Läs ett provkapitel här

Formgivning: Eva Alge
Omslag: Charlotte Ramel
Medaljong: Gunilla Hansson,
fritt efter teckning
av Ivar Arosenius
Vinjetter: Charlotte Ramel
Bistått med goda råd och idéer:
Karin Lemon och Agneta Wallgren
Den Svarta Barnkammarboken
© Bonnier Carlsen Bokförlag, 2001
© Text: Respektive författare, 2001
© Bild: Respektive tecknare, 2001
Sättning: Eva Alge
Repro: Kipro, Malmö och All-Media, Malmö
Tryckt i Belgien av Proost, 2008
ISBN: 978-91-638-5729-4
www.bonniercarlsen.se

Den svarta barnkammarboken
Hotellet vid havet 4
En läskig uggla mötte … 6
Lilla spöket Laban 11
Inez och spöket på morfars vind 20
Har du hört den om … 30
Spöket flyttar 34
Spökoperationen 36
Spöket 65
Blodstänkta golv 66
Liten mus skrämmer en orm 67
Fyra skott i ryggen 75
Pelle Svanslös och spöket 76
= Finns med på cd-skivan
Rösten i sovrummet 86
Fickspöken 88
Vad är det som … 96
Det hemska spökhuset 99
Ett två tre 122
Vinni tältar 124
Jag känner mig så ensam 129
Ronny och Julia sover över 130
Ett, två, tre – nu äter jag upp dej! 146
Spökfamiljen 148
Litet spöke 149

36
Spökoperationen
Text och bild: Jacques Duquennoy
På sista tiden har Henri bara haft problem.
Först fick han mässlingen.

Doktorn kom och undersökte honom.
– Ha ha, det kittlar!
37

Pelle Svanslös och spöket
Text: Gösta Knutsson Bild: Harald Sonesson
PELLE SVANSLÖS HADE EN KATTVÄN som
också hette Pelle. Den katten kallade de
andra katterna Pelle Svansson.
En höstkväll när stormen tjöt och regnet
piskade, hade Pelle Svansson en bjudning i
ett skjul på sin gård. Pelle Svanslös var där
och Måns och Bill och Bull och en myc-
76
ket söt katt som hette Gullan.
– Ja, vad ska man roa sig med en sån här
mörk kväll? sa Pelle Svansson.
– Vi kan berätta spökhistorier. Det passar
bra en sån här kuslig höstkväll, sa Måns.
Alla tyckte att det var ett bra förslag.

– Då börjar väl jag med att berätta om
det hemska spöket August, sa Måns.
– Hu, så otäckt, sa Bill.
– Jag är rädd, sa Bull.
– Nu håller Bill och Bull sig tysta, sa
Måns, för nu ska jag berätta.
Det var en gång ett hemskt
spöke, som hette August. Det
bodde i ett skjul på en gård
och där kunde man höra hur det tjöt om
nätterna. En kväll kom en katt in i skjulet
utan att veta att August bodde där. Det var
en mycket dum katt, och han såg löjlig ut,
för han hade inte nån svans.
– Vi har svans, sa Bill och Bull på en
gång.

Och dom är oftast flickor
Dom är skrynkliga när dom sover.
88
Fickspöken
Text och bild: Pernilla Stalfelt
Det finns fickspöken = sant.
Dom bor i fickor…
Sassa Sussi Cissi Sossa
När dom är vakna
är dom som en
svävande näsduk.
Tänderna är vassa.
Dom kan lätt dra ur sladdar.

Dom fflyger bra.
Oftast är dom snälla …
och ligger och kurrar i fickan.
Ibland städar dom.
Men ibland är
dom besvärliga
och bits …
89

DET VAR EN GÅNG ett stort, otäckt och
mörkt spökhus som låg långt, långt inne i
en djup skog. Där bodde det hemska häxor
och spöken. Och troll – med smutsiga,
lurviga händer och långa slingrande
svansar.Tillsammans med dem bodde i
huset också monster, flera stycken, gröna,
slemmiga, otäcka. Och så bodde där två
stycken trollkarlar och några vilda lejon.
Men det var aldrig någon som hittade så
långt in i skogen. I huset bodde de alldeles
för sig själva, alla trollen, häxorna,
monstren, spökena, trollkarlarna och
lejonen. Det var ganska trångt. I varenda
rum var det alldeles fullt med hemska
varelser.
101

Ronny och Julia sover över Text: Måns Gahrton Bild: Johan Unenge
Är du mörkrädd?
Ronny, han är faktiskt lite mörkrädd. Det
är konstigt det där, att på dagen så är han
helt säker på en sån självklar sak som att
spöken inte finns. Men så fort det blir
mörkt så … blir han lite mindre säker.
Nu är han på väg till Julia. Han ska sova
över där. Det ska bli jätteroligt. Det är bara
en sak som gör att det känns lite konstigt
någonstans långt inne i Ronny. Och det är
att mamma och pappa kommer att vara på
fest hos morbror Hjalmar i Kalmar när
Ronny ska sova och lampan i taket ska
släckas.
Alltså, det är klart att allt kommer att gå
hur bra som helst. Men … om de där
spökena som inte finns skulle prassla till i
natten, och Ronny ändå skulle vilja ropa
på sin mamma och pappa – ja, då kan de
inte komma. Då måste Ronny klara sig
själv.
Nåja. Det ska nog ordna sig …

Nu ser vi på teve, det handlar om djur
som slåss lite läskigt och då är det tur
och mysigt att Julia vågar och vill
att jag ska sitta tätt, tätt intill.

Spökfamiljen
Text: Britt G. Hallqvist Bild: Cecilia Torudd
En spökfamilj gick ut och gick
(det var förstås på natten).
Och spökmor bar sin minsta glytt,
och storebror bar katten.
De ropade: – Ho! Ulihu!
Det ekade i bergen,
och var och en som hörde det,
han ryste in i märgen.
De badade i Ugglesump
och hängde sina lakan
uppå en skallig gammal gran.
Sen gick de i till hakan.
Och månen lyste kall och blek
(det var som sagt om natten),
och spöksim sam de allihop,
fast kattsim sam ju katten.
En spökfamilj, en spökfamilj
så vit som alabaster,
en rolig utfärd hade de
med matsäck, katt och faster!
148

Litet spöke
Text: Mecka Lind Bild: Johan Unenge
För busigt litet spöke
kan natten bli rätt lång,
när ingen finns att skrämma
och skjortan känns för trång.
Han rasslar käckt med kedjor
och häver upp ett skriiii.
Men allihop de sover
och struntar blankt däri.
Då kan han bli så sur så
han slutar gå sin vakt.
För även litet spöke
behöver ju kontakt.