

T LUND 

0480–592 14 

emelie.t.lund@barometern.se 

NÖJESKRÖNIKA 

Jag tror att jag skulle passa bra i Kristian Luuks lila fåtölj 

Därefter blir det svårare att 

välja. Numera svämmar 

mitt rum över av skivor. Min 

slimegröna iPod är sprängfylld 

och musiken finns överallt. Jag 

lyssnar och har lyssnat på det 

mesta, men drömska Placebos 

The bitter end som spelades på 

repeat i hörlurarna när högstadieperioden 

närmade sig sitt 

slut förtjänar väl en plats bland 

de fem utvalda låtarna, liksom 

90-talsbandet Holes arga men 

vackra Reasons to be beautiful 

– min olyckligt-kär-låt, rekommenderas 

till mjölkchoklad och 

peppande poesi. 

Det sista momentet i Videokväll 

hos Luuk kallas för 

Skämslåten, och det är där vi är 

nu. Kristian drar igång vinjetten 

och jag väljer pinsamt nog 

MmmBop – de tre sockersöta 

bröderna Hansons sommarhit 

från 1997 som jag 

av outgrundlig anledning 

alltid vill vråla på fest och 

spela alldeles för högt på Hultsfredsfestivalens 

camping. 

Jag tror att jag skulle passa bra 

i Kristian Luuks lila fåtölj. Jag 

skulle inte tacka nej till 

gratisgodiset i skålarna 

på bordet, till 

exempel. Jag har 

alltid undrat varför 

gäster i talkshows 

aldrig 

vågar ta för 

sig och 

vill bli den 

första att 

bryta isen. 

När 

ringer du, 

Kristian? 

matilda.kallen@barometern.se

Bara 

brudar på 

60-talsfest 

Nästan 

OSKARSHAMN 

Trummisen tycker att basistens 

kläder liknar tyget till en 

bäddsoffa. Pianisten säger att 

John Lennon härmar honom, 

inte tvärtom. Gitarristen tar sig 

för pannan. Kören övar oberört 

vidare, och alla längtar till lördag 

kväll. 

I morgon står de på scen allihopa, 

sminkade, laddade, tuperade 

(kanske inte orkestern) och 

förvandlade till 60-talsartister. 

Ladies Only, Oskarshamns välrenommerade 

damkör har tillfälligt 

bytt namn till Ladies in 

the 60’s. 

Skippar julshowen 

De senaste åren har kören så 

här års fullt upp med att öva 

inför en julshow som blivit alltmer 

populär. Men i år hivade 

man den åt sidan för att bjuda 

oskarshamnarna på en brakfest 

i 60-talsstil. Middag, dans, 

allsång och show i Folkets Park 

en kort skälvande lördagskväll, 

med hundratals timmars förberedelser. 

De l9 damerna i kören 

har lagt ner hur mycket tid som 

Favoriter i veckan... 

Titta på tv 

Nästa vecka tittar jag på Kapplöpningen 

till Sydpolen klockan 20.00 på SVT 

2 mest för att det känns så fantastiskt 

galet. 1911 tävlade en norsk och en engelsk 

expedition om att ta sig först till 

jordens sydligaste punkt. Norrmännen 

vann, engelsmännen omkom tragiskt. 

Att nu göra om kapplöpningen med ett 

norskt och engelskt team känns både 

smaklöst och intressant på samma 

gång. Och det brukar ju vara tecken på 

bra tv. 

Veckan politiskt korrekta kanalbyte sker 

ikväll när TV4:s Idol rullar igång. Trots 

Ladies Only är inte only ladies den här gången. Fyra herrar har smugit sig 

in för att kompa under 60-talsshowen. 

helst på att forska i allt från hur 

man sminkade sig på sextiotalet 

till hur man rörde sig på scen när 

det begav sig. 

– Vi har kollat in Supremes. 

Och de stod ju faktiskt rätt stilla, 

det var mera lite rörelser med 

armarna och knix med knäna, 

konstaterar dirigenten Monica 

Swebilius när man tar en paus 

mellan Tennessee waltz och Be 

my baby. 

Ladies Only har under årens 

lopp faktiskt levt upp till sitt 

namn och showerna har bestått 

av damer, kompade av en och 

annan ensam karl. 

Slagit på stort 

Men i år har man slagit på 

stort och hyrt in en hel orkester 

bestående av gamla musiklärar 

kollegor från Oskarshamn 

med omnejd. Det har fallit sig 

så att alla musikerna är män. 

Kapellmästare och gitarrist är 

Magnus Hasselgren, ett känt 

namn i traktens musikkretsar. 

När han inte undervisar brukar 

han förekomma i diverse 

konstellationer, bland annat 

i bluesbandet On Cue. 

”Inte så svåra låtar” 

– Jag tycker det är jättekul att 

spela 60-talsmusik också, säger 

han och flyttar lite på notstället. 

Jag försöker uttyda några noter 

men ser mest konstiga små 

streck, och Magnus Hasselgren 

ler lite snett. 

– Det är inte så svåra låtar, så 

jag har inga noter i den bemärkelsen 

säger han. Den bruna 

Fendergitarren är kopplad till en 

Peaveyförstärkare som ser ut att 

vara inköpt ungefär 1964. 

– Den ser bara gammal ut, den 

är inte många år, erkänner Magnus 

Hasselgren. Vid keyboardet 

står Christer Svensson, en John 

Lennon-lookalike från Ålem. 

Men det är inte han som liknar 

John Lennon utan tvärtom, 

säger han. Och någon Lennonfreak 

är han inte. 

– Visst lyssnade jag på det som 

tonåring och han är väl bra, men 

jag lyssnar inte på honom i dag. 

Det finns så mycket nytt som är 

bra, menar han. 



Världrekord i dålig smak? Tja, man kan tycka vad man vill om basisten Ronny Englunds kläder, för han skall ha dem på sig på lördag vad 

som än händer. FOTO: ROGER CARLSSON 

att kanalen har gjort en drömvärvning 

av svensk TV:s mest lysande stjärna Peter 

Jihde som ikläder sig programledarrollen, 

kan jag bara inte se spektaklet. 

Det blir inget halleluja moment. Det 

enda jag kan tänka på är alla skolbarn 

som blir mobbade med inövade sågningsrepliker 

inspirerade av ”juryn”. 

Och även om den elaka delen av tävlingen 

där drömmar ska krossas på bästa 

sändningstid antagligen är slut, måste 

foten sättas ner någonstans. 

PETER 

ALEXIS 

0485–319 10 

peter.alexis@barometern.se 

Favoriter i veckan... 

Fredagkväll borde vara den bästa tv-kvällen 

i veckan. Men icke. Inser snabbt att efter 

Bolibompa med favoriter som Fåret Shaun och 

Häxan Surtant är det inte mycket att hurra för. 

Lördagkvällen är vikt åt EM-kvalmatchen Liechtenstein–Sverige 

på Trean 18.30. Problemet 

blir bara att övertyga sexåringen där hemma 

att Zlatan och Elmander är mycket roligare 

än Disneydags, som går samtidigt på ettan. 

(Den kampen vinner vi andra – vi är tre mot en 

– men det lär nog kosta en och annan muta). 

Onsdagens EM-kval mot Nordirland däremot 

börjar inte förrän vid 20 – en perfekt tid för en 

Damerna i kören lägger ner 

mycket på kläder och smink 

under showen. Men även orkestern 

har tagit fasta på det visuella, 

och man berättar med viss 

fasa att musikerna faktiskt ska 

genomföra ett klädbyte. Basisten 

Ronny Englund springer 

glatt och hämtar en skjorta och 

en väst som han tänker ha på 

sig. Tillsammans utgör plaggen 

ett världsrekord i dålig smak, vilket 

trummisen Pähr Fager gärna 

påpekar. Men Ronny Englund 

tar inte åt sig kritiken, utan ler 

glatt iförd vad som mest liknar 

en felsydd fåtölj i barockstil med 

70-talsinslag. 

Och när orkestern fnissat färdigt 

är det dags att finslipa nästa 

låt. ”Sånt är livet”, sjunger kören, 

och musikerna verkar hålla 

med. På lördag kväll kan man se, 

höra, dansa till och njuta av hela 

klabbet – inklusive Englunds 

klädchock. 

EVA BERGQUIST 

ANDERSSON 

0499–441 60 

eva.bergquist.andersson 

@oskarshamnstidningen.se 

sexåring att gå och lägga sig. 

Gillade verkligen Hjärnstorm som gått på tisdagskvällarna, 

nu är serien slut och istället 

är det dags för en ny omgång av Vetenskapsmagasinet 

på tisdagar 21.30 på tvåan. Första 

avsnittet handlar om dygnsrytm och om hur 

samhället kan anpassas till morgontrötta. Ska 

kolla, om jag inte somnat. 

Torsdagkväll är träningskväll, men när jag 

kommer hem är den danska kriminalserien 

Örnen inspelad och några goda smörgåsar 

färdigbredda. 

IA 

SELLERBERG 

0480–592 56 

ia.sellerberg@barometern.se 

En riktig kanonserie!

8 

FREDAGSNÖJET 


Intervjutombolan 

Vi har 100 frågor i tombolan. Varje vecka får en aktuell 

person välja 20 nummer och därmed sina egna frågor. 

Psykoanalytiker, popgeni, gayikon, åsiktsmaskin, vuxenmobbare, författare, dragartist, 

provokatör, filosof, satanist… Alexander Bard har hunnit med en del och 

har förmodligen en hel del kvar att göra. Han säger att det är rädslan för att bli 

uttråkad som driver honom och att BWO kommer att hålla länge till. 

ALEXANDER BARD 

”Jag är en stor köttätare, en proteintorsk kan man säga” 

Vilka av dina goda egenskaper missar 

folk? 

– Att jag är snäll. Folk som är nära mig 

säger ofta att jag är det, men att det aldrig 

kommer fram i den offentliga bilden 

av mig. Det är svårt för mig att bedöma, 

men säger de det antar jag att det är så. 

Ibland är det bra också, att det inte kommer 

fram att jag är snäll. 

Vem skulle spela huvudrollen i filmen 

om ditt liv? 

– Kenneth Branagh. Han är lik mig och 

han är bra, det är förutsättningen om 

man ska porträttera någon. I musikalen 

om mitt liv skulle Andy Bell kunna få 

spela mig. Då blir det både musikal och 

film. 

Vem är den bästa människan du 

känner? 

– Min sambo, han har alla kvaliteter 

som människa och det är naturligt att 

svara just ”min sambo”. Han hatar förresten 

uppmärksamhet och det är bra, 

för då vet jag att det inte är därför han är 

ihop med mig. Jag tror det var Anni-Frid 

Lyngstad som sa att hennes vänner sket 

i att hon var känd och att de då var hennes 

riktiga vänner. Jag blev känd som 30åring, 

så jag har inte haft det problemet. 

Tänk om man hade varit barnstjärna... 

Det är nog det värsta som kan hända en. 

När känner du dig huslig? 

– När jag lagar en stor middag. Jag är 

usel på att städa och på heminredning, 

men jag tycker om att handla delikatesser 

och ta hem och laga middag. 

Sedan är jag bra på att dra sladdar och 

koppla in maskiner. Jag är kär i mina 

datorer. 

Gjutjärn eller teflon? 

– Jag använder teflon oftast, men det 

finns rätter som man måste ha gjutjärn 

till. Eller en grillpanna, det är ju smidigt 

om man inte orkar släpa fram grillen. Jag 

är en stor köttätare, en proteintorsk kan 

man säga. Det är vi alla i BWO, vi äter 

inga desserter och ingen snabbmat. Är 

vi på turné ska vi äta riktig, lagad mat. 

Annars äter vi inte alls. 

Har du någon favoritfilm? 

– Ja, många. Men en som är bra i sin helhelt 

är American Beauty. Det är en bra 

story, ett briljant manus och bra skådespelare 

i varenda roll. Jag gillar filmer 

som spelar sin egen samtid, och det gör 

den verkligen. 

Har du varit med på någon löpsedel 

någon gång? 

– Ja, haha, det kan man googla sig till. 

Men den första var 1982 när Aftonbladet 

skrev att jag var ”djävulens överstepräst 

i Sverige”. Kvällstidningar har alltid 

varit bra på att tänja på sanningen. 

För ett tag sedan stod det att jag och 

Robbie Williams hade slagits på en pub, 

vilket självklart inte är sant – varken 

Alexander Bard eller Robbie Williams går 

på pubar. Men jag hade stått och tjatat 

med honom på en restaurang. Sådana 

löpsedlar är förstås bra marknadsföring 

både för Alexander Bard och Robbie 

Williams. 

Om du var ett djur, vilket skulle du då 

vara? 

– Jag skulle vara… En späckhuggare! Jag 

älskar att vara i vatten, gillar att vara i en 

flock och jag kan vara ganska elak 

mellan varven. Sedan är de svart/vita. 

Jag är nog ganska svart/vit. 

När blir du irriterad på dig själv? 

– Eh… Ska jag svara ärligt på den frågan 

är det när jag hamnar i situationer jag 

inte kan hantera, eller rättare sagt när 

jag har satt mig i situationer. Som när jag 

har tagit på mig för mycket jobb och inte 

har tid att vara social. Det händer ganska 

ofta i musikbranschen. Här finns inget 

som heter sjukfrånvaro och semester. 

Googlar du dig själv? 

– Nej, det gör jag inte. För det första är 

jag inte intresserad och för det andra har 

jag inte tid. Jag har annat som jag måste 

googla. Det är klart att jag har sökt på 

”Alexander Bard” någon gång, men då 

i andra sammanhang. När man googlar 

skriver man in en serie ord för att hitta 

så nära som möjligt ämnet. Om jag bara 

skriver ”Alexander Bard” får jag kanske 

14 miljoner träffar. Varför skulle jag vilja 

läsa alla dem? För egotrippen? 

Vad dagdrömmer du om? 

– Lugn och ro. Att få gå i zenkloster 

i Japan, det skulle säkert bli fantastiskt, 

men jag kan inte övertala min sambo att 

hänga med. Så jag får fortsätta vara författare 

och rockstjärna i Sverige i stället. 

Har du köpt något på Tv-shop någon 

gång? 

– Nej, de säljer bara skit. Jag handlar 

gärna på nätet, senast i dag köpte jag ett 

par lyxiga, tyska lampor över nätet. Men 

Tv-shop säljer bara skräp, det är bara ett 

försök att lura på människor en massa 

skräp och det är förjävligt att de får 

finnas. Det gör mig arg att Tv-shop får 

finnas. 

Vad är det mest pinsamma du har gjort? 

– När jag hoppade höjd i sexan utan 

att ha tagit på mig kalsonger. Så när 

jag slängde mig över en meter ramlade 

dasen ut ur gympashortsen och alla 

tjejer såg det. Då var jag 12 år och tyckte 

det var pinsamt, det hade jag inte tyckt 

året efter då jag blev nudist. Jag var 

klassens clown redan, men den dagen 

var jag det verkligen. 

Vad ljög du om senast? 

– Jag ljuger aldrig, egentligen… Om det 

är något jag verkligen inte vill berätta ser 

jag till att slippa undan istället. Men ska 

jag vara ärlig och svara vad jag ljög om 

senast… Ja, det är väl om någon har bjudit 

mig till en fest och jag har sagt ”Vad 

trevligt, jag kanske tittar förbi sen” fast 

jag vet att jag inte kommer att göra det. 

Har du någon favoritlåt? 

– Min absoluta favoritsingel är Get it on 

med T-rex, från 1971. Det är den bästa 

Alexander 

Bard 

OM: 

… Hur man skriver en perfekt poplåt: 

– Det bästa sättet är att skriva många, många. Förr eller 

senare blir någon bra. Det är ett hantverksjobb. 

… Melodifestivalen: 

– Vi var med som jokrar 2006 och jag vet inte hur det skulle 

gå till om vi skulle vara med igen. För jokrar lär vi inte bli 

igen och vi sitter inte och skickar in 50 låtar som andra låtskrivare. 

Melodifestivalen är inget primärt mål för BWO. 

Det tråkiga med Melodifestivalen är att den tar över allting. Man blir en schlagerartist 

vare sig man vill eller inte. Man blir förknippad med schlager. 

… Rastlöshet som drivkraft: 

– Det är egentligen inte så mycket drivkraft som ett sätt att undvika att bli uttråkad. 

Alla projekt har varit det och när jag har tröttnat har jag lagt ned det. BWO är annorlunda, 

där tänkte jag långt innan det bildades hur jag ville att det skulle vara, det var 

inget jag bara hoppade på. BWO är minutiöst planerat. Jag ville att det skulle vara en 

utmaning för mig som låtskrivare, jag tyckte inte att jag hade utvecklat den talangen 

fullt ut. 

Alexander Bard tillsammans med kollegorna 

i BWO Marina Schiptjenko och Martin Rolinski. 

FOTO: MAJA SUSLIN / SCANPIX 

popsingel som någonsin gjorts. 

Vilket instrument är tuffast? 

– Instrument? Laptop, förstås. 

Jag gillar bara laptop, datorer 

och syntar. I BWO är det de 

enda instrument vi använder. 

Om himlen finns, vad skulle 

du vilja att Sankte Per sa när 

du anlände till Pärleporten? 

– Du har kommit fel – du 

hör hemma 

i helvetet. Det absolut 

värsta som skulle 

kunna hända är att 

sitta i en evighet med 

Carola och en harpa. 

Jag tror att helvetet är 

en ständig ravefest med 

techno och sex. Djävulen 

verkar vara mer min grej 

än Gud. 

Vad är du mest stolt över 

i din karriär? 

– BWOs nya singel, The Destiny of love, 

faktiskt. Det är den bästa låt jag har 

skrivit. Jag skrev den tillsammans med 

Anders Hansson. Allt är på plats, den har 

en bra text, en bra melodi och Martin 

sjunger den så bra. Allt sitter där. 

Vem var du när ni gick ut nian? 

– Jag var en partyglad 15-åring som fortfarande 

inte hade bestämt sig för vad 

han ville göra som vuxen. 

Vilken är den fånigaste frisyr du har 

haft? 

– Det långa håret jag hade i Army of 

lovers. Jag trivdes aldrig i det. Det ingick 

i rollkaraktären jag hade. Vi skapade 

dem tillsammans och bestämde att min 

karaktär 

PELLE 

JOHANSSON 

0480–592 17 


skulle ha 

långt och 

lockigt hår. 

FOTO: EMI 

Du har kommit fel – du 

hör hemma i helvetet. Det 

absolut värsta som skulle 

kunna hända är att sitta i en 

evighet med Carola och en 

harpa. Jag tror att helvetet 

är en ständig ravefest med 

techno och sex. Djävulen 

verkar vara mer min grej än 

Gud. 

ALEXANDER BARD om vad han skulle 

vilja att sankte per sa till honom när 

han anlände till pärleporten 



Idolerna sjunger 

bara filmmusik 

Tv. De tio kvarvarande deltagarna 

i TV4:s Idol 2007 ger sig på 

filmmusik i det andra finalprogrammet 

av tio. Programmet, 

som visas på fredag med start 

klockan 20.00, är direktsänt och 

det är tittarna som bestämmer 

vem som åker ut. 

Här är de tio finalisterna samt 

de låtar som de uppträder med: 

1. Andreas Sjöberg, Malmö: You 

say it best från Notting Hill. 

2. Patrizia Helander, Uppsala: 

Can’t take my eyes of you från 

10 orsaker att hata dig. 

3. Amanda Jenssen, Lund: Lovefool 

från Romeo och Julia. 

4. Evelina Sewerin, Stockholm: 

For your eyes only från Ur dödlig 

synvinkel. 

5. Marie Picasso, Stockholm: 

What a feeling från Flashdance. 

6. Christoffer Hiding, Stockholm: 

What a wonderful world 

från Good morning, Vietnam. 

7. Gathania Holmgren, Falsterbo: 

Calleth you, cometh I från 

Klassfesten. 

8. Daniel Karlsson, Jönköping: 

Live and let die från Leva och 

låta dö. 

9. Sam Hagberth från Malmö: 

Respect från Forrest Gump. 

10. Mattias Andréasson, 

Västerås: Your song från 

Moulin Rouge. (TT Spektra) 

Nordman vandrar 

till Borgholm 

Håkan 

Hemlin. 

Musik. Nordman 

är på väg till 

Öland. Lördagen 

den 24 november 

kommer Håkan 

Hemlin och Mats 

Wester till Harrys 

i Borgholm. 

Gruppen har pre- 

cis dragit ut på en höstturné 

och förra veckan var det premiär 

i Eslöv. Nordman har flera 

stora hits i bagaget. 1994 släpptes 

första singeln Förlist, andra 

singeln Vandraren gick direkt 

upp på Sommartoppens förstaplats, 

och stannade där hela 

sommaren. Debutalbumet blev 

en stor succé, Nordman turnerade 

nonstop och gjorde två 

plattor till innan Håkan Hemlin 

och Mats Wester 1998 bestämde 

sig för att ta en paus. Sju år 

senare återförenades de och 

tävlade i Melodifestivalen med 

Ödet var min väg. (Bar-OT) 

Jubilerande Frifot 

spelar i Algutsrum 

Musik. Ikväll, fredag, kommer 

hyllade folkmusikgruppen Frifot 

till Algutsrums kyrka för en 

konsert. Konstellationen som 

består av Per Gudmundson, Ale 

Möller och Lena Willemark fyller 

20 år och firar det med nya 

albumet Flyt. En platta som 

beskrivits som lite av en tillbakagång 

till rötterna. Låtspelet 

och svänget står i centrum 

och det är mer avskalat. Frifots 

förra platta Sluring kom 2003 

och belönades med en Grammis. 

Med besöket i Algutsrum 

närmar sig Frifot slutet på sin 

Sverigeturné. Efter det väntar 

Japan och den 1 november drar 

bandet ut på sin tredje turné 

i landet. (Bar-OT)



Markus Mustonen, Martin Sköld, Jocke Berg och Sami Sirviö. FOTO: PONTUS LUNDAHL/SCANPIX 

Kents telefon splittrar fansen 

STOCKHOLM 

Ny skiva, nytt sound, ny mobil. 

Ny mobil? 

Ja, när skivförsäljningen tryter 

får man ta till andra metoder. 

Kents egen mobil har delat upp 

fansen i två läger. Men det stör 

inte Jocke Berg. 

– Om någon tycker att vi har 

svikit några ideal så får de väl 

tycka det, säger han. 

De är här igen. Med en ny skiva 

och ett nytt sound. Men Jocke 

Berg och Martin Sköld vrider sig 

besvärat när de hör orden ”nytt 

sound”. Jocke Berg drar en lång 

förklaring om vådan med att försöka 

verbalisera musik. 

– Vi spenderar ju jättemycket 

tid i studion med att försöka förklara 

olika idéer om hur det ska 

låta. Och inte ens folk som har 

Jocke Berg om... 

hållit på med det här i hela sitt 

liv förstår ibland vad man är ute 

efter. Så visst kan man säga att 

det är ett nytt sound, men ... 

– ... Det är ju så extremt förenklat, 

fyller Martin Sköld i. 

Lägre tonart för rösten 

Jo. Det är klart. Men samtidigt: 

det låter annorlunda. Nya skivan 

Tillbaka till samtiden är synthigare, 

dovare och på något sätt 

mer klinisk än Kents tidigare 

skivor. Så det är klart att det är 

ett nytt sound. I alla fall för oss 

vanliga lyssnare. 

– Jag tycker att alla våra skivor 

är olika varandra. Men när man 

själv tycker att man tar ett jättekliv, 

hör alla andra bara det vanliga 

Kent. Nu tog vi ett tre gånger 

så stort kliv, och nu hörs det att 

det är ett annat tänk i grunden, 

säger Jocke Berg. 

... hur de gjort låtar tidigare: 

”I vanliga fall har det varit så att jag har 

skrivit låtarna hemma och sedan har jag 

kommit hit och sjungit dem. Ofta är det 

hyfsat färdigt, men ofta finns det ingen 

text. Redan på förra plattan började vi 

känna att det där var lite frustrerande. 

Lite svårt att entusiasmera andra.” 

... hur de gjort låtar nu: 

”Den här gången åkte jag och Martin iväg för att göra förproduktioner. 

Så låtarna hade väldigt tidigt en form som fortfarande finns på 

skivan. Och det är en jättejättestor skillnad mot hur det var förut.” 

... hur man behåller glädjen år efter år: 

”Själva systemet är en terapiprocess i sig. Man jobbar ut skivan ur 

systemet. När det är över så är det över. Man skiter i det, det rinner 

bort. Sedan går man in i studion igen. Då har man glömt bort.” 

... att det faktiskt fortfarande är kul: 

”När man skriver låtar, gör låtar och börjar få dem att låta bra i studion 

– det är ju det roligaste som finns. Det finns ingenting som slår 

det. Och det är något jag alltid kommer att vilja hålla på med.” 

Dessutom låter Jocke Berg 

annorlunda. Den karakteristiska, 

hårt pressade Jocke Berg-rösten 

är borta. I stället får vi höra 

en mer naturell röst. Mer som 

den röst man hör när han pratar. 

Han säger själv att han var trött 

”på det där jävla gnället”. 

– Det är högst medvetet. Man 

har sitt sätt att sjunga och det är 

extremt svårt att förändra. Man 

kan slänga på femhundra olika 

effekter på en gitarr, men rösten 

är vad den är. Det man kan göra 

är att lägga låtarna i en lägre tonart. 

Men det är inte bara en ny 

skiva som släpps nu i dagarna. 

I samband med skivsläppet samarbetar 

bandet med mobiljätten 

Sony Ericsson och erbjuder sina 

fans att köpa en Kent-mobil. 

I mobilen finns hela skivan som 

ljudfiler. Telefonen är designad 

Stockholm. Det är långt ifrån alla 

som är upprörda över att Kent 

ger ut en mobil. Många talar 

i stället om det som det enda sättet 

att tjäna pengar för artister. 

– De måste ju tjäna sina pengar, 

säger David Nilsson, som driver 

Kent-sajten kentpaus.com. 

Bo Kaspers orkester har gjort 

det. Helena Paparizou har gjort 

det. Många fler kommer att göra 

det: distribuera sin musik på 

andra sätt än på skiva. Till exempel 

i en mobiltelefon. Men när 

Kent gjorde det, blev en del fans 

arga. Väldigt arga. 

Men David Nilsson, som driver 

Kent-sajten kentpaus.com, är 

inte ett dugg upprörd. Fast han 

av Kent själva och de som köper 

den får möjlighet att vinna konsertbiljetter. 

Fansen delades snabbt upp 

i två läger: de som accepterade 

det och de som menade att Kent 

nu sålt ut sig fullständigt. Gett 

upp sina ideal helt och hållet. 

Jocke Berg drar en djup suck när 

ämnet kommer upp. 

”Deras problem” 

– Vi visste precis vad som skulle 

komma. Och vad ska man säga ... 

vi kommer ju inte att stå med en 

Sony Ericsson-logga i arslet och 

spela. Vi gör en musikmobil med 

dem, och det har varit ett roligt 

samarbete. Vi fick vara med och 

designa modellen. 

Det går ju lite stick i stäv med 

att ni gjorde en hel turné utan 

sponsorer. Och med vissa av era 

texter ... 

”De måste ju tjäna pengar” 

förstår att andra har blivit det. 

– Det har ju att göra med att de 

har tagit ganska stark ställning 

i olika andra debatter. Mot andra 

kändisar som är med i varje 

tv-program och varje skvallertidning. 

Kanske kan det ses som 

ett steg i den riktningen, säger 

David Nilsson. 

Orsakerna är, naturligtvis, ekonomiska. 

Det är inte lika lätt att 

sälja skivor längre. Nedladdningen 

har lett till att inte ens 

storsäljare som Kent kan vara 

säkra på inkomsterna. 

– På grund av alla gratis nedladdningar 

minskar ju alla artisters 

möjlighet att tjäna pengar 

på skivor. Då måste man komma 

– Visst, vi gjorde den största 

turnén som åkt på svensk mark 

utan sponsorer. Men därmed 

inte sagt att vi aldrig kommer att 

använda oss av sponsorer. 

Kan du förstå att en del fans 

tycker så här? 

– Egentligen tycker jag diskussionen 

är ganska fånig. Samma 

kids som laddar ned skivan 

gnäller på att man försöker få in 

pengar på annat håll. Men sluta 

ladda ner skivorna då för fan, så 

gör vi inte sådana här grejer. Vi 

gör det ju för att kunna fortsätta 

med det här. Den där mobilen 

säkrar en Kent-skiva till. 

– Om någon tycker att vi har 

svikit några ideal så får de väl 

tycka det. Det är deras problem. 

Jag ser mig i spegeln och är jättestolt. 

(TT Spektra) 

KALLE DIXELIUS 

åt så många inkomstkällor som 

möjligt för att över huvud taget 

kunna överleva. Annars får man 

ställa sig i kassan på Ica, och då 

har vi inget musikklimat längre, 

säger Hansi Friberg, manager 

med många band i sitt stall, 

bland andra Sahara Hotnights. 

Men vad gör det med Kents 

ställning i stort? Christian Bye 

är chefredaktör för tidningen 

Brandmanager, som uteslutande 

handlar om varumärken. 

– De som syns på forum på 

nätet är förstås hardcore-fans. 

I stort, om man tittar på den 

stora breda fanbasen, så tror 

jag inte det får så stor betydelse. 

(TT Spektra)



Nästan bara tjejer minglade 

Super model of the World och tillhörande 

modevisning fyllde Kalmarsalen till brädden av 

förväntansfulla gäster. Fredags nöjets Therese 

Danielsson och Nathalie Enlund minglade 

– Vi är här för att ha lite trevligt, se lite 

snygga kläder, modetrenderna till nästa 

vår, säger Britt-Marie Johansson från Kalmar, 

som kom tillsammans med dottern 

Pernilla Johansson. 

– Vi brukar gå hit, i år är det fjärde gången 

vi är på modevisning, berättar hon. 

– Att ha utstrålning och lära sig gå riktigt, 

tror väninnorna Marianne Einarsson från 

Ljungbyholm och Laila Sverkersson från 

Rinkabyholm, är viktigt för att bli en bra 

modell. 

– Jag ska kolla på min mamma, så illa är 

det. Hon ska gå modevisningen, säger 

Kaj Robertsson från Kalmar. 

Hans mamma har gått en del modevisningar 

tidigare, och han är är alltid en 

given supporter. 

– Hon är jätteduktig, helt fantastisk. Hon 

rör sig fint. 

Kalmartjejerna Julia Åkesson och Sara Sjöberg ville kolla in fina kläder 

på modevisningen. 

– Det är kul att det händer något i Kalmar, säger Julia Åkesson. 

För att lyckas som modell tror Sara Sjöberg att det krävs en stark 

personlighet och utstrålning. 

– Och att man är lång och smal förstås. 

bland tjejerna, det var nästan uteslutande tjejer 

som kom, och hörde sig för om förväntningar 

på kvällen och vad som egentligen krävs för att 

bli en bra modell. 

Kalmartrion Camilla Svensson, Cristina Jonsson och Ulrika Franzén 

såg fram emot en trevlig kväll i glada vänners lag. 

– Vi är här för att se nytt mode, säger Cristina Jonsson. 

– Ja, massor av snygga kläder, säger Camilla Svensson. 

För att bli en bra modell tror de att det krävs utstrålning, lite längd 

samt lite jävlaranamma. 

Madeleine Hyding och Märta Lagergren från Nybro ville gå på modevisningen 

i Kalmarsalen. 

– Det känns som en kul grej att göra mor och dotter tillsammans, säger 

Madeleine Hyding. 

– Det ska bli kul att se hur alla ser, säger Märta Lagergren, som tror att 

det krävs en stark personlighet för att lyckas inom modellbranschen. 

Sandra Asplund hade åkt 

ända från Linköping för 

att se sin lillasyster tävla. 

– Det var en deltävling 

även i Linköping tidigare, 

då jobbade min lillasyster 

med tävlingen, hon var 

praktikant hos frisören 

som gjorde modellernas 

frisyrerna. Hasse, som 

håller i tävlingarna, föreslog 

att hon själv skulle 

ställa upp och tävla och 

därför åkte vi till Kalmar. 

THERESE 

DANIELSSON 

0480–592 17 

therese.danielsson@barometern.se 

Foto 

NATHALIE 

ENLUND 

0480–591 35 

nojet@barometern.se 

– Vår dotter Linda Jonsson är med i tävlingen, säger 

Marie Jonsson från Kalmar. 

– Det känns jättekul och spännande, säger Rolf Jonsson. 

De berättar att för två år sedan deltog Lindas äldre syster 

Sandra i tävlingen: 

– Både den gången och den här gången blev allting helt 

oförberett, vi visste ingenting. Linda gick till castingen 

för att titta, men blev övertalad att anmäla sig själv, 

säger Marie Jonsson. 

Modelltävlingen vanns 

av Charlotte Terling 

Läs intervju på Barometern.se 

Kalmartjejerna Linn Burvall, Irma Sejdic och Natalie 

Strandberg Mihajlovic är alla modeintresserade 

och var väldigt nyfikna på både modevisningen och 

modelltävlingen. 

– Jag känner en tjej som tävlar som jag hejar på, 

säger Natalie Strandberg Mihajlovic. 

Tjejerna tror att, utöver att vara lång och smal, 

krävs det ett bra självförtroende för att lyckas som 

modell. 

Thomas och Carina Eklund från Kalmar var spända på att se sin dotter 

delta i modelltävlingen. 

– Det är väldigt spännande, men jag är nog mer nervös än hon, säger 

Thomas Eklund. 

Carina Eklund berättade att dottern blev anmäld till tävlingen av 

några kompisar. 

– Jag tror jättemycket på henne, hon är lång och snygg. 

– Och självsäker, tillägger lillebrorsan Adam Eklund.



Favoriter just nu: 

Xbox 360/PS3/ 

PSP 

PELLE 

JOHANSSON 

0480–592 17 


PGR 4 

(Xbox 360) 

Xbox 360 

JOHAN 

BLOMBORG 

0480–592 17 


Wii/NDS/PC 

LASSE 

HANSSON 

0480–592 58 

lars.hansson@barometern.se 

Mario strikers 

charged football 

(Wii) 

Förra veckan: 

Tv-spel 

När allting 

faller på plats 

Det finns en punkt 

i varje bilspel av klass, 

en punkt där allt helt 

plötsligt faller på plats. 

När man stretat sig igenom de 

tråkiga, otrimmade klasserna 

och får sätta sig i ett monster. 

När man för första gången 

tar den där kurvan som den är 

tänkt att tas. När man vet hur 

bilfysiken kommer att reagera 

på ett uppställ. 

I PGR4 kommer den punkten 

ganska tidigt, åtminstone om 

man jämför med Gran Turismo 

eller Forza. Där har arkadracingen 

en stor fördel. Genren 

är till för oss som vill ut och åka. 

Snabbt, i dubbelbemärkelse. 

Skate 

(Xbox 360) 

Xbox 360 

DANNE 

NILSSON 

0480–592 17 


Spelredaktör 

Medieval II: Total War 

– Kingdoms 

(PC) 

Över 200 recensioner 

på Barometern.se 

Skate (Xbox 360): 

Det är dock med ett 

Utmärkt stort leende jag konstaterar 

att Tony Hawk inte längre 

är herre på täppan. (JB) 

Warhawk (PS3): 

Det är kul, ett tag. 

Bra 

Sedan börjar jag faktiskt 

sakna en historia. (PJ) 

Sega Rally (Xbox 

360): 

Godkänt Påminner inte så lite 

om Namcos storsäljande serie 

Ridge Racer, som på senare tid 

tappat rätt rejält i spelkänsla. (PJ) 

Snyggare och större än PGR3. Motorcyklarna som introduceras i serien tillför en hel del spänning också. 

Racing som håller länge 

Racing 

Project Gotham 

Racing 4 

Xbox 360 

(Microsoft) 

Min Ruf glider med fyrhjulssläpp 

genom en 90-gradare 

mitt i St. Petersburg. Den 

snuddar en avspärrning och 

slänger ut bakvagnen. Jag kastar 

ett öga i backspegeln och 

ser en motorcykel närma sig 

snabbt. För snabbt. 

Jag håller på att testa livefunktionen 

i PGR4 – det är lagmatch, 

blått mot rött, i en tur- 

nering. Det smäller i varenda 

sväng, det trängs på varenda 

raksträcka. 

Det är så fullpackat med 

racingaction att adrenalinruschen 

hindrar mig från att 

somna på nätterna. 

”Det här är sjukt egentligen. 

Tänk även på att spelet 

är bland nyheterna till 360:n 

– hur kommer det se ut om ett 

halvår?”, skrev Danne Nilsson i 

sin recension av PGR3. Nu har 

det förvisso gått bra mycket 

mer än ett halvår, men visst 

Sport 

NBA Live 08 

Xbox 360 

(EA Sport) 

Sport 

Efter förra årets besvikelse 

har EA tagit sig i kragen och 

levererar i år en mer solid 

basketupplevelse. Spelet på 

plan har blivit mer taktiskt 

och simulatorlikt. Det är 

numera i stort sett lönlöst att 

försöka rusa rakt mot 

korgen. Istället gäller det 

att få upp ett välfungerande 

passningsspel för att komma 

runt motståndarnas sammansvetsade 

försvar. Att EA 

i år tagit bort skottmätaren 

är dock ett väldigt underligt 

beslut som strider mot spelets 

mer realistiska ton. Trots 

att Live 08 har de snyggaste 

Karaoke 

(NFI) 

Singstar Rock 

Ballads 

PS2 

Ölandsbron skymtar förbi 

och så står Marie Fredriksson 

där och sjunger Listen to 

your heart inanför Slottsruinens 

mäktiga murar. När jag 

ser Cyndi Laupers färgstarka 

uppenbarelse i Time after time 

minns jag tv-programmet 

Bagen med Cia Berg som var 

så jäkla fräscht när det kom. 

Man behöver inte ens gilla att 

sjunga karaoke för att älska 

det här spelet. 30 låtar med 

lika många videos. Singstars 

I stort sett lönlöst att rusa mot 

korgen i NBA Live 08. 

spelarmodellerna hittills 

i ett basketspel känns animationerna 

fortfarande väldigt 

ryckiga i jämförelse med den 

strålande NBA 2K-serien. 

Med ett mer följsamt spel på 

plan drar konkurrenten återigen 

det längsta strået, men 

EA börjar i alla fall närma sig. 

JOHAN BLOMBORG 

Spela även: NBA 2K8 

nya Rock Ballads bjuder på en 

rejäl dos modern rockhistoria. 

Men nu är det ju så att jag älskar 

att sjunga. Hellre än bra i 

och för sig. Trots att det bor en 

riktig schlagerpingla i mig har 

Singstar: Svenska hits schlager 

som kom för en månad sedan 

ingenting att sätta emot nya 

Rock Ballads. 

Varför är just den här utgåvan 

så bra? De nostalgiska musikvideorna 

bidrar förstås, men 

framför allt är det här en tuff 

och spännande karaokeutmaning 

där jag tror att till och 

med tränade röster kan misslyckas 

med att sätta tonerna 

är PGR4 snyggare. Framförallt 

är det mer genomarbetat och 

större. 

Man kan tycka att 120 fordon 

är lite i minsta laget, men 

faktum är att det inte spelar 

någon roll vad man sitter i, 

eller på, för fordon – det är lika 

kul ändå. Åtminstone när man 

har tagit sig förbi de inledande 

lite tröttare kärrorna. 

Hur funkar det med motorcyklarna 

då? De har inte varit 

med förut i serien. Jo, de tillför 

faktiskt en hel del, som helt 

Fifa 08 

Xbox 360 

(EA Sports) 

Allsvenskan är snart över, men 

ute i Europa har ligorna i det 

närmaste precis rullat igång. 

Fifa 08 följer sin föregångare 

på många punkter, men har 

också lyft blicken och släppt 

in förändringens vind på 

några ställen. (Jo, man måste 

stapla klyschor när det handlar 

om sport). 

Spelkänslan är intakt, aningen 

förstärkt till och med. 

Främst på grund av att långpass 

inte längre direkt sitter 

limmade på mottagarens fötter 

och att ai:n tycks begåvats 

ytterligare. 

I stort är det samma spel som 

ibland. Det 

är powerballader 

från 

1980-talet, 

men med 

insprängda 

överraskningar, 

både 

nya och 

gamla. Vi kan 

välja på korta och långa versioner. 

På urgulliga medleyn 

med teman som Happy heart 

medley, blossoming love medley 

eller breakup ballads medley. 

Några låtar känns malplacerade, 

som Waiting for a star 

nya körstilar och en mer spännande 

racing. Det gör också 

väderförhållandena. Om inte 

annat lär du märka just det när 

du ger dig ut på Nordslingan 

i snöglopp. Rattandes en formelbil 

från 50-talet. 

Med det nya, kalenderstyrda 

karriärläget och det stora 

arcadläget kommer PGR4 att 

hålla. Länge. 


Spela också: PGR3, Forza Motorsport 

2 

Finputsat och trimmat i Fifa 08. 

2007, men finputsat och trimmat 

till det bättre. Både grafiskt 

och kontrollmässigt. 

Att Fifa-serien är den största, 

med sina många licensierade 

spelare och lag är förstås ett 

plus. 


Spela också: Fifa 07, PES 2007 

to fall, Kyrie och More than a 

feeling. 

Ni vet sådana där låtar som 

blir så pinsamma på dansgolvet. 

För mesiga för att ösa järnet 

till och för rockiga för att 

dansa tryckare till. 

Vackraste balladen är helt klart 

T´Paus bortglömda China in 

your hand. Det spelar ingen 

roll att det är i just den låten 

som den röda betygsskylten 

med texten ”awful” börjar att 

blinka. Gissa vad jag kommer 

att plocka fram på nästa party 

hemma? 

CARIN JANEFRID

Thriller 

Dukat för film 

– Aktuellt på dvd 

Zodiac 

USA 2007 

Regi: David Fincher 

I slutet på 60- och början på 

70-talet härjade en seriemördare 

i Kalifornien. Galningen, 

som kallade sig Zodiac, gäckade 

polisen och skrev och ringde 

till tidningarna och berättade 

vad han hade gjort och vad han 

tänkte göra. 

Regissören David Fincher 

(Seven, Fight club) växte upp 

i trakterna där Zodiac utförde 

sina vidriga dåd. Nu har han 

lagt ner all tänkbar möda på att 

återskapa vad som hände. 

I sin film skildrar Fincher några 

av dåden och vi får också se en 

skymt av mördaren, men framförallt 

berättar han om tre personer 

som blev besatta av att 

sätta dit psykopaten. 

Vi får dels följa polisen Dave 

Toschi (Mark Ruffalo), dels 

reportern Paul Avery (Robert 

Downey Jr) och tecknaren 

Robert Graysmith (Jake Gyllenhaal) 

som båda jobbar på dagstidningen 

San Francisco Chronicle, 

ända fram till början av 

90-talet. Det blir en blandning 

av polisthriller och journalistdrama 

á la Alla presidentens 

män. 

Jakten på Zodiac präglade 

Toschis, Averys och Graysmiths 

liv, både i jobbet och privat. 

PETER 

DIEDRICHS 

0480–591 00 

peter.diedrichs@barometern.se 

MIKAEL 

HAGNER 

0480–592 39 

mikael.hagner@barometern.se 

Allra svårast att skaka av sig 

seriemördaren hade Graysmith, 

som skrev en bok som ligger till 

grund för filmen. 

Fincher har förvaltat ett välskrivet 

manus på bästa sätt. Han 

har fångat tidsatmosfären och 

den paranoida stämningen. 

Filmen, som är två och en halv 

timme lång och håller för det, 

föder och lämnar efter sig en 

malande magkänsla. Ingen vet 

än idag med hundraprocentig 

säkerhet vem Zodiac var – eller 

är. 

I extramaterialet kommer flera 

inblandade i såväl filmproduktionen 

som brottsutredningen 

till tals. (MH) 



EMELIE 

T LUND 

0480–592 14 


Tecknaren Robert Graysmith, spelad av Jake Gyllenhaal, har svårt att släppa Zodiac. FOTO: MERRICK MORTON 

Besatta av seriemördaren 

Vigilante – Unrated director’s 

cut 

Thriller USA, 1983 

Regi: William Lustig 

Innan Lustig gjorde Maniac jobbade 

han som assistent med Michael Winners 

Death Wish (1974) och här gör han en 

egen film på hämnartemat. 

Robert Forster spelar Eddie Marino, en 

vanlig familjefar i ett allt otryggare New York. Han vägrar 

låtar sig dras in i sina arbetskamraters medborgargarde 

och argumenterar för den lagliga rättvisan, men en dag 

drabbas han själv hårt av gatuvåldet. När den rättsmaskin 

han försvarat inte ställer upp vänder han sig istället till sina 

vänner. 

Snyggt gjord med trovärdigt manus och flera bra skådespelare 

är det här en betydligt bättre film än nämnda Death 

Wish, mindre grafisk i våldet men desto mer effektiv. 

Extramaterial: Trivia, biografier, bildgalleri, kommentatorspår 

(PD) 

Maniac – Uncut special 

edition 

Skräck 

USA, 1980 

Regi: William Lustig 

Frank Zito har problem med 

kvinnor efter att ha blivit uppfostrad 

av sin hårdhänta 

mamma. Han försöker ha en 

normal relation men det funkar 

inte, och hans dystra lägenhet 

fylls efterhand med hans läskiga 

troféer. 

Det här är en av de bästa slasherfilmer 

som gjorts, en lågbudgetfilm 

brutal till den grad att den 

väckte folkstorm men samtidigt 

välgjord och med en skrämmande 

inblick i en mördares psyke. 

En mycket stark regidebut av den 

unge Lustig (han hade regisserat 

Jake Gyllenhaal och Mark Ruffalo. 

Gyllenhaal och Robert Downey Jr. 

ett par porrfilmer 

innan), 

skriven och 

producerad 

av Joe Spinell 

som dessutom 

gör en minnesvärd 

insats 

i huvudrollen. 

Slutscenen 

är rent genial skräckgore, och 

med högre bildkvalitet på dvd:n 

kunde det ha blivit en fjäder till 

i betyget. 

Extramaterial: 2-disc med förord 

av Nicolas ”Pusher” Winding 

Refn, trivia, kommentatorspår, 

bildgalleri, biografier och 

en intressant dokumentär om 

birollsgiganten Joe Spinell (PD) 

Rome, säsong 2 

USA, 2007 

Drama Regi: Timothy van 

Patten m fl 

Caesar ligger 

död i senaten, 

mördad 

av Brutus och 

senatorerna. 

Rom störtas 

in i en maktkamp 

mellan 

Marcus Antonius, 

Octavianus – enligt Caesars 

testamente hans arvinge 

– och Brutus. Mellan dem 

ränner Cicero som spelar sitt 

eget politiska spel. 

Vännerna ”på gatan” har det 

också tufft. Galen av sorg 

efter sin hustru löper Vorenus 

amok. Pullo försöker få 

honom att sansa sig och hjälper 

honom i sökandet efter 

hans försvunna barn, men 

Vorenus blir alltmer självdestruktiv. 

Den första säsongen var briljant, 

men här saknar jag den 

kärva Röde Orm-humorn 

och den röda tråd som kampen 

mellan Pompeji och Julius 

Caesar gav. Det tar ända 

in i säsongens andra halva 

innan berättelsen verkligen 

tar form. Då blir det åter ett 

lysande historiskt såpoperadrama, 

och Marcus Antonius 

dekadenta år med Kleopatra 

i Egypten är värda en egen 

serie bara de. 

Extramaterial: Fullmatad box 

med faktaspår, kommentatorspår, 

historiska dokumentärer 

och filmdokumentär (PD) 

Animerat 

TMNT 

USA, 1997 

Regi: Kevin Munroe 

– Jag tycker inte 

om att se bröder 

slåss, säger 

TMNT:s ledare 

Leonardo. 

– Om de inte 

gör det tillsammans, 

fortsätter 

Raphael. 

Och det sammanfattar filmen 

på ett bra sätt. En film om att 

blod är tjockare än vatten och 

muterat blod har samma densitet 

som järn ungefär. 

Brödraskapet måste åter slåss 

tillsammans när onda krafter 

invaderar New York. Och animeringen 

är snygg. 

Samtidigt kan jag inte låta bli 

att undra vem som bryr sig 

om muterade ninjasköldpaddor 

2007. 

Och varför det inte finns 

något extramaterial alls när 

filmen släpps på dvd. En trailer 

för en annan film är allt jag 

hittar utöver TMNT på svenska 

och engelska. (ETL)



CD-RECENSIONER 

Recensenterna 

rekommenderar: 

Rock/pop 

HENRIK 

RYDSTRÖM 

0480–591 00 

henrik.rydstrom@barometern.se 

Anna Järvinen, Kan du gå 

Jag är inte lika lyrisk som 

många andra över plattan 

i stort, men Kan du gå är en 

väldigt charmig poplåt. 

Pop/Rock 

EMELIE 

T LUND 

0480–592 14 


Band of horses 

The Funeral. En låt på topp 

100-världens bästa alla 

kategorier. 

Blandat 

PELLE 

JOHANSSON 

0480–592 17 


Edson 

Birth! School! Dole! Angst! 

är låten jag skulle kunnat 

ha skrivit själv. Men det 

gjorde Pelle Carlberg. Och 

jag är tacksam för det. 

Hiphop/soul/r’n’b 

MAJA-STINA 

FRANSSON 

0480–592 22 

maja-stina.fransson@barometern.se 

http://blogg.aftonbladet. 

se/14125/ 

Vad döljer sig? Jo, Sahara 

Hotnights turnéblogg. De är 

personliga, visar bilder och 

skriver om konserter. Eller 

till exempel om ”de två konstaplarna 

från gävle polisen 

som så snällt skjutsade hem 

en frusen och förvirrad 

maria tillbaka till hotellet, 

sent på natten efter spelningen 

på heartbreak.” Bara 

så. Det räcker – och håller 

kvar nyfikenheten. 

Country/blues/rock 

PETER 

LEJON 

0471–103 46 

peter.lejon@barometern.se 

Nu tändas åter ljusen 

i min lilla stad 

Schlagerklassikern Nu 

tändas åter ljusen i min 

lilla stad är ett ljuvligt litet 

nostalgismycke. Bäst med 

Gunnar Wiklund, men Björn 

Skifs version ligger inte 

långt efter. 

Hårdrock 

MIKAEL 

RYDHOLM 

0480–591 00 

mikael.rydholm@barometern.se 

Be the rain 

Avslutningen på Neil Youngs 

berättelse om Greendale är 

hur skön som helst. En av få 

låtar jag kan köra på repeat. 

Om och om igen. 

Visste du att: Crashdïet 

kommer till Kalmar 26 

oktober. 

Musikredaktör: 

Emelie T Lund 


Nostalgisk 

musiktripp 

i Las Vegas 

Neonljusens sken glittrar i Bellagios 

mäktiga vallgrav och 

från Luxors pyramid projiceras 

en bred ljusstråle upp 

till himlen. Det är höst i almanackan 

men högsommar i luften och trottoarerna 

pulserar av lycksökare, 

lätt lurade turister, glädjeflickor och 

smällfeta amerikaner. Den sinnessjuka 

kasinostaden mitt i Nevadaöknen 

visar sig från sin bästa sida och 

själv sitter jag inne på Excalibur vid 

ett grönt filtbord och checkar, höjer 

och stampar takten till godis från 

1980-talets high school-filmer. 

Klockan är egentligen alldeles för 

mycket men jag har fortfarande ett 

par gröna kvar åt de hårdjobbande 

servitriserna och det är svårt att slita 

sig när kasinots dj uppenbarligen vill 

sprida nostalgi mitt i sorlet från de 

ringande, enarmade banditerna. 

Dealern Chris har vit skjorta samt 

paisleymönstrad väst och det vattenkammade 

håret skiner ikapp 

med hans leende samtidigt som han 

sjunger på en Modern English-låt. 

– I melt with you from Valley girl, 

right?, säger jag och Chris nickar och 

kastar vant ut korten på bordet. 

– Nicholas Cage starred in that one, 

huh?, säger min bordsgranne; en 

svartklädd, egen företagare från östkusten. 

Chris nickar igen och så kommer 

floppen. 

Låtlistan fortsätter med Simple 

Minds Don’t you (forget about me), 

Oingo Boingos Weird scince och 

Sparks Eaten by the monster of love 

och whiskey sour med ett rött körsbär 

på toppen har aldrig smakat 

bättre. 

Klockan är fem och jag gör sorti med 

en kåk. Ur högtalarna hörs Tears for 

fears Everybody wants to rule the 

world från filmen Snilleskolan. 

So glad we’ve almost made it 

So sad they had to fade it 

Everybody wants to rule the world 

Jag vinglar ut från det stora kasinoslottet, 

glad och nostalgisk men utan 

kungaspira. Bara 30 dollar extra 

i bakfickan. 

Rock/pop 

WILHELM 

ASKEBRING 

0480–592 51 

wilhelm.askebring@barometern.se 

”Ulke uttryckte 

nyligen rädsla 

för att bandet 

skulle bli för 

stora igen. Ingen 

risk säger jag. 

MIKAEL RYDHOLM 

om Dia Psalma 

Dave Lepard saknas 

Hårdrock 

(Universal) 

Crashdïet 

The unattractive 

revolution 

2005 stod svenska Crashdïet 

för en av de mest spännande 

hårdrocksdebuterna på mycket 

länge med Rest in sleaze. Karriären 

tog rekordsnabb fart 

men för bandets sångare Dave 

Lepard snurrade allt för fort. 

I sviterna av depressioner och 

droger tog han sitt liv. 

De tre resterande medlemmarna 

skrev på bandets hemsida 

att de aldrig skulle kunna fortsätta 

under samma namn. Men 

Med J-Lo på diskoteket 

Soul 

Jennifer Lopez 

Brave 

(SonyBMG) 

Glöm soulballaderna, nu kör 

J-Lo på i discotempo. Eller ja, 

det är klart att de lugna bitarna 

finns med på Brave, men den 

hetsiga latiosoulen har fått 

rejält utrymme. Bästa spåret 

gör Lopez ihop med Ludacris, 

den råa Do it well. På något 

sätt passar de två ihop, Luda- 

efter mycket stöd från bland 

annat Dave Lepards mor är de 

nu tillbaka med The unattractive 

revolution. 

Sångaren Olliver Twisted togs 

in från Finland och där är en 

stor anledning till att betyget 

bara blir en tvåa. Jag ville verkligen 

att den här skivan skulle 

vara bra, men Olliver låter bitvis 

som Mr Lordi och det kan aldrig 

vara positivt. Han har stora 

problem i verserna, men räddas 

oftast i refrängerna av det, 

skivan igenom, lysande körandet. 

Som i supersingeln In the 

raw som verkligen knäcker det 

cris med sitt skamfilade sound 

och Lopez med sitt numera lätt 

bedagade uttryckssätt. 

Någonstans halvägs in i plattan 

känns det dock som att allt flyter 

samman i en enda 

diskohandklapp. Variationen 

på låtarna är inte hög. 


Lyssna också på: Jojo 

The high road. 

mesta. Även XTC overdrive och 

Falling rain håller hög kvalitet, 

men övrigt material är alldeles 

för slätstruket. Inget större fel 

på genomförandet men Dave 

Lepard stod för en stor del av 

låtskrivandet och han saknas. 

En parantes är att ingen mindre 

än Mötley crües Mick Mars 

har bidragit på ett par spår. 

Märkligt att han kunde sätta sitt 

namn på en sådan urvattnad låt 

som Alone. 


Lyssna också på: Crashdïet Rest 

in sleaze. 

FOTO: SONY BMG 

Rock 

Lotta Wenglén 

In the core 

(Rootsy/Border) 

Jag har följt Lotta Wengléns 

skivsläpp genom åren och alltid 

gillat vad hon gjort. Med 

formsäker hand har hon rört 

sig i singer-songwriter-landet 

och kanske aldrig fått till de där 

fullträffarna, men heller aldrig 

släppt något dåligt. På In 

the core är hennes musik mörkare 

och dovare än tidigare och 

det är ingen nackdel. Men samtidigt 

är melodierna svagare, 

disharmonierna tydligare och 

därmed blir det också tråkigare 

att lyssna på. 

HENRIK RYDSTRÖM 

Lyssna också på: Kajsa Grytt 

Brott & Straff – historier från ett 

kvinnofängelse. 

Paris 

The Landlord is kind 

Pop 

enough to let us 

have our little sessions 

(Bonnier Amigo) 

Paris tycker själva att de lyckats 

få fram en melankolisk känsla 

tydligare på The Landlord is 

kind enough to let us have our 

little sessions än på de två tidigare 

albumen. Jag är villig att 

hålla med. Paris musik skulle 

kunna beskrivas som syntpop, 

men tankarna går gärna då till 

Melody Club och det är inte 

rättvist mot Paris. För det är just 

det där med melankolin; Paris 

har fästande melodier, bitvis 

väldigt fästande melodier, men 

fonden är dov. 

Det är en oemotståndlig kombination 

– förföriska popmelodier 

med allvar i botten och om bara 

några låtar till hade haft samma 

klass som Mountains hade det 

blivit fyra fjädrar. 

HENRIK RYDSTRÖM 

Lyssna också på: Jay-Jay Johanson 

The long term physical effects are 

not yet know. 

PJ Harvey 

White chalk 

Rock (Island/Universal) 

Ni som väntar er en spark 

i skrevet kan sluta läsa redan 

nu. PJ Harvey skippar de yviga 

gesterna, de hårda orden och 

gör istället ett besök i dödsskuggans 

dal. En av rockens 

stora kameleonter återvänder 

med en pianobaserad brygd, 

lika vacker som förfasande och 

jag har aldrig hört Polly Jeans 

stämma så här viktlös och sårbar 

förut. 

Nobody’s listening 



Oh God I miss you 



(från The Piano) 

Här finns inga genvägar och 

den tålmodige hittar efter 

många om och men ett par 

guldkorn; The Piano och Grow 

grow grow, men något mästerverk 

är det här inte. Snarare 

något udda och spännande 

som du inte stöter på särskilt 

ofta. En komet, två siamesiska 

tvillingar eller en BRA Tim 

Allen-film. 

WILHELM ASKEBRING 

Lyssna också på: Lisa Germano 

In the maybe world, Tobin Sprout 

Moonflower plastic. 

Band of horses. FOTO: SUB POP 

Gräsligt bra, Band of horses 

Rock 

Rock 

Band of horses 

Cease to begin 

(Sub pop/Border) 

Välkomna till avdelningen för 

band som i modern tid kan ha 

sålt sin själ till hin håle för att 

uppnå en extra dimension i sitt 

musicerande. Idag har turen 

kommit till Band of horses. 

Minns du Band of horses spelning 

på Emmabodafestivalen 

förra året? Stämningen var så 

elektriskt att inte ett öga var 

torrt när Ben Bridwall klev av 

scenen. Den spelningen och 

albumet Everything all the time 

gjorde dem till årets nykomlingar 

2006. Nu är de tillbaka med 

albumet Cease to begin och den 

John Fogerty 

Revival 

(Universal) 

Vår vän som för tid och evighet 

är förknippad med Creedence 

Clearwater Revival har 

gått och blivit nostalgisk. Du 

ser albumtiteln – Revival, och 

på spellistan ser du Creedence 

song. Fogerty summerar och 

minns, men blir inte utslätad 

för det. Det är förresten svårt 

för Fogerty att låta oengagerad. 

Dia Psalma 

Djupa skogen 

Punk (Kaos & Skrål/Border) 

Dia Psalma slog igenom med 

dunder och brak 1994 med 

debuten Gryningstid, som har 

sålt i över 10 000 exemplar. Efter 

en uppföljare året därpå försvann 

de, för att nu göra comeback 

på skivmarknaden. 

Sångaren och gitarristen Ulke 

uttryckte i en intervju nyligen 

rädsla för att bandet skulle bli 

för stora igen. Ingen risk säger 

jag. 

Djupa skogen är inte i närheten 

av Gryningstids standard, varken 

musik-, eller lyrikmässigt. 

Inslagen av folkmusik och de 

snygga kvinnokörerna är borta. 

Kvar är bara vanlig trallpunk 

utan någon som helst nerv. Ta 

en låt som Blod till exempel. En 

text om huliganism som ett lågstadiebarn 

hade gjort bättre, och 

bara meningslöst upprepande av 

refrängen. Milslängder från en 

brilliant låt som Hon får. 

Eller 13 år. 


Lyssna också på: Dia Psalma 

Gryningstid, Radioaktiva räker 

Res dig upp. 

stora frågan är om de kan toppa 

en låt som The Funeral. Svaret 

är både ja och nej. 

No one’s gonna love you har 

samma nerv men är betydligt 

mer vriden som låt. Lyssna hur 

Ben Bridwall vänder på sångmelodin 

fram och tillbaka, det 

är helt fantastiskt. Samma effekt 

finns i betydligt mer massiva 

Cigarettes, wedding bands. Övriga 

låtar är trevliga och bra men 

når inte övermänskliga höjder. 

Cease to begin är kanske inte 

lika slående som debuten, men 

det är en värdig uppföljare. 

EMELIE T LUND 

Lyssna också på: Band of horses 

Everything all the time. 

Engagemanget märks alltså inte 

i utlevelsen utan i låtkvaliteten. 

I så måtto är Revival bra, men 

inte mästerlig. I Long dark night 

daskar han till president Bush 

och i Summer of love minns 

han 1969 och Woodstock. God 

underhållning, som alltid. Passar 

bra i bilen. 

PETER LEJON 

Lyssna också på: John Fogerty 

Centerfield. 

Rock 

The Plastiscines 

Lp1 

(Virgin/EMI) 

De här fyra fransyskorna träffades 

på en Libertines-konsert 

och på något vis känns det som 

om kvartetten trott att bara för 

att man har likadana referenser 

så sköter sig resten av sig 

självt. Riktigt så enkelt är det 

inte och det växelvis franska 

och engelska materialet hade 

kunnat låta så mycket tuffare 

men tyvärr så krävs det mer än 

spetsiga boots, långa luggar, 

mörka ögonfransar och snygga 

ansikten för att lyckas i punkrockskolan. 

En uppkäftigare 

röst till exempel. 

WILHELM ASKEBRING 

Lyssna också på: The Ramones 

Road to ruin, Tralala Tralala. 

BETYGSSKALAN 

Fem fjädrar = mästerligt 

Fyra fjädrar = utmärkt 

Tre fjädrar = bra 

Två fjädrar = godkänd 

En fjäder = underkänd 

Överkorsad fjäder = urusel 



Monica 

& The Explosion 

Rock Monica 

& The Explosion 

(Hands up music) 

Det finns något lockande 

i Monica & The Explosions 

grundläggande punkrock. 

Kanske är det den akustiska 

touchen som gör att det här 

känns lite spännande. Riffen 

i sig och låtkompositionerna 

har vi hört förut, vilket förstås 

inte behöver vara något dåligt. 

Monica Welanders minst sagt 

speciella sångstil och uttal fastnar 

hos mig och jag vet inte om 

jag retar mig på det eller gillar 

det. 

Produktionen känns enkel och 

lagom garage för genren och 

passar perfekt till låtar som 

Friday night och Holding my 

breath. De är skivans coolaste 

spår och jag skulle så gärna vilja 

höra dem med elsättning. 


Lyssna också på: Sahara Hotnights 

C’mon let’s pretend. 

Rock 

Plain white T’s 

Every second counts 

(EMI) 

Hey there Delilah har blivit 

något av en ZTV-hit och den 

ligger mycket riktigt först på 

Plain white T’s platta. Men den 

är inte representativ för resten 

av plattan. Den akustiska popsvängiga 

låten står ensam i sitt 

stuk och sticker därmed ut mot 

mattan av powerrock som bandet 

sedan rullar ut. 

Ibland tycker jag mig ana Rivers 

Cuomo bakom några av slingorna. 

Genren har fått ett otroligt fäste 

de senaste åren och dussinband 

efter dussinband exporteras 

från USA till oss här i Europa. 

Men väldigt få håller måttet. 

Plain white T’s är då och då riktigt 

bra, men faller sedan tillbaka 

till mallen och låter mer som 

Simple plan än Weezer. 


Lyssna också på: Weezer 

My chemical romance Three 

cheers for sweet revenge. 

Axel Rudi Pell 

Diamonds unlocked 

Hårdrock 

(Steamhammer/SPV) 

Gitarrvrängaren Pell som har 

ett så väldigt gott öga till 1980talet 

ger sig i kast med covers. 

Intresseklubben ställer sig frågan: 

Behöver vi det? Öhhh ... 

Nej, det gör vi inte. Men även 

sådant som vi inte alltid tycker 

oss behöva kan vara lite småkul. 

Att Pell & co tolkar hårdrocksklassiker 

av Riot, Kiss, 

Free och Montrose är väl inte 

så oväntat, men det blir roligare 

när de ger sig på U2:s Beautiful 

day och Phil Collins In the air 

tonight. Nytolkningarna tillför 

måhända inte särskilt mycket, 

men halvhyfsad underhållning 

är det i alla fall. 

PETER LEJON 

Lyssna också på: Talisman 

Genesis.



Trend och folk 

M det som vägrar dö 

En ullig angoratröja från Åhléns. 

Barnsneakers 

från Wedins. 

Coola kalsonger, Åhléns. 

T-shirt från Topman. 

STOCKHOLM 

Det fanns en tid då dödskallen var en skräckinjagande 

symbol för ond bråd död. I dag pryder den allt från 

herrkalsonger till barntröjor, och den forna 

farligheten är ett minne blott. 

Modevärlden vägrar att släppa dödskallen. 

Det spelar ingen roll om du 

kliver in på en billig klädkedja, 

en cool streetbutik eller ett lyxigt 

modehus. Dödskallen finns 

överallt, grinande från hyllorna. 

De sitter på underkläder, 

strumpor, hattar – ja allt som 

man kan sätta ett tryck på. 

Trots att trenden nådde 

någon slags kulmen förra 

året, med Alexander 

McQueens dödskallescarf 

som kändisarnas favoritaccessoar, 

fortsätter 

frossan i höst. 

På Åhléns hittar man 

en palestinasjal där det 

traditionella mönstret 

bytts ut mot bistert bligande 

benrangel. Danska 

White Flirt har en kritstrecksrandig 

bag med en glad dödskalle 

i glittrande strass, medan 

Carlings stickat in symbolen i en 

mysig långkofta. 

Satte skräck i folk 

Det är inte så länge sedan dödskallen 

skrämde slag på folk. När 1700-talets pirater 

ville sätta skräck i sina offer hissade de Jolly Roger, 

en flagga med ett kranium och två korslagda benknotor. 

Symbolen har länge använts som en varning 

för dödligt giftiga ämnen, och pryder förstås jackorna på 

världens mest fruktade mc-gäng Hells Angels. 

Det ultimata beviset för hur symbolen devalverats kom 

dock när skånska Hells Angels tvingade Kapp Ahl att ta 

bort en barntröja ur sortimentet eftersom trycket var för 

likt klubbens emblem, en dödskalle med vingar. 

Nästa steg 

Det här ställer till det för alla subkulturer och grupperingar 

som tidigare använt symbolen som ett sätt att 

utmana vuxenvärlden. Det är inte lätt att vara satanistisk 

hårdrockare i en tid när ens mamma kan köpa en rosa 

huvtröja med dödskalletryck. 

Den stora frågan är vad som kommer härnäst. Finns 

det något kvar som kan chockera? Det tror Henrik Mattson 

som driver företaget Bloc Framtidsforskning. 

– Muhammed-karikatyrerna till exempel. Det är 

en symbol som kan starta krig. Överhuvudtaget 

känns religiösa och politiska 

symboler väldigt 

laddade just nu. Egentligen 

allt som utmanar 

de politiskt korrekta idéerna. 

(TT Spektra) 

MALIN DAHLBERG 

Mysiga mössor från J-Store.

Bilaga (pdf) - Barometern

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?