Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

och självsäkert intryck. ”Jag skulle uppskatta entusiasmen till
ungefär 5,3.”
”Vänta, vänta lite här,” sade värden. De sparsamt klädda flickorna
signalerade till publiken och alla bröt ut i ett kort skratt. ”Vad
menar du med ’5,3 i entusiasm’?” frågade Filip.
”Ja,” sade doktor Pavlov, ”här har jag en officiell applådometer,
som jag alltid har med mig. Den mäter hur mycket entusiasm en
grupp människor visar.”
”Det är otroligt, eller hur gott folk?” På given signal applåderade
återigen publiken energiskt.
Så fort oljudet upphört fortsatte doktor Pavlov, ”Det var omkring
2,6.”
”Fantastiskt!” sade värden. ”Vad skall ni göra med applådometern?
Skall ni använda den i nästa val?”
”Precis Filip. Vi i Korrumpes valberedning har beslutat att
rösträkningen inte är tillräcklig. Inte bara siffrorna är intressanta
när det skall beslutas om moral, makt, rikedom och rättigheter. Vi
känner att entusiasm också borde spela en roll.”
”Det är otroligt!” skrek konferencier Filip. Alla började applådera.
”4,3,” sade doktor Pavlov passivt.
”Hur skall ni gå till väga, doktorn?”
Doktor Pavlov lyfte sina tjocka ögonbryn ovan glasögonen och för
första gången kunde ett leende anas i hennes annars så stela
ansikte. ”I år kommer vi för första gången använda applådometern
i samband med ett val på ön. I stället för att fylla i röstsedeln
kommer väljarna att stå i båsen och applådera då en lampa tänds
intill namnet på deras kandidat.”
”Vad tycker kandidaterna om den här nya valordningen?” frågade
Filip.