Hotellens uppkomst och utveckling under 1800-talet - Visita

More documents

Recommendations

Info

Nu inleds stadshotellens era. Det fanns tre faktorer som gjorde att dessa uppkom: behovet av 1. möteslokaler för näringsliv och societet, 2. kommunala samlingslokaler och 3. övernattning vid järnvägsfärder. Ordenskapitel, bolagsstämmor och kommunalfullmäktige I två steg 1846 och 1864 avskaffades skråtvång och andra företagshämmande lagar och Sverige fick näringsfrihet. Sverige kom nu in i en kraftig högkonjunktur, industrialiseringen inleddes på allvar, många utlänningar investerade i den jungfruliga marknaden eller flyttade hit för att göra lyckan. (Även inom restaurang- och hotellnäringen var de mest framgångsrika personerna invandrare.) 3 I takt med näringslivets utveckling och borgarståndets starkare ställning uppstod behovet av mötesplatser. I många städer hade tidigare funnits s.k. ”societetshus” där man kunde hålla baler, föreningsmöten, konserter och dylikt. Nu byggdes de första stadshotellen vars funktion lika mycket var att utgöra samlingsplats för den egna societeten som övernattningsplats för besökande. Därav fanns inte bara övernattningsrum utan en elegant restaurang (ofta enligt utländskt mönster), café eller schweizeri och stora festsalar och klubbrum, där man kunde hålla ordenskapitel, årsstämmor, baler och konserter. Vissa hotell hade särskilda herrum och damsalonger för de som bara ville umgås med sitt eget kön. Men de stora stadshotellen kunde också inrymma regelrätta konsertsalonger, butiker, bank, läkar- och tandläkarmottagning samt vanliga lägenheter. Under 1800-talet fick såväl landsorts- som stadskommuner större självstyre och ansvar för betydligt fler administrativa uppgifter. Det krävdes då lokaler för sammanträden och administration. För att finansiera dessa kommunalhus byggde man ofta ihop dem med stadshotell och restaurang. En stor del av stadshotellen byggdes således på kommunalt initiativ och utgjorde stadskommunens administrativa byggnad. Flera svenska stadshotell hette därför ursprungligen Stadshuset, även om det också inrymde hotell och restaurang. Det kan ibland förklara att stadshotellet fick så pampig utformning och bästa placering vid stadens torg. År 1855 hade kommunerna även fått rätt att bestämma över alkoholförsäljningen inom sitt geografiska område. Detta ledde till att de under de kommande årtiondena började starta utskänkningsbolag och bevilja sig själva monopol på spritförsäljning i kommunen. I en mindre tätort kunde det kommunalägda stadshotellet vara det enda stället där brännvin försåldes och således bli extremt lönsamt. Målet var ursprungligen att öka nykterheten, men nästan omedelbart blev det istället ett sätt för kommunerna att få stora inkomster. Ibland stod spritförsäljningen för större intäkter än skatterna. 4 Järnvägarna År 1856 sattes det första ångloket i drift i Sverige och samtidigt började den stora utbyggnaden av järnvägsnätet. Staten hade bestämt att själv bygga stambanor genom landet, medan privata eller kommunala järnvägsbolag fick dra smal- eller bredspåriga järnvägar kors och tvärs genom landet. Redan efter sex år fanns förbindelse mellan Stockholm och Göteborg. 1866 var även Malmö, Norrköping och Uppsala hopknutna med nätet. Under de två–tre kommande årtiondena förbands de flesta svenska städer och köpingar med järnväg. 3 Se mer om detta i Anders Johnsons ”Garpar, gipskatter och svartskallar” 4 Stig Boberg ”Folket, supen och staten”.
Järnvägarna förändrade allt där de drogs fram. Den lilla sträckan Stockholm–Uppsala hade fyra gästgiverier och tre skjutsstationer innan järnvägen kom, nu gick resan på fyra timmar och folk behövde vare sig övernattning, måltider eller förnödenheter – allra minst hästar. Men så fort sträckan var lite längre så var det annorlunda, Stockholm–Göteborg tog t.ex. 14 timmar, så naturligtvis behövde passagerarna tillgång till någon sorts restauration vid stationerna. Ångtågen stannade ofta, särskilt för att få påfyllning av vatten och kol. Pauserna var inte långa nog för att sätta sig ner och beställa en trerätters måltid så istället dukades en stor buffé upp, vilket byggde på det gamla brännvinsbordet. Passagarna kunde på nolltid rycka åt sig en sill, en skiva kallt, stekt, fläsk, en bit aladåb och ett glas brännvin och ändå hinna tillbaks innan tåget sattes i rullning. Det svenska smörgåsbordet av sitt modernare snitt var fött. Skulle man någon annanstans än ut efter stambanorna krävdes byten och det var troligt att anslutande tåg först gick nästa dag. Då behövdes logi. I enstaka fall kunde en järnvägsstation ligga nog nära ett gammalt gästgiveri, men det var sällan. Järnvägen följde sällan landsvägarna och stationerna lades där markförhållandena var bäst och inte efter där det fanns gästgiverier. I takt med järnvägens utbyggnad kom därför övernattningsställen att byggas upp vid de viktigare städerna och knytpunkterna. Och dessa kom att utformas enligt den nya klass som utvecklat sig på de tidigare nämnda hotellen. I och med 1880-talet byggs plötsligt hotell i alla städer och de flesta köpingar. Boomen kulminerar mot slutet av 1800-talet, men sträcker sig även ett par decennier in på 1900-talet. Två märkespersoner Skall bara två personer nämnas vid namn vad gäller den svenska hotellhistorien är det Regis Cadier och Wilhelmina Skogh. I Stockholm hade Hotel Garni lagts ned 1855 och två år stod man utan ett hotell av klass, men då var redan ett nytt och av helt annat slag under uppbyggnad: hotell Rydberg. En förmögen grosshandlare, vid namn Abraham Rydberg, hade testamenterat 100.000 kr för att uppföra ett ”Hôtel de Ville” i Stockholm eftersom stadens näringsliv behövde möteslokaler. En fastighet inköptes vid Gustav Adolfs Torg och byggdes om till ett stort hotell av ”internationell klass”. Snart kom Rydberg att drivas av den mycket skicklige Regis Cadier, en invandrad fransman som bl.a. varit köksmästare hos kung Oscar I. Inrättningen och dess cocktailbar blev oerhört populär bland stockholmarna. Efter framgången med Hotel Rydberg gick Regis Cadier ett steg längre och lät bygga Grand Hôtel Stockholm, Sveriges i särklass lyxigaste hotell – vilket inte stod efter de bästa på kontinenten. En som verkligen visste att utnyttja järnvägarnas knytpunkter till hotellverksamhet var Wilhelmina Skogh. Hon var en self made woman, som ensam kommit till Stockholm som 12 åring och fått jobba sig upp. Med tiden blev hon piga på det kombinerade stadshuset och - hotellet i Gävle där hon lärde sig branschen. Senare byggde hon upp det ena järnvägshotellet efter det andra, införde många viktiga innovationer i branschen (bl.a. fick hon svenskarna att börja äta färska grönsaker) och tog slutligen även över Grand Hôtel i Stockholm och byggde till dess vinterträdgård. 5 5 Taget från Ingela Östlunds artikel i Företagsminnen, men uppgifterna är allmänt förekommande.
Page 1: Hotellens uppkomst och utveckling u
Page 5: Östlund, Ingela: ”Wilhelmina Sko

Hotellens uppkomst och utveckling under 1800-talet - Visita

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?