Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Tjugofemte kapitlet
En som tror
När applåderna började tunnas ut, stod Jocke Kandidat kvar utan
att röra sig. Filip ville hålla showen igång, han knackade Jocke på
axeln och försökte leda honom mot utgången. Men Jocke stod kvar
och fortsatte le, så konferencieren sträckte ut armarna och tystade
publiken.
Jocke sade, ”Det finns någon som jag vill att ni skall träffa.”
”Visst, Jocke, naturligtvis, men vi har inte särskilt mycket tid.”
”Det tar bara en minut. Jag vill berätta om våra vanliga väljare –
vår främsta vanliga väljare.” Jocke vände sig om och tecknade åt
någon vid sidan om scenen att stiga fram. Ingen kom men Jocke
fortsatte att vinka försiktigt, som om han trugade ett blygt litet
barn. Till slut klev en blek, äldre dam fram. Först höll hon sig i
ridån, sedan steg hon försiktigt fram.
Filip sprang genast fram för att välkomna den lilla figuren och leda
henne fram. ”Mina damer och herrar,” sade Filip nervöst. Damens
försynta uppträdande avslöjade hans falska upprymdhet när han
fortsatte, ”har vi inte tur som får en bonus i dag? Och vem är det vi
har här?”
Den gamla kvinnan, som var klädd i en enkel svartvit dräkt, fick
Filip att likna en karikatyr. Hennes bleka ansikte var nära nog
uttryckslöst, hennes ögon var blanka och tomma. Håret var grått
och ordentligt kammat över öronen. Hon höll hårt i en liten svartvit
väska, kanske innehöll den hennes mest värdefulla ägodelar.
När hon kom fram till Jocke, började han tala stillsamt. ”Som du
vet, Filip, har öns röstantal varit uselt i många år, men det har inte
hindrat vår gäst, Birgit, som innehar ett fantastiskt rekord: hon är
den i Korrumpes historia som har röstat flest antal gånger!”