Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Tjugotredje kapitlet
Ge produktionen foten
”Det här måste vara maktens hemvist,” sade Jonatan för sig själv
och beundrade de storartade marmorstatyerna. ”Ja, de måste ha
lagt ner en förmögenhet på det här stället!”
Den stora bronsdörren stod på vid gavel och Jonatan kunde se en
vidsträckt amfiteater fylld med folk. Diskret gick Jonatan in och
ställde sig längst bak, varifrån han kunde överblicka plattformen i
mitten av teatern. En grupp ovårdade och högljudda män och
kvinnor omgav plattformen. De svängde med sina händer framför
en distingerad man, som var klädd i skräddarsydd kostym och som
då och då drog ett bloss på en fet cigarr. Han gestikulerade med
cigarren mot en av människorna i gruppen.
Jonatan smög närmre. En man, som viftade med en penna i ena
handen och ett block i den andra, överröstade de andra, ”Ers
höghet, min herre, högt respekterade lord Ponzi. Är det sant att ni
precis har undertecknat ett lagförslag så att skomakare kommer få
betalt för att inte göra skor?”
”Ah-h-h. Ja, det är så sant som det är sagt,” svarade lord Ponzi med
en artig nick. Han talade långsamt, som om han precis vaknat ur en
djup sömn.
”Är det inte något av en vägröjare, en föregångare?” frågande
mannen och skrev i rasande fart på blocket.
Lorden nickade allvarligt igen, ”Uh, ja, beslutet är en vägröjare
…”
En kvinna till höger om mannen som ställt den första frågan avbröt
innan han kunde avsluta, ”Är det här första gången i Korrumpes
historia som skomakare har fått betalt för att inte tillverka något?”
”Ja,” sade Ponzi, ”Jag tror att det är korrekt.”