Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Snälla frun, kan du inte berätta en sak,” bad Jonatan,” även om
jag inte har något att betala dig med?”
”Nåja?” sade kvinnan besvärat.
”När kommer folk vanligen till dig för att be om råd?”
Hon tittade sig omkring för att se om någon hörde vad de sade.
Sedan viskade hon, ”Eftersom du inte har några pengar att betala
med kan jag avslöja en liten hemlighet. Klienter kommer närhelst
de vill känna sig säkra inför framtiden. Oavsett om förutsägelserna
är ljusa eller dystra – ja, framför allt då de är dystra – vill folk
kunna luta sig mot någon annans prognos. Det får dem att känna
sig bättre till mods.”
”Och vilka betalar för dina förutsägelser?” frågade Jonatan.
”Lordernas Råd är min bästa kund,” svarade kvinnan stolt.
”Lorderna betalar mig bra – med andras pengar, förstås. Sedan
använder de mina prognoser i sina tal för att rättfärdiga de höga
skatter som krävs för att möta den dystra framtiden. Det fungerar
riktigt bra för oss båda.”
”Vilket ansvar du har,” sade Jonatan. ”Hur korrekta har dina
prognoser varit?”
”Du skulle bli förvånad om du visste hur sällan jag får den frågan,”
fnissade ekonomen. Hon tvekade och tittade honom försiktigt i
ögonen. ”I sanningens namn skulle du nog få bättre prognoser om
du singlade slant. Att singla slant kan vem som helst göra med
lätthet, men det gör sällan någon nytta. Singlandet kommer aldrig
att göra rädda människor lyckliga, inte mig rik och inte heller
lorderna mäktiga. Så du ser, det är viktigt att jag kommer med
imponerande och komplicerade förutsägelser, annars hittar de bara
någon annan som gör det.”
”Hmm,” tänkte Jonatan och fortsatte i riktning mot bronsporten.
”Världens äldsta yrke.”